EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Utskottet för framställningar
29.8.2014
MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA
Ärende:
1.
Framställning 1292/2010, ingiven av Martha Gazzard, nederländsk medborgare,
om påstådd språklig diskriminering
Sammanfattning av framställningen
Framställaren är fast bosatt i Lagos, Portugal, och har ett eget hälsoterapeutföretag. Hon
saluför sin verksamhet genom engelskspråkig reklam på sin bil. För detta betalar hon en avgift
till Lagos stadshus. Hon klagar över att hon, i enlighet med de avgifter som fastställts av de
lokala myndigheterna, måste betala fem gånger mer än det sedvanliga beloppet eftersom
hennes reklam inte är skriven på portugisiska. Det finns ingen tydlig förklaring på varför detta
är fallet, och hon betraktar det som oacceptabel diskriminering.
2.
Tillåtlighet
Framställningen förklarades tillåtlig den 7 februari 2011. Kommissionen har uppmanats att
lämna upplysningar (artikel 202.6 i arbetsordningen).
3.
Kommissionens svar, mottaget den 30 maj 2012
Trots de viktiga ändringarna av No 1 artigos 11-14 da norma no 2 do Regulamento e Tabela
de Licenças, Taxas e Outras Receitas Municipais avseende den årliga reklamavgift som tas ut
av Câmara Municipal de Lagos, anser kommissionens tjänster att de berörda bestämmelserna
fortfarande verkar strida mot artiklarna 49 och 56 i EUF-fördraget.
Det är naturligtvis en avsevärd förbättring att avgiften, som tidigare femdubblades om
reklamen var på ett annat språk än portugisiska, numera bara fördubblas i sådana fall efter det
att den relevanta portugisiska lagen har ändrats. Det är också ett klart framsteg att
CM\1034204SV.doc
SV
PE489.718v02-00
Förenade i mångfalden
SV
näringsidkare nu åtminstone har möjlighet att göra reklam på andra språk än portugisiska utan
att bli bestraffade genom en avgiftshöjning, även om villkoret är att reklamen måste innehålla
uttalanden på portugisiska som tillmäts lika stor betydelse. Kommissionens tjänster är dock av
den meningen att även om dessa förbättringar är positiva så är de tyvärr otillräckliga för att
åtgärda bristen på överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Den kvarstående
avgiftshöjningen för reklam som enbart är på ett främmande språk verkar fortfarande utgöra
en diskriminerande begränsning av både friheten att tillhandahålla tjänster och av
etableringsfriheten, som garanteras i artiklarna 49 respektive 56 i EUF-fördraget.
Möjligheten att undvika avgiftshöjningen för reklam på ett främmande språk genom att ta
med uttalanden på portugisiska som tillmäts lika stor betydelse avskaffar inte detta hinder helt
och hållet. Det finns många giltiga orsaker till att ett företag som är etablerat i Portugal endast
vill göra reklam på ett främmande språk.
Anpassningen av den portugisiska lagen till direktiv 2005/29/EG om otillbörliga
affärsmetoder bör utredas ytterligare. Genom direktivet har medlemsstaternas bestämmelser
om företagens reklam till konsumenterna och om otillbörliga affärsmetoder harmoniserats
fullt ut. Domstolen har vid ett flertal tillfällen bekräftat att direktiv 2005/29/EG ska tolkas på
så sätt att det förhindrar införandet av strängare krav i den nationella lagstiftningen än kraven
i direktivet.
Ett direkt förbud mot reklam på ett främmande språk (enligt artikel 7 i den portugisiska
reklamlagen), utan att de nationella myndigheterna är skyldiga att bedöma huruvida reklamen
rent konkret är vilseledande (genom att beakta särdragen och omständigheterna i varje enskilt
fall), avviker i detta sammanhang från bestämmelserna i direktivet1.
Slutsats
Kommissionen ämnar undersöka ovanstående ärende ytterligare och kan eventuellt överväga
att inleda ett formellt överträdelseförfarande om det framgår av utredningen att den
portugisiska lagen är och förblir oförenlig med EU-lagstiftningen.
4.
Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 29 augusti 2014
Efter sitt första meddelande av den 30 maj 2012 utredde kommissionens avdelningar om den
portugisiska lagen är förenlig med EU-lagstiftningen. Detta skedde inom ramen för ett
klagomål som ingivits till kommissionen om samma problem. Efter att kommissionen hade
informerat klaganden om det föreslagna beslutet och skälen för detta, avslutade
kommissionen formellt behandlingen av klagomålet den 23 januari 2014 utan att inleda
överträdelseförfaranden mot Portugal enligt fördraget.
Beslutet grundade sig på Europeiska unionens domstols rättspraxis, enligt vilken vissa
begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster och av etableringsfriheten under vissa
förhållanden kan vara motiverade av tvingande skäl av överordnat allmänintresse.
Kommissionen konstaterade uttryckligen att den berörda avgiften tillämpas på samma sätt för
inhemska företag och EU-företag. När det gäller det allmänintresse som avgiften är avsedd att
1
Se de förenade målen C-261/07 (VTB-VAB NV mot Total Belgium NV) och C-299/07 (Galatea BVBA mot
Sanoma Magazines Belgium NV) den 23 april 2009.
PE489.718v02-00
SV
2/3
CM\1034204SV.doc
skydda har domstolen erkänt att konsumentskyddet utgör tvingande hänsyn i förhållande till
allmänintresset, och att skyldigheten att respektera medlemsstaternas nationella identitet, som
föreskrivs i artikel 4.2 i EU-fördraget, omfattar skydd av en medlemsstats officiella språk.
Av denna anledning beslutade kommissionen att inte fortsätta med utredningen eller bestrida
den berörda avgiftens lämplighet och proportionalitet inom ramen för ett formellt
överträdelseförfarande. När kommissionen fattade sitt beslut att inte inleda ett
överträdelseförfarande tog den även hänsyn till de åtgärder som de portugisiska
myndigheterna hade vidtagit för att sänka den berörda avgiften avsevärt samt reducera dess
tillämpning efter det att kommissionen inledde utredningen.
Slutsats
Som kommissionen aviserade i sitt första svar har den även utrett den portugisiska
reklamlagstiftningens förenlighet med direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder.
Med beaktande av de kompletterande förklaringar som de portugisiska myndigheterna
tillhandahållit om de relevanta bestämmelserna i reklamlagen drog kommissionen slutsatsen
att dessa kunde motiveras enligt artikel 7 i det direktivet, vars text föreskriver att
medlemsstaterna ska se till att konsumenterna får väsentlig information i klar och begriplig
form. Kommissionens utredning gav inte några belägg för att tillämpningen av reklamlagen
får konsekvenser som skulle strida mot ovanstående bestämmelse i direktivet om otillbörliga
affärsmetoder.
CM\1034204SV.doc
3/3
PE489.718v02-00
SV