Elevhandledning i grundläggande utbildning. Mot ett systematiskt

Elevhandledning i grundläggande utbildning
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
2015
Förord1
1.Inledning
2
2.Synliggjord elevhandledning
6
2.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
3.Integrerad elevhandledning
3.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
4.Sammanhängande elevhandledning
4.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
5.Individualiserad elevhandledning
5.1Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
6.Kompetensdriven elevhandledning
6.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
7.Uppföljning och utvärdering
7.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
8.Förhållandet mellan elevhandledning och elevvård
8.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
9.Livslång vägledning i Finland
9
10
13
14
15
16
19
20
23
24
26
27
28
29
Text: Gerd Kummel-Kunnas, Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet
Publikationen finns att laddas ner i pdf-form på http://www.rfv.fi/svenskaenheten
Förord
I Finland är det skolan som är den viktigaste platsen där man lär sig karriärkompetenser enligt PISA 2012.
Det har sin förklarliga grund i att elevhandledningen ingår som ett obligatoriskt läroämne i läroplanen. Samma undersökning visar att det också finns utrymme för utveckling.1 I Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014 lyfts handledningsplanen fram som redskap för att bygga upp ett systematiskt
utvecklingsarbete inom elevhandledning.
Den här publikationen har ett tudelat syfte. För det första är den en lägesrapport över elevhandledningen
i grundläggande utbildning i Svenskfinland. Den baserar sig på en enkät som Regionförvaltningsverkets
svenska enhet utförde i november 2014. Den ger en inblick i var elevhandledningen fungerar bra men
också vilka gemensamma utvecklingsområden som finns.
För det andra är den avsedd att fungera som stödmaterial i det lokala läroplansarbetet. Den öppnar upp
relevanta styrdokument och tar ner arbetet till en konkret vardagsnivå i skolan. Den introducerar kvalitetsparametrar och ger förslag på frågor att jobba kring. Vi hoppas verktyget ska sporra rektorer, elevhandledare
och lärare att tillsammans utveckla det systematiska kvalitetsarbetet kring elevhandledningen.
Vi ser att elevhandledningen är värd sin egen mässa. Den är en länk mellan skola, samhälle och arbetsliv.
Den är personlig utveckling, kunskap och färdigheter. Den är per definition mångsidig kompetens. Förverkligad på det genomsyrande, helhetsskapande sätt som de nya läroplansgrunderna ger möjlighet till, har den
stor potential. Inte bara för den enskilda elevens livslånga lärande utan för hela skolans utveckling.
Vår uppmaning är därför – ta vara på potentialen!
Marianne West-Ståhl Gerd Kummel-Kunnas
DirektörÖverinspektör
1 Vuorinen, Nissinen & Sweet: Oppilaiden urasuunnittelutaidot. I Millä eväillä osaaminen uuteen nousuun? PISA 2012
Tutkimustuloksia. Undervisnings- och kulturministeriets publikation 2015:6.
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
Vasa, september 2015
1
1.Inledning
Den livslånga vägledningen ska stöda det livslånga lärandet och består av en mängd olika aktiviteter. Dessa
produceras av aktörer i många olika samhällssektorer och är anpassade efter ålder och behov. Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet koordinerar och främjar de svenskspråkiga tjänsterna
inom livslång vägledning i Finland.
I den grundläggande utbildningen blir den livslånga vägledningen synliggjord framför allt i läroämnet elevhandledning. Mål och innehåll avspeglar tydligt de strategiska mål som den nationella vägledningspolitiken
arbetar mot och som har sin grund i två EU-resolutioner.2
Hösten 2014 genomförde Svenska enheten en enkät i syfte att skapa sig en helhetsbild av hur elevhandledningen utformas och förverkligas i åk 1–9 i Svenskfinland.
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
Den elektroniska enkäten sändes ut till alla rektorer (50 st.) och elevhandledare (51 st.) inom grundläggande
utbildningens skolor för åk 7-9, enhetsskolor (åk 1–9) inklusive specialskolor. Svarsprocenten bland rektorerna uppgick till 24 % (12 st.) och för elevhandledarnas del till 49 % (25 st.). Enkäten gick även ut till 187
rektorer i åk 1–6. Av dessa svarade 15 st. vilket gav en svarsprocent på endast 8 %. Som källa användes de
uppgifter som kommunernas eller skolornas webbsidor angav för läsåret 2014–15.
2
Enkätfrågorna tog avstamp i de Kriterier för god handledning som Utbildningsstyrelsen utarbetat för att
utveckla och säkra kvaliteten på elevhandledningen.3 Tidsmässigt sammanföll enkäten med fastställandet
av nya nationella läroplansgrunder för den grundläggande utbildningen. Vi valde därför att också anpassa
enkäten till kommande texter för att rikta blicken mot framtiden och höja beredskapen inför det lokala läroplansarbetet.
2 Strategiska mål för att utveckla livslång handledning (Elinikäisen ohjauksen kehittämisen strategiset tavoitteet). Undervisnings- och
kulturministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2011:15.
3 Kriterier för god handledning. Kriterier för god handledning i den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildnigen och
yrkesutbildningen. Utbildningsstyrelsen 2014. http://www.oph.fi/publikationer/2014/kriterier_for_god_handledning
Varför behövs en handledningsplan?
För att jobba målinriktat behöver man en gemensam bild av vart man är på
väg, av målet.
I skolan är det de nationella läroplansgrunderna och den lokala läroplanen
som synliggör denna styrning, formulerad i värdegrunden, lärandesynen,
uppdraget, innehållet och målen. Läroplanen uttrycker en gemensam vision av
och förståelse för skolans uppdrag och mål generellt, och för elevhandledningen specifikt.
Handledningsplanen är en del av den lokala läroplanen. Handledningsplanen
preciseras i läsårsplanen och är i korthet en beskrivning av hur arbetet ska
organiseras under en viss tid.4
Den synliggör bl.a. ansvars- och arbetsfördelning mellan ledning och medarbetare, samarbetet med arbetslivet, mellan hem och skola, och i olika nätverk.
Ur planen framgår tydligt vars och ens roll, vilket innehåll som tas upp vid
vilken tidpunkt, vilka arbetssätt som tillämpas och i samarbete med vem.
Förutom att planen beskriver planeringen och genomförandet ska den tydligt
lyfta fram hur uppföljningen och utvärderingen görs. En analys av resultaten
från genomförandet leder rimligtvis till en revidering av planen för att utveckla
kvaliteten. (Bild 1.)
Kvaliteten i fokus
RÖSTER UR ENKÄTEN
”Handledningsplanen
börjar vid förskolan
och sträcker sig genom
hela grundskolan till
övergången till andra
stadiet.”
”Ingen plan i vår skola.”
”Genomförandeplan finns
inte, bara det som finns
i läroplanen skrivet av
elevhandledare”
”Inga elevhandledningsplaner har skriftligen gjorts
upp.”
Handledningsplanen är ett verktyg i arbetet att främja en handledande verksamhetskultur. Planens uppgift är att sätta innehållet och genomförandet i
fokus. Planen är inte ett självändamål, utan ska driva och utveckla det elevhandledningsarbete som redan görs. Den enskilda läraren och elevhandledaren ska känna att hen har stöd av planen i sitt handledningsarbete.
Med handledningsplanens hjälp synliggör man inte bara utvecklingsbehov,
utan också allt det arbete som redan görs på elevhandledningens område.
4 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.
Föreskrifter och anvisningar 2014:96, sid 12.
3
Utvärdering
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
diskussion & analys av
resultaten
måluppfyllelse?
4
Uppföljning
insamling, sammanställning av data
Planering
(reviderade) mål
organisering
resursering
mätare för
uppföljning
Genomförande
inkl. regelbunden
lägeskontroll
Bild 1. Handledningsplanen är ett verktyg för ett systematiskt kvalitetsutvecklingsarbete. Planens uppgift är
att sätta innehållet och genomförandet i fokus.
Kvalitetsparametrar
Elevhandledningen i den grundläggande utbildningen fungerar generellt sett
bra enligt de rektorer och elevhandledare som svarade på vår enkät. De flesta
uppfattar att elevhandledningen har en ganska god ställning i deras skola. I
åk 7–9 har rektorerna ett starkt förtroende för sina elevhandledare som axlar
och utför ett stort arbete, många gånger med knappa resurser. Samtidigt ser
deras professionella ögon också brister och utvecklingsområden, både i fråga
om rent pedagogiska lösningar men också strukturella frågor inom ledning och
organisering.
Utifrån elevhandledningens styrdokument och de enkätsvar som inkommit har
fem parametrar valts ut för att belysa infallsvinklar som man kan utgå ifrån i sitt
utvecklingsarbete. Dessa parametrar behandlas i varsitt kapitel (kap 2–6).
DE NATIONELLA
MÅLEN FÖR LIVSLÅNG
VÄGLEDNING
• jämlik tillgång till
vägledningstjänster
som tillfredsställer de
individuella behoven
• stärkta
karriärkompetenser för
den enskilda individen
De tre första, synliggjord, integrerad, sammanhängande belyser i huvudsak
aspekter på ledning och arbets- och ansvarsfördelning, medan individualiserad
och kompetensdriven mera betonar den pedagogiska och didaktiska dimensionen av handledning.
• tillräcklig och relevant
kompetens för
personalen
Förutom att dessa parametrar träder fram som utvecklingsområden i enkäten,
betonas de också i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014 (LP2014).5 De korrelerar också tydligt med de strategiska målen
på nationell nivå.
• kvalitetssäkrade
vägledningssystem
Varje utbildningsanordnare har naturligtvis frihet att formulera och utveckla
sina mål och kvalitetsmätare på sitt eget sätt och med hänsyn till sina lokala
behov och förutsättningar.
• vägledningen fungerar
som en koordinerad
helhet
Strategiska mål för att utveckla
livslång handledning (Elinikäisen
ohjauksen kehittämisen strategiset
tavoitteet). Undervisningsoch kulturministeriets
arbetsgruppspromemorior och
utredningar 2011:15.
5 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.
Föreskrifter och anvisningar 2014. http://www.oph.fi/lagar_och_anvisningar/laroplans-_och_
examensgrunder/grundlaggande_utbildningen
5
RÖSTER UR ENKÄTEN
2.Synliggjord elevhandledning
”En tydlig struktur på
vad, vem, när, hur, och
uppföljning skulle nog
strukturera och förtydliga.”
Med synliggjord avses här att elevhandledningen uppfattas som en helhet och
är kommunicerbar. Först och främst innebär det att man kontinuerligt talar om
den internt i skolan, behandlar den som en helhet och avser samma sak.
”Läsåret inleds med en
genomgång av planen
med eleverna; planen
diskuteras i kollegiet på
de punkter som berör
den gemensamma
handledningen och
arbetsfördelningen;
handledningen beskrivs
kort i infobladet som delas
ut till alla vårdnadshavare.”
6
Men man behöver också kunna presentera den utåt till vårdnadshavare, kommunala beslutsfattare och andra samarbetsparter. I tider när konkurrensen om
resurserna hårdnar, behöver skolan kunna motivera och försvara elevhandledningen och visa på dess betydelse och resultat.
Elevhandledningen ska fungera som en länk mellan skola, samhälle och
arbetsliv. Den ska samverka i nätverk och utnyttja lärmiljöer utanför skolan och
den ska genomföras i dialog med vårdnadshavarna.
Detta förutsätter att skolan tydligt kan beskriva vad elevhandledningen är, vilka
mål man har ställt upp och hur man planerar gå tillväga för att nå dem.
Enkäten visar att det bland respondenterna finns vissa svårigheter att se tydliga konturer på elevhandledningen, både till innehåll och ansvarsfördelning.
Elevhandledning är inte det samma som elevvård och stödinsatser men den är
inte heller bara information om utbildningsalternativ, arbetsliv och övergången
till andra stadiet.
Ledningens ansvar att synliggöra
Elevhandledningen ska synliggöras i budgetarbetet och i den övriga resurstilldelningen. Att förverkliga en individualiserad, mångsidig elevhandledning
genom hela den grundläggande utbildningen, kräver resurser bl.a. i form av
arbetstid för lärarsamarbete och nätverkskontakter, ändamålsenliga utrymmen
för olika former av handledning, studiebesök, fortbildning.
Största delen av ansvaret för att elevhandledningen blir en koordinerad
och synlig helhet internt faller på skolans ledning, oftast rektor. När det t.ex.
handlar om ansvars- och arbetsfördelning, resurser, fortbildning, om lärmiljöer
utanför skolan och uppföljning av resultat, är det framför allt rektor som har befogenheter. Utan ledningens aktiva stöd är det svårt att driva ett organisatoriskt
och pedagogiskt utvecklingsarbete.
Handledningsplan saknas ofta
Enkäten visar på en stor variation i hur elevhandledningen leds och planeras,
vem som gör upp handledningsplanen, godkänner den och vem som bär ansvaret för genomförandet.
Knappt 40 % av respondenterna verkar i en skola där man årligen gör upp
och följer en handledningsplan som komplement till den lokala eller skolvisa
läroplanen. 30 % uppger att mål, ansvars- och uppgiftsfördelningen samt uppföljnings- och utvecklingsförfaranden tydliggörs på annat sätt. Här nämns t.ex.
interna årsklockor och kartläggning av eleverna inom elevvården. Dessa är
goda och viktiga rutiner men motsvarar dock inte den helhetskoordinering som
en handledningsplan avses utgöra.
RÖSTER UR ENKÄTEN
”Nätverkande blir svårt pga
tidsbrist.”
”Jag sitter också med
i elevvårdsgruppen,
pedagogiska gruppen och
elevkåren, samt ytterligare
två samarbetsgrupper
mellan skola yttre
samarbetsparter, vilket är
precis lämpligt just nu för
min arbetsbörda. Mer orkar
jag definitivt inte med, och
tiden tar slut.
”Praktisk kännedom om
olika yrkesbranscher
kräver studiebesök
längre bort. Det medför
kostnader och är svårt att
få finansierat.”
För den resterande 30 % verkar det inte finnas någon gemensamt formulerad
helhetsplan för elevhandledningen, utan ansvaret ligger på den enskilda läraren att planera, integrera och genomföra elevhandledningen i sin undervisning.
7
Den låga svarsprocenten bland rektorer i åk 1-6 kan kanske tolkas som så att frågor kring elevhandledning
inte upplevs relevanta för åk 1–6, vilket några respondenter uppger i sina fritextsvar.
”Elevhandledningen är ju inte ett ämne som förekommer i åk 1–6.”
Å andra sidan tycker en stor del av lågstadierektorerna i enkäten att elevhandledningen har en hög eller
ganska hög synlighet och status i deras skolor.
De till synes motsägelsefulla signalerna antyder att det inte alltid är så lätt att definiera vad elevhandledning
är, hur den ’ser ut’ eller paketeras i olika utvecklingsstadier. P.g.a. den höga integrationsgraden i åk 1–6
verkar handledningen vara svårare att urskilja och definiera som en helhet. En av respondenterna beskriver
det så här:
”I årskurserna 1-6 är elevhandledningen i sig inget specifikt ämne. Därför var det mycket svårt att svara
på frågorna. Märkte själv att jag ibland tagit elevhandledningen som ett redskap för elever med särskilda
behov, medan i andra frågor så har jag svarat utifrån barnens framtid och vägledning på den banan. Det
förstnämnda tycker jag fungerar utmärkt på vår skola, medan den andra faktorn är marginell till omfånget.”
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
Nästan 90 % av elevhandledarna i åk 7–9 tycker att elevhandledningens synlighet och status i deras skolor är hög eller mycket hög. De får flankstöd av rektorerna i sin uppfattning. Enligt 75 % av respondenterna
inleds den planmässiga elevhandledningen inom grundläggande utbildning i deras kommun först i åk 7–9,
vilket säkert stöder synligheten.
8
Trots att en så stor andel uppger sig sakna en handledningsplan får ändå elever och vårdnadshavare information om hur elevhandledningen kommer att genomföras. Drygt 60 % uppger att planerna tillgängliggörs för
elever och vårdnadshavare. Det vanligaste sättet är via skolans nätsidor, men informationsbrev, folder och
föräldramöten utnyttjas också.
2.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Reserveras det tid för lärarkollegiet att tillsammans diskutera och planera elevhandledningen?
• Vilka frågor och teman är speciellt viktiga för lärarna? För elevhandledaren? För rektor?
• Hur deltar bildningsdirektören i planeringen? Vad behöver hen känna till? I vilket skede?
• Hurudan form ska vår handledningsplan ha för att bäst stöda och stärka vår elevhandledning?
• Hur informeras kommunala beslutsfattare om skolans elevhandledning?
• Vilka externa aktörer vill vi samarbeta med? Vilka vill vi att deltar i planeringen?
• Kan vi inleda samarbete med andra skolor kring elevhandledning? Kan vi besöka eller bjuda in
rektor/lärare/elevhandledare i andra skolor?
• Har elevhandledningen resurser enligt de nationella kvalitetskraven (högst 250 elever/
studiehandledare)?
• Finns det arbetstid och budget för
• studiebesök?
• nätverkskontakter?
• arbetslivskontakter?
• fortbildning?
• Finns det ändamålsenliga utrymmen för individuell handledning och i smågrupper?
• Finns det en (långsiktig) fortbildningsplan inkl. budget för elevhandledning?
• Hur kan (jag som) rektor aktivt stöda elevhandledningen?
• Vilka mätare/indikatorer på synliggjord elevhandledning är viktiga för oss att följa upp?
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
• Finns det ändamålsenlig IKT-utrustning?
9
RÖSTER UR ENKÄTEN
3.Integrerad elevhandledning
”Vi integrerar
elevhandledningen i den
normala undervisningen.
Ibland sker den dagligen
ibland veckovis. Det
varierar väldigt mycket.”
Elevhandledning har status som ett självständigt läroämne i våra läroplansgrunder. Det finns ett i lag och förordning tydligt definierat uppdrag genom hela
den grundläggande utbildningen, precis som för övriga läroämnen. Formen för
hur den ges kan variera.6
”Elevhandledaren har
individuella samtal med
alla elever och kartlägger
deras behov och
önskemål.”
I åk 1–2 är elevhandledningen en helt integrerad del av den undervisning och
fostran som ges. Den ska ingå som ett bärande element i skolstarten och
genomsyra hela skolans verksamhet. I åk 3–6 genomförs elevhandledningen
fortsättningsvis som en integrerad del men det är nu möjligt att i den lokala
läroplanen reservera lektioner specifikt för elevhandledning. I åk 1–6 är det
klassläraren som i huvudsak ansvarar för elevhandledningen.
Denna totala integration i skolvardagen är ur elevperspektiv ett viktigt mål.
Men för lärare och skolpersonal måste elevhandledningen samtidigt kunna
urskiljas som en helhet, för att kunna driva ett målmedvetet utvecklingsarbete
både med tanke på den egna undervisningen och på skolans verksamhetskultur.
Fr.o.m. åk 7 byter elevhandledningen form. Den särskiljs från den övriga
undervisningen, får årsveckotimmar och ansvariga elevhandledare. Den nya
formen kan vilseleda en att tro att ämnet introduceras först nu.
Men formbytet innebär inget avsteg från läroplansuppdraget utan bara nya,
mera ändamålsenliga arbetsformer med tanke på elevernas utvecklingsstadium och de uppställda målen.
6 1§ i förordningen om grundläggande utbildning (628/1998)
10
Svag integrering över ämnesgränser
Avsikten med införandet av årsveckotimmar är inte att klippa av banden till den
övriga undervisningen i åk 7–9. Elevhandledningen är fortfarande hela skolans
uppgift. Likaså är varje lärare fortfarande ansvarig för verksamheten, lärandet
och välbefinnandet i sin undervisningsgrupp, att handleda och stödja varje
elev i sitt ämne.
Kompetensmålen för elevhandledningen förutsätter ett nära samarbete med
de övriga läroämnena. Likaså ska förberedelserna inför den praktiska arbetslivsorienteringen (PRAO) ske i samarbete med de övriga ämnena. Här har
rektor ett övergripande ansvar för att elevhandledningen återintegreras i de
övriga ämnena och bevarar sin karaktär av helhetsskapande undervisning.
Av enkätsvaren att döma verkar det i praktiken finnas en viss frustration över
bristen på återintegrering. Både rektorer och elevhandledare vill se elevhandledningen som ett mer övergripande ämne och stärka samarbetet med ämneslärarna. Elevhandledare opponerar sig mot att elevhandledningen uppfattas
som enbart deras uppgift och vill se ett breddat ansvar och mera samarbete.
Integrering med övriga ämnen uppfattas som ett av de tre viktigaste utvecklingsbehoven inom elevhandledningen av både rektorer och elevhandledare.
Det ses också som ett område där mera fortbildning behövs. Nästan varannan elevhandledare uppger att det finns behov av kompetensutveckling
i skolan när det gäller att integrera elevhandledningen i andra ämnen eller
temahelheter.
RÖSTER UR ENKÄTEN
”[Utvecklingsbehov] Att
stärka samarbetet mellan
ämneslärarna; att göra
elevhandledningen till ett
mer övergripande ämne.”
”[Utvecklingsbehov] Att alla
lärare tar ansvar och inte
tänker att handledning bara
hör till elevhandledarens
uppgifter.”
”[Utvecklingsbehov] Att
lärarna skulle se sin
handledarroll i det enskilda
ämnet på ett tydligare sätt
(finns stora individuella
variationer).”
Elevhandledningen i grundläggande utbildning ska således samtidigt uppfylla
kravet på integrering och synliggörande. Fallgropen med den inledande starka
betoningen på integration är att handledningen blir svår att se som en helhet
och ett eget utvecklingsbart ämne. Att alltför starkt betona elevhandledningen
i åk 7–9 som enskilt ämne på elevhandledarnas ansvar är också att vingklippa
den.
11
RÖSTER UR ENKÄTEN
Ledningen har helhetsansvar
”[Utvecklingsbehov]
Mycket av det vi gör i
elevhandledningen skulle
även kunna ske integrerat i
andra ämnen.”
Ansvars- och arbetsfördelningen varierar mellan stadierna men kan inte i
något skede begränsas till enskilda lärare eller elevhandledare. Det ankommer
på rektor att se till att varje enskild lärare aktivt integrerar elevhandledning i sin
lärarroll. I åk 7-9 är det också rektors sak att aktivt främja samarbetet mellan
elevhandledare och ämneslärare. Elevhandledaren har ett större ansvar för
helhetsplaneringen av läroämnet men alla lärare bör delta i arbetet och se sin
egen roll i helheten. En handledande verksamhetskultur kräver allas medverkan och tydlig ledning.
”[Utvecklingsbehov]
Större samarbete med
näringslivet.”
Ett delat ansvar har sina risker och kan ibland leda till att ingen tar ett helhetsansvar. Det blir därför viktigt att påpeka det självklara - att helhetsansvaret för
elevhandledningen hör till rektor eller skolans ledning, oavsett stadium.
”Man kunde faktiskt ge
arbetslivsrepresentanterna
en större roll, det är ju där
eleverna i framtiden skall
verka.”
Elevhandledning – en mötesplats
Integrerad avser i detta sammanhang också nödvändigheten att öppna upp
elevhandledningen för impulser från aktörer utanför skolans ibland väldigt
slutna värld. För att skolans elevhandledning ska ha relevans för framtidens
samhälle, är det viktigt att världen utanför skolan ges plats i undervisningen.
Elevhandledningen ska vara en kontaktlänk mellan skolan, hemmet, samhället
och arbetslivet och man behöver därför noggrant överväga hur en kontinuerlig
dialog med dessa bäst kan främjas.
En fruktbar dialog innebär bl.a. att intressenter och samarbetsparter ges en
möjlighet att delta i alla faser av kvalitetsarbetet. Samarbetet öppnar även för
möjligheten att integrera nya lärmiljöer och arbetssätt i skolans undervisning
och vardagsliv. Kontinuerlig kontakt med arbetslivet ger viktig förståelse för de
kompetenser som behövs i framtiden. Ur fortbildningssynvinkel är det därför
också viktigt att lärare och elevhandledare uppmanas och ges möjlighet att
skapa och delta i olika nätverk utanför skolan.
Elevhandledningen förbereder och stöder elevens integration i det samhälle
och arbetsliv som finns utanför skolan. Eleverna har rätt att få en uppdaterad
och trovärdig bild av samhället och arbetslivet.
12
3.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Vilka konkreta exempel på integrerad elevhandledning finns idag vår skola?
• Vilket innehåll i elevhandledningen lämpar sig bäst/sämst att integrera?
• Vad hindrar oss från att integrera elevhandledningen i andra ämnen?
Strukturella hinder eller gamla vanor?
• Vilka rutiner kan ändras för att möjliggöra en större integrering?
• Vad är vår erfarenhet av att integrera elevhandledningen? För- och nackdelar?
• Hur utvärderar vi integrerade helheter?
• Vilka lärmiljöer utanför skolan skulle stöda målen för elevhandledningen?
• Är våra arbetslivskontakter tillräckliga? Långsiktiga? Systematiska?
• Hur breddar vi vårt kontaktnät?
• Vilka andra samhällsaktörer kunde stöda målen för elevhandledningen?
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
• Vilka mätare/indikatorer på integrerad elevhandledning är speciellt viktiga för oss?
13
RÖSTER UR ENKÄTEN
”Jag anser att det finns
för lite tid, eftersom jag
måste göra nödvändigt
arbete utan ersättning.
Handledningen blir allt
viktigare. Nu blir sjuornas
och åttornas handledning
minimal, eftersom niorna
måste prioriteras.”
”Vi har ingen
klassundervisning i
elevhandledning i åk 8.”
4.Sammanhängande
elevhandledning
Elevhandledningen ska utgöra en sammanhängande helhet med vilket här
avses både kontinuitet över tid och progression i innehåll.
Kontinuitet innebär att det inte förekommer tvära kast eller avbrott i tillgången
till elevhandledning under hela den grundläggande utbildningen. Flera enkätsvar berättar att åk 8 får klart minst resurser, eller blir helt utan, när elevhandledningens årsveckotimmar allokeras för åk 7–9. Möjligheten till individuella
samtal verkar tyvärr på många håll vara förbehållen elever i åk 9.
Handledningens kontinuitet ska säkerställas genom att erbjuda elevhandledning
på alla årskursnivåer (åk 7–9)7. Långa avbrott i den schemalagda elevhandledningen bör i det längsta undvikas men kan eventuellt uppvägas av kompensatoriska insatser som planenligt integreras i andra ämnen och aktiviteter.
Sammanhängande elevhandledning förutsätter dock att elevernas möjlighet till
regelbunden självbedömning och respons i samband med handledningsåtgärderna inte äventyras.
Lyckad stadieövergång kräver
handledningsinsatser
Precis som för alla andra läroämnen presenterar läroplansgrunderna en progression i fråga om elevhandledningens uppdrag och mål. Arbetet mot målen
startar redan första skoldagen i åk 1, alltså långt innan årsveckotimmarna för
elevhandledning dyker upp i åk 7.
Målen för undervisningen i åk 7–9 finns redan närvarande i uppdragsbeskrivningen för åk 1–2 och 3–6 men på en lägre utvecklingsnivå. I handledningsplanen beskrivs och förtydligas, årskurs för årskurs, hur denna mål- och innehållsprogression eller lärandetrappa förverkligas.
7 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.
Föreskrifter och anvisningar 2014:96. Sid 445.
14
Både kontinuiteten och innehållsprogressionen bör speciellt beaktas vid de viktiga övergångsskedena från
förskoleundervisning till åk 1, mellan åk 6 och åk 7 samt mellan grundläggande och andra stadiets utbildningar.
Övergångsskedena från en skola till en annan kräver kommunikation, planering och handledningsinsatser
i samverkan för att lyckas och bör involvera lärar- och elevhandledningspersonal på bägge sidor om stadiegränsen. I handledningsplanen preciseras ansvars- och arbetsfördelningen och annan överenskommen
praxis. Samarbetet över stadiegränserna bedömer merparten av intressenterna som bra eller mycket bra.
Mer än två tredjedelar av rektorerna bedömer att eleverna uppfattar elevhandledningen som en sammanhängande helhet i viss mån eller ganska mycket, medan elevhandledarna i åk 7–9 är mera tveksamma.
Drygt hälften tror att eleverna har svårigheter att uppfatta den som sammanhängande (i viss mån, inte alls).
Elevhandledningen ska genomföras så att både den enskilda eleven och hela skolans personal uppfattar
den som ett kontinuum genom hela den grundläggande utbildningen. Den inbegriper även övergången från
förskoleundervisningen och till fortsatt utbildning.
4.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Uppfattar eleverna och vårdnadshavarna elevhandledningen som en sammanhängande helhet
från åk 1 till åk 9?
• Vad är vårt behov som mottagande part vid stadieövergången? Vad är vår roll som sändande
part?
• Hur följer vi upp och utvärderar samarbetet över stadiegränserna?
• På vilka grunder fattas beslut om hur årsveckotimmarna fördelas i åk 7–9?
• Hur kompenserar vi eventuella avbrott i den schemalagda undervisningen?
• Har eleverna tillgång till individuella samtal på alla årskursnivåer?
• Gör eleverna kontinuerligt (på alla årskursnivåer) en självbedömning av sin utveckling?
• Vilka mätare/indikatorer på sammanhängande elevhandledning är speciellt viktiga för oss att
kontinuerligt följa upp?
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
• Vilka starka/svaga sidor ser vi i samarbetet med förskolan/åk 7–9/andra stadiets utbildningar i
fråga om stadieövergångar ?
15
RÖSTER UR ENKÄTEN
”Varje lärare avgör själv
vad som är tillräckligt”
”[Tillräcklig är] att alla
elevers särskilda behov är
kartlagda och beaktade i
handledningsplanen.
”[Tillräcklig är] att eleverna
känner sig sedda,
bekräftade. Får svar på
funderingar om sig själva
och sin framtid.”
5.Individualiserad
elevhandledning
Varje elev har subjektiv rätt att få handledning ”utgående från sina egna förutsättningar, sina värderingar, sitt utgångsläge och sina intressen.”8
Varje elev har också rätt till jämlik handledning oberoende av bakgrund, vare
sig det gäller kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk,
religion, övertygelse, åsikt, sexuell läggning, hälsotillstånd, handikapp eller av
någon annan orsak som gäller hens person.
Jämlik eller likvärdig innebär inte ”lika för alla” utan snarare att alla har rätt till
ett slags positiv särbehandling utifrån sin egen unika situation. Elevhandledning ska inte förväxlas med elevvård eller stöd för lärande och skolgång, även
om dessa ur elevens synvinkel bildar en gränslös helhet. Varje elev har rätt till
tillräckliga utmaningar också inom elevhandledning.
Elevernas sociala förhållanden, könstillhörighet och etnicitet är faktorer som
skolan och i all synnerhet elevhandledningen har skäl att vara uppmärksam
på i sin undervisning och uppföljning, då de medför en risk för skiktning och
marginalisering.
Individualisering har följaktligen både en kvantitativ och en kvalitativ dimension.
8 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.
Föreskrifter och anvisningar 2014:96
16
Vad är tillräckligt för att uppnå målen?
I grundskollagen och läroplansgrunderna används ofta det besvärliga uttrycket tillräckligt. Skolan ska bl.a. tillhandahålla tillräckliga utmaningar, tillräckligt
stöd för lärande och skolgång, tillräcklig information till vårdnadshavare, och
tillräckligt ofta. Tillräckligt anger inga absoluta mått men inbegriper såväl en
kvantitativ som kvalitativ dimension.
För att kunna svara på frågan måste skolan ta reda på vad varje enskild elev
behöver. Det krävs någon form av kartläggning, skriftlig eller muntlig, samt dokumentation och analys för att definiera vad tillräckligt innebär för varje enskild
elev. Det innebär också att följa med och justera den individuella planen över
tid. Det finns inga färdigt givna svar.
Varierande definitioner på ”tillräcklig”
Det ankommer på utbildningsanordnaren att definiera tillräcklig handledning.
Första steget är att fundera över hur man kartlägger elevens förutsättningar,
värderingar, utgångsläge och intressen och därefter hur man bygger upp en
individualiserad eller differentierad handledning. I utvärderingsskedet kontrollerar man sedan hur väl genomförandet mött kravet på tillräckligt.
RÖSTER UR ENKÄTEN
”[Tillräcklig är] lektioner
och personlig handledning.
Vid behov arrangeras
stödjande handledning.”
” [Tillräcklig är] en
resursfråga.
”Då alla elever får
utbildningsplats i andra
stadiet har elevhandledningen varit tillräcklig.”
I enkäten ombads respondenterna att berätta vad tillräcklig elevhandledning
innebär i deras skola och hur man bedömer att tillräckligt uppnåtts.
Svaren visar ingen samstämmighet i hur man fastställer tillräckligt. Det finns
skillnader i perspektiv och vilka eller hur många olika kriterier som avgör. På
något håll räcker ett allmänt konstaterande ”att det går hyfsat bra för eleven i
olika skolämnen”, på annat håll finns en klar lista på kvantitativa och kvalitativa
kriterier. I flera kommentarer antyds att definitionen är rörlig och påverkas ofta
av resurser.
17
Tillräckligt kan i respondenternas skolor innebära att:
• eleven avgör när det är tillräckligt
• den enskilda läraren avgör när tillräckligt uppnåtts
• elevhandledarens allokerade arbetstid har använts
• timresursen använts enligt planeringen
• alla personalresurser utnyttjats
• elevernas behov och önskemål kartläggs i individuella samtal
• alla elever hänger med i undervisningen och mår bra
• individuella samtal genomförts, och vid behov med föräldrarna
• eleven fått en utbildningsplats i andra stadiet
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
• elever och vårdnadshavare vet att de när som helst kan ta kontakt om mera handledning eller
stöd behövs
18
• eleverna och vårdnadshavarna är nöjda med den hjälp och handledning som de fått.
Endel av dessa är lätta att följa upp, andra är mera godtyckliga och tolkningsbara. Formuleringen om tillräcklig handledning har utgått i LP2014 men frågan är ändå av största vikt vid uppgörandet av handledningsplanen. Hur garanterar och bedömer vi att eleven fått den handledning hen behöver och har rätt till?
För att kunna garantera en jämlik och tillräcklig elevhandledning kan vikten av systematik inte nog betonas.
5.1Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Har vi överenskomna etiska principer för handledningen? Känner alla i personalen till dem?
• I vilket forum för vi en kontinuerlig diskussion om de etiska principerna samt hur vi tillämpar dem
i olika situationer?
• Hur kartlägger vi elevernas individuella behov och önskemål?
• Vilka rutiner har vi för att kommunicera kartläggningens resultat, dvs den enskilda elevens behov,
till alla lärare så att de kan beakta dem inom ramen för sin egen undervisning?
• Hur säkerställer vi att vår handledning är jämlik (i fråga om t.ex. kultur, etnicitet, språk, kön,
hälsa, social bakgrund)? Hur följer vi upp detta?
• Hur definierar vi tillräcklig handledning i kvantitativa och kvalitativa termer?
• Vilka områden behöver vi utveckla för att kunna säkerställa tillräcklig handledning för varje elev?
• Hur fungerar förberedelserna inför PRAO-perioden? Infaller den så att den optimalt stöder
elevernas individuella behov och mål?
• Vilka fortbildningsbehov har personalen i fråga om individualiserad elevhandledning?
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
• Vilka mått/indikatorer på individualiserad elevhandledning är viktiga för oss att följa upp?
19
ELEVHANDLEDNINGENS
UPPDRAG OCH MÅL
åk 1–9 (LP2014)
• lärande och
studiefärdigheter
• egen aktivitet,
delaktighet och
ansvarsfullhet
• självkännedom och
personlig utveckling
• medvetenhet om
jämställdhet och
likabehandling i
samhället
• förmåga att ställa upp
mål och sedan jobba föra
att nå dem
• möjlighet att göra
underbyggda val
gällande framtida studier
• kunskaper om framtidens
arbetsmarknad
• arbetslivsfärdigheter
20
6.Kompetensdriven
elevhandledning
Elevhandledningens kompetensmål inbegriper färdigheter, attityder, värderingar, och faktakunskaper.
Elevhandledningens mål kan också beskrivas med hjälp av tre perspektiv insikt, utsikt och framsikt. För det första ska elevhandledningen främja elevens
självkännedom och personliga utveckling. Det handlar om att blicka inåt, att
lära sig reflektera över sig själv och förstå sitt handlande. Det handlar också
om att hitta sin drivkraft, att aktivt kunna leda sig själv och sitt eget lärande i en
föränderlig värld.
Personlig utveckling bygger på elevens egen aktiva roll. Att se eleven som
subjekt medför implikationer för förverkligandet av elevhandledningen genom
hela grundläggande utbildningen. Hur detta ska synas och omsättas i skolans
vardag är frågor som måste diskuteras när handledningsplanen uppgörs.
Utsikt står för kunskap om omvärlden, om utbildningsmöjligheter och arbetsmarknaden, inte bara lokalt och nationellt utan även internationellt. I dagens
värld är denna information allt annat än statisk och den är nästan obegränsad,
vilket gör att färdigheten att söka och sålla information blir oumbärlig.
Framtidsperspektivet är starkt närvarande i elevhandledningen. Framtiden kan
verka lockande för någon, medan den för andra ter sig enbart skrämmande.
Det gäller sannolikt både elever och lärare. Det oaktat ska elevhandledningen
rikta blicken mot framtiden, för det är den eleverna ska utrusta sig för. Vi måste
fråga oss vad vi vet och tror om den värld i vilken de ska leva och verka och
vilka kompetenser de kommer att behöva för att navigera vidare.
Karriärkompetens
KARRIÄRKOMPETENS
Begreppet Career Management Skills har myntats inom en europeisk referensram och kommer till uttryck i våra läroplansgrunder delvis i målen för
elevhandledningen och delvis i målen om mångsidig kompetens (K1–7). På
svenska rekommenderas karriärkompetens eller färdigheter i karriärplanering.
”Karrierekompetencer er
kompetence til at forstå og
udvikle sig selv, udforske
livet, læring og arbejde”
Innebörden i karriär är att människor lever sitt liv i en mängd olika kontexter
och livssammanhang, t.ex. utbildning, arbete, fritid och familj. Dessa kontexter
skapar en komplex helhet som kräver daglig hantering för att bli meningsfull
för den enskilda individen. Det är detta som kallas karriär och i den meningen
är karriär något som alla människor har.9
Kompetens används här i samma betydelse som i EU’s nyckelkompetenser
för livslångt lärande, där kompetens är en kombination av kunskap, färdigheter
och värderingar som fastställs i förhållande till en kontext.10
Karriärkompetensen inbegriper därför delområden som kreativitet, flexibilitet,
problemlösningsförmåga, social förmåga, empati, ansvar, en sund självkänsla,
förmåga att ta initiativ och arbeta målmedvetet, både självständigt och i grupp.
De är kompetenser för livslångt lärande som konstaterats vara nödvändiga
och värdefulla för den enskilda människans karriärbygge och livsbalans.
Elevhandledningens uppdrag är att varje elev ska känna sig förberedd och
hoppfull inför framtiden och att hen har utvecklat sådana kompetenser som bär
långt in i en okänd framtid, inte bara över en stadiegräns.
Thomsen, R. (2014).
Karrierekompetence og vejledning i
et nordisk perspektiv – Karrierevalg
og karrierelæring. NVL & ELGPN
concept note, Oslo: NVL
”Ett antal färdigheter
och kompetenser som
stödjer individen i att
förena, analysera och
organisera kunskapen om
sig själv (självinsikt) och
kunskap om utbildningsoch yrkesinformation
så hen kan fatta och
genomföra beslut och klara
övergångar/ växlingar i
livet.”
Ordlista. En fristående översättning
av vägledningsrelaterade begrepp
utifrån ELGPNs ordlista. Malmö
högskola (2014).
9 Thomsen, R. (2014). Karrierekompetence og vejledning i et nordisk perspektiv – Karrierevalg
og karrierelæring. NVL & ELGPN concept note, Oslo: NVL
10 Ibid.
ELGPN= European Lifelong
Guidance Policy Network,
www.elgpn.eu
NVL= Nordiskt nätverk för vuxnas
lärande, www.nvl.org.
21
RÖSTER UR ENKÄTEN
Mera tyngd åt den personliga utvecklingen
[Större tyngd åt…]
I enkäten ombads respondenterna att bedöma hur bra undervisningen stöder
målen för elevhandledning på en skala mycket bra, bra, i viss mån, inte alls,
vet ej.
”Självkännedom, självbild,
självkänsla”
”Självkännedom,
individuella mål och
personlig utveckling”
”Förståelse för att en
föränderlig värld kräver
goda verktyg för att kunna
vidareutbilda sig och t.o.m.
byta kompetensområde.”
”Mera tid för samtal
och handledning på
tumanhand”
”Elevens egen aktivitet och
ansvar”
”Eleverna har så
varierande behov, så
det skulle behövas mer
flexibilitet i innehållet och
i gruppsammansättningen.”
22
En majoritet av rektorer och elevhandledare bedömer att elevhandledningen
stöder varje enskilt mål bra eller i viss mån. Mycket bra används betydligt
mera restriktivt, förutom i fråga om hur väl eleverna kan göra underbyggda val
gällande fortsatta planer, där drygt 30 % är mycket nöjda. Resultaten ger dock
inget svar på om respondenternas bedömningar grundar sig på genomförda
utvärderingar av något slag eller om det är strikt deras individuella, om dock
professionella bedömning.
Respondenterna ombads också nämna vilka kompetenser de ser att borde
få större tyngd i elevhandledningen. Här framträder en mera informativ och
nyanserad bild.
Både elevhandledare och rektorer ser att elevernas personliga utveckling borde få mera utrymme. Självkännedom, självbild och självkänsla lyfts av väldigt
många fram som områden där mera insatser skulle behövas. Elevernas egen
aktivitet och eget ansvarstagande, både i stort och i smått, nämns också ofta
som mål som inte uppnås tillfredsställande.
På många håll behövs en diskussion kring hur skolan skapar mera utrymme
och en gynnsam miljö för dessa färdigheter att växa.
Fortbildning för elevhandledare och lärare
För att kvalitetsutveckla elevhandledningen förutsätts det att elevhandledare
och lärare själva har möjlighet att kontinuerligt utveckla sin kompetens. Handledning äger rum i skärningspunkten mellan individens och samhällets utvecklingslinjer, vilket kontinuerligt ställer nya krav på de som handleder.
I enkäten hade respondenterna möjlighet att ta ställning till behovet av kompetensutveckling kring tjugo olika teman. Det som mest efterlyses var fortbildning
i hur elevhandledningen kunde integreras i andra ämnen eller temahelheter
(26/57). Andra framträdande behov är framtidens yrken och utbildning (24/57),
metoder för grupphandledning (23/57), elevhandledning för elever med invandrarbakgrund (23/57).
6.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• I vilket forum diskuterar vi som kollegium läroplanens och framtidens kompetensmål och
innehåll?
• Hur väl känner eleverna och vårdnadshavarna till målen för elevhandledningen?
• Hur får vi in andra (lokala) synpunkter på elevhandledningens mål och innehåll?
• Vilka pedagogiska arbetssätt (handledningsverktyg) använder vi för att stöda elevernas
• lärande och studiefärdigheter?
• egen aktivitet, delaktighet och ansvarsfullhet?
• självbild, självförtroende och personliga utveckling?
• medvetenhet om jämställdhet och likabehandling i samhället?
• förmåga att ställa upp mål och jobba för att nå dem?
• arbetslivsfärdigheter?
• Erbjuder vi eleverna olika sätt att utföra självvärdering av sin egen utveckling?
• Har vi rätt balans på betoningen av perspektiven insikt, utsikt och framsikt i vårt genomförande
av elevhandledningen?
• Hur får eleverna utvärdera den handledning de fått? Och vårdnadshavarna? Hur beaktar vi deras
utvärderingar?
• Vilka fortbildningsbehov har personalen i fråga om kompetensdriven handledning?
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
• Vilka mått/indikatorer på kompetensdriven handledning är viktiga för oss att följa upp?
23
RÖSTER FRÅN FÄLTET
7.Uppföljning och utvärdering
”[Utvecklingsbehov] Att
spelreglerna för uppföljning
i nejden förtydligas.
Nu släpper vi taget om
eleverna när de blivit
antagna till utbildning på
andra stadiet.[…] men
det skulle vara bra med
gemensamma spelregler.”
Enligt läroplansgrunderna har utbildningsanordnaren en skyldighet att följa upp
och utveckla den lokala läroplanen, vilket då självfallet också gäller elevhandledningen.
”Vi [i skolvärlden] kanske
ser positiva tendenser
men ett mätinstrument för
att tillräcklig handledning
delgivits saknas nog.”
Elevhandledningen kan följas upp och utvärderas på olika nivåer och med
olika tidsperspektiv. Vissa faller utom skolans räckhåll. Det krävs i regel omfattande forskning för att mäta elevhandledningens samhälleliga betydelse eller
dess långsiktiga konsekvenser för en enskild elev.
Syftet med utvärderingen är att utveckla utbildningen och förbättra förutsättningarna för lärande.11
Redan när arbetet med handledningsplanen inleds är det väsentligt att fundera
på hur man vill genomföra utvärderings- och utvecklingsarbetet. Man kan med
fördel anpassa utvärderingen till utbildningsanordnarens eget system, om ett
sådant redan existerar. I vilket fall som helst gäller det att avgöra vad man vill
följa upp och att det görs med långsiktig systematik.
Elevhandledningens uppdrag måste omformas till mätbara åtgärder för att
man i utvärderingsskedet ska kunna svara på frågan om man uppnått sina
mål. Därför är det viktigt att man fokuserar på sådana kvalitetsmätare eller
indikatorer som ligger inom organisationens och lärarens frirum, och som det
är möjligt att operationalisera, påverka och följa upp. Mätare eller indikatorer
kan vara antingen kvantitativa eller kvalitativa.
Det står varje utbildningsanordnare fritt fram att bestämma vilka utvärderingskriterier och insamlingssätt man vill använda sig av men det kan t.ex. innebära
statistiska uppgifter, personalens interna utvärdering, elevernas självvärdering,
elevernas och vårdnadshavarnas utvärdering av hur handledningen fungerar.
Med dessa som grund för diskussion och analys fattar man sedan beslut om
nya utvecklingsåtgärder.
11 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.
Föreskrifter och anvisningar 2014:96
24
Egna eller gemensamma utvärderingsrutiner?
Enligt enkäten är uppföljningen och utvärderingen den svagaste länken i kvalitetsarbetet. Det är samtidigt
den mest utmanande, även ur ett nationellt perspektiv.
Mer än hälften av respondenterna svarar att det förekommer lite eller ingen uppföljning alls i fråga om
elevhandledning. Om detta beror på svårigheten att fastställa utvärderingskriterier, samla in data eller på
elevhandledningens svaga konturer framkommer inte i materialet. Endast 5 av 57 respondenter bedömer att
elevhandledningen följs upp och utvärderas mycket bra utifrån överenskomna kriterier (mätare). Om det saknas systematik i uppföljning och utvärdering, kommer det långsiktiga utvecklings- och kvalitetsarbetet att lida.
Enkäten antyder att många utbildningsanordnare hittills sett på elevhandledningen som en skolvis angelägenhet. I åk 7–9 är det i hög grad elevhandledaren som ensam axlar ansvaret för den årliga planeringen.
Mer än hälften av respondenterna uppger att det är rektor som godkänner hur elevhandledningen genomförs. Bara en liten andel har synliggjort elevhandledningens genomförandeplan för kommunala beslutsfattare. I 15 % av svaren uppges bildnings- eller skoldirektören godkänna planen. Endast 10 av 57 svarar att en
nämnd eller direktion står för godkännandet (18 %).
I LP2014 tydliggörs det att handledningsplanen är en organisk del av den lokala läroplanen som utbildningsanordnaren besluter om. Det systematiska kvalitetsarbetet ska fungera som en garant för att utbildningsordnaren erbjuder jämlik tillgång och kvalitet i elevhandledning i alla sina skolor. Utbildningsanordnaren har dock
befogenhet att avgöra om och till vilka delar handledningsplanen delegeras till den skolspecifika läroplanen.
Ingen har i sina svar uppgett att det finns en gemensam regional koordinering kring kvalitetsarbetet, vilket i
LP2014 erbjuds som möjlighet.
Ett tätare samarbete kunde stöda allas systematiska kvalitetsarbete, inte bara inom kommunens skolor utan
också mellan utbildningsanordnare över kommungränserna.
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
”Utbildningsanordnare kan också komma överens om gränsöverskridande samarbete och gemensamma
regionala riktlinjer för läroplanerna.”
25
7.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Vilka mätare är vi förpliktigade eller uppmanade att följa upp som berör elevhandledning (givna
t.ex. Utbildningsstyrelsen, utbildningsanordnaren)?
• Vilka övriga kvantitativa och kvalitativa mätare bör/kan/vill vi följa upp?
• Är det tydligt för alla i skolan när och hur resultaten analyseras och planen revideras?
• Hur ofta stämmer vi av planen under läsåret?
• Med vem/vilka kunde vi utveckla samarbetet kring kvalitetsarbetet, t.ex. uppföljning och
utvärdering?
• Hur ger vi eleverna möjlighet att delta i planeringen och utvärderingen av elevhandledningen?
• Hur ger vi vårdnadshavare möjlighet att delta i planeringen och utvärderingen av
elevhandledningen?
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
• Vilka krav ställer handledningsplanen på ledarskap och på lärarkollegiets medarbetarskap?
26
• Har vi valt en sådan uppsättning av mätare/indikatorer som berör både strukturer och individer?
Organisering och pedagogik?
• Har vi valt en sådan uppsättning av mätare/indikatorer att vi vet och kan påvisa när vi gjort ett
gott resultat eller ett gott jobb?
8.Förhållandet mellan elevhandledning och
elevvård
Elevvården hänger nära samman med skolans fostrings- och undervisningsuppdrag12 och har därmed självklara kopplingar till elevhandledningen.
Kopplingen syns tydligt i deras uppdragsbeskrivningar som överlappar varandra på flera punkter. Både elevhandledningen och elevvården ska främja hela skolans inlärningsmiljö, allas delaktighet och välbefinnande
men samtidigt också verka utifrån den enskilda elevens behov och förutsättningar. Samarbetet mellan hem
och skola är en viktig hörnsten för både elevhandledning och elevvård.
Det kan därför ibland vara svårt att uppfatta var gränsen mellan elevhandledning och elevvård går till vardags då man jobbar med och för samma målgrupp. Såväl i lag, förordning som i läroplansgrunderna behandlas de dock som separata områden, vilket även bör synliggöras i kvalitetssäkringsarbetet.
En grundläggande skillnad handlar om var expertisen har sin hemvist.
Elevhandledningen är ett läroämne som ingår i läroplikten och bygger på pedagogisk planering, pedagogiska
åtgärder och elevhandledaren med sin lagstadgade behörighetsutbildning tillhör den pedagogiska personalen. Elevhandledningen fastställs i skolans handledningsplan som en del av den lokala läroplanen.
Utbildningsanordnaren tillsätter en styrgrupp som drar upp riktlinjer för elevvårdsarbetet i alla sina skolor.
I varje enskild skola finns en yrkesövergripande elevvårdsgrupp som planerar, genomför och utvärderar
de insatser som görs inom ramen för den gemensamma elevvården. I den individuellt inriktade elevvården
tillsätts en expertgrupp som planerar och genomför insatserna i varje enskilt fall.
Det är utbildningsanordnarens ansvar att varje elev har jämlik tillgång till både elevhandledning och elevvård.
Elevhandledningen och elevvården ska samarbeta och stöda varandra med elevens bästa för ögonen så att
det inte sker på någonderas bekostnad.
12 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen. Föreskrifter och anvisningar 2014:96.
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
Elevvården är ett mångprofessionellt samarbete mellan skola och olika experter inom social- och hälsovårdsväsendet, såsom t.ex. psykolog, kurator och skolhälsovårdare.
27
8.1 Förslag på utvecklings- och diskussionsfrågor
• Hur definierar vi förhållandet mellan elevhandledning och elevvård i vår skola?
• Vilka likheter och kontaktytor möjliggör samarbete och synergier?
• Vilka gränser och skillnader bör vi tydliggöra?
• På vilket sätt deltar elevhandledaren i elevvårdsarbetet? Andra lärare?
• Är arbets- och ansvarsfördelningen överenskommen och dokumenterad?
• Hur stor del av elevhandledarens arbetsinsats går till elevvårdsarbetet?
• Tär elevvårdsarbetet på elevhandledningen eller underlättar den arbetet för elevhandledaren?
• Vilken roll ska elevhandledaren ha i den individuellt inriktade elevvårdens expertgrupper?
• Känner alla till skillnaderna mellan elevhandledning och elevvård i sekretessfrågor?
ELEVHANDLEDNING I GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING
• Stöder handledningsplanen och elevhälsoplanen varandra (speciellt inom den generellt inriktade
elevhälsan)?
28
• Finns det en samsyn i planerna på vad t.ex. delaktighet, välbefinnande och marginalisering
innebär? Andra begrepp som behöver diskuteras?
• Kan insatser planeras och samköras mera optimalt?
9.Livslång vägledning i Finland
Verksamhetssektorer
Grundläggande
utbildning
Yrkesutbildning
Tredje
stadiets
utbildning
Vuxenutbildning
TE-förvaltningens
tjänster
Övriga
samhällsaktörer
Karriärkompetenser
Tillgång
Samverkan och koordinering
Organisering av den livslånga vägledningen
Bild 2: Den livslånga vägledningens verksamhetssektorer och strategiska nyckelteman.
Källa: Elinikäisen ohjauksen toimintapolitiikka: Eurooppalaisia lähtökohtia kansalliselle kehittämistyölle. European Lifelong
Guidance Policy Network. Jyväskylä: ELGPN. Jyväskylä 2013. [Förf. översättning till svenska]. Http://www.elgpn.eu/publications/
browse-by-language/finnish/FI_Resource_kit_web.pdf/
Mot ett systematiskt kvalitetsarbete
Kvalitetssäkring och forskning
29
Elevhandledning är hela skolans gemensamma ansvar och uppgift. Ett systematiskt kvalitetsarbete förutsätter en gemensam målbild och vägkarta, dokumenterade i en handledningsplan, en drivande skolledning och
ett aktivt stöd från utbildningsanordnaren.
Publikationen grundar sig på en enkät som Regionförvaltningsverkets svenska enhet gjorde i november
2014 och på Utbildningsstyrelsens rekommendation Kriterier för god handledning (2014).
Den är avsedd som ett stödmaterial för utbildningsanordnare, rektorer och lärare i det lokala läroplansarbetet, speciellt vid utformandet av den obligatoriska handledningsplanen som introduceras i Grunderna för
läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014.
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet har sedan 2012 uppdraget att koordinera
och främja de svenskspråkiga tjänsterna inom livslång vägledning.
Svenska enheten verkar i Vasa, Åbo och Helsingfors och har hela Fastlandsfinland som sitt verksamhets­
område.
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Wolffskavägen 35, PB 200, 65101 Vasa
www.rfv.fi/svenskaenheten