vårdprogram barnmisshandel och sexuella övergrepp

DOKUMENT
DATUM
Revideras
Gäller fr o m januari 2009
och tills vidare
Reviderad
Vårdprogram
BUP i Dalarna
DOKUMENTADRESS
BUPGem/Policy och rutiner/Vårdprogram
/Barnmisshandel och sexuella övergrepp
VÅRDPROGRAM
BARNMISSHANDEL OCH
SEXUELLA ÖVERGREPP
Page 2 of 46
2
_
Innehållsförteckning
Sid
1. FÖRORD
4
2. INLEDNING
2.1 Uppdrag
2.2 Syfte
2.3 Checklista
6
3. ALLMÄN BESKRIVNING OCH HISTORIK
3.1 Allmänt
3.2 Länsgrupp – Lokala samrådsgrupper - Barnahus
3.3 Lagrum, definitioner, terminologi och diagnoser
3.4 Avgörande faktorer för hur barn och ungdomar reagerar
på att utsättas för sexuella övergrepp
7
4. BUP:S UPPGIFTER
15
4.1 Anmälningsskyldighet enl. socialtjänstlagen 14 kap 1§
4.2 Anmälan till polis
4.3 Sekretessregler
4.4 Medverkan i rättsliga processer
4.5 Professionellt förhållningssätt
5. DIAGNOSTIK, BEDÖMNING, UTREDNING
5.1 Bemötande / Förutsättningar för att barn och ungdomar berättar
5.2 Bedömning av behandlingsbehov
18
6. BEHANDLING
6.1 Krisbemötande
6.2 Behandling av barn och unga
6.3 Barn med sexualiserat beteende
6.4 Unga förövare
6.5 Vuxna förövare
6.6 Kvinnliga förövare
6.7 Icke-förövande föräldrar
20
7. VÅRDPROCESS
30
8. SAMARBETE / SAMVERKAN
30
Page 3 of 46
3
_
9. INFORMATION / RÅD OCH STÖD
30
10. KUNSKAPSUTVECKLING OCH REVISION
31
11. KVALITETSINDIKATORER
31
12. CHECKLISTA
31
BILAGOR: 1 Utdrag ur FN’s barnkonvention
33
2
Lagtexter
34
3
Inventering 1998/99
36
4
Litteraturlista
38
Externa Hemsidor
42
Schema om sexuella beteenden hos barn 2-12 år
43
5
PATIENTSÄKERHET KVALITET LÅNGSIKTIGHET
UTVECKLING UPPFÖLJNING
FÖRORD
Bakgrund
Vårdprogrammen inom BUP i Dalarna är en del av vårt ledningssystem för kvalitet och
patientsäkerhet. De ingår därmed även i introduktionen av nya medarbetare.
BUP´s uppdrag är att erbjuda god och säker vård till barn och ungdomar i Dalarna med
psykisk ohälsa som behöver insatser från specialistnivå och till deras familjer oavsett var i
länet man bor.
Centralt för arbetet inom BUP ska vara att barnet ses i sin helhet som person och i ljuset av
sitt sammanhang. Familjen är barnets viktigaste omgivning men även barnomsorg, skola och
andra i vardagen spelar en stor roll för hur barnet/ungdomen mår och vilka förutsättningar det
har att följa sin normala utveckling. Vårt sätt att förstå och bidra med insatser måste belysa
individen, familjesystemet och samspel med nätverk. Patientens och familjens starka sidor,
frisk-, risk- och skyddsfaktorer ska vara en del av komplexiteten och uppmärksammas i
dagligt patientarbete.
BUP ska genom förhållningssätt och metoder bidra till att barnets/ungdomens förmåga ökar
att utvecklas normalt. De insatser vi ger ska utgå från ett processinriktat tänkande där allas
dialog med varandra också påverkar oss löpande. Vi ska arbeta utifrån tydliga syften och
målsättningar med det vi gör.
Inom BUP ska vi utifrån en gemensam värdegrund med respekt för varandra bidra med olika
synsätt. Varierande sätt att förstå och olika metoder ska finnas på vår gemensamma karta
inom BUP i Dalarna.
Vårdprogrammen syftar till att ge god vård på lika villkor i länet. Detta sker genom att
utveckla såväl yrkesspecifik som, bl a genom vårdprogrammen, gemensam kompetens hos
personalen.
Vetenskap och beprövad erfarenhet har en lång tradition inom hälso- och sjukvården. Idag
pratar man om evidens. BUP är en tvärprofessionell verksamhet där olika perspektiv
(medicinskt/biologiskt, psykologiskt, socialt och omvårdnads) möts för utbyte med patientens
bästa för ögonen. Som barn- och ungdomspsykiatrisk specialistnivån är BUP´s uppdrag att
fokusera våra begränsade resurser på de allvarligare tillstånden. För detta behöver vi ha
kunskaper och kompetens.
Kraven på vården är hög från patienter/familjer, vårdgrannar, samarbetspartners, politiker och
oss själva. Patientens ställning stärks alltmer vilket bl a betyder valmöjlighet, inflytande och
insyn. En allt större del av generell påverkan sker genom olika brukarorganisationer.
Befolkningen som sådan är mer och mer insatt i vilka rättigheter man har, olika metoder som
står till buds och ibland kan det vara svårt för oss att vara uppdaterade i all den utveckling
som sker inom det breda område som barn- och ungdomspsykiatrin är. Vi kan inte alla vara
bra på allt. Vi behöver ha gemensamma rutiner, riktlinjer och vårdprogram för att ge god vård
och för att hämta information till det vardagliga vårdarbetet.
Vårdprogram inom BUP i Dalarna
Genom länsgemensamma vårdprogram utvecklas vården gemensamt inom BUP i Dalarna.
Vårdprogrammen ska följa vetenskap och beprövad erfarenhet och ska samtidigt ge utrymme
för att prova och ta till sig den kunskaps- och metodutveckling som sker löpande.
Socialstyrelsens riktlinjer för God Vård (SOSFS 2005:12) är utgångspunkter. Med
vårdprogrammen ökar vår sammanlagda kunskapsmassa och därmed också vårdkvaliteten.
Det är därför viktigt att vi fortsätter att inhämta ny kunskap och vidareutvecklar hur vi gör den
användbar. Varje medarbetare har utifrån sin kompetens och profession ansvar för att bidra
med kunskap för att utveckla vårdprogrammen löpande. Vid regelbunden uppföljning/
revidering av vårdprogrammen vävs ny kunskap in vilket utgör en kvalitetssäkringsfaktor.
Patienter och vårdgrannar ges tillgång till vad som kan förväntas av oss.
Uppföljning av vårdprogrammen inom BUP i Dalarna inom sker utifrån två perspektiv.
• Patientnivå
- Varje möte med patienten
- Vårdplanering
- Behandlingskonferens
• Verksamhetsnivå
- Uppföljning av antal satta diagnoser och vilka (patientregistret, Melior)
- Uppföljning av satta diagnoser kopplat till insatser, behandlingstider mm.
- Systematiskt insamlande av återkoppling från enheter och personal.
Detta vårdprogram har arbetats fram av samrådspersonerna inom BUP .
Vårdprogrammet har därefter diskuterats och antagits av BUP i Dalarnas ledningsgrupp .
Vårdprogrammet ska implementeras vidare och gäller fr o m januari 2009 .
Samrådspersonerna ansvarar för sammanställning av feed-back och revidering av
vårdprogrammet .
Tina Jäderbrant
Verksamhetschef
BUP i Dalarna
Page 6 of 46
6
2. INLEDNING
2.1 Uppdrag
Samrådspersonerna inom BUP i Dalarna har fått i uppdrag att revidera den Vårdpolicy som
finns inom BUP i Dalarna kring ”Barnmisshandel och sexuella övergrepp”. Benämningen ska
fortsättningsvis vara ”Vårdprogram för barnmisshandel och sexuella övergrepp”.
Samrådspersonerna är:
Ann-Christine Witteberg
Ann Ekspong
Barbro Dahl-Hassis
Christina Eriksson
Doris Björklund
Göran Jonsson
Irene Strömberg
Majken Skogström
Maria Göransson
Lena Kronberg
BUP Ludvika
BUP Falun
BUP Mora
BUP Dalarna
BUP Avesta
BUP Falun
BUP Avesta
BUP Mora
BUP Borlänge
BUP Mora
Den tidigare vårdpolicyn antogs 2002 efter förslag från en särskilt tillsatt temagrupp för
sexuella övergrepp och barnmisshandel som 1998 fick följande uppdrag:
• utveckla och sprida kompetens inom BUP i Dalarna avseende temaområdet
• göra förslag till vårdprogram/vårdpolicy avseende temaområdet
Sedan 1985 finns i Dalarna Handläggningsrutiner kring barnmisshandel och sexuella
övergrepp med riktlinjer för handläggning inom och samverkan mellan olika myndigheter.
Samtlig personal inom BUP i Dalarna förväntas känna till och arbeta efter aktuella
Handläggningsrutiner. I Handläggningsrutinerna beskrivs kortfattat BUP:s uppgifter och
behov finns av ett mer utvecklat vårdprogram för BUP i Dalarna.
2.2 Syfte
Syftet med vårdprogrammet är att det ska vara en kunskapsbank och ge ett stöd för den
enskilde BUP-medarbetaren
Vårdprogrammet liksom tidigare vårdpolicyn omfattar dels barn och ungdomar, som utsatts
för sexuella övergrepp och/eller misshandel, samt deras familjer, dels barn och ungdomar som
själva utsätter andra för sexuella övergrepp och/eller misshandel dels barn med sexualiserat
beteende.
2.3 Checklista
En checklista är framtagen och ska användas för samtliga patienter som detta vårdprogram
omfattar. Checklistan ska användas som arbetsmaterial i det enskilda ärendet och när ärendet
är avslutat så insorteras checklistan i samrådspärmen för att användas som underlag för
uppföljning/forskning
Checklistan finns under flik 12 i vårdprogrammet.
Page 7 of 46
_
7
3. ALLMÄN BESKRIVNING OCH HISTORIK
3.1 Allmänt
Ett stort antal forskningsrapporter visar på samband mellan att ha blivit utsatt för sexuella
övergrepp i barndomsåren och olika former av psykiska och fysiska funktionsstörningar både
som barn/ungdom och i vuxen ålder.
Sexuella övergrepp ger upphov till skador hos barnet på kort och lång sikt. Finkelhors och
Brownes traumatogena modell har länge varit vägledande på området och beskrivs bland
annat i Socialstyrelsens expertrapport ”Upptäckt och konsekvenser”. Finkelhor & Browne
beskriver i en artikel 1985 skadorna inom 4 områden:
• Sexuell stigmatisering. Relationen mellan den vuxne och barnet är
erotiserad, vilket kan leda till olika typer av sexuella störningar och till
en tendens att sexualisera mänskliga relationer över huvud taget.
• Stigmatisering. Barnet märks av sin upplevelse och får svårt att utveckla
en positiv självbild. Den dåliga självkänslan och självföraktet kan leda
till olika självdestruktiva beteenden.
• Den vuxnes svek. Barnets tillit till vuxna skadas och det får svårt att
utveckla nära och förtroendefulla relationer till andra.
• Barnets maktlöshet. Barnets utsatthet och maktlöshet kan utvecklas till
en känsla av hjälplöshet över huvud taget.
Finkelhor D & Browne A. (1985) The traumatic impact of child sexual abuse: A
conceptualization. American Journal of Orthopsychiatry, 55, 530-541
Hur många barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp är svårt att veta då
sexualbrott hör till de brott som har ett högt mörkertal. Vi kan uppskatta incidensen (dvs
antalet upptäckta fall) genom de anmälningar som kommer till myndigheternas kännedom.
Prevalensen (dvs problemets förekomst i befolkningen) kan mätas med hjälp av olika typer
av undersökningar i form av intervjuer eller enkäter till befolkningen. I de svenska
prevalensstudier som gjorts (1983, 1985, 1992, 1998 och 2001) uppgav 7-9% av flickorna och
1-3% av pojkarna att de blivit utsatta för sexuella övergrepp/ofredande (”blottning” ej
medräknade). De svenska prevalenssiffrorna är internationellt sett förhållandevis låga. Det är
viktigt att känna till att sexuella övergrepp är överrepresenterade hos barn, ungdomar och
vuxna inom psykiatrin. I Socialstyrelsens expertrapport, 1999-36-004, framkommer att det
enligt internationella studier finns ett prevalenstal för barn inom Barn- och ungdomspsykiatrin
på ca 30%. I samma expertrapport redovisas även prevalenstal bland vuxenpsykiatrins
patienter på mellan 24 och 64%.
Fysiskt våld mot barn kan användas i uppfostringssyfte eller kan vara ett okontrollerat våld
som utlösts av att barnet upplevs som besvärligt eller provocerande. De psykiska
konsekvenserna för barnet är liknande dem som för barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Page 8 of 46
8
_
Sverige förbjöd 1979 som fösta land i världen aga mot barn. Nu har ytterligare 23 länder i
världen lagar som förbjuder barnaga medan det i 170 länder fortfarande är tillåtet att aga barn.
Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 1500 misshandelsbrott mot barn mellan 0-6 år och
8000 mot barn mellan 7-14 år 2007 (preliminära siffror). Ökningen har varit kraftig de senaste
10 åren och enligt Brå beror det på en ökad benägenhet att anmäla. Samtidigt är det troligt att
mörkertalet är mycket stort. Särskilt oroande är att det skett en kraftig ökning av
polisanmälningar om fysisk misshandel av spädbarn.
När det gäller de yngre barnen är det i 90 % av anmälningarna en nära bekant till barnet som
är misstänkt för misshandeln, t ex förälder eller styvförälder. Andelen misstänkta kvinnor är
relativt hög jämfört med andra brott (knappt en tredjedel). För de äldre barnen är det i cirka 40
% av fallen som en ung person mellan 15-20 år som är misstänkt.
Rädda Barnen presenterar en studie som gjorts av Allmänna Barnhuset och Karlstad
Universitet ( ”Våld mot barn 2006-2007. En nationell kartläggning” Staffan Johansson, Bodil
Långberg och Birgitta Svensson). I den har man även tittat på riskfaktorer för misshandel.
Den största risken finns i ett hem där det förekommer våld och misshandel mellan föräldrarna.
Inte oväntat finns ett starkt samband mellan misshandel och alkoholmissbruk. De tar också
upp ytterligare fyra grupper av barn där risken att utsättas för misshandel är förhöjd och de
grupperna är barn under sex år, barn i familjer med dålig ekonomi, utlandsfödda barn och
barn med handikapp eller långvarig sjukdom.
Inom BUP i Dalarna möter vi många barn och ungdomar som utsatts eller misstänks vara
utsatta för sexuella övergrepp och/eller misshandel. Under 2005-2007 angavs dessa som
anledning till kontakt med BUP:
Sexuella övergrepp inom familjen
Sexuella övergrepp utom familjen
Övrig psykisk/fysisk misshandel
Summa kontaktanledningar
2005
36
28
42
106
2006
17
32
31
80
2007
21
32
28
81
Antalet individer där dessa kontaktanledningar angavs var 102 barn och ungdomar 2005 (för
4 angavs både sexuellt övergrepp inom familjen och övrig psykisk/fysisk misshandel), 79
barn och ungdomar 2006 ( för 1 angavs både sexuellt övergrepp inom familjen och övrig
psykisk/fysisk misshandel) samt 78 barn och ungdomar 2007 (för 1 angavs både sexuellt
övergrepp inom familjen och övrig psykisk/fysisk misshandel samt för 2 angavs sexuellt
övergrepp både inom och utom familjen).
Antalet ovan är det antal barn och ungdomar där vi när kontakten med BUP inleds har
kännedom om att det finns misstankar om eller konstaterade övergrepp. Tillkommer således
de barn och ungdomar där det under pågående vårdkontakt framkommer att de utsatts för
sexuella övergrepp och/eller fysisk misshandel. Hur många de är vet vi inte utan att göra en
särskild inventering om detta. Sådan inventering gjordes 1998/1999 i samband med att den
tidigare Vårdpolicyn formulerades och den inventeringen presenteras i Bilaga 3.
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är komplicerade och känslomässigt
svårhanterliga frågor att arbeta med. En första förutsättning för att dessa ärenden ska kunna
Page 9 of 46
_
9
handläggas på ett bra sätt är att personalen är kompetent och har stöd i arbetet inom sina
respektive verksamheter. Dessa ärenden fordrar ett nära samarbete mellan flera myndigheter
och ingen myndighet klarar dessa ärenden ensam. Utredningar och insatser måste samordnas.
När barnmisshandel och sexuella övergrepp sker har vi att möta tre samtidiga behov:
•
Ett barn behöver skyddas (socialtjänstens ansvar)
•
Ett brott behöver beivras (polis och åklagares ansvar)
•
Ett barn och en familj behöver krisbehandling och ev längre behandling (BUP:s,
vuxenpsykiatrins och socialtjänstens ansvar)
Efter en anmälan till socialtjänsten uppstår också ett fjärde behov, nämligen behov av stöd till
anmälaren.
Det är viktigt att hålla isär de olika myndigheternas uppgifter och roller. Såväl socialnämnden
som BUP och polis/åklagare utreder sexuella övergrepp men syftet med de olika
utredningarna skiljer sig åt. Polis/åklagare ska genom en förundersökning utreda brottet och
söka finna en gärningsman. Socialnämnden ska utreda barnets och familjens situation samt
deras behov av hjälp och skydd. BUP ska vid behov utreda barnets psykiska status och
behandlingsbehov. Vuxenpsykiatrin ska erbjuda misstänkt gärningsman krishjälp och ibland
mer långsiktig behandling.
Varje myndighet måste värna om sin självständighet, men vid barnmisshandel och sexuella
övergrepp är det nödvändigt att också anpassa sitt arbete till de övrigas. I annat fall är risken
stor att ingen kommer någon vart med sin utredning och att all behandling omöjliggörs.
Kunskap och ett utvecklat samarbete mellan de olika myndigheter som berörs vid fall av
barnmisshandel och sexuella övergrepp är en förutsättning för ett bra resultat.
Sverige ratificerade 1990 FN’s konvention om barnets rättigheter den s.k. barnkonventionen
som bygger på fyra grundläggande principer:
- om icke diskriminering
- om barnets bästa
- om barnets rätt till liv och utveckling
- om barnets rätt att komma till tals
Några artiklar FN’s barnkonvention handlar direkt om barn som utsatts för misshandel
och/eller sexuella övergrepp nämligen artiklarna 19, 34 och 39 – se vidare bilaga 1.
Genom ratificeringen har Sverige tagit på sig en internationell, folkrättslig förpliktelse att
följa konventionens bestämmelser.
3.2 Länsgrupp – Lokala samrådsgrupper – Barnahus
1985 bildades på Länsstyrelsens initiativ Länsgruppen kring barnmisshandel och sexuella
övergrepp i Dalarna. Gruppen består av representanter från länsstyrelsen, polisen,
åklagarmyndigheten, socialtjänsten, barnsjukvården, barn- och ungdomspsykiatrin,
vuxenpsykiatrin och rättspsykiatrin. BUP deltar sedan starten med två representanter.
Page 10 of 46
_
10
Länsgruppen stöder samrådsgrupperna och utarbetar riktlinjer för handläggningen och
samarbetet, ordnar fortbildning för berörda personalgrupper och följer utvecklingen på
området. Förutom ett gott samarbete och omhändertagande vid upptäckta eller misstänkta fall
av övergrepp mot barn vill länsgruppen verka för att information och förebyggande arbete
bedrivs i kommunerna. Länsgruppen har utarbetat Handläggningsrutinerna kring
barnmisshandel och sexuella övergrepp och de finns tillgängliga på varje BUP enhet.
Lokala samrådsgrupper har funnits sedan 1985 i samtliga kommuner i Dalarna. De består
av en representant från vardera socialtjänst, polis, barn- och ungdomspsykiatri och
vuxenpsykiatri. I vissa kommuner finns ytterligare några verksamhetsområden representerade.
När misstanke om övergrepp mot barn och ungdom uppstod eller en anmälan inkom,
sammankallades samrådsgruppen. Gruppen kom överens om hur ärendet skall hanteras inom
respektive myndighet och vem som skulle göra vad och i vilken ordning.
Barnahus i Dalarna startade 1 oktober 2007. Barnahus är en samverkan mellan
Åklagarkammaren i Falun, Polismyndigheten Dalarna, Socialtjänsterna i alla 15 kommunerna
genom Kommunalförbundet för vård och behandling i Dalarna samt Landstinget Dalarna
genom Barn- och ungdomsmedicin och BUP. Målet är att erbjuda barn, som misstänks vara
utsatta för vålds- och fridsbrott i nära relationer och sexualbrott oavsett relation, ett
omhändertagande som är anpassat utifrån barnets behov där de berörda myndigheterna
samverkar i en gemensam lokal. På Barnahus sker samrådsmöten mellan myndigheterna samt
alla polisförhör med barnen och i största möjliga utsträckning de planerade
läkarundersökningarna.
När Barnahus startade lyftes frågan om Länsgruppen och de lokala samrådsgrupperna skulle
avvecklas. De olika myndigheterna har tagit ställning för att Länsgruppen behöver finnas kvar
eftersom Länsgruppen och Barnahus har olika uppdrag. De flesta lokala samrådsgrupperna
kommer också att fortsätta men med delvis annat fokus eftersom samråden när misstankar om
barnmisshandel och sexuella övergrepp finns sedan oktober 2007 sker på Barnahus.
3.3 Lagrum, definitioner, terminologi och diagnoser
Lagrum
BUP arbetar utifrån Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och FN’s barnkonvention.
Lagar som styr arbetet med barnmisshandel och sexuella övergrepp är socialtjänstlagen,
sekretesslagen, föräldrabalken och brottsbalken.
Föräldrabalkens 6 kap 1 §: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barn skall
behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande behandling”.
De kapitel i Brottsbalken (BB) som är aktuella är 3 kap (Om brott mot liv och hälsa), 4
kap (Om brott mot frihet och frid) och 6 kap (Om sexualbrott).
Misshandel straffas enl. 3 kap 5 och 6 §§ BB oavsett målsägandes ålder. I 4 kap BB finns i
Page 11 of 46
_
11
4a § beskrivet om grov fridskränkning. En form av misshandel/fridskränkning är
”hedersrelaterat våld”. Till misshandel/fridskränkning räknas även när barn bevittnat våld
eller andra övergrepp av eller mot en närstående. Sedan 1982 finns en särskild lag med
förbud mot könsstympning av kvinnor ( SFS 1982:316)
I BB 6 kap beskrivs sexualbrott mot barn. Till sexualbrott hör våldtäkt, sexuellt tvång,
sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt ofredande och spridning och innehav av
barnpornografi. 1 och 2 §§ gäller alla åldrar medan 4 och 7 §§ berör endast barn. I
brottsbalken 16 kap står det särskilt om spridning och innehav av barnpornografi.
Sexuell exploatering av barn definieras som ”Sexuella övergrepp som begås av vuxna där en
ersättning i form av pengar eller på annat sätt utgår till barnet eller till andra personer och där
barnet behandlas som ett sexobjekt och som ett kommersiellt objekt” (Socialdepartementet
2001). Hit räknas handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Sexuell exploatering
av barn kan rymmas under flera olika rubriker i brottsbalken: barnpornografibrott,
människohandel, sexuellt ofredande, koppleri och förförelse av ungdom. I mål som rör
sexuell exploatering döms den misstänkte ofta även för andra typer av sexualbrott som
exempelvis sexuellt utnyttjande eller våldtäkt.
Internet har inneburit en radikal förändring av barns och ungdomars sociala och kulturella
miljö. Vuxna som befinner sig ”online” i syfte att ta kontakt med barn och unga för sexuella
ändamål är ett växande problem. Det stannar i de flesta fall vid försök som avvisas men kan
också genom denna ”online grooming” leda till kontakter i verkliga livet, ”offline”, då barn
och unga kan råka illa ut. ”Grooming” är straffbart i en del länder och i Sverige föreslås i en
PM från Justitiedepartementet (Ds 2007:13) att det i 6 kap. brottsbalken införs en ny
bestämmelse om straffansvar för kontakt med barn i sexuellt syfte.
Definitioner
Det finns flera olika definitioner av barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn.
Socialstyrelsen ger i expertrapporten med titeln ”Definitioner och förekomst” en översikt
både internationellt och i Sverige.
En vanlig indelning av skadlig behandling är försummelse/omsorgssvikt, psykisk
misshandel, fysisk misshandel och sexuella övergrepp. Flera olika former kan förekomma
samtidigt och gränserna kan vara oklara. Man kan hävda att psykisk misshandel alltid
förekommer vid de andra formerna av skadlig behandling av barn.
Barnmisshandelskommittens definition är:
Barnmisshandel är när en vuxen person
• utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller
• försummar att tillgodose barnets grundläggande behov.
Länsgruppens definition av barnmisshandel är: ”att behandla ett barn så att det skadas eller
hindras i sin utveckling”.
Fysisk misshandel: Vanvård - att inte ge barnet den omvårdnad det behöver såsom mat,
kläder, sömn, värme, skydd. Fysiskt våld - att t.ex. slå, sparka, bränna, aga, skaka barnet.
Page 12 of 46
_
12
Psykisk misshandel: Passiv – att inte ge barnet ömhet, uppmärksamhet, uppmuntran,
stimulans. Aktiv – att nedvärdera, håna, skrämma, hota, stänga in, utestänga.
Könsstympning: Alla ingrepp där större eller mindre delar av det kvinnliga könsorganet
avlägsnas eller på andra sätt tillfogas skada av kulturella eller traditionsbetingade orsaker.
Hedersrelaterat våld: Ses och uttalas av kollektivet som en legitim, oundviklig handling för
att straffa olydnad, bevara familjens heder och värna om släktens sociala överlevnad. Våldet
är planerat och är framför allt psykiskt, socialt och fysiskt men kan även vara sexuellt.
Barn som bevittnat våld i nära relationer. Barn som hör eller ser våld och andra övergrepp
som begås av eller mot någon närstående är offer för brott.
Länsgruppens definition av sexuella övergrepp är:
”Sexuella övergrepp mot ett barn eller en tonåring är alla handlingar eller situationer med
sexuell innebörd där en vuxen, ungdom eller ett barn utnyttjar en underårig.”
Detta är en vid definition. Det innebär att övergrepp kan innefatta allt från sexuellt betonade
smekningar, blottning till att barn tvingas se pornografisk film och till orala, anala och
vaginala samlag. Dessutom innefattar definitionen barn/ungdomar som själva utnyttjar andra
barn.
De flesta definitioner av sexuella övergrepp både internationellt och i Sverige understryker
barnets beroendeställning, att handlingen kränker barnets integritet, att det är en handling som
barnet inte kan förstå, inte är moget för och inte kan ge informerat samtycke till samt att
handlingen utgår från den vuxnes behov. I Sverige är det alltid att betrakta som ett sexuellt
övergrepp mot barn om barnet är under 15 år, eller under 18 år och är i beroendeställning till
den vuxne. Detta kan kompliceras av barnets/ungdomens egna psykosexuella utvecklingsnivå.
All modern internationell kunskap visar att sexuella övergrepp förekommer i alla
åldersgrupper, i alla samhällsklasser, miljöer och kulturer samt i alla kombinationer av kön,
ålder och social relation mellan förövare och offer och på alla anatomiskt genomförbara sätt.
En ung förövare av sexualbrott är definitionsmässigt en person mellan 13 och 18 år, dvs
ungdomar som befinner sig i olika stadier av pubertet och som ännu inte är myndiga,
”Ungdomar som förgriper sig sexuellt” expertrapport av Cecilia Kjellgren, 2000.
Forskare och kliniker betonar vikten av att uppmärksamma barns sexuella avvikande
beteende, t ex sexuellt utagerande. Barn under 13 år ska inte benämnas och betraktas som
förövare. Behandlingsbehov och pedagogiska metoder ser olika ut för barn under 13 år och
ungdomar över 13 år. Barns sexualitet och sexuella beteenden beskrivs i expertrapport av
IngBeth Larsson 2000.
Terminologi
Det finns en mängd termer som beskriver olika former av sexuella övergrepp i Sverige och
internationellt.
Incest är en sexuell förbindelse mellan släktingar i rakt upp- och nedstigande led samt mellan
helsyskon. Incestbegreppet finns inte i lagtexten när det gäller sexuella övergrepp mot barn
och är på väg att minska i betydelse i litteraturen.
Page 13 of 46
_
13
Pedofili är ett centralt begrepp sedan mitten av 1990-talet och används ibland liktydigt med
sexuella övergrepp. Begreppet används oftast som ett samlingsbegrepp när en vuxen person är
känslomässigt och sexuellt attraherad av barn (Taylor, 1981). Pedofili innebär egentligen att
intresset är riktat mot barn i åldern upp till puberteten medan pederasti innebär att intresset är
fokuserat på barn i puberteten. Dessa begrepp sammanfattas i parafili som innebär en
avvikande sexuell läggning.
På senare år har det uppstått behov av att dela upp sexuella övergrepp i ännu en grupp,
organiserade sexuella övergrepp som kan vara sexringar, barnprostitution, barnpornografi
och rituella övergrepp (Bobby,1996).
När det gäller fysisk barnmisshandel har några fått egna benämningen, nämligen
”Münchhausen syndrome by proxy”, ”Battered child syndrome” och ”Shaken baby
syndrome”.
”Münchausen syndrome by proxy” är en ovanlig men mycket allvarlig form av
barnmisshandel. Detta innebär:
1. Sjukdom eller skada hos ett barn som är påhittad och/eller skapad av en förälder eller
av någon som är satt i förälderns ställe.
2. Barnet tas till medicinsk bedömning och vård, ofta på ett ihärdigt sätt, vilket ofta
resulterar i omfattande medicinska insatser.
3. Upphovsmannen förnekar kännedom om orsaken till barnets sjukdom.
4. Aktuella tecken och symtom hos barnet avtar/försvinner när vårdnadshavaren inte är
närvarande.
Tillståndet är ovanligt men allvarligt och anses bero på en psykisk störning hos förövaren. Det
är ett mycket svårdiagnostiserat tillstånd som ska misstänkas när man har en oklar
sjukdomsbild med motsägelsefulla bilder och många verksamheter inblandade samt en
överengagerad förälder, ofta sjukvårdskunnig, som ogärna lämnar barnet ensamt. Boken
”Mamma sa att jag var sjuk” av Julie Gregory beskriver ett sådant tillstånd.
”Battered child syndrome” är en allvarlig, upprepad form av fysisk barnmisshandel där
barnet har många skador av olika slag och datum. Dessa skador kan till exempel vara flera
olika blåmärken, frakturer och blödningar i hjärnan.
”Shaken baby syndrome” består av skador som uppkommer om någon skakar ett spädbarn
kraftigt. Då utsätts det lilla barnets hjärna för stora rörelsekrafter, som gör att blödningar
mellan hjärnhinnorna samt blödningar i ögonens näthinnor kan uppstå.
Diagnoser
Sexuella övergrepp och barnmisshandel är händelser och finns därmed inte som diagnoser i
DSM IV och ICD-10, där diagnosen sätts efter symtombild. Barn som varit utsatta för
övergrepp kan uppvisa olika barn- och ungdomspsykiatriska symtom och diagnoser och de
kan se olika ut i olika åldersfaser.
En diagnos som bör nämnas är Posttraumatisk stressyndrom (PTSD) som definieras som
att en person varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått:
Page 14 of 46
_
14
1. personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en serie
händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller hot mot egen
eller andras fysiska integritet
2. personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Obs: Hos barn kan
detta ta sig uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende (s. 160 DSM IV 1998).
För att ett barn sedan ska få diagnosen:
• ska det återuppleva händelsen enligt vissa kriterier. Hos barn är det vanligt
med lekar eller mardrömmar.
• visa tecken på att undvika platser eller personer som väcker minnena till liv
eller att prata om det som hänt
• barnet ter sig överspänt genom t ex orolig sömn, koncentrationssvårigheter,
irritation och ilska.
Symtomen ska ha varat i över en månad och orsaka svårigheter att fungera i vardagen och
lidande för barnet.
3.4 Avgörande faktorer för hur barn reagerar på att utsättas för sexuella
övergrepp
Hur ett enskilt barn eller ungdom reagerar påverkas av:
• Händelsen. Är det ett enstaka övergrepp eller har övergreppet pågått under många år?
Hur ”avancerat” är övergreppet (smekningar, fullbordade samlag)? Finns inslag av
fysiskt våld? Hur sker avslöjandet?
• Vilken livsperiod/utvecklingsfas befinner sig barnet i när övergreppet sker? Vid
avslöjandet? Utvecklingspsykologisk kunskap är nödvändig för att förstå vad som är
väsentligt för pojkar och flickor i olika åldrar.
• Hur har barnets tidigare utveckling sett ut? Är det ett barn som tidigare utvecklats
optimalt, så blir övergreppet ett trauma, som kan bearbetas med relativt kortvariga
insatser. Är det ett barn, som tidigare har erfarenheter av att inte få sina behov
tillgodosedda, så blir övergreppet ytterligare en bekräftelse på att det inte finns något
”gott att hämta i världen”
• Den sociala miljön. Vem är förövaren: inom familjen, någon bekant eller okänd?
Biologisk förälder, syskon, mor- och/eller farförälder? Hur reagerar den ickeförövande föräldern? Vilket socialt nätverk (skyddsnät) finns kring familjen? Måste
barnet i samband med avslöjandet byta bostad, skola osv ?
Det finns några omständigheter som gör att övergrepp mot pojkar skiljer sig jämfört med
övergrepp mot flickor:
1. Förövaren som oftare (precis som för flickor) är en man innebär att övergreppet
kan betraktas som ett homosexuellt övergrepp. En konsekvens är förvirrad
könsidentitet.
2. Pojkar blir i högre grad än flickor sexuellt utnyttjade av någon person utanför
hemmet
3. Förövaren använder mer hot och våld
Page 15 of 46
_
15
4. Att inte kunna freda sig, försvara sig tycks för en pojke mer kränkande. Därmed
blir det svårare att berätta och pojkens behov av att identifiera sig som aktiv är
större.
4. BUP:S UPPGIFTER
BUP:s huvuduppgift är vård och behandling och detta gäller även när barn och ungdomar
utsatts för misshandel och/eller sexuella övergrepp. En viktig uppgift för BUP i dessa ärenden
är också att vara representerade i samråd på Barnahus och att samverka med samt ge
konsultation till andra. Vi kan även få uppdrag om barnpsykiatrisk utredning från
socialtjänsten, åklagare eller domstol. Det är inte BUP:s uppgift att utreda/klargöra om
övergrepp skett eller ej eller att uttala oss om detta. Personal på BUP kan kallas av domstol
som vittne i brottmål avseende barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn och
ungdomar. BUP kan också uppmanas lämna skriftliga utlåtanden. Ett avslöjande om
övergrepp kan komma under pågående behandling på BUP och då har behandlaren
anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen 14 kap 1 § samt informerar samrådspersonen på
enheten om detta.
Som BUP-personal bör vi vara speciellt uppmärksamma på när och hur vi kommer in i
handläggningen och vem eller vilka som är uppdragsgivare. Vi måste vara observanta så att vi
inte hamnar i oförenliga roller eller agerar i det som är en annan myndighets ansvarsområde.
4.1. Anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen 14 kap 1 §
När misstanke uppstår är det viktigt med samråd och att anmälan till socialtjänsten görs.
14 kap SoL Anmälan om missförhållanden
1 § ”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver
ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälsooch sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och
kriminalvården är skyldiga att genast anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något
som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även
dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem
som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och
sjukvården eller på socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället vad som sägs
i tredje stycket.
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barns utnyttjas sexuellt eller
utsätts för fysisk eller psykisk misshandel.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga
att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns
behov av skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7§ lagen (1993:335) om
Barnombudsman”.
Page 16 of 46
_
16
En anmälan skall göras inte bara i de fall där man vet att övergrepp/misshandel skett utan
även i de fall då det finns anledning att misstänka detta. Det är socialtjänstens ansvar att
avgöra om ett barn behöver skyddas. Anmälningsskyldigheten avser både när den unge
befaras fara illa i hemmet och/eller utanför hemmet.
4.2. Anmälan till polis
BUP har anmälningsskyldighet till socialtjänsten och socialtjänsten har i sin tur ett ansvar att
ta ställning till polisanmälan. Diskussion kan ske i samråd på Barnahus huruvida och när
polisanmälan ska göras. Huvudregeln är att socialtjänsten gör polisanmälan men även BUP
kan göra polisanmälan (14 kap 2§ 5 st sekretesslagen) t.ex när det finns ett behov av att
polisanmälningen görs snabbt. Vi måste då också anmäla detta till socialtjänsten.
Tonåringar och undantagsvis även barn motsätter sig ibland polisinblandning eller ställer sig
tveksamma till sådan. De vill kanske inte vara orsak till att den misstänkte ska hamna i
fängelse. De kan ha svårt att se att ansvaret för ev straffpåföljd ligger hos den som begått
gärningen och inte hos den som avslöjat. De kan komma från en kultur där risk för hämnd
från barnets anhörigas sida finns visavi den misstänkte. De kan vara hotade av förövaren. De
kan misströsta om att bli trodda av polisen. De kan tro att de själva rår för övergreppen. De
kan vara så fyllda av skam att de inte vill berätta för en polis. Först när den unge är beredd
kommer den att kunna medverka i ett polisförhör. Barnet/tonåringen behöver upplysas, allt
efter sin mognadsnivå, om vad som kommer att hända och hur rättsprocessen går till.
Expertrapporten ”Den rättsliga hanteringen” rekommenderas till läsning av BUP-personal.
Polisanmälan bör göras snarast möjligt av tre orsaker. Dels ska den misstänkte inte veta något
om avslöjandet innan han/hon själv tas till förhör för att inte kunna undanröja bevis eller
påverka eller trakassera barnet, och det kan vara svårt för barnet eller andra kring barnet att
hemlighålla avslöjandet någon längre tid. Dels ska utredning och/eller behandling på BUP
helst inte påbörjas förrän barnet är polisförhört för att den misstänkte och dennes
försvarsadvokat annars kan hävda att terapeuten påverkat barnet. Dels kan det vara bråttom
för polisen att säkra bevis, exempelvis i form av skador på barnet.
Ibland måste dock principen att polisförhör ska komma före behandling frångås, nämligen om
barnet mår dåligt. Barnets eget behov av hjälp måste väga tyngre än de eventuella nackdelar
som följer. Om så sker, bör socialtjänst och polis underrättas om detta. Om polisförhör av
barnet dröjer länge blir avsteg från principen oftare nödvändigt.
Om någon anhörig till barnet är misstänkt för övergreppen eller misshandeln, ska föräldrarna
inte underrättas om polisanmälan. En bedömning måste göras, helst tillsammans med
socialtjänsten, av lämpligheten i att underrätta en icke misstänkt förälder om polisanmälan. I
bedömningen ingår en avvägning av den förälderns möjligheter att inte röja anmälan för den
misstänkta anhöriga kontra behovet av förälderns delaktighet i planeringen.
Page 17 of 46
_
17
4.3. Sekretessregler
Viktiga lagar när det gäller journalhandlingar och utlämnande av uppgifter ur journal är
patientdatalagen och sekretesslagen. BUP har en länsgemensam rutin ”Patientdatajournal.
Dokumentation och hantering”.
Grundregeln i Sverige beträffande uppgifters utlämnande är offentlighet.
Undantag från offentlighetsprincipen finns i sekretesslagen. Sekretess för enskilds personliga
förhållanden finns i 7 kap, undantagen från sekretess finns i 14 kap och utlämnande av uppgift
ur allmän handling finns i 15 kap i sekretesslagen. (Se vidare bilaga 2 lagtexter).
Observera att uppgiftsskyldigheten innebär att lämna uppgifter och inte att vi är skyldiga att
lämna ut hela patientjournalen. Kammarrätten i Sundsvall har prövat och slagit fast detta i två
domar gällande uppgiftsskyldigheten till socialtjänsten (Mål nr 253-1998 och Mål nr 5461998).
I BUP journalen finns ofta flera olika personer omskrivna, exempelvis olika
familjemedlemmar. Menprövning ska göras innan uppgifter lämnas ut då sekretess även gäller
emellan familjemedlemmar. Föräldrar/vårdnadshavare disponerar sina barns sekretess om det
inte kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.
4.4. Medverkan i rättsliga processer
Vi rekommenderar läsning av boken Rättspsykologi –96, Sven-Åke Christianson. Den
kliniska barnpsykologen kan förordnas av domstolen som sakkunnig och sakkunniguppdraget
är något man åtar sig frivilligt och utanför tjänsten. Åklagaren kan också begära en barn- och
ungdomspsykiatrisk utredning som redovisas i ett intyg/utlåtande och ingår som del i
förundersökningen. Den/de som gör den utredningen liksom behandlare som arbetat direkt
med barnet kan kallas som vittne. Den muntliga vittnesberättelsen är mycket viktig för det är
den berättelsen som rätten grundar sin dom på. Det går bra att ha journalen med.
Alla medborgare i Sverige är skyldiga att inställa sig när man kallas till vittnesförhör. I vissa
situationer kan vissa uppräknade yrkesgrupper begära att undantas från vittnesplikten om
sådant som man anförtrotts i sin yrkesutövning (Rättegångsbalken 36 kap 5§). Dock kom
2006 en lagändring som innebär att man inte längre kan begära att undantas från
vittnesplikten i brottmål enligt 3, 4 eller 6 kap i Brottsbalken samt enligt Lagen om förbud
mot könsstympning av kvinnor. Vi kan således inte undantas från vittnesplikten i de ärenden
som detta vårdprogram handlar om.
Policy inom BUP ang. intyg/utlåtande är att barnets behov och psykiska mående kommer
först. Tvärvetenskaplig kompetens är viktig vid utformande av intyg. Ett tips är att vi
använder varandra som bollplank när vi skriver intyg. Den senaste föreskriften ”Utfärdande
av intyg inom hälso- och sjukvården” SOSFS 2005:29 ger verksamhetschefen i uppgift att
Page 18 of 46
_
18
skapa rutiner utifrån föreskriften. BUP har en länsgemensam rutin ”Intyg – Författning samt
rutiner för BUP i Dalarna”.
4.5. Professionellt förhållningssätt
Att arbeta med barnmisshandel och sexuella övergrepp kräver kunskap i ämnet och att man
är klar över sin egen syn på sexualitet. Det måste finnas möjligheter att prata om egna
reaktioner och attityder i arbetsgruppen.
I dessa ärenden kan man överrumplas av egna känslor som uppstår i behandlingen. Det kan
vara en viktig information om patienten.
- Torpedkänslan d.v.s. en primitiv önskan att ta hämnd.
- Detektivkänslan i kontakten med ”tysta” barn, d.v.s. önskan att finna den objektiva
sanningen.
- Vanmakts- och overklighetskänslan som kan göra att behandlaren blir distanserad.
- Förövarkänslan, d.v.s. en känsla av att upprepa övergreppen när behandlaren försöker
förmå barnen att i detalj berätta vad de varit med om.
- Inkompetenskänslan, d.v.s. en iver och önskan att behandlingen skall ge resultat.
Barnet kanske inte ännu är beredd att öppna sig för behandling.
- Adoptionskänslan, d.v.s. en önskan att ta med barnet hem och beskydda det.
Det är viktigt att inte vara ensam i ärendena och att få kvalificerad handledning. Samarbete
med olika berörda är nödvändigt liksom samarbete och kunskapsinhämtande genom lokala
samrådsgrupper, länsgrupp och Barnahus. Vi behöver också vara uppmärksamma på de
parallellprocesser som kan uppstå. Om behandlarna på ett bra sätt kan lösa de svårigheter och
konflikter som uppstår hjälper det barnen och familjerna.
5. DIAGNOSTIK, BEDÖMNING, UTREDNING
5.1 Bemötande /Förutsättningar för att barn och ungdomar berättar
Det är svårt att tala om barnmisshandel och sexuella övergrepp. Barn uppfattar ibland att de
på olika sätt försökt berätta utan att någon förstått vad de varit utsatta för. Ibland kan de, som
skäl till att inte ha berättat, ange att ”ingen frågat om det”.
Många faktorer både hos de direkt inblandade och i omgivningen medverkar till att
avslöjandet hindras:
• Förövaren vet naturligtvis att det är brottsligt att slå barn och/eller att utnyttja ett barn
sexuellt. Det finns starka krafter igång innan övergreppet sker och starka krafter för att
förhindra att övergreppet avslöjas.
• Om förövaren är någon av föräldrarna så är den icke-förövande föräldern indragen i
familjehemligheten (allt ifrån att inget sett/förstått till att medvetet blunda). Egen
utsatthet, familjens skam och/eller rivalitet med det utsatta barnet motverkar
avslöjandet.
• Barnet själv har svårt att avslöja på grund av:
Page 19 of 46
•
_
19
o Känsla av delaktighet : när passeras gränsen mellan ”tillåten” kontakt och
övergrepp?
o Skam- och skuldkänslor: större om övergeppen pågått en tid, om barnet känt
lust och/eller fått belöningar
o Vuxnas makt: barn är vana med att vuxna bestämmer, svårt säga nej till en
person som barnet är beroende av, små barn tror att alla föräldrar gör så
o Hot: förövaren visat på olika sätt att handlingen är hemlig, ibland öppet hot
o Förvirring: obegripligt för barnet, tror inte sina sinnen, förstår inte vad som
hänt, ibland helt ”stängt av” under övergreppet, saknar ord att beskriva, tror att
de talat om/att föräldrarna vet
o Rädsla för vad som händer om de avslöjar: vill hålla ihop familjen, tror inte de
ska bli trodda
Vi i omgivningen ”blundar”: Även om vi vet att sexuella övergrepp på barn och
ungdomar förekommer så ingår det inte i vår föreställningsvärld när vi möter ett
enskilt barn/ungdom.
Upptäckten av sexuella övergrepp kan ske på många olika sätt. Ett avslöjande kan komma
genom att barnet avsiktligt berättar för någon eller oavsiktligt försäger sig eller att någon
annan fattar misstankar. Två viktiga förutsättningar måste vara uppfyllda för att barnet ska
kunna berätta:
• Förtroendefull relation till den barnet berättar för och därmed hopp om att bli trodd
• Tilltro till att övergreppet upphör genom att berätta
Ändå är det svårt för barnet att berätta. Avslöjandet kan ses som en process som kräver tid
och stöd till barnet. Genom ett professionellt förhållningssätt (se 4.5) och förmåga att skapa
kontakt med barnet där barnet känner att man har ett genuint intresse av att förstå och hjälpa
det, stödjer vi barnet att berätta.
Ett aktivt förhållningssätt dvs att fråga barnet har betydelse för om barn berättar om ett
övergrepp. I en studie, som presenteras i den rekommenderade boken ”Sexuella övergrepp
mot flickor och pojkar” (Carl Göran Svedin och Lena Banck), av barn- och
ungdomspsykiatriska öppenvårdspatienter ökade andelen fall där barnen avslöjade övergrepp
från 6% till 31% om barnet specifikt frågades ut av tränad personal om de varit utsatta för
övergrepp (Lanktree et al, 1991).
5.2 Bedömning av behandlingsbehov
För att rätt anpassa en behandling, vare sig det gäller sexuellt utnyttjade barn, misshandlade
barn, barn med sexualiserat beteende eller unga förövare, görs en bedömning utifrån en
noggrann anamnes om barnets personlighet, reaktionsmönster, uppväxt, familjemönster och
nätverk samt information omkring övergreppet dvs tidpunkt, tidsutsträckning och intensitet
samt förekomst av hot och våld.
Övergripande frågeställningar att ställa vid bedömning av behandlingsbehov:
- Vilka symptom har barnet och hur illa far barnet av dem?
- Vilken utvecklingsnivå befinner sig barnet på och vilka resurser har barnet?
- Vilka förutsättningar föreligger för att barnet skall tillgodogöra sig terapi?
- Vilken sorts terapi är lämplig i det aktuella ärendet?
Page 20 of 46
-
_
20
Vilka svårigheter och vilka resurser finns inom familjen?
Har föräldrarna förmåga att se och möta barnets behov?
Är familjemedlemmarna motiverade att delta i behandlingsprocessen?
På vilket sätt ska nätverket delta i behandlingsarbetet?
Övergreppsspecifika frågeställningar:
- Under vilken ålder och tidsperiod pågick/begicks övergreppen?
- Vem/vilka utförde övergreppen resp mot vem begicks de och vem kände ev till dem?
- Övergreppens karaktär, t.ex. hur mycket tvång eller våldsinslag, lustupplevelser,
förnedring har barnet upplevt?
- Hur har barnet förklarat det inför sig själv, var förlägger barnet ansvar och skuld?
- Sexualiteten i familjen?
- Tror föräldrarna på barnet?
(Sammanställning från expertrapporten ”Behandling en översikt”).
Ibland behövs en fördjupad barn- och ungdomspsykiatrisk utredning där det barn- och
ungdomspsykiatriska teamet gör sina olika delar i utredningen. Materialet vägs ihop och
sammanställs samt utmynnar i bedömningen av patientens och familjens vård-/behandlingsbehov. Det avgörs i varje enskilt fall hur utredningen skall genomföras och vilka metoder
som skall användas. En förutsättning för att kunna genomföra en utredning är att det blir en
positiv kontakt och att barnet känner att utredaren har intresse av att hjälpa och förstå barnet.
(se kap. 6 Barnklinisk psykologbedömning ur boken Rättspsykologi, -96).
6. BEHANDLING
”The young mind is like gelatin, the idea is to put in a lot good stuff before it sets. It is much
easier to treat young children than adults.” Frances Waters.
Barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp och/eller misshandel behöver möjlighet att
bearbeta sina känslor och upplevelser kring övergreppen för att kunna gå vidare i sin
utveckling på ett positivt sätt. Ibland behöver barnet/familjen behandling på BUP för sin
bearbetning.
Forskning som bedrivits internationellt visar att de barn som fått bearbeta upplevelserna i
behandling generellt sett mår bättre än de som inte fått tillfälle till det. Däremot har det inte
kunnat visas några säkra skillnader i resultat mellan olika behandlingsformer.
Syftet med behandling av barn som utsatts för misshandel och/eller sexuella övergrepp är
densamma som vid annan behandling av barn, nämligen att undanröja hindren för barnets
positiva utveckling. Behandlingen inriktar sig huvudsakligen på traumat och dess
konsekvenser för barnets psykiska hälsa och utveckling, barnets fungerande och anpassning
samt barnets relationer. Har övergreppen och situationen i samband med dessa påverkat
barnet under en längre period under uppväxten behöver behandlingen vanligtvis vara bredare
och mer allmänt inriktad.
En förutsättning för behandling är att barnet är skyddat. Med det menar vi att barnet inte är
utsatt för fortsatt misshandel och/eller sexuellt övergrepp.
Page 21 of 46
_
21
Det finns ingen allmängiltig behandlingsgång vid barnmisshandel och vid sexuella övergrepp.
Behandlingsplanen måste anpassas efter den familj det handlar om. Vilken behandlingsform
man väljer beror bl a på om övergreppet skett inom eller utom familjen, om förövaren
erkänner eller inte, om icke förövande föräldern tror på och stöttar barnet eller inte. En
mycket viktig faktor för hur barn kan hantera övergrepp och misshandel är på vilket sätt
föräldrarna kan ge barnet stöd.
I Socialstyrelsens expertrapport ”Sexuella övergrepp mot barn - behandling en översikt”
skriver Carl Göran Svedin att ”barn som uppvisar symptom och beteendestörningar efter ett
sexuellt övergrepp eller har mer etablerade diagnoser som ångesttillstånd, fobier,
depressioner, självmordsförsök, självdestruktivt beteende, PTSD, dissociation, sexualiserat
beteende, ätstörningar ska erbjudas terapi. Terapin bör ha en traumafokuserad inriktning med
komplettering med sedvanlig barnpsykiatrisk behandling för respektive diagnos”.
6.1. Krisbemötande
Det innebär alltid en kris när det avslöjats att ett barn har utsatts för misshandel eller sexuella
övergrepp. Det blir en kris för barnet, för dess familj och för den misstänkte förövaren. Ett
sexuellt övergrepp är ingen diagnos i sig utan en upplevelse av traumatisk art som kan leda till
kortvariga och långvariga skador och men. Ett kris- och traumaperspektiv innebär att
övergrepp och misshandel inte medikaliseras eller psykiatriseras.
Barn och familj befinner sig ofta i två kriser samtidigt. Den första krisen handlar om barnets
upplevelser av övergreppet. För föräldern handlar krisen bl a om känslor att ha misslyckats i
sitt skydd av barnet och ambivalens kring vem föräldern ska tro på. Den andra krisen den sk
avslöjandekrisen handlar om konsekvenserna av själva avslöjandet. Vad händer nu? Kan
familjen hålla ihop? Blir det fängelse? Vem får veta etc.
Både barn och föräldrar skall erbjudas krisstöd. De har behov av att uttrycka sig
förutsättningslöst och utifrån var barn och föräldrar befinner sig i krisen få sätta ord på det
som hänt. Barn skall ges möjligheter att uttrycka sig på olika sätt genom ord, bild och lek.
Det är viktigt att se och stödja barnet liksom att tillförsäkra barnet fortsatt skydd.
Kris och trauma innebär behov av akuta insatser och hög tillgänglighet.
Trauma definieras bl.a. av van der Kolk (1996) som att individen översvämmas av stimuli
som hon inte kan handskas med. Individen saknar tidigare erfarenheter av eller försvar mot
denna stimulering, vilket skapar en situation med maximal osäkerhet. Viktigt för hur
individen påverkas av traumat är i vilken utsträckning hon tidigare levt under trygga
förhållanden eller om hon varit utsatt för försummelse. Anknytningsprocessen är därför
central för förståelse av hur individen påverkas och upplever traumat och för hur
behandlingen kommer att se ut. Otrygg anknytning och försummelse/omsorgssvikt hör ofta
samman. Att vara tryggt anknuten till sina föräldrar/vårdnadshavare innebär en slags
vaccination mot senare påfrestningar. Risken för att utsättas för övergrepp ökar för barn med
otrygg anknytning och/eller omsorgssvikt. Barn med otrygg anknytning eller försummade
Page 22 of 46
_
22
barn kan inte heller alltid få ett förstående bemötande från sina närmaste vilket barnet behöver
för att minska traumats skadeverkningar.
För en del barn och familjer kan krisinsatser vara den enda hjälp de behöver.
6.2. Behandling av barn och unga
Innan behandling av bearbetande och förändrande karaktär påbörjas bör en noggrann
bedömning ske av varje individ samt av familjens hjälpbehov. Bedömningen leder fram till en
behandlingsrekommendation. I behandlingen är det viktigt att inrikta sig på det aktuella
traumat och dess konsekvenser för barnets psykiska hälsa och utveckling, barnets anpassning
och barnets relationer.
Det är ofta aktuellt att kombinera två eller flera behandlingsmetoder. De metoder som står till
buds är:
• Individualterapi: samtalsterapi, lekpsykoterapi, bildterapi, symboldrama,
EMDR- Eye Movement Desensitization and Reprocessing
• Familjeterapi – föräldraterapi, BOF (Barnorienterad familjeterapi)
• Nätverksterapi – nätverksmöten. Kan ingå som metod i krisbehandlingen men också
som en del av annan behandling och punktinsatser.
• Gruppterapi
Sexuella övergrepp
BUP Elefanten är en specialenhet inom Landstinget Östergötland. De övergripande mål som
de sätter upp för sitt behandlingsarbete (och som även presenteras i Socialstyrelsens
expertrapport ”Behandling en översikt”) är att barnet skall kunna skydda sig och sätta gränser,
att kunna identifiera och hantera sina känslor, tankar och beteende, att våga lita på andra, att
få en ökad självkänsla och självbild, att utveckla sociala färdigheter, att inte sexualisera
relationer, att inte inta en offerroll i relationer samt att hitta egna källor till njutning och
glädje. Flera olika behandlingsmetoder används.
BUP Vasa är en barn- och ungdomspsykiatrisk specialenhet inom Stockholms läns landsting
för behandling och konsultation vid misstänkta eller bekräftade sexuella övergrepp mot barn
och ungdomar. Denna enhet har gett ut en bok där de beskriver en uppsättning redskap,
direkta och konkreta metodinslag och övningar som kan användas i olika typer av
traumafokuserad behandling. De inleder boken med konkreta redskap för ett gynnsamt
bemötande av barn, ungdomar och deras familjer när sexuella övergrepp avslöjats eller
misstänks. Därefter presenteras olika terapeutiska redskap under sex områden: verklighet,
autonomi, affekter, tänkande, hopp/framtidstro och sexuella beteenden. BUP Vasa har även
gett ut en manual ”Boken om det som hände” som är ett metodinslag i samtal med små barn
som utsatts för sexuella övergrepp. Tillsammans med barnet görs en enkel bok om det barnet
varit med om, med streckgubbar och korta texter. Under tio rubriker beskriver bilder och
texter vad som hände på ett sätt som gynnar barnets verkligehtsuppfattning, tänkande,
autonomi och framtidstro samt uppmuntrar barnet att uttrycka affekter.
Rädda barnen har en modell för behandling BUSA, som innebär att : Beskriva övergreppen,
Uttrycka känslor, Säga ifrån och Acceptera.
Page 23 of 46
_
23
Att beskriva är att prata om det svåra så att det blir tillgängligt för bearbetning tillsammans
med terapeuten. Ibland är det tillräckligt med samtal men det är också viktigt att ta hjälp av
lekmaterial som dockor, kasperdockor, anatomiska dockor, kramdjur, rit- och
teckningsmaterial. I bearbetningen är det viktigt att barnet får uttrycka de upplevelser och
känslor som hör samman med övergreppet. I ett senare skede av behandlingen är det viktigt
att barnet lär sig säga ifrån för att skydda sig själv mot ev kommande övergreppsliknande
situationer. Barnet arbetar med vad integritet och gränser betyder och tränar sig i att säga ja
och nej. Nästa steg blir att kunna gå vidare utan att övergreppet helt skall styra den fortsatta
uppväxten, dvs att ha kamratrelationer och fritidssysselsättningar. I traumafokuserad terapi
har terapeuten ett aktivt förhållningssätt.
Förslag på olika teman att ta upp i behandling:
Försvar – förnekande , dissociation, bortträngning, projektiv identifikation.
Gränser – traumatiserade barn har ofta svårt att förhålla sig till gränser.
Skuld – barn kan ha en känsla av delaktighet i övergreppen
Skam – Självbild
Kroppsuppfattning
Hemligheter - samtal om hälsosamma och ohälsosamma hemligheter
Rädslor
Sorg
Sexualisering
Förtroende, tillit
Homosexualitet
Barnmisshandel
Att bli misshandlad och kanske också ha sett hur mamma/pappa blivit misshandlad är ett svårt
trauma för ett barn. Barnets behov att få bli bemött och hjälpt att hantera sina upplevelser får
inte glömmas bort i det kaos som familjen kan befinna sig i. Att se mamma bli slagen och
kanske skadad är också en form av misshandel som sätter djupa spår hos barnet. Det finns
olika typer av behandling, men det viktiga är att vi kan visa att vi orkar lyssna och finnas där
mitt i det jobbiga. Vi får heller inte glömma att också sexuella övergrepp är misshandel,
precis som försummelse och vanvård.
En behandlingsmetod som är ganska allmänt förekommande kallas ”Trappan” och är
framtagen av Ami Arnell och Inger Ekbom. Metoden presenteras i boken ”och han sparkade
mamma…”. Boken innehåller arbetsmaterial som kan fungera som stöd för den som i sitt
arbete möter barn som varit med om traumatiska händelser. Boken beskriver en
krisintervention i tre steg: kontakt, rekonstruktion och kunskap.
I Socialstyrelsens projektredovisning ”Barn i skuggan av våldet” av Inger Ekbom och Åsa
Landberg presenteras en gruppterapiform som tagits fram vid BUP Bågen i Stockholm.
I sammanfattningen presenteras behandlingen enligt följande:
”Barnen har efter en inledande krisbearbetning och bedömning erbjudits en fokuserad
korttidsterapi i grupp. En grupp av fem sex barn har träffats en timme per vecka vid tolv
tillfällen. Vi är alltid två terapeuter. Syftet med grupperna är:
• Att hjälpa barnen beskriva och förstå de svåra upplevelser de har bakom sig.
Page 24 of 46
_
24
• Att minska ångesten och oron som är förknippad med traumat.
• Att minska skammen och känslan av utanförskap.
• Att minska den kognitiva förvirringen hos barnen.”
(s. 7 Barn i skuggan av våldet. Projektredovisning Socialstyrelsen).
Vid BUP Bågen har man främst arbetat med förskolebarn och det har fungerat mycket bra.
Könsstympning
Alla former av könsstympning är förbjudna i Sverige. Om det framkommer under en
pågående kontakt att flickan utsatts eller att det planeras att hon ska genomgå könsstympning
bör en anmälan göras till socialtjänsten.
Den behandlingsmetod som lämpar sig bäst är att bemöta hela familjen och prata om
problematiken. Att ha med en barnmorska eller gynekolog i samtalet kan vara bra då de kan
förklara vad som händer med kroppen. Det är viktigt att ha tänkt igenom var man står själv så
man inte blir fördömande, utan visar respekt för familjens kultur. Om tolk behövs är det
lämpligt med en kvinna. För mer information se litteraturlista och Länsgruppens
Handläggningsrutiner.
Hedersrelaterat våld
Vid hedersrelaterat våld är det inte lämpligt att informera familjen. Istället är det viktigt att
stötta flickan/pojken i att göra en polisanmälan. Vi bör hjälpa till med att ta kontakt med
socialtjänsten så att de kan ta ställning till behovet av skyddat boende. Det är ofta svårt för
flickan/pojken i en sådan situation då hotet kommer från familjen som också betyder väldigt
mycket. Det handlar ju ofta om familjer och släkter som lever nära varandra. Att ta avstånd
från familjen kan kännas mycket svårt. Mer information finns i Länsgruppens
Handläggningsrutiner
6.3. Barn med sexualiserat beteende.
Barn har från födseln en förmåga att känna lust. Sexualiteten är en kraftkälla. När ett barn
leker och utforskar sin kropp och sitt kön på sina egna villkor, utifrån sina egna behov och i
takt med sin egen utveckling, handlar det om positiv sexualitet.
Barns sexuella lekar som har ett sådant innehåll att det faller utanför barns normala
erfarenhetssfär är ett viktigt observandum.
Det är viktigt att ta reda på vad ett barns sexuella utagerande är uttryck för. Kan barnet själv
vara utsatt för övergrepp eller är det ett uttryck för känslomässig försummelse. Behandlingen
måste innefatta både att stoppa det oönskade beteendet och att arbeta med dess orsaker.
IngBeth Larsson, beteendevetare, knuten till BUP-Elefanten och Linköpings universitet har
gjort en avhandling om barns sexualitet. Den visar svårigheter att dra en gräns mellan normalt
och avvikande där även kulturella aspekter blir viktiga.
Kännetecken för positiv sexualitet:
- Lust, glädje, lekfullhet
- Spänning, nyfikenhet
Page 25 of 46
_
25
- Kärleksfullhet
- Ömsesidighet (när det är flera barn)
Kännetecken för destruktiv sexualitet:
- Tvångsmässighet
- Ritualer
- Att tvinga andra
- Att skada sig själv och/eller andra
- Att med njutning plåga sig själv och/eller andra
Ingbeth Larsson har presenterat ett schema om sexuella beteenden hos barn 2-12. Det finns
som en särskild bilaga till vårdprogrammet. Bilaga 5
En behandlingsmetod med kognitiva tekniker utvecklad av Barbara Bonnier, University of
Oklahoma, USA, utgår ifrån att i behandlingen stoppa det oönskade beteendet. Föräldrarna är
en viktig del i behandlingsarbetet. Uppmuntran och belöning av önskvärt beteende är viktigt
för att barnet så småningom skall kunna internalisera egna stoppsignaler och få sina behov
tillgodosedda på ett sunt sätt. Barns sexuella utagerande beteende är ofta uttryck för behov av
känslomässig nära kontakt, ömhet och trygghet. Behandlaren har ett aktivt förhållningssätt
med många pedagogiska inslag.
6.4 Unga förövare
Ny kunskap visar att en stor del av vuxna förövare begått sina första övergrepp som unga. Ca
30% av alla kända förövare av sexuella övergrepp mot barn är under 18 år. Forskning visar att
ca 1/3 av unga manliga förövare själva varit sexuellt utnyttjade. Se vidare expertrapporten
”Ungdom som förgriper sig sexuellt” (Cecilia Kjellgren). I boken ”Unga förövare” från
Rädda barnen beskrivs den behandling som utarbetats vid pojkmottagningen. Även i den
rekommenderade boken ”Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar” (Carl Göran Svedin och
Lena Banck) finns ett särskilt kapitel (kapitel 11) om unga förövare.
För ännu ej puberterade barn som förgriper sig sexuellt på andra barn är det inte meningsfullt
att använda sig av vuxendefinitioner; det handlar då mera om barn som agerar ut sina problem
i sexuellt aggressiva beteenden. Brytpunkten ligger vid 12-13 år. Med unga förövare menas
ungdomar 13-18 år.
Förutsättning för behandling
En förutsättning för att kunna behandla är att:
- Ta reda på vad som hänt. Utredning och behandling bör så långt det är möjligt hållas
isär.
- Att göra det allvarliga allvarligt. Det handlar om den unges motivation. Även om den
unge helt eller delvis tillstår övergreppen tenderar den unge ofta att förneka allvaret i
det inträffade. Omgivningen kan också ofta ha en förringande attityd. Utan nätverkets
stöd är inte behandling möjlig.
Page 26 of 46
_
26
Det kan vara värdefullt med polisanmälan trots att den unge är under 15 år, för att händelsen
då kan bli ordentligt utredd. Det visar på allvaret och ger offret större möjlighet att komma till
tals.
Skyddsaspekten när det gäller den unge förövaren behöver beaktas. Den unge kan behöva
skyddas från sig själv och de eventuella impulser han/hon inte förmår behärska. Att inleda en
behandlingskontakt innan man är helt säker på att inte nya övergrepp pågår är inte
meningsfullt.
Angelägna teman i samtalsbehandlingen
- Motivation
- Konsekvenser av att begå ett sexuellt övergrepp
- Övergreppsmönster
- Egen levnadshistoria – egen utsatthet
- Empati för offret
- Självkänsla – självbild
- Sexualitet – sexualundervisning
- Återfallsprevention
Syftet med behandlingen är att den unge erbjuds möjligheten att förstå något om sig själv och
de övergrepp han gjort sig skyldig till. Han lär sig identifiera risksituationer med målsättning
att minska risken för nya övergrepp. Att beskriva och uttrycka känslor och tankar, att försöka
förstå och förändra egna känslor och tankar är ett viktigt fokus i psykoterapeutiskt arbete. När
det handlar om sexuella övergrepp är ofta detaljerna, tankarna, känslorna, fantasierna till stor
del obeskrivna, outredda och outtalade. För att hitta medel för kommunikation kan man
behöva andra uttryckssätt än talet, t.ex. att rita, skriva och leka.
6.5 Vuxna förövare.
Behandling av vuxna manliga och kvinnliga förövare sker inom vuxenpsykiatrin. När det
gäller avslöjade sexuella övergrepp så är den misstänkte förövaren nästan alltid en man. I den
rekommenderade boken ”Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar” (Carl Göran Svedin,
Lena Banck) finns avsnitt om män respektive kvinnor som förgriper sig på barn. Boken
”Förövarpsykologi” av Elisabeth Kwarnmark och Inga Tidefors Andersson rekommenderas
som fördjupningslitteratur.
Ur barnets perspektiv är den vuxnes erkännande mycket viktigt, då det markerar vem som bär
ansvaret och ger möjlighet att lyfta av barnets upplevelse av skuld. När en misstanke om
övergrepp inte leder till åtal eller en förövare inte kommer att erkänna något övergrepp är det
barnets berättelse av vad han eller hon varit med om som vi i vårt behandlingsarbete får utgå
ifrån. Den förälder/styvförälder som misstänks för övergrepp behöver informeras om BUP:s
arbetssätt och mötas i sina funderingar.
Många gånger uppstår svåra dilemman då det kan uppstå konflikter kring vårdnad, boende
och umgänge. Det händer att barnet har umgänge eller bor med den misstänkte. Om barnet
och föräldern har skilts åt på grund av det misstänkta övergreppet är det viktigt att
återupptagandet av kontakt sker successivt mellan barn och den misstänkte föräldern och
Page 27 of 46
_
27
alltid utgår ifrån vad som är möjligt sett utifrån barnets perspektiv. Barnets bästa är alltid
avgörande.Detta är viktigt för att trygga och möjliggöra ett eventuellt umgänge på sikt. Först
när barnet är moget och redo för ett möte med den misstänkte förövande föräldern kan ett
sådant möte komma till stånd. Behandlaren kan vara en förmedlande länk mellan barnet och
den misstänkte.
Barnets verklighet blir alltid avgörande för vilken behandlingsform som blir aktuell. En
förutsättning för behandling är att barnet är skyddat från fortsatta övergrepp. Erfarenheterna
kring behandling av förövare ser olika ut men i flera sammanhang har man arbetat efter en
modell där de första faserna innebär behandling för respektive parter skilda från varandra.
Inom BUP är ju barn-föräldraperspektivet en av våra utgångspunkter i den behandling vi
erbjuder. Om den rättsliga processen inte är klar utgör detta en försvårande omständighet om
den misstänkte förövaren ska vara delaktig i behandlingskontakten med barnet.
Vuxenpsykiatrin bör erbjuda den vuxne misstänkte förövaren stöd och behandling.
Behandlingen kan ha flera syften, dels att ge möjlighet till bearbetning av krisen att vara
misstänkt, dels att ge möjlighet till stöd och krisbearbetning vid ett erkännande och till slut
kunna erbjuda en långsiktig behandlingsmöjlighet för det som legat till grund för övergreppet.
6.6 Kvinnliga förövare
Det finns inte mycket skrivet om kvinnliga förövare. Vi har valt att referera från en
föreläsning under år 2001 med Jacqui Saradjian. Hon är psykolog och psykoterapeut i York i
England. Hon utgick från sin forskningsrapport, där hon intervjuat 70 kvinnor som utnyttjat
barn sexuellt och från behandling av kvinnliga förövare. Hon har också skrivit boken
”Women who sexually abuse children, from research to clinical practice”.
Jacqui Saradjian beskriver hur svårt det är för oss att över huvud taget tro att det är möjligt att
kvinnor kan förgripa sig på barn. Hon berättar om en pojke som utnyttjats sexuellt av sin mor
och som utifrån sin världsbild och syn på kvinnor och män sagt att ”Mothers can do no harm,
I could have stopped her because I am a boy”. Det har visat sig att kvinnor får lägre straff än
män för samma brott och färre kvinnor än män blir dömda.
Jacqui Saradjian har funnit att om övergrepp begås av båda föräldrarna blir pappan mera
utpekad. Barn visar också mer ilska mot mamman om det är pappan som är förövare, och
mindre ilska mot pappan om det är en mamma som är förövare.
Tidigare trodde man att alla kvinnor som förgrep sig på barn var psykotiska och att de var
väldigt få. Nu vet vi att det verkligen förekommer och att det inte handlar om psykotiska
kvinnor och att det förekommer i alla åldrar och alla samhällsklasser.
Beroende på vad det sexuella övergreppet betyder för kvinnan och vilka föreställningar och
motiv hon har väljer hon ut pojkar eller flickor. Om hon söker en relation väljer hon oftast en
pojke. En kvinna beskriver en 13-årig pojke som om han vore hennes vuxne partner. Hon
utnyttjar honom, men i hennes värld är han hennes make. De kvinnor i undersökningen som
själva hade utnyttjats hade ingen erfarenhet och kunde inte komma ihåg att någon i
barndomen kom nära, älskade eller brydde sig om dem förutom den som utnyttjade dem
Page 28 of 46
_
28
själva. Jacqui Saradjian berättade från en kvinnlig förövares historia att ”den enda gången hon
hade känt någon värme från sin egen mamma var i sängen när hon utnyttjades sexuellt. Hon
fick två pojkar som hon i sin tur inte utnyttjade, men när hon däremot fick en flicka utsatte
hon den flickan för sexuella övergrepp”.
Kvinnorna beskriver sin egen tonårstid som att de inte hade någon som helst idé om hur de
skulle kunna leva som separata, självständiga individer.
Kvinnorna i studien beskrevs av professionella som manipulerande och kontrollerande, men
de beskriver sig själva som att de inte alls har någon kontroll eller makt över sina liv, d v s
alla andra har makten och kontrollerar deras liv. När kvinnorna utsätter barn för övergrepp har
de färre psykiatriska symtom och ser ut att vara mer välfungerande utåt. När de däremot slutar
med övergreppen får de mer symtom och är mera självmordsbenägna och flera
självmordsförsök görs.
De kvinnor som i studien utnyttjat små barn hade alla utsatts för egna övergrepp. Kvinnorna
som utnyttjat små barn beskriver sig själva som mycket nära det lilla barnet och tycker att de
liknar barnet på många sätt. De ser barnen på samma nivå som sig själva, bland annat
sexuellt. De föreställer sig att ett litet barn har samma sexuella behov som en vuxen och tror
att barnet kan sätta sig in i vad just den kvinnan önskar sexuellt. Sexuella handlingar med
barn ger kvinnorna en känsla av kontroll och makt, som de flesta beskrivit att de saknar.
Det är mycket viktigt i behandling att verkligen prata om kvinnans fantasier, sexuella
fantasier, drömmar, föreställningar och associationer etc. Man behöver komma åt det
underliggande som hon maskerar med sitt beteende och de egna behov hon projicerar på
barnen. Hon behöver också konfronteras med den skuld som finns och det hon faktiskt gjort
sig skyldig till. Behandlaren behöver också förstå den process – grooming process – som
leder fram till övergreppen, och vad det är som gör att fantasin blir verklighet. En noggrann
bedömning av riskerna för nya övergrepp måste göras.
I boken ”Gärningsmannen är en kvinna” framgår att år 2004 var antalet misstänkta kvinnor
för sexualbrott 2%. På sidorna 81-98 finns en hel del olika fallbeskrivningar där kvinnor
tillsammans med barnets far eller sambo förgriper sig på barn. Det finns också
fallbeskrivningar på kvinnor som våldtagit pojkar.
6.7. Icke förövande föräldrar
All behandling sker av omsorg om det utsatta barnet, även föräldrabehandling. Det finns risk
för nya övergrepp om hemligheter inte avslöjas och en öppen kommunikation i familjen
skapas.
De flesta förövare är män och vår kunskap är utifrån det. Vi har därmed också mest erfarenhet
av kvinnor som icke förövande förälder. En del av behandlingen kan ske inom
vuxenpsykiatrin. En bedömning görs, om och när det är lämpligt att överföra dit.
Mammorna vi möter har ofta själva i barndomen varit utsatta på olika sätt och det inverkar på
deras förmåga att se och skydda sina barn. Många gånger går de in i en relation med en man
Page 29 of 46
_
29
som också varit utsatt på olika sätt i barndomen. Forskning visar att en stor del av utnyttjade
flickor väljer en blivande förövare till man.
I avslöjandekrisen kan föräldern hamna i chock oavsett vad hon anat/vetat. I den situationen
kan föräldern inte förväntas reagera rationellt till en början och bör inte bedömas utifrån första
reaktionerna.
Den bästa hjälpen för barnet är att föräldern kan möta barnets känslor, tro på barnet och vara
stödjande. Icke förövande föräldrar behöver erbjudas stöd för egen del snarast. Ofta behöver
de hjälp med att hantera egna känslor innan de kan möta barnets behov.
Mål för behandlingen är att den icke förövande föräldern ska:
• ta sig igenom krisen
• hantera skuldkänslor
• förlåta sig själv
• stärka självkänslan
• bli en pålitlig och skyddande förälder
• stärka relationen till barnet
• hantera förhållandet till den misstänkte
• försonas med egna traumata
Goda erfarenheter finns av gruppbehandling med mödrar. (se socionom Karin Torhalls
uppsats –98, Gruppterapi med icke förövande mödrar och med flickor som utsatts för sexuella
övergrepp). Svårigheterna är att utanför storstäderna kunna skapa lämpliga betingelser för
behandling i grupp.
Fördelarna med gruppterapi är:
• Tidsvinst - många nås samtidigt och processen går fortare, eftersom deltagarna påverkar
varandra.
• Hemlighetsmakeriet bryts – övergreppen görs verkliga genom att alla talar öppet om dem.
• Identifikation – förnekande, bortträngning, projektion och affektisolering, som även
mödrarna kan ha brukat som försvar, förhindras genom att det är lättare att identifiera
övriga deltagares känslor än de egna, vilket kan göra det lättare att därefter uppleva de
egna.
• Stöd – att bli accepterad och respekterad kan minska skuld- och skamkänslor som många
mödrar har.
• Nya färdigheter – mödrarna kan stärkas i sitt föräldraskap genom diskussion med andra
mödrar.
Page 30 of 46
_
30
7. VÅRDPROCESS
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är en upplevelse av traumatisk art som kan
leda till kortvariga och långvariga skador och men. Det innebär alltid en kris när det avslöjats
och ett gott bemötande i sådana situationer både undanröjer risker för mer långvarig psykisk
ohälsa och är mer generellt jagstärkande. Ärenden beträffande barnmisshandel och sexuella
övergrepp tas emot med förtur inom BUP.
När det gäller utredning och behandling så görs prioritering utifrån de prioriteringsprinciper
som finns inom hälso- och sjukvården och som görs i alla ärenden. Barn som varit utsatta för
barnmisshandel och sexuella övergrepp kan uppvisa olika barnpsykiatriska symtom och
diagnoser. Bedömning av behandlingsbehoven leder fram till en behandlingsrekommendation.
Behandlingen bör ha en traumafokuserad inriktning med komplettering med sedvanlig
barnpsykiatrisk behandling vid den diagnos barnet uppvisar.
8. SAMARBETE / SAMVERKAN
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är ärenden som ingen myndighet klarar av
ensam. Det krävs ett nära samarbete mellan olika myndigheter eftersom utredningar och
insatser måste samordnas. Liksom vid allt samarbete är det viktigt att särskilja de olika
myndigheternas uppgifter och roller.
Sedan 1985 finns i Dalarna särskilda ”Handläggningsrutiner i ärenden rörande
barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn” och samtlig personal inom BUP i Dalarna
förväntas känna till och arbeta efter aktuella Handläggningsrutiner.
9. INFORMATION / RÅD OCH STÖD
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är komplicerade och känslomässigt
krävande och svårhanterliga frågor att arbeta med. En förutsättning för att dessa ärenden ska
kunna handläggas på ett bra sätt är att personalen är kompetent och har stöd i sitt arbete .
Detta kräver kontinuerlig fortbildning och möjlighet till råd och stöd.
Inom BUP i Dalarna finns vid varje BUP-mottagning en eller två medarbetare som fördjupat
sig inom området och som kan ge råd och stöd i dessa ärenden. De kan vara konsulter både
internt och externt till andra som möter barn och ungdomar där misstankar om övergrepp
finns.
Vad gäller information och rådgivning rekommenderas även broschyren ”Vad gör jag” som
Länsgruppen sammanställt och informationsfoldern för Barnahus.
Page 31 of 46
_
31
10. KUNSKAPSUTVECKLING OCH REVISION
BUP i Dalarna har sedan Länsgruppen bildades 1985 varit representerat i den med två
personer. Länsgruppen träffas regelbundet vid fyra-fem tillfällen varje år. Länsgruppen
planerar och anordnar två studiedagar varje år. Det senaste året har det skett tillsammans med
Barnahus i Dalarna.
Länsgruppens Handläggningsrutiner kom i sin femte reviderade upplaga i januari 2008.
Broschyren ”Vad gör jag” håller på att revideras. Revisionen görs när behov finns att
uppdatera lagar och forskning.
Samrådspersonerna inom BUP deltar regelbundet vid samråden på Barnahus i Dalarna.
Samråd sker där varje vecka och då deltar en eller två från BUP. Samråden innebär en
kontinuerlig kunskapsutveckling.
Samrådsrepresentanterna inom BUP träffas regelbundet internt inom BUP. BUPrepresentanterna fördjupar sin kunskap inom området bland annat genom att delta i
studiedagarna som Länsgruppen anordnar. Viktigt är också att hålla kontakt med de nätverk
som finns i landet och t.ex delta i de nätverksträffar som anordnas vid BUP-Elefanten i
Linköping.
11. KVALITETSINDIKATORER
Nationellt kvalitetsregister för barn och ungdomar som misstänkts/konstaterats ha blivit
utsatta för sexuella övergrepp startade 2006 med Michael Larsson, psykolog vid BUPElefanten i Linköping, som registerhållare. I ett uppbyggnadsskede kommer underlaget i detta
kvalitetsregister att vara patienterna på de tre specialenheterna i Sverige (BUP-Elefanten i
Linköping, BUP-mottagningen Vasa i Stockholm och Hans och Greta mottagningen inom
BUP i Örebro). BUP i Dalarna bör ansluta sig när detta blir möjligt.
12. CHECKLISTA
En checklista är framtagen och ska användas för samtliga patienter som detta vårdprogram
omfattar. Checklistan ska användas som arbetsmaterial i det enskilda ärendet och när ärendet
är avslutat så insorteras checklistan i samrådspärmen för att användas som underlag för
uppföljning/forskning.
Kopiera checklistan som finns på nästa sida.
Page 32 of 46
32
Kopiera och använd som arbetsmaterial i det enskilda ärendet
Checklista Vårdprogram Barnmisshandel och sexuella övergrepp
Patientuppgifter
Pojke …… Flicka …… Ålder …… Vårdbegäran datum (år månad) ……
Barnet/den unge utsatt/misstänks vara utsatt för sexuella övergrepp
Barnet/den unge utsatt/misstänks vara utsatt för fysisk misshandel
Barnet/den unge utsätter/misstänks utsätta andra för sexuella övergrepp
Barnet aktuellt på grund av sexualiserat beteende
ja
……
……
……
……
nej
……
……
……
……
Konsultation
Samrådsperson BUP
Barnahus
Annan
ja ……
ja ……
ja ……
nej ……
nej ……
vem? ………………
ja ……
nej ……
ja ……
nej ……
datum ……
motivering ……
datum ……
motivering ……
ja ……
nej ……
datum ……
motivering ……
……
……
……
……
ja ……
vem ………………….
datum…… med vem …………
Anmälningar
Anmälan till socialtjänsten
(enligt14 kap 1§ SoL)
Anmälan till polis
Samråd
Samråd på Barnahus
Samråd på Barnahus initierat av
• socialtjänsten
• BUP
• polis
• annan
Annat samråd
BUP
Prioritet vårdbegäran
Prioritet vård/behandling
akut ……
förtur/prio 1 ……
Insatser:
Krisstöd
Bedömning/utredning av behandlingsbehov
Behandling
ej akut ……
vanlig tur/prio 2 ……
ja
……
……
……
nej
……
……
……
ja
……
……
……
nej
……
……
……
Medverkan i rättsliga processer
Intyg till socialtjänsten
Intyg till polis/åklagare
Vittne i domstol
om ja ange vilken (tingsrätt,hovrätt, länsrätt) ……………..
När ärendet är avslutat så insorteras checklistan i samrådspärmen för att användas som
underlag för uppföljning/forskning
Page 33 of 46
33
Åter i Vårdprogrammet
BILAGA 1
Utdrag ur FN:s barnkonvention
Grundläggande för allt arbete kring övergrepp mot barn är FN:s barnkonvention, 20 nov.
1989. Utdrag ur denna:
Artikel 19
1.Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala
åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller
psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller
utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ene
förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2.Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva
förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och de
som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för
identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av
ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt
ingripande.
Artikel 34
Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och
sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidtaga alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
a) att ett barn förmås eller tvingas deltaga i en olaglig sexuell handling
b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet
c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Artikel 39
Konventionsstaterna skall vidtaga alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk
rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård,
utnyttjande eller övergrepp, tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning eller väpnande konflikter. Sådan rehabilitering och
sedan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och
värdighet.
Page 34 of 46
34
Åter i Vårdprogrammet
BILAGA 2
Lagtexter: Tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen
Tryckfrihetsförordningen 1949:105 stadgar följande
2 kap Om allmänna handlingars offentlighet
1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk
medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.
3§ Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän,
om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7§ är att anse som inkommen till eller
upprättad hos myndighet.
Följande utdrag ur Sekretesslagen är av särskilt intresse för oss inom barn- och
ungdomspsykiatrin.
SFS 1980:100 Sekretesslag
1 kap. Inledande bestämmelser
1§ Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om
förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna
begränsning i den i tryckfrihets-förordningen stadgade rätten att ta del av allmänna
handlingar.
Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att
allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekretess).
2§ Uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för enskild i andra fall
än som anges i denna lag eller i lag eller förordning till vilken denna lag hänvisar.
3§ Gäller enligt denna lag sekretess för uppgift som förekommer hos viss myndighet, får
uppgiften inte röjas för annan myndighet i andra fall än som anges i denna lag eller i lag
eller förordning till vilken denna lag hänvisar.
5§ Sekretess utgör inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.
Page 35 of 46
35
7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhållanden.
1c§ Sekretess gäller (……) inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. (………).
Följande undantag från sekretessreglerna gör det ändå möjligt för oss att samarbeta,
exempelvis med socialtjänst och polis:
14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll.
1§ (…..) Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
Anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen (som också innefattar uppgiftsskyldighet)
råder alltså över sekretesslagen. (Se kapitlet om anmälan till socialtjänst.)
2§ 5st (……) Dock hindrar sekretess enligt 7 kap 1§ (m fl §§) inte att uppgift som angår
misstanke om brott enligt 3,4 eller 6 kap brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år
lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Vi kan alltså göra polisanmälan och ge polis eller åklagare uppgifter. Den som fyllt 18 år
måste själv ha eftergivit sekretessen enligt 4§ 1st, om vi ska kunna göra anmälan såvida det
inte gäller misstanke om ”brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett
år” (§2 4st)
4§ 1st Sekretess till skydd för enskild gäller inte i förhållande till den enskilde själv och kan i
övrigt helt eller delvis efterges av honom. (….)
Våra underåriga patienter företräds i detta av sina föräldrar.
4§ 2st Sekretess för uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållande till
vårdnadshavaren och får inte efterges av denne, om det kan antas att den underårige lider
betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.
I denna paragraf har vi alltså stöd för att exempelvis inte röja för en förälder vad ett barn sagt
eller att polisanmälan görs och för att inte lämna ut en journal, om detta bedöms vara till
”betydande men” för barnet.
Något som inte berör vår sekretess men som vi bör vara medvetna om är att en misstänkt
förövare som åtalas eller som ingår i polisens förundersökning har rätt att ta del av vad barnet
sagt i polisförhör.
5§ 2st Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del av dom eller beslut i målet
eller ärendet. Inte heller innebär sekretess begränsning i parts rätt enligt rättegångsbalken
att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörande av mål eller ärende.
Page 36 of 46
36
Åter i Vårdprogrammet
BILAGA 3
INVENTERING AV ÖVERGREPPSÄRENDEN
98 09 01 – 99 08 31 vid BUP, Dalarna
Temagruppen gjorde en inventering vid samtliga BUP enheter i länet av
övergreppsärenden som varit aktuella under perioden sept. –98 – aug. –99.
Syftet var endast att få en uppfattning om hur vanligt förekommande dessa
ärenden är vid BUP mottagningarna och i slutenvården, d.v.s. för hur många
patienter vårdprogrammet skall göras.
Totala antalet sexuella övergreppsärenden var 101, fördelat på 81 flickor och 20
pojkar, d.v.s. 80% resp. 20 %. Totala antalet barnmisshandelsärenden var 54 st
- 25 flickor och 29 pojkar, d.v.s. 46 % resp. 54 %. Se åldersfördelning i tabell.
Observera att det gäller åldern vid aktualisering vid BUP, ej åldern då ev.
övergrepp ska ha börjat.
Ålder
1-6
7-12
13-18
Summa
Sexuella övergrepp
Flickor
Pojkar
Totalt
9
23
49
81
4
10
6
20
13
33
55
101
Barnmisshandel
Flickor
Pojkar
2
11
12
25
2
16
11
29
Totalt
4
27
23
54
Totala antalet ärenden som var aktuella vid mottagningarna och ibland även i
slutenvården under 1999 (d.v.s. ej exakt samma period men i stort sett samma
och under lika lång tid) var 2169 st. sexuella övergreppsärenden utgjorde således
knappt 5 % av detta totalantal och barnmisshandelsfall utgjorde 2,5 %.
Funderingar kring ev. övergrepp kan ha funnits även i andra ärenden utan att ha
blivit registrerade i denna inventering. Det har då varit så vaga misstankar att
resp. terapeut inte betraktat dem som övergreppsärenden.
Page 37 of 46
37
Jämförelse med början av nittiotalet (endast sexuella övergrepp)
Länsgruppen i Dalarna kring barnmisshandel och sexuella övergrepp gjorde en
inventering av ärenden i hela länet som p.g.a. misstanke om sexuellt övergrepp
varit aktuella hos socialförvaltning, polismyndighet och/eller BUP mottagning
under tiden 1991 – 1994.
Av de 234 fallen hade 140 utretts/behandlats vid någon BUP enhet. Detta hade
skett någon gång under en fyraårsperiod, d.v.s. i genomsnitt hade 35 st per år
varit aktuella vid BUP. I den nu föreliggande inventeringen var de 101 barnen
aktuella någon gång under ett år. Det betyder att frekvensen vid BUP är tre
gånger så hög nu som i början av nittiotalet.
Fördelningen flickor/pojkar av de 234 fallen var 76 % resp. 24 %, d.v.s. ungefär
som nu.
Åldern vid anmälningstillfället var i 27 % av fallen 1 – 6 år, 39 % 7 - 12 år och i
34 % 13 – 21 år. under det nu undersökta året tycks barnen ha varit äldre vid
aktualiseringen vid BUP än de barn var som aktualiserades vid någon av
myndigheterna i början av decenniet. En möjlig förklaring till förändringen
skulle kunna vara att massmediedebatten och upplysning givit utslag bland
tonåringarna. Det är i den åldersgruppen den största ökningen har skett.
Avslutning
Året 98/99 handlade BUP alltså ca. 100 sexuella övergreppsärenden ( 5 % av
samtliga) och ca. 50 barnmisshandelsärenden (2,5 % av samtliga). Vi ser ingen
anledning att tro att det var extra många eller särskilt få det året. Antalet
övergreppsärenden har tredubblats sedan början av nittiotalet. Antalet
barnmisshandelsärenden har inte räknats tidigare.
Page 38 of 46
38
BILAGA 4
LITTERATURLISTA
Aigner Gertrude och Centervall Erik: Barnens kärleksliv. Bokförlaget Prisma. 1983
Akselsdotter Kaisu: Små barns signaler om sexuella övergrepp. Rädda Barnen 1993
Allmänna Barnhuset: Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – teori och
praktik. Skriftserie 2005:3
Allwood CM & Franzen E: Tvärkulturella möten; grundbok för psykologer och
socialarbetare. Natur och Kultur 2006
Arabi F & Fristorp L: Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder. Rädda barnen
2003
Arnell A & Ekbom I: ”och han sparkade mamma…”. Rädda barnen 1999
Barnmisshandelskommitténs slutbetänkande: Barnmisshandel, Att förebygga och åtgärda
SOU 2001/72.
Boström, Peggy: Sexuell traumatisering. Svenska föreningen för psykisk hälsa 1988.
Bray Madge: Barnets röst – om sexuella övergrepp på barn. Bokförlaget Insikt 1991
Burak Carl och Raugton Micele: Jag dödade mitt barn. Damm Förlag. 2007
Caine Linda & Royston Robin: Ut ur mörkret Albert Bonnier Förlag. 2007
Cras Agneta och Bengt Åke: Otryggare kan ingen vara. Lind & CO 2007
Christianson SÅ: Rättspsykologi. Natur och Kultur 1996
Centerwall Erik m.fl. Blicken. Rädda Barnen 1997
Ekbom I & Landberg Å: Barn i skuggan av våldet. Projektredovisning, Socialstyrelsen 2002
Gregory Julie: Mamma sa att jag var sjuk. Bra böcker 2004
Hansen Kristina, Cras Bengt-Åke och Cras Agneta: Bakom stängda dörrar. Ordupplaget.
Hindberg Barbro: Barnmisshandel. Rädda Barnen 1997
Hindberg Barbro: Sexuell exploatering av barn i Sverige. Socialdepartementet och Allmänna
Barnhuset Skriftserie 2006:4.
Page 39 of 46
39
Kjellgren Cecilia: Att möta barn som utsatts för sexuella övergrepp. En vägledning för
familjehem. SoS rapport 1995:18, Socialstyrelsen.
Kjellgren Cecilia: GRUF – Gruppbehandling unga förövare. Sexualbrott 1997
Kordon Suzanne och Wetterqvist Anna: Gärningsmannen är en kvinna. Bokförlaget DN
2006.
Kreyberg-Normann Erik: Barn och sexuella övergrepp. Oslo 1995
Kwarnmark Elisabeth och Tidefors Andersson Inga: Förövarpsykologi – Om våldtäkt, incest
och pedofili. Natur och Kultur 1999.
Larsson-Swärd G: Åtgärdsprogram vid misstanke om sexuella övergrepp på barn.
Studentlitteratur 2001.
Malmberg Caroline Wilfox: Våldtagen – men jag är fanimej inget offer. Bokförlaget DN 2007
Mini-D IV. Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. American Psychiatric Association. Pilgrim
Press 1995
Mossige Svein: Har barnet mitt vaert utsatt for sexuelle overgrep? En narrativ analyse av
mödres fortellinger. Rapport 21/98
Nyman A och Svensson B: Pojkmottagningen. Rädda Barnen 1995
Nyman A m.fl.: Unga förövare. Rädda Barnen 2001
Nyman Anders: Drabbad online. BUP Elefanten och Landstinget i Östergötland. 2007
Piltzer Dave: Pojken som kallades det. Forum 1995
Piltzer Dave: Pojken som inte fanns. Forum 2002
Piltzer Dave: Pojken som överlevde. Forum 2002
Piltzer Dave: Livets möjligheter. Forum 2004
Risberg Olof: Vem vill vara ihop med mig då? Om behandling, sexuella övergrepp och
utvecklingsstörning. Rädda barnen 2004
Sherefay S: Barnen i våra hjärtan. Studiematerial för att stärka föräldrars roll i det
mångkulturella Sverige. Rädda Barnen 2002
Socialdepartementet: Nationell handlingsplan mot sexuell exploatering. 2008.
Swanberg LK: Hedersmordet på Pela. Forum 2004
Page 40 of 46
_
40
Svedin Carl-Göran och Back Kristina: Barn som inte berättar. Om att utnyttjas i
barnpornografi. Rädda Barnen 1996.
Svedin Carl-Göran, och Banck Lena, (red.) Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar.
Studentlitteratur 2002. Rekommenderas som huvudbok.
Svensson Börje: 101 pojkar – en studie om sexuella övergrepp. Rädda Barnen 1998.
Svensson Hanna: När blodsbanden brister. Norstedts Förlagsgrupp 2003.
Söderström Bengt (red): BUP Vasas verktygslåda. Stockholms läns landsting 2006
Söderström Bengt: Boken om det som hände. BUP Vasa. Stockholms läns landsting 2004
Torhall Karin: Gruppterapi med icke förövande mödrar och med flickor som utsatts för
sexuella övergrepp. Examensuppgift 1998. BUP Landstinget Dalarna.
Wahlden Christina: Kort kjol. Månpocket 1998
Van der Kolk Bessel m.fl: Traumatic stress. Guilford New York 1996.
Wennstam Katarina: Flickan och skulden. Albert Bonnier Förlag 2002
Wennstam Katarina: Smuts. Albert Bonnier Förlag 2007
Wennstam Katarina: En riktig våldtäktsman. Albert Bonnier Förlag 2004
Rapporter utgivna av Socialstyrelsen i serien om Sexuella övergrepp mot
barn:
Sexuella övergrepp mot barn. En kunskapsöversikt. SoS-rapport 2000:1
Hallberg Margareta & Rigné Eva Marie. Sexuella övergrepp mot barn. En studie av debatten
om sexuella övergrepp mot barn 1994– 1998. Socialstyrelsen, art nr 1999-36-001.
CederborgAnn-Christin. Sexuella övergrepp mot barn. Polisintervjuer med barn. En studie av
193 polisanmälda ärenden. Socialstyrelsen, art nr 1999-36-002.
Diesen Christian & Sutorius Helena. Sexuella övergrepp mot barn. Den rättsliga hanteringen.
Socialstyrelsen, art nr 1999-36-003.
Svedin Carl-Göran. Sexuella övergrepp mot barn. Definitioner och förekomst.
Socialstyrelsen, art nr 1999-36-004.
Christianson Sven-Åke. Sexuella övergrepp mot barn. Barns minnesförmåga. Socialstyrelsen,
art nr 1999-36-005.
Page 41 of 46
_
41
Långström Niklas. Sexuella övergrepp mot barn. Unga som begår sexbrott. En
forskningsöversikt. Socialstyrelsen, art nr 2000-36- 002.
Larsson IngBeth. Sexuella övergrepp mot barn. Barns sexualitet och sexuella beteende.
Socialstyrelsen, art nr 2000-36-001.
Hartzell Monica. Sexuella övergrepp mot barn. En studie av arbetet i samrådsgrupper.
Socialstyrelsen, art nr 2000-36-003.
Svedin Carl-Göran. Sexuella övergrepp mot barn. Behandling – en översikt. Socialstyrelsen,
art nr 2000-36-004.
Kjellgren Cecilia. Sexuella övergrepp mot barn. Ungdomar som förgriper sig sexuellt.
Socialstyrelsen, art nr 2000-36-005.
Svedin Carl-Göran. Sexuella övergrepp mot barn. Orsaker och risker. Socialstyrelsen, art nr
2000-36-006.
Svedin Carl-Göran. Sexuella övergrepp mot barn. Upptäckt och konsekvenser.
Socialstyrelsen, art nr 2000-36-007.
Gillberg Christopher. Sexuella övergrepp mot barn. Neuropsykiatriska aspekter.
Socialstyrelsen, art nr 2000-36-008.
Erixon Margaretha & Rydh Brita. Sexuella övergrepp mot barn. Erfarenheter från
konsultation till socialtjänsten. Socialstyrelsen, art nr 2000-36-009.
Kjellgren Cecilia, Wassberg Annika. Unga förövare och unga offer – en kartläggning av
sexuella övergrepp. Socialstyrelsen, art nr 2002-123-42.
Fler litteraturförslag finns från Länsgruppen.
Page 42 of 46
_
42
HEMSIDOR
www.isishem.nu ISIS är en ideell, rikstäckande, tvärvetenskaplig intresseförening för
yrkesverksamma som i sitt arbete möter sexuellt utsatta, förövare och/eller deras familjer
www.hopp.org HOPP Riksorganisationen mot sexuella övergrepp är en ideell partipolitiskt
och religiöst oberoende organisation för män och kvinnor som varit utsatta för övergrepp och
deras anhöriga samtför dem som i sitt arbete kommer i kontakt med sexuella övergrepp
www.bup.nu Hemsida som i första hand vänder sig till ungdomar som söker info om BUP
www.bris.se Bris (Barnets rätt i samhället)
www.bo.se Barnombudsmannen
www.bra.se Brottförebyggande rådet
www.rb.se Rädda Barnen
BILAGA 5
Page 43 of 46
Åter i Vårdprogrammet
43
Page 44 of 46
44
Page 45 of 46
45
Page 46 of 46
46