Forskningsstrategi Sociologi och Genusvetenskap 2016‐2020 Inledning Denna forskningsstrategi skrivs gemensamt av ämnena sociologi och genusvetenskap. Inom de båda ämnena är analyser av samhälleliga maktrelationer ett centralt tema och teoretiskt vilar de i flera avseenden, dock inte i alla, på gemensamma grunder. Idag inryms två etablerade forskningsinriktningar inom enheten för sociologi och genusvetenskap, å ena sidan risk‐ och krisforskning och å andra sidan genusforskning. Ett tredje forskningsintresse utgörs av organisations‐ och arbetslivsforskning, som snarare än att utgöra en egen inriktning kan sägas tillhandahålla ett empiriskt forskningsområde och ett perspektiv som präglar en stor del av såväl risk‐ och kris‐ som genusforskningen. Forskningen inom ämnena bedrivs till stor del inom ramen för två etablerade tvärvetenskapliga forskningsorganisationer inom Mittuniversitetet, forskningscentrumet Risk and Crisis Research Centre (RCR) och forskningsorganisationen Forum för genusvetenskap (FGV). Under senare tid har samarbetet mellan risk‐ och krisforskare respektive genusforskare inom enheten för sociologi och genusvetenskap förstärkts och blivit mer formaliserat genom samverkansprojekt mellan RCR och FGV. Det finns många överlappningar vad gäller forskningsintressen mellan ämnenas två etablerade forskningsinriktningar, och vi vill fortsättningsvis vidareutveckla samarbetet och stärka integrationen av forskningsinriktningarna. De båda ämnena är samorganiserade i en enhet inom avdelningen för samhällsvetenskap, och det är de överlappande forskningsintressena som utgör det huvudsakliga skälet till samorganisationen. Ämnena har gemensamt ämnes‐ och forskarkollegium och gemensam studierektor, men varsin ämnesföreträdare. De båda ämnena ingick vid ARC13‐utvärderingen i samma s.k. unit of assessment. Under de närmaste fem åren avser vi att bedriva genusvetenskaplig och sociologisk teori‐ och metodutveckling för att möta dagens samhällsutmaningar, genom att stärka vår risk‐, kris och genusforskning samt utveckla arbetslivs‐ och organisationsforskningen. Omvärldsanalys De forskningsinriktningar som inryms inom sociologi och genusvetenskap vid Mittuniversitetet är väl i linje med utvecklingsdrag i det samtida samhället. Risk‐ och krishantering har under de senaste tjugo åren integrerats i samhällsstyrningen på samma sätt som välfärdsfrågor som vård, skola och omsorg, och forskningen på området har ökat mycket snabbt. Begrepp som jämställdhet och normkritik har allt mer etablerats inom olika sektorer i samhället och skapat policy och praktik samtidigt som klyftorna i samhället växer och ojämlikheter utifrån klass, kön, etnicitet och så vidare skapas och återskapas på nya sätt. Ifråga om empirisk aktualitet och tillämpbarhet ligger alltså våra forskningsområden väl i linje med samhällsutvecklingen. Det är emellertid inte bara en fördel. Det riskerar att leda till en viss närsynthet och fokus på specialiserade empiriska forskningsresultat, till förfång för ämnesmässig utveckling. Sociologi och genusvetenskap har som uttalad strategi att stärka de respektive disciplinerna, genom att utveckla subdiscipliner med relevans för respektive ämne som helhet. Det sker främst genom en strävan till teoretisk utveckling som gör att de mer specialiserade forskningsresultaten ska kunna vara teoretiskt relevanta för respektive ämne. Denna strävan till teoriutveckling kännetecknar både genusforskningen och risk‐ och krisforskningen inom sociologi och genusvetenskap. Sociologi är ett samhällsvetenskapligt ämne utan avgränsat studieobjekt: Alla fenomen som inrymmer någon social aspekt kan studeras av sociologer. Det innebär att sociologisk forskning är tämligen fragmenterad såtillvida att ämnet innehåller ett stort antal subdiscipliner. Det som håller ämnet samman är en övergripande teoretiskt inriktad diskussion. Detsamma kan sägas gälla för genusvetenskap som dessutom alltid strävat efter att stå på två ben och vara att dels som ett eget kunskapsområde och dels som ett integrerat perspektiv i andra ämnen. För att vi ska bli relevanta för våra ämnen som helhet tar sociologi och genusvetenskap vid Mittuniversitetet därför avstamp i vad vi uppfattar som tre övergripande kännetecken för den samtida samhällsutvecklingen som i hög grad kan sägas utgöra en inramning för all vår forskning: (1) Maktens och styrningens förändrade former. (2) En ökad osäkerhet och otydlighet om framtidens livsvillkor (3) Förändring av geografiska, politiska, sociala och kulturella gränser Att maktordningar och styrningsformer genomgår stora förändringar i det samtida samhället är vi långtifrån ensamma om att notera. Det gäller allt ifrån användandet av risk som samhällsstyrningsprincip till mer allmän nyliberal reglering och normalisering av ”fria individer”. Den ökade osäkerheten och otydligheten kan exempelvis ta sig uttryck i förändrade former av krisberedskap, där man förbereder sig för det som möjligen kan hända därför att det blir allt svårare att bedöma vad som troligen kommer att ske, och ändrade mönster på arbetsmarknaden med färre tillsvidareanställningar och uppkomsten av ett ”prekariat” med osäkra arbetsförhållanden. Vad som tidigare var relativt fasta gränser börjar nu i allt högre grad luckras upp och ritas om, och samhällsutvecklingen kännetecknas allt mer av olika former av gränsöverskridande. Det gäller såväl geografiska gränser som överskrids genom ekonomisk och kulturell globalisering samt internationellt spridda kriser, som olika slags sociala gränser vilkas förändringar gör det allt mindre självklart vad som ska betraktas som sociala klasser, och hur genusrelationer kan gestalta sig. Dessa övergripande samhällsförändringar utgör utmaningar för forskningen inom sociologi och genusvetenskap, och utgör en såväl empirisk som teoretisk ram för den forskning som bedrivs av dessa ämnen vid Mittuniversitetet. Analys av forskargruppens forskningsinriktningar Inom var och en av de båda huvudsakliga forskningsinriktningarna, risk‐ och krisforskning respektive genusforskning, är forskarna verksamma inom ett mindre antal delområden. Först redogörs för krisforskningen. Därefter redogörs för riskforskningen, sedan för genusforskningen, varefter ett forskningsområde som utgår från samarbete mellan risk‐ och genusforskarna presenteras. Därefter presenteras arbetslivsforskningen. Merparten av vår krisforskning bedrivs inom området ledning, organisation och samverkan. I ett antal projekt har samverkan studerats på olika nivåer, såväl internationellt som mellan olika slags organisationer, och mellan myndigheter och allmänhet, och olika samverkansfenomen såsom samlade lägesbilder och kontroll av frivilliga har undersökts. En del av dessa projekt är tämligen tillämpade och kan syfta till att utveckla övningsmodeller för att stärka samverkansförmåga, eller att utveckla utbildningsverktyg. Sedan flera år tillbaka är dock en medveten strävan inom denna forskningsinriktning att även utveckla teori inom området, delvis med avsikt att öka förståelsen för samverkan inom krishantering men också i syfte att göra fenomen relaterade till kriser relevanta för förståelsen av mer allmänna sociala mönster och förhållanden. På så vis vill vi göra krisforskningen mer relevant för sociologi i allmänhet. Riskkonstruktioner i heterogena samhällen utgör ett vitt område som inbegriper forskning om riskperception, riskkommunikation, riskförståelse och resiliens. Därtill studeras, i samarbete med genusforskare, hur risker konstrueras i relation till normativa diskurser och maktstrukturer i samhället såsom klass, etnicitet och kön. Allmänhetens riskförståelse innefattar forskning om riskperception, riskkommunikation, riskförståelse och resiliens, och har fokus på hur riskperception och riskförståelse varierar mellan olika grupper i befolkningen beroende på kön, etnicitet, sexuell läggning och ålder. Detta har studerats i ett stort antal projekt och med olika metoder och teoretiska inriktningar. Exempelvis har den longitudinella nationella enkäten Samhälle och Värderingar utvecklats och skickats ut tre gånger (2005, 2008 och 2011). Ett annat projekt byggde på analys av mer än 700 fotografier tagna av skolbarn över hela Sverige. Inom detta forskningsområde studeras också individers motiv för att skydda sig mot risker genom att vidta förebyggande åtgärder. Genusforskning bedrivs inom ramen för två huvudsakliga delområden. Inom forskningsinriktningen Att utmana normaliseringsprocesser används normalisering som ett centralt begrepp för att utforska, och samtidigt försöka utmana, sådana processer som i en svensk välfärdskontext kommit att definiera vad som betraktas som ”normalt”. Normalt, inte som en verklig position möjlig att uppnå, utan snarare ett viktigt redskap genom vilket specifika maktrelationer upprätthålls ‐ och därmed ett viktigt redskap att studera. Genom en rad konkreta studier bl.a. i olika välfärdsinstitutioner har vi visat hur sådana normaliseringsprocesser i det tysta skapar inkluderingar och privilegierade positioner (som exempelvis vit, manlig, svensk, medelklass) samtidigt som de producerar ojämlikheter, diskrimineringar och förtryck exempelvis i termer av maktrelationer som genus, etnicitet och klass. Våra studier har visat hur styrningspraktiker som ursprungligen syftade till välfärd och anpassning i stället kunnat bli till redskap för producerande av ”utanförskap”, ofta i marknadsmässiga termer. Risk, makt och styrning är ett nytt forskningsområde som har utvecklats i samarbete mellan risk‐ och genusforskarna. Forskningen inriktas på hur risker konstrueras i relation till normativa diskurser och maktordningar I samhället. Riskkommunikation, liksom definitioner av risk och föreställningar om vad som utgör risker kan utgöra makttekniker som uttrycks i såväl diskurser som praktiker, och som utgör ett element i samhällsstyrningen. Det kan handla om hur riskreducerande åtgärder inriktade mot på förhand definierade sårbara grupper kan förstås i termer av klass, etnicitet och kön. Idag bedrivs arbetslivsforskning om arbetsmiljö, arbetsliv och hälsa, flexibilisering och temporär organisering, jämställdhetsintegrering och organisationsförändringar. Arbetet präglas av kombinationer av teorier och metodologiska utgångspunkter för att undersöka till exempel identitetsskapande och hur makt skapas genom kategorisering i intersektioner av kön, ålder, platstillhörighet och så vidare. Forskningen handlar till exempel om att problematisera privilegierade sätt att förstå ledning och styrning, arbetsmiljö, organisering och jämställdhet på arbetsmarknaden. Detta område vävs delvis ihop med ovanstående forskningsområde då arbetslivet är en viktig arena för att undersöka normaliseringsprocesser. Prioriterade forskningsområden Inom ämnena sociologi och genusvetenskap har vi sammanlagt sex prioriterade forskningsområden varav fyra är organiserade i form av sina specifika fokus medan två är av sådan teoretisk och metodologisk karaktär att de skär genom övriga områden. Även om våra mer specialiserade områden har karaktären av att vara separata sub‐disciplinära fält: risk, kris, genus samt arbetsliv och organisation, tar alla avstamp i samtida samhällsförändring och analyserar olika konsekvenser av förändrade styrningsformer såväl socialt som kulturellt och geopolitiskt samt dess implikationer för framtida livsvillkor. Riskforskning: Samhälleliga perspektiv på risk och osäkerhet Området inbegriper forskning om riskuppfattning, riskkommunikation och riskförståelse, liksom om hur risker konstrueras i relation till normativa diskurser och maktstrukturer i samhället såsom klass, etnicitet och kön. Människors riskuppfattningar har studerats i ett stort antal projekt och med en rad olika metoder och teoretiska infallsvinklar. Resultaten visar bland annat att riskuppfattning är kontextberoende och att det finns stora skillnader i riskuppfattningar mellan olika befolkningsgrupper. Forskningen om riskförståelse eftersträvar djupare kunskaper om trygghet och säkerhet genom att synliggöra hur risk förstås och kommuniceras utifrån ett kontextuellt perspektiv. Studier inom detta område fokuserar på individers upplevelser, erfarenheter och ageranden i vardagen med avseende på hur risker förstås och hur dessa kommuniceras i mellan olika aktörer. Platsen och situationen för förståelse och kommunikation av risk och säkerhet är viktiga för att förstå hur olika risker konstrueras i vardagen. Krissociologi. Krisforskningsområdet är i dagsläget inte särskilt teoretiskt utvecklat, vare sig internationellt eller i Sverige. Därför strävar vi efter att påbörja uppbyggnaden av ett teoretiskt fundament för utvecklingen av en sociologisk subspecialitet. Här utgår vi från en ofta uttryckt syn på sociologi som ”vetenskapen om det vardagliga”. Det innebär att vi försöker gå bortom den inom krisforskningen vanliga fokuseringen på stora katastrofer och den insatspersonal som hanterar de stora händelserna. Istället riktar vi sökarljuset mot mindre spektakulära och mer vardagliga händelser, och hur icke‐professionella krishanterare antingen genom frivilliga insatser eller som en del av sitt ordinarie arbete, vid sidan om de stora dramatiska händelserna, försöker hantera det ovanliga och dess kaotiska effekter och återställa den vardagliga tillvaron. Arbetsliv och organisation I en kontext av ekonomisk och social samhällsförändring har sociologer och genusvetare en viktig uppgift att fortsätta analysera och diskutera de processer, strukturer och mekanismer som skapar ojämlika villkor för människor. En del av vår strategi är att föra samman olika områden inom genus‐ och arbetslivsforskningen för att på så sätt utveckla teoretiska och analytiska arbetssätt och verktyg för att fördjupa kunskapen om hur ojämlika förhållanden uppstår och återskapas i arbetslivet idag. Det handlar således om en teoretisk nyorientering inom området. Ett exempel på en sådan nyorientering är det pågående arbetet med att integrera organisationsforskningen i arbetsmiljöstudier för att åstadkomma hållbar organisering i arbetslivet. Utveckling av ett organisationsperspektiv möjliggör såväl utveckling av traditionella teoretiska modeller inom arbetsmiljöforskningen som empirisk utveckling av arbetsmiljöarbete hos arbetsgivare vilket är ett viktigt led i att åstadkomma ökad jämlikhet i arbetslivet genom begreppet hållbar organisering. Genusrelationer och (o)lika villkor Genusforskningen har under de nästan 50 år den verkat visat på den stora betydelse kön har för samhälleligt liv, eller hur förhållandena inom en rad olika områden i samhället som politik, ekonomi, kultur, utbildning, hälsa, familj och sexualitet hänger ihop och bildar ett slags ständigt rörligt och föränderligt könsmönster kallat genusordning. Eftersom vi i vår pågående forskning sett hur betydelsen av kön som maktrelation alltjämt verkar och styr människors livsvillkor i arbetslivet, organisationer och privatlivet ser vi det som ett fortsatt prioriterat område. Det handlar om att på bred front fortsätta undersöka, problematisera, ifrågasätta och förändra normativa föreställningar kring kön, femininitet, maskulinitet samt belysa vad sådana föreställningar gör i termer av maktrelationer, privilegier, diskriminering och förtryck. Intersektionella maktanalyser Att fortsätta utveckla formerna och de teoretiska utgångspunkterna för Intersektionella maktanalyser inom sociologi och genusvetenskaps olika forskningsinriktningar är ett prioriterat område. Inom forskningen om genusrelationer handlar det om att visa hur denna är sammanflätad med t.ex. genus, klass och etnicitet. Inom arbetslivsforskningen handlar det bland annat om att utifrån intersektionell teori belysa inkludering och exkludering i arbetslivet i relation till arbetskraftsrörlighet och migration. Ett annat exempel är Intersektionell riskteori, som har utvecklats inom ramen för ett samarbete inom genus och sociologi. Det är ett nytt teoretiskt perspektiv på risk och kris som utgår från feministisk, kritisk och intersektionell teori. Med inspiration från genusforskning och ”görandet” av genus har en teori om riskers görande utvecklats. Den utgår från samhällets stratifiering i form av klass, kön, etnicitet etc. och dessas intersektioner och kopplingar till upplevelser av risk och hur risk är en del av konstitutionen av klass, kön, etnicitet etc. Utveckling av experimentella och visuella metoder. Visuella metoder används redan inom såväl risk‐ och kris‐ som genusforskning. Avsikten de närmaste åren är att stärka denna inriktning. Inom genusforskningen har olika participatoriska och visuella metoder prövats i syfte att öka informanternas inflytande över forskningsprocessen samt i syfte att generera social förändring. Metoder där informanter involveras i kunskapandet är centrala för utmaningen av normer. Inom riskforskningen används visuella metoder på liknande sätt. Uppbyggnaden av ett krislabb kommer att påtagligt öka inslaget av visuella metoder i forskningen. Därtill kommer krislabbet att medföra ett betydligt starkare fokus på olika slags experiment. I dagsläget spelar experiment en relativt undanskymd men ökande roll i vår metodrepertoar, och den kommer att tillväxa rejält med krislabbet. Vision för forskningsmiljön på lång sikt Sociologi och genusvetenskap har som uttalad strategi att stärka de respektive disciplinerna. Det innebär inte minst att sociologi och genusvetenskap kännetecknas av en strävan till teori‐ och metod utveckling inom de olika forskningsinriktningarna. För att sociologi och genusvetenskap ska vara relevanta i de samhällsförändringar som sker är en långsiktig vision att utveckla nydanande teori och metod inom samtliga forskningsinriktningar. Nya styrformer, risker och gränsdragningar gör det nödvändigt att alltmer studera olika kombinationer av framför allt klass, kön och etnicitet, men även andra skiktningsprinciper, för att synliggöra och förändra ojämlikheter mellan olika samhällsgrupper, och åstadkomma en forskning som kan göra skillnad i visionen om ett mer jämlikt samhälle. I linje med detta vill vi bedriva vår egen forskningsverksamhet på lika villkor med en medvetenhet om skillnader i erfarenheter och livsvillkor bland medarbetare såväl som samarbetspartners och de individer och grupper vi studerar. Mål på lång och kort sikt I föreliggande strategi ses forskningsverksamheten som en kontinuerligt pågående process. Inledningsvis listas några förhållningssätt, aktiviteter och mål som är allmänna och inte tidsbestämda. Inom kollegiet för sociologi och genusvetenskap ska medlemmarna
ges möjlighet att forska producera kreativ och högkvalitativ forskning publicera artiklar i kvalitetsjournaler och böcker hos kända förlag eftersträva att minst 50 procent av forskningen är externfinansierad samarbeta med ledande nationella och internationella forskare och forskningscentra Mål på fem års sikt: (1) Stärka profileringen inom våra tre huvudsakliga forskningsområden, dvs. risk‐ och kris‐, genus‐ respektive arbetslivsforskningen. (2) Stärka samarbetet mellan risk‐ och kris‐, genus‐ respektive arbetslivsforskningen, inom ramen för en gemensam forskningsprofil vid Mittuniversitetet. (3) Utveckla sociologin och genusvetenskapen metodmässigt, bland annat genom uppbyggandet av ett krislabb i Östersund. (4) Göra vår forskning relevant för sociologi och genusvetenskap som helhet genom att utveckla teori och metod av intresse för respektive ämne samt delta i den ämnesmässiga debatten, inte bara inom våra egna forskningsinriktningar. Vad krävs för att nå målen? Extern forskningsfinansiering Den viktigaste allmänna förutsättningen för finansiering är att skriva högkvalitativa ansökningar om forskningsmedel, så att sådana medel i stor utsträckning beviljas. En viktig strategi härvidlag är att ämnena tillhandahåller en lämplig struktur (gruppdiskussioner i olika fora, seminarieserier) för utveckling av ansökningar. Detta är emellertid inte tillräckligt. Det behövs också en strategi för vilken typ av ansökningar man ska inrikta sig på att skriva. För att försäkra sig om en rimligt stabil långsiktig finansiering av forskningsorganisationer och forskargrupper är det nödvändigt med några storskaliga projekt. Sådana kan erhållas från t.ex. olika EU‐program eller svenska myndigheter. För att få sådana medel måste ansökningarna vara av en mer praktisk och tillämpad typ. Sådana forskningsmedel låter sig emellertid inte i någon större utsträckning kombineras med sofistikerad teori eller kritiskt tänkande. För den mer ämnesmässiga utvecklingen är det därför nödvändigt att tillförsäkra sig medel från andra finansieringskällor. Det gäller framförallt medel från de statliga forskningsråden. Ansökningar till dem bedöms huvudsakligen med utgångspunkt i inomvetenskapliga kriterier, och vetenskaplig kvalitet är det som fäller utslaget. I sådana projekt finns utrymme för såväl teoriutveckling som kritiska perspektiv. För att kunna uppfylla våra mål om teoriutveckling och vår strävan att producera forskning som är relevant för sociologi och genusvetenskap även utanför våra respektive specialiseringsområden är det nödvändigt med ett starkare fokus på att erhålla forskningsmedel från forskningsråden. Därför behövs en blandad strategi: Storskaliga och tillämpade projekt behövs för att säkra en långsiktigt stabil finansiering, och forskningsprojekt från forskningsråden är nödvändiga för att den ämnesmässiga utvecklingen inte ska bli eftersatt. Vi behöver av allt att döma stärka vårt fokus på den sistnämnda typen av forskningsmedel under de närmaste åren. Externa influenser och inspiration Då forskningsmiljön är relativt liten behövs av flera anledningar influenser utifrån. Ett skäl till det gäller forskningens kvalitet; för att undvika ”intellektuell inavel” och slentriantänkande behövs diskussioner med framstående forskare från andra forskningsmiljöer. Ett annat skäl gäller möjligheter till samarbete; för att få chansen att vara med på större forskningsansökningar, för att få andra att delta i de ansökningar vi själva initierar och för att i förlängningen kunna publicera oss tillsammans med externa forskare behövs upparbetade nätverkskontakter. Därför behövs flera olika insatser. Vi ska fortsättningsvis sträva efter att attrahera väletablerade kollegor, internationella såväl som nationella, som gästforskare under längre perioder, så att vi mer eller mindre kontinuerligt har någon forskare som gäst inom kollegiet. Medel bör också avsättas till att då och då bjuda in forskare till kortare vistelser hos oss. Kollegiets medlemmar ska också ges möjlighet att själva resa ut som gästforskare vid andra lärosäten. Vidare avser vi att fortsätta vår starka tradition att delta vid internationella konferenser, liksom att själva arrangera internationella och nationella konferenser. Publicering Publiceringsstrategin kommer under de närmaste åren att innefatta ett starkare fokus på publicering i internationella peer review‐bedömda tidskrifter. För att stärka ämnena behöver vi också i större utsträckning än idag publicera oss i ämnesbaserade tidskrifter, som alltså är av en allmänsociologisk eller allmänt genusvetenskaplig karaktär. Detta är dock inte tillräckligt. Precis som ifråga om finansieringsstrategin kommer vi också när det gäller publiceringsstrategi att tillämpa en blandad sådan: Att vi ökar fokus på peer review‐granskade ämnestidskrifter innebär inte att vi enbart ska denna inriktning: Vi kommer att inrikta oss på publicering även i böcker. Tidskriftsartiklar är väldigt i ropet just nu, men det finns ett visst mått av mode i detta, och det är svårt att bedöma hur långvarig dagens närmast ensidiga inriktning kommer att bli. I våra båda ämnen är det fortfarande så att böcker överlever längre i det avseendet att de har längre aktualitet, och de allra mest berömda verken är fortfarande till övervägande del böcker. Utöver artiklar, böcker och bokkapitel är också ett visst fokus på forskningsrapporter nödvändigt för att uppfylla kraven från vissa finansiärer. Partners och samarbeten Samarbeten av olika slag och med olika partners är nödvändigt för vår verksamhet. På ett övergripande plan kan man säga att all forskning i någon mån bygger på, och är beroende av, samarbete. Anledningarna till detta är flera: Via samarbeten får man som forskare tips, uppslag och idéer, och samarbete ökar möjligheterna till publicering, finansiering och medverkan i externfinansierade forskningsprojekt. Vad gäller inom‐akademiska samarbeten har vi sådana av två olika slag: (1) Med etablerade forskningsmiljöer, både internationella och svenska. (2) Med tongivande forskare, såväl internationella som svenska. Vi har även samarbeten med utomakademiska aktörer. En del sådana samarbeten har med finansiering att göra, särskilt ifråga om sektorsforskning. Därutöver utvecklas också tillämpad forskning i samarbete med praktiskt verksamma inom våra forskningsområden; de praktiskt verksamma kan t.ex. ge input till forskningsfrågor. Ämnets forskare är involverade i två mer ”lokala” samarbetsprojekt vid Mittuniversitetet. Forskningsutvärderingen ARC13 visade att de flesta av Mittuniversitetets forskningsmiljöer är förhållandevis små och sårbara. En övergripande rekommendation från de olika expertgrupperna blev därför att bygga större, och därmed mindre sårbara, miljöer. Som ett resultat av detta har centrumbildningarna CER och RCR tillsammans med forumet FGV initierat ett arbete för att forma en ny samhällsvetenskaplig forskningsprofil vid Mittuniversitetet med inriktning mot risk, ekonomi och genus (REG). Därutöver satsar RCR på ytterligare ett utvecklingsområde, nämligen att skapa ett krishanteringslaboratorium i Östersund, i samarbete med regionala och nationella aktörer. Inom båda dessa utvecklingsområden spelar sociologi och genusvetenskap viktiga roller. En annan typ av samarbete gäller ledamotskap i olika styr‐ och expertgrupper. Ett antal av ämnenas forskare är också medlemmar eller ledamöter i olika expert‐, styr‐ och referensgrupper, t.ex. expertgruppen Nordic Welfare Watch, nätverket Kunskapsplattform ledning finansierat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), MSB:s vetenskapliga råd, Riskkollegiets vetenskapliga råd, Krishanteringsrådet i region Jämtland Härjedalen, regionala etikprövningsnämnden, säkerhetsdelegationen inom Svenskt Näringsliv och styrelsen för Sveriges Sociologförbund. Merparten av våra samarbeten, med partners både inom och utanför akademin, äger dock rum inom de forskningsprojekt vi medverkar i och de seminarier och konferenser vi arrangerar. Ifråga om det sistnämnda är vi tämligen flitiga konferens‐ och seminariearrangörer, och de största evenemangen inom respektive forskningsinriktning är konferensen Åre Risk Event som arrangeras vartannat år och den öppna föreläsningsserien Genusmaraton som äger rum vart tredje år. Utöver universitet och forskare är det viktigt för ämnena att ha upparbetade kontakter med sina respektive ämnesorganisationer. Sådana kontakter finns med Sveriges Sociologförbund (styrelseledamot), Nordiska Sociologförbundet, Europeiska Sociologförbundet (medlemskap i olika forskarnätverk, och ordförandeskap för ett av dessa), Internationella Sociologförbundet (medlemskap i olika forskarkommittéer), Society for Risk Analysis – Europé (styrelseledamot), Genussekretariatet och AtGender. Vår strategi för de närmaste fem åren är att i viss utsträckning utvidga vårt kontaktnät med fler såväl inom‐ som utom‐akademiska aktörer, men framförallt vill vi utvidga och fördjupa de samarbeten som redan är utvecklade eller påbörjade. Arbetsprocess och ledning på lika villkor Organisering för jämlika arbetsvillkor och arbetsmiljöer är en avgörande förutsättning för lika villkor, ett sådant tankesätt måste därför genomsyra en forskningsmiljös organisering, arbetsprocesser och ledning. Arbetsprocesser och ledning inom ramen för sociologi och genus har organiserats med hänsyn till Mittuniversitets arbets‐ och ansvarsfördelning men med utgångspunkt i att vi ska arbeta aktivt för delaktighet och förankring, ansvarsfördelning och förbättrade arbetsvillkor för alla anställda. Ämnena har regelbundet återkommande ämnes‐ och forskarkollegiemöten, där alla frågor av strategisk betydelse diskuteras. Därutöver har vi en livaktig gemensam högre seminarieserie där såväl pågående forskning som idéer till forskningsansökningar behandlas. Med ojämna intervall bjuder vi också in externa gäster till seminarieserien, både för att diskutera deras forskning och för att få expert‐
synpunkter på frågor av strategisk betydelse. I en akademi där individuella prestationer och individuell meritering premieras är det lätt hänt att rådande ojämlikhetsstrukturer upprepas och cementeras. För att motverka detta krävs ett systematiskt arbete. Istället för att utgå ifrån prestationsorienterade fördelningsmodeller vid fördelning av fria medel har vi valt att till stor del fördela medel utifrån kollegialt kollektiva principer. Detta för att främja lika villkor, motverka intern konkurrens och främja samarbete. Vi vill göra det möjligt för alla oavsett position att ha möjlighet att delta vid minst en konferens eller nätverksskapande träff och möjlighet till språkgranskning i alla de fall man inte skriver på sitt modersmål. Vi har också valt att tilldela alla anställda lektorer viss forskningstid för att t.ex. kunna skriva en forskningsansökan. En eller två gånger om året har vi också pedagogiska dagar, alternativt forskardagar, när vi i två dagar diskuterar strategiska frågor inom såväl utbildning som forskning. I augusti 2013 och 2015 åkte hela kollegiet gemensamt utomlands för att delta i en konferens samt under en heldag diskutera strategiska frågor. I mån av medel avser vi att fortsätta med sådana resor vartannat år. Den värdegrundsprocess som initierats via Miun 2025 diskuterar och driver vi tillsammans inom ämnena. För att så stor del som möjligt av kollegiet ska ha möjlighet att delta planerar vi använda befintliga mötesformer, med start vid våra pedagogiska dagar VT 2016. Ett gott arbetsklimat, människor som trivs med sina arbetskamrater och sina arbetsuppgifter, i kombination med hög kompetens, nyfikenhet och arbetslust främjar god forskning och framgång. Vi tror också på samarbete, på möten mellan erfarenhet och ungdomlig kreativitet och att assistenter, adjunkter och doktorander behöver ingå i sammanhang och projekt med seniora forskare för att få insyn i forskningsledares vardagsarbete. Vidare är det viktigt att vara öppen för omvärlden, och vi arbetar strategiskt för upprätthålla internationella kontakter, rekrytera internationella gästprofessorer och bjuda in gästforskare, likaså att uppmuntra och i den mån det är möjligt finansiera kollegiets medlemmar till utlandsvistelser. De nätverk och kontakter vi har är till stor del knutna till våra specialiserade forskningsinriktningar och till antingen RCR eller FGV. Sammantaget utgör ämnenas regelbundna ÄK‐ och FK‐möten, en livaktig högre seminarieserie samt tvådagarsinternat och längre gemensamma utlandsresor en god infrastruktur för att finna en lagom balans mellan å ena sidan strategiska diskussioner och gemensamma inriktningar och å andra sidan den frihet och obundenhet som är ett oundgängligt villkor för framgångsrik forskning. Vi har inom ämnena en viss bredd vad gäller t.ex. genus, ålder, social bakgrund och familjesituation. Vi arbetar för att skapa ett språk och strategier för att synliggöra vad det kan innebära för våra (o)lika villkor. I andra avseenden är vi en homogen grupp, något vi kanske inte alltid förstår konsekvenserna av. Forskarnas autonomi är viktig, att man själv bestämmer inriktning på forskningen och att man kan välja metoder och sätta personliga mål. En konsekvens av detta är att vår verksamhet inte är organiserad eller leds utifrån några standardiserade principer eller mått, ett lika villkorsarbete förutsätter att det kan få vara olika. Vår avsikt är därför att föreliggande strategi ska ligga till grund för ett arbete som öppnar för att det ska vara möjligt att finna en plats och ett sammanhang och därmed ge kollegiets medlemmar identitet och vägledning, öka transparens och tydligt motivera strategiska satsningar och fördelning av medel. Vi vill inte att strategin ska medföra att vi bli för snäva i våra intressen. Om miljön blir för smal främjas inte kreativitet och nydanande forskning. För det behövs det en öppenhet och nyfikenhet som gör att det går att följa olika forskningsspår eftersom det kreativa ligger i det oväntade och ofta i gränsområden mellan discipliner och forskningsområden. I en forskningsstrategi som är baserad på lika villkor är det även viktigt att lyfta fram utbildningens roll och betydelse för både forskning och kollegiets medlemmar. I dagens akademi är meritering i forskning i centrum, medan meritering i undervisning inte ses som lika värdefullt. Detta är problematiskt och handlar också om lika villkor, och vi måste motverka att duktiga lärare som satsar på undervisning har svårt att göra karriär, liksom att det blir en uppdelning mellan forskande och undervisande personal. Ett steg i detta arbete är att vi beslutat att det inte ska gå att helt ”köpa sig fri” från undervisning även om man har forskningsmedel utan att all anställd personal förväntas att undervisa minst 20 %. Ett identifierat utvecklingsområde är processen att bemanna kurser som idag skapar olika (arbets)villkor på väldigt specifika sätt. Vi behöver finna sätt att göra processen mer långsiktig och transparent. Ett led i detta är att anställa fler personer och involvera fler i planeringsarbetet.
