Populärvetenskaplig sammanfattning
Bakteriegruppen Borrelia sprids via fästingar och kan orsaka infektion hos människa, som i
vissa fall kan spridas till nervsystemet och ge neuroborrelios. Detta diagnosticerar man idag
bland annat med hjälp av en antikroppsanalys, där man undersöker om immunsystemet
utvecklat antikroppar mot Borrelia.
Tidigt i förloppet har dock inte antikropparna alltid hunnit utvecklas, trots att patienten har en
infektion. Dessutom utvecklas antikropparna mot olika strukturer, antigen, på bakterien, och
den antikropp som mäts kanske inte är den patienten har. Vi har testat en ny antikroppsanalys,
som kan upptäcka antikroppar mot en större mängd sådana antigen från Borrelia. Vi fann att
sensitiviteten, dvs hur många av de som verkligen är sjuka som man hittar med metoden, var
jämförbar med den antikroppsanalys som används nu, men att den nya metoden ändå hittade
fler fall av neuroborrelios bland våra patienter. Dock så angav den också ett antal friska
patienter som sjuka.
Tack vare den stora mängd antigen som ingår i den nya metoden, kan man i teorin skilja
mellan olika infekterande Borrelia-arter i de enskilda fallen av neuroborrelios, vilket vi ville
bekräfta.
Vi fann då att en del av patienterna hade antikroppar mot de antigen som är artspecifika, men
inte alla. Av dessa patienter var det också en del som hade artspecifika antikroppar mot flera
olika arter. Detta kan bero på att de har blivit infekterade av flera arter samtidigt, men kanske
troligare är att de artspecifika antigenen inte var så specifika ändå, utan väldigt lika varandra.
Artbestämningen fungerar alltså inte till fullo, men utifrån de resultat vi har ser arten Borrelia
afzelii ut att vara den vanligast förekommande i Jönköping och Göteborg.
Vi ville också kontrollera om vi kunde hitta DNA från Borrelia i ryggmärgsvätska från
patienterna. Detta har tidigare visat sig vara mycket svårt, och vi provade ett nytt sätt – vi
centrifugerade ryggmärgsvätskan, då man skulle kunna tänka sig att bakterierna samlas i
botten, och använde bottenvätskan till vår analys. Tyvärr hittade vi endast DNA i 2 prover, av
28 patienter med fastställd eller sannolik neuroborrelios. Mängden patienter är dock för liten
för att säkert kunna utesluta att detta angreppssätt inte förbättrar chansen att hitta BorreliaDNA.
En tidigare och säkrare diagnos vid neuroborrelios är viktigt för att minska patientens lidande
och minska risken för kvarstående men efter infektionen. Med den nya antikroppsanalysen
tror vi att detta kan åstadkommas.
