(2014) XXX MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Utkast till

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den XXX
[…](2014) XXX
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
Utkast till kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd i enlighet med
artikel 107.1 i EUF-fördraget
SV
SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
Utkast till kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd i enlighet med
artikel 107.1 i EUF-fördraget
Innehållsförteckning
1.
Inledning ...................................................................................................................... 3
2.
Begreppen företag och ekonomisk verksamhet ........................................................... 3
2.1.
Allmänna principer....................................................................................................... 4
2.2.
Utövandet av offentliga befogenheter.......................................................................... 6
2.3.
Social trygghet ............................................................................................................. 7
2.4.
Hälsoskydd................................................................................................................... 8
2.5.
Utbildnings- och forskningsverksamhet ...................................................................... 9
2.6.
Delsystemet infrastruktur ........................................................................................... 11
3.
Statligt ursprung ......................................................................................................... 12
3.1.
Huruvida åtgärderna kan tillskrivas staten................................................................. 13
3.1.1.
Indikatorer för huruvida åtgärderna kan tillskrivas staten ......................................... 14
3.1.2.
Statens ansvar samt skyldigheter i enlighet med unionsrätten................................... 14
3.2.
Statliga medel............................................................................................................. 15
3.2.1.
Allmänna principer..................................................................................................... 15
3.2.2.
Avgörande inflytande över medlen............................................................................ 18
3.2.3.
Statlig medverkan i omfördelning mellan privata enheter......................................... 19
4.
Fördel ......................................................................................................................... 20
4.1.
Begreppet fördel i allmänhet...................................................................................... 20
4.1.1.
Allmänna principer..................................................................................................... 20
4.1.2.
Indirekt fördel............................................................................................................. 23
4.2.
Testet med en privat investerare i en marknadsekonomi ........................................... 23
4.2.1.
Inledning .................................................................................................................... 23
4.2.2.
Allmänna principer..................................................................................................... 25
4.2.3.
Tillämpning av marknadsekonomitestet .................................................................... 27
5.
Selektivitet.................................................................................................................. 36
5.1.
Allmänna principer..................................................................................................... 36
5.2.
Materiell selektivitet................................................................................................... 37
5.2.1.
Rättslig och faktisk selektivitet .................................................................................. 37
2
5.2.2.
Selektivitet som härrör från skönsmässig förvaltningspraxis .................................... 37
5.2.3.
Bedömning av materiell selektivitet vid åtgärder som lindrar de normala kostnaderna
för företag................................................................................................................... 38
5.3.
Regional selektivitet................................................................................................... 42
5.3.1.
Institutionell autonomi ............................................................................................... 43
5.3.2.
Processuell autonomi ................................................................................................. 43
5.3.3.
Ekonomisk och finansiell autonomi........................................................................... 44
5.4.
Specifika frågor som gäller skattestöd ....................................................................... 45
5.4.1.
Kooperativa föreningar .............................................................................................. 45
5.4.2.
Företag för kollektiva investeringar ........................................................................... 46
5.4.3.
Skatteamnestier .......................................................................................................... 47
5.4.4.
Uppgörelser och beslut på skatteområdet .................................................................. 48
5.4.5.
Avskrivningsregler..................................................................................................... 50
5.4.6.
Schablonskatteordningar för särskilda verksamheter................................................. 50
5.4.7.
Regler mot missbruk .................................................................................................. 51
5.4.8.
Punktskatter................................................................................................................ 51
6.
Påverkan på handel och konkurrens........................................................................... 51
6.1.
Allmänna principer..................................................................................................... 51
6.2.
Snedvridning av konkurrensen................................................................................... 51
6.3.
Påverkan på handeln .................................................................................................. 52
7.
Slutbestämmelser ....................................................................................................... 54
3
1.
INLEDNING
1.
Inom ramen för moderniseringsprogrammet för statligt stöd vill kommissionen
tillhandahålla ytterligare förtydliganden om de viktigaste idéer som avser begreppet
statligt stöd som anges i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), i syfte att bidra till en enklare, öppnare
och enhetligare tillämpning av detta begrepp i hela Europa.
2.
Detta meddelande berör endast begreppet statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i
EUF-fördraget, som både kommissionen och de nationella myndigheterna (inklusive
de nationella domstolarna) måste tillämpa tillsammans med anmälningskravet och
genomförandeförbudet enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. Däremot berör detta
meddelande inte det statliga stödets förenlighet med den inre marknaden i enlighet
med artikel 107.2 och 107.3 i EUF-fördraget, eftersom kommissionen bedömer
förenligheten.
3.
Med hänsyn till att begreppet statligt stöd är ett objektivt och rättsligt begrepp som
definieras direkt i fördraget ska kommissionen bara förtydliga hur den tolkar
fördragsbestämmelserna i enlighet med EU:s rättspraxis, utan att det påverkar
Europeiska unionens domstols tolkning.
4.
Det bör betonas att kommissionen är bunden av detta objektiva begrepp, om inte
annat följer av specifika situationer som avser komplexa ekonomiska bedömningar1.
Det är endast inom ramen för artikel 107.1 i EUF-fördraget som giltigheten av ett
beslut från kommissionen om förekomsten av statligt stöd bör bedömas. Närhelst det
är möjligt hänvisar kommissionen därför i detta meddelande till rättspraxis eller, i
avsaknad av domar, till dess beslutspraxis, även om det inte är möjligt att ta itu med
alla frågor på denna grundval. Det bör betonas att den primära referensen för
tolkning av begreppet stöd alltid är unionsdomstolarnas rättspraxis.
5.
I artikel 107.1 EUF-fördraget definieras statligt stöd som stöd som ges av en
medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som
snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller
viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I
detta meddelande förtydligas de olika beståndsdelar som enligt rättspraxis utgör ett
statligt stöd i enlighet med den bestämmelsen: existensen av ett företag, att åtgärden
kan tillskrivas staten, dess finansiering genom statliga medel, beviljandet av en
fördel, åtgärdens selektivitet och dess eventuella inverkan på konkurrens och handel i
unionen.
2.
BEGREPPEN FÖRETAG OCH EKONOMISK VERKSAMHET
6.
På grundval av artikel 107.1 i EUF-fördraget är reglerna om statligt stöd i allmänhet
endast tillämpliga om mottagaren av stödet är ett ”företag”.
1
Se i detta hänseende domstolens dom av den 13 februari 2010 i mål C-290/07 P, Europeiska
kommissionen mot Scott SA, REG 2003, s. I-7763, punkt 66.
4
2.1.
Allmänna principer
7.
Domstolen har konsekvent definierat företag som enheter som bedriver ekonomisk
verksamhet, oberoende av deras rättsliga ställning och hur de finansieras2.
Klassificeringen av en viss enhet som ett företag beror därför helt och hållet på
vilken typ av verksamhet den bedriver. Denna allmänna princip har tre viktiga
konsekvenser:
8.
För det första är det inte avgörande vilken status enheten har enligt nationell
lagstiftning. Det kan t.ex. hända att en enhet som klassificeras som en
sammanslutning eller en idrottsförening enligt nationell lagstiftning ändå måste
betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.
Samma sak gäller en enhet som formellt är en del av den offentliga förvaltningen.
Det enda relevanta kriteriet i detta hänseende är om företaget bedriver en ekonomisk
verksamhet.
9.
För det andra är tillämpningen av reglerna om statligt stöd inte beroende av om
enheten har upprättats för att generera vinst. Enligt domstolens och tribunalens
rättspraxis kan även icke-vinstdrivande enheter erbjuda varor och tjänster på en
marknad3. Om så inte är fallet faller icke-vinstdrivande leverantörer fortfarande
utanför kontrollen av statligt stöd.
10.
För det tredje är klassificeringen av en enhet som företag alltid relaterad till en
särskild verksamhet. En enhet som bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk
verksamhet är att betrakta som ett företag endast med avseende på den ekonomiska
verksamheten.
11.
Två separata juridiska personer kan anses utgöra en ekonomisk enhet vid
tillämpningen av reglerna för statligt stöd. Den ekonomiska enheten betraktas då som
det berörda företaget. I detta sammanhang undersöker domstolen förekomsten av en
kontrollerande andel eller om det finns funktionella, ekonomiska eller organiska
kopplingar4.
12.
För att förtydliga distinktionen mellan ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet
har domstolen konsekvent slagit fast att all verksamhet som går ut på att erbjuda
varor och tjänster på en marknad utgör ekonomisk verksamhet5.
2
3
4
5
Domstolens dom av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavel Pavlov
m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, REG 2000, s. I-6451, punkt 74.
Domstolens dom av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78–215/78 och 218/78, Heintz van
Landewyck SARL m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1980, s. 3125, punkt 88;
domstolens dom av den 16 november 1995 i mål C-244/94 Fédération française des sociétés
d'assurance, Société Paternelle-Vie, Union des assurances de Paris-Vie och Caisse d'assurance et de
prévoyance mutuelle des agriculteurs mot Ministère de l'Agriculture et de la Pêche, REG 1995, s. I4013, punkt 21; domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juli 2008 i mål C-49/07, Motosykletistiki
Omospondia Ellados NPID (MOTOE) mot Elliniko Dimosio, REG 2008, s. I-4863, punkterna 27 och
28.
Domstolens dom av den 16 december 2010 i mål C-480/09 P, AceaElectrabel Produzione SpA mot
Europeiska kommissionen, REU 2010, s. I-13355, punkterna 47–55; domstolens dom av den 10 januari
2006 i mål C-222/04, Ministero dell'Economia e delle Finanze mot Cassa di Risparmio di Firenze SpA,
Fondazione Cassa di Risparmio di San Miniato och Cassa di Risparmio di San Miniato SpA, REG
2006, s. I-289, punkt 112.
Domstolens dom av den 16 juni 1987 i mål 118/85, Europeiska gemenskapernas kommission mot
Italienska republiken, REG 1987, s. 2599, punkt 7; domstolens dom av den 18 juni 1998 i mål C-35/96,
5
13.
Frågan om det finns en marknad för vissa varor och tjänster kan bero på hur dessa
tjänster organiseras i den berörda medlemsstaten6 och kan således variera mellan de
olika medlemsstaterna. På grund av politiska val eller den ekonomiska utvecklingen
kan klassificeringen av en viss verksamhet dessutom komma att ändras över tiden.
Det som inte är en ekonomisk verksamhet i dag kan förvandlas till en sådan i
framtiden, och tvärtom.
14.
En offentlig myndighets beslut att inte tillåta tredje man att tillhandahålla en viss
tjänst (till exempel därför att den vill tillhandahålla tjänsten internt) utesluter inte
förekomsten av en ekonomisk verksamhet. Trots en sådan avskärmning av
marknaden kan en ekonomisk verksamhet existera om andra aktörer har vilja och
kapacitet att tillhandahålla tjänsten på den berörda marknaden. Mer allmänt har det
faktum att en särskild tjänst tillhandahålls internt ingen betydelse för verksamhetens
ekonomiska art7.
15.
Eftersom distinktionen mellan ekonomiska och icke-ekonomiska verksamheter beror
på politiska val eller på den ekonomiska utvecklingen i en viss medlemsstat, är det
inte möjligt att upprätta en uttömmande förteckning över verksamheter som utan
föregående bedömning inte skulle anses vara ekonomiska. En sådan förteckning
skulle inte tillföra någon verklig rättssäkerhet och skulle således vara av begränsad
nytta. Syftet med de följande styckena är i stället att förtydliga denna distinktion med
avseende på ett antal viktiga områden.
16.
I avsaknad av en definition av ekonomisk verksamhet i fördragen förefaller
rättspraxis följa olika kriterier för tillämpningen av inremarknadsreglerna och för
tillämpningen av konkurrenslagstiftningen8.
17.
Det enkla faktum att en enhet äger aktier, och till och med en majoritet av aktierna, i
ett företag som levererar varor eller tjänster på en marknad innebär inte att den
enheten automatiskt bör anses vara ett företag som avses i artikel 107 i EUFfördraget. Om denna aktiemajoritet endast ger upphov till utövande av de rättigheter
som medföljer statusen som aktieägare samt, om så är lämpligt, erhållande av
utdelningar, som endast är en följd av ägandet av en tillgång, kommer den enheten
6
7
8
Europeiska kommissionen mot Italienska republiken, REG 1998, s. I-3851, punkt 36; domstolens dom
av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavel Pavlov m.fl. mot Stichting
Pensioenfonds Medische Specialisten, REG 2000, s. I-6451, punkt 75.
Domstolens dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Christian Poucet
mot Assurances générales de France och Caisse mutuelle régionale du Languedoc-Roussillon, REG
1993, s. I-637, punkterna 16–20.
Se generaladvokat Geelhoeds förslag till avgörande i mål C-295/05, Asociación Nacional de Empresas
Forestales (Asemfo), REG 2007, s. I-2999, punkterna 110–116; Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om
upphävande av rådets förordning (EEG) 1191/69 och 1107/70, EUT L 315, 3.12.2007, s. 1, artiklarna
5.2 och 6.1; kommissionens beslut 2011/501/EU av den 23 februari 2011 om statligt stöd C 58/06 (f.d.
NN 98/05) genomfört av Tyskland till förmån för Bahnen der Stadt Monheim (BSM) och Rheinische
Bahngesellschaft (RBG) i Verkehrsverbund Rhein-Ruhr, EUT L 210, 17.8.2011, s. 1, punkterna 208
och 209.
Domstolens dom av den 18 juli 2006 i mål C-519/04 P, David Meca-Medina och Igor Majcen mot
Europeiska kommissionen, REG 2006, s. I-6991, punkterna 30–33; domstolens dom av den 5 mars
2009 i mål C-350/07, Kattner Stahlbau GmbH mot Maschinenbau- und Metall- Berufsgenossenschaft,
REG 2009, s. I-1513, punkterna 66, 72, 74 och 75; generaladvokat Poiares Maduro förslag till
avgörande i mål C-205/03 P, Federación Española de Empresas de Tecnología Sanitaria (FENIN) mot
Europeiska kommissionen, REG 2006, s. I-6295, punkterna 50 och 51.
6
inte att anses vara ett företag om den inte själv tillhandahåller varor eller tjänster på
en marknad9.
2.2.
Utövandet av offentliga befogenheter
18.
Av rättspraxis följer att artikel 107 i EUF-fördraget inte är tillämplig om staten
agerar genom att ”utöva offentliga befogenheter”10 eller om offentliga enheter agerar
”i egenskap av offentliga myndigheter”11. En enhet kan anses agera genom att utöva
offentliga befogenheter när verksamheten i fråga är en uppgift som utgör en del av
statens väsentliga funktioner eller anknyter till dessa funktioner genom sin art, sitt
syfte och de regler den omfattas av12. Om inte den berörda medlemsstaten har
beslutat att införa marknadsmekanismer är verksamheter som i sig utgör en del av
befogenheterna att utöva offentlig makt och som utförs av staten generellt sett inte
ekonomiska verksamheter. Exempel är verksamheter som avser följande:
19.
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
(a)
Armén eller polisen13.
(b)
Flygnavigationssäkerhet och kontroll över flygtrafiken14.
(c)
Sjötrafiksäkerhet och kontroll av sjötrafiken15.
(d)
Föroreningsbegränsande övervakning16.
(e)
Organisation, finansiering och verkställighet av fängelsedomar17.
(f)
Insamlingen av uppgifter som ska användas för offentliga ändamål på grundval
av en lagstadgad skyldighet som ålagts de berörda företagen att lämna ut
sådana uppgifter18.
Om en offentlig enhet bedriver en ekonomisk verksamhet som kan skiljas från
utövandet av offentliga befogenheter, agerar den enheten, när det gäller den
verksamheten, som ett företag. Om den ekonomiska verksamheten däremot inte kan
skiljas från utövandet av offentliga befogenheter, ska de verksamheter som den
Dom av den 10 januari 2006 i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze, SpA m. fl. REG 2006, s. I289, punkterna 107–118 och 125.
Domstolens dom av den 16 juni 1987 i mål 118/85, Europeiska gemenskapernas kommission mot
Italienska republiken, REG 1969, s. 2599, punkterna 7 och 8.
Domstolens dom av den 4 maj 1988 i mål C-30/87, Corinne Bodson mot SA Pompes funèbres des
régions libérées, REG 1988, s. I-2479, punkt 18.
Se särskilt domstolens dom av den 19 januari 1994 i mål C-364/92, SAT Fluggesellschaft mbH mot
Eurocontrol, REG 1994, s. I-43, punkt 30, (svensk specialutgåva s. I-00001).
Kommissionens beslut av den 7 december 2011 om statligt stöd SA.32820 (2011/NN) – United
Kingdom –Aid to Forensic Science Services, EUT C 29, 2.2.2012, s. 4, punkt 8.
Domstolens dom av den 19 januari 1994 i mål C-364/92, SAT Fluggesellschaft mbH mot Eurocontrol,
REG 1994, s. I–43, punkt 27, (svensk specialutgåva s. I-00001); domstolens dom av den 26 mars 2009 i
mål C-113/07 P, SELEX Sistemi Integrati SpA mot Europeiska kommissionen och Organisation
européenne pour la sécurité de la navigation aérienne (Eurocontrol), REG 2009, s. I-2207, punkt 71.
Kommissionens beslut av den 16 oktober 2002 i ärende N 438/02 – Belgien – Stöd till
hamnmyndigheter, EGT C 284, 21.11.2002, s. 2.
Domstolens dom av den 18 mars 1997 i mål C-343/95, Diego Calì & Figli Srl mot Servizi ecologici
porto di Genova SpA (SEPG), REG 1997, s. I-1547, punkt 22.
Kommissionens beslut av den 19 juli 2006 i ärende N 140/06 – Litauen – Stöd till statliga företag som
är verksamma vid uppfostringsanstalter, EUT C 244, 11.10.06, s. 12.
Domstolens dom av den 12 juli 2012 i mål C-138/11, Compass-Datenbank GmbH mot Republik
Österreich, REU 2012, s. I-0000, punkt 40.
7
enheten utövar som helhet förbli knutna till utövandet av dessa offentliga
befogenheter och faller därför utanför begreppet företag19.
2.3.
Social trygghet
20.
Huruvida sociala trygghetssystem ska klassificeras som system som omfattar
ekonomisk verksamhet beror på hur de är inrättade och strukturerade. I allt väsentligt
görs det i rättspraxisen en distinktion mellan system baserade på solidaritetsprincipen
och ekonomiska system.
21.
Domstolen och tribunalen tillämpar en rad olika kriterier för att fastställa om ett
socialt trygghetssystem är solidaritetsbaserat och därför inte omfattar en ekonomisk
verksamhet.
19
20
21
22
23
24
25
(a)
Om medlemskap i systemet är obligatoriskt20.
(b)
Om stödordningen har ett rent socialt syfte21.
(c)
Om systemet drivs utan vinstsyfte22.
(d)
Om förmånerna är oberoende av hur stora bidrag som lämnats23.
(e)
Om de förmåner som betalas inte nödvändigtvis står i proportion till den
försäkrades inkomster24.
(f)
Om systemet övervakas av staten25.
Domstolens dom av den 12 juli 2012 i mål C-138/11, Compass-Datenbank GmbH mot Republik
Österreich, REU 2012, s. I-0000, punkt 38; domstolens dom av den 26 mars 2009 i mål C-113/07,
SELEX Sistemi Integrati SpA mot Europeiska kommissionen och Organisation européenne pour la
sécurité de la navigation aérienne (Eurocontrol), REG 2009, s. I-2207, punkt 72 och följande punkter.
Domstolens dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Christian Poucet
mot Assurances générales de France och Caisse mutuelle régionale du Languedoc-Roussillon, REG
1993, s. I-637, punkt 13.
Domstolens dom av den 22 januari 2002 i mål C-218/00, Cisal di Battistello Venanzio & C. Sas mot
Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL), REG 2002, s. I-691, punkt
45.
Domstolens dom av den 16 mars 2004 i de förenade målen C-264/01, C-306/01, C-354/01 och C355/01, AOK Bundesverband, Bundesverband der Betriebskrankenkassen (BKK), Bundesverband der
Innungskrankenkassen, Bundesverband der landwirtschaftlichen Krankenkassen, Verband der
Angestelltenkrankenkassen eV, Verband der Arbeiter-Ersatzkassen, Bundesknappschaft och SeeKrankenkasse mot Ichthyol-Gesellschaft Cordes, Hermani & Co. (C-264/01), Mundipharma GmbH (C306/01), Gödecke GmbH (C-354/01) och Intersan, Institut für pharmazeutische und klinische
Forschung GmbH (C-355/01), REG 2004, s. I-2493, punkterna 47–55.
Domstolens dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Christian Poucet
mot Assurances générales de France och Caisse mutuelle régionale du Languedoc-Roussillon, REG
1993, s. I-637, punkterna 15–18.
Domstolens dom av den 22 januari 2002 i mål C-218/00, Cisal di Battistello Venanzio & C. Sas mot
Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL), REG 2002, s. I-691, punkt
40.
Domstolens dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Christian Poucet
mot Assurances générales de France och Caisse mutuelle régionale du Languedoc-Roussillon, punkt 14;
mål C-218/00, Cisal och INAIL, REG 2002, s. I-691,punkterna 43–48; domstolens dom av den 16 mars
2004 i de förenade målen C-264/01, C-306/01, C-354/01 och C-355/01, AOK Bundesverband,
Bundesverband der Betriebskrankenkassen (BKK), Bundesverband der Innungskrankenkassen,
Bundesverband der landwirtschaftlichen Krankenkassen, Verband der Angestelltenkrankenkassen eV,
Verband der Arbeiter-Ersatzkassen, Bundesknappschaft och See-Krankenkasse mot IchthyolGesellschaft Cordes, Hermani & Co. (C-264/01), Mundipharma GmbH (C-306/01), Gödecke GmbH
8
22.
Sådana solidaritetsbaserade system måste särskiljas från ekonomiska system26. Till
skillnad från solidaritetsbaserade system kännetecknas system av ekonomisk karaktär
i regel av följande:
(a)
Frivilligt medlemskap27.
(b)
Principen om kapitalisering gäller (rättigheterna är beroende av inbetalda
bidrag och systemets ekonomiska resultat)28.
(c)
Verksamheten bedrivs i vinstsyfte29.
(d)
Rättigheter som kompletterar dem som tillhandahålls i ett grundläggande
system30.
23.
I vissa system kombineras inslag ur bägge kategorierna. I sådana fall är
klassificeringen av systemet beroende av att man gör en analys av systemets olika
beståndsdelar och deras respektive vikt31.
2.4.
Hälsoskydd
24.
I unionen skiljer sig de olika hälso- och sjukvårdssystemen betydligt från varandra i
de olika medlemsstaterna. Om och i vilken utsträckning olika vårdgivare konkurrerar
med varandra beror till stor del på dessa nationella särdrag.
25.
I en del medlemsstater är de allmänna sjukhusen en integrerad del av det nationella
hälso- och sjukvårdssystemet och nästan helt och hållet baserade på
solidaritetsprincipen32. Sådana sjukhus finansieras direkt med sociala avgifter och
26
27
28
29
30
31
32
(C-354/01) och Intersan, Institut für pharmazeutische und klinische Forschung GmbH (C-355/01), REG
2004, s. I-2493, punkterna 51–55.
Se särskilt domen av den 16 november 1995 i mål C-244/94, FFSA m.fl., REG 1995, s. I-4013, punkt
19.
Domstolens dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany International BV mot Stichting
Bedrijfspensioenfonds Textielindustrie, REG 1999, s. I-5751, punkterna 80–87.
Domstolens dom av den 16 november 1995 i mål C-244/94, Fédération française des sociétés
d'assurance, Société Paternelle-Vie, Union des assurances de Paris-Vie och Caisse d'assurance et de
prévoyance mutuelle des agriculteurs mot Ministère de l'Agriculture et de la Pêche, REG 1995, s. I4013, punkterna 9 och 17–20; domstolens dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany
International BV mot Stichting Bedrijfspensioenfonds Textielindustrie, REG 1999, s. I-5751,
punkterna 81–85; se även domstolens dom av den 21 september 1999 i de förenade målen C-115/97 till
C-117/97, Brentjens' Handelsonderneming BV mot Stichting Bedrijfspensioenfonds voor de Handel in
Bouwmaterialen, REG 1999, s. I-6025, punkterna 81–85; domstolens dom av den 21 september i mål
C-219/97, Maatschappij Drijvende Bokken BV mot Stichting Pensioenfonds voor de Vervoer- en
Havenbedrijven, REG 1999, s. I-6121, punkterna 71–75 och domstolens dom av den 12 september 2000
i de förenade målen C-180/98 till C-184/98, Pavel Pavlov m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische
Specialisten, REG 2000, I-6451, punkterna 114 och 115.
Domstolens dom av den 21 september 1999 i de förenade målen C-115/97 till C-117/97, Brentjens'
Handelsonderneming BV mot Stichting Bedrijfspensioenfonds voor de Handel in Bouwmaterialen,
REG-1999, s. I-6025, punkterna 74–85.
Domstolens dom av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavel Pavlov
m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, REG 2000, s. I-6451, punkterna 67–70.
Domstolens dom av den 5 mars 2009 i mål C-350/07, Kattner Stahlbau GmbH mot Maschinenbau- und
Metall- Berufsgenossenschaft, REG 2009, s. I-1513, punkt 33 och följande punkter.
Ett framträdande exempel på detta utifrån domstolens och tribunalens rättspraxis är det nationella
spanska hälso- och sjukvårdssystemet (se förstainstansrättens dom av den 4 mars i mål T-319/99
Federación Nacional de Empresas de Instrumentación Científica, Médica, Técnica y Dental (FENIN)
mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. II-357 och domstolens dom av den 11 juli 2006 i mål C-
9
andra statliga medel och deras tjänster är gratis på grundval av principen om allmän
täckning33. Domstolen och tribunalen har bekräftat att om en sådan struktur finns
bedriver de berörda organisationerna inte sin verksamhet i egenskap av företag34.
26.
Där denna struktur finns är även verksamheter som i sig kan vara av ekonomisk art
men som utförs enbart i syfte att tillhandahålla en annan icke-ekonomisk tjänst inte
av ekonomisk karaktär. En organisation som köper varor – även i stora kvantiteter –
för att kunna erbjuda en icke-ekonomisk tjänst fungerar inte som ett företag bara
därför att det är en köpare på en viss marknad35.
27.
I många andra medlemsstater erbjuder sjukhus och andra vårdgivare sina tjänster mot
ersättning, antingen direkt från patienterna eller via deras försäkring36. I sådana
system förekommer det ett visst mått av konkurrens mellan sjukhus när det gäller
tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster. Om så är fallet kan en vårdtjänst
inte klassificeras som icke-ekonomisk bara därför att den tillhandahålls av ett
offentligt sjukhus.
28.
Domstolen och tribunalen har också klargjort att vårdtjänster som oberoende läkare
och andra privatpraktiserande läkare tillhandahåller mot ersättning på egen risk ska
betraktas som ekonomisk verksamhet37. Samma principer skulle gälla för oberoende
apotek.
2.5.
Utbildnings- och forskningsverksamhet
29.
Enligt rättspraxis kan allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt
utbildningssystem som finansieras och övervakas av staten betraktas som ickeekonomisk verksamhet. Domstolen fastslog att staten
”genom att upprätta och upprätthålla ett sådant system för offentlig undervisning som
i regel finansieras med medel ur den offentliga budgeten och inte av eleverna eller
deras föräldrar, inte avser att bedriva verksamhet i vinstsyfte utan endast att uppfylla
sina sociala, kulturella och utbildningspolitiska uppgifter gentemot sina
medborgare”38.
33
34
35
36
37
38
205/03P, Federación Española de Empresas de Tecnología Sanitaria (FENIN) mot Europeiska
kommissionen, REG 2006, s. I-6295, punkterna 25–28.)
Beroende på systemets allmänna egenskaper kan det hända att avgifter som endast täcker en försumbar
del av den faktiska kostnaden för tjänsten inte påverkar klassificeringen av tjänsten som ickeekonomisk.
Förstainstansrättens dom i mål T-319/99, Federación Nacional de Empresas de Instrumentación
Científica, Médica, Técnica y Dental (FENIN) mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. II-357,
punkt 39 och domstolens dom av den 11 juli 2006 i mål C-205/03P, Federación Española de Empresas
de Tecnología Sanitaria (FENIN) mot Europeiska kommissionen, REG 2006, s. I-6295, punkterna 25–
28.
Förstainstansrättens dom i mål T-319/99, Federación Nacional de Empresas de Instrumentación
Científica, Médica, Técnica y Dental (FENIN) mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. II-357,
punkt 40.
Se till exempel domstolens dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, B.S.M. Smits, gift Geraets, mot
Stichting Ziekenfonds VGZ och H.T.M. Peerbooms mot Stichting CZ Groep Zorgverzekeringen, REG
2000, s. I-5473, punkterna 53–58.
Se domstolens dom av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavel Pavlov
m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, REG 2000, s. I-6451, punkterna 75 och 77.
Domstolens dom av den 11 september 2007 i mål C-318/05, Europeiska kommissionen mot
Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2007, s. I-6957, punkt 68. Se även kommissionens beslut av den 25
10
30.
Enligt samma rättspraxis påverkas den offentliga utbildningens icke-ekonomiska art i
princip inte av att elever eller deras föräldrar ibland måste betala undervisnings- eller
inskrivningsavgifter som bidrar till att finansiera kostnaderna för att driva systemet.
Sådana avgifter täcker ofta endast en bråkdel av de verkliga kostnaderna för tjänsten
och kan således inte betraktas som betalning för den tjänst som tillhandahålls. Därför
ändrar de inte det faktum att en offentlig utbildningstjänst som främst finansieras
med offentliga medel är av icke-ekonomisk art39. Dessa principer kan omfatta
offentliga undervisningstjänster, t.ex. yrkesutbildning40, privata och offentliga
grundskolor41 och förskolor42, sekundär undervisning vid universitet43 samt
tillhandahållande av utbildning vid universitet44. Samma principer kan tillämpas på
vissa kulturella tjänster, såsom offentliga bibliotek45.
31.
Sådana offentliga utbildningstjänster måste särskiljas från tjänster som finansieras
främst av föräldrar och elever eller kommersiella intäkter. Till exempel omfattas
högre utbildning som finansieras helt och hållet av studenter helt klart av den senare
kategorin. I vissa medlemsstater kan offentliga institutioner även erbjuda
utbildningstjänster som, på grund av sin art, finansieringsstruktur och förekomsten av
konkurrerande privata organisationer, ska betraktas som ekonomiska.
32.
Mot bakgrund av ovanstående principer anser kommissionen att vissa verksamheter
som bedrivs av universitet och forskningsorganisationer faller utanför
tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd. Detta gäller deras primära
verksamheter, nämligen:
33.
39
40
41
42
43
44
45
(a)
Utbildning för fler och bättre kvalificerade anställda.
(b)
Oberoende forskning och utveckling för ökad kunskap och förståelse, även
forskningssamverkan och utveckling.
(c)
Spridning av forskningsresultat.
Kommissionen anser att tekniköverföring (licensiering, avknoppningar eller andra
former för förvaltning av kunskap som forskningsorganisationen har skapat) är av
april 2001 om statligt stöd N 118/00 Statliga bidrag till professionella idrottsklubbar, EGT C 333
28.11.2001, s. 6.
Se även Efta-domstolens dom av den 21 februari 2008 i mål E-5/07, Private Barnehagers Landsforbund
mot Eftas övervakningsmyndighet. EFTA Court Reports 2008, s. 62, punkt 83.
Domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Belgiska staten mot René Humbel och MarieThérèse Edel, REG 1998, s. 5365, punkt 18.
Domstolens dom av den 11 september 2007 i mål C-318/05, Europeiska kommissionen mot
Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2007, s. I-6957, punkterna 65–71. Domstolens dom av den 11
september 2007 i mål C-76/05, Herbert Schwarz och Marga Gootjes-Schwarz mot Finanzamt Bergisch
Gladbac, REG 2007, s. I-6849, punkterna 37–47.
Efta-domstolens dom av den 21 februari 2008 i mål E-5/07, Private Barnehagers Landsforbund mot
Eftas övervakningsmyndighet.
Domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-76/06, Hans-Dieter Jundt och Hedwig Jundt mot
Finanzamt Offenburg, REG 2007, s. I-12231, punkterna 28–39.
Domstolens dom av den 7 december 1993 i mål 109/92, Stephan Max Wirth mot Landeshauptstadt
Hannover, REG 1993, s. I-6447, punkterna 14–22.
Se kommissionens beslut av den 16 april 2013 om statligt stöd mål SA.35529 – Tjeckien – Digitisation
of books in libraries.
11
icke-ekonomisk art om verksamheten är intern till sin natur46 och alla inkomster
återinvesteras i de berörda forskningsorganisationernas primärverksamhet47.
2.6.
Delsystemet infrastruktur
34.
Till för inte länge sedan ansågs finansieringen av infrastruktur falla utanför reglerna
om statligt stöd under förutsättning att uppförande och drift av en infrastruktur skulle
utgöra en allmän samhällspolitisk åtgärd och inte en ekonomisk verksamhet. Detta
framgår till exempel av kommissionens luftfartsriktlinjer från 1994, i vilka det
konstateras att ”genomförande av infrastrukturprojekt (flygplatser, motorvägar, broar
etcetera) utgör en allmän ekonomisk–politisk åtgärd som kommissionen inte kan
pröva enligt reglerna om statligt stöd”.48
35.
Domen i målet Aéroports de Paris av den 12 december 200049 ogiltigförklarade
denna tolkning, och därmed klargjordes att driften av en flygplats utgör en
ekonomisk verksamhet. Nyligen bekräftades det genom domen 2010 i målet
Leipzig/Halle50 att uppförandet av varje typ av infrastruktur som avses att utnyttjas
ekonomiskt, t.ex. en start- och landningsbana på en kommersiell flygplats, är en
ekonomisk verksamhet i sig själv, vilket innebär att reglerna om statligt stöd gäller
för det sätt på vilket den finansieras. Även om ovannämnda fall gäller en specifik
sektor, verkar de principer som utvecklats av domstolen vara en allmän tolkning och
således tillämpliga för all infrastruktur som drivs för en ekonomisk verksamhet.
36.
På grund av den osäkerhet som existerade innan domen i målet Aéroports de Paris
hade de offentliga myndigheterna berättigade skäl att anse att den finansiering som
beviljats infrastrukturen innan den domen inte utgjorde statligt stöd och att, i enlighet
med detta, sådana åtgärder inte behövde meddelas kommissionen. Av detta följer att
kommissionen inte på grundval av reglerna om statligt stöd51 kan ifrågasätta sådana
finansieringsåtgärder som definitivt antagits före domen i målet Aéroports de Paris.
Detta innebär naturligtvis inte något antagande om förekomst av statligt stöd efter
domen i målet Aéroports de Paris som måste kontrolleras från fall till fall52.
46
47
48
49
50
51
52
Enligt fotnot 25 i gemenskapens ramar för statligt stöd till forskning och utveckling och innovation
avses med ”intern till sin natur” en situation där förvaltningen av forskningsorganisationens kunskap
sköts av en avdelning inom eller ett dotterbolag till forskningsorganisationen eller tillsammans med
andra forskningsorganisationer. Utläggning av tillhandahållande av särskilda tjänster till tredje part
genom öppna anbudsförfaranden leder inte till att sådan verksamhet inte betraktas som intern.
Se punkterna 3.1.1 och 3.1.2 i gemenskapens ramar för statligt stöd till forskning och utveckling och
innovation.
”Tillämpning av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget och artikel 61 i EES-avtalet på statligt stöd inom
luftfartssektorn”, EGT C 350, 10.12.1994, s. 5, punkt 12.
Förstainstansrättens dom av den 12 december 2000 i mål T-128/98, Aéroports de Paris mot Europeiska
kommissionen, REG 2000, s. II-3929, punkt 125. Se även förstainstansrättens dom av den 17 december
2008 i mål T-196/04, Ryanair Ltd mot Europeiska kommissionen, 2008, s. II-3643, punkt 88.
Tribunalens dom av den 24 mars 2011 i de förenade målen T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen
och Land Sachsen-Anhalt (T-443/08) och Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen Leipzig-Halle
GmbH (T-455/08) mot Europeiska kommissionen, REU 2011, s. II-1311, särskilt punkterna 93 och 94,
bekräftad efter överklagande, se mål C-288/11 P, Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen LeipzigHalle GmbH mot Europeiska kommissionen, REU 2012, s. I-0000.
Kommissionens beslut av den 3 oktober 2012 om statligt stöd SA.23600 – C 38/08 (f.d. NN 53/07) –
Tyskland, Finansiering av Münchens flygplats, terminal T2, EUT L 319, 29.11.2013, s. 8, skäl 74–81.
Ovanstående förtydliganden ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna för
sammanhållningspolitiken i dessa fall, för vilka riktlinjer har tillhandahållits i andra instanser.
12
37.
Offentlig finansiering av infrastruktur som inte är tänkt att drivas kommersiellt, ska i
princip undantas från tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd. Detta gäller
t.ex. allmän infrastruktur som offentliga vägar, broar eller kanaler, som görs
tillgänglig för användning av allmänheten utan kostnad. Samma gäller för
infrastruktur som avser verksamheter som staten vanligtvis utför vid utövandet av
sina offentliga maktbefogenheter (t.ex. flygkontrolltjänstrelaterad infrastruktur på
flygplatser, fyrar och annan utrustning för den allmänna navigationens behov, polisoch tullrelaterad infrastruktur).
38.
Om en ursprungligen icke-ekonomisk infrastruktur senare omdisponeras för
ekonomisk användning (t.ex. om en militär flygplats omvandlas till civilt bruk),
kommer endast de kostnader som uppstår vid omvandlingen av infrastrukturen till
ekonomisk användning att beaktas för bedömningen i enlighet med bestämmelserna
om statligt stöd53.
39.
Om en infrastruktur används för både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet
omfattas offentlig finansiering av regler om statligt stöd endast i den mån den täcker
kostnader son hänger samman med den ekonomiska verksamheten. När det är
möjligt att separera de kostnader och inkomster som motsvarar de ekonomiska och
icke-ekonomiska verksamheterna ska reglerna om statligt stöd endast tillämpas vad
gäller det statliga stöd som har beviljats och som överstiger det belopp som täcker
kostnaderna för de icke-ekonomiska verksamheterna.
40.
Om, vid fall av blandad användning, infrastrukturen nästan enbart används för ickeekonomisk verksamhet kan dess finansiering helt och hållet falla utanför
tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd, under förutsättning att den
fortfarande används för en rent underordnad ekonomisk verksamhet, dvs. en
verksamhet som är direkt relaterad till och nödvändig för driften av infrastrukturen
eller har ett naturligt samband med dess viktigaste icke-ekonomiska användning. I
allmänhet förbrukar sådana underordnade verksamheter samma insatser som de
primära icke-ekonomiska verksamheterna, dvs. material, utrustning, arbetskraft och
anläggningstillgångar. Underordnade ekonomiska verksamheter måste fortfarande
vara begränsade i sin omfattning vad gäller infrastrukturens kapacitet54. Exempel på
sådana underordnade ekonomiska verksamheter kan inkludera vissa
forskningsorganisationer som ibland hyr ut sin utrustning och sina laboratorier till
industripartner.
3.
STATLIGT URSPRUNG
41.
Beviljandet av en fördel direkt eller indirekt genom statliga resurser och frågan om
huruvida åtgärden kan tillskrivas staten är två separata och kumulativa villkor för att
statligt stöd ska förekomma55. De beaktas emellertid tillsammans vid bedömning av
53
54
55
Se kommissionens beslut om statligt stöd SA.23324, Tammerfors-Birkala flygplats, EUT L 309,
13.11.2013, s. 27.
I detta hänseende kan den ekonomiska användningen av infrastrukturen också anses vara underordnad
om den kapacitet som varje år tilldelas sådan verksamhet inte överstiger 15 procent av infrastrukturens
samlade årliga kapacitet.
Se t.ex. domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 24; förstainstansrättens dom av den 5 april 2006 i mål T351/02, Deutsche Bahn AG mot Europeiska kommissionen, REG 2006, s. II-1047, punkt 103.
13
en åtgärd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget eftersom de båda avser det
offentliga ursprunget för åtgärden i fråga
3.1.
Huruvida åtgärderna kan tillskrivas staten
42.
I fall där en offentlig myndighet beviljar stöd till en stödmottagare eller utser ett
privat eller offentligt organ för att förvalta åtgärden ska denna överföring tillskrivas
staten, även om den offentliga myndigheten är självständig56. Huruvida åtgärderna
kan tillskrivas staten är emellertid mindre uppenbart om fördelen beviljas genom ett
eller flera förmedlande organ, oavsett om de är offentliga eller privata, och särskilt
genom offentliga företag57.
43.
I sådana fall är det nödvändigt att fastställa om de offentliga myndigheterna kan
anses ha varit inblandade, på ett eller annat sätt, i antagandet av åtgärden58.
44.
Det enkla faktum att en åtgärd vidtas av ett offentligt företag är inte i sig tillräckligt
för att anse att åtgärden kan tillskrivas staten59. Det behöver emellertid inte visas att
de offentliga myndigheterna, i ett särskilt fall, uppmuntrade det offentliga företaget
att vidta de aktuella stödåtgärderna. Eftersom det av nödvändighet finns ett nära
samband mellan staten och offentligägda företag finns det nämligen en verklig risk
för att staten beviljar stöd via dessa företag på ett föga öppet sätt och med
åsidosättande av bestämmelser om statligt stöd i fördraget60. Dessutom kommer det,
just på grund av de nära förbindelser som finns mellan staten och de offentliga
företagen, som en allmän regel att vara mycket svårt för en tredje part att visa att
stödåtgärder som vidtas av ett sådant företag faktiskt antagits enligt de offentliga
myndigheternas instruktioner i ett konkret fall61.
45.
Av dessa skäl kan frågan om huruvida en stödåtgärd som vidtas av ett offentligt
företag kan tillskrivas staten härledas ur omständigheterna i det enskilda fallet och
det sammanhang i vilket åtgärden vidtagits62.
56
57
58
59
60
61
62
Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Compagnie nationale Air France
mot Europeiska kommissionen, REG 1996, s. II-2109, punkt 62 och domstolens dom av den 14 oktober
1987 i mål 248/84 Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG
1987, s. 4013, punkterna 62–68.
Begreppet offentliga företag kan definieras genom hänvisning till kommissionens direktiv 2006/111/EG
av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga
företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (EUT L 318, 17.11.2006, s. 17). I artikel 2.b i
detta direktiv fastställs att ”offentliga företag varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna
direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan
eller gällande regler”.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 52.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397. Se även förstainstansrättens dom av den 26 juni 2008 i mål C442/03, SIC - Sociedade Independente de Comunicação, SA mot Europeiska kommissionen, REG
2008, s. I-1161, punkterna 93–100.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 53.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 54.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 55.
14
3.1.1.
Indikatorer för huruvida åtgärderna kan tillskrivas staten
46.
En icke-uttömmande förteckning över möjliga indikatorer för att fastställa huruvida
åtgärderna kan tillskrivas staten inkluderar följande63:
i) Det aktuella organet kunde inte fatta det omtvistade beslutet utan att ta hänsyn till
de offentliga myndigheternas krav.
ii) Det faktum att, utöver faktorer av organisk natur, som kopplar ihop det offentliga
företaget med staten, var företaget genom vilket stödet beviljades, tvunget att ta
hänsyn till direktiv som utfärdats av regeringsorgan.
iii) Huruvida företaget införlivats i den offentliga förvaltningen.
iv) Arten av företagets verksamhet64 och dess utövande på marknaden under normala
konkurrensförhållanden med privata företag.
v) Företagets rättsliga ställning (det omfattas av offentlig rätt eller vanlig bolagsrätt).
Det faktum att ett offentligt företag har bildats i form av ett kapitalbolag i enlighet
med offentlig rätt kan emellertid inte anses vara tillräckligt för att utesluta att
åtgärderna kan tillskrivas staten65, med hänsyn till den självständighet som den
rättsliga formen tilldelar den.
vi) Hur stark övervakning de offentliga myndigheterna utövar över företagets
förvaltning.
vii) Alla omständigheter som visar att de offentliga myndigheterna är delaktiga eller
att det är osannolikt att de inte är delaktiga i en åtgärd, med beaktande av åtgärdens
omfattning, dess innehåll eller villkoren för dess genomförande.
3.1.2.
Statens ansvar samt skyldigheter i enlighet med unionsrätten
47.
En åtgärd kan inte tillskrivas staten om medlemsstaten inte är ålagd att genomföra
den i enlighet med unionsrätten utan prövning. I det fallet härrör åtgärden från en
rättsakt i unionsrätten och kan inte tillskrivas staten66.
48.
Denna regel gäller emellertid inte i situationer där unionsrätten helt enkelt tillåter
vissa nationella åtgärder och medlemsstaten har befogenhet att göra en skönsmässig
bedömning i) om huruvida den ska anta de aktuella åtgärderna eller ii) när det gäller
att fastställa egenskaperna för den konkreta åtgärden som är relevant ur ett statligt
63
64
65
66
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkterna 55 och 56. Se även förslag till avgörande av
generaladvokat Jacobs föredrag den 13 december 2001 i mål C-482/99, Franska republiken mot
Europeiska kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkterna 65–68.
Till exempel då åtgärder vidtas av offentliga utvecklingsbanker (förstainstansrättens dom av den 12
december 1996 i mål T-358/94, Compagnie nationale Air France mot Europeiska kommissionen, REG
1996,, s. II-2109, punkterna 57–62, och tribunalens dom av den 27 februari 2013 i mål T-387/11,
Nitrogénművek Vegyipari Zrt. mot Europeiska kommissionen, REU 2013, s. II-0000, punkt 63.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 57.
Se domstolens dom av den 23 april 2009 i mål C-460/07, Sandra Puffer mot Unabhängiger Finanzsenat,
Außenstelle Linz, REG 2009, s. I-3251, punkt 70, om rätt till skatteavdrag i enlighet med det
mervärdesskattesystem som inrättats av unionen, och förstainstansrättens dom av den 5 april i mål T351/02 Deutsche Bahn AG mot Europeiska kommissionen, REG 2006, s. II-1047, punkt 102, om
skattebefrielser som krävs i unionslagstiftningen.
15
stöd-perspektiv. Åtgärder som antas gemensamt av flera medlemsstater kan
tillskrivas alla berörda medlemsstater i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget67.
3.2.
Statliga medel
3.2.1.
Allmänna principer
49.
Endast förmåner som beviljats direkt eller indirekt genom statliga medel kan utgöra
statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget68.
50.
I statliga medel inkluderas alla medel inom den offentliga sektorn69, inklusive
resurser från inomstatliga organ (decentraliserade, federala, regionala eller andra)70
och, under vissa omständigheter, medel från privata organ (se punkterna 56 och 57
nedan). Det är ovidkommande huruvida ett organ inom den offentliga sektorn är
självständigt71. Medel som tillhandahålls av en medlemsstats centralbank för
specifika kreditinstitut faller vanligtvis inom tillämpningsområdet för reglerna om
statligt stöd72.
51.
Offentliga företags medel utgör också statliga medel i den mening som avses i artikel
107.1 i EUF-fördraget eftersom staten kan bestämma över användningen av dessa
medel73. När det gäller lagstiftningen för statligt stöd kan överföringar inom en
offentlig grupp också vara relevanta, till exempel om resurser överförs från
moderbolaget till dess dotterbolag (även om det utgör ett enda företag ur ekonomisk
synvinkel). Frågan om huruvida överföringen av sådana resurser kan tillskrivas
staten tas upp i avsnitt 3.1 ovan. Det faktum att ett offentligt företag är en
67
68
69
70
71
72
73
Kommissionens beslut 2010/606/EU av den 26 februari 2010 om det statliga stöd C 9/2009 (f.d. NN
49/2008, NN 50/2008 och NN 45/2008) som Belgien, Frankrike och Luxemburg har genomfört till
förmån för Dexia SA , EUT L 274, 19.10.2010, s. 54.
Domstolens dom av den 24 januari 1978 i mål 82/77, Openbar Ministerie i Nederländerna mot Jacobus
Philippus van Tiggele, REG 1978, s. 25, punkterna 25 och 26; förstainstansrättens dom av den 12
december 1996 i mål T-358/94, Compagnie nationale Air France mot Europeiska kommissionen, REG
1996, s. II-2109, punkt 63.
Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål C-358/94, Compagnie nationale Air France
mot Europeiska kommissionen, REG 1996, s. I-2109, punkt 56.
Domstolens dom av den 14 oktober 1987 i mål 248/84, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1987, s. 4013, punkt 17; förstainstansrättens dom av den 6 mars
2002 i de förenade målen T-92/00 och 103/00, Territorio Histórico de Álava - Diputación Foral de
Álava (T-92/00), Ramondín, SA och Ramondín Cápsulas, SA (T-103/00) mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. II-1385, punkt 57.
Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Compagnie nationale Air France
mot Europeiska kommissionen, REG 1996, s. II-2109, punkterna 58–62.
Se meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013 , av reglerna om
statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (bankmeddelandet) EUT
C 216, 30.7.2013, s. 1. Kommissionen förtydligade emellertid att om en centralbank reagerar på en
bankkris, inte med selektiva åtgärder till förmån för enskilda banker utan med allmänna åtgärder som
står öppna för alla jämförbara aktörer på marknaden (till exempel utlåning till hela marknaden på lika
villkor), faller sådana allmänna åtgärder i regel utanför tillämpningsområdet för reglerna om kontroll av
statligt stöd.
Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkt 38. Se även domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C278/00, Republiken Grekland mot Europeiska kommissionen, REG 2004, s. I-3997, punkterna 53 och
54, och domstolens dom av den 8 maj 2003 i de förenade målen C-328/99 och C-399/00, Italienska
republiken och SIM 2 Multimedia SpA mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. I-4035, punkterna
33 och 34.
16
stödmottagare av en stödåtgärd utesluter inte att den får bevilja stöd till en annan
förmånstagare genom en annan stödåtgärd74.
52.
Det faktum att en åtgärd som beviljar en fördel inte finansieras direkt av staten, utan
av ett offentligt eller privat organ som bildats eller utsetts av staten för att
administrera stödet utesluter inte att åtgärden finansieras genom statliga medel75. En
åtgärd som är antagen av en offentlig myndighet och som gynnar vissa företag eller
viss produktion minskar inte karaktären av en omotiverad fördel genom det faktum
att den är helt eller delvis är finansierad genom bidrag som ålagts av den offentliga
myndigheten och som avkrävs de berörda företagen76.
53.
Överföringen av statliga medel kan ske på många olika sätt, t.ex. i form av direkta
bidrag, lån, garantier, direktinvesteringar genom kapital till företag och
naturaförmåner. Ett starkt och konkret åtagande om att göra statliga medel
tillgängliga vid en senare tidpunkt anses också vara en överföring av statliga medel.
Det är inte nödvändigt med en positiv överföring av medel eftersom det räcker med
att staten avstår från sina inkomster. Att avstå från inkomster som annars skulle ha
betalats till staten utgör en överföring av statliga medel77. Till exempel skulle ett
”underskott” i skatte- och socialförsäkringsintäkterna på grund av undantag eller
minskningar i skatter eller socialförsäkringsbidrag som beviljats av medlemsstaterna,
eller undantag från skyldigheterna att betala tillägg eller andra böter, uppfylla kravet
på statliga medel enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget78. Skapandet av en tillräckligt
konkret risk för en ytterligare börda för staten i framtiden, genom en garanti eller
genom ett avtalsbaserat erbjudande, är tillräckligt när det gäller artikel 107.179.
54.
Om offentliga myndigheter eller offentliga företag tillhandahåller varor eller tjänster
till ett pris som ligger under marknadspriset innebär detta ett avstående av statliga
medel (samt beviljandet av en fördel).
74
75
76
77
78
79
Tribunalens dom av den 24 mars 2011 i de förenade målen T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen
och Land Sachsen-Anhalt (T-443/08) och Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen Leipzig-Halle
GmbH (T-455/08) mot Europeiska kommissionen, REU 2011, s. II-1311, punkt 143.
Domstolens dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike & Weinlig mot Förbundsrepubliken
Tyskland, REG 1977, s. 595, punkt 2l.
Domstolens dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike & Weinlig mot Förbundsrepubliken
Tyskland, REG 1977, s. 595, punkt 22.
Domstolens dom av den 16 maj 2000 i mål C-83/98 P, Franska republiken mot Ladbroke Racing Ltd
och Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-3271, punkterna 48–51.
Domstolens dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco de Crédito Industrial SA, devenue Banco
Exterior de España SA mot Ayuntamiento de Valencia, REG 1994, s. I-877, punkt 14 om
skattebefrielser. Dessutom kan undantag från de normala insolvensbestämmelserna som låter företag
fortsätta att handla under förhållanden som de inte skulle tillåtas om de vanliga
insolvensbestämmelserna hade tillämpats, innebära en ytterligare börda för staten om offentliga organ
hör till företagens viktigaste fordringsägare eller där sådana åtgärder innebär ett faktiskt avstående från
offentliga fordringar, se domstolens dom av den 17 juni 1999 i mål C-295/97, Industrie Aeronautiche e
Meccaniche Rinaldo Piaggio SpA mot International Factors Italia SpA (Ifitalia), Dornier Luftfahrt
GmbH och Ministero della Difesa, REG 1999, s. I-3761, punkterna 40–43 och domstolens dom av den
1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade Srl mot Altiforni e Ferriere di Servola SpA (AFS), REG
1998, s. I-7907, punkt 45.
Domstolens dom av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade Srl mot Altiforni e Ferriere di
Servola SpA (AFS), REG 1998, s. I-7907, punkt 41 och domstolens dom av den 19 mars 2013 i de
förenade målen C-399/10 P och C-401/10 P, punkterna 137–139.
17
55.
Beviljandet av tillgång till offentlig egendom eller naturresurser eller beviljandet av
särskilda eller exklusiva rättigheter80 utan tillräcklig ersättning i linje med
marknadspriser kan innebära avstående från statliga intäkter (igen, samt beviljandet
av en fördel).81
56.
I dessa fall måste det fastställas om staten, utöver sin roll som förvaltare av offentliga
tillgångar, fungerar som tillsynsmyndighet som fullföljer strategiska mål genom att
låta urvalsförfarandet för de berörda företagen vara föremål för kvalitativa kriterier
(fastställda på förhand på ett öppet och icke-diskriminerande sätt)82. När staten
fungerar som tillsynsmyndighet kan den lagenligt besluta att inte maximera de
intäkter som annars skulle kunna ha uppnåtts, utan att de omfattas av bestämmelserna
om statligt stöd, under förutsättning att alla berörda aktörer behandlas lika, och att
det finns en naturlig koppling mellan att uppnå regleringssyftet och att avstå från
intäkter83.
57.
I vilket fall som helst handlar det om en överföring av statliga medel om, i ett givet
fall, de offentliga myndigheterna inte tar ut det normala beloppet i enlighet med
deras allmänna system för tillgång till den offentliga egendomen eller
naturresurserna eller för beviljandet av särskilda eller exklusiva rättigheter.
58.
En negativ indirekt effekt på de statliga intäkter som härrör från regleringsåtgärder
utgör inte en överföring av statliga medel, om det är en inneboende egenskap av
80
81
82
83
Enligt definitionen i artikel 2.f och 2.g i kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november
2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa
företags ekonomiska verksamhet EUT L 318, 17.11.2006, s. 17.
Se även meddelandet från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt
stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, EUT C 8, 11.1.2012,
s. 4, punkt 33.
Se förstainstansrättens dom av den 4 juli 2007 i mål T-475/04, Bouygues SA och Bouygues Télécom
SA mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-2097, där förstainstansrätten anmärkte att, vid
upplåtandet av tillgång av en knapp offentlig egendom som radiospektrum, har de nationella
myndigheterna samtidigt rollen som lagstiftare på telekommunikationsområdet och rollen som
förvaltare av sådan offentlig egendom (punkt 104).
Se i det avseendet kommissionens beslut av den 20 juli 2004 om statligt stöd NN 42/2004 – Frankrike Retroaktiv ändring av avgifter för UMTS-licenser för Orange och SFR, EUT C/275, 8.11.2005, s. 3,
skäl 28–30, bekräftat av unionens domstolar (förstainstansrättens dom av den 4 juli 2007 i mål T475/04, Bouygues SA och Bouygues Télécom SA mot Europeiska kommissionen, s. II-2097, punkterna
108–111 och 123, och domstolens dom av den 2 april 2009 i mål C-431/07, P Bouygues SA och
Bouygues Télécom SA mot Europeiska kommissionen. REG 2009, s. I-2665, punkterna 94–98 och
125). I detta fall, vad gäller beviljandet av radiospektrumtillstånd för UMTS, har staten samtidigt haft
rollerna som tillsynsmyndighet för telekommunikationer och förvaltare av sådana offentliga resurser
och uppfyllt de regleringsmål som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG av den
10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på
teletjänstområdet (EGT L 117, 7.5.1997, s. 15). I denna situation bekräftade EU-domstolarna att
utfärdandet av tillstånd utan att maximera de intäkter som skulle ha kunnat uppnåtts inte innebar
beviljandet av statligt stöd, med tanke på att de aktuella åtgärderna motiverades av de regleringsmål
som fastställs i direktiv 97/13/EG och uppfyllde principen om icke-diskriminering. Tvärtom fastställdes
i domstolens dom av den 8 september 2011 i mål C-279/08 P, Europeiska kommissionen mot
Konungariket Nederländerna, REU 2011, s. I-7671, punkt 88 och följande punkter inte de
regleringsmässiga skäl som skulle ha motiverat beviljandet utan hänsyn till utsläppsrätter som får
handlas fritt.
18
åtgärden84. Till exempel utgör ett undantag från bestämmelserna i
arbetslagstiftningen som ändrar ramen för avtalsförhållanden mellan företag och
anställda inte en överföring av statliga medel, trots det faktum att det kan minska de
sociala avgifter eller skatter som ska betalas till staten85.
3.2.2.
Avgörande inflytande över medlen
59.
Medlens ursprung är inte relevant under förutsättning att de, innan de direkt eller
indirekt överförs till stödmottagarna, kommer under offentlig tillsyn och därför är
tillgängliga för de nationella myndigheterna86, även om medlen inte blir den
offentliga myndighetens egendom87.
60.
Stöd som finansierats genom skatteliknande avgifter eller frivilliga bidrag som ålagts
av staten och som förvaltas och fördelas i enlighet med lagstiftningen innebär en
överföring av statliga medel, även om de inte administreras av de offentliga
myndigheterna88. Blott det faktum att stöden finansieras delvis genom frivilliga
privata bidrag är dessutom inte tillräckligt för att utesluta förekomsten av statliga
medel, eftersom den relevanta faktorn inte är medlens ursprung utan i vilken grad
den offentliga myndighetens medverkar till att definiera åtgärden och dess
84
85
86
87
88
Domstolens dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra AG mot Schhleswag AG, i
närvaro av: Windpark Reußenköge III GmbH och Land Schleswig-Holstein, REG 2001, s. I-2099,
punkt 62.
Domstolens dom av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun
Schiffahrts AG mot Seebetriebsrat Bodo Ziesemer der Sloman Neptun Schiffahrts AG, REG 1993, s. I887, punkterna 20 och 21. Se även domstolens dom av den 7 maj 1998 i de förenade målen C-52/97, C53/97 och C-54/97, Epifanio Viscido (C-52/97), Mauro Scandella m.fl. (C-53/97) och Massimiliano
Terragnolo m.fl. (C-54/97) mot Ente Poste Italiane, REG 1998, s. I-2629, punkterna 13 och 14 och
domstolens dom av den 30 november 1993 i mål C-189/91, Petra Kirsammer-Hack mot Nurhan Sidal,
REG 1993, s. I-6185, punkterna 17 och 18, om det faktum att bristande tillämpning av vissa
bestämmelser i arbetslagstiftningen inte innebär en överföring av statliga medel.
Se t.ex. domstolens dom av den 17 juli 2008 i mål C-206/06, Essent Netwerk Noord BV med
anslutningstalan av Nederlands Elektriciteit Administratiekantoor BV mot Aluminium Delfzijl BV, och
med anledning av garantiåtagande Aluminium Delfzijl BV mot Staat der Nederlanden och med
anledning av garantiåtagande Essent Netwerk Noord BV mot Nederlands Elektriciteit
Administratiekantoor BV och Saranne BV, REG 2008, s. I-5497, punkt 70; domstolens dom av den 16
maj 2000 i mål C-83/98 P, Franska republiken mot Ladbroke Racing Ltd och Europeiska
kommissionen, REG 2000, s. I-3271, punkt 50.
Se förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Compagnie nationale Air France
mot Europeiska kommissionen, REG 1996, s. II-2109, punkterna 65–67, avseende stöd beviljat av
Caisse des Dépôts et Consignations som finansierades genom frivilliga depositioner från privata
medborgare som när som helst kunde tas ut. Det påverkade inte slutsatsen att dessa medel var statliga
resurser eftersom Caisse hade möjlighet att använda dem från det överskott som uppstått genom
insättningar och uttag som om de ständigt hade tillgång till dem. Se dom av den 16 maj 2000 i mål C83/98, Franska republiken mot Ladbroke Racing Ltd och Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I3271, punkt 50.
Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italienska republiken mot Europeiska gemenskapernas
kommission, REG 1974, s. 709, punkt 16 (svensk specialutgåva s. 321); domstolens dom av den 11
mars 1992 i de förenade målen C-78/90–C-83/90, Compagnie Commerciale de l'Ouest m.fl. mot
Receveur principal des douanes i La Pallice Port, REG 1992, s. I-1847, punkt 35. Domstolens dom av
den 17 juli 2008 i mål C-206/06, Essent Netwerk Noord BV med anslutningstalan av Nederlands
Elektriciteit Administratiekantoor BV mot Aluminium Delfzijl BV, och med anledning av
garantiåtagande Aluminium Delfzijl BV mot Staat der Nederlanden och med anledning av
garantiåtagande Essent Netwerk Noord BV mot Nederlands Elektriciteit Administratiekantoor BV och
Saranne BV, REG 2008, s. I-5497, punkterna 58–74.
19
finansieringsmetod89. Överföringen av statliga medel kan endast uteslutas i mycket
specifika fall, särskilt om resurserna från medlemmarna i en handelsorganisation är
öronmärkta för ett specifikt ändamål i medlemmarnas intressen, som beslutats av en
privat organisation och för ett helt kommersiellt ändamål, så länge som
medlemsstaten endast har till uppgift att göra det bidrag som införts av de
branschövergripande organisationerna obligatoriskt90.
61.
Det handlar också om en överföring av statliga medel om flera medlemsstater som
gemensamt bestämmer om användningen av dessa medel gemensamt förfogar över
dem91. Detta skulle till exempel vara fallet för medel från Europeiska
stabilitetsmekanismen (ESM).
62.
Medel som kommer från unionen (t.ex. från strukturfonderna) eller internationella
finansinstitut som IMF eller EBRD, bör också anses vara statliga medel om de
nationella myndigheterna har utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller
användningen av de resurserna (särskilt vad gäller val av stödmottagare)92. Om
sådana medel däremot tilldelas direkt av unionen eller de internationella
finansinstituten, utan utrymme för skönsmässig bedömning för de nationella
myndigheterna, utgör de inte statliga medel (t.ex. medel som tilldelats inom ramen
för direkt förvaltning i enlighet med ramprogrammet Horisont 2020 eller Cosmeprogrammet)93.
3.2.3.
Statlig medverkan i omfördelning mellan privata enheter
63.
Reglering som leder till ekonomisk omfördelning från en privat enhet till en annan
utan ytterligare medverkan från staten innebär inte en överföring av statliga medel
om pengarna flyter direkt från en privat enhet till en annan, utan att passera ett
offentligt eller privat organ som utsetts av staten för att administrera överföringen.
64.
Till exempel, en av en medlemsstat införd skyldighet för privata
elförsörjningsföretag att köpa el från förnybara energikällor till fastställda
minimipriser innebär inte någon direkt eller indirekt överföring av statliga medel till
de företag som producerar denna typ av el94. I detta fall är de berörda företagen (dvs.
89
90
91
92
93
94
Tribunalens dom av den 27 september 2012 i de förenade målen T-139/09, T-243/09 och T-328/09,
Franska republiken mot Europeiska kommissionen, REG 2012, s. II-0000, punkterna 63 och 64.
Se domstolens dom av den 15 juli 2004 i mål C-345/02, Pearle BV, Hans Prijs Optiek Franchise BV
och Rinck Opticiëns BV mot Hoofdbedrijfschap Ambachten, REG 2004, punkt 41 och domstolens dom
av den 30 maj 2013 i mål C-677/11, Doux Élevage SNC och Coopérative agricole UKL-ARREE mot
Ministère de l’Agriculture, de l’Alimentation, de la Pêche, de la Ruralité et de l’Aménagement du
territoire ochComité interprofessionnel de la dinde française (CIDEF), REU 2013, s. I-0000.
Kommissionens beslut 2010/606/EU av den 26 februari 2010 om det statliga stöd C 9/2009 (f.d. NN
49/2008, NN 50/2008 och NN 45/2008) som Belgien, Frankrike och Luxemburg har genomfört till
förmån för Dexia SA , EUT L 274, 19.10.2010, s. 54.
Se, till exempel, när det gäller strukturfonderna Commission Decision of 22 November 2006 on State
aid N 157/06, United Kingdom South Yorkshire Digital Region Broadband Project, recitals 21 and 29
on a measure partly financed by the European Regional Development Fund (ERDF), EUT C 80,
13.4.2007, s. 2.
I detta fall är emellertid också principer som liknar de materiella bestämmelserna i lagstiftningen om
statligt stöd ofta tillämpliga med stöd av den sekundära unionslagstiftningen eftersom de ofta inför krav
på överensstämmelse.
Dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra AG mot Schhleswag AG, i närvaro av:
Windpark Reußenköge III GmbH och Land Schleswig-Holstein, REG 2001, s. I-2099, punkterna 59–
62. Domstolen fastslog att införandet av en inköpsskyldighet för privata företag inte utgör någon direkt
eller indirekt överföring av statliga medel och att detta villkor inte ändras på grund av lägre inkomster
20
de privata elförsörjningsföretagen) inte utnämnda av staten för att förvalta ett
stödsystem, utan är endast bundna av en skyldighet att köpa en särskild typ av el med
sina egna ekonomiska medel.
65.
Statliga medel förekommer emellertid om avgifter som betalas av privatpersoner
passerar genom en offentlig eller privat enhet som är utformad att kanalisera dem till
stödmottagarna.
66.
Exempelvis tilläggsavgifter som enligt lag införts på privatpersoner kan klassificeras
som statliga medel. Detta är fallet även om ett privat företag utses enligt lagen för att
samla in sådana avgifter på statens vägnar och att kanalisera dem till stödmottagarna,
utan att tillåta att insamlingsföretaget använder intäkterna för andra ändamål än de
som fastställs enligt lagen. I det här fallet är de aktuella beloppen fortfarande under
offentlig kontroll och de är därför tillgängliga för de nationella myndigheterna, vilket
är tillräckliga skäl för att de ska anses vara statliga medel95. Eftersom denna princip
tillämpas både för offentliga organ och privata företag som har utsetts för att samla in
avgifterna och behandla betalningarna har ändrad status av den mellanliggande
enheten från en offentlig till en privat enhet ingen relevans för det statliga
medelkriteriet om staten fortsätter att strikt övervaka den enheten96.
4.
FÖRDEL
4.1.
Begreppet fördel i allmänhet
4.1.1.
Allmänna principer
67.
Som en fördel, i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, är varje
ekonomisk förmån som ett företag inte skulle ha fått under normala
marknadsförhållanden, dvs. i avsaknad av statligt ingripande97. Avsnitt4.2 i detta
meddelande tillhandahåller detaljerad vägledning om frågan om huruvida en förmån
kan anses vara erhållen under normala marknadsförhållanden.
68.
Det är endast åtgärdens inverkan på företaget som är relevant, vare sig orsaken till
eller målet för det statliga ingripandet98. En fördel föreligger när ett företags
95
96
97
98
för de företag som är föremål för skyldigheten, vilket troligtvis kommer att leda till minskade
skatteinkomster eftersom detta utgör en inneboende egenskap hos åtgärden. I detta fall tilläts inte det
privata företaget att föra över sina ytterligare kostnader till sina kunder. Se även domstolens dom av den
5 mars 2009 i mål C-222/07, Unión de Televisiones Comerciales Asociadas (UTECA) mot
Administración General del Estado, REG 2009, s. I-1407, punkterna 43–47, om obligatoriska avgifter
som införs på programföretag till förmån för produktion av film som inte innebär en överföring av
statliga medel.
Domstolens dom av den 17 juli 2008 i mål C-206/06, Essent Netwerk Noord BV med anslutningstalan
av Nederlands Elektriciteit Administratiekantoor BV mot Aluminium Delfzijl BV, och med anledning
av garantiåtagande Aluminium Delfzijl BV mot Staat der Nederlanden och med anledning av
garantiåtagande Essent Netwerk Noord BV mot Nederlands Elektriciteit Administratiekantoor BV och
Saranne BV, REG 2008, s. I-5497, punkterna 69–75.
Kommissionens beslut av den 8 mars 2011 om det statliga stöd C 24/09 (f.d. NN 446/08) – som
Österrike planerar att genomföra till förmån för energiintensiva företag, lagen om grön elektricitet, EUT
L 235, 10.9.2011, s. 42, skäl 76.
Domstolens dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, Syndicat français de l'Express international (SFEI)
m. fl. mot La Poste m.fl.., REG 1996, s. I-3547, punkt 60; domstolens dom av den 29 april 1999 i mål
C-342/96, Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen, REG 1999, s. I-2459, punkt 41.
Domstolens dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italienska republiken mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1974, s. 709, punkt 13 (svensk specialutgåva s. 321).
21
ekonomiska situation har förbättrats till följd av ett statligt ingripande. För att
bedöma detta bör den ekonomiska situationen för företaget efter åtgärden jämföras
med dess ekonomiska situation om åtgärden inte hade införts99. Eftersom det endast
är effekten av åtgärden på företaget som har betydelse är det irrelevant huruvida
fördelen är obligatorisk för företaget på så sätt att den inte kunde undvika eller vägra
den100.
69.
Den exakta formen av åtgärd är också irrelevant när det gäller att fastställa om den
ger företaget en ekonomisk fördel101. Det är inte bara beviljandet av positiva
ekonomiska fördelar som är relevant för begreppet statligt stöd utan lindringen av
ekonomiska bördor kan också utgöra en fördel. Den senare är en omfattande kategori
som utgör eventuell lindring av avgifter som normalt är inkluderade i ett företags
budget102. Detta täcker alla situationer i vilka de ekonomiska aktörerna helt eller
delvis befrias från de inneboende kostnaderna i sina ekonomiska verksamheter103,
även om det inte finns någon rättslig skyldighet att ta på sig de kostnaderna104.
70.
Förekomsten av en fördel utesluts inte av det enkla faktum att konkurrerande företag
i andra medlemsstater befinner sig i ett mer gynnsamt läge105, eftersom begreppet
fördel är baserat på en analys av den ekonomiska situationen för ett företag i sitt eget
rättsliga och faktiska sammanhang med och utan den berörda åtgärden.
71.
Kostnader som uppstår från regleringsskyldigheter som införts av staten kan i princip
anses hänföra sig till de inneboende kostnaderna för den ekonomiska verksamheten,
så att varje ersättning för dessa kostnader ger en fördel för företaget. Detta innebär att
förekomsten av en fördel i princip inte utesluts av det faktum att förmånen inte går
utöver ersättningen för en kostnad som härrör från införandet av en
99
100
101
102
103
104
105
Domstolens dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italienska republiken mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1974, s. 709, punkt 13 (svensk specialutgåva, s. 321).
Kommissionens beslut 2004/339/EG av den 15 oktober 2003 om åtgärder som vidtagits av Italien till
förmån för RAI SpA, EUT 2004 L 119, 23.4.2004, s. 1, skäl 69; förslag till avgörande av
generaladvokat Fennelly föredraget den 26 november 1998. C-251/97, Franska republiken mot
Europeiska kommissionen REG 1999, s. I-6639, punkt 26.
Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium
Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, i närvaro av Oberbundesanwalt beim
Bundesverwaltungsgericht, REG 2003, s. I-7747, punkt 84.
Domstolens dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco de Crédito Industrial SA, devenue Banco
Exterior de España SA mot Ayuntamiento de Valencia, REG 1994, s. I-877, punkt 13; domstolens dom
av den 19 september i mål C-156/98, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen,
REG 2000, s. I-6857, punkt 25; domstolens dom i mål C-6/97, Italienska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 1999, s. I-2981, punkt 15; domstolens dom i mål C-172/03, Wolfgang Heiser mot
Finanzamt Innsbruck, REG 2005, s. I-1627, punkt 36.
Domstolens dom av den 20 november 2003 i mål C-126/01, Ministère de l'Économie, des Finances et
de l'Industrie mot GEMO SA, REG 2003, s. I-13769, punkterna 28–31, om fri insamling och
destruktion av avfall.
Domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, REG 1996, s. I-4551, punkt 40; domstolens dom av den 12 december 2002 i mål C5/01, Konungariket Belgien mot Europeiska kommissionen, REG 2002, s. I-11991, punkterna 38 och
39; tribunalens dom av den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot
Europeiska kommissionen, REG 2012, s. II-0000, punkterna 137 och 138.
Domstolens dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italienska republiken mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1974, s. 709, punkt 17 (svensk specialutgåva s. 321). Se
förstainstansrättens dom av den 29 september 2000 i mål T-55/99, Confederación Española de
Transporte de Mercancías (CETM) mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-3207, punkt 85.
22
regleringsskyldighet. Samma sak gäller för hel eller delvis befrielse av kostnader
som företaget inte skulle ha haft om det inte hade funnits något incitament som
härrör från den statliga åtgärden eftersom det skulle ha strukturerat sina åtgärder på
ett annorlunda sätt utan detta incitament106. Förekomsten av en fördel kan heller inte
uteslutas om en åtgärd kompenserar avgifter av en annan art som inte är kopplade till
den åtgärden107.
72.
När det gäller ersättning för kostnader som uppstår för att tillhandahålla en tjänst av
allmänt ekonomiskt intresse klargjorde domstolen i domen i Altmarkmålet att
beviljandet av en fördel kan uteslutas om fyra kumulativa villkor uppfylls108. För det
första ska det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla
allmännyttiga tjänster och dessa skyldigheter ska vara klart definierade. För det andra
ska de parametrar som används vid beräkning av ersättningen vara fastställda i
förväg på ett objektivt och öppet sätt. För det tredje får ersättningen inte överstiga
vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i
samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn
tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst. För det fjärde
ska, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna
inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande för att välja den
anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det
allmänna, storleken av den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en
undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är
utrustat med medel som är lämpliga för att fullgöra den skyldighet att tillhandahålla
en allmännyttig tjänst som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av denna
skyldighet, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en
rimlig vinst på grund av fullgörandet av skyldigheten. Kommissionen fastställde
dessa villkor i sitt meddelande om tillämpningen av Europeiska unionens regler om
statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse109.
73.
Dessutom bör förekomsten av en fördel uteslutas vid fall av felaktigt fastställda
skatter110, en skyldighet för de nationella myndigheterna att ersätta skada som de har
orsakat vissa företag111 eller utbetalning av ersättning för en expropriation112.
106
107
108
109
110
Till exempel om ett företag får ett stöd för att genomföra en investering i en stödberättigad region, kan
det inte hävdas att detta inte minskar kostnader som normalt sett ingår i företagets budget med tanke på
att företaget i avsaknad av stödet inte skulle ha genomfört investeringen.
Domstolens dom av den 8 december 2011 i mål C-81/10 P, France Télécom mot Europeiska
kommissionen och Republiken Frankrike, 2011, punkterna 43–50. Logiskt sett tillämpas detta på hel
eller delvis befrielse av kostnader som ett företag har för att ersätta tjänstemannastatusen med statusen
av anställda som är jämförbara med dess konkurrenters, vilket ger en fördel för det berörda företaget
(vilket det tidigare rådde viss osäkerhet om efter förstainstansrättens dom av den 16 mars 2004 i mål T157/01, Danske Busvognmænd mot Europeiska kommissionen, REG 2004, s. II-917, punkt 57). Se
även ersättning för icke-återvinningsbara kostnader i förstainstansrättens dom av den 11 februari 2009 i
mål T-25/07, Iride SpA och Iride Energia SpA mot Europeiska kommissionen, REG 2009, s. II-245,
punkterna 46–56.
Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium
Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, i närvaro av Oberbundesanwalt beim
Bundesverwaltungsgericht, REG 2003, s. I-7747, punkterna 87–95.
EUT C 8, 11.1.2012, s. 4.
Domstolens dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Amministrazione delle finanze dello Stato mot
Denkavit italiana Srl, REG 1980, s. 1205, punkterna 29–32.
23
4.1.2.
Indirekt fördel
74.
En fördel kan beviljas andra företag än de till vilka statligt stöd överförs direkt
(indirekt fördel)113. En fördel kan också utgöra både en direkt fördel för det
stödmottagande företaget och en indirekt fördel till andra företag, till exempel
företag som har verksamhet på efterföljande nivåer114. Den direkta mottagaren av
åtgärden kan antingen vara ett företag eller en enhet (fysisk eller juridisk person) som
inte bedriver någon ekonomisk verksamhet115.
75.
Sådana indirekta fördelar bör särskiljas från rent sekundära ekonomiska effekter som
är inbyggda i nästan alla statliga stödåtgärder (t.ex. genom ökad produktion). I detta
syfte bör de förutsebara effekterna av åtgärden undersökas ur ett förhandsperspektiv.
En indirekt fördel föreligger om åtgärden är utformad på ett sådant sätt att den
kanaliserar sina sekundära effekter mot identifierbara företag eller grupper av
företag. Detta är fallet till exempel om ett villkor för det direkta stödet, rättsligt eller
faktiskt, är inköp av varor eller tjänster som produceras endast av vissa företag (t.ex.
endast företag som är etablerade i vissa områden)116.
4.2.
Testet med en privat investerare i en marknadsekonomi
4.2.1.
Inledning
76.
Unionens rättsordning är neutral med hänseende till systemet med
egendomsordning117 och fråntar på inget sätt medlemsstaternas rätt att agera som
ekonomiska aktörer. När de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt genomför
ekonomiska transaktioner i någon form118, är de emellertid föremål för unionens
regler om statligt stöd.
77.
Ekonomiska transaktioner som genomförts av ett offentligt organ eller ett offentligt
företag ger inte dess motpart någon fördel och utgör därför inte stöd, om de
111
112
113
114
115
116
117
118
Domstolens dom av den 27 september 1988 i de förenade målen 106–120/87, Asteris AE m.fl. mot
Republiken Grekland och Europeiska ekonomiska gemenskapen, REG 1988, s. 5515, punkterna 23 och
24.
Tribunalens dom av den 1 juli 2010 i mål T-64/08, Nuova Terni Industrie Chimiche SpA mot
Europeiska kommissionen, REU 2010, s. II-125, punkterna 59–63 och 140– 141, i vilken det förtydligas
att även om utbetalningen av en ersättning för en expropriation inte ger en fördel, kan en utvidgning i
efterhand av en sådan ersättning utgöra statligt stöd.
Domstolens dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Förbundsrepubliken Tyskland mot
Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-6857, punkterna 26 och 27; domstolens dom av den 28 juli
2011 i mål C-403/10, Mediaset SpA mot Europeiska kommissionen, REU 2011, s. I-117, punkterna 73–
77; domstolens dom av den 13 juni 2002 C-382/99, Konungariket Nederländerna mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. I-5163, punkterna 60–66; förstainstansrättens dom av den 4 mars 2009 i
mål T-424/05, Italienska republiken mot Europeiska kommissionen, REG 2009, s. II-23, punkterna
136–147. Se även artikel 107.2. a i EUF-fördraget.
I fall ett mellanliggande företag endast är ett medel för att överföra fördelen till stödmottagaren och det
inte behåller någon fördel, bör det normalt sett inte anses som en mottagare av statligt stöd.
Domstolens dom av den 28 juli 2011 i mål C-403/10, Mediaset SpA mot Europeiska kommissionen,
REG 1992, s. I-117, punkt 81.
Däremot kan en ren sekundär ekonomisk effekt i form av ökad produktion (som inte uppgår till indirekt
stöd) hittas där stödet helt enkelt kanaliseras genom ett företag (t.ex. en finansiell intermediär) som helt
och hållet överför stödet till stödmottagaren.
I artikel 345 i EUF-fördraget fastställs att ”fördragen ska inte i något hänseende ingripa i
medlemsstaternas egendomsordning”.
Se t.ex. domstolens dom av den 10 juli 1996 i mål C-40/85, Konungariket Belgien mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1986, s. I-2321, punkt 12.
24
genomförs i enlighet med normala marknadsförhållanden119. Denna princip har
utarbetats med hänsyn till olika ekonomiska transaktioner. Unionens domstolar har
utarbetat den ”marknadsekonomiska investerarprincipen” för att identifiera
förekomsten av statligt stöd i fall av offentliga investeringar (i synnerhet
kapitaltillskott): för att fastställa om ett offentligt organs investeringar utgör statligt
stöd är det nödvändigt att utvärdera om, under liknande förhållanden, en privat
investerare av jämförbar storlek som bedriver verksamhet under normala
förhållanden i en marknadsekonomi skulle ha drivits till att göra den aktuella
investeringen120. På liknande sätt har unionens domstolar utarbetat ”testet avseende
en privat borgenär” för att undersöka om offentliga fordringsägares omförhandlingar
av skulder avser statligt stöd, genom att jämföra beteendet hos en offentlig
fordringsägare med det hos hypotetiska privata fordringsägare som befinner sig i en
liknande situation121. Slutligen har unionens domstolar utarbetat ”testet avseende en
privat säljare” för att bedöma huruvida en försäljning som utförs av ett offentligt
organ omfattar statligt stöd, med hänsyn tagen om en privat säljare under normala
marknadsförhållanden skulle kunna ha fått samma eller ett bättre pris122.
78.
119
120
121
122
Dessa principer eller tester är variationer av samma grundläggande koncept om att de
offentliga myndigheternas eller företagens beteende ska jämföras med liknande
privata ekonomiska aktörers beteenden under normala marknadsförhållanden för att
fastställa om de ekonomiska transaktioner som genomförs av sådana myndigheter
eller företag ger en fördel till sina motparter. I detta meddelande vill kommissionen
därför, i allmänna termer, hänföra till ”testet med en privat investerare i en
marknadsekonomi” (nedan kallat marknadsekonomitestet) som den relevanta
metoden för att bedöma huruvida en mängd ekonomiska transaktioner som utförs av
offentliga myndigheter, offentliga organ eller offentliga företag äger rum under
normala marknadsförhållanden och därför, om de inbegriper beviljandet av en fördel
(som inte hade hänt under normala marknadsförhållanden) till de berörda företagen.
De allmänna principerna och de relevanta kriterierna för att tillämpa
marknadsekonomitestet beskrivs nedan.
Domstolens dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, Syndicat français de l'Express international (SFEI)
m.fl. mot La Poste m.fl. , REG 1996, s. I-3547, punkt 61.
Se, till exempel, domstolens dom av den 21 mars 1990, i mål C-142/87, Konungariket Belgien mot
Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1990, s. I-959, punkt 29, och domstolens dom av den 21
mars 1991 i mål C-305/89, Italienska republiken mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG
1991, s. I-1603, punkterna 18 och 19; förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i mål T-16/96,
Cityflyer Express Ltd mot Europeiska kommissionen, REG 1998, s. II-757, punkt 51,
förstainstansrättens dom i de förenade målen T-129/95, T-2/96 och T-97/96, Neue Maxhütte Stahlwerke
GmbH och Lech-Stahlwerke GmbH mot Europeiska kommissionen, REG 1999, s. II-17, punkt 104;
förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche
Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s.
II-435.
Domstolens dom av den 22 november 2007 i mål C-525/04 P, Konungariket Spanien mot Europeiska
kommissionen, REG 2007, s. I-9947; domstolens dom av den 24 januari 2013 i mål C-73/11 P, Frucona
Košice a.s. mot Europeiska kommissionen, REU 2013, s. I-0000; domstolens dom av den 29 juni 1999 i
mål C-256/97, Déménagements-Manutention Transport SA (DMT), REG 1999, s. I-3913.
Tribunalens dom av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och T-281/08 Land Burgenland
(Österrike) (T-268/08) och Republiken Österrike (T-281/08) mot Europeiska kommissionen, REU
2012, s. II-0000.
25
4.2.2.
Allmänna principer
79.
Syftet med marknadsekonomitestet är att bedöma om staten har gett en fördel till ett
företag genom att inte agera som en marknadsekonomisk aktör med avseende på en
viss transaktion. I det hänseendet är det inte relevant om ingripandet utgör ett
rationellt sätt för de offentliga myndigheterna att ta hänsyn till allmänpolitiska
aspekter (t.ex. sysselsättningsaspekter). På liknande sätt är stödmottagarens
lönsamhet eller olönsamhet i sig själv inte någon utslagsgivande faktor för att
fastställa om den ekonomiska transaktionen i fråga är i linje med
marknadsförhållandena. Den utslagsgivande faktorn är om de offentliga
myndigheterna har agerat som en marknadsekonomisk aktör skulle ha gjort i en
liknande situation. Om detta inte är fallet har det stödmottagande företaget fått en
ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått under normala marknadsförhållanden123,
vilket gör att det har fått ett mer gynnsamt läge än sina konkurrenter124.
80.
För tillämpningen av marknadsekonomitestet ska endast de fördelar och skyldigheter
som är kopplade till statens roll som en ekonomisk aktör – med undantag för de som
är kopplade till statens roll som en offentlig myndighet – beaktas125.
Marknadsekonomitestet är inte tillämpligt om staten agerar som en offentlig
myndighet i stället för som en ekonomisk aktör. Om ett statligt ingripande inleds av
skäl som har med samhällspolitiska skäl att göra (till exempel av skäl som har med
den sociala eller regionala utvecklingen att göra), kan statens beteende vara rationellt
ur ett samhällspolitiskt perspektiv, men samtidigt inte i linje med
marknadsförhållandena eftersom de marknadsekonomiska aktörerna inte normalt sett
skulle styras av sådana överväganden. I enlighet med detta bör
marknadsekonomitestet tillämpas om man bortser från alla sociala, regionalpolitiska
och sektoriella överväganden som avser en medlemsstats roll som en offentlig
myndighet126.
123
124
125
126
Förstainstansrättens dom av den 6 mars i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche
Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s.
II-435.
Se i det avseendet domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot
Électricité de France (EDF), REU 2012, punkt 90; domstolens dom av den 15 mars 1994 i mål C387/92, Banco de Crédito Industrial SA, devenue Banco Exterior de España SA mot Ayuntamiento de
Valencia, REG 1994, s. I-877, punkt 14, och domstolens dom av den 19 maj 1999 i mål C-6/97,
Italienska republiken mot Europeiska kommissionen, punkt 16.
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France (EDF), REU 2012, s. I-0000, punkterna 79–81; domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål
234/84, Konungariket Belgien mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1986, s. 2263, punkt
14; domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål 40/85, Konungariket Belgien mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1986, s. 2321, punkt 13; domstolens dom av den 14 september 1994
i de förenade målen C-278/92– C-280/92, Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas
kommission, REG 1994, s. I 4103, punkt 22 och domstolens dom av den 28 januari 2003 i mål C334/99, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. I-1139, punkt
134).
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France (EDF), REU 2012, s. I-0000, punkterna 79–81; domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål
234/84, Konungariket Belgien mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1986, s. 2263, punkt
14; domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål 40/85, Konungariket Belgien mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1986, s. 2321, punkt 13; domstolens dom av den 14 september
1994 i de förenade målen C-278/92 till C-280/92, Konungariket Spanien mot Europeiska
gemenskapernas kommission, REG 1994, s. I 4103, punkt 22; domstolens dom av den 28 januari 2003 i
26
81.
Bedömningen av huruvida ett statligt ingripande överensstämmer med
marknadsvillkoren måste undersökas på förhand med beaktande av den information
som var tillgänglig vid tidpunkten då man fattade beslut om ingripandet127. Varje
försiktig marknadsekonomisk aktör skulle normalt sett utföra sin egen
förhandsbedömning av ett projekts strategiska och ekonomiska utsikter128, till
exempel genom en affärsplan.
82.
Om en medlemsstat därför anför att en ekonomisk transaktion är i linje med
marknadsekonomitestet, om det finns tvivel, måste den tillhandahålla bevis som visar
att beslutet att genomföra transaktionen vid den aktuella tidpunkten togs på grundval
av ekonomiska bedömningar som är jämförbara med de som, under liknande
förhållanden, en rationell privat aktör (med egenskaper som liknar de som det
berörda offentliga organet har) skulle ha utfört för att fastställa transaktionens
lönsamhet eller ekonomiska fördelar129. För detta syfte är bedömningar som gjorts
efter det att transaktionen genomfördes och som baserades på en iakttagelse i
efterhand om att den faktiskt var lönsam eller inte, eller på efterföljande
bedömningar om den handlingslinje som faktiskt valdes, inte relevanta130.
83.
Bedömningen av huruvida en transaktion överensstämmer med marknadsvillkoren
måste genomföras med beaktande av effekterna av transaktionen på det berörda
företaget utan ta hänsyn till om de specifika sätt som använts för att genomföra den
transaktionen skulle vara tillgängliga för marknadsaktörer. Till exempel kan
tillämpligheten av marknadsekonomitestet inte uteslutas endast på grund av att de
medel som staten använder är skattemässiga131.
84.
I vissa fall måste flera på varandra följande statliga ingripanden, för tillämpningen av
artikel 107.1 i EUF-fördraget, anses vara ett enda ingripande. Det kunde vara fallet, i
synnerhet när på varandra följande ingripanden är så nära kopplade till varandra,
särskilt med avseende på deras kronologiska ordning, deras syfte och företagets
127
128
129
130
131
mål C-334/99, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. I-1139,
punkt 134; förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99,
Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot Europeiska kommissionen,
REG 2003, s. II-435; förstainstansrättens dom av den 24 september 2008 i mål T-20/03,
Kahla/Thüringen Porzellan GmbH mot Europeiska kommissionen, REG 2008, s. II-2305;
förstainstansrättens dom av den 17 oktober 2002 i mål T-98/00, Linde AG mot Europeiska
kommissionen, REG 2002, s. II-3961.
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France (EDF), REU 2012, s. I-0000, punkterna 83–85 och 105; domstolens dom av den 16 maj 2002 i
mål C-482/99, Franska republiken mot Europeiska kommissionen, REG 2002, s. I-4397, punkterna 71
och72; förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i mål T-16/96, Cityflyer Express Ltd mot
Europeiska kommissionen, REG 1998, s. II-757, punkt 76.
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France, REU 2012, s. I-0000, punkterna 84, 85 och 105.
Exaktheten av en sådan förhandsbedömning kan variera beroende på komplexiteten av den berörda
transaktionen och värdet på de berörda tillgångarna, varorna eller tjänsterna. Normalt sett bör sådana
förhandsbedömningar utföras med stöd av experter som har lämpliga kunskaper och lämplig erfarenhet.
Sådana bedömningar bör alltid baseras på objektiva kriterier och bör inte påverkas av
strategiöverväganden. Bedömningar som genomförs av oberoende experter kan ge ytterligare stöd för
bedömningens trovärdighet.
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France (EDF), REU 2012, s. I-0000, punkt 85.
Domstolens dom av den 5 juni 2012 i mål C-124/10 P, Europeiska kommissionen mot Électricité de
France (EDF), REU 2012, s. I-0000, punkt 88.
27
omständigheter vid tidpunkten för dessa ingripanden, att de är oskiljbara från
varandra132. Till exempel så är de efterföljande statliga ingripanden som äger rum
avseende samma företag under en relativt kort tidsperiod kopplade till varandra, eller
var alla planerade eller förutsebara vid tidpunkten för det första ingripandet, och bör
normalt bedömas tillsammans. Å andra sidan, när det senare ingripandet var en följd
av oförutsebara händelser vid tidpunkten för det tidigare ingripandet133 skulle de två
åtgärderna normalt bedömas separat.
85.
För att bedöma om vissa transaktioner är i linje med marknadsvillkoren bör alla
relevanta omständigheter beaktas. Till exempel kan det finnas exceptionella
omständigheter när en offentlig myndighets inköp av varor eller tjänster, även om det
genomfördes till marknadspriser, inte kan anses vara i linje med
marknadsvillkoren134.
4.2.3.
Tillämpning av marknadsekonomitestet
86.
Vid tillämpning av marknadsekonomitestet är det lämpligt att skilja mellan
situationer där transaktionens överensstämmelse med marknadsvillkoren kan
fastställas empiriskt genom specifika marknadsuppgifter och situationer i vilka, på
grund av avsaknaden av sådana uppgifter, transaktionens överensstämmelse med
marknadsvillkoren måste bedömas på grundval av andra tillgängliga metoder.
4.2.3.1. Fall där överensstämmelse med marknadsvillkor kan fastställas empiriskt
87.
132
133
134
135
En transaktions överensstämmelse med marknadsvillkoren kan fastställas empiriskt
genom specifika marknadsuppgifter i) när transaktionen genomförs på samma villkor
av offentliga enheter och privata aktörer och ii) när det gäller försäljning och inköp
av tillgångar, varor och tjänster (eller andra jämförbara transaktioner) som
genomförts genom ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande.
I sådana fall, och om de specifika marknadsuppgifter som gäller transaktionen visar
att den inte är i linje med marknadsvillkoren, skulle det normalt sett inte vara
lämpligt att använda andra bedömningsmetoder för att dra en annorlunda slutsats135.
Domstolens dom av den 19 mars 2013 i de förenade målen C-399/10 P och C-401/10 P, Bouygues SA
och Bouygues Télécom SA mot Europeiska kommissionen m.fl., REU 2013, s. I-0000, punkt 104;
tribunalens dom av den 13 september 2010 i de förenade målen T-415/05, T-416/05 och T-423/05,
Republiken Grekland (T-415/05), Olympiakes Aerogrammes AE (T-416/05) och Olympiaki Aeroporia
Ypiresies AE (T-423/05) mot Europeiska kommissionen, REU 2010, s. II-4749, punkt 177 och
förstainstansrättens beslut av den 26 juni 1996, T-11/95 BP Chemicals Ltd mot Europeiska
kommissionen, REG 1998, s. II-3235, punkterna 170 och 171.
Kommissionens beslut av den 19 december 2012 i ärende SA.35378, Financing of Berlin Brandenburg
Airport, Tyskland, EUT C 36, 8.2.2013, s. 10, skäl 14–33.
I förstainstansrättens dom i mål T-14/96, Bretagne Angleterre Irlande (BAI) mot Europeiska
kommissionen, REG 1999, s. II-139, fastställde förstainstansrätten att, mot bakgrund av de särskilda
omständigheterna i fallet, kunde man dra slutsatsen att de nationella myndigheternas inköp av kuponger
från P&O Ferries inte uppfyllde något faktiskt behov och således handlade de nationella myndigheterna
inte på ett sätt som en privat aktör som handlar under normala marknadsekonomiska förhållanden skulle
göra. Detta inköp gav således P&O Ferries en fördel som rederiet inte skulle ha haft under normala
marknadsförhållanden och alla de belopp som betalats vid genomförandet av inköpsavtalet utgör statligt
stöd.
Se i det avseendet tribunalens dom av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och T281/08, Land Burgenland (Österrike) (T-268/08) och Republiken Österrike (T-281/08) mot Europeiska
kommissionen, REU 2012, s. II-0000, punkt 72, i vilket tribunalen fastställde att marknadspriser som
fastställts genom värderingsundersökningar inte är relevanta om ett korrekt anbudsförfarande har
28
i) Pari passu-transaktioner
88.
När en transaktion genomförs med samma villkor och under samma förhållanden
(och därför med samma nivå vad gäller risk och belöningar) av offentliga organ och
privata aktörer som befinner sig i en jämförbar situation (en pari passutransaktion)136, kan man normalt sett dra slutsatsen att en sådan transaktion ligger i
linje med marknadsförhållandena137. Om offentliga organ och privata aktörer som
befinner sig i en jämförbar situation deltar i samma transaktion samtidigt men under
annorlunda villkor eller förhållanden skulle detta tvärtom tyda på att det offentliga
organets ingripande inte är i linje med marknadsförhållandena138.
89.
För att en transaktion ska kunna anses ha genomförts på samma villkor bör i
synnerhet följande kriterier bedömas:
136
137
138
139
(1)
Om de offentliga organens och de privata aktörernas ingripande har
beslutats om och genomförts samtidigt (dvs. om ingripandena är
”samtidiga”) eller om det finns en tidsförskjutning och ändrade
ekonomiska omständigheter har ägt rum mellan dessa ingripanden.
(2)
Om villkoren och förhållandena för transaktionen är samma för de
offentliga enheter och alla privata aktörer som är inblandade, även med
hänsyn tagen till möjligheten av ökad eller minskad risknivå under tiden.
(3)
Om de privata aktörernas ingripande har verklig ekonomisk betydelse
och inte bara är symbolisk eller marginell139.
(4)
Om utgångsläget för de berörda offentliga enheterna och privata
aktörerna är jämförbara vad gäller transaktionen, med hänsyn till,
exempelvis, deras tidigare exponering gentemot de berörda företagen (se
genomförts. I det senare fallet härrör marknadspriset från de erbjudanden som på ett konkret och giltigt
sätt har lämnats in i anbudsförfarandet.
Villkoren och förhållandena kan inte anses vara samma om de offentliga organen och de privata
aktörerna ingriper under samma villkor men under olika tidpunkter, efter en förändring av den
ekonomiska situationen.
Se i det avseendet förstainstansrättens dom av den 12 december 2000 i mål T-296/97, Alitalia - Linee
aeree italiane SpA mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-3871, punkt 81.
Om transaktionerna emellertid är olika och inte genomförs samtidigt är det faktum att villkoren och
förhållandena är annorlunda inte någon avgörande indikation (positiv eller negativ) på om transaktionen
som genomförs av det offentliga organet är i linje med marknadsförhållandena.
I ärendet rörande Citynet Amsterdam ansåg kommissionen till exempel att de två privata investerarnas
innehav av en tredjedel av det totala aktiekapitalet i ett företag (med hänsyn även till den övergripande
aktieägarstrukturen och till att deras aktieinnehav var tillräckligt för att tillsammans bilda en
blockerande minoritet vid viktiga beslut i företaget) kunde anses ha en omfattande ekonomisk betydelse
(se kommissionens beslut av den 11 december 2007 om stödåtgärd C 53/06 (f.d. N 262/05, ex CP
127704) av Amsterdams kommun till förmån för Glasvezelnet Amsterdam för investering i ett
fiberaccessnät, EUT L 247, 16.9.2008, s. 27 skäl 96–100). I ärendet N 429/2010 rörande Agricultural
Bank of Greece (ATE), EUT C 317, 29.10.2011, s. 5, uppgick det privata deltagandet bara till 10 % av
investeringen, mot statens investering på 90 %, varför kommissionens slutsats var att principen om
samma villkor inte var uppfyllda, eftersom statens kapitaltillskott varken åtföljdes av ett jämförbart
deltagande från en privat aktieägare eller stod i proportion till statens aktieinnehav. Se även
förstainstansrättens dom av den 12 december 2000 i mål T-296/97, Statligt stöd - Kapitalrekonstruktion
av Alitalia av de italienska myndigheterna - Kvalificering av åtgärd - Kriteriet avseende privat
investerare - Kommissionens undersökning, REG 2003, s. II-3871), punkt 81.
29
avsnitt 4.2.3.3), de möjliga synergieffekter som kan uppnås140, den
omfattning i vilken de olika investerarna har liknande
transaktionskostnader141, eller varje annan omständighet som är specifik
för den privata eller offentliga aktören som kan snedvrida jämförelsen.
Naturligtvis bör den privata aktörens beslut inte ha påverkats av de
offentliga myndigheterna.
90.
Pari passu-förhållandet behöver inte vara tillämpligt om offentligt deltagande är ett
strängt krav för de privata aktörernas deltagande i transaktionen, eftersom detta kan
tyda på att den berörda offentliga enheten har möjlighet att tillhandahålla ett unikt
bidrag till transaktionen som ingen marknadsaktör kan reproducera.
ii) Försäljning och inköp av tillgångar, varor och tjänster (eller andra jämförbara
transaktioner) genom öppna, transparenta, icke-diskriminerande och ovillkorade
anbudsförfaranden.
91.
Om försäljningen och inköpet av tillgångar, varor och tjänster (eller andra jämförbara
transaktioner142) genomförs efter ett anbudsförfarande som är öppet, ovillkorat och
icke-diskriminerande och som i tillräcklig omfattning har offentliggjorts och som
överensstämmer med principerna i direktiven om offentlig upphandling143 (även i de
fall där dessa direktiv om offentlig upphandling inte är tillämpliga), kan det antas att
de transaktionerna är i linje med marknadsförhållandena.
92.
Ett anbudsförfarande som överensstämmer med dessa principer måste uppfylla
följande kriterier:
93.
Ett anbudsförfarande måste vara öppet för att göra det möjligt för alla intresserade
och kvalificerade anbudsgivare att delta i förfarandet. Vad gäller anbudets
egenskaper är ett öppet förfarande144 i överensstämmelse med reglerna för offentlig
upphandling förvisso godtagbart, men också ett begränsat förfarande145 kan anses
vara tillräckligt för att fastställa marknadspriset, såvida inte intresserade aktörer
hindras att lämna anbud utan giltigt skäl146.
140
141
142
143
144
145
146
De måste ha samma affärsmässiga grunder, Kommissionens beslut 2005/137/EG om regionen
Valloniens finansiella deltagande i företaget Carsid SA, EUT L 47, 18.2.2005, s. 28, skäl 67–70.
Transaktionskostnaderna kan avse de kostnader som respektive investerare har för att gallra fram och
välja ut investeringsprojektet,, arrangera kontraktvillkoren eller övervaka genomförandet under
kontraktets livstid. Till exempel där offentligt ägda banker genomgående står för kostnaderna för att
gallra fram investeringsprojekt för lånefinansiering är det faktum att de privata investerarna
saminvesterar till samma räntenivå inte tillräckligt för att exkludera stöd.
Till exempel uthyrning av vissa varor eller beviljandet av koncessioner för kommersiell exploatering av
naturresurser.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av
förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134,
30.4.2004, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om
samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L
134, 30.4.2004, s. 114).
Artikel 1.11 a i direktiv 2004/18/EG, artikel 1.9 a i direktiv 2004/17/EG.
Artikel 1.11 b i direktiv 2004/18/EG, artikel 1.9 b i direktiv 2004/17/EG.
Å andra sidan ger en konkurrenspräglad dialog eller ett förhandlat förfarande utan föregående
offentliggörande den upphandlande myndigheten ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket
kan begränsa intresserade aktörers deltagande. Därför kan dessa förfaranden endast anses vara
tillräckliga för att fastställa marknadspriser i undantagsfall. Det förhandlade förfarandet utan
30
94.
Förfarandet måste vara transparent för att göra det möjligt för alla intresserade
anbudsgivare att vara lika och rimligt informerade vid varje skede i
anbudsförfarandet. Tillgång till information, tillräckligt med tid för de intresserade
anbudsgivarna och tydlighet vad gäller urvals- och tilldelningskriterier är alla
nödvändiga faktorer för ett transparent urvalsförfarande. Ett urvalsförfarande måste
vara offentliggjort i tillräcklig omfattning så att alla potentiella inköpare kan
uppmärksamma det. Graden av publicitet som behövs för att säkerställa tillräckligt
offentliggörande i ett givet fall beror på de egenskaper som tillgångarna, varorna och
tjänsterna som ska säljas har. Tillgångar, varor och tjänster som, med hänsyn till
deras höga värde eller andra egenskaper, kan locka investerare som är verksamma i
europeisk eller internationell skala, bör offentliggöras på ett sådant sätt att de lockar
potentiella inköpare som bedriver verksamhet i europeisk eller internationell skala.
95.
Lika och icke-diskriminerade behandling av alla anbudsgivare samt objektiva urvalsoch tilldelningskriterier som anges innan förfarandet inleds är nödvändiga villkor för
att säkerställa att den efterföljande transaktionen är i linje med
marknadsförhållandena. För att garantera likabehandling bör tilldelningskriterierna
göra det möjligt att jämföra anbuden och bedöma dem på ett objektivt sätt.
96.
Ett anbudsförfarande för försäljning av tillgångar, varor eller tjänster är ovillkorat när
någon potentiell köpare, oavsett om denne driver vissa affärsverksamheter, i regel
har full frihet att tillhandahålla de tillgångar, varor och tjänster som ska säljas och
använda dem för sina egna ändamål. Om det finns ett villkor att inköpare ska åta sig
särskilda förpliktelser utöver sådana som härrör från allmän inhemsk lagstiftning
eller beslut av planeringsmyndigheterna eller beslut till förmån för de offentliga
myndigheterna eller för samhällsnyttan i allmänhet, kan anbudet inte betraktas som
villkorslöst.
97.
När de offentliga organen säljer tillgångar, varor och tjänster bör det enda relevanta
kriteriet för att välja köpare vara det högsta priset147, även med beaktande av de
begärda kontraktsvillkoren (t.ex. säljarens försäljningsgaranti eller andra åtaganden
efter försäljningen). Endast trovärdiga148 och bindande anbud bör beaktas149.
98.
När offentliga organ köper tillgångar, varor och tjänster bör alla särskilda villkor som
är knutna till anbudet vara nära och objektivt knutna till kontraktets syfte och bör
147
148
149
offentliggörande av ett meddelande om upphandling kan inte garantera att förfarandet leder till att den
anbudsgivare väljs som kan tillhandahålla dessa tjänster till marknadspriser. Se punkt 66 i meddelandet
om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, EUT C 8, 11.1.2012, s. 4.
Tribunalens dom av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och T-281/08, Land
Burgenland (Österrike) (T-268/08) och Republiken Österrike (T-281/08) mot Europeiska
kommissionen, 2012, punkt 87.
Ett icke begärt bud kan också vara trovärdigt, beroende på omständigheterna i fallet och i synnerhet om
budet är bindande (se tribunalens dom i mål T-244/08, Konsum Nord ekonomisk förening mot
Europeiska kommissionen, 2011, punkterna 73–75).
Till exempel enbart tillkännagivanden utan bindande krav skulle inte beaktas i anbudsförfarandet: se
tribunalens dom av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och T-281/08, Land Burgenland
(Autriche) (T-268/08) och Republiken Österrike (T-281/08) mot Europeiska kommissionen, 2012,
punkt 87 och tribunalens dom av den 13 december 2013 i mål T-244/08, Konsum Nord ekonomisk
förening mot Europeiska kommissionen, 2011, punkterna 67 och 75.
31
möjliggöra för det
marknadsvärdet150.
99.
ekonomiskt
mest
fördelaktiga
anbudet
att
motsvara
För att fastställa ett marknadspris måste anbudet ge upphov till en tillräcklig
konkurrensnivå för att betraktas som ett konkurrenskraftigt anbudsförfarande. När
det gäller förfaranden där det är tydligt att endast en aktör realistiskt sett kan lämna
in ett trovärdigt anbud kan anbudet inte anses vara konkurrenskraftigt och kan
således inte anses fastställa marknadspriset för transaktionen på ett tillräckligt
adekvat sätt.
4.2.3.2. Fastställande av om en transaktion är marknadsmässig på grundval av en jämförande
analys eller andra bedömningsmetoder.
100.
Om det inte är möjligt att genom specifika marknadsdata enligt ovan empiriskt
fastställa att en transaktion är marknadsmässig, kan detta bedömas genom i) en
jämförande analys (benchmarking) eller ii) andra bedömningsmetoder.151
i) Jämförande analys
101.
För att fastställa om en transaktion är marknadsmässig kan den bedömas mot
bakgrund av de villkor och förutsättningar under vilka jämförbara transaktioner som
genomförs av jämförbara privata aktörer har ägt rum i jämförbara situationer
(jämförande analys).
102.
För att ett lämpligt riktmärke ska kunna väljas måste särskild uppmärksamhet fästas
vid typen av berörd aktör (t.ex. ett holdingbolag, ett operativt företag, en
spekulationsfond eller en långsiktig investerare som vill säkra vinster på längre sikt),
typ av transaktion (t.ex. investering i eget kapital eller fordringsöverlåtelse) och
berörda marknader (t.ex. finansmarknader, snabbväxande teknikmarknader,
allmännyttiga marknader eller infrastrukturmarknader). Tidpunkten för
transaktionerna är också särskilt relevant när en betydande ekonomisk utveckling har
skett. De tillgängliga marknadsriktmärkena kan eventuellt behöva anpassas i enlighet
med den statliga transaktionens särdrag (till exempel det stödmottagande företagets
situation och den relevanta marknaden).152 En jämförande analys kanske inte är en
lämplig metod för att fastställa marknadspriser, om de tillgängliga riktmärkena inte
har fastställts på grundval av marknadshänsyn eller om de gällande priserna
snedvridits väsentligt av de offentliga ingripandena.
103.
Ofta fastställer man inte ett enda exakt referensvärde i en jämförande analys utan
snarare flera möjliga värden genom en bedömning av en uppsättning av jämförbara
transaktioner. Om syftet med bedömningen är att undersöka huruvida det statliga
150
151
152
Kriterierna bör definieras på ett sådant sätt att de möjliggör en effektiv konkurrens som innebär att den
framgångsrike anbudsgivaren får en normal avkastning, men inte mera I praktiken medför detta
användningen av anbud som ger en avsevärd vikt på budets ”pris”-komponent eller som annars
troligtvis kommer att uppnå ett konkurrenskraftigt resultat (t.ex. vissa s.k. omvända anbudsförfaranden
med tillräckligt entydiga tilldelningskriterier).
När marknadspriset fastställs genom pari passu-metoden eller genom anbudsförfaranden kan dessa
resultat inte ifrågasättas av andra bedömningsmetoder, såsom genom oberoende undersökningar (se
domen av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och T-281/08, Land Burgenland och
Österrike mot kommissionen, REU 2012, punkt 72).
Se förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99,
Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot Europeiska kommissionen,
REG 2003, s. II-435, punkt 251.
32
ingripandet är marknadsmässigt är det i regel lämpligt att granska mått på
centraltendens, såsom genomsnittet eller medianen för uppsättningen av jämförbara
transaktioner. I vissa fall, då en betydande variation omger måttet på centraltendens,
kan det vara ändamålsenligare att fokusera på medianen hellre än på genomsnittet.
ii) Andra bedömningsmetoder
104.
Om inget av bedömningskriterierna ovan är tillämpligt kan det faktum att en
transaktion är marknadsmässig fastställas på grundval av en allmänt accepterad
standardiserad bedömningsmetod.153 En sådan metod måste baseras på tillgängliga
objektiva, kontrollerbara och tillförlitliga uppgifter154, som bör vara tillräckligt
detaljerade och återspegla den ekonomiska situationen vid den tidpunkt då beslutet
om transaktionen fattades, med hänsyn tagen till graden av risk och framtida
förväntningar155. Beroende på transaktionens värde bör bedömningens vederhäftighet
vanligtvis bekräftas genom en känslighetsanalys, olika affärsscenarier bedömas,
beredskapsplaner utarbetas och resultaten jämföras med alternativa
utvärderingsmetoder. En ny (förhands)kontroll kan behövas om transaktionen
försenas och om nyligen inträffade förändringar av marknadsvillkoren måste beaktas.
105.
Som exempel kan nämnas att en allmänt accepterad standardmetod för att fastställa
den (årliga) avkastningen på investeringar är att beräkna internräntan.156
Investeringsbeslutet kan också utvärderas med avseende på nettonuvärdet157, som ger
motsvarande resultat som internräntan i de flesta fall158. Vid bedömningen av om
investeringen görs på marknadsvillkor måste avkastningen på investeringen jämföras
med den normalt förväntade marknadsmässiga avkastningen. En normalt förväntad
avkastning (eller kapitalkostnaden för investeringen) kan definieras som den
genomsnittliga förväntade avkastning som marknaden kräver av investeringen på
grundval av allmänt accepterade kriterier, framför allt den risk som investeringen är
förknippad med, med hänsyn till företagets finansiella ställning och de särdrag som
präglar sektorn, regionen eller landet i fråga. Om denna normala avkastning inte
rimligen kan förväntas är det högst sannolikt att investeringen inte skulle genomföras
153
154
155
156
157
158
Se förstainstansrättens dom av den 29 mars 2007 i mål T-366/00, Scott SA mot Europeiska
kommissionen, REG 2007, s. II-797, punkt 134.
Se förstainstansrättens dom av den 16 september 2004 i mål T-274/01, Valmont Nederland BV mot
kommissionen, REG 2004, s. II-3145, punkt 71.
Se förstainstansrättens dom av den 29 mars 2007 i mål T-366/00, Scott SA mot Europeiska
kommissionen, REG 2007, s. II-797, punkt 158.
Internräntan baseras inte på bokföringsintäkter under ett givet år, utan bygger på de framtida
kassaflöden som investeraren förväntar sig att få in under investeringens livstid. Den definieras som den
diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet av en ström av kassaflöden är lika med noll.
Nettonuvärdet är skillnaden mellan de positiva och negativa kassaflödena under investeringens livstid,
diskonterat med den lämpliga avkastningen (kapitalkostnaden).
Det råder perfekt korrelation mellan nettonuvärde och internränta om internräntan är lika med
alternativkostnaden för investeraren. Om en investering har ett positivt nettonuvärde innebär det att
internräntan för projektet överstiger den avkastningsgrad som krävs (alternativkostnaderna för
investeraren). I det fallet lönar det sig att göra investeringen. Om projektet har ett nettonuvärde som är
lika med noll är internräntan på projektet lika med den avkastningsgrad som krävs. I det fallet är det
likgiltigt för investeraren om han eller hon genomför investeringen eller investerar på annat håll. Om
nettonuvärde är negativt är internräntan lägre än kapitalkostnaden, och investeringen är inte tillräckligt
lönsam eftersom det finns bättre möjligheter på annat håll. Om internräntan och nettonuvärdet leder till
olika investeringsbeslut (en sådan skillnad i utfall kan uppstå särskilt i samband med projekt som
utesluter varandra), bör nettonuvärdesmetoden i princip prioriteras i enlighet med marknadspraxis.
33
på marknadsmässiga villkor. I allmänhet gäller att ju mer riskfyllt ett projekt är, desto
större avkastning kräver de som tillhandahåller finansieringen, dvs. desto högre blir
kapitalkostnaden.
106.
Valet av lämplig bedömningsmetod kan bero på marknadssituationen159, tillgången
på uppgifter eller typen av transaktion160. När en investerare strävar efter att generera
vinst genom att investera i företag (varvid internräntan eller nettonuvärdet sannolikt
är den lämpligaste metoden), strävar en borgenär efter att få tillbaka belopp
(kapitalbelopp och räntor) som gäldenären är skyldig honom eller henne inom en
avtalsenligt och rättsligt fastställd tidsfrist161 (varvid bedömningen av säkerheter,
t.ex. värdet på tillgångar, kan vara mer relevant).
107.
Metoder för att fastställa internräntan eller nettonuvärdet för en investering leder i
regel inte till ett enda exakt värde som kan godtas som det enda möjliga
marknadspriset, utan snarare till flera möjliga marknadspriser (beroende på de
ekonomiska, rättsliga och andra särskilda omständigheter som är nära förknippade
med bedömningsmetoden). Om syftet med bedömningen är att undersöka huruvida
det statliga ingripandet är marknadsmässigt, är det i regel skäl att granska mått på
centraltendens, såsom genomsnittet eller medianen för uppsättningen av jämförbara
transaktioner.
108.
Försiktiga marknadsekonomiska aktörer bedömer vanligtvis sina åtgärder med hjälp
av flera olika metoder (t.ex. beräkningar av nettonuvärdet valideras med
jämförelseanalysmetoder) för att bekräfta uppskattningarna. Olika metoder som ger
samma värde ger ytterligare en indikation för fastställande av ett verkligt
marknadspris. Värderingsmetoder som kompletterar varandra och som bekräftar
varandras resultat ses således som ett positivt tecken vid bedömningen av om en
transaktion är marknadsmässig.
4.2.3.3. Kontrafaktisk analys vid tidigare exponering mot det berörda företaget
109.
159
160
161
Det faktum att den berörda offentliga enheten har tidigare ekonomisk exponering
mot ett företag (till exempel om den är aktieinnehavare eller om den har beviljat lån
eller garantier) bör beaktas vid undersökningen av om en transaktion skett på
Till exempel vid försättande av ett företag i likvidation skulle en värdering baserad på
likvidationsvärdet eller värdet på tillgångar kunna vara de lämpligaste bedömningsmetoderna.
Till exempel vid försäljning av mark, om en jämförande metod (jämförande analys) kanske inte är
lämplig och det inte verkar gå att fastställa det exakta värdet av marken genom andra allmänt
accepterade metoder, skulle en alternativ metod kunna användas, såsom den Vergleichspreissystemvärderingsmetod som Tyskland föreslår (godkänd för jordbruks- och skogsbruksmark genom
kommissionens beslut om statligt stöd SA. 33167, Föreslagen alternativ metod för värdering av jordoch skogsbruksmark i Tyskland när den säljs av offentliga myndigheter, EUT C 43, 15.2.2013, s. 7).
Det kan dock ”[...] inte uteslutas att den metod som avses i den nationella bestämmelsen i vissa fall
leder till ett resultat som avviker från marknadspriset. I sådana fall ska nämnda domstol och de
administrativa myndigheter som har till uppgift att tillämpa den – med stöd av den skyldighet som
åligger samtliga statliga organ, inklusive domstolar och administrativa myndigheter, att underlåta att
tillämpa inhemska lagbestämmelser som strider mot unionsrätten – inte tillämpa den nationella
bestämmelsen i fråga”. Domstolens dom av den 16 december 2010 i mål C-239/09, Seydaland
Vereinigte Agrarbetriebe GmbH & Co. KG mot BVVG Bodenverwertungs- und -verwaltungs GmbH,
REU 2010, s. I-13083, punkt 52.
Se t.ex. domstolens dom av den 29 april 1999 i mål C-342/96, Konungariket Spanien mot Europeiska
kommissionen, REG 2459, s. I- 1999, punkt 46, och domstolens dom av den 29 juni 1999 i mål C256/97 DMTransport, REG 1999, s. I- 3913, punkt 24.
34
marknadsvillkor. En sådan tidigare exponering bör inte i sig vara ett resultat av
tidigare statligt stöd162 eller ett ingripande som inte genomfördes på
marknadsvillkor163.
110.
Tidigare exponering på grund av ingripanden som gjorts på marknadsvillkor måste
övervägas inom ramen för kontrafaktiska scenarier med tanke på
marknadsekonomitestet. Till exempel vid ett ingripande i form av eget kapital eller
skuld i ett offentligt företag i svårigheter bör den förväntade avkastningen på en
sådan investering jämföras med den förväntade avkastningen i det kontrafaktiska
scenariot att företaget blir föremål för likvidation. Om en likvidation ger högre vinst
eller lägre förlust skulle en försiktig marknadsaktör välja det alternativet.164 För detta
ändamål bör de likvidationskostnader som ska beaktas inte inkludera kostnader som
hänger samman med det ansvar som åligger de offentliga myndigheterna, utan endast
kostnader som en rationell aktör i en marknadsekonomi skulle ådra sig165, även med
hänsyn tagen till det sociala, ekonomiska och miljömässiga sammanhang i vilket
denna aktör är verksam166.
4.2.3.4. Särskilda överväganden för att fastställa om villkoren för lån och garantier
överensstämmer med gällande marknadspriser.
111.
Som alla andra transaktioner kan lån och garantier som beviljats av offentliga organ
(inklusive offentliga företag) innebära statligt stöd om de inte överensstämmer med
marknadsvillkor.
112.
När det gäller garantier måste en trepartssituation som omfattar ett offentligt organ
som garant samt låntagaren och långivaren i regel analyseras.167 I de flesta fall skulle
stöd vara för handen endast på låntagarnivå, eftersom den offentliga garantin kan ge
låntagaren en fördel genom att ge honom möjlighet att låna till en ränta som han inte
skulle ha kunnat få på marknaden utan garantin (eller möjlighet att låna i en
162
163
164
165
166
167
Se domstolens dom av den 28 januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen, REG 2003, s.
I-1139, punkterna 133–141; tribunalens dom av den 28 februari 2012 i de förenade målen T-268/08 och
T-281/08 [2012], Land Burgenland och Österrike mot kommissionen, REU 2012, s. II-0000, punkterna
155–159 och förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99,
Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen, REG 2003,
s. II-435, punkterna 313–315.
Domstolens dom av den 28 januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen, REG 2003, s. I1139, punkterna 137–142.
Se i detta hänseende domen av den 12 december 2000 i mål T-296/97, Alitalia mot kommissionen,
REG 2000, s. II-3871 eller domen av den 24 januari 2013 i mål C-73/11 P, Frucona mot kommissionen,
REU 2013, s. I-0000, punkterna 79 och 80.
Domstolens dom av den 28 januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen, REG 2003, s. I1139, punkt 140.
Tribunalens dom av den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France mot kommissionen,
REU 2012, s. II-0000, punkterna 79–84. Tribunalen bekräftade i detta fall att det i princip kan vara
ekonomiskt rationellt på lång sikt för privata investerare, särskilt för större grupper av företag, att betala
ut kompletterande ersättningar (t.ex. för att skydda gruppens varumärkesimage). Det bör noggrant
påvisas att behovet av att betala dessa kompletterande ersättningar i det konkreta fall för vars
verksamheter skyddet av varumärkesimagen är nödvändigt och att sådana betalningar är etablerad
praxis bland privata företag under liknande omständigheter (enbart exempel räcker inte).
Om den bedömning som ska göras rörande eventuellt beviljande av statligt stöd i form av en garanti, se
även kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på
statligt stöd i form av garantier (2008/C 155/02), som är integrerat i men inte ersätts av det här
tillkännagivandet.
35
exceptionell situation där inget lån skulle ha kunnat erhållas på marknaden till någon
ränta överhuvudtaget.168 Under vissa specifika omständigheter kan emellertid
beviljandet av en statlig garanti också innebära att långivaren får stöd, särskilt om
garantin ges i efterhand på grundval av en befintlig förpliktelse mellan långivare och
låntagare, eller om ett garanterat lån används till att betala tillbaka ett ogaranterat
lån.169
113.
Varje garanti som beviljas på villkor som är fördelaktigare än marknadsvillkoren,
med hänsyn tagen till låntagarens ekonomiska situation, medför en fördel för
låntagaren (som betalar en avgift som inte på ett korrekt sätt motsvarar den risk som
garanten utsätter sig för)170. I regel överensstämmer obegränsade garantier inte med
normala marknadsvillkor. Detta gäller även implicita garantier som härrör från
statens ansvar för skulder tillhörande insolventa offentliga företag som är skyddade
från gängse konkursregler.171
114.
Eftersom det saknas empirisk marknadsinformation om en specifik skuldtransaktion
kan skuldinstrumentets förenlighet med marknadsvillkoren fastställas på grundval av
en jämförelse med jämförbara marknadstransaktioner (dvs. genom jämförande
analys). När det gäller lån och garantier kan information om företagets kostnader för
finansiering fås till exempel från andra lån som (nyligen) tagits av det berörda
företaget, från avkastningen på obligationer som emitterats av företaget eller från
dess kreditswappsspread. Jämförbara marknadstransaktioner kan också vara liknande
låne-/garantitransaktioner som utförs av ett urval av jämförelseföretag, obligationer
som emitterats av ett urval jämförelseföretag eller kreditswappsspreadar för ett urval
jämförelseföretag. I fråga om garantier gäller att om inget motsvarande riktmärke för
priser står att finna på finansmarknaden bör den totala finansiella kostnaden för det
garanterade lånet, inklusive räntesatsen för lånet och garantiavgiften, jämföras med
marknadspriset på ett motsvarande lån utan garanti. Metoder för jämförande analys
kan kompletteras med beräkningsmetoder baserade på avkastning på eget kapital.172
115.
För att ytterligare underlätta bedömningen av om en åtgärd klarar
marknadsekonomitestet för offentliga myndigheter har kommissionen utvecklat
beräkningstal för att avgöra om lån och garantier har karaktär av stöd.
116.
När det gäller lån följer metoden för att beräkna referensräntan, som bör vara ett mått
på marknadspriset i situationer där jämförbara marknadstransaktioner inte är helt
lätta att identifiera (och som med större sannolikhet är tillämplig på transaktioner
som omfattar begränsade belopp och/eller transaktioner i vilka små och medelstora
företag deltar), meddelandet om referensräntor.173 Det bör erinras om att denna
168
169
170
171
172
173
Se domstolens dom av den 8 december 2011 i mål C-275/10, Residex Capital mot Gemeente
Rotterdam, ännu inte offentliggjord, punkt 39.
Se domstolens dom av den 8 december 2011 i mål C-275/10, Residex Capital mot Gemeente
Rotterdam, ännu inte offentliggjord, punkt 42.
Se tribunalens dom av den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen, ännu inte
offentliggjord, punkt 106.
Se tribunalens dom av den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen, ännu inte
offentliggjord, punkterna 82–88 och 91–94.
Exempelvis via riskjusterad avkastning på kapital (Raroc), som är vad långivare och investerare kräver
för att tillhandahålla finansiering med motsvarande referensvärde för risk och löptid till ett företag som
är verksamt inom samma sektor.
Se meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och
diskonteringsräntor, EUT C 14, 19.1.2008, s. 6. När det gäller förlagslån, som inte omfattas av
36
referensränta endast är ett indirekt mått.174 Om jämförbara transaktioner vanligtvis
har skett till ett lägre pris än det som angivits som mått genom referensräntan kan
den berörda medlemsstaten anse att detta lägre pris är marknadspriset. Om samma
företag däremot nyligen har genomfört motsvarande transaktioner till ett högre pris
än referensräntan och företagets ekonomiska situation och marknadsförhållandena i
allt väsentligt är oförändrade kan det hända att referensräntan inte utgör ett giltigt
mått på marknadsräntorna i just det fallet.
117.
För garantier har kommissionen utarbetat detaljerad vägledning om indikatorer (och
safe harbour-arrangemang för små och medelstora företag) i tillkännagivandet om
garantier.175 Enligt tillkännagivandet är det i regel tillräckligt för att utesluta
förekomsten av stöd att låntagaren inte är i ekonomiska svårigheter, att garantin är
knuten till en viss transaktion, att långivaren bär en del av risken och att låntagarna
betalar ett marknadsorienterat pris för garantin.
5.
SELEKTIVITET
5.1.
Allmänna principer
118.
För att en statlig åtgärd ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 i EUFfördraget måste den gynna ”vissa företag eller viss produktion”. Därför omfattas inte
alla åtgärder som gynnar ekonomiska aktörer av begreppet stöd, utan endast de som
ger en fördel på ett selektivt sätt till vissa företag eller kategorier av företag eller till
vissa ekonomiska sektorer.
119.
Allmänna åtgärder som faktiskt är öppna för alla företag som är verksamma inom en
medlemsstats territorium på lika villkor är inte selektiva. För att åtgärderna verkligen
ska vara av allmän karaktär får de dock inte i praktiken inskränkas av faktorer som
begränsar deras effekt i praktiken. Varken ett stort antal stödberättigade företag (som
till och med kan omfatta samtliga företag inom en viss sektor) eller mångfalden inom
och storleken på de sektorer som de tillhör ger skäl för slutsatsen att ett statligt
initiativ utgör en allmän ekonomisk-politisk åtgärd, om inte alla ekonomiska sektorer
kan dra nytta av den.176 Det faktum att räckvidden för tillämpningen av en åtgärd
fastställs på ett objektivt sätt är inte i sig tillräckligt för att fastställa att åtgärden är av
allmän karaktär och utesluter inte selektivitet.177
120.
För att klargöra begreppet selektivitet enligt lagstiftningen om statligt stöd är det
relevant att göra åtskillnad mellan materiell och geografisk selektivitet. Dessutom är
174
175
176
177
meddelandet om referensräntor, kan man tillämpa den metod som anges i kommissionens beslut av den
11 december 2008 om statligt stöd N55/2008, GA/EFRE Nachrangdarlehen, EUT C 9, 14.1.2009.
Om det i kommissionsförordningar eller kommissionsbeslut om stödordningar hänvisas till
referensräntan för fastställande av stödbeloppet betraktas detta av kommissionen som ett fast mått på att
det inte är fråga om stöd (”safe harbour”).
Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt
stöd i form av garantier, EUT C 155, 20.6.2008, s. 10.
Se t.ex. domstolens dom av den 8 november 2001 i mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline, REG 2001, I8365, punkt 48.
Se t.ex. domstolens dom av den 13 september 2012 i mål C-379/09, Italienska republiken mot
Europeiska kommissionen, REG 2012, s. I-0000, punkt 47. Den berörda åtgärden i detta fall var en
partiell befrielse från punktskatt på diesel som används för uppvärmning av växthus. Tribunalen
påpekade att det faktum att undantaget kunde gynna alla företag som väljer växthusproduktion inte var
tillräckligt för att fastställa att åtgärden var av allmän karaktär.
37
det ändamålsenligt att ge ytterligare vägledning om vissa frågor som specifikt gäller
skatteåtgärder (eller motsvarande).
5.2.
Materiell selektivitet
121.
En åtgärds materiella selektivitet innebär att åtgärden gäller endast vissa (grupper av)
företag eller vissa sektorer av ekonomin i en viss medlemsstat. Materiell selektivitet
kan fastställas rättsligt eller i praktiken.
5.2.1.
Rättslig och faktisk selektivitet
122.
Rättslig selektivitet är en direkt följd av de rättsliga kriterierna för beviljande av en
åtgärd som är formellt förbehållen endast vissa företag (t.ex. företag som har en viss
storlek, är belägna inom ett visst område, är verksamma inom vissa sektorer eller har
en viss juridisk form, bolag som bildats under en viss period, eller bolag som tillhör
en grupp som har vissa egenskaper eller företag som anförtrotts vissa funktioner
inom en grupp). Faktisk selektivitet kan fastställas i fall där åtgärdens struktur, trots
att de formella kriterierna för tillämpningen av åtgärden har utformats enligt
allmänna och objektiva kriterier, är sådan att dess effekter avsevärt gynnar en viss
grupp av företag (se exemplen ovan).178
123.
Faktisk selektivitet kan vara en följd av villkor eller hinder som medlemsstater infört
för att hindra vissa företag från att dra nytta av åtgärden. Till exempel om en
skatteåtgärd (t.ex. ett skatteavdrag) endast tillämpas på investeringar som överstiger
ett visst tröskelbelopp kan det betyda att åtgärden i praktiken förbehålls företag med
betydande ekonomiska resurser.179
5.2.2.
Selektivitet som härrör från skönsmässig förvaltningspraxis
124.
Åtgärder som vid första anblicken gäller alla företag, men är (eller kan vara)
begränsade av en skönsmässig bedömning av förvaltningen, är selektiva.180 Detta är
fallet när uppfyllandet av de givna kriterierna inte automatiskt ger rätt till åtgärden.
125.
Myndigheterna har utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av en
åtgärd särskilt om kriterierna för beviljande av stöd är formulerade på ett mycket
allmänt eller vagt sätt som med nödvändighet ger viss handlingsfrihet i
bedömningen. Till exempel skatteförvaltningen kan variera villkoren för beviljande
av skattelättnader enligt egenskaperna hos det investeringsprojekt som inkommit för
utvärdering. Om de behöriga myndigheterna har stor frihet att själva bestämma vilka
178
179
180
Detta var fallet bland annat i domen av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C107/09 P, Europeiska kommissionen (C-106/09 P) och Konungariket Spanien (C-107/09 P) mot
Government of Gibraltar och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, REG 2011, om
Gibraltars skattereform, som i praktiken gynnade offshoreföretag. Se punkt 101 och följande punkter i
den domen. Genom reformen infördes ett system bestående av tre skatter som är tillämpliga på alla
företag i Gibraltar, nämligen en allmän löneavgift (payroll tax), en skatt på innehavet av affärslokaler
(business property occupation tax) och en registreringsavgift. Taket för skyldigheten att betala
löneavgiften och skatt på innehavet av affärslokaler skulle ha satts till 15 % av vinsten. Domstolen
konstaterade att en sådan kombination av skatter från första början uteslöt beskattning av offshorebolag,
eftersom de inte hade något beskattningsunderlag då de inte hade anställda och affärslokaler i Gibraltar.
Se t.ex. domen av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-92/00 och T-103/00, Territorio Histórico de
Álava - Diputación Foral de Álava (T-92/00), Ramondín, SA och Ramondín Cápsulas, SA (T-103/00)
mot Europeiska kommissionen, REG 2002, s. II- 1385, punkt 39.
Se domstolens dom av den 29 juni 1999 i mål C-256/97, Déménagements-Manutention Transport SA
(DMT), REG 1999, s. I-3913, punkt 27.
38
som ska beviljas förmånen eller på vilka villkor skatteförmånen beviljas på grundval
av kriterier som inte har något samband med skattesystemet, t.ex. kriteriet att bevara
sysselsättningen, måste utövandet av denna skönsmässiga bedömning därför anses
gynna ”vissa företag eller viss produktion”.181
5.2.3.
Bedömning av materiell selektivitet vid åtgärder som lindrar de normala
kostnaderna för företag
126.
När medlemsstaterna antar punktvisa positiva åtgärder som gynnar ett eller flera väl
identifierade företag (till exempel när de beviljar medel eller tillgångar till vissa
företag) är det i regel lätt att sluta sig till att sådana åtgärder har en selektiv karaktär,
eftersom en förmånlig behandling förbehålls ett eller ett fåtal företag.182
127.
Situationen är vanligtvis mer oklar när medlemsstaterna antar mer övergripande
åtgärder som är tillämpliga på samtliga företag som uppfyller vissa kriterier, som
minskar den kostnadsbörda som dessa företag normalt skulle vara tvungna att bära
(t.ex. befrielse från skatter eller sociala avgifter för företag som uppfyller vissa
kriterier).
128.
I sådana fall bör åtgärdernas selektivitet normalt sett mätas med hjälp av en analys i
tre steg. För det första måste referenssystemet identifieras. För det andra bör det
fastställas om en viss åtgärd utgör ett undantag från det systemet, eftersom den gör
åtskillnad mellan ekonomiska aktörer som, mot bakgrund av systemets inneboende
mål, är i en jämförbar situation i faktiskt och rättsligt hänseende. Att bedöma om ett
undantag föreligger är nyckelelementet i denna del av testet och möjliggör en slutsats
om huruvida åtgärden vid första påseendet är selektiv. Om den berörda åtgärden inte
utgör ett undantag från referenssystemet är den inte selektiv. Om åtgärden emellertid
utgör ett undantag (och därför är selektiv vid första påseendet) måste det fastställas i
det tredje steget av testet om undantagsåtgärden är motiverad av (referens)systemets
art eller allmänna systematik.183 Om en åtgärd som är selektiv vid första påseendet är
motiverad av skattesystemets art eller allmänna systematik kommer den inte att anses
vara selektiv och faller således utanför tillämpningsområdet för artikel 107.1 i EUFfördraget.184
129.
Det finns dock vissa särfall där trestegsanalysen inte kan tillämpas, med hänsyn
tagen till de praktiska konsekvenserna av de berörda åtgärderna. Det måste
framhållas att artikel 107.1 i EUF-fördraget inte skiljer mellan statliga ingripanden
med hänsyn till deras orsaker eller syften, utan definierar dem i förhållande till deras
verkningar, oberoende av den teknik som används.185 Detta innebär att det i vissa
181
182
183
184
185
Se dom av den 18 juli 2013 i mål C-6/12, P Oy, REG 2013, s. I-0000, punkt 27.
Se generaladvokat Mengozzis yttrande av den 27 juni 2013 i mål C-284/12, Deutsche Lufthansa, punkt
52.
Se t.ex. domstolens dom av den 8 september 2011 i mål C-279/08 P, kommissionen mot Nederländerna
(NOx), REU 2011, s. I- 7671, punkt 62, och domstolens dom av den 8 november 2001 i mål C-143/99,
Adria-Wien Pipeline, REG 2001, s. I- 8365.
Se t.ex. domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos
m. fl., REG 2011, s. I-7611, punkt 49 och följande punkter, och domstolens dom av den 29 april 2004 i
mål C-308/01, GIL Insurance, REG 2004, s. I-4777.
Se domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen,
REG 2008, s. I-10515, punkterna 85 och 89 och ovannämnda rättspraxis; domstolens dom av den 10
maj 2011 i mål C-279/08 P, kommissionen mot Nederländerna, REG 2011, s. I-7671, punkt 51, och
domstolens dom av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P ,
39
undantagsfall inte är tillräckligt att undersöka om en viss åtgärd avviker från reglerna
i referenssystemet som fastställts av den berörda medlemsstaten, utan det är också
nödvändigt att bedöma om gränserna för referenssystemet har utformats konsekvent
eller tvärtom på ett uppenbart godtyckligt eller partiskt sätt i syfte att gynna vissa
företag som är i en jämförbar situation med avseende på det berörda systemets
underliggande logik.
130.
I de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P186 om Gibraltars skattereform
konstaterade domstolen således att referenssystemet, såsom det definierats av den
berörda medlemsstaten, även om det bygger på kriterier som var av allmän karaktär, i
praktiken diskriminerade mellan företag som befann sig i en jämförbar situation med
hänsyn till målet för skattereformen, vilket ledde till att utländska företag fick en
selektiv fördel187. I detta avseende konstaterade domstolen att det faktum att
offshorebolag inte beskattades inte var en slumpmässig följd av ordningen, utan en
oundviklig konsekvens av att bedömningsgrunderna uttryckligen var utformade så att
offshorebolag saknade beskattningsunderlag.188
131.
Motsvarande kontroll kan också vara nödvändig i vissa fall som gäller särskilda
avgifter, om det finns uppgifter som tyder på att avgränsningen av avgiften har skett
på ett uppenbart godtyckligt eller partiskt sätt i syfte att gynna vissa produkter eller
vissa verksamheter som är i en jämförbar situation med hänsyn till de berörda
avgifternas underliggande logik. Till exempel i Ferring-målet189 fastslog domstolen
att en avgift som påförts läkemedelslaboratoriers direktförsäljning av läkemedel men
inte partihandlares försäljning var selektiv. Mot bakgrund av de specifika faktiska
omständigheter som domstolen fått kännedom om – till exempel det uppenbara syftet
med åtgärden och dess konsekvenser – undersökte den inte endast om den berörda
åtgärden skulle leda till ett undantag från referenssystemet i form av avgiften i fråga.
Den jämförde också läkemedelslaboratoriernas (som omfattades av avgiften) och
partihandlarnas (som var befriade från avgiften) situation och konstaterade att
partihandlarna vid första påseendet beviljats en selektiv skattebefrielse eftersom de
inte påförts någon skatt för direktförsäljning.190
5.2.3.1. Identifiering av referenssystemet.
132.
186
187
188
189
190
Referenssystemet utgör den ram mot vilken en åtgärds selektivitet bedöms. Systemet
bestämmer gränserna för granskningen av om vissa företag omfattas av ett undantag
från de normala regler som tillsammans utgör detta referenssystem och följaktligen
kommissionen och Spanien mot Gibraltars regering och Förenade kungariket, REU 2011, s. I-0000,
punkt 87.
Domstolens dom av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P,
kommissionen och Spanien mot Government of Gibraltar och Förenade kungariket, REU 2011, s. I0000.
Domstolens dom av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P,
kommissionen och Spanien mot Government of Gibraltar och Förenade kungariket, REU 2011, s. I0000, punkt 101 och följande punkter.
Domstolens dom av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P,
kommissionen och Spanien mot Government of Gibraltar och Förenade kungariket, REU 2011, s. I0000, punkt 106.
Domstolens dom av den 22 november 2001 i mål C-53/00, Ferring, REG 2001, s. I-9067, punkt 20.
Domstolens dom av den 22 november 2001 i mål C-53/00, Ferring, REG 2001, s. I-9067, punkterna 19
och 20.
40
behandlas förmånligt jämfört med andra företag som omfattas av systemets allmänna
regler.
133.
Referenssystemet består av en konsekvent uppsättning regler som gäller allmänt – på
grundval av objektiva kriterier – för alla företag som omfattas av systemets
tillämpningsområde, som definieras av dess syfte. Vanligtvis anger dessa regler inte
endast systemets räckvidd, utan också de villkor på vilka det tillämpas, rättigheter
och skyldigheter för de företag som omfattas av systemet och de tekniska aspekterna
av dess funktion.
134.
Vad gäller skatter baseras utformningen av referenssystemet på sådana faktorer som
beskattningsunderlaget, beskattningsbara personer, den beskattningsgrundande
händelsen och skattesatserna. Ett referenssystem skulle till exempel kunna
identifieras med avseende på bolagsskattesystemet191, mervärdesskattesystemet192
eller det allmänna systemet för beskattning av försäkringar193. Detsamma gäller för
särskilda (fristående) avgifter, såsom avgifter på vissa produkter eller verksamheter
med negativ påverkan på miljö eller hälsa, som egentligen inte utgör en del av ett
mer övergripande skattesystem. Detta innebär, med förbehåll för vissa specialfall
som anges i punkterna 124–126 ovan, att det i princip är referenssystemet som är
själva avgiften.194
5.2.3.2. Undantag från referenssystemet.
135.
191
192
193
194
195
När referenssystemet väl har införts är nästa steg i analysen att undersöka om det
med avvikelse från detta system görs åtskillnad mellan företag i en viss åtgärd. För
att detta ska kunna göras är det nödvändigt att fastställa om åtgärden sannolikt
kommer att gynna vissa företag eller viss produktion jämfört med andra företag som
befinner sig i en likartad faktisk och rättslig situation, med hänsyn till det inneboende
syftet med referenssystemet.195 Medlemsstaterna kan dock inte åberopa yttre
politiska mål – t.ex. regional-, miljö- eller industripolitiska mål – för att motivera en
differentierad behandling av företag inom ramen för en viss ordning.
Se domstolens dom av den 8 september 2008 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m.
fl., REG 2011, s. I-7611, punkt 50. Ibland tillämpar domstolen i det här sammanhanget begreppet ”det
allmänna skattesystemet” (se domstolens dom av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och
C-217/03, Belgium och Forum 187 mot kommissionen, REG 2006, s. I-5479, punkt 95) eller ”de
vanliga skattebestämmelserna” (se domstolens dom av den 15 december 2005 i mål C-66/02, Italien
mot kommissionen, REG 2005, s. I-10901, punkt 100).
Se domstolens resonemang om selektivitet i domen av den 3 mars 2005 mål C-172/03, Heiser, REG
2005, s. I-1627, punkt 40 och följande punkter.
Se domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-308/01, GIL Insurance, REG 2004, s. I-4777,
punkterna 75 och 78.
Se tribunalens dom av den 7 mars 2012 i mål T-210/02 RENV, British Aggregates Association mot
kommissionen, REU 2012, s. II-0000, punkterna 49 och 50. Även om en avgift införs i den nationella
lagstiftningen för att införliva ett EU-direktiv förblir den avgiften referenssystemet.
I allmänhet anses samtliga företag som har en inkomst vara i en liknande situation ur rättslig och faktisk
synpunkt när det gäller direkt beskattning av företag. I sin dom i målet Paint Graphos har domstolen
emellertid slagit fast att kooperativa sammanslutningar, mot bakgrund av deras särdrag och att de måste
anpassa sig till vissa verksamhetsprinciper, inte kan anses befinna sig i en situation som i faktiskt och
rättsligt hänseende är jämförbar med den situation som kommersiella bolag befinner sig i, såvitt de
agerar i sina medlemmars ekonomiska intresse och inte har ett rent kommersiellt förhållande med dessa
utan ett personligt och enskilt sådant, och medlemmarna är aktivt delaktiga i verksamheten och har rätt
till en rättvis fördelning av vinsten (se domen av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C80/08, Paint Graphos m. fl., REU 2011, s. I-7611, punkt 61).
41
136.
I detta avseende har vissa särskilda avgifter (och särskilt deras beskattningsunderlag),
t.ex. miljö- och hälsomässiga skatter för att motverka vissa aktiviteter eller produkter
som har negativa följder för miljön eller människors hälsa, i regel en struktur som
integrerar de politiska mål som eftersträvas. I sådana fall ger en differentierad
behandling för verksamheter eller produkter vars situation skiljer sig från det
inneboende syfte som eftersträvas, såsom detta återspeglas i skattens struktur, inte
upphov till en avvikande behandling.196
137.
Om en åtgärd gynnar vissa företag eller produktionen av vissa varor som befinner sig
i en jämförbar rättslig och faktisk situation kommer åtgärden vid första påseendet att
anses vara selektiv.
5.2.3.3. Berättigande på grund av referenssystemets art eller allmänna systematik
138.
En åtgärd som avviker från referenssystemet (selektivitet vid första påseendet) kan
fortfarande konstateras vara icke-selektiv, om systemets art eller allmänna systematik
motiverar det. Detta är fallet när en åtgärd härrör direkt från de inre grundläggande
eller vägledande principerna för referenssystemet eller om det är ett resultat av
inneboende mekanismer som krävs för att systemet ska fungera och vara effektivt.197
Däremot kan yttre politiska mål som inte ingår i systemet inte användas för detta
ändamål198.
139.
Grunden för ett möjligt berättigande kan till exempel handla om behovet av att
bekämpa bedrägerier eller skatteflykt, behovet av att beakta särskilda
redovisningskrav, administrativ hanterlighet, principen om skatteneutralitet, en
progressiv skala för inkomstskatt och syftet med dess omfördelning, nödvändigheten
att undvika dubbelbeskattning199 och målet att optimera indrivningen av
skatteskulder.
140.
Medlemsstaterna bör dock införa och tillämpa lämpliga kontroll- och
övervakningsförfaranden för att säkerställa att undantagsåtgärder är förenliga med
skattesystemets logik och allmänna systematik.200 För att undantagsåtgärder ska
berättigas av systemets art eller allmänna systematik är det också nödvändigt att se
till att åtgärderna är förenliga med proportionalitetsprincipen och inte går utöver vad
196
197
198
199
200
I detta sammanhang kan en avgift som införs i den nationella lagstiftningen som införlivar ett EUdirektiv som inom sitt tillämpningsområde möjliggör differentierad behandling av vissa verksamheter
eller produkter indikera att sådana verksamheter eller produkter befinner sig i en annan situation i
förhållande till det egentliga mål som eftersträvas.
Se t.ex. domen av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m. fl.,
REU 2011, s. I-7611, punkt 69.
Se domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m.
fl., REU 2011, s. I-7611, punkterna 69 och 70; domstolens dom av den 6 september 2006 i mål C88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s. I-7115, punkt 81; domstolens dom av den 8
september 2011 i mål C-279/08 P, kommissionen mot Nederländerna (NOx), REU 2011, s. I-7671;
domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates Association mot
Europeiska kommissionen och Förenade konungariket, REG 2008, s. I-10515.
I sin dom i de förenade målen C-78/08 till C-80/08, Paint Graphos m.fl. (2011) hänvisade domstolen till
möjligheten att åberopa arten hos och den allmänna systematiken i det nationella skattesystemet för att
motivera att kooperativ som delar ut samtliga sina vinster till sina medlemmar inte beskattas på
kooperativ nivå om skatten tas ut av medlemmarna (punkt 71).
Domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m. fl.,
REU 2011, s. I-7611, punkt 74.
42
som är nödvändigt för att uppnå det legitima mål som eftersträvas i det avseendet att
målet inte skulle kunna nås med mindre långtgående åtgärder.201
141.
Den medlemsstat som har infört en sådan differentiering mellan företag måste kunna
visa att differentieringen faktiskt motiveras av det aktuella systemets art och
allmänna systematik.202
5.3.
Regional selektivitet
142.
I princip undgår endast åtgärder vars räckvidd omfattar den berörda statens hela
territorium selektivitetskriteriet i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Enligt vad som
beskrivs nedan behöver referenssystemet dock inte nödvändigtvis fastställas inom
gränserna för den berörda medlemsstaten.203 En åtgärd som gynnar företag som är
verksamma inom en del av medlemsstatens territorium bör därför inte automatiskt
betraktas som selektiv.
143.
I enlighet med fast rättspraxis204 kan det hända att åtgärder med regional eller lokal
räckvidd inte är selektiva förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.
144.
I detta sammanhang måste tre olika scenarier som avser skatteåtgärder urskiljas205:
(1)
I det första scenariot, som resulterar i regional selektivitet för en åtgärd, beslutar de
statliga myndigheterna i en medlemsstat ensidigt att tillämpa en lägre
beskattningsnivå inom ett avgränsat geografiskt område.
(2)
Det andra scenariot motsvarar symmetrisk överlåtelse av skattebefogenheter206 – en
modell för fördelning av skattebefogenheter där alla inomstatliga myndigheter på en
viss nivå (regioner, distrikt eller andra) i en medlemsstat har samma självständiga
befogenheter rättsligt eller i praktiken att fastställa den tillämpliga skattesatsen inom
det territorium där de har befogenheter, oberoende av centralförvaltningen. I detta
fall är de åtgärder som de inomstatliga myndigheterna har beslutat om inte selektiva
eftersom det är omöjligt att fastställa en normal skattesats som kan utgöra
referensram.
(3)
I det tredje scenariot – det som gäller asymmetrisk överlåtelse av
skattebefogenheter207 – kan endast vissa regionala eller lokala myndigheter vidta
201
202
203
204
205
206
207
Domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m. fl.,
REU 2011, s. I-7611, punkt 75.
Se domstolens dom av den 15 november 2011 i de förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P,
kommissionen och Spanien mot Government of Gibraltar och Förenade kungariket, REU 2011, s. I0000, punkt 146; domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-159/01, Konungariket Nederländerna
mot Europeiska kommissionen, REG 2004, s. I-4461, punkt 43 och domstolens dom av den 6 september
2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s. I-7115.
Domstolens dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s.
I-7115, punkt 57, domstolens dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C-428/06–C-434/06,
Unión General de Trabajadores de La Rioja, REG 2008, s. I-6747, punkt 47.
Domstolens dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s.
I-7115, REG 2006, s. I-7115, punkt 57 och följande punkter och domstolens dom av den 11 september
2008 i de förenade målen C-428/06–C-434/06, UGT-Rioja m. fl., REG 2008, s. I-6747, punkt 47 och
följande punkter.
Dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s. I-7115,
punkterna 63–66.
Se generaladvokat Geelhoeds yttrande av den 20 oktober 2005 i mål C-284/03, Portugal mot
kommissionen, punkt 60.
Se ovan.
43
skatteåtgärder som är tillämpliga inom deras territorium. I detta fall är bedömningen
av den aktuella åtgärdens selektiva karaktär beroende av om den berörda
myndigheten är tillräckligt oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna i
medlemsstaten.208 Den regionala eller lokala myndigheten ska anses vara tillräckligt
oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna i medlemsstaten om den spelar
en grundläggande roll när det gäller att fastställa den politiska och ekonomiska miljö
som företagen verkar i.209 Detta är fallet när tre kumulativa kriterier för oberoende är
uppfyllda: institutionellt, förfarandemässigt och ekonomiskt oberoende210. Om
samtliga dessa kriterier för oberoende är uppfyllda när en regional eller lokal
myndighet beslutar att anta en skatteåtgärd som är tillämplig endast inom det egna
territoriet är det den berörda regionen och inte medlemsstaten som utgör den
geografiska referensramen.
5.3.1.
Institutionell autonomi
145.
Det är fråga om institutionell autonomi om beslutet om en skatteåtgärd har fattats av
en regional eller lokal myndighet inom ramen för dess egna konstitutionella,
politiska och administrativa ställning som är skild från centralförvaltningen. I målet
Azorerna noterade domstolen att den portugisiska grundlagen erkänner Azorerna
som en autonom region med egen politisk och administrativ ställning och
självstyrande institutioner, som också har egen beskattningsrätt och befogenheter att
anpassa nationella skattebestämmelser till regionala särförhållanden.211
146.
Bedömningen av om detta kriterium har uppfyllts i varje enskilt fall bör särskilt
inbegripa en undersökning av grundlagen och annan relevant lagstiftning i en viss
medlemsstat för att kontrollera om en viss region faktiskt har sin egen politiska och
administrativa ställning och om den har sina egna självstyrande institutioner som har
rätt att använda sin egen beskattningsrätt.
5.3.2.
Processuell autonomi
147.
Det är fråga om processuell autonomi om ett beslut om en skatteåtgärd har antagits
utan att centralförvaltningen har möjlighet att direkt ingripa i fastställandet dess
innehåll.
148.
Det viktigaste kriteriet för att avgöra om processuell autonomi föreligger är inte hur
omfattande befogenheter som det inomstatliga organet erkänns ha, utan vilka
möjligheter detta organ har, med hänsyn till dess befogenheter, att fatta ett beslut om
en skatteåtgärd självständigt, det vill säga utan att centralförvaltningen kan ingripa
direkt i beslutets innehåll.
208
209
210
211
Dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s. I-7115, punkt
58: ”Det kan inte uteslutas att en understatlig enhet har en sådan rättslig och faktisk ställning som gör
att den är så självständig i förhållande till centralregeringen i en medlemsstat att det är denna enhet, och
inte centralregeringen, som genom de åtgärder som den vidtar har ett avgörande inflytande när det
gäller att bestämma över företagens politiska och ekonomiska miljö.”
Domstolens dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C-428/06–C-434/06, UGT-Rioja m.fl.,
REG 2008, s. I-6747, punkt 55.
Domstolens dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s.
I-7115, punkt 67.
Se domstolens dom av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen, REG 2006, s.
I-7115, punkt 70.
44
149.
Det faktum att det finns ett samråds- eller förlikningsförfarande mellan centrala och
regionala myndigheter för undvikande av konflikter utesluter inte konstaterandet att
ett inomstatligt organ har processuell autonomi, under förutsättning att det är detta
organ och inte centralförvaltningen som har sista ordet när det gäller att godkänna
den berörda åtgärden212.
150.
Enbart det faktum att de rättsakter som det inomstatliga organet antar är föremål för
rättslig prövning innebär inte i sig att detta organ saknar processuell autonomi,
eftersom denna rättsliga prövning är ett väsentligt inslag i rättsstatsprincipen.213
5.3.3.
Ekonomisk och finansiell autonomi
151.
Existensen av politisk och finansiell autonomi kan fastställas om ett inomstatligt
organ tar på sig ansvaret för de politiska och ekonomiska konsekvenserna av en
åtgärd som vidtas i form av en skattelindring. Detta kan inte vara fallet om det
inomstatliga organet inte ansvarar för att förvalta en budget, det vill säga när det inte
har kontroll över både inkomster och utgifter.
152.
Vid fastställandet av om ekonomisk och finansiell autonomi föreligger får därför de
ekonomiska konsekvenserna av skatteåtgärden i regionen inte kompenseras genom
stöd eller bidrag från andra regioner eller centralförvaltningen. Det faktum att det
finns ett direkt orsakssamband mellan den skatteåtgärd som vidtagits av det
inomstatliga organet och det ekonomiska stödet från andra regioner eller
centralregeringen i den berörda medlemsstaten utesluter att det finns en sådan
autonomi.
153.
Förefintligheten av ekonomisk och finansiell autonomi undergrävs inte av det faktum
att ett bortfall i skatteintäkterna till följd av överlåtelse av skattebefogenheter (t.ex.
en lägre skattesats) uppvägs av en parallell ökning av samma intäkter på grund av att
nya företag som lockas av de lägre skattesatserna kommer in på marknaden.
154.
Om de tre autonomitetskriterierna ovan är uppfyllda är den geografiska
referensramen vid fastställande av en åtgärds selektivitet det territorium inom vilket
den regionala eller lokala myndigheten har behörighet.
155.
En regional skatteåtgärd behöver inte vara helt avskild från ett mer allmänt
skattesystem för att inte utgöra statligt stöd. Framför allt är det inte nödvändigt att det
aktuella skattesystemet (beräkningsgrund, skattesatser, skatteindrivningsregler och
befrielser) helt och hållet har delegerats till det inomstatliga organet. Till exempel en
sådan överlåtelse av bolagsbeskattningen som är begränsad till befogenheter att
ändra skattesatser inom ett begränsat intervall utan överlåtelse av befogenheterna att
ändra beräkningsgrunderna (skatteavdrag och skattebefrielse etc.) skulle kunna anses
uppfylla villkoret för processuell autonomi, om det på förhand fastställda intervallet
för skattesatser gör det möjligt för den berörda regionen att utöva meningsfulla
autonoma beskattningsbefogenheter utan att centralförvaltningen kan ingripa direkt
när det gäller innehållet.
212
213
Domstolens dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C-428/06–C-434/06, UGT-Rioja m.fl.,
REG 2008, s. I-6747, punkterna 96–100.
Domstolens dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C-428/06–C-434/06, UGT-Rioja m.fl.,
REG 2008, s. I-6747, punkterna 80–83.
45
156.
Dessutom kräver autonomitetskriteriet inte att reglerna för skatteuppbörd måste
delegeras till de regionala eller lokala myndigheterna och inte heller att
skatteintäkterna faktiskt ska bäras upp av dessa myndigheter. Centralförvaltningen
får fortsätta att ha ansvaret för uppbörden av överlåtna skatter om den inomstatliga
myndigheten står för uppbördskostnaderna.
5.4.
Specifika frågor som gäller skattestöd
157.
Det står medlemsstaterna fritt att välja den ekonomiska politik som de anser vara
lämpligast och särskilt att fördela skattebördan efter eget gottfinnande mellan de
olika produktionsfaktorerna. Medlemsstaterna måste emellertid utöva dessa
befogenheter i överensstämmelse med unionslagstiftningen.214
5.4.1.
Kooperativa föreningar
158.
I princip följer kooperativa föreningar principer som skiljer dem från andra
ekonomiska aktörer.215 Framför allt omfattas de av specifika krav för medlemskap
och deras verksamhet bedrivs till ömsesidig nytta för deras egna medlemmar216, inte
till förmån för utomstående investerare. Dessutom är reserver och tillgångar samägda
och får inte fördelas, och de ska vara förbehållna medlemmarnas gemensamma
intresse. Slutligen har kooperativa föreningar ofta begränsad tillgång till
aktiemarknaden och genererar låga vinstmarginaler.
159.
Mot bakgrund av dessa särdrag kan kooperativ inte anses befinna sig i en jämförbar
situation i faktiskt och rättsligt hänseende som kommersiella företag, vilket innebär
att en skattemässigt förmånlig behandling av kooperativ kan falla utanför
tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd, under förutsättning att217:
–
de agerar i sina medlemmars ekonomiska intresse,
–
deras relationer till medlemmarna inte är rent kommersiella, utan personliga
och individuella,
–
medlemmarna deltar aktivt i att driva verksamheten, och
–
de har rätt till en rättvis fördelning av det ekonomiska resultatet.
160.
Om den berörda kooperativa föreningen emellertid konstateras vara jämförbar med
kommersiella företag behövs det en andra fas för att fastställa om skatteordningen i
fråga berättigas av logiken i skattesystemet.218
161.
För detta ändamål bör det noteras att åtgärden måste ligga i linje med de
grundläggande eller styrande principerna för medlemsstatens skattesystem (med
214
215
216
217
218
Medlemsstaterna får inte införa eller upprätthålla lagstiftning som omfattar statligt stöd eller
diskriminering som strider mot de grundläggande friheterna. Se bl. a. domstolens dom av den 17
september 2009 i mål C-192/08, Glaxo Wellcome, REG 2009, s. I-0000, punkt 34 samt angiven
rättspraxis.
Se ingressen till rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
kooperativa föreningar (SCE-föreningar)
Kontrollen av kooperativen fördelas lika mellan medlemmarna, vilket återspeglas i regeln om ”en man,
en röst”.
Se domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m.
fl., REU 2011, s. I-7611, Skatteförmåner till italienska kooperativ, punkterna 55 och 61.
Se domstolens dom av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08, Paint Graphos m.
fl., REU 2011, s. I-7611, punkterna 69–75.
46
hänvisning till de mekanismer som finns inbyggda i detta system). Skattesystemets
logik kan åberopas om det kan fastställas att kooperativa föreningar som delar ut all
sin vinst till sina medlemmar inte själva beskattas som kooperativ, under
förutsättning att skatt tas ut från de enskilda medlemmarna. Det finns dock ingen
giltig motivering till en nationell åtgärd som tillåter att vinst från handel med tredje
parter som inte är medlemmar i kooperativet undantas från skatt eller att belopp som
betalats ut till dessa parter i form av ersättning dras av. I alla händelser måste
skattesänkningen vara förenlig med proportionalitetsprincipen och får inte gå utöver
vad som är nödvändigt. Dessutom måste ändamålsenliga kontroll- och
övervakningsförfarandena tillämpas av den berörda medlemsstaten.
5.4.2.
Företag för kollektiva investeringar219
162.
Det är allmänt accepterat att investeringsinstrument, t.ex. företag för kollektiva
investeringar220, bör vara föremål för en lämplig beskattningsnivå eftersom de i stort
sett fungerar som förmedlande organ mellan (tredjeparts)investerare och de
målföretag i vilka investeringarna görs. Avsaknaden av särskilda skatteregler för
investeringsfonder/investmentbolag kan leda till att en investeringsfond behandlas
som en separat skattebetalare, varvid det införs ytterligare ett skatteskikt för alla de
inkomster och all den vinst som det förmedlande instrumentet eventuellt genererar.221
I detta sammanhang strävar medlemsstaterna i regel efter att minska de negativa
skatteeffekterna på investeringar genom investeringsfonder/investmentbolag jämfört
med direktinvesteringar som görs av enskilda investerare och, i möjligaste mån, att
se till att det totala slutliga skattetrycket på korgen av olika typer av investeringar är
ungefär detsamma, oberoende av vilket verktyg som används för investeringen.
163.
Skatteåtgärder som syftar till att säkerställa skatteneutralitet för investeringar i
kollektiva investeringsfonder/investmentbolag bör inte betraktas som selektiva, om
dessa åtgärder inte leder till att vissa kollektiva investmentbolag eller vissa typer av
investeringar222 gynnas, utan snarare till att den dubbla ekonomiska beskattningen
minskar eller elimineras i enlighet med de allmänna principer som finns inbyggda i
skattesystemet i fråga. I detta avsnitt avses med skatteneutralitet att skattebetalare
behandlas på samma sätt oavsett om de investerar direkt i tillgångar, t.ex. statliga
värdepapper och aktier i aktiebolag, eller indirekt i sådana tillgångar via
investeringsfonder. En skatteordning för företag för kollektiva investeringar som
219
220
221
222
Detta avsnitt är inte begränsat till företag för kollektiva investeringar som omfattas av rådets direktiv
85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Det omfattar även andra typer av företag för
kollektiva investeringar som inte omfattas av det direktivet.
Sådana företag kan bildas på kontraktsrättslig grund (som värdepappersfonder förvaltade av
förvaltningsföretag) eller enligt trustlagstiftning (som ’unit trusts’) eller på bolagsrättslig grund (som
investmentbolag). Se artikel 1.3 i fondföretagsdirektivet.
International Monetary Fund, 1998, Tax Law Design and Drafting, volym 2, kapitel 22, Taxation of
Investment Funds. Enligt IMF-publikationen råder det allmän enighet om att skattereglerna inte i
onödan bör försvåra eller förhindra utvecklingen av investeringsfonder.
Se förstainstansrättens dom av den 4 mars 2009 i mål T-445/05, Associazione italiana del risparmio
gestito och Fineco Asset Management mot kommissionen, REG 2009, s. II-289, punkt 78 och följande
punkter, där förstainstansrätten biföll kommissionens beslut 2006/638/EG av den 6 september 2005
(EUT L 268, 27.9.2006, s. 1), där en stödordning förklarades oförenlig med den gemensamma
marknaden eftersom den gav skatteincitament till vissa företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper som var specialiserade på aktier i små och medelstora företag vilka kan omsättas på den
reglerade europeiska marknaden.
47
syftar till skattetransparens hos det förmedlande instrumentet kan utgöra en möjlig
motivering enligt logiken i det berörda skattesystemet. Detta vore fallet om
förhindrandet av dubbel ekonomisk beskattning utgjorde en princip som är ett
bärande inslag i skattesystemet i fråga. Däremot bör en skattemässigt förmånlig
behandling som är begränsad till väl avgränsade investeringsinstrument som
uppfyller särskilda villkor223 till nackdel för andra investeringsinstrument som
befinner sig i en jämförbar rättslig och faktisk situation betraktas som selektiv224.
164.
Skatteneutralitet betyder emellertid inte att sådana investeringsinstrument bör vara
helt befriade från skatt eller att fondförvaltarna bör vara befriade från skatt på de
avgifter som de tar ut för förvaltningen av de underliggande tillgångar som fonderna
investerar i225. Den berättigar inte heller att en kollektiv investering behandlas
förmånligare i skattemässigt hänseende än en enskild investering med avseende på de
berörda skatteordningarna226. I sådana fall skulle skatteordningen vara
oproportionerlig och gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målet att förhindra
dubbelbeskattning och därför utgöra en selektiv åtgärd.
5.4.3.
Skatteamnestier
165.
Skatteamnestier omfattar vanligtvis immunitet mot straffrättsliga påföljder, böter och
(en del eller samtliga) räntebetalningar. Vissa amnestier kräver full betalning av
obetalda skattebelopp227, medan andra medger partiell befrielse från det obetalda
skattebeloppet228.
166.
Generellt kan en skatteamnestiåtgärd som gäller företag anses vara en allmän åtgärd
om villkoren nedan är uppfyllda.229
167.
För det första bör åtgärden vara av undantagskaraktär, ge företag ett starkt incitament
att frivilligt uppfylla skatteförpliktelserna och förbättra indrivningen av
skatteskulder. För det andra bör den stå öppen för alla företag, oavsett sektor eller
storlek, som har utestående skatteskulder som ska betalas den dag som fastställts
genom åtgärden, utan att någon på förhand fastställd grupp av företag gynnas. För
det tredje bör den inte medföra någon faktisk selektivitet till förmån för vissa företag
eller sektorer. För det fjärde bör skatteförvaltningens åtgärder begränsas till
förvaltningen av genomförandet av skatteamnesti utan några som helst diskretionära
befogenheter att ingripa i beviljandet av stödåtgärden eller i stödnivån. Slutligen bör
åtgärden inte omfatta något undantag från kontroll.
223
224
225
226
227
228
229
Till exempel om en skattemässigt förmånlig behandling på investeringsinstrumentsnivå förenas med
villkoret att tre fjärdedelar av fondens tillgångar ska investeras i små och medelstora företag.
Se förstainstansrättens dom av den 4 mars 2009 i mål T-445/05, Associazione Italiana del risparmio
gestito och Fineco Asset Management mot kommissionen, REG 2009, s. II- 289, punkt 150.
Neutralitetslogiken bakom särbeskattningen av investmentbolag gäller fondkapitalet, men inte
förvaltningsbolagens egna inkomster och kapital. Se beslut av Eftas övervakningsmyndighet av den 18
mars 2009 om statligt stöd i samband med beskattning av investmentbolag i Liechtenstein.
Se kommissionens beslut av den 12 maj 2012, N131/2009, Finland, stödordningen Residential Real
Estate Investment Trust (REIT), EUT C 178, 3.7.2010, s. 7, skäl 33.
Skatteamnesti kan också omfatta en möjlighet att rapportera odeklarerade tillgångar eller inkomster.
Se dom av den 21 februari 2012 i mål C-425/10, Ministero dell’Economia e delle Finanze, REG 2008,
s. I-0000, punkt 12.
Se kommissionens beslut av den 11 juli 2012 om en skatteamnestiåtgärd som anmälts av Lettland, SA.
33183, EUT C 1, 4.1.2013, s. 6.
48
168.
Den tidsbegränsade tillämpningen av skatteamnestier, som gäller endast för en kort
period230 för skatteskulder som skulle betalas före ett på förhand fastställt datum och
som fortfarande är obetalda när skatteamnestin införs, är inbyggd i konceptet med en
skatteamnesti som syftar till att förbättra såväl uppbörden av skatter som
skattebetalarnas efterlevnad av reglerna.
169.
Skatteamnestiåtgärder kan också betraktas som allmänna åtgärder om de följer de
nationella lagstiftande organens syfte att garantera förenlighet med en allmän
rättsprincip, t.ex. principen om att en dom måste meddelas inom rimlig tid.231
5.4.4.
Uppgörelser och beslut på skatteområdet
170.
Att skattebetalare behandlas på skönsmässig grund kan innebära att tillämpningen av
en allmän åtgärd i ett enskilt fall kan vara en selektiv åtgärd, särskilt om utrymmet
för skönsmässig bedömning går utöver att helt enkelt förvalta skatteintäkter enligt
objektiva kriterier.232
171.
Även om skattereglerna i den dagliga verksamheten måste tolkas, får de inte ge
utrymme för skönsmässig behandling av företagen. I princip ger alla
förvaltningsbeslut som avviker från de allmänt gällande skattereglerna och som
gynnar vissa enskilda företag i princip till en presumtion om statligt stöd och måste
analyseras i detalj.
5.4.4.1. Skatteuppgörelser
172.
Skatteuppgörelser förekommer vanligtvis i samband med tvister mellan
skattebetalare och skattemyndigheter om det skattebelopp som ska betalas. De är
vanlig praxis i många medlemsstater. Ingåendet av sådana skatteuppgörelser gör det
möjligt för skattemyndigheterna att undvika långvariga rättstvister vid nationella
domstolar och säkerställer snabb återbetalning av den obetalda skatten. Samtidigt
som medlemsstaternas behörighet på detta område är ovedersäglig kan statligt stöd
förekomma, särskilt om skattebeloppet förefaller ha reducerats avsevärt utan klar
motivering (t.ex. att optimera indrivningen av skulder) eller på ett oproportionerligt
sätt till förmån för skattebetalaren.
173.
I detta sammanhang kan en transaktion mellan skatteförvaltningen och en
skattebetalare medföra en selektiv fördel i synnerhet om233
230
231
232
233
–
förvaltningen, när den gör oproportionerligt stora eftergifter till förmån för en
skattebetalare, förefaller tillämpa en ”gynnsammare” skönsmässig behandling i
skattehänseende jämfört med andra skattebetalare i en motsvarande situation ur
faktisk och rättslig synpunkt.
–
uppgörelsen verkar strida mot de tillämpliga skattebestämmelserna och har lett
till ett lägre skattebelopp. Detta kan vara fallet exempelvis om faktiska
Tillämpningsperioden bör vara tillräckligt lång för att alla skattskyldiga som omfattas av åtgärden ska
ha möjlighet att dra nytta av den.
Se domstolens dom av den 29 mars 2012 i mål C-417/10, Ministero dell’Economia e delle Finanze,
Agenzia delle Entrate mot 3M Italia SpA , REU 2012, s. I-0000, punkterna 40–42.
Domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Franska republiken mot Europeiska
kommissionen, (Kimberly Clark Sopalin), REG 1996, s. I-4551, punkterna 23 och 24.
Se kommissionens beslut 2011/276/EU av den 26 maj 2010 om statligt stöd C 76/03, Umicore SA, EUT
L 122, 11.5.2011, s. 76, skäl 155.
49
omständigheter borde ha lett till en annan bedömning av skatten på grundval av
tillämpliga bestämmelser (men skattebeloppet har sänkts på ett otillåtet sätt).
5.4.4.2. Förvaltningsbeslut på skatteområdet
174.
Av rättssäkerhetsskäl tillhandahåller många nationella skattemyndigheter i förväg
administrativa avgöranden om hur specifika transaktioner kommer att behandlas
skattemässigt.234 Detta kan vara fallet vid fastställandet av vinster enligt
marknadsmässiga principer för transaktioner med närstående parter, om osäkerheten
kan motivera en praxis med förhandsavgöranden för att bedöma om vissa
kontrollerade transaktioner genomförs på marknadsmässiga villkor.235
175.
Förvaltningsbeslut som endast innehåller en tolkning av de tillämpliga
skattebestämmelserna utan att det sker några avvikelser från rättspraxis och
administrativ praxis ger inte upphov till någon presumtion om stöd. Uteblivet
offentliggörande av skattebeslut och det manöverutrymme som skattemyndigheterna
ibland har stöder presumtionen om stöd. Detta försämrar inte medlemsstaternas
möjligheter att erbjuda sina skattebetalare rättslig säkerhet och förutsägbarhet vid
tillämpningen av allmänna skatteregler.
176.
Skattebeslut bör därför endast syfta till att skapa rättslig förutsebarhet vad gäller den
skattemässiga behandlingen av vissa transaktioner och bör inte få till följd att de
berörda företagen beviljas en lägre beskattning än andra företag i en motsvarande
rättslig eller faktisk situation (men som inte beviljats sådana avgöranden). Som
kommissionens beslutspraxis har visat kan beslut som tillåter skattebetalare att
tillämpa alternativa metoder för att beräkna beskattningsbar vinst, t.ex. fasta
marginaler för en kostnadsplusmetod eller en återförsäljningsminusmetod för att
fastställa en lämplig internprissättning, omfatta statligt stöd.236
177.
Förvaltningsbeslut omfattar selektivitet särskilt om
234
235
236
237
–
skattemyndigheterna har utrymme för skönsmässig bedömning när de utfärdar
förvaltningsbeslut,
–
besluten inte är tillgängliga för företag i en jämförbar rättslig och faktisk
situation237,
Vissa medlemsstater har utfärdat cirkulär som reglerar tillämpningsområdet för och omfattningen av
deras praxis när det gäller avgöranden. En del av dem offentliggör också sina domar.
Kommissionens beslut av den 24 juni 2003 om ett belgiskt skattesystem i form av ruling som tillämpas
på amerikanska försäljningsbolag (US Foreign Sales Corporations), EUT L 23, 28.1.2004, s. 14, skäl
61.
Se kommissionens beslut 2003/438/EG av den 16 oktober 2002 om statligt stöd C 50/2001,
Luxembourg Finance Companies, EUT L 153, 20.6.2003, s. 40, skälen 43 och 44; kommissionens
beslut 2003/501/EG av den 16 oktober 2002 om statligt stöd C 49/2001, Luxembourg Coordination
centres, EUT L 170, 9.7.2003, s. 20, skälen 46, 47 och 50; kommissionens beslut 2003/755/EG av den
17 februari 2003, Belgian Coordination centres, EUT L 282, 30.10.2003, s. 55, skälen 89–95 och de
därmed sammanhängande förenade målen C-182/03 and C-217/03 Belgien och Forum 187 mot
kommissionen, REG 2006, s. I-5479, punkterna 96 och 97; kommissionens beslut 2004/76/EG av den
13 maj 2003, French Headquarters and Logistic Centres, EUT L 23, 28.1.2004, s. 1, skälen 50 och 53.
Detta vore fallet exempelvis om vissa företag som deltar i transaktioner med kontrollerade enheter inte
får begära sådana beslut, i motsats till en på förhand definierad kategori av företag. Se i detta hänseende
kommissionens beslut av den 24 juni 2003 om ett belgiskt skattesystem i form av ruling som tillämpas
på amerikanska försäljningsbolag (US Foreign Sales Corporations), EUT L 23, 28.1.2004, s. 14, skälen
56–62.
50
–
förvaltningen förefaller tillämpa en ”gynnsammare” skönsmässig behandling i
skattehänseende i förhållande till andra skattbetalare i en motsvarande faktisk
och rättslig situation,
–
beslutet har utfärdats i strid mot de tillämpliga skattebestämmelserna och har
lett till ett lägre skattebelopp.
5.4.5.
Avskrivningsregler
178.
I allmänhet utgör rent skattetekniska åtgärder såsom avskrivningsregler inte statligt
stöd (allmänna åtgärder). Metoden för att beräkna avskrivningar av tillgångar skiljer
sig från en medlemsstat till en annan, men sådana metoder kan utgöra en naturlig del
av det skattesystem de ingår i.
179.
Svårigheten att bedöma eventuell selektivitet med avseende på avskrivningstakten
för vissa tillgångar ligger i kravet på att fastställa ett riktmärke (som en specifik
skattesats eller avskrivningsmetod eventuellt skulle avvika från). I
redovisningstermer är syftet med detta vanligtvis att avspegla den ekonomiska
avskrivningen av tillgångar med målet att få fram en rättvisande bild av företagets
ekonomiska situation, medan skattereglerna har andra syften, som till exempel att
göra det möjligt för företag att sprida avdragsgilla utgifter över tiden.
180.
Det kan vara fråga om statligt stöd när incitament till avskrivning (kortare
avskrivningstid, gynnsammare avskrivningsmetod, tidigare avskrivning etc.)
tillämpas för vissa typer av tillgångar eller företag, om dessa incitament inte baseras
på de vägledande principerna för de berörda avskrivningsreglerna.238 Däremot kan
regler om påskyndad och tidig avskrivning avseende leasade tillgångar ses som
allmänna åtgärder om leasingavtalen i fråga verkligen är tillgängliga för alla företag
oavsett sektor och storlek.239
181.
Om skattemyndigheten däremot skönsmässigt kan fastställa olika avskrivningstider
eller olika värderingsmetoder för olika företag och olika sektorer föreligger det
uppenbart en presumtion om stöd. Likaså omfattar förhandstillstånd från en
skatteförvaltning som ett villkor för att tillämpa en avskrivningsordning selektivitet,
om tillståndet inte är begränsat till förhandskontroll av de rättsliga kraven.240
5.4.6.
Schablonskatteordningar för särskilda verksamheter
182.
Särskilda bestämmelser som inte innehåller skönsmässiga inslag, vilka till exempel
tillåter schablonmässigt fastställande av skatt, kan motiveras av systemets art och
allmänna systematik bland annat om de tar hänsyn till särskilda redovisningskrav
eller betydelsen av mark i samband med tillgångar som är specifika för vissa
sektorer.
183.
Sådana bestämmelser är därför inte selektiva, om
238
239
240
Den degressiva avskrivningsmetoden eller sum-of-the-years-digits-metoden i motsats till den linjära
avskrivningsmetoden, som är vanligast.
Se kommissionens beslut av den 20 november 2012 om SA.34736 om den tidiga deprecieringen av
vissa tillgångar som förvärvats genom finansiell leasing, EUT C 384, 13.12.2012, s. 1.
Se kommissionens beslut av den 20 december 2006 om avskrivning av tillgångar som leasats ut av
ekonomiska intressegrupperingar (EIG), EUT L 112, 30.4.2007, s. 41, skäl 122.
51
–
schablonordningen motiveras av en strävan att undvika en oproportionerlig
administrativ börda för vissa typer av företag på grund av deras ringa storlek
och/eller verksamhetsområde (t.ex. inom jordbruks- eller fiskesektorn), och
–
om schablonordningen i genomsnitt inte leder till en lägre skattesats för dem
jämfört med andra företag som är uteslutna från dess tillämpningsområde och
inte medför fördelar för en underkategori av stödmottagare inom ramen för
denna ordning.
5.4.7.
Regler mot missbruk
184.
Det kan vara logiskt motiverat att utfärda regler mot missbruk för att förhindra
skatteflykt.241 Sådana regler kan emellertid vara selektiva om de möjliggör ett
undantag (icke-tillämpning av regler mot missbruk) för vissa företag eller
transaktioner som inte vore förenligt med den logik som ligger till grund för de
berörda reglerna mot missbruk.242
5.4.8.
Punktskatter
185.
Även om punktskatterna i stor utsträckning är harmoniserade på unionsnivå (vilket
kan påverka kriteriet om statens ansvar – se avsnitt 3), innebär detta inte automatiskt
att en befrielse från punktskatt inom dessa områden faller utanför
tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd. I själva verket kan en nedsatt
punktskatt innebära en selektiv fördel för företag som använder produkten i fråga
som en insatsvara eller säljer den på marknaden.243
6.
PÅVERKAN PÅ HANDEL OCH KONKURRENS
6.1.
Allmänna principer
186.
Offentligt stöd till företag är förbjudet enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget endast om
det ”snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag
eller viss produktion”, och endast ”i den utsträckning det påverkar handeln mellan
medlemsstaterna”.
187.
Dessa element är två skilda och nödvändiga inslag i begreppet stöd. I praktiken har
emellertid dessa kriterier ofta behandlats tillsammans vid bedömningen av statligt
stöd eftersom de i regel anses vara oskiljaktigt förbundna med varandra.244
6.2.
Snedvridning av konkurrensen
188.
Ett stöd som ges av staten anses snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen om
det finns en risk för att det förbättrar mottagarens konkurrensposition i förhållande
241
242
243
244
Domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-308/01, GIL Insurance Ltd m.fl., REG 2004, s. I- 4777,
punkt 65 och följande punkter.
Se kommissionens beslut 2007/256/EC av den 20 december 2006 om den stödordning som Frankrike
genomfört enligt artikel 39CA i den allmänna skattelagen, EUT L112, 30.4.2007, s. 41, skäl 81 och
följande skäl.
Se t.ex. kommissionens beslut 1999/779/EG av den 3 februari 1999 om statligt stöd från Österrike i
form av en befrielse från dryckesskatt på vin och andra jästa drycker vid sådan försäljning på
produktionsorten som sker direkt till konsumenten, EGT L 305, 30. 11. 1999, s. 27.
Förstainstansrättens dom av den 15 juni 2000 i de förenade målen T-298/97, T-312/97 etc., Alzetta,
REG 2000, s. II-2325, punkt 81.
52
till andra företag med vilka det konkurrerar.245 I praktiken antas en snedvridning av
konkurrensen i den mening som avses i artikel 107 EUF-fördraget föreligga så snart
som staten beviljar en ekonomisk fördel till ett företag inom en avreglerad sektor där
det förekommer eller skulle kunna förekomma konkurrens.246
189.
Det faktum att de lokala myndigheterna anförtror en intern leverantör
tillhandahållandet av en offentlig tjänst (även om de hade kunnat anförtro tredje man
denna tjänst) utesluter inte i sig en risk för snedvridning av konkurrensen. En
eventuell snedvridning av konkurrensen är utesluten om i) en viss tjänst är föremål
för ett rättsligt monopol (fastställt i enlighet med EU:s lagstiftning)247 och inte
konkurrerar med liknande (avreglerade) tjänster och ii) tjänsteleverantören inte kan
vara verksam (på grund av rättsliga och lagstadgade begränsningar) på någon annan
avreglerad geografisk marknad eller produktmarknad.
190.
Statligt stöd kan snedvrida konkurrensen även om det inte hjälper det mottagande
företaget att expandera och vinna nya marknadsandelar. Det räcker att stödet gör det
möjligt för det mottagandet företaget att behålla en starkare konkurrensposition än
det skulle ha haft om stödet inte hade getts. För att stöd ska antas snedvrida
konkurrensen anses det i detta sammanhang i regel vara tillräckligt att stödet ger
stödmottagaren en fördel genom att den befrias från kostnader som den annars själv
hade fått bekosta i sin dagliga verksamhet.248 Definitionen av statligt stöd kräver inte
att snedvridningen av konkurrensen eller påverkan på handeln är betydande eller
väsentlig. Det faktum att stödbeloppet är lågt eller att det stödmottagande företaget är
litet utesluter inte i sig en snedvridning av konkurrensen eller en risk för en sådan
snedvridning249, dock under förutsättning att sannolikheten för en sådan snedvridning
inte endast är rent hypotetisk250.
6.3.
Påverkan på handeln
191.
En fördel som beviljats ett företag som är verksamt på en marknad som är öppen för
konkurrens antas vanligen snedvrida konkurrensen och också kunna påverka handeln
mellan medlemsstaterna. "Om ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags
245
246
247
248
249
250
Domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Phillip Morris, REG 1980, s. 267, punkt 11
(svensk specialutgåva s. 00303). Förstainstansrättens beslut av den 11 september 2008 i de förenade
målen T-298/07, T-312/97 etc., Alzetta, REG 2000, s. II-2325, punkt 80.
Detta utesluter marknader som enligt både unionens och nationell lagstiftning är stängda för
konkurrens. Förstainstansrättens beslut av den 11 september 2008 i de förenade målen T-298/07, T312/97 etc., Alzetta, REG 2000, s. II-2325, punkterna 141–147; domstolens dom av den 24 juli 2003 i
mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2003, s. I-7747.
Ett lagligt monopol föreligger om en viss tjänst enligt lag eller lagstiftningsåtgärder är förbehållen en
exklusiv leverantör, och det föreskrivs ett klart förbud för andra aktörer att tillhandahålla en sådan tjänst
(ens om det gäller att tillgodose en eventuell residualefterfrågan från vissa kundgrupper). Tvärtom
innebär blotta det faktum att tillhandahållandet av en offentlig tjänst har anförtrotts ett visst företag inte
att ett sådant företag har ett lagligt monopol. Ett lagligt monopol bör inte endast utesluta konkurrens på
marknaden utan också inträde på marknaden i det avseendet att det bör utesluta all eventuell konkurrens
och bli den enda leverantören av den berörda tjänsten (se i detta hänseende kommissionens beslut av
den 7 juli 2002 om statligt stöd nr N 356/2002 — Förenade kungariket — Network Rail, EGT C 232,
28.9.2002, s. 2, skälen 75–77).
Domstolens dom av den 3 mars 2005 i mål C-172/03, Heiser, REG 2005, s. I-1627, punkt 55.
Förstainstansrättens dom av den 29 september 2000 i mål T-55/99, CETM, REG 2000, s. II-3207, punkt
89. Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2003, s. I-7747, punkt
81.
Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2003, s. I-7747, punkt 79.
53
ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen
ska denna handel anses påverkas av detta stöd".251
192.
Offentligt stöd kan anses kunna påverka handeln inom EU även om mottagaren inte
direkt bedriver handel över gränserna. Stödet kan till exempel göra det svårare för
aktörer i andra medlemsstater att komma in på marknaden genom att upprätthålla
eller öka det lokala utbudet.252
193.
Till och med ett offentligt stöd som beviljats ett företag som endast tillhandahåller
lokala eller regionala tjänster och som inte tillhandahåller några tjänster utanför sin
ursprungsstat kan ändå påverka handeln mellan medlemsstaterna, om företag från
andra medlemsstater kan tillhandahålla sådana tjänster (också genom etableringsrätt)
och denna möjlighet inte är rent hypotetisk. Till exempel om en medlemsstat beviljar
offentligt stöd till ett företag för tillhandahållande av transporttjänster kan
tillhandahållandet av dessa tjänster, tack vare stödet, upprätthållas eller ökas med
följden att företag som är etablerade i andra medlemsstater har sämre möjligheter att
tillhandahålla sina transporttjänster på marknaden i den medlemsstaten253. En sådan
effekt kan emellertid vara mindre sannolik om den ekonomiska verksamheten har en
mycket liten omfattning, vilket en mycket låg omsättning kan vara ett bevis för.
194.
I princip kan handeln påverkas även om stödmottagaren exporterar hela eller
merparten av sin produktion till länder utanför unionen, men i sådana situationer är
effekten mindre direkt och kan inte antas föreligga enbart utifrån det faktum att
marknaden är öppen för konkurrens.254
195.
Vid fastställandet av om snedvridning av konkurrensen eller påverkan på handeln
föreligger är det inte nödvändigt att definiera marknaden eller att i detalj undersöka
hur
stödåtgärden
påverkar
stödmottagarens
och
dess
konkurrenters
255
konkurrensposition. Det enda som behöver visas är att stödet är sådant att det kan
påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen.
196.
Kommissionen har dock i flera fall ansett att vissa verksamheter på grund av de
specifika omständigheterna vad dem beträffar haft en rent lokal effekt och därför inte
påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Gemensamma drag256 hos sådana beslut
är följande:
(a)
251
252
253
254
255
256
Stödet leder inte till att efterfrågan eller investeringar lockas till den berörda
regionen och skapar inte hinder för företag från andra medlemsstater att
etablera sig.
Förstainstansrättens dom av den 4 april 2001 i mål T-288/97, Friulia Venezia Giulia, REG 2001, s. II1619, punkt 41.
Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2003, s. I-7747, punkt 78.
Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2003, s. I-7747, punkterna
77 och 78.
Mål C-494/06 P, kommissionen mot Republiken Italien och WAM SpA, REG 2009, s. I- 3639, punkt
62.
Domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris, REG 1980, s. 2671;
förstainstansrättens dom av den 4 september 2009 i mål T-211/2005, Italien mot kommissionen, REG
2009, s. II-2777, punkterna 157–160 och förstainstansrättens beslut av den 11 september 2008 i de
förenade målen T-298/97, T-312/97 etc., Alzetta, REG 2000, s. II-2325, punkt 95.
Se även, vad gäller lokal infrastruktur, vägledningen i tillkännagivandet från kommissionen om ett
förenklat förfarande för handläggning av vissa typer av statligt stöd, punkt 5 b viii, EUT C 136,
16.6.2009, s. 7.
54
197.
(b)
De varor eller tjänster som produceras av stödmottagaren är rent lokala eller
lockar endast köpare inom ett begränsat geografiskt område.
(c)
Effekten på marknader och konsumenter i de angränsande medlemsstaterna är
på sin höjd marginell.
Nedan följer några exempel på vad som skulle kunna göras.
•
Simbassänger och andra fritidsfaciliteter som främst är avsedda för ett lokalt
upptagningsområde.257
•
Museer eller annan kulturell infrastruktur som sannolikt inte lockar besökare
från andra medlemsstater.258
•
Sjukhus och andra vårdinrättningar som riktar sig till en lokal befolkning.259
•
Nyhetsmedier och/eller kulturprodukter som, av språkliga och geografiska skäl,
har en lokalt begränsad publik.260
•
Ett konferenscentrum, där det är osannolikt att lokaliseringen och stödets
potentiella effekter på priserna kommer att leda bort användare från andra
centrum i andra medlemsstater.261
•
När det gäller finansiering av kabinbanor (och särskilt skidliftar) klargjorde
kommissionens praxis att följande faktorer i regel bör beaktas för att göra
åtskillnad mellan anläggningar som sannolikt har ett lokalt upptagningsområde
och andra anläggningar262: a) anläggningens lokalisering (t.ex. inom städer
eller som förbindelselänk mellan byar), b) verksamhetstid, c) övervägande
lokala användare (andelen dagsbiljetter i förhållande till veckobiljetter), c) det
totala antalet anläggningar och deras totala kapacitet i förhållande till antalet
bofasta användare, och d) andra turismrelaterade anläggningar inom det
berörda området. Liknande faktorer skulle, med nödvändiga anpassningar,
också kunna vara relevanta för andra typer av anläggningar.
7.
SLUTBESTÄMMELSER
198.
Följande meddelanden och tillkännagivanden från kommissionen ska upphöra att
gälla: Kommissionens meddelande från kommissionen till medlemsstaterna 93/C
307/03 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EEG-fördraget och av artikel 5 i
257
258
259
260
261
262
Se t.ex. kommissionens beslut om statligt stöd N 258/2000, Leisure Pool Dorsten, EGT C 172,
16.6.2001, s. 16.
Se t.ex. kommissionens beslut i de statliga stödärendena N 630/2003, Stöd till lokala museer på
Sardinien, EUT C 275, 8.11.2005, s. 3 och SA.34466, Cypern – Center for Visual Arts and Research,
EUT C 1, 4.1.2013, s. 10.
Se t.ex. kommissionen beslut i de statliga stödärendena N 543/2001, Irland – Skattemässiga avdrag för
sjukhusinvesteringar, EGT C 154, 28.6.2002, s. 4 eller SA.34576, Portugal – Jean Piaget North-east
Continuing Care Unit, EUT C 73, 13.3.2013, s. 1.
Se t.ex. kommissionen beslut i de statliga stödärendena N 257/2007, Subsidies for theatre productions
in the Basque country, EUT C 173, 26.7.2007, s. 1; N 458/2004, Editorial Andaluza Holding;
SA.33243, Jornal de Madeira, EUT C 131, 28.5.2005, s. 12.
Se t.ex. kommissionens beslut i statligt stödärende N 486/2002, Sverige – Uppförande av
konferenscenter i Visby, EUT C 75, 27.3.2003, s. 2.
Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna och andra berörda parter om statligt stöd N
376/01- Stödordning för linbaneanläggningar, EGT C 17, 18.7.2002, s. 2.
55
kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningssektorn,
kommissionen meddelande om inslag av stöd i försäljningen av mark och byggnader,
kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på
åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag.
199.
Det här meddelandet ska ersätta eventuella motstridiga uttalanden om begreppet
statligt stöd som ingår i de befintliga meddelanden och rambestämmelser som
kommissionen har utfärdat.
56