Undersökningen
Ur mänsklig synvinkel och tidsperspektiv förefaller Jorden och Månen eviga. Ingen av oss kommer
personligen att se solsystemets delar sluta fungera.
Innan vi går vidare till noggrannare analyser borde vi undersöka vad som avses med en
evighetsmaskin.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Evighetsmaskin
Systemet Jord/Måne passar väl ihop med punkten 3. i föregående länk. Himlakropparna utgör en
maskin som inte förbrukar energi. Krafter förekommer dock. Viktigast är gravitationskraften eller
tyngdkraften, som dessutom verkar i hela universum som en sammanhållande kraft.
Hur kan det komma sig att Jorden kretar runt Solen och Månen runt Jorden för evigt, trots att de
påverkas av tyngdkraften? Är rörelsen verkligen evig?
http://jove.geol.niu.edu/faculty/stoddard/JAVA/moonphase.html
Förklaringar
Tyngdkraftens riktning när en himlakropp rör sig cirkulärt runt en annan central kropp, ligger
vinkelrätt mot rörelsens riktning. Kraften bromsar inte den omkringkretsande kroppens rörelse, utan
ändrar bara dess riktning. Därför förbrukar tyngdkraften ingen rörelseenergi.
I själva verket är tyngdkraften precis den kraft som håller den kretsande kroppen i sin bana. Utan
tyngdkraft skulle kroppen slungas ut i rymden som en släggkastares slägga.
http://www.hammerthrow.com/videos/annus-WC01-7786.mpg
http://www.rkm.com.au/ANIMATIONS/animation-moon.html
Andra i rymden verkande bromskrafters inverkan är så obetydlig i förhållande till systemets kinetiska
energi att de knappt kan observeras under enstaka miljoner års tid. Ur mänskligt tidsperspektiv är
sådana direkta observationer helt uteslutna. Förändringar kan närmast iakttas då Jorden och Månen
träffas av kroppar som meteorer och meteoriter eller då andra objekt av tillräcklig storlek passerar
nära himlakropparna. De förstnämnda inverkar i obetydlig grad och de sistnämnda är tur och lov
ytterst sällsynta. Dessutom kan alla dessa processer både öka och minska en himlakropps hastighet,
vilket betyder att deras följder oftast blir plus minus noll.
Ur mänskligt tidsperspektiv kan alltså Jorden och Månen i sina banor tyckas vara evighetsmaskiner,
även om deras rörelse i något skede upphör. Den mänskliga evigheten och den motsvarande
fysikaliska evigheten är så att säga av olika skalor.
