1
2
3
4
5
6
7
Studerar man ett bläckfisköga finner man att det egentligen bara finns två viktiga skillnader gentemot den typ av öga som vi människor har. När vi fokuserar för att kunna se skarpt på nära håll, ändrar vi formen på ögats lins med hjälp en liten cirkulär muskel. Linsen blir då tjockare och får en större ljusbrytningsförmåga, vilket leder till att bilden blir skarp. Bläckfiskarna har en lins, precis som vi. Men när de ska se skarpt på nära håll, trycker de i stället ihop hela ögat med hjälp av en muskel. Linsen flyttas då framåt och bilden blir skarp.
Fenomenet beror på att nervfibrerna som leder information från de ljuskänsliga cellerna (hos oss stavar och tappar) utgår från näthinnans främre, mot linsen vettande, sida. Det finns ett litet område på näthinnan där alla nervfibrerna lämnar ögat och går ut i synnerven. I denna "blinda fläck" finns det inga ljuskänsliga celler. I vår näthinna måste ljuset dessutom passera ett antal skikt med nervceller, innan det når de ljuskänsliga cellerna. Man vet inte orsaken till att vårt öga är så konstruerat. Det förefaller ofunktionellt. Bläckfiskarna har en "smartare" konstruktion! Hos dem lämnar nervfibrerna näthinnan från dess baksida. Någon blind fläck finns alltså inte och ljuset träffar de ljuskänsliga cellerna direkt.
8
9
10
11
