Regeringsrätten:
Ja till utlandsvård
Den som är bosatt i Sverige har rätt till
ersättning för kostnader för vård på
sjukhus i annat EU-land. Det slår
Regeringsrätten fast i två principiellt
intressanta domar nyligen.
Och ger därmed bakläxa till försäkringskassan som trots flera EG domar
vägrat att ersätta utlandsvård.
En som jublar mest är Susanne Jelinek
i Göteborg. Det är hennes kamp under
fem år som lett fram till beslutet som
kan betraktas som en milstolpe i den
svenska vården. Beskedet från
Regeringsrätten innebär att hon får
tillbaka de 600 000 kronor som
behandlingen kostade, med avdrag för
vad hon skulle ha betalat i vårdavgifter
om behandlingen skett i Sverige.
Riksförsäkringsverket (RFV) som
har överklagat hennes och flera liknade
fall till högsta instans, får nu böja sig
för EU:s regler.
RFV har bland annat hävdat att
ersättning inte kan utgå om patienten
inte i förväg ansökt om tillstånd för
behandling utomlands. Där hade man
fel.
Man har också vägrat ersättning för
utlandsvård eftersom man kan få
adekvat vård i Sverige inom normal
tid. ”Normal tid” har i svenska
myndigheters tolkning varit så lång
som den lokala sjukvårdskön är.
Regeringsrättens dom väntas leda
till att Sverige skärper reglerna så att
förhandstillstånd måste inhämtas för
att ersättning för vård utomlands ska
utgå.
– På den punkten kan en justering
behövas, säger statssekreterare Mikael
Sjöberg på socialdepartementet.
I huvudsak välkomnar han dock en
mer gränsöverskridande vård. Den
kommer att leda till att andra EUmedborgare oftare söker sig till
Sverige för att få hjälp än att svenskar
anlitar utländska sjukhus, tror han.
Svårt sjuk i SLE
Susanne Jelinek hade i mitten av 90talet en aggressiv form av SLE. 1997
inledde hon en cellgiftsbehandling vid
Sahlgrenska universitetssjukhuset i
20
REUMATIKERTIDNINGEN 1 - 2004
Göteborg, men hon kände inte förtroende för den vård hon fick där. Behandlingen Susanne då fick bet inte
heller, enligt henne.
Via en tysk faster kom Susanne i
kontakt med ett vårdlag i Kiel som
utvecklat en ny behandlingsform.
Susanne Jelinek tvekade, bland annat
för att den tyska behandlingen var tuff
med massiva insatser av cellgifter i
omgångar, och blodrening.
– Jag var rädd, helt enkelt.
Susanne Jelinek mådde illa och
tappade håret, men redan efter en
månad kände hon att behandlingen
tog skruv, och efter nio månader var
hon besvärs- och medicinfri.
– Jag fick livet tillbaka, säger
Susanne.
– Som jag ser det öppnas nu
möjlighet för fler svenskar att få
ersättning för vård utomlands. Det ska
dock gälla medicinsk behandling som
normalt ges i Sverige men där utländska sjukhus kan erbjuda helt annan
eller i varje fall bättre vård än svenska,
summerar advokat Rudolf Laurin, som
företrätt Susanne Jelinek.
Han anser att domen även kan
åberopas retroaktivt av patienter som
tidigare sökt sig utomlands för att få
bättre vård.
Vård är ingen rättighet
Riksförsäkringsverkets chefsjurist
Bjarne Almström förklarar den juridiska grunden till varför RFV tidigare
sagt nej:
– Vård är inte en rättighet för
patienter i Sverige. Istället är vården
en skyldighet för landstingen.
Han tycker dock att det är positivt
att rättsläget klarnat, och tror inte att
det kommer bli särskilt många sådana
här ärenden i framtiden. Han betonar
också att ersättningen bara ska uppgå
till vad motsvarande ingrepp skulle ha
kostat i Sverige.
Hösten 2001 ansökte exempelvis
endast sex personer i hela Sverige om
att få vård i ett annat EU-land (samtliga fick istället vård på hemmaplan),
enligt en undersökning som tidningen
landstingsvärlden genomförde.
Text Anders Arhammar
Fakta om utlandsvård
Regeringsrätten konstaterar med
hänvisning till en serie domar från EGdomstolen att den enskilde, enligt EGfördragets regler om frihet att
tillhandahålla och ta emot tjänster, har en
principiell rätt att söka vård i annat
medlemsland och att därefter få ersättning
för sina kostnader för vården från
försäkringskassan i sitt hemland.
Medlemsländerna får visserligen i lag
kräva att den enskilde i förväg ska ha fått
tillstånd att genomgå sjukhusvård
utomlands. Ett sådant tillstånd får dock
bara vägras om patienten i tid kan få en
identisk eller lika effektiv behandling i
hemlandet. När det däremot gäller vård
som inte sker på sjukhus får
medlemsländerna inte ställa upp några
krav på förhandstillstånd.
Svensk lag innehåller idag inte något
krav på förhandstillstånd för sjukhusvård.
Kielbehandlingen
Den behandling som Susanne fick kallas
för Kiel Synchronization Protocol. Det är en
variant av en annan behandling, som
kallas för NIH (National Institutes of
Health) protocol for the treatment of severe
SLE. Där används Cytoxan och kortison i
en långvarig behandling.
Den tyska metoden använde samma
cellgifter, men de ges i mindre och inte så
frekventa doser. Samtidigt kombinerar
man det med en blodfiltreringsteknik som
kallas för plasmaphoresis. Man filtrerar
bort oönskade proteiner och antikroppar. I
en egen undersökning rapporteras att 64
% av 28 behandlade patienter uppnådde
långvarig bättring.
Behandlingen har ifrågasatts av andra
forskare. Cytoxan används bara vid mycket
svåra fall, när SLE påverkar njurarna eller
hjärnan, och har biverkningar och kräver
noggrann kontroll.
