Labrus bergylta - berggylta - 206169

Labrus bergylta
Berggylta
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Perciformes (abborrartade fiskar), Familj: Labridae
(läppfiskar), Släkte: Labrus, Art: Labrus bergylta - berggylta Ascanius, 1767 Synonymer:
Kännetecken
Denna art, vars nos liknats vid ett kokt och skållat grishuvud, hör hemma längs Västerhavets klippor. Färgmässigt
är den förvillande brokig i alla möjliga kombinationer av rött, blått, brunt och till och med grönt.
Totallängd 60 cm, vanligen 30 cm. Kropp måttligt långsträckt med relativt kort huvud och en framskjutande nos, som
har en ytterligare framskjutande överläpp. I båda käkarna sitter kraftiga, framåt i käken gradvis större huggtänder i
en enda rad; 14-22 i överkäken, 14-24 i underkäken. Förgällockskanten är bara sågtandad hos mycket små individer.
Ryggfenan består av en bred, taggstrålig främre del och en smal, mjukstrålig bakre del. Den mjukstråliga delen är
något längre och har en mjukt rundad ytterkant. Analfenan består av en kort taggstrålig del och en något längre
mjukstrålig del, och den liknar till formen den mjukstråliga delen av ryggfenan. Bröstfenorna är kortare än huvudet
och har rundad kant. De likaledes korta bukfenorna fäster strax bakom bröstfenbaserna och är rundade. Stjärtfenan
har en rak bakkant med rundade hörn. Fjällbeklädnaden utgörs av rundfjäll med en rundad kant. Fjällen på huvudet
och bröstet är tydligt mindre än de på kroppssidorna. Fenorna saknar fjäll, utom stjärtfenan som är fjällig på inre
tredjedelen. Sidolinjen löper relativt rakt under ryggfenans taggstråliga del, varefter den böjer av brant nedåt och
fortsätter rakt längs mitten av stjärtspolen samt ut på stjärtfenan. Det finns inga fjäll på huvudet ovanför ögonen, men
på vardera kinden finns 7-9 rader fjäll.
Färger och färgteckning är mycket varierande; alltifrån vit till röd på undersidan, och på sidorna flammig i olika
nyanser av brunt, gulaktigt och rött. Unga berggyltor kan också vara övervägande grönaktiga. Kropp och fenor kan
också vara mörka med mängder av små vita prickar. En vanlig teckning är en rödbrun grundfärg med en blå prick på
varje fjäll och blå linjer på fenorna samt på huvudet under ögat. Nattdräkten är relativt ljus med ett oregelbundet
mönster av mörkbruna fläckar, av vilka de större löper i en rad längs vardera ryggsidan och i en rad längs mitten av
vardera sidan. Hanar och honor har samma färgteckning.
Fenstrålar och fjäll: D XIX-XXI.10-11, A III.8-10, P 13-15, V I.5. Fjäll längs sidan 41-47.
Utbredning och status
Berggylta är relativt vanlig längs den svenska västkusten, och den har även påträffats sällsynt i sydvästra Östersjön
(bl.a. i Hanöbukten). Artens totala utbredningsområde sträcker sig längs östra Atlantkusten från mellersta Norge till
Marocko, Kanarieöarna, Madeira och Azorerna.
Ekologi
Berggylta är en rent marin art som håller sig till klippbottnar på ned till 30 meters djup. Vintertid kan den gå djupare.
Den är allätare men livnär sig framför allt av olika slags kräftdjur och blötdjur. Unga individer kan till och med finnas i
tidvattenpölar. Berggylta är protogyn hermafrodit (dvs. hona först och hane sedan). Könsomvandling sker mellan fem
och 14 års ålder, men det är inte alla honor som byter kön. Leken sker sommartid; mellan maj och augusti i
Nordsjöområdet, i Sverige från och med juni. Hanen försvarar ett revir med 3-7 honor och rengör en lekyta på stenar
eller i en skreva, där äggen läggs av en hona i taget. Honorna stannar kvar i reviret efter äggläggningen. Äggen är
måttligt vidhäftande. Hanen vaktar äggen, som kläcks efter en till två veckor. Ynglen är pelagiska. Livslängden kan
uppgå till 29 år (hanar) respektive 25 år (honor).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Labrus bergylta Ascanius, 1767. Icones rerum naturalium 1: 3.
Etymologi: bergylta = latinisering av artens skandinaviska namn; berggylt eller berggylte på Ascanius modersmål
norska.
Uttal: [Lábrus bergýlta]
Naturvård
Konventioner: Typisk art i 1170 Rev (Atlantisk marin region (MATL) och Baltisk marin region (MBAL))
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2