Rekommendation för
handläggning av misstänkta fall
av zikavirusinfektion
Februari 2017
Rekommendation för
handläggning av misstänkta fall
av zikavirusinfektion
Februari 2017
Bindningar och jäv
För Folkhälsomyndighetens egna experter och sakkunniga som medverkat i rapporter bedöms
eventuella intressekonflikter och jäv inom ramen för anställningsförhållandet.
När det gäller externa experter och sakkunniga som deltar i Folkhälsomyndighetens arbete med
rapporter kräver myndigheten att de lämnar skriftliga jävsdeklarationer för potentiella intressekonflikter
eller jäv. Sådana omständigheter kan föreligga om en expert t.ex. fått eller får ekonomisk ersättning
från en aktör med intressen i utgången av den fråga som myndigheten behandlar eller om det finns ett
tidigare eller pågående ställningstagande eller engagemang i den aktuella frågan på ett sådant sätt att
det uppkommer misstanke om att opartiskheten inte kan upprätthållas.
Folkhälsomyndigheten tar därefter ställning till om det finns några omständigheter som skulle försvåra
en objektiv värdering av det framtagna materialet och därmed inverka på myndighetens möjligheter att
agera sakligt och opartiskt. Bedömningen kan mynna ut i att experten kan anlitas för uppdraget
alternativt att myndigheten föreslår vissa åtgärder beträffande expertens engagemang eller att
experten inte bedöms kunna delta i det aktuella arbetet.
De externa experter som medverkat i framtagandet av denna rapport har inför arbetet i enlighet med
Folkhälsomyndighetens krav lämnat en deklaration av eventuella intressekonflikter och jäv.
Folkhälsomyndigheten har därefter bedömt att det inte föreligger några omständigheter som skulle
kunna äventyra myndighetens trovärdighet. Jävsdeklarationerna och eventuella kompletterande
dokument utgör allmänna handlingar som normalt är offentliga. Handlingarna finns tillgängliga på
Folkhälsomyndigheten.
_________________
Denna titel kan laddas ner från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/.
Citera gärna Folkhälsomyndighetens texter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och
illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd
att använda dem.
© Folkhälsomyndigheten, 2017.
Artkelnummer: 17011
Förord
Detta dokument sammanfattar kunskapsläget avseende zikavirus i februari 2017
och bygger bland annat på rekommendationer från internationella myndigheter
(WHO, ECDC och CDC) och forskningsrapporter. Sammanställningen ska tjäna
som vägledning för enskilda vårdgivares handläggning av fall där infektion med
zikavirus misstänks eller där man behöver bedöma risken för komplikationer i
anslutning till exposition för eller infektion med zikavirus, främst hos gravida
kvinnor. Därigenom kan vårdgivare också identifiera de fall som behöver genomgå
mikrobiologisk utredning.
Sedan den första interimistiska vägledningen från Folkhälsomyndigheten
publicerades i februari 2016 har mycket hänt inom området. Framför allt har
orsakssambanden bekräftats mellan zikavirusinfektion under graviditet och
utveckling av intrauterina fosterskador inklusive mikrocefali, respektive mellan
zikavirusinfektion och Guillain-Barrés syndrom som följdsjukdom. Därför
publicerar vi denna uppdaterade kunskapssammanställning.
WHO bedömde den 18 november 2016 att situationen inte längre uppfyller
kriterierna för ett internationellt hot mot folkhälsan (PHEIC), men därmed är inte
alla frågor kring zikaviruset och dess komplikationer lösta. Folkhälsomyndighetens
epidemiologiska och mikrobiologiska avdelningar uppdaterar kunskapsläget
kontinuerligt i samarbete med extern expertis inom gynekologi, barn- och
infektionsmedicin.
Folkhälsomyndigheten februari 2017
Anders Tegnell
Avdelningschef
Innehåll
Ordlista & förkortningar ................................................................................................ 8
Sammanfattning ........................................................................................................... 9
Epidemiologisk utveckling ............................................................................................ 11
Smittvägar ................................................................................................................. 13
Kliniska manifestationer och skadepanorama ................................................................ 15
Kliniskt omhändertagande och mikrobiologisk utredning ................................................. 18
Förebyggande åtgärder ............................................................................................... 22
Epidemiologisk övervakning ......................................................................................... 24
Referenser ................................................................................................................. 25
Bilaga ........................................................................................................................ 28
Ordlista & förkortningar
CDC
Centers for Disease Control and Prevention, USA
CNS
Centrala nervsystemet, som skyddas av blod-hjärnbarriären
ECDC
European Centre for Disease Prevention and Control
GBS
Guillain-Barrés syndrom, autoimmun skada på nervtrådar som
uppträder i nära anslutning till en akut infektion
IgG
Immunglobulin G, antikropp som utvecklas efter en infektion och
har betydelse för immunitet
IgM
Immunglobulin M, antikropp som utvecklas snabbt efter en
infektion men som inte kvarstår lika länge som IgG
Intrauterin
Benämning på något som berör hela den tiden som ett foster
utvecklas inuti livmodern
Korsreaktion När en uppmätt antikroppsreaktion inte säkert kan härledas från ett
av två eller fler närbesläktade smittämnen
8
Mikrocefali
Tillväxtstörning av hjärnan under fosterstadiet
PHEIC
Public health emergency of international concern, ett larm som
WHO utlöser när en epidemi anses utgöra ett hot mot den globala
folkhälsan
PRNT
Plaque reduction neutralization test, laboratoriemetod där man
uppskattar den virusavdödande förmågan i den undersökta
individens blodprov
RT-PCR
Reverse transcriptase polymerase chain reaction, laboratoriemetod
för att mäta förekomst av viruspartiklar i den undersökta individens
blodprov
Serologi
Laboratoriemetod som mäter förekomst av antikroppar mot ett på
förhand bestämt smittämne
Sylvatisk
Benämning på ett smittämnes förekomst i vild natur, till skillnad
från dess förekomst och spridning i urban miljö
Vektor
Biologiskt agens som kan sprida ett smittämne, ofta insekter
WHO
World Health Organization (Världshälsoorganisationen)
Zoonotisk
Benämning på ett smittämnes förmåga att överföras mellan djur och
människa
Sammanfattning
Sedan 2015 har hela världen uppmärksammats på spridningen av zikavirus och
infektionens allvarliga följdsjukdomar i form av hjärnskador hos foster och akuta
neurologiska skador hos vuxna. Zikaviruset betraktades tidigare som en avlägsen
zoonos överförd via myggbett men nu står det klart att viruset även kan smitta
transplacentärt och i sällsynta fall mellan människor vid oskyddat samlag.
De flesta får milda symtom
Omkring 19–43 procent av alla infekterade får symtom, exempelvis feber,
hudutslag och artralgi. De flesta får relativt milda symtom som varar i ungefär en
veckas tid. Denna symtombild går inte att skilja från andra flavivirusinfektioner
såsom denguefeber eller från chikungunya. Preliminära datasammanställningar
visar att vuxna individer även i sällsynta fall kan drabbas av Guillain-Barrés
syndrom (GBS) efter den akuta infektionen.
Noggrann utredning vid graviditet och infektion
Om en gravid kvinna infekteras med zikavirus finns risk för fosterskador, så kallat
kongenitalt zikavirussyndrom, innefattande mikrocefali och andra skador på
nervsystemet. Risken för fosterskador rapporteras vara 6 procent bland gravida
kvinnor som infekterats med zikavirus, enligt ett amerikanskt registermaterial, men
osäkerheten i sådana riskskattningar är fortfarande stor. När det gäller gravida
kvinnor med möjlig riskexposition bör man alltid överväga en mikrobiologisk
utredning för att påvisa zikavirusinfektion, oavsett symtom. Nyfödda barn till
zikavirusinfekterade mammor bör genomgå en omfattande provtagning (inklusive
ryggmärgsvätskeprov). Resultatet blir en grundpelare i den barnmedicinska
bedömningen tillsammans med en radiologisk och funktionell kartläggning av
centrala nervsystemet (CNS).
Vissa hemvändande resenärer kan provtas
Resenärer som återvänder från områden med pågående spridning av zikavirus
rekommenderas mikrobiologisk utredning i sådant fall där provtagningen påverkar
den kliniska handläggningen av svår sjukdomsbild såsom GBS. Samtidigt bör man
alltid utesluta behandlingsbara sjukdomar såsom malaria, tyfoidfeber eller annan
sepsis.
Det finns ingen indikation för att provta hemvändande resenärer som är
asymtomatiska eller endast har milda symtom. Detta gäller även kvinnor och par
som planerar eller önskar att bli gravida på naturlig väg. WHO rekommenderar tills
vidare att avstå från alla försök till graviditet i 6 månader efter den senaste
riskexpositionen för zikavirus. Vid IVF-utredning och -behandling kan provtagning
bli aktuell om någon av parterna nyligen varit i ett område med pågående
myggburen överföring av zikavirus, detta koordineras då av IVF-mottagning i
samråd med andra experter (infektionsläkare, virolog).
9
Resenärer kan minska risken för att drabbas av infektion
De som reser till områden med pågående utbrott av myggöverförd infektion med
zikavirus rekommenderas att skydda sig mot myggbett med hjälp av myggmedel,
heltäckande kläder och myggnät. Gravida kvinnor och deras sexuella partner måste
vara extra försiktiga för att minimera risken för mygg- eller sexuellt överförd
infektion, både under och efter en resa till områden med epidemisk spridning.
10
Epidemiologisk utveckling
Zikavirus är ett RNA-virus tillhörande gruppen flavivirus, och dit hör även
virusinfektionerna gula febern, dengue, japansk encefalit, fästingburen encefalit
(TBE) och West Nile-virus. Detta släktskap är betydelsefullt i relation till
gemensamma vektorer för smittspridning och vid bedömning av serologiska
undersökningar eftersom det där finns risk för korsreaktivitet. I likhet med gula
febern-virus och denguevirus sprids zikavirus med aedesmyggor som är aktiva
dagtid, till skillnad från anophelesmyggor som är skyldiga till spridningen av
malaria och som främst biter under dygnets mörka timmar.
Zikavirus isolerades från primater (apor) första gången 1947 i Uganda och året
därpå isolerades zikavirus från aedesmyggor. Först 1953 beskrevs tre fall av
symtomgivande infektion hos människa i Nigeria. Under efterföljande decennier
beskrivs genom seroepidemiologiska studier fortsatt förekomst av zikavirus i
framför allt Afrika, Indien och Sydostasien (1). Under samma tid bekräftades
Aedes aegypti som en kompetent vektor för den fortsatta transmissionen av viruset
i en främst sylvatisk smittkedja mellan myggor och apor. Dessutom noterades
sporadisk överföring till människa via myggbett och då med milda
sjukdomsmanifestationer (feber, hudutslag och konjunktivit).
En låggradig men persisterande transmission av zikavirus i stora områden i Afrika
och Sydostasien kan möjligen ge ett tillräckligt stort immunologiskt avtryck i
befolkningen för att förhindra stora epidemier. Den första beskrivna epidemin kom
nämligen först år 2007 och drabbade ön Yap i den mikronesiska arkipelagen, där
man antar att uppemot 73 procent av befolkningen drabbades av infektion med
zikavirus. Av dem var det endast 19 procent som utvecklade sjukdomssymtom (2).
En fylogenetisk kartläggning publicerad 2012 visar att zikaviruset då kunde
särskiljas i en afrikansk och en asiatisk virusstam, och utbrottet på ön Yap angavs
ha orsakats av zikavirus från Sydostasien (3).
Hösten 2013 utbröt en ny epidemi runt Stilla havet, och den drabbade Franska
Polynesien, Påsköarna och Nya Kaledonien, återigen med virus tillhörande den
asiatiska stammen. En uppföljande seroepidemiologisk undersökning i Franska
Polynesien visade att 49 procent av den provtagna befolkningen våren 2014 hade
utvecklat antikroppar mot zikavirus; av dessa rapporterade 43 procent symtom som
är förenliga med zikavirusinfektion, vilket i denna befolkning ger en betydligt
högre frekvens av klinisk sjukdom kontra asymtomatisk infektion än vad som
tidigare rapporterats från Mikronesien (4). Samma undersökning påvisade att 71
procent av infekterade skolbarn i åldrarna 6–16 år hade utvecklat klinisk men mild
sjukdom. Under epidemin i Franska Polynesien beskrevs för första gången ökad
förekomst av neurologiska komplikationer i form av GBS efter infektion med
zikavirus, och retrospektiva analyser har även antytt en ökad förekomst av
kongenitala fosterskador i form av mikrocefali. Det möjliga orsakssambandet
mellan zikavirus och postinfektiösa komplikationer störs dock av en samtidig
pågående spridning av denguevirus i samma områden (5).
11
I mars 2015 började Brasilien rapportera om utbrott av febersjukdom med
hudutslag, vilket i april 2015 bekräftades vara orsakat av zikavirus. Detta var alltså
första gången som viruset påträffades på den amerikanska kontinenten. Under
epidemins fortsatta utbredning i Brasilien beskrevs ökat antal fall av GBS och
mikrocefali som möjliga komplikationer till infektion med zikavirus, och i
november 2015 deklarerade brasilianska hälsomyndigheter situationen som ett
nationellt hot mot folkhälsan. Efter det fortsatte den globala rapporteringen av
fosterskador (kongenitalt zikavirussyndrom) bland barn till zikainfekterade mödrar
och rapporterna om akuta neurologiska skador (GBS) i anslutning till infektion
med zikavirus. Därför deklarerade Världshälsoorganisationen (World Health
Organization, WHO) den 1 februari 2016 att spridningen av zikavirus var ett
internationellt hot mot folkhälsan (Public Health Emergency of International
Concern, PHEIC) (6).
Våren 2016 beskrevs fortsatt smittspridning i fler sydamerikanska länder och under
sommaren konstaterades förekomst av akuta infektioner med zikavirus i Florida,
USA, där lokal smittspridning via myggbett hade etablerats. Under sommaren och
hösten rapporterades en anhopning av fall från Singapore, men det genetiska
sambandet med virusisolat från Central- och Sydamerika är inte är helt klart. År
2015 och 2016 rapporterades sporadiska fall av infektion med zikavirus från flera
länder i Afrika (Angola, Guinea Bissau och Kap Verde) och Asien (Indonesien,
Malaysia, Thailand och Vietnam). I dessa områden har viruset sannolikt överförts
från mygg till människor under en längre tid och på så vis skapat en viss immunitet
i befolkningen som kanske förhindrat större utbrott.
Våren 2016 rapporterades flera fall av infektion med zikavirus hos individer som
inte själva hade rest till pågående utbrottsområden men som haft oskyddad sexuell
kontakt med en individ som rest i sådana utbrottsområden. Därmed finns en
klarlagd sexuell överföring av zikavirus från både symtomatiska indexfall och från
asymtomatiska riskexponerade individer, utan att detta i sig innebär en epidemisk
potential (7, 8). WHO och andra internationella hälsomyndigheter utfärdade därför
rekommendationer om noggrant barriärskydd vid sexuella kontakter alternativt
sexuell avhållsamhet för att minimera riskexposition vid eller inför graviditet (911).
I takt med ökad kartläggning av zikavirusets utbredning och dess konsekvenser
bedömde WHO den 18 november 2016 att situationen inte längre uppfyller
kriterierna för ett internationellt hot mot folkhälsan (PHEIC). Man bedömde
dock att det krävs långsiktiga insatser inom forskning och folkhälsoarbete för att
komma tillrätta med de utmaningar som påvisats (12).
12
Smittvägar
Vektorburen smitta
Både Aedes aegypti och Aedes albopictus har kompetens för att agera som vektorer
för spridning av zikavirus, men i nuläget anser de flesta forskare att Aedes
albopictus uppvisar en lägre kapacitet som sjukdomsvektor eftersom den främst
biter utomhus och inte har uppvisat samma anpassningsgrad till urbana miljöer som
Aedes aegypti. Bedömningen är alltså att Aedes albopictus inte är säkerställd som
kompetent vektor för zikavirus. När det gäller Europa återfinns Aedes aegypti
endast vid Svarta Havet och på Madeira, vilket innebär minimal risk för etablering
av lokal vektorburen smitta i vårt närområde (13).
Sexuellt överförd smitta
Sexuell överföring av zikavirus är en betydligt mindre smittväg än myggburen
smitta. Bland publicerade fallrapporter är sexuell spridning från man till kvinna den
dominerande smittvägen, även om enstaka fallrapporter har påvisat sexuell smitta
från kvinna till man och bland män som har sex med män (14). Den längsta
generationstiden man kunnat observera vid sexuellt överförd infektion med
zikavirus är 41 dagar (15). Därutöver har många publikationer kartlagt
detektionstider för zikavirus i olika kroppsvätskor. Resultaten bygger dock på
fallserier och i nuläget går det inte att bedöma om förekomst av zikavirus-RNA
(påvisat med PCR-teknik) också innebär smittsamhet, eller om man för detta
behöver påvisa intakta och infektiösa viruspartiklar genom odlingsteknik. I
nedanstående tabell sammanfattas nu kända detektionstider för zikavirus i olika
kroppsvätskor (9, 10), vilket har inverkan på de riskbedömningar som olika
internationella myndigheter utfärdat (9-11).
13
Tabell 1. Detektionstider i dagar för zikavirus i olika kroppsvätskor, senast uppdaterad 20
februari 2017.
zikavirus mätbart
zikavirus mätbart efter symtomdebut
före symtomdebut
serum
zikavirus-RNA
zikavirus-RNA
(PCR)
(PCR)
2
16
helblod (EDTA)
urin
virusodling
81
1
39
4
188
69
91
6
cervikalsekret
14
3
bröstmjölk
33
33
sädesvätska
saliv
2
Transplacentär smittoöverföring
Utifrån de medfödda CNS-missbildningar som observerades i Brasilien 2015 och
2016 har man i såväl apmodeller som humandata kunnat påvisa zikavirus i olika
vävnader, inklusive hjärna, hos nyfödda till mammor med säkerställd infektion
med zikavirus. Detta bekräftar att intrauterin smitta är möjlig (16-18).
Blodburen smitta
Ett fåtal fall av transfusionsrelaterad infektion med zikavirus finns publicerade från
Brasilien. Vid infektion med zikavirus ses en kort viremisk fas när man mäter
virusförekomst i serum och plasma (se föregående tabell). Men i likhet med andra
flavivirus (dengue-, West Nile-virus) kan zikavirus-RNA påvisas under längre tid i
helblod, vilket anses bero på att virus härbärgeras i erytrocyter. Sedan den 1 januari
2017 finns därför en ny rutin för blodgivare i Sverige: blodgivare med möjlig
exposition för zikavirus i samband med resa ska avstängas från blodgivning i 28
dagar räknat från sista möjliga dag för riskexposition, och den som haft
zikavirusinfektion ska stängas av i 28 dagar efter tillfrisknandet (19).
Nosokomial smittrisk
Basala hygienrutiner är fullt tillräckliga för att förhindra sekundärfall inom
sjukvården. En fallrapport från USA beskriver smitta från en äldre, svårt sjuk man
med höga virusnivåer i blod till en närstående som hjälpt till i den allmänna
omvårdnaden av indexfallet, utan att använda handskar (20).
14
6
Kliniska manifestationer
och skadepanorama
Efter myggbett anges inkubationstiden till symtomutveckling i medeltal vara 6
dygn med möjlig variation i intervallet 3–12 dygn. Omkring 19–43 procent av
infekterade individer utvecklar en symtomatisk infektion, beroende på undersökta
befolkningsgrupper. Dessa personer får då en relativt mild sjukdomsbild med
duration i uppemot en vecka innefattande ett eller flera av följande symtom (2):
makulopapulöst utslag
feber
artralgi eller artrit
icke-purulent konjunktivit
myalgi
huvudvärk
retro-orbital smärta
perifer svullnad
kräkningar.
Ytterligare några symtom som setts i samband med infektion med zikavirus är
hematospermi, subkutana blödningar och hörselpåverkan.
Utifrån denna symtomlista är det svårt att kliniskt särskilja zikavirus från
exempelvis denguefeber eller infektion med det inte närbesläktade
chikungunyaviruset, även om många fallserier beskriver infektion med zikavirus
som mildare. Det finns en sammanställning från USA innefattande 158 barn och
ungdomar som drabbades av postnatal infektion med zikavirus 2015–2016, men
den påvisade ingen förekomst av allvarliga komplikationer (21).
Många flavivirus uppvisar någon grad av neurotropism. Fallbeskrivningar har
rapporterat förekomst av myelit (22), meningoencefalit (23) och ett fall av encefalit
med dödlig utgång (24) som kunnat sättas i samband med infektion med zikavirus
genom bland annat direktpåvisning av virus i likvorprover. Den stora utmaningen
med zikavirus är dock förekomsten av mer långtgående neurologiska skador hos
vuxna och foster i form av GBS respektive mikrocefali och andra medfödda
hjärnskador.
I dag råder internationell konsensus om ett orsakssamband mellan infektion med
zikavirus hos den gravida kvinnan och utveckling av intrauterina fosterskador
inklusive mikrocefali, och att infektion med zikavirus kan ge upphov till GBS som
följdsjukdom (5, 17, 18, 25-29).
15
Guillain-Barrés syndrom
Redan 2014 noterades en anhopning av GBS i samband med utbrott av zikavirus i
Franska Polynesien (Tahiti), där man uppskattade att 19 000 av 270 000
arkipelaginvånare hade infekterats med zikavirus (30). Av dessa utvecklade 42
individer GBS, vilket gav en komplikationsfrekvens om cirka 2 fall per 10 000
infekterade (5). Det kan jämföras med exempelvis campylobacterinfektion där
GBS uppträder i intervallet 2–6 fall per 10 000 infekterade. I den fortsatta
vetenskapliga debatten har man bland annat tagit upp bristen på standardiserade
kriterier för GBS, tillförlitligheten i diagnosregistrering och övervakning när man
studerar tidsserier från flera länder (27) och den potentiellt förstärkta effekten av
andra samtidigt cirkulerande infektioner såsom denguefeber.
Kongenitalt zikavirussyndrom
Såväl epidemiologiska som djurexperimentella studier under 2016 har visat att
zikavirus orsakar mikrocefali och andra medfödda fosterskador som inordnas i
begreppet kongenitalt zikavirussyndrom. En kunskapssammanställning från
november 2016 listar ett antal fosterskador som setts i anslutning till maternell
infektion med zikavirus och som sällan ses efter andra intrauterina infektioner. Det
gäller (31):
uttalad mikrocefali med kollapsat skallben
förtunnat cerebralt kortex med subkortikala förkalkningar
ärrbildning i retina
kontrakturer, hypertonicitet och tecken till extrapyramidal dysfunktion.
Ett par viktiga frågor kring kongenitalt zikavirussyndrom är till stor del ännu
olösta:
Hur stor är risken för fosterskada?
Under vilken period av en graviditet kan en infektion med zikavirus orsaka
skada på fostret?
Nationella register över medfödda fosterskador i Colombia och Brasilien
rapporterade 2015–2016 en fyrfaldig respektive niofaldig ökning av mikrocefali
hos nyfödda, till de aktuella nivåerna om 9,6 respektive 5,5 fall per 10 000 födda
barn (32). I Sverige rapporterades mikrocefali hos 0,78 per 10 000 födda barn år
2014 (33). Genom en modellering av tillgänglig information uppskattas att risken
för fosterskador är som störst under den första trimestern: 1–13 procent av de
kvinnor som infekterades då födde barn med mikrocefali (28, 29, 34). En
fallrapport har antytt att skada även kan uppstå när modern infekteras med
zikavirus under tredje trimestern (35). Det finns en sammanställning från USA där
man följt upp 442 gravida kvinnor med säkerställd zikavirusinfektion, och i den
föddes 26 barn (6 procent) med någon form av hjärnskada, oftast mikrocefali i
kombination med annan nervskada (36). Enligt samma undersökning sågs
fosterskador hos 11 procent av barnen till mödrar som exponerades för zikavirus
16
under den första trimestern, men inga barn med fosterskador om modern
infekterades under andra eller tredje trimestern.
I den fortsatta övervakningen av zikavirusets konsekvenser är det viktigt att de
hårdast drabbade länderna samt internationella hälsovårdsmyndigheter tar fram
hållbara sjukdomsdefinitioner och mätvärden. I en stor undersökning från Brasilien
påvisas stora skillnader i skadefrekvens beroende på hur man mätt de nyföddas
huvudomfång, och beroende på om gränsen för mikrocefali satts vid -2 eller -3
standardavvikelser jämfört med normalt omfång för graviditetslängden (18).
17
Kliniskt omhändertagande
och mikrobiologisk utredning
I nuläget finns ingen specifik behandling för infektion med zikavirus, och vid
febersjukdom hos hemvändande resenärer från tropiska och subtropiska områden
är det prioriterat att utesluta behandlingsbara allvarliga sjukdomar såsom malaria,
tyfoidfeber eller annan sepsis. Vid symtomgivande infektion ges understödjande
vård, liksom vid annan akut virusinfektion, men man bör undvika acetylsalicylsyra
(ASA) och andra icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) tills
denguefeber har kunnat uteslutas. Annars finns risk för blödningar, och hos barn
finns risk för Reyes syndrom (progressiv encefalopati).
I vilka fall bör mikrobiologisk utredning övervägas?
Sjukvårdens och Folkhälsomyndighetens laboratorieverksamhets främsta uppgift är
att korrekt diagnostisera eventuell infektion med zikavirus hos gravida kvinnor
med riskexposition, oavsett symtomförekomst. Detta stöds av riktlinjer från WHO
(9, 37) och den nationella erfarenhet som presenterades vid ett symposium på
Folkhälsomyndigheten den 4 oktober 2016. Utredningen kan påbörjas i den
ordinarie mödravården men vid misstänkt fall av infektion med zikavirus ska den
gravida kvinnan remitteras till specialistmödravård för fortsatt utredning och
uppföljning i samråd mellan gynekolog, infektionsläkare och virolog vid
Folkhälsomyndigheten.
Tabell 2. Utredning av gravid kvinna och hennes sexualpartner
Gravid kvinna exponerad via resa
eller sexualpartner
Symtomatisk, inom 14 dagar
efter symtomdebut
Mer än 14 dagar efter
symtomdebut eller mer än 32
dagar efter avslutad exposition
RT-PCR från:
blod
urin
Serologi1 IgG+IgM
om båda negativa:
RT-PCR blod
eventuellt även RT-PCR urin
(gravid kan utsöndra virus längre tid)
Serologi1 IgG+IgM
förnyad provtagning efter 2–3 veckor
Sexuell partner till gravid kvinna som
rest i riskområde oavsett symtom
ta samtidigt för senare analys om
svårtolkad serologi:
Ej prov – barriärskydd eller avhållsamhet hela graviditeten
1.) Vid serologisk provtagning: ange alltid reseanamnes, eventuell tidigare känd infektion med flavivirus (dengue,
japansk encefalit, gula febern, TBE, West Nile-virus) och eventuell vaccination mot gula febern eller TBE.
Parallellt med detta ska nyfött barn till zikaviruspositiv mamma genomgå en
adekvat provtagning och undersökning i samråd mellan barnläkare, virolog och
infektionsläkare. I ett första steg genomförs mikrobiologisk diagnostik för att
utröna om moderns infektion har passerat placenta och smittat barnet. Om
18
kongenital infektion med zikavirus är sannolik genom direktpåvisning av virus
(PCR) eller indirekt diagnostik (serologi + PRNT) fortsätter utredningen. Nästa
steg är då MRI av hjärna och hjärnstamsaudiometri för att kartlägga eventuella
morfologiska och neurologiska skador. Under den fortsatta utredningen kan det
uppstå anledning att utföra ryggmärgsvätskeprov (likvor) som då bör analyseras
med avseende på zikavirus och andra kongenitala fosterskadande infektioner.
Tabell 3. Utredning av nyfött barn till zikavirusinfekterad mamma
Provtagning
Nyfött barn till zikavirusinfekterad mamma
RT-PCR från:
blod, serum
urin
likvor
placenta
Samråd med barnläkare,
infektionsläkare och virolog vid
Folkhälsomyndigheten
Serologi IgG + IgM
+ uppföljande serologi efter 2–3 veckor
Rutinen är något annorlunda vid utredning av hemvändande resenärer från
riskområde för zikaöverföring som bedöms ha en allvarlig sjukdomsbild (feber,
sepsis, komplikation i form av GBS eller annan neurologisk påverkan). För dem
ska adekvata laboratorieundersökningar för zikavirus utföras men även provtagning
för malaria, tyfoidfeber och andra importerade febersjukdomar, utifrån symtom och
reseanamnes.
19
Tabell 4. Utredning av svårt sjuk patient
Svårt sjuk patient
- GBS
- differentialdiagnostik dengue
Tidpunkt
Provtagning
< 14 dagar efter symtomdebut
RT-PCR från:
blod
urin
likvor
om negativa:
Serologi1 IgM + IgG
+ likvor IgM + IgG
fortsatt serologisk utredning:
dengue, japansk encefalit
TBE, West Nile-virus
> 14 dagar efter symtomdebut
Serologi1 IgM + IgG
+ likvor IgM + IgG
ta prov för eventuellt senare analys
RT-PCR från:
blod
urin
likvor
fortsatt serologisk utredning:
dengue, japansk encefalit
TBE, West Nile-virus
1.) Vid serologisk provtagning: ange alltid reseanamnes, eventuell tidigare känd infektion med flavivirus (dengue,
japansk encefalit, gula febern, TBE, West Nile-virus) och eventuell vaccination mot gula febern eller TBE.
För kvinnor med sexualpartner som planerar eller önskar att bli gravida på naturlig
väg finns ingen indikation för provtagning med avseende på zikavirus efter vistelse
i ett område där myggburen överföring av zikavirus pågår. För denna grupp gäller
tills vidare WHO:s rekommendation att avstå från alla försök till graviditet under 6
månader efter senaste riskexpositionen för zikavirus, oavsett vem som rest, och 6
månader efter eventuella symtom hos någondera (9).
I samband med IVF-utredning och behandling kan man ta prover på par som
nyligen varit i ett område där myggburen överföring av zikavirus pågår. Detta kan
initieras i primärvården men bör ske i samråd med IVF- eller infektionsmottagning
och med virologisk expertis vid Folkhälsomyndigheten. För att möjliggöra bästa
möjliga laboratoriediagnostik rekommenderas att serologisk utredning av en
riskexponerad kvinna och/eller hennes manliga sexualpartner initieras tidigast 32
dagar efter utresa från ett område med risk för myggburen överföring för zikavirus.
Det är viktigt att tydligt ange datum för senaste riskexposition via myggbett
och/eller oskyddat samlag för att laboratoriet ska kunna ge ett tillförlitligt
utlåtande. Vid positivt serologiskt resultat bör den fortsatta handläggningen och
mikrobiologiska utredningen ske i tätt samarbete med specialistmottagning och
virologisk expertis vid Folkhälsomyndigheten. Bland annat kan det bli aktuellt med
provtagning från sädesvätska för PCR-detektion av zikavirus-RNA.
20
Tabell 5. Sammanfattning av rekommenderad mikrobiologisk provtagning
Symtomatisk, inom 14
dagar efter
symtomdebut
Gravid kvinna exponerad via
resa eller sexualpartner
RT-PCR från:
blod
urin
om båda negativa:
Serologi1 IgG + IgM
Sexuell partner till gravid kvinna
som rest i riskområde oavsett
symtom
Nyfött barn
till zikapositiv mamma
RT-PCR från:
blod, serum
urin
likvor
placenta
< 14 dagar efter
symtomdebut
> 14 dagar efter
symtomdebut
Hemvändande resenär med
lindrig symtombild; potentiellt
allvarliga och behandlingskrävande infektioner såsom
malaria, tyfoidfeber eller annan
sepsis uteslutna; ej gravid eller
under utredning för IVF.
ta samtidigt för senare analys
om svårtolkad serologi:
RT-PCR blod
eventuellt även RT-PCR urin
(gravid kan utsöndra virus
längre tid)
förnyad provtagning
efter 2–3 veckor
Ej prov – barriärskydd eller avhållsamhet hela graviditeten
Serologi IgG + IgM
+ uppföljande serologi
efter 2–3 veckor
Tidpunkt
Svårt sjuk patient
- GBS
- differentialdiagnostik annan
importerad febersjukdom
Mer än 14 dagar efter
symtomdebut eller mer än 32
dagar efter avslutad
exposition
Serologi1 IgG + IgM
Samråd med barnläkare,
infektionsläkare och virolog vid
Folkhälsomyndigheten
Provtagning
RT-PCR från:
blod
urin
likvor
om negativa:
Serologi1 IgM + IgG1
+ likvor IgM + IgG
fortsatt serologisk utredning:
dengue, japansk encefalit
TBE, West Nile-virus
Serologi1 IgM + IgG
+ likvor IgM + IgG
ta prov för eventuellt senare
analys
RT-PCR från:
blod
urin
likvor
fortsatt serologisk utredning:
dengue, japansk encefalit
TBE, West Nile-virus
Ingen indikation för mikrobiologisk utredning
1.) Vid serologisk provtagning: ange alltid reseanamnes, eventuell tidigare känd infektion med flavivirus (dengue,
japansk encefalit, gula febern, TBE, West Nile-virus) och eventuell vaccination mot gula febern eller TBE.
21
Förebyggande åtgärder
Individuellt skydd i samband med resa
Myggorna som kan överföra zikaviruset tillhör en art som trivs både i städer och på
landsbygden och de är aktiva dagtid, framför allt i gryning och skymning. Det är
därför viktigt att skydda sig mot myggbett under hela dygnet med tanke på
samtidig förekomst av malariamyggor som främst är aktiva nattetid. Risken för
stick minskar om man använder myggmedel och heltäckande kläder samt sover
under myggnät eller i rum med luftkonditionering.
Skydd mot sexuell överföring av zikavirus
Eftersom zikavirus kan överföras sexuellt finns det situationer där sådan
transmission bör undvikas för att minimera skaderisken. Detta gäller framför allt
sexualpartnern till en gravid kvinna som rest i ett riskområde för zikavirus. Man
bör då använda kondom eller annat barriärskydd under hela återstoden av
graviditeten för att minimera risken för smittöverföring (9).
Uppskjutande av graviditet
Folkhälsomyndigheten följer WHO:s rekommendationer från september 2016, där
alla barnönskande kvinnor och par rekommenderas att inte bli eller försöka bli
gravida under 6 månader efter en resa till riskområden, oavsett symtomutveckling.
Detta bygger på rapporter om hur länge man kunnat uppmäta spår av zikavirus i
mannens sädesvätska (se tabell 1 sidan 13), eftersom smittan kan överföras även
efter utresan från ett riskområde. Den längsta dokumenterade tiden för vederlagd
sexuellt överförd smitta är 41 dagar.
Blodgivning
I Sverige finns nu rutinen att blodgivare med möjlig exposition för zikavirus i
samband med resa ska avstängas från blodgivning i 28 dagar räknat från sista
möjliga dag för riskexposition, och en person som haft zikavirusinfektion ska
stängas av i 28 dagar efter tillfrisknandet (38).
Reseråd
De nationella reseråden och rekommendationerna i Sverige görs av
utrikesdepartementet (UD) på underlag från olika myndigheter, bland annat
Folkhälsomyndigheten. UD går ut med avrådan enbart när man inte alls bör resa till
ett land eller delar av ett land på grund av att säkerhetssituationen är mycket farlig
eller oberäknelig. I dag finns ingen sådan avrådan på grund av zikavirus.
Rekommendationen från UD får bland annat konsekvenser för möjligheterna att få
ersättning för inställda resor då detta inte ersätts av normala försäkringar.
22
Gravida kvinnor som ska resa bör kontakta sin vårdgivare (mödravården) för att gå
igenom situationen och bedöma om det överhuvudtaget är lämpligt att resa under
den då aktuella fasen av graviditeten. Bedömningen gäller inte bara risken för
infektion med zikavirus utan även risken att drabbas av andra infektioner som kan
förekomma i de tropiska och subtropiska klimat där zikavirus sprids, exempelvis
malaria, denguefeber och gastrointestinala infektioner.
Om resan till ett riskområde för myggöverförd infektion med zikavirus inte kan
anstå bör den gravida kvinnan minimera risken för myggbett som kan överföra
såväl zikavirus som denguefeber. Bästa sättet är att vara noggrann med myggmedel
och heltäckande kläder och att sova under myggnät eller i ett rum med
luftkonditionering. En gravid kvinna bör dessutom undvika oskyddat sex under
hela återstoden av graviditeten med tanke på risken för sexuell överföring av
zikavirus även från asymtomatiska män som rest i områden med pågående
myggburen transmission.
23
Epidemiologisk övervakning
Infektion med zikavirus är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen men
Folkhälsomyndigheten följer noggrant flödet av inkommande remisser till vårt
mikrobiologiska laboratorium samt antalet verifierade fall.
Myndigheten bevakar särskilt epidemiologisk information och uppdatering av
riskbedömningar från WHO, CDC och ECDC på följande adresser:
http://who.int/emergencies/zika-virus/en/
http://ecdc.europa.eu/en/healthtopics/zika_virus_infection/zikaoutbreak/Pages/zika-outbreak.aspx
http://www.cdc.gov/zika/index.html
Den epidemiologiska rapporteringen bygger främst på så kallad event-based
surveillance, det vill säga aggregerade data från fallrapportering men utan
historiska jämförelser och befolkningsunderlag. Ett sådant tillägg skulle möjliggöra
en övergång till indicator-based surveillance och mycket säkrare riskbedömningar.
Hittills finns också få seroepidemiologiska undersökningar från utbrottsdrabbade
länder och därför är det svårt att bedöma bland annat den underliggande
immuniteten hos befolkningen i framför allt asiatiska och afrikanska länder som
kan ha haft tidigare endemisk spridning, åtminstone med hänvisning till virusets
fylogenetiska historia. En kartbild över virusets fylogenetiska historia finns i en
översiktsartikel av Lessler och medarbetare (39).
24
Referenser
1.
Kindhauser MK, Allen T, Frank V, Santhana RS, Dye C. Zika: the origin and spread of a
mosquito-borne virus. Bull World Health Organ. 2016;94(9):675-86C.
DOI:10.2471/BLT.16.171082.
2.
Duffy MR, Chen TH, Hancock WT, Powers AM, Kool JL, Lanciotti RS, et al. Zika virus outbreak
on Yap Island, Federated States of Micronesia. N Engl J Med. 2009;360(24):2536-43.
DOI:10.1056/NEJMoa0805715.
3.
Haddow AD, Schuh AJ, Yasuda CY, Kasper MR, Heang V, Huy R, et al. Genetic
characterization of Zika virus strains: geographic expansion of the Asian lineage. PLoS Negl
Trop Dis. 2012;6(2):e1477. DOI:10.1371/journal.pntd.0001477.
4.
Aubry M, Teissier A, Huart M, Merceron S, Vanhomwegen J, Roche C, et al. Zika Virus
Seroprevalence, French Polynesia, 2014-2015. Emerg Infect Dis. 2017;23(4).
DOI:10.3201/eid2304.161549.
5.
Cao-Lormeau VM, Blake A, Mons S, Lastere S, Roche C, Vanhomwegen J, et al. Guillain-Barre
Syndrome outbreak associated with Zika virus infection in French Polynesia: a case-control
study. Lancet. 2016;387(10027):1531-9. DOI:10.1016/S0140-6736(16)00562-6.
6.
World Health Organization. WHO statement on the first meeting of the International Health
Regulations (2005) (IHR 2005) Emergency Committee on Zika virus and observed increase in
neurological disorders and neonatal malformations [Internet]. Geneva2016 [uppdaterad 1
februari 2016; citerad 30 januari 2017]. Hämtad från:
http://www.who.int/mediacentre/news/statements/2016/1st-emergency-committee-zika/en/.
7.
Musso D, Roche C, Robin E, Nhan T, Teissier A, Cao-Lormeau VM. Potential sexual
transmission of Zika virus. Emerg Infect Dis. 2015;21(2):359-61.
DOI:10.3201/eid2102.141363.
8.
Yakob L, Kucharski A, Hue S, Edmunds WJ. Low risk of a sexually-transmitted Zika virus
outbreak. Lancet Infect Dis. 2016;16(10):1100-2. DOI:10.1016/S1473-3099(16)30324-3.
9.
World Health Organization. Prevention of sexual transmission of Zika virus. Interim guidance
update, 6 September 2016. [Internet]. Geneva: WHO, 2016. [citerad 26 oktober 2016].
Hämtad från:
http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/204421/1/WHO_ZIKV_MOC_16.1_eng.pdf?ua=1.
10.
European Centre for Disease Prevention and Control. Rapid Risk Assessment. Zika virus
disease epidemic. Ninth update, 25 October 2016. [Internet]. Stockholm: ECDC, 2016.
[citerad 26 oktober 2016]. Hämtad från:
http://ecdc.europa.eu/en/healthtopics/zika_virus_infection/zikaoutbreak/Pages/publications.aspx.
11.
Centers for Disease Control and Prevention. Protect Yourself During Sex (Zika) [Internet].
Atlanta2016 [uppdaterad 5 oktober 2016; citerad 30 januari 2017]. Hämtad från:
https://www.cdc.gov/zika/prevention/protect-yourself-during-sex.html.
12.
World Health Organization. Fifth meeting of the Emergency Committee under the
International Health Regulations (2005) regarding microcephaly, other neurological disorders
and Zika virus [Internet]. Geneva2016 [uppdaterad 18 november 2016; citerad 30 januari
2017]. Hämtad från: http://www.who.int/mediacentre/news/statements/2016/zika-fifthec/en/.
13.
European Centre for Disease Prevention and Control. Zika virus disease epidemic:
Preparedness planning guide for diseases transmitted by Aedes aegypti and Aedes albopictus.
[Internet]. Stockholm: ECDC, 2016. [citerad 26 augusti 2016]. Hämtad från:
http://ecdc.europa.eu/en/publications/_layouts/forms/Publication_DispForm.aspx?List=4f55a
d51-4aed-4d32-b960-af70113dbb90&ID=1464
14.
Moreira J, Peixoto TM, Machado de Siqueira A, Lamas CC. Sexually acquired Zika virus: a
systematic review. Clin Microbiol Infect. 2017. DOI:10.1016/j.cmi.2016.12.027.
25
26
15.
Turmel JM, Abgueguen P, Hubert B, Vandamme YM, Maquart M, Le Guillou-Guillemette H, et
al. Late sexual transmission of Zika virus related to persistence in the semen. Lancet.
2016;387(10037):2501. DOI:10.1016/S0140-6736(16)30775-9.
16.
Adams Waldorf KM, Stencel-Baerenwald JE, Kapur RP, Studholme C, Boldenow E, Vornhagen
J, et al. Fetal brain lesions after subcutaneous inoculation of Zika virus in a pregnant
nonhuman primate. Nat Med. 2016. DOI:10.1038/nm.4193.
17.
de Araujo TV, Rodrigues LC, de Alencar Ximenes RA, de Barros Miranda-Filho D, Montarroyos
UR, de Melo AP, et al. Association between Zika virus infection and microcephaly in Brazil,
January to May, 2016: preliminary report of a case-control study. Lancet Infect Dis. 2016.
DOI:10.1016/S1473-3099(16)30318-8.
18.
Franca GV, Schuler-Faccini L, Oliveira WK, Henriques CM, Carmo EH, Pedi VD, et al.
Congenital Zika virus syndrome in Brazil: a case series of the first 1501 livebirths with
complete investigation. Lancet. 2016. DOI:10.1016/S0140-6736(16)30902-3.
19.
Socialstyrelsen. Socialstyrelsens föreskrifter om avstängning från blodgivning på grund av
zikavirus [Internet]. Stockholm2016 [uppdaterad 30 december 2016; citerad 30 januari
2017]. Hämtad från: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-12-27.
20.
Swaminathan S, Schlaberg R, Lewis J, Hanson KE, Couturier MR. Fatal Zika Virus Infection
with Secondary Nonsexual Transmission. N Engl J Med. 2016. DOI:10.1056/NEJMc1610613.
21.
Goodman AB, Dziuban EJ, Powell K, Bitsko RH, Langley G, Lindsey N, et al. Characteristics of
Children Aged <18 Years with Zika Virus Disease Acquired Postnatally - U.S. States, January
2015-July 2016. MMWR Morb Mortal Wkly Rep. 2016;65(39):1082-5.
DOI:10.15585/mmwr.mm6539e2.
22.
Mecharles S, Herrmann C, Poullain P, Tran TH, Deschamps N, Mathon G, et al. Acute myelitis
due to Zika virus infection. Lancet. 2016;387(10026):1481. DOI:10.1016/S01406736(16)00644-9.
23.
Carteaux G, Maquart M, Bedet A, Contou D, Brugieres P, Fourati S, et al. Zika Virus
Associated with Meningoencephalitis. N Engl J Med. 2016;374(16):1595-6.
DOI:10.1056/NEJMc1602964.
24.
Soares CN, Brasil P, Carrera RM, Sequeira P, de Filippis AB, Borges VA, et al. Fatal
encephalitis associated with Zika virus infection in an adult. J Clin Virol. 2016;83:63-5.
DOI:10.1016/j.jcv.2016.08.297.
25.
World Health Organization. Zika virus infection: update on the evidence for a causal link to
congenital brain abnormalities and Guillain-Barré syndrome [Internet]. Geneva2016
[uppdaterad 7 September 2016; citerad 18 november 2016]. Hämtad från:
http://www.who.int/emergencies/zika-virus/causality/en/.
26.
Rasmussen SA, Jamieson DJ, Honein MA, Petersen LR. Zika Virus and Birth Defects-Reviewing the Evidence for Causality. New England Journal of Medicine. [Internet] 2016
[citerad 26 augusti 2016]; 374(20):1981-7. Hämtad från:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27074377.
27.
Dos Santos T, Rodriguez A, Almiron M, Sanhueza A, Ramon P, de Oliveira WK, et al. Zika
Virus and the Guillain-Barre Syndrome - Case Series from Seven Countries. N Engl J Med.
2016;375(16):1598-601. DOI:10.1056/NEJMc1609015.
28.
Johansson MA, Mier-y-Teran-Romero L, Reefhuis J, Gilboa SM, Hills SL. Zika and the Risk of
Microcephaly. N Engl J Med. 2016;375(1):1-4. DOI:10.1056/NEJMp1605367.
29.
Cauchemez S, Besnard M, Bompard P, Dub T, Guillemette-Artur P, Eyrolle-Guignot D, et al.
Association between Zika virus and microcephaly in French Polynesia, 2013-15: a
retrospective study. Lancet. 2016;387(10033):2125-32. DOI:10.1016/S0140-6736(16)006516.
30.
Cao-Lormeau VM, Roche C, Teissier A, Robin E, Berry AL, Mallet HP, et al. Zika virus, French
polynesia, South pacific, 2013. Emerg Infect Dis. 2014;20(6):1085-6.
DOI:10.3201/eid2006.140138.
31.
Moore CA, Staples JE, Dobyns WB, Pessoa A, Ventura CV, Fonseca EB, et al. Characterizing
the Pattern of Anomalies in Congenital Zika Syndrome for Pediatric Clinicians. JAMA Pediatr.
2016. DOI:10.1001/jamapediatrics.2016.3982.
32.
Cuevas EL, Tong VT, Rozo N, Valencia D, Pacheco O, Gilboa SM, et al. Preliminary Report of
Microcephaly Potentially Associated with Zika Virus Infection During Pregnancy - Colombia,
January-November 2016. MMWR Morb Mortal Wkly Rep. 2016;65(49):1409-13.
DOI:10.15585/mmwr.mm6549e1.
33.
Socialstyrelsen. Fosterskador och kromosomavvikelser 2014 [Internet]. Stockholm2016
[uppdaterad 10 mars 2016; citerad 30 januari 2017]. Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20093/2016-3-4.pdf.
34.
Ellington SR, Devine O, Bertolli J, Martinez Quinones A, Shapiro-Mendoza CK, Perez-Padilla J,
et al. Estimating the Number of Pregnant Women Infected With Zika Virus and Expected
Infants With Microcephaly Following the Zika Virus Outbreak in Puerto Rico, 2016. JAMA
Pediatr. 2016;170(10):940-5. DOI:10.1001/jamapediatrics.2016.2974.
35.
Soares de Souza A, Moraes Dias C, Braga FD, Terzian AC, Estofolete CF, Oliani AH, et al. Fetal
Infection by Zika Virus in the Third Trimester: Report of 2 Cases. Clin Infect Dis. 2016.
DOI:10.1093/cid/ciw613.
36.
Honein MA, Dawson AL, Petersen EE, Jones AM, Lee EH, Yazdy MM, et al. Birth Defects
Among Fetuses and Infants of US Women With Evidence of Possible Zika Virus Infection
During Pregnancy. JAMA. 2017;317(1):59-68. DOI:10.1001/jama.2016.19006.
37.
World Health Organization. Laboratory testing for Zika virus infection. Interim guidance, 23
March 2016. [Internet]. Geneva: WHO, 2016. [citerad 26 augusti 2016]. Hämtad från:
http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/204671/1/WHO_ZIKV_LAB_16.1_eng.pdf.
38.
Socialstyrelsen. Frågor och svar om blodgivning [Internet]. 2016 [uppdaterad 27 juni 2016;
citerad 26 oktober 2016]. Hämtad från:
http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/blodgivning#anchor_11.
39.
Lessler J, Chaisson LH, Kucirka LM, Bi Q, Grantz K, Salje H, et al. Assessing the global threat
from Zika virus. Science. 2016;353(6300):aaf8160. DOI:10.1126/science.aaf8160.
27
Bilaga
Medverkande externa experter:
Överläkare Karin Pettersson, Kvinnokliniken, Karolinska Universitetssjukhuset,
Stockholm
Överläkare Lars Navér, Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska
Universitetssjukhuset, Stockholm
Överläkare Charlotta Rydgård, Infektionskliniken, Karolinska
Universitetssjukhuset, Stockholm
Specialistläkare Hedvig Glans, Infektionskliniken, Karolinska
Universitetssjukhuset, Stockholm
28
Denna kunskapssammanställning om infektion med zikavirus beskriver den aktuella
epidemiologiska situationen i världen samt sjukdomens kliniska bild och konsekvenser i form av
kongenitala fosterskador och neurologiska skador hos vuxna.
Dokumentet ger vägledning för sjukvården om vilka preventiva åtgärder som rekommenderas till
personer planerar att besöka områden med pågående smittspridning.
För personal inom mödravård och specialistsjukvård (exempelvis neurologi och
infektionssjukvård) finns rekommendationer om vilka patientgrupper som bör prioriteras för
mikrobiologisk utredning av eventuell infektion med zikavirus.
-----------------------------------------------Folkhälsomyndigheten är en nationell kunskapsmyndighet som arbetar för en bättre folkhälsa. Det gör
myndigheten genom att utveckla och stödja samhällets arbete med att främja hälsa, förebygga ohälsa
och skydda mot hälsohot.
Vår vision är en folkhälsa som stärker samhällets utveckling.
Solna Nobels väg 18, SE-171 82 Solna Östersund Forskarens väg 3, SE-831 40 Östersund.
www.folkhalsomyndigheten.se
