Utstationering
– regler för utlandsanställda som
arbetar i Sverige en begränsad tid
Utstationering
Regler för utlandsanställda
som arbetar i Sverige en begränsad tid
© Arbetsmiljöverket 2010
Text: Susanna Nordegran, Andreas Ahlén
Redaktör: Peter Sjöbom
Omslag och layout: Johanna Möller/Strax Design
Foto: Jann Lipka/NordicPhotos
Tryck: Elanders Sverige 2010
Andra upplagan
ISBN 978-91-7464-486-9
Best nr H447
Fler exemplar av boken beställs från
Arbetsmiljöverkets publikationsservice, 112 79 Stockholm.
Tfn 08-730 97 00. Fax 08-735 85 55.
E-post: [email protected]
www.av.se
Innehållsförteckning
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Vad är utstationering? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Arbetstillstånd och uppehållstillstånd . . . . . . . . . . . . . 8
Svenska bestämmelser för
utstationerade ar­betstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Minimilön. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Den svenska arbetsrättsliga modellen . . . . . . . . . . . 26
Arbetsgivar- och arbetstaga­ro­ rganisationer. . . . . . . 29
Domstol, tillsyn med mera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Skatt, sociala avgifter och sociala förmåner. . . . . 34
Frågor om utstationering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Kontaktuppgifter
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
38
Förteckning över medlemsländer
i EU och EES. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Lagtextkompendium. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
3
Inledning
En utstationerad arbetstagare är en person som skickas till ett annat
land av sin arbetsgivare för att arbeta där under en begränsad tid.
Under tiden som arbetet pågår omfattas arbetstagaren av vissa
bestämmelser i utstationeringslandets lagstiftning eller kollektivavtal. Att utstationerade arbetstagare garanteras ett visst skydd bygger
på bestämmelser i EU:s utstationeringsdirektiv. I Sverige gäller reglerna för alla utstationerade arbetstagare, oavsett nationalitet.
Arbetsmiljöverket är förbindelsekontor (det vill säga kontaktmyndighet) för utstationeringsfrågor. Vi informerar om vilka regler
som gäller vid utstationering i Sverige och samarbetar med förbindelsekontor i andra länder.
I den här boken hittar du en sammanställning över vilka regler
som gäller för utstationerade arbetstagare i Sverige. Här beskrivs
bland annat vem som räknas som utstationerad, regler om arbetstillstånd, samt svenska bestämmelser som gäller vid utstationering.
I boken finns även ett lagtextkompendium som innehåller
bestämmelser i svensk lag som gäller vid utstationering.
Efter en dom i EU-domstolen, den så kallade Laval-domen, har ett
antal ändringar gjorts i utstationeringsbestämmelserna. Ändringarna
trädde i kraft den 15 april 2010. Till de nya bestämmelserna hör bland
annat:
•
Förändrade möjligheter för fackliga organisationer att använda stridsåtgärder mot utstationerande arbetsgivare.
•
Skyldighet för kollektivavtalsparterna att lämna in de kollektivavtalsvillkor
till Arbetsmiljöverket som ska gälla vid utstationering.
Läs mer på sidan 29.
4
Vad är utstationering?
Utstationerad är de utländska arbetstagare som arbetar i Sverige under
en begränsad tid. Vanligtvis är arbetstagaren anställd i ett annat land
och arbetar där. Vissa svenska bestämmelser, som till exempel handlar
om semester, arbetstid och minimilön, ska gälla för den utstationerade
under tiden som arbetet i Sverige pågår.
Skyldigheten för utländska arbetsgivare att följa de svenska
bestämmelserna grundar sig på EU:s utstationeringsdirektiv, som
huvudsakligen har införlivats i svensk rätt genom utstationeringslagen.
Reglerna om utstationering gäller inte bara för personer från
EU-länder, utan för arbetstagare från alla länder. Vissa andra regler
som tas upp i denna bok, exempelvis reglerna om uppehållstillstånd
och arbetstillstånd, skiljer sig dock åt för olika personer bland annat
beroende på vilken nationalitet arbetstagaren har.
Vem är utstationerad?
Med utstationerad arbetstagare menas en arbetstagare som vanligtvis arbetar i ett annat land men som under en begränsad tid arbetar
i Sverige enligt någon av punkterna 1–3 nedan.
1.Arbetstagaren är anställd hos en arbetsgivare som skickar arbetstagaren
till Sverige för att arbeta. Det är arbetsgivaren som leder arbetet. Arbetet
utförs i Sverige på grund av ett avtal som arbetsgivaren har ingått med en
mottagare av tjänsterna som är verksam i Sverige.
2.Arbetstagaren är anställd hos en arbetsgivare som skickar arbetstagaren
till en arbetsplats eller till ett företag i Sverige som tillhör koncernen.
3.Arbetstagaren är anställd hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller
ställer arbetskraft till förfogande (ett uthyrnings- eller bemanningsföretag). Arbetsgivaren skickar arbetstagaren till ett företag som är etablerat i
Sverige eller som bedriver verksamhet här.
5
Sammanfattningsvis är det fråga om utstationering när en arbetsgivare som är etablerad i ett annat land än Sverige skickar arbetstagare
hit för att arbeta här tillfälligt. Arbetsgivaren ska tillhandahålla tjänster över gränserna. Tjänsterna kan utföras för ett annat företags räkning, en kund, en ekonomisk samarbetspartner eller ett företag inom
samma koncern.
Utstationeringslagen gäller inte för arbetsgivare inom handelsflottan när det gäller besättningen ombord.
Hur länge kan man vara utstationerad?
För att vara utstationerad krävs att arbetet i Sverige endast pågår
under en begränsad tid. Det finns inga bestämmelser om hur lång
utstationeringsperioden får vara. Om arbetstagaren arbetar långvarigt i Sverige och anknytningen till Sverige dominerar, är det inte
fråga om utstationering. Då ska i princip svenska arbetsrättsliga
bestämmelser gälla i sin helhet. Bedömningen av om det i ett visst fall
är fråga om utstationering eller mer permanent arbete kan slutligen
bli en fråga för domstolen.
Om en arbetstagare i och för sig arbetar i Sverige under en
begränsad tid men ändå inte är utstationerad enligt definitionen –
exempelvis om arbetstagaren arbetar tillfälligt för en arbetsgivare i
Sverige utan att under arbetsperioden vara anställd i ett annat land
– gäller inte utstationeringslagen. Som huvudregel gäller i ett sådant
fall samtliga bestämmelser i svensk arbetsrätt.
Men det finns undantag. Ett annat lands lag kan gälla för anställningen om anknytningen till det landet är starkare än anknytningen
till Sverige, eller om arbetsgivaren och arbetstagaren sinsemellan
har kommit överens om att det landets lag ska gälla. Även i sådana
fall ska vissa bestämmelser i svensk rätt gälla som är till skydd för
arbetstagaren.
Vid arbete i Sverige är det också vanligt att arbetstagaren omfattas av bestämmelser i kollektivavtal, som i sin tur kan innehålla
bestämmelser om att svenska lagar ska gälla.
6
Egna företagare
För egna företagare gäller till stor del särskilda bestämmelser, eftersom de flesta arbetsrättsliga bestämmelserna (inklusive utstationeringslagen) endast gäller för arbetstagare.
En person som är verksam som egenföretagare i sitt hemland
och som utför arbete i Sverige kan enligt svensk rätt betraktas som
en arbetstagare i rättslig mening. Omständigheter som talar för att
företagaren ska anses vara en arbetstagare är om företagaren har en
enda uppdragsgivare, är personligen arbetsskyldig (och alltså inte kan
sätta någon annan person i sitt ställe), inte har egna arbetsredskap eller
egen lokal och om det är uppdragsgivaren som styr över hur arbetet
ska utföras.
Är du osäker på om du själv eller någon annan är utstationerad?
Besök Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se, www.posting.se eller kontakta oss direkt. Våra kontaktuppgifter finner du på sidan 39.
7
Arbetstillstånd
och uppehållstillstånd
Om du vill arbeta i Sverige och inte kommer från ett annat EU/EESland måste du som regel ha ett arbetstillstånd. I de flesta fall behöver
medborgare i ett land utanför EU även visum för att vistas Sverige.
Ska du arbeta i Sverige längre tid än tre månader behöver du förutom
arbetstillstånd även ett uppehållstillstånd.
Det finns många undantag från kravet på arbetstillstånd, exempelvis för särskilda yrkesgrupper. Läs mer nedan.
Migrationsverket
Migrationsverket har hand om reglerna om arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Ansökan om tillstånd ska göras före inresa till Sverige. Ansökan
om arbets- och uppehållstillstånd kan göras via Migrationsverkets
webbplats, www.migrationsverket.se, eller lämnas till svenska ambassaden eller konsulatet i det land du bor. Om du ska arbeta i Sverige kortare
tid än tre månader och kommer från ett land vars medborgare behöver
ett visum för att resa in i Sverige måste du lämna in din ansökan om
arbetstillstånd vid en svensk ambassad eller konsulat
Arbetstillstånd
Arbetstillståndet ger rätt att arbeta i Sverige. Enligt huvudregeln
måste utländska medborgare söka arbetstillstånd både för arbete
under en begränsad tid och för långvarigt arbete i Sverige.
Regeln har dock många undantag, både för vissa nationaliteter
och för särskilda grupper. Samtliga EU/EES-medborgare liksom utstationerade arbetstagare som är bosatta i och anställda i ett EU/EES-land
är exempelvis undantagna. Här redogörs för ett antal av undantagen.
Se Migrationsverkets webbplats för information om samtliga undantag
från tillståndsskyldigheten.
8
Personer som tillhör någon av följande grupper behöver inte söka
arbetstillstånd för att få arbeta i Sverige. Undantaget gäller för alla
slags arbeten.
•Nordiska
medborgare.
•EU/EES-medborgare
och deras familjemedlemmar (en förteckning över
medlemsländerna i EU och EES finns på sidan 39).
•Schweiziska
medborgare.
•Familjemedlemmar
till nordiska medborgare, EU/EES-medborgare och
schweiziska medborgare.
•Medborgare
i ett land utanför EU med ställning som varaktigt bosatta i
ett annat EU-land.
Varaktigt bosatt = Den som har haft uppehållstillstånd i ett EU-land i fem
år kan beviljas ställning som varaktigt bosatt i det landet. Det medför vissa
rättigheter som liknar dem som EU-medborgare har. För mer information,
se www.migrationsverket.se.
Dessutom finns ett stort antal undantag för vissa yrkeskategorier och
liknande, exempelvis följande.
•Egna
företagare – behöver endast uppehållstillstånd.
•Specialister
i en internationell koncern som arbetar tillfälligt i Sverige för
koncernen (sammanlagt mindre än ett år).
•
Utstationerade arbetstagare som inte är medborgare men bosatta och
anställda i ett EU/EES-land eller i Schweiz.
Det finns många fler undantag. Se Migrationsverkets webbplats för
mer information om vilka som inte behöver söka arbetstillstånd.
9
Vad krävs för att få arbetstillstånd i Sverige?
För att få tillstånd krävs det att
1) du har ett giltigt pass,
2) du kan försörja dig på arbetet,
3) arbetet är av en sådan omfattning att lönen är minst 13 000 SEK i
månaden (se dock punkten 5),
4) din arbetsgivare har annonserat tjänsten i Sverige och EU under minst tio
dagar (vid nyrekrytering),
5) din arbetsgivare erbjuder anställningsvillkor som är i nivå med svenska
kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen (se
nedan),
6) din arbetsgivare ger berörda fackliga organisationer tillfälle att yttra sig
över anställningsvillkoren i arbetserbjudandet.
Till kraven som ställs för beviljande av arbetstillstånd hör inte bara
att lönen ska vara minst 13 000 SEK per månad, utan även att anställningsvillkoren är i nivå med svenska kollektivavtal (eller vad som är
brukligt inom yrket eller branschen).
Det innebär till exempel att om det finns en högre minimilön i
det svenska kollektivavtalet som gäller för branschen ifråga så krävs
en högre lön än 13 000 SEK per månad för att få arbetstillståndet
beviljat.
10
Hur länge gäller tillstånden?
Om den sökande har fått en tidsbegränsad anställning i Sverige gäller uppehålls- och arbetstillståndet så länge som anställningen varar,
men som mest två år åt gången. Efter fyra år är det möjligt att få permanent uppehållstillstånd.
Behöver jag uppehållstillstånd/arbetstillstånd?
Jag är en arbetstagare från…
Behöver jag
arbetstillstånd?
Behöver jag
uppehållstillstånd?
Särskilda
bestämmelser
Norden
Nej
Nej
––––––––
EU/EES
Nej
Nej
Uppehållsrätt i
Sverige, måste
anmäla till
Migrationsverket
inom 3 mån
Schweiz, eller
varaktigt bosatt i
ett EU-land
Nej
Ja, om arbetet
pågår i mer än
3 mån
––––––––
Övriga länder
Ja (om man inte
tillhör någon av
de grupper som
är undantagna
från tillståndsskyldigheten)
Ja, om arbetet
pågår i mer än
3 mån
För medborgare
från vissa länder
krävs visum
11
Svenska bestämmelser för
utstationerade ar­betstagare
En utstationerad arbetstagare ska omfattas av följande svenska arbetsoch anställningsvillkor – den så kallade hårda kärnan av rättigheter
– så länge arbetet i Sverige pågår.
1. Längsta arbetstid och kortaste vilotid (bestämmelser i arbetstidslagen,
lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete, lagen om arbetstid m.m.
för flygpersonal inom civilflyget samt lagen om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik).
2. Minsta antal betalda semesterdagar per år (bestämmelser i semesterlagen).
3. Minimilön, medräknat övertidsersättning (bestämmelser i kollektivavtal –
se avsnittet om minimilön på sidan 25).
4. Villkor för att ställa arbetstagare till förfogande, särskilt genom företag för
uthyrning av arbetskraft (bestämmelser i lagen om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft – arbetsförmedlingslagen).
5. Säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen (bestämmelser i arbetsmiljölagen).
6. Skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida
kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och unga (bestämmelser i föräldraledighetslagen och arbetstidslagen).
7. Likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om ickediskriminerande behandling (bestämmelser i diskrimineringslagen samt
lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och
arbetstagare med tidsbegränsad anställning).
I utstationeringslagen räknas bestämmelserna i svensk lag upp som
gäller för utstationerade arbetstagare. Lagen hänvisar alltså vidare till
andra svenska lagar, där bestämmelserna om arbetstid, semester med
mera finns. Utstationeringslagen innehåller fler rättigheter än de som
12
räknats upp ovan. Läs mer i avsnittet på sidan 23. Lagen finns att läsa
i sin helhet i lagtextkompendiet på sidan 44.
Arbetsgivaren får tillämpa bättre villkor än vad som gäller enligt
ut­­statio­neringsbestämmelserna. Utstationeringsbestämmelserna utgör
en så kallad hård kärna av arbets- och anställningsvillkor – en lägsta
tillåtna nivå – som måste garanteras arbetstagaren.
Under vissa förutsättningar har en arbetstagarorganisation möjlighet att använda stridsåtgärder för att tvinga fram bättre villkor för
arbetstagarna i kollektivavtal. Läs mer på sidorna 28–29.
Här presenteras ett antal av de bestämmelser som gäller för utstationerade arbetstagare i Sverige. Uppräkningen är alltså inte uttömmande. Samtliga bestämmelser finns att läsa i lagtextkompendiet på
sidan 44 och framåt.
Lagar om arbetstid
Arbetstidslagen gäller med vissa undantag allt arbete som utförs i
Sverige. Lagen gäller alltså med ett undantag även vid utstationering.
Det är bestämmelsen i 12 § arbetstidslagen, som säger att en arbetsgivare ska lämna besked till arbetstagare om ändringar i arbetstidens förläggning minst två veckor i förväg, som inte gäller vid utstationering.
Arbetstidslagen innehåller regler om hur mycket en arbetstagare
får arbeta per dygn, vecka och år. Den tar upp jourtid och beredskap, rätten till raster och pauser samt vad som gäller för nattvila.
Exempelvis ska alla arbetstagare ha ledigt minst 11 timmar i följd
under varje period om 24 timmar. Det kallas för dygnsvila.
Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i
veckan. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i
genomsnitt under en tid av högst fyra veckor. Det betyder att det är
möjligt att arbeta mer vissa veckor och mindre andra.
13
När det finns särskilt behov av ökad arbetstid får övertid tas ut
med högst 48 timmar under en tid av 4 veckor eller 50 timmar under
en kalendermånad. Övertiden får uppgå till högst 200 timmar under
ett kalenderår.
Arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal. Kollektiv­
avtalet kan då antingen ersätta hela lagen eller vissa delar av den. Det
betyder att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationen kan bestämma
i kollektivavtal hur de vill att arbetstiden ska regleras för arbetstagare
som arbetar inom deras bransch.
Arbetsmiljöverket
Arbetsmiljöverket har tillsyn över arbetstidslagen och kan medge
undantag från vissa av lagens regler.
Arbetsmiljöverket har inte tillsyn över arbetstidslagen när
arbetstidsfrågan regleras genom kollektivavtal. Vi kan därför inte
heller bevilja undantag från lagen i de fallen. Då är det istället arbetsgivar- och arbetstagarorganisationen som själva kommer överens om
vilka undantag som får göras.
Om en utstationerad arbetstagare upplever att arbetsgivaren bryter mot bestämmelserna i arbetstidslagen kan han eller hon vända sig
direkt till Arbetsmiljöverket. Våra kontaktuppgifter finns på sidan 39.
Lagtext på sidan 47.
Särskilda bestämmelser finns i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete, lagen om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget och lagen om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik.
Lagtext på sidan 54.
14
Semesterlagen
En utstationerad arbetstagare omfattas av reglerna om rätt till betald
semester (semesterledighet med semesterlön).
För arbete med en första montering eller installation av en vara
som utförs under mindre än åtta dagar av en yrkesutbildad eller specialiserad arbetstagare finns ett undantag. Arbetsgivaren ska nämligen
tillämpa bestämmelserna om rätt till betald semester endast om utstationeringen pågår i mer än åtta dagar.
För att undantaget ska bli aktuellt krävs att arbetet utförs i samband med en första montering eller installation som ingår i leveranskontraktet för en vara, och är nödvändigt för att varan ska kunna
tas i bruk. Vid beräkningen av om utstationeringen pågår i mer än
åtta dagar ska hänsyn tas till om någon annan arbetstagare under det
senaste året har varit utstationerad för samma arbete.
Undantaget i åttadagarsregeln gäller inte om arbetet avser byggverksamhet där byggnader uppförs, sätts i stånd, underhålls, byggs
om eller rivs. I dessa fall omfattas arbetstagaren av bestämmelserna
om betald semester från utstationeringens första dag.
Lagtext på sidan 69.
Det finns ytterligare undantag från rätten till betald semester, se nästa
sida, men arbetstagare som omfattas av ett sådant undantag har istället rätt till semesterersättning.
Semesterledighet med semesterlön
Antalet semesterdagar med semesterlön (betald semester) som en utstationerad arbetstagare har rätt till beror på hur länge arbetstagaren har varit
anställd hos arbetsgivaren. Vid beräkningen av antalet semesterdagar
dras det antal dagar bort som arbetstagaren har varit frånvarande utan
lön. Frånvaro som beror på semester, sjukdom, föräldraledighet och liknande räknas dock inte bort – sådana dagar är semesterlönegrundande.
15
Beräkning av semesterlön
Det finns två möjliga sätt för en arbetsgivare att beräkna semesterlön
– enligt sammalöneregeln eller enligt procentregeln. Reglerna finns i
16 – 16 b §§ semesterlagen och är delvis nya sedan den 1 april 2010.
Procentregeln finns sedan tidigare och innebär att semesterlönen uppgår till 12 procent av arbetstagarens intjänade lön. Bestämmelsen har
kompletterats med den så kallade sammalöneregeln, som bygger på de
semesterregler som finns i kollektivavtal. Den innebär att arbetstagaren
under semestern får sin ordinarie lön samt ett semestertillägg.
Kortare anställningar
Det är möjligt att avtala bort rätten till semesterledighet för en arbetstagare som anställs för en period om max tre månader och som inte
arbetar längre tid än så. Arbetstagaren har då istället rätt till semesterersättning.
Semesterersättning
En arbetstagare som saknar rätt till betald semesterledighet enligt
något av undantagen ovan eller som slutar arbeta hos arbetsgivaren
utan att ha fått sin intjänade semesterlön, har istället rätt till extra
betalning för utebliven semesterlön (så kallad semesterersättning).
Semesterersättningen beräknas enligt samma grunder som
semesterlönen.
Skadestånd
En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i semesterlagen kan
bli skadeståndsskyldig gentemot arbetstagaren.
Lagtext på sidan 69.
16
Lagen om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft
I lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (arbetsförmedlingslagen) finns bestämmelser som rör bemanningsföretag. Den
som bedriver uthyrning av arbetskraft får exempelvis inte begära,
avtala om eller ta emot ersättning av arbetssökande eller arbetstagare
för att erbjuda eller anvisa dem arbete.
Lagtext på sidan 74.
Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagen och arbetsmiljöföreskrifterna omfattar som huvudregel allt arbete som utförs i Sverige. Vid utstationering gäller alltså
samtliga dessa bestämmelser.
I arbetsmiljölagen finns regler om skyldigheter för arbetsgivare
och andra skyddsansvariga om att förebygga ohälsa och olycksfall i
arbetet. Det finns också regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare.
På ett arbetsställe där minst fem arbetstagare arbetar regelbundet ska ett eller flera skyddsombud utses. Skyddsombudet representerar de anställda i arbetsmiljöarbetet och bevakar att arbetsmiljön är
bra. Även om arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön,
är det ett uttalat krav i arbetsmiljölagen att det organiserade arbetsmiljöarbetet ska bedrivas tillsammans med arbetstagarna och deras
representanter.
Arbetsmiljölagens syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall i
arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön
omfattar alla faktorer och förhållanden i arbetet, det vill säga allt
från att maskiner och redskap fyller de säkerhetskrav som ställts på
dem, till att stressnivån inte är för hög. Det kan även röra sig om att
belysningen på en arbetsplats är tillräckligt bra eller att ljudnivån är
på en acceptabel nivå.
17
Det finns ytterligare bestämmelser om arbetsmiljö, så kallade föreskrifter (AFS), som gäller för särskilda branscher, särskilda ämnen med
mera. Till exempel finns det en föreskrift om byggnads- och anläggningsarbete och en annan om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Arbetsmiljöverkets uppdrag
Arbetsmiljöverket arbetar för rätten till sunda, säkra och utvecklande
arbetsförhållanden. Vi driver på för att det på varje arbetsplats ska
finnas ett aktivt arbetsmiljöarbete, där alla vill och kan bidra. Vår
vision är att alla vill och kan skapa en bra arbetsmiljö.
Arbetsmiljöverket har också till uppgift att granska att arbetsgivarna följer arbetsmiljölagen och föreskrifterna. Det gör vi genom
inspektioner, det vill säga besök på arbetsplatserna. Vid inspektionen
kan en eller flera arbetsmiljöinspektörer närvara. Inspektionen omfattar till största delen kontroll. Tillvägagångssättet kan dock skifta
beroende på bransch, organisationens storlek och andra omständigheter. Förutom arbetsgivaren deltar normalt skyddsombudet eller en
personalföreträdare vid inspektionen. I anslutning till inspektionen
redogör inspektören muntligt för hur han eller hon uppfattat arbetsmiljön och de eventuella brister som observerats. Om inspektören
hittat några brister, så kommer dessa senare att beskrivas skriftligt i
ett inspektionsmeddelande.
I inspektionsmeddelandet uppmanas arbetsgivaren att till en
viss tidpunkt redogöra för Arbetsmiljöverket hur de beskrivna bristerna i arbetsmiljön ska åtgärdas, samt redovisa hur kraven uppfyllts.
Inspektionsmeddelandet är inget formellt (bindande) beslut, utan ska
ses som en uppmaning till arbetsgivaren att vidta de åtgärder som vi
kräver utifrån arbetsmiljölagstiftningen.
Arbetsmiljöverket försöker i första hand att få arbetsgivaren att
rätta till eventuella brister i arbetsmiljön på frivillig väg. Om arbetsgivaren inte följer de krav som står i inspektionsmeddelandet kan vi
meddela föreläggande eller förbud, det vill säga förbjuda viss hantering, viss verksamhet eller förelägga arbetsgivaren att rätta till de
brister i arbetsmiljön som beskrivits. Till ett sådant föreläggande eller
18
förbud kan vi även sätta ut ett vitesbelopp. Av beslutet framgår inom
vilken tid man kan överklaga och vart man ska skicka sin överklagan.
Både arbetsgivaren och skyddsombud kan överklaga ett sådant beslut.
Utstationerade arbetstagare
Om en utstationerad arbetstagare upplever att arbetsgivaren bryter
mot bestämmelserna i arbetsmiljölagen, kan han eller hon vända sig
direkt till Arbetsmiljöverket.
Lagtext på sidan 75.
Föräldraledighetslagen
Utstationerade arbetstagare omfattas av bestämmelser om skyddsåtgärder för kvinnor som är gravida eller nyss fått barn. Till dessa
bestämmelser hör rätt till mammaledighet i samband med barnets
födelse och förbud mot missgynnande behandling. Innebörden av
begreppen behandlas närmare nedan.
Mammaledighet
En kvinnlig arbetstagare har rätt att vara helt ledig i samband med
sitt barns födelse, under en sammanhängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter
förlossningen.
Förbud mot missgynnande behandling
Det är inte tillåtet för en arbetsgivare att missgynna en arbetstagare
(eller en person som söker arbete) om skälen för missgynnandet har
samband med föräldraledighet. Förbudet mot missgynnande behandling gäller i flera situationer, exempelvis vid tillämpning av löne- och
anställningsvillkor, vid ledning och fördelning av arbetet, vid beslut
om befordran och vid uppsägning och avskedande. Förbudet gäller
inte i de fall då olika villkor eller olika behandling är en nödvändig
följd av föräldraledigheten.
19
Om en arbetstagare sägs upp eller avskedas av skäl som enbart
har samband med föräldraledigheten ska uppsägningen eller avskedandet på arbetstagarens begäran ogiltigförklaras.
Arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar
Det finns bestämmelser om rätten för arbetstagare som är gravida, nyligen fått barn eller ammar att omplaceras till ett annat arbete utan att
förlora sina anställningsförmåner. Anledningen ska vara att man inte
kan utföra sina normala arbetsuppgifter, på grund av att de exempelvis
medför hantering av farliga ämnen eller är fysiskt påfrestande.
Rätten till omplacering är inte absolut. Om arbetsgivaren inte kan
ordna ett annat arbete för arbetstagaren är omplacering i princip inte
möjlig. Om omplacering inte är möjlig har arbetstagaren istället rätt till
ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa och säkerhet.
Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering ska anmäla det
till arbetsgivaren. Om omplacering inte är möjlig ska arbetsgivaren
löpande pröva möjligheten till omplacering.
Skadestånd
En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna kan bli skadeståndsskyldig gentemot arbetstagaren.
Lagtext på sidan 96.
20
Diskrimineringslagstiftningen
I diskrimineringslagen finns bestämmelser som ska motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter för alla människor.
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering. Kortfattat innebär förbudet att man inte får missgynna en person om missgynnandet
har samband med följande diskrimineringsgrunder:
•
kön
•
funktionshinder
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• sexuell läggning eller
•
etnisk tillhörighet
•
•
religion eller annan trosuppfattning
ålder.
Det är förbjudet att trakassera eller sexuellt trakassera någon. Trakas­
serier är ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har
samband med någon av diskrimineringsgrunderna ovan. Sexuella trakasserier avser ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons
värdighet.
Diskrimineringsförbud i arbetet
En arbetsgivare får inte diskriminera en
•
arbetstagare,
•
arbetssökande,
•
praktikant eller praktiksökande,
•
en person som står till förfogande för att utföra eller utför arbete som
inhyrd eller inlånad arbetskraft.
Förbudet hindrar inte särbehandling om det är lämpligt och nödvändigt för att uppnå vissa i lagen angivna godtagna syften. Det kan till
exempel vara åtgärder (som avser annat än löne- och anställningsvillkor) som är ett led i arbetet med att åstadkomma jämställdhet mellan
kvinnor och män.
21
Skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier
Om en arbetsgivare får kännedom om att en arbetstagare upplever sig
ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband
med arbetet, är arbetsgivaren skyldig att utreda omständigheterna
kring de påstådda trakasserierna. Arbetsgivaren är också skyldig att
ta till sådana åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden. Skyldigheten gäller också i förhållande till den
som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft.
Förbud mot repressalier
En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för repressalier på grund
av att arbetstagaren
•
anmält eller påtalat att arbetsgivaren handlat i strid med lagen,
•
medverkat i en utredning enligt lagen,
•
avvisat eller fogat sig i arbetsgivarens trakasserier eller sexuella trakasserier.
Förbudet gäller också i förhållande till den som hos arbetsgivaren
söker arbete, söker eller fullgör praktik, eller står till förfogande för
att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft.
Ersättning
Brott mot denna lag kan leda till att arbetsgivaren måste betala ersättning till den person som kränkts.
Lagtext på sidan 99.
Lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande
arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning
Till diskrimineringslagstiftningen hör även lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med
tidsbegränsad anställning.
Lagtext på sidan 104.
22
Diskrimineringsombudsmannen
Diskrimineringsombudsmannen, DO, utövar tillsyn över att diskrimineringslagstiftningen följs.
DO tar kostnadsfritt emot anmälningar om diskriminering. Om
DO anser att en person har blivit diskriminerad företräder DO personen om målet tas till domstol.
DO informerar om innebörden i diskrimineringslagen och kan
ge råd om hur en anmälan om diskriminering ska göras.
Kontaktuppgifter till DO:
Tel 08-120 207 00
Tel 020-36 36 66 (kostnadsfritt)
www.do.se
Ytterligare bestämmelser i utstationeringslagen
I utstationeringslagen finns ytterligare ett antal bestämmelser, utöver den hårda kärnan av rättigheter, som gäller för utstationerade
arbetstagare.
Föreningsrätt, förhandlingsrätt och fredsplikt
Utstationerade arbetstagare omfattas av vissa bestämmelser i lagen
om medbestämmande i arbetslivet som gäller föreningsrätt, förhandlingsrätt och fredsplikt.
Med föreningsrätt menas rätten att tillhöra en arbetstagarorganisation och att utnyttja sitt medlemskap samt agera för organisationen. Föreningsrätten får inte kränkas. Det innebär att en arbetstagare
inte får skadas (till exempel sägas upp) med anledning av att han eller
hon har använt sin föreningsrätt. Arbetstagaren får inte heller skadas
för att förhindra arbetstagaren att använda sig av föreningsrätten.
Förhandlingsrätt reglerar en arbetstagarorganisations rätt att
förhandla med arbetsgivaren/arbetsgivarorganisationen, om frågor
23
som rör förhållandet mellan en arbetstagare (som är eller har varit
medlem i organisationen) och arbetsgivaren.
Om kollektivavtal träffas mellan arbetsgivaren och en svensk
arbetstagarorganisation råder fredsplikt dem emellan. De får i princip inte använda stridsåtgärder, till exempel strejk, mot varandra
under den tid som kollektivavtalet gäller.
Vid brott mot bestämmelserna om föreningsrätt, förhandlingsrätt och fredsplikt kan skadeståndsskyldighet uppstå.
Läs mer i avsnittet om kollektivavtal på sidan 27.
Lagtext på sidan 106.
24
Minimilön
I Sverige finns bestämmelser om minimilön inte i lag utan i kollektivavtal.
Det är parterna i kollektivavtalet som ansvarar för såväl innehållet i avtalet som för att det följs, och det gäller även i fråga om lön.
I Sverige finns ingen statlig inblandning i tillsynen av lönevillkoren.
Det är alltså arbetstagarorganisationer som förhandlar med arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer om vilka eventuella minimilöner
som ska gälla för en viss bransch. Det är också dessa organisationer
som har till uppgift att se till att kollektivavtalets bestämmelser följs.
Minimilön för utstationerade arbetstagare
Eftersom det inte finns några svenska lagar som handlar om minimilön, finns det inte heller någon särskild lönenivå som automatiskt
gäller för utstationerade arbetstagare. Minimilöner finns i svenska
kollektivavtal vars innehåll skiljer sig åt från bransch till bransch.
Det är de svenska arbetstagarorganisationerna som förhandlar
med utstationerande arbetsgivare för att få dem att teckna svenskt
kollektivavtal för sina arbetstagare. Utländska företag kan förstås bli
medlemmar i svenska arbetsgivarorganisationer och på så sätt bli
bundna av svenskt kollektivavtal.
Organisationerna kan använda stridsåtgärder mot arbetsgivaren
för att få till ett kollektivavtal för de utstationerade arbetstagarna. Det
finns vissa begränsningar i rätten att använda stridsåtgärder.
•
För det förska ska de villkor som krävs vara minimivillkor i ett svenskt
centralt branschavtal (ett avtal som gäller generellt i hela landet för en
viss bransch).
•
För det andra måste villkoren gälla semester, arbetstid, lön och liknande
(villkoren finns på sidorna 44-45).
•
Slutligen måste villkoren i avtalet vara bättre än vad som redan gäller
enligt svensk lag (på alla områden som räknas upp på sidorna 44-45
utom minimilön).
25
En arbetstagarorganisation får inte använda stridsåtgärder för
att få till stånd ett svenskt kollektivavtal, om en arbetsgivare kan visa
att arbetstagarna redan omfattas av villkor som är minst lika bra som
de i ett svenskt centralt branschavtal.
Arbetsmiljöverket kan ge närmare information om vilket eller
vilka kollektivavtal och vilken minimilön som kan gälla för en viss
bransch. Det går förstås också att vända sig direkt till arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationerna vid frågor. Läs mer om Arbetsmiljöverket
på sidan 39 samt om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer på
sidan 30.
26
Den svenska arbetsrättsliga
modellen
Svensk arbetsrätt
Svenska arbetsrättsliga regler finns i lagar, kollektivavtal och enskilda anställningsavtal.
Vissa lagbestämmelser är tvingande, andra får avtalas bort. Det
senare innebär att avvikelser från lagbestämmelsen får göras i kollektivavtal samt i vissa fall i andra avtal. I Sverige är det mycket vanligt
med kollektivavtal, som täcker en stor del av arbetsmarknaden.
Det finns lokala och centrala kollektivavtal. Ett kollektivavtal
kan träffas mellan en arbetsgivare eller en arbetsgivarorganisation
som den ena parten och en arbetstagarorganisation som den andra.
I det enskilda anställningsavtalet är arbetstagaren och arbetsgivar­
en parter. Anställningsavtalet kan innehålla bestämmelser från lagar
och kollektivavtal samt ytterligare villkor.
Kollektivavtalet
Kollektivavtalet är ett skriftligt avtal. Det kan innehålla anställningsvillkor (exempelvis lön, semester och arbetstid) samt bestämmelser
om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare (förhandlingsfrågor). Kollektivavtalet kompletterar arbetsrättsliga lagar
och kan ersätta dem när det är tillåtet enligt lag.
Endast vissa parter kan ingå kollektivavtal. På arbetsgivarsidan
kan både en enskild arbetsgivare och en arbetsgivarorganisation vara
parter, men på arbetstagarsidan kan endast en arbetstagarorganisation vara part i kollektivavtalet.
Trots att en enskild arbetstagare inte kan vara part i ett kollektivavtal blir arbetstagaren bunden av kollektivavtalet om han eller hon
är medlem i en arbetstagarorganisation (facklig organisation). Ett kol27
lektivavtal binder nämligen inte bara avtalsparterna utan även medlemmarna i den organisation som ingått avtalet. Det gäller oavsett om
man blivit medlem i organisationen före eller efter avtalets tillkomst.
Om en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal ingår en
överenskommelse som strider mot bestämmelserna i det, kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig gentemot motparten i kollektivavtalet.
En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal har enligt
bestämmelser i vissa lagar, till exempel semesterlagen och lagen om
anställningsskydd, rätt att tillämpa kollektivavtalet även på anställda
som inte är medlemmar i den avtalsslutande organisationen och som
inte är bundna av något annat kollektivavtal.
Så länge kollektivavtalet gäller råder i princip fredsplikt mellan avtalsparterna och deras medlemmar. Det betyder att de inte får
använda stridsåtgärder som till exempel strejk, mot varandra.
Hängavtal
Hängavtal är ett avtal mellan en arbetsgivare som inte är medlem i en
arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Avtalet är inte
ett kollektivavtal i sig, utan ett avtal om att bestämmelser i ett visst kollektivavtal ska gälla för arbetstagarna. Hängavtal mellan fackliga organisationer och utländska företag är vanligt förekommande i Sverige.
För mer information om hängavtal, kontakta aktuell arbetstagarorganisation. Läs mer om organisationerna på sidan 30.
Stridsåtgärder
De vanligaste formerna av stridsåtgärder är arbetsinställelse (lockout
och strejk), blockad och bojkott.
Om det inte finns något gällande kollektivavtal får både arbetsgivare
samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer varsla om och vidta stridsåtgärder, som påtryckning för att få motparten att teckna kollektivavtal.
Stridsåtgärder får inte användas mot företag som inte har några
anställda. De får inte heller användas mot företag där bara företagaren
eller företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och ensamma ägare.
28
Stridsåtgärder måste ha beslutats i behörig ordning – i enlighet
med organisationens stadgar – för att vara lovliga och får inte användas om det råder fredsplikt mellan parterna i konflikten.
Utomstående organisationer får vidta sympatiåtgärder, till exempel lockout, till stöd för en part i konflikten.
Laval-domen
EG-domstolen meddelade i slutet av år 2007 dom i det så kallade
Laval-målet. Till följd av domen har ett antal svenska lagändringar
gjorts. Lagändringarna började gälla den 15 april 2010.
Stridsåtgärder vid utstationering
Den nya 5 a § i utstationeringslagen (se sidan 45.) infördes efter Lavaldomen. Den klarlägger när det är tillåtet att använda stridsåtgärder
mot utstationerande arbetsgivare. Stridsåtgärder får för det första
bara användas om de anställningsvillkor som krävs finns i ett centralt
kollektivavtal som gäller i hela Sverige för en viss bransch (till exempel byggbranschen). Villkoren får dessutom bara gälla minimilön och
de andra punkter som räknas upp i 5 § utstationeringslagen. Slutligen
krävs att villkoren i kollektivavtalet är bättre än vad som redan gäller
enligt lagen.
Utöver det har arbetsgivaren ytterligare en möjlighet att freda
sig mot stridsåtgärder, nämligen genom att visa att arbetstagarna
redan har villkor som är i nivå med dem som krävs. Det kan då krävas att arbetsgivaren kan visa upp dokumentation eller liknande för
att kunna styrka att så verkligen är fallet.
Arbetstagarorganisationerna ska lämna in de kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som de kan komma att kräva med användande av stridsåtgärder. Arbetsmiljöverket kan lämna information om
innehållet i villkoren. Läs mer om Arbetsmiljöverkets uppdrag som
förbindelsekontor för utstationeringsfrågor på sidan 39.
29
Arbetsgivar- och arbetstaga­r­
organisationer
Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer företräder sina medlemmar – arbetsgivare respektive arbetstagare – och har till uppgift att ta
tillvara deras intressen. De förhandlar sinsemellan, exempelvis för att
teckna kollektivavtal och lösa tvister.
Det finns lokala och centrala organisationer.
På arbetstagarsidan finns fackliga organisationer och fackförbund.
De flesta fackförbunden tillhör i sin tur en av tre sammanslutningar
– LO, TCO eller Saco (ett antal av medlemsförbunden anges nedan
under respektive sammanslutning).
LO – Landsorganisationen i Sverige
Svenska Byggnadsarbetareförbundet
Svenska Elektrikerförbundet
Fastighetsanställdas Förbund
GS, Facket för Skogs-, Trä- och Grafisk Bransch
Handelsanställdas förbund
Hotell och Restaurang Facket
Industrifacket Metall
Svenska Kommunalarbetareförbundet
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet
Svenska Målareförbundet
Svenska Pappersindustriarbetareförbundet
Seko – Facket för Service och Kommunikation
Svenska Transportarbetareförbundet
30
TCO – Tjänstemännens Centralorganisation
Unionen
Vårdförbundet
Journalistförbundet
Farmaciförbundet
Polisförbundet
Lärarförbundet
Saco – Sveriges akademikers centralorganisation
Akademikerförbundet SSR
Civilekonomerna
Jusek
Sveriges Läkarförbund
Sveriges Tandläkarförbund
Dessutom finns PTK (Privattjänstemannakartellen), som är en förhandlings- och samverkansorganisation för 27 medlemsförbund.
31
På arbetsgivarsidan finns olika arbetsgivarorganisationer för privata
och statliga arbetsgivare. De flesta är i sin tur medlemmar i någon av
följande:
Svenskt Näringsliv
Almega
TransportGruppen
Livsmedelsföretagen
Skogsindustrierna
Stål och Metall Arbetsgivareförbundet
Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet
Svensk Handel
Sveriges Byggindustrier
Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare
Sveriges Transportindustriförbund
Teknikföretagen
VVS Företagen
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL
Intresse- och arbetsgivarorganisation för kommuner,
landsting och regioner.
Arbetsgivarverket
Förvaltningsmyndighet och företrädare för statliga
arbetsgivarfrågor.
Kontaktuppgifter finns på sidan 38.
Det går också bra att kontakta Arbetsmiljöverket för information om vilken
organisation som är verksam i en viss bransch eller sektor.
32
Domstol, tillsyn med mera
Det är möjligt för utstationerade arbetstagare att vända sig till en
svensk domstol om de inte får de arbets- och anställningsvillkor
som de har rätt till enligt utstationeringslagen. Däremot kan de inte
åberopa villkor som finns i ett kollektivavtal om de inte är medlemmar i den arbetstagarorganisation som slutit kollektivavtalet med
arbetsgivaren. Är de medlemmar i en arbetstagarorganisation så är
det organisationen och inte företaget som ska ta frågan till domstolen.
I vissa lagar anges särskilt hur talan ska väckas (det vill säga hur
man tar upp ett ärende i domstol), som till exempel arbetsmiljölagen
och lagarna som rör arbetstid. Nedan beskrivs processerna enligt
arbetsmiljölagen och arbetstidslagen.
Vid arbetstvister i övrigt går det att vända sig till Arbetsdomstolen
eller, om de rätta förutsättningarna för det saknas, till tingsrätten i
den ort där arbetstagaren är eller har varit utstationerad.
Som huvudregel gäller att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal ska
vända sig till Arbetsdomstolen. Även en arbetsgivare som inte är
bunden av kollektivavtal kan vända sig till Arbetsdomstolen om frågan rör stridsåtgärder. Arbetsdomstolens domar och beslut kan inte
överklagas.
Talan som väcks av en enskild arbetstagare som inte är medlem
i en arbetstagarorganisation, eller av en arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal, ska väckas vid en tingsrätt. Tingsrättens domar
och beslut kan överklagas till Arbetsdomstolen.
Diskrimineringsombudsmannen, DO, kan föra talan för en diskriminerad arbetstagares räkning. Läs mer på sidan 23.
Brott mot arbetstidslagen och arbetsmiljölagen
En arbetstagare som upplever att arbetsmiljöarbetet inte fungerar
eller upptäcker risker på arbetsplatsen kan vända sig till skyddsombudet på arbetsplatsen. Läs mer om skyddsombud på sidan 17.
33
Utstationerade arbetstagare kan vända sig direkt till Arbetsmiljö­
verket om arbetsgivaren bryter mot bestämmelserna i arbetsmiljölagen
eller arbetstidslagen.
Om skyddsombudet anser att det finns en brist i arbetsmiljön
kan ombudet begära åtgärder från arbetsgivaren. Ombudet kan under
vissa förutsättningar vända sig till Arbetsmiljöverket och begära ett
föreläggande (det vill säga ett krav på att något ska göras) eller ett
förbud. Om ett arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller
hälsa kan skyddsombudet avbryta arbetet. De situationer som avses är
fall då det är förenat med överhängande fara att låta arbetet fortsätta
till dess att Arbetsmiljöverket hunnit ta ställning i frågan.
Om en arbetsgivare inte följer ett föreläggande eller ett förbud från
Arbetsmiljöverket kan det leda till straff i form av böter eller fängelse.
Dessutom finns straffrättsliga bestämmelser som kan bli aktuella exempelvis om en olycka har inträffat på en arbetsplats. Läs mer om arbetstidslagen och arbetsmiljölagen på sidan 13 samt från sidan 17 och framåt.
Utländska domstolar
Utstationeringslagens bestämmelser om när svensk domstol får döma
i ett mål hindrar inte att det istället kan vara möjligt att vända sig till
en domstol i något annat land, om det är tillåtet enligt internationella
överenskommelser och behörighetsregler.
Vid oenighet om andra anställningsvillkor än de som omfattas av utstationeringslagen bedöms vilket lands domstol som får
döma enligt internationella överenskommelser och behörighetsregler. Huvudregeln säger att en arbetstagare som råkar i tvist med sin
arbetsgivare får vända sig till domstolen på den plats där arbetsgivaren har hemvist eller till domstolen på den plats där arbetstagaren
vanligtvis utför sitt arbete.
Enligt svensk lag har ett företag sin hemvist i den ort där styrelsen har sitt
säte. Om det inte finns något bestämt säte för styrelsen, eller om det inte
finns någon styrelse, räknas den ort där förvaltningen förs som hemvist.
34
Vilket lands lag gäller för de delar av anställningen
som inte omfattas av utstationeringslagen?
Utstationeringslagen pekar ut vilka bestämmelser i svensk lag som
gäller för anställningen under tiden som arbetet i Sverige pågår.
Lagen blir bara aktuell i de fall där anställningen inte omfattas av
svensk rätt i sin helhet, det vill säga då ett annat lands lag gäller för
anställningen i övrigt. Det kan exempelvis vara så att arbetsgivaren
och arbetstagaren har kommit överens om att ett visst lands lag ska
gälla, eller att anställningen har starkast anknytning till ett annat land
(och att det landets lag alltså ska gälla).
Det är möjligt att även andra bestämmelser i svensk rätt kan
bli gällande i en situation där utländsk lag egentligen gäller. Det är
domstolarna som i sin rättstillämpning slutligen avgör vad som gäller
för en viss anställning.
35
Skatt, sociala avgifter
och sociala förmåner
Skatteverket är den myndighet i Sverige som har hand om beskattning. Kontaktuppgifter finns på sid 40.
Inkomstskatt
Ingen inkomstskatt vid kortvarigt arbete för
arbetsgivare som saknar fast driftställe i Sverige
För utstationerade arbetstagare som ska arbeta maximalt 183 dagar
under ettårsperiod är inkomsterna skattefria, under förutsättning att
den utländske arbetsgivaren saknar fast driftställe i Sverige.
Ett fast driftställe är en stadigvarande plats för näringsverksamhet, från vilken verksamheten bedrivs helt eller delvis. Exempel på
vad som utgör fast driftställe är filial, kontor, fabrik och plats för
byggnadsverksamhet (som pågår under minst tolv månader). Läs
mer om vad som är ett fast driftställe på Skatteverkets webbplats,
www.skatteverket.se, eller kontakta Skatteverket.
Särskild inkomstskatt vid kortvarigt arbete för
arbetsgivare med fast driftställe i Sverige
Om en arbetsgivare med ett fast driftställe i Sverige anställer en
utländsk arbetstagare som inte är bosatt här för arbete under max sex
månader ska arbetstagaren betala särskild inkomstskatt, SINK. Den
särskilda inkomstskatten uppgår till 25 procent. Efter sex månader
anses arbetstagaren skattemässigt vara bosatt i Sverige och ska då betala skatt enligt de vanliga reglerna om statlig och kommunal inkomstskatt. Så kan också bli fallet vid återkommande vistelser i Sverige.
Det är möjligt att hos Skatteverket begära att omedelbart få betala
skatt enligt de vanliga reglerna om statlig och kommunal inkomstskatt
36
och då få kostnadsavdrag. Skattesatsen är då högre än 25 procent. Om
de sammanlagda inkomsterna uteslutande, eller så gott som uteslutande, har tjänats in i Sverige får grundavdrag och allmänna avdrag göras
från den skattepliktiga inkomsten. Några sådana avdragsmöjligheter
finns inte beträffande särskild inkomstskatt.
Övrigt
Det finns bestämmelser i så kallade dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och olika länder som innebär att ersättning i Sverige ska vara
skattefri.
För upplysning om skattepliktiga och skattefria inkomster samt
redovisning och inbetalning av skatt, kontakta Skatteverkets skatteupplysning.
Sociala avgifter
Utländska arbetsgivare som sänder anställda till Sverige för arbete kortare tid än ett år ska normalt inte betala arbetsgivaravgifter i Sverige.
Om den anställde kommer från ett annat EU/EES-land ska tillhörigheten till ett annat lands socialförsäkring kunna styrkas med intyg.
Annars ska sociala avgifter, i form av arbetsgivaravgifter eller
egenavgifter, som huvudregel betalas för den som arbetar i Sverige.
Arbetsgivaravgift betalas av arbetsgivaren för de anställda och beräknas på summan av utbetalda löner och förmåner. Egenavgift ska betalas av egna företagare som bedriver verksamhet i enskild firma eller
handelsbolag.
Utländska arbetsgivare ska registrera sig hos Skatteverkets
utlandskontor i Malmö eller utlandsenheten i Stockholm.
Arbetsgivare från Danmark, Färöarna, Grönland, Island, Polen, Slovakien,
Slovenien, Tjeckien, Tyskland och Österrike ska vända sig till Skatteverkets
utlandskontor i Malmö, och arbetsgivare från övriga länder till Skatteverkets
utlandskontor i Stockholm.
37
Sociala förmåner
För personer som visar att de tillhör ett annat lands socialförsäkringssystem, och som endast arbetar tillfälligt i Sverige, gäller som regel att
de inte omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet. Reglerna är
utformade så att man inte samtidigt ska vara försäkrad i flera länder.
Det svenska socialförsäkringssystemet omfattar olika typer av
förmåner: baserade på bosättning och baserade på arbete.
Arbetsbaserade förmåner täcker någon form av inkomstbortfall,
till exempel föräldrapenning och sjukpenning. En utländsk arbetstagare som arbetar i Sverige för en svensk arbetsgivare omfattas normalt av sådana förmåner.
Bosättningsbaserade förmåner har en person som regel rätt till
om den bor i Sverige i ett år eller längre.
EU-medborgare omfattas av särskilda regler som innebär att de
kan ha rätt till både arbetsbaserade och bosättningsbaserade förmåner, om arbetet endast utförs i Sverige.
Försäkringskassan beslutar om en person är försäkrad i Sverige och har rätt
till förmåner.
En arbetstagare kan frivilligt anmäla sig till Försäkringskassan när han
eller hon kommer till Sverige för att arbeta. Anmälan påverkar inte den
eventuella rätten till förmåner.
En person som kommer till Sverige för att bo här, utan att bli folkbokförd, måste enligt lag anmäla sig till Försäkringskassan. Kontaktuppgifter
finns på sidan 38.
38
Frågor om utstationering
Arbetsmiljöverket
Arbetsmiljöverket är förbindelsekontor för utstationeringsfrågor i
Sverige. Vi informerar om vilka arbets- och anställningsvillkor som
kan gälla vid utstationering i Sverige. Det går att vända sig till oss
med frågor om vad som till exempel gäller för en viss bransch.
Arbetsmiljöverket samarbetar med förbindelsekontor i andra
länder, bland annat i syfte att sprida information om vad som gäller
vid utstationering i olika länder.
Arbetstagarorganisationerna ska lämna in de kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som de kan komma att kräva med användande av stridsåtgärder. Arbetsmiljöverket kan lämna information
om innehållet i de kollektivavtal som har lämnats in till oss.
Vid frågor, kontakta oss eller besök vår webbplats,
www.av.se / www.posting.se
08-730 90 00
39
Kontaktuppgifter
Arbetsdomstolen
08-617 66 00
www.arbetsdomstolen.se
Arbetsmiljöverket
08-730 90 00
www.av.se
www.posting.se
Arbetsgivarverket
08-700 13 00
www.arbetsgivarverket.se
Diskrimineringsombudsmannen, DO
08-120 20 700
020-36 36 66 (kostnadsfritt)
www.do.se
EU-upplysningen
020-250 000
www.eu-upplysningen.se
Försäkringskassan
0498-200 700
0771-524 524
www.forsakringskassan.se
LO – Landsorganisationen
08-796 25 00
www.lo.se
Migrationsverket
0771-19 44 00
0771-235 235
www.migrationsverket.se
40
Saco – Sveriges Akademikers
Centralorganisation
08-613 48 00
www.saco.se
Skatteverket
0771-778 778
www.skatteverket.se
Svenska Institutet
www.sweden.se
Svenskt Näringsliv
08-553 430 00
www.svensktnaringsliv.se
Sveriges Kommuner och Landsting,
SKL
08-452 70 00
www.skl.se
TCO – Tjänstemännens
Centralorganisation
08-782 91 00
www.tco.se
Utrikesdepartementet
08-405 10 00
www.regeringen.se
www.sweden.gov.se
Förteckning över medlemsländer i EU och EES
Medlemsländer i EU –
Europeiska Unionen
Medlemsländer i EES (Europeiska
Belgien
Bulgarien
Cypern
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Grekland
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Österrike
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Storbritannien
Sverige
Tjeckien
Tyskland
Ungern
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), innefattar de
27 EU-länderna och tre av de fyra
Efta-länderna.
ekonomiska samarbetsområdet)
Efta-länderna är följande:
Norge
Island
Liechtenstein
Schweiz (Schweiz är inte med i EES)
41
Lagtextkompendium
Regler vid utstationering
43
Lag (1999:678) om utstationering
av arbetstagare
Utfärdad: 1999-06-23
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:228
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller när en arbetsgivare som är etablerad i ett annat land än Sverige
utstationerar arbetstagare här i landet i samband med att arbetsgivaren tillhandahåller
tjänster över gränserna.
Dessutom finns i 8 § bestämmelser om arbetsgivare som har sitt hemvist eller säte
i Sverige och utstationerar arbetstagare till ett annat medlemsland inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz. Lag (2001:65).
2 § Lagen gäller inte för arbetsgivare inom handelsflottan såvitt avser besättning
ombord.
Definitioner
3 § Med utstationering avses någon av följande gränsöverskridande åtgärder:
1. när en arbetsgivare för egen räkning och under egen ledning sänder arbetstagare
till Sverige enligt avtal som arbetsgivaren har ingått med den i Sverige verksamma
mottagaren av tjänsterna,
2. när en arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige till en arbetsplats eller till ett
företag som tillhör koncernen eller
3. när en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller ställer arbetskraft till förfogande
sänder arbetstagare till ett användarföretag som är etablerat i Sverige eller som
bedriver verksamhet här.
Ett anställningsförhållande skall råda mellan arbetsgivaren och arbetstagaren under
utstationeringstiden.
4 § Med utstationerad arbetstagare avses varje arbetstagare som vanligen arbetar i ett
annat land men som under en begränsad tid utför arbete enligt 3 § i Sverige.
Arbets- och anställningsvillkor
5 § En arbetsgivare ska, oavsett vilken lag som annars gäller för anställningsförhållandet, tillämpa följande bestämmelser för utstationerade arbetstagare:
• 2, 2 a, 5, 7, 16–16 b, 17–17 b, 24, 28–29 a, 31 och 32 §§ semesterlagen
(1977:480),
• 2 §, 4 § första stycket och 16–22 §§ föräldraledighetslagen (1995:584),
44
• 2–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande
arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning, samt
• 1 kap. 4 och 5 §§, 2 kap. 1–4 och 18 §§ samt 5 kap. 1 och 3 §§
diskrimineringslagen (2008:567).
Vid utstationering gäller även bestämmelserna i arbetstidslagen (1982:673), dock inte
12 §, lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete, dock inte 16 §,
arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal
inom civilflyget, dock med den begränsningen i fråga om 1 § andra stycket att 12
§ arbetstidslagen inte gäller, lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell
järnvägstrafik, dock med den begränsningen i fråga om 1 § tredje stycket att 12 §
arbetstidslagen inte gäller, samt, när det gäller arbetsgivare som bedriver uthyrning
av arbetskraft, 4, 6 och 7 §§ lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft.
Det som sägs i första och andra styckena hindrar inte att arbetsgivaren tilllämpar
bestämmelser eller villkor som är förmånligare för arbetstagaren. Lag (2010:228).
5 a § En stridsåtgärd mot en arbetsgivare i syfte att genom kollektivavtal få till stånd
en reglering av villkoren för utstationerade arbetstagare får vidtas endast om de villkor
som krävs
1. motsvarar villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på
motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen,
2. bara avser minimilön eller andra minimivillkor på de områden som avses i 5 §, och
3. är förmånligare för arbetstagarna än det som följer av 5 §.
En sådan stridsåtgärd får inte vidtas, om arbetsgivaren visar att arbetstagarna, när
det gäller lön eller på de områden som avses i 5 §, har villkor som i allt väsentligt
är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett sådant centralt kollektivavtal som
avses i första stycket. Lag (2010:228).
6 § För arbete som utförs av en yrkesutbildad eller specialiserad arbetstagare skall
arbetsgivaren tillämpa de i 5 § nämnda bestämmelserna i semesterlagen endast om
utstationeringen pågår i mer än åtta dagar och om arbetet
1. utförs i samband med en första montering eller installation som ingår i
leveranskontraktet för en vara, och
2. är nödvändigt för att varan skall tas i bruk.
Detta undantag gäller dock inte om arbetet avser byggverksamhet där byggnader
uppförs, sätts i stånd, underhålls, byggs om eller rivs.
Vid beräkningen av om utstationeringen pågår i mer än åtta dagar skall hänsyn tas
till om någon annan arbetstagare under det senaste året har varit utstationerad för
samma arbete.
45
7 § Vid utstationering gäller i fråga om föreningsrätt och förhandlingsrätt 7 och 8 §§
respektive 10 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
När kollektivavtal träffats med en svensk arbetstagarorganisation gäller även 41 § i
samma lag.
Vid brott mot bestämmelserna i första eller andra stycket gäller 54 och 55 §§ samt
60 § första och tredje stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet.
Utstationeringar till andra länder inom EES eller Schweiz
8 § När arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige utstationerar arbetstagare
till annat land inom EES eller Schweiz, skall arbetsgivaren tillämpa de nationella
bestämmelser varigenom det landet genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv
96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband
med tillhandahållande av tjänster.
Första stycket hindrar inte att arbetsgivaren tillämpar bestämmelser eller villkor som
är förmånligare för arbetstagaren. Lag (2001:65).
Information
9 § Arbetsmiljöverket ska vara förbindelsekontor och tillhandahålla information om de
arbets- och anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid en utstationering i Sverige.
Arbetsmiljöverket ska även hjälpa till med information om sådana kollektivavtalsvillkor
som kan komma att krävas med stöd av stridsåtgärder enligt 5 a § eller som annars
kan komma att bli tillämpliga.
Arbetsmiljöverket ska samarbeta med motsvarande förbindelsekontor i andra länder
inom EES och i Schweiz. Lag (2010:228).
9 a § En arbetstagarorganisation ska ge in sådana kollektivavtalsvillkor till
Arbetsmiljöverket som organisationen kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder
enligt 5 a §. Lag (2010:228).
Talans väckande
10 § Mål om tillämpningen av 5 § första stycket samt 7 § handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Därvid gäller
• 33 § semesterlagen (1977:480) om preskription,
• 23 § andra stycket föräldraledighetslagen (1995:584) om rättegången,
• 6 kap. 2-5, 8, 10 och 11 §§ diskrimineringslagen (2008:567) om bevisbörda, rätt
att föra talan och preskription m.m.
Talan får föras vid tingsrätten i ort där arbetstagaren är eller har varit utstationerad.
Lag (2008:573).
46
Arbetstidslag (1982:673) (utdrag)
Utfärdad: 1982-06-24
Ändrad: t.o.m. SFS 2008:476
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verksamhet där
arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.
Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av arbetstid finns i 2 kap.
1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Särskilda bestämmelser om arbetstiden för
minderåriga finns i 5 kap. den lagen. Lag (1996:360).
2 § Lagen gäller inte
1. arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara
arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och
anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller av
arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva
disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. fartygsarbete,
5. arbete som omfattas av lagen (2005:395) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att lagen
ska tillämpas i fråga om fartygsarbete som har undantagits från tilllämpning av
bestämmelserna om vilotid i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.
Bestämmelserna i 10 a §, 13 § första stycket, 13 a § och 14 § tredje stycket andra
meningen gäller inte när lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom
civilflyget är tillämplig eller inom offentlig verksamhet som exempelvis försvaret,
polisen och skydds- och beredskapsarbeten för arbete som är speciellt för sådana
verksamheter och som är av sådant slag att konflikt inte kan undvikas med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om
arbetstidens förläggning i vissa avseenden.
I lagen om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget finns bestämmelser om
årsarbetstid och om ledighet på stationeringsorten för sådan flygpersonal.
Bestämmelserna i 13 § första stycket, 14 § och 15 § tredje stycket gäller inte när
lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik är tillämplig. Lag
(2008:476).
47
3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess
helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket, 8-10
a §§, 12-14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster bytas ut mot
måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal. Avvikelser från 10 a § får dock inte
innebära en längre beräkningsperiod än tolv månader.
Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § andra
stycket får göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal
arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en
månad, räknat från dagen för avtalets ingående.
En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i första och
andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med
avtalet.
Undantag från lagens tillämpning i dess helhet och avvikelser från 10 a §, 13 § första
stycket, 13 a §, 14 § och 15 § andra och tredje styckena samt byten av raster mot
måltidsuppehåll enligt denna paragraf får göras endast under förutsättning att de inte
innebär att mindre förmånliga villkor skall tilllämpas för arbetstagarna än som följer
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG. Ett avtal är ogiltigt i den
utsträckning det innebär att mindre förmånliga villkor skall tillämpas för arbetstagarna
än som följer av direktivet. Lag (2005:165).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda
föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.
Ordinarie arbetstid och jourtid
5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.
När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får
arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på
arbetsstället.
6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare står
till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete, får
jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller
50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid anses inte tid då arbetstagaren
utför arbete för arbetsgivarens räkning.
Övertid
7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid enligt 5 §
och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie arbetstid eller jourtid gäller på grund av
kollektivavtal som har tillkommit i den ordning som anges i 3 § första stycket, eller
48
på grund av medgivande om avvikelse av Arbetsmiljöverket enligt 19 § 1, skall med
övertid i stället förstås sådan arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie
arbetstid och jourtid enligt avtalet eller medgivandet.
Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet som
förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas med fullgjord
ordinarie arbetstid respektive jourtid. Lag (2000:766).
8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 48
timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock
med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).
9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte
har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten eller medfört
överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får
övertid tas ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver (nödfallsövertid).
Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde
arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att arbetsgivaren
snarast underrättar organisationen om övertidsarbetet.
Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets början utan
att tillstånd till arbetet har sökts hos Arbetsmiljöverket. Lag (2000:766).
Mertid vid deltidsanställning
10 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger
arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet.
Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 § andra stycket skall tillämpas även vid
beräkning av mertid.
När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med högst 200
timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut med tillämpning
av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9 §.
Den sammanlagda arbetstiden
10 a § Den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju dagar får uppgå till
högst 48 timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Vid
beräkningen av den sammanlagda arbetstiden skall semester och sjukfrånvaro under
tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat likställas med fullgjord arbetstid. Lag
(2005:165).
Anteckningar om jourtid, övertid och mertid
11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid, övertid och mertid.
Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteckningarna.
Samma rätt tillkommer fackliga organisationer som företräder arbetstagare på
arbetsstället.
49
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket meddelar
föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall föras. Lag (2000:766).
Arbetstidens förläggning m.m.
13 § Alla arbetstagare skall ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under
varje period om tjugofyra timmar (dygnsvila). Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren,
under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.
I den dygnsvila som alla arbetstagare har rätt till skall tiden mellan midnatt och
klockan 5 ingå. Avvikelse får göras, om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens
behov eller andra särskilda omständigheter måste bedrivas mellan midnatt och
klockan 5. Lag (2005:165).
13 a § Arbetstiden för nattarbetande får under varje period om tjugofyra timmar inte
överstiga åtta timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader.
Vid genomsnittsberäkningen skall räknas av från beräkningsperioden tjugofyra timmar
för varje påbörjad period om sju dagar. Semester och sjukfrånvaro under tid då
arbetstagaren annars skulle ha arbetat skall likställas med fullgjord arbetstid.
Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental
ansträngning får dock inte arbeta mer än åtta timmar under varje period om tjugofyra
timmar som de utför arbete under natt. Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren,
under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.
Med nattarbetande avses den som normalt utför minst tre timmar av sitt arbetspass
under natt eller troligen kommer att fullgöra minst en tredjedel av sin årsarbetstid under
natt. Med natt avses perioden mellan klockan 22 och klockan 6. Lag (2005:165).
14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande ledighet
under varje period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan räknas inte beredskapstid
då arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället men skall stå till
arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov uppkommer. Veckovilan skall
så långt möjligt förläggas till veckoslut.
Avvikelse från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt
förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådan avvikelse får göras
endast under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.
Lag (2005:165).
50
15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka
arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.
Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som
omständigheterna medger.
Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i
följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn
till arbetsförhållandena.
16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt
med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan
händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll
räknas in i arbetstiden.
17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som
behövs utöver rasterna.
Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut.
Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så
noga som omständigheterna medger. Pauser räknas in i arbetstiden.
18 § Utan hinder av 13 - 17 §§ kan regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning vid
vägtransporter och luftfart.
Dispens av Arbetsmiljöverket
19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetsmiljöverket, om det finns
särskilda skäl,
1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,
2. medge avvikelse från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag under en tid av
fyra veckor eller under en kalendermånad,
3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår,
4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår,
5. medge avvikelse från 10 a §, 13-–14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.
Arbetsmiljöverkets beslut enligt denna paragraf får inte innebära att mindre förmånliga
villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/88/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 § tredje stycket. Lag
(2005:165).
51
Tillsyn
20 § Arbetsmiljöverket skall ha tillsyn över att lagen och de föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen följs. Lag (2000:766).
21 § Arbetsmiljöverket har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har Arbetsmiljöverket rätt att komma in på arbetsställena.
Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs. Lag (2000:766).
22 § Arbetsmiljöverket får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att
denna lag och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen skall följas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sätta ut viten. Lag
(2000:766).
Straffbestämmelser m. m.
23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd
av 22 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.
24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
1. utan att undantag eller avvikelser har gjorts enligt 3 eller 19 § anlitat en
arbetstagare i strid mot 5-–10 a §§, 12 §, 13 § eller 14-–16 §§ eller brutit mot 11
§ eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 §,
2 lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när Arbetsmiljöverket har begärt
upplysningar eller handlingar enligt 21 § första stycket. Lag (2005:165).
24 a § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollektivavtal som
strider mot 3 § fjärde stycket skall betala skadestånd för den förlust som uppkommer
och för den kränkning som har skett.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. Lag (1996:360).
25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal som
avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Övertidsavgifter
26 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan att ha stöd
i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens enligt 19 §, utgår en särskild avgift
(övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den
verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.
Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som
har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.
52
Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.
27 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall
göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I
fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott,
på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften
inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för
indriving. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft. Lag (1997:527).
Överklagande
28 § Har upphävts genom lag (2000:766).
29 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter
meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2008:298).
30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen får beslut
som avses i 28 eller 29 § överklagas av huvudskyddsombud eller, om något sådant
ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en
arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör medlemmarnas
intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.
Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
31 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa regeringen frågor av
särskild betydelse innan verket meddelar beslut i ärendet. Lag (2000:766).
32 § Arbetsmiljöverket kan förordna att dess beslut skall gälla omedelbart. Lag
(2000:766).
53
Lag (2005:395) om arbetstid
vid visst vägtransportarbete (utdrag)
Utfärdad: 2005-06-02
Ändrad: t.o.m. 2008:299
Tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på arbete som utförs av mobila arbetstagare som är
anställda av företag etablerade i en medlemsstat och som deltar i vägtransporter, vid
vilka följande skall tillämpas:
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars
2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om
ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, eller
• Europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid
internationella vägtransporter (AETR).
Med mobil arbetstagare avses i denna lag varje arbetstagare som ingår i den del av
personalstyrkan som förflyttar sig och som är anställd av ett företag som utför personeller varutransporter på väg för andras eller egen räkning.
I fråga om förare finns bestämmelser om körtider samt om raster och viloperioder i
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 561/2006 och AETR.
I arbetstidslagen (1982:673) finns bestämmelser om arbetstid vid arbete som
inte omfattas av denna lag. Om arbetstagaren för samma arbetsgivare både utför
arbete som omfattas av denna lag och arbete som omfattas av arbetstidslagen, skall
arbetstiden läggas samman vid tillämpning av denna lag. Lag (2007:92).
Avvikelser genom kollektivavtal
2 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får undantag göras från bestämmelserna i 5-9 §§, 12 § andra
stycket samt 15 och 16 §§.
Genom ett sådant kollektivavtal får också
1. tidsperioden för beräkning av den högsta tillåtna sammanlagda arbetstiden enligt
12 § första stycket utsträckas till högst sex månader,
2. en annan period av natten än som anges i 14 § bestämmas, dock inte före kl.
0.00 eller efter kl. 7.00.
Genom ett sådant kollektivavtal som avses i första stycket får det också bestämmas
i vilken omfattning perioder av väntan skall räknas som arbetstid. Perioder av väntan
innebär att arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på
54
sitt arbetsställe beredd att utföra arbete, enligt bestämmelserna i 12 § tredje stycket,
15 § andra stycket och 18 § tredje stycket.
Undantag från 8 § andra och tredje styckena får göras även med stöd av kollektivavtal
som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation. Sådana undantag gäller dock
under högst en månad, räknat från den dag då avtalet ingicks.
3 § En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal som avses i 2 § får tillämpa
avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i sådant arbete som avses med
avtalet.
4 § Ett kollektivavtal är ogiltigt i den mån det innebär att mindre förmånliga regler
skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av denna lag.
Ordinarie arbetstid, övertid och mertid
Ordinarie arbetstid
5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.
När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får
arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt under högst fyra veckor.
Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på
arbetsstället.
Övertid
6 § Med övertid avses arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid enligt 5 §. Om
annan ordinarie arbetstid gäller på grund av kollektivavtal som avses i 2 § första
stycket, eller på grund av medgivande om undantag av Arbetsmiljöverket enligt 21 §,
skall med övertid i stället avses arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie
arbetstid enligt avtalet eller medgivandet.
Vid beräkning av övertid skall ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie
arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.
7 § När det finns ett särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst
200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).
8 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte
har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten eller medfört
överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får
övertid tas ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver (nödfallsövertid).
Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde
arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att arbetsgivaren
snarast underrättar organisationen om övertidsarbetet.
55
Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets början utan
att tillstånd till arbetet har sökts hos Arbetsmiljöverket.
Mertid
9 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger
arbetstagarens ordinarie arbetstid enligt anställningsavtalet. Bestämmelsen om
beräkning av övertid i 6 § andra stycket skall tillämpas även vid beräkning av mertid.
När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med högst 200
timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut med tillämpning
av de villkor för nödfallsövertid som anges i 8 §.
Begränsning av den sammanlagda arbetstiden
10 § Med sammanlagd arbetstid avses summan av de timmar under vilka en
arbetstagare har utfört arbete som denna lag är tillämplig på, oavsett om arbetet har
utförts för en eller flera arbetsgivare.
11 § Arbetsgivaren skall av arbetstagaren skriftligen begära uppgifter om arbete som
denne har utfört för en annan arbetsgivares räkning. Arbetstagaren skall tillhandahålla
arbetsgivaren dessa uppgifter skriftligen.
12 § En arbetstagares sammanlagda arbetstid får uppgå till högst 48 timmar per
vecka i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader.
Den sammanlagda arbetstiden får dock inte under någon vecka överstiga 60
timmar, med undantag för de fall som avses i artikel 6.1 fjärde stycket i AETR. Vid
beräkningen av den sammanlagda arbetstiden skall till den läggas sådana perioder
av väntan när arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna
sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete. Sådan tid när arbetstagaren skulle
ha arbetat men i stället varit frånvarande på grund av semesterledighet eller sjukdom
skall likställas med fullgjord arbetstid. Lag (2007:92).
13 § Med vecka avses vid tillämpningen av 12 § den period som börjar måndag kl.
0.00 och slutar söndag kl. 24.00.
Nattarbete
14 § Med nattarbete avses arbete under någon del av perioden som börjar kl. 1.00
och slutar kl. 5.00.
15 § Om det ingår nattarbete i en 24-timmarsperiod som påbörjas efter sådan
avslutad vila som avses i artikel 8 eller 9 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 561/2006, artikel 8 i AETR eller 13 eller 14 § arbetstidslagen (1982:673),
får arbetstiden under den perioden inte överstiga tio timmar.
56
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall i arbetstiden inräknas
sådana perioder av väntan när arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan
måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete.
Undantag från begränsningen av arbetstiden vid nattarbete i första stycket får göras
tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte hade kunnat
förutses av arbetsgivaren. Lag (2007:92).
Viloperioder för lärlingar och praktikanter
17 § För de lärlingar och praktikanter som är mobila arbetstagare enligt 1 § andra
stycket gäller de viloperioder som anges i artikel 8 och 9 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 561/2006. Om bestämmelser i arbetsmiljölagen
(1977:1160) eller arbetstidslagen (1982:673) eller föreskrifter meddelade med stöd
av någon av dessa lagar ger ett för den enskilde förmånligare skydd skall dock dessa
bestämmelser tillämpas. Lag (2007:92).
Raster och pauser
18 § Arbete får aldrig utföras längre tid än sex timmar i följd utan rast. Rasten skall
uppgå till minst 30 minuter, om arbetstiden omfattar mellan sex och nio timmar. Om
arbetstiden överstiger nio timmar, skall rasten uppgå till minst 45 minuter. Rasten får
delas upp på flera perioder om minst 15 minuter vardera.
Raster under sådan körtid som avses i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 561/2006 och AETR skall förläggas i enlighet med förordningen eller
överenskommelsen och räknas som rast även enligt denna lag.
Rast som tas under perioder av väntan, när arbetstagaren inte fritt kan disponera över
sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete, räknas
även som arbetstid. Lag (2007:92).
19 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som
behövs utöver rasterna.
Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut.
Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så
noga som omständigheterna medger.
Pauser räknas in i arbetstiden.
57
Registrering av arbetstid
20 § Arbetsgivaren skall registrera all arbetstid som omfattas av denna lag. Registren
skall bevaras hos arbetsgivaren i minst två år efter den tidsperiod som arbetet
omfattar. Arbetsgivaren skall på begäran av arbetstagaren lämna denne en kopia av
den registrerade arbetstiden. Även fackliga organisationer som företräder arbetstagare
på arbetsstället har rätt att på begäran få en sådan kopia.
Dispens
21 § Om kollektivavtal som avses i 2 § inte träffas, får Arbetsmiljöverket medge
sådana undantag (dispens) som avses i den bestämmelsen, förutsatt att det finns
särskilda skäl.
Ytterligare övertid eller mertid, utöver allmän övertid respektive allmän mertid, får
medges med högst 150 timmar under ett kalenderår.
Tillsyn
22 § Arbetsmiljöverket skall se till att lagen följs och har rätt att av arbetsgivaren på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
För att kunna utöva tillsynen har Arbetsmiljöverket rätt att få tillträde till
arbetsställena.
23 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att Arbetsmiljöverket
skall kunna utöva sin tillsyn. Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan
utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387)
behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
24 § Arbetsmiljöverket får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att
denna lag skall kunna följas. I beslut om föreläggande eller förbud får Arbetsmiljöverket
sätta ut vite.
Straffbestämmelser m.m.
25 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den arbetsgivare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som har meddelats
med stöd av 24 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats
med vite.
26 § Till böter döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. förlägger arbetet så att
a) arbetstagarens arbetstid överstigit vad som är tillåtet enligt bestämmelserna i
denna lag,
b) raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 18 § första stycket,
58
2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 16 §, utan att undantag har gjorts enligt 2
eller 21 §, eller sina skyldigheter enligt 20 §, eller
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när Arbetsmiljöverket har begärt
upplysningar eller handlingar enligt 22 § första stycket.
27 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal som
avses i 2 §, gäller vad som anges om påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Övertidsavgifter
28 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 7 eller 8 § utan att ha stöd
i kollektivavtal enligt 2 § eller ha fått dispens enligt 21 §, utgår en särskild avgift
(övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den
verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.
Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare
som har anlitats i strid mot 7 eller 8 §, en procent av det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen
begicks.
Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.
29 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall
göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I
fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott,
på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften
inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
59
Överklagande m.m.
30 § Arbetsmiljöverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2008:299).
31 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt denna lag, får
beslut som avses i 30 § överklagas av huvudskyddsombud eller, om något sådant
ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud,
får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör
medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.
31 § Arbetsmiljöverket får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.
60
Lag (2005:426) om arbetstid m.m.
för flygpersonal inom civilflyget
Utfärdad: 2005-06-02
Ändrad: t.o.m. SFS 2008:300
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om årsarbetstiden och om lediga dagar på
stationeringsorten för flygpersonal inom civilflyget. I övrigt gäller bestämmelserna i
arbetstidslagen (1982:673) för sådan personal.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
flygpersonal inom civilflyget: besättningsmedlemmar som på grund av anställning
tjänstgör ombord på ett civilt luftfartyg,
blocktid: tiden från det att ett luftfartyg lämnar sin parkeringsplats för att lyfta till
dess att det står still på anvisad parkeringsplats och alla motorer står stilla,
beredskapstjänst: tid under vilken besättningsmedlemmen är skyldig att hålla sig
beredd att med kort varsel infinna sig på plats för flygtjänstgöring,
stationeringsort: den ort där besättningsmedlemmen vanligtvis börjar och avslutar en
tjänstgöringsperiod eller serie av tjänstgöringsperioder och där arbetsgivaren under
normala förhållanden inte ansvarar för inkvartering av besättningsmedlemmen,
ledig dag: en period om tjugofyra timmar från klockan 00.00 till 24.00 på
stationeringsorten utan tjänstgöring eller beredskapstjänst,
flygarbetstidsdirektivet: rådets direktiv 2000/79/EG av den 27 november 2000 om
genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal
inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA),
Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA),
European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association
(IACA).
Avvikelser genom avtal
3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får avvikelser göras från 4 och 5 §§. En arbetsgivare, som är
bunden av sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte
är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att
arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.
61
Avvikelser enligt första stycket får göras endast under förutsättning att de inte innebär
att mindre fördelaktiga villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av
flygarbetstidsdirektivet. Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att mindre
förmånliga villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet.
Begränsning av årsarbetstiden
4 § Den sammanlagda arbetstiden inklusive viss beredskapstjänst får uppgå till högst
2 000 timmar under ett år. Av denna tid får högst 900 timmar utgöras av blocktid.
Årsarbetstiden inklusive beredskapstjänst skall så långt det är möjligt spridas jämnt
över det år under vilket årsarbetstiden beräknas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om hur beredskapstjänst skall beaktas vid beräkningen av årsarbetstiden.
Ledighet på stationeringsorten
5 § En besättningsmedlem har på stationeringsorten rätt till minst sju lediga dagar
per kalendermånad och minst 96 lediga dagar per kalenderår. Dessa lediga dagar
skall av arbetsgivaren meddelas i förväg och kan innefatta de viloperioder som följer
av lag eller avtal.
Första stycket skall inte påverka rätten till årlig betald semester enligt semesterlagen
(1977:480) eller avtal.
Tillsyn
6 § Arbetsmiljöverket skall se till att denna lag följs och har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har Arbetsmiljöverket rätt att komma in på arbetsställena.
Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs.
7 § Arbetsmiljöverket får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att
denna lag skall följas. I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket
sätta ut viten.
Överklagande
8 § Arbetsmiljöverkets beslut enligt 7 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Arbetsmiljöverket kan förordna att dess beslut ska gälla omedelbart. Lag (2008:300).
Påföljder m.m.
9 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som har meddelats med
stöd av 7 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med
vite.
62
10 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har, utan
att avvikelse har gjorts enligt 3 §, anlitat en arbetstagare i strid mot 4 §.
11 § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollektivavtal som
strider mot 3 § andra stycket skall betala skadestånd för den förlust som uppkommer
och för den kränkning som har skett.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
12 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal
som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs i avtalet eller i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
63
Lag (2008:475) om kör- och vilotid vid
internationell järnvägstrafik
Utfärdad: 2008-06-05
Lagens innehåll och tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om dygnsvila, veckovila, rast, körtid och
tjänstgöringslista för arbetstagare som ingår i tågpersonalen i gränsöverskridande
driftskompatibel trafik. Lagen tillämpas endast om arbetstiden är förlagd så att
arbetstagaren ska tjänstgöra i sådan trafik som avses i första stycket under mer än en
timme av arbetsdagen.
Utöver vad som följer av bestämmelserna i denna lag gäller arbetstidslagen (1982:673).
Definitioner
2 § I denna lag avses med
gränsöverskridande driftskompatibel trafik: gränsöverskridande trafik för vilken ett
järnvägsföretag måste ha dels ett säkerhetsintyg eller ett särskilt tillstånd enligt 3 kap.
järnvägslagen (2004:519), dels ett säkerhetsintyg enligt lagstiftningen i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), dock inte trafik i samband
med underhåll av järnvägsinfrastruktur,
tågpersonal: varje arbetstagare ombord med arbetsuppgifter av betydelse för
säkerheten,
förare: varje arbetstagare som har till uppgift att framföra ett järnvägsfordon,
järnvägsfordon: lok och annan rullande materiel som kan framföras på järnvägsspår.
Undantag för viss gränstrafik
3 § Lagen gäller inte lokal och regional passagerartrafik över gränsen mellan Sverige
och ett annat land. Lagen gäller inte heller godstransporter som inte överskrider
gränsen mellan Sverige och ett annat land med mer än 15 kilometer.
Avvikelser genom kollektivavtal
4 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får det bestämmas
1. en kortare dygnsvila i de fall som avses i 8 § andra stycket,
2. att en större andel av arbetsdagarna ska krävas för att 12 och 13 §§ ska tillämpas
än vad som anges i de bestämmelserna, samt
3. en annan period än som avses i 19 § andra stycket.
Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central eller lokal
64
arbetstagarorganisation får, trots det som sägs i 9 § första stycket, bestämmas att två
dygnsviloperioder utanför bostaden ska följas av en dygnsvila i bostaden.
En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal som avses i första eller andra stycket
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i arbete som avses med avtalet.
5 § Avvikelser enligt 4 § får göras endast under förutsättning att de inte innebär
att mindre fördelaktiga villkor ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
rådets direktiv 2005/47/EG av den 18 juli 2005 om avtalet mellan Europeiska
järnvägsgemenskapen (CER) och Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) om
vissa aspekter på villkoren för anlitande av mobila arbetstagare i gränsöverskridande
driftskompatibel trafik inom järnvägssektorn.
Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att mindre förmånliga villkor ska
tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet.
Dygnsvila
6 § Om inte annat följer av 7-9 §§, ska varje arbetstagare ha rätt till minst tolv
timmars sammanhängande ledighet i bostaden under varje period om 24 timmar
(dygnsvila i bostaden).
7 § Om dygnsvilan inte kan tas i bostaden ska varje arbetstagare ha rätt till minst
åtta timmars sammanhängande ledighet under varje period om 24 timmar (dygnsvila
utanför bostaden).
8 § Dygnsvilan i bostaden får minskas till minst nio timmar i följd en gång under varje
period om sju dagar under förutsättning att den tid som motsvarar skillnaden mellan
den minskade dygnsvilan och tolv timmar läggs till nästa dygnsvila i bostaden.
En dygnsvila i bostaden mellan två dygnsviloperioder utanför bostaden får dock inte
understiga tio timmar i följd.
9 § En dygnsvila utanför bostaden ska följas av en dygnsvila i bostaden.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om dygnsvila utanför bostaden.
10 § Vid dygnsvila utanför bostaden bör en bekväm inkvartering eftersträvas.
Veckovila
11 § Varje arbetstagare ska ha minst 24 timmars sammanhängande ledighet under varje
period om sju dagar (veckovila) utöver den dygnsvila som arbetstagaren ska ha enligt 6 §.
12 § Varje arbetstagare, som under en beräkningsperiod om ett år uppfyller kraven i
1 § andra stycket en övervägande andel av arbetsdagarna, ska ha minst 104 perioder
med veckovila varje år. I dessa ska det ingå 24 dubbla perioder med veckovila varav
minst tolv ska omfatta lördag och söndag.
65
13 § En arbetstagare, vars anställning varar kortare tid än ett år och som en
övervägande del av arbetsdagarna uppfyller kraven i 1 § andra stycket, ska ha rätt till
det antal perioder med veckovila enligt 12 § som svarar mot den del av ett år som
anställningstiden utgör.
Raster
14 § En förare ska ha rast om minst 30 minuter om arbetstiden är mellan sex och
åtta timmar. Om förarens arbetstid överstiger åtta timmar, ska rasten uppgå till minst
45 minuter. Någon del av rasten ska så långt som omständigheterna medger läggas
ut mellan den tredje och sjätte arbetstimmen.
15 § Övriga arbetstagare ska ha rast om minst 30 minuter om arbetstiden överstiger
sex timmar.
16 § Rasternas antal, längd och förläggning ska vara tillfredsställande med hänsyn till
arbetsförhållandena för att arbetstagaren ska kunna återhämta sig.
17 § Om tågförsening uppstår får rasterna anpassas under arbetsdagen.
Körtid
18 § Körtiden för en förare mellan två perioder av dygnsvila får uppgå till högst nio
timmar eller åtta timmar vid nattarbete. Körtiden under en tvåveckorsperiod får uppgå
till högst 80 timmar.
19 § Med körtid i 18 § avses den schemalagda tid under vilken föraren ansvarar för
framförandet av ett järnvägsfordon. I körtiden inräknas inte den tid som går åt för
tillsyn av järnvägsfordonet före och efter körning. I körtiden ingår schemalagda avbrott
då föraren fortfarande har ansvar för järnvägsfordonet.
Med nattarbete avses varje arbetspass om minst tre timmar under den period som
börjar kl. 23.00 och slutar kl. 06.00.
Tjänstgöringslista
20 § En arbetsgivare ska föra en tjänstgöringslista som visar arbetstagarnas faktiska
arbetstid, dygnsvila, veckovila och raster samt schemalagda körtid enligt definitionen
i 19 §. Tjänstgöringslistan ska bevaras hos arbetsgivaren i minst ett år efter den
tidsperiod som arbetet omfattar. Arbetsgivaren ska på begäran av en arbetstagare
lämna denne en kopia av den del av tjänstgöringslistan som avser den arbetstagaren.
Även fackliga organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället har rätt att
på begäran få en sådan kopia.
66
Tillsyn
21 § Regeringen bestämmer vilken myndighet som utövar tillsyn enligt denna lag.
22 § Den myndighet som utövar tillsyn har rätt att av en arbetsgivare på begäran få
de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
23 § Den myndighet som utövar tillsyn har rätt att få tillträde till arbetsställen för att
kunna utöva tillsynen.
24 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att tillsynsmyndig­
heten ska kunna få dels upplysningar och handlingar enligt 22 §, dels tillträde till
arbetsställen enligt 23 §. Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan
utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387)
behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
25 § Den myndighet som utövar tillsyn får meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska följas.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Straffbestämmelser m.m.
26 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som har meddelats med stöd
av 25 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.
27 § Till böter döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. förlägger arbetet så att
a. en arbetstagare inte fått dygnsvila enligt vad som föreskrivs i 6-9 §§ eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 9 § andra stycket, eller veckovila enligt vad
som föreskrivs i 11-13 §§, utan att avvikelse har gjorts enligt 4 §,
b. arbetstagarens körtid överstigit vad som är tillåtet enligt 18 §,
c. raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 14 och 15 §§, såvida inte 17 §
varit tillämplig,
2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 20 §, eller
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när den myndighet som utövar
tillsyn har begärt upplysningar eller handlingar enligt 22 §.
28 § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollektivavtal som
strider mot 5 § ska betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den
kränkning som har skett.
Om det är skäligt, får skadeståndet sättas ned helt eller delvis.
67
29 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal som
avses i 4 §, gäller det som anges om påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Överklagande m.m.
30 § Tillsynsmyndighetens beslut om förelägganden och förbud enligt 25 § får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
31 § Tillsynsmyndigheten får förordna att dess beslut ska gälla omedelbart.
68
Semesterlag (1977:480) (utdrag)
Utfärdad: 1977-06-09
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:1439
Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare
2 § Ett avtal, som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränks,
är ogiltigt i den delen. Detta gäller dock inte, om något annat framgår av lagen. Lag
(2009:1439).
2 a § Genom avtal får avvikelse göras från 5, 12, 12 b, 19–21 och 30 a §§, i den
utsträckning som framgår av de bestämmelserna.
Genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation, får avvikelse göras från 3, 3 a, 9, 11 § andra stycket, 16–16
b, 22, 26, 26 a, 29, 29 a och 30 §§.
En arbetsgivare, som är bunden av ett kollektivavtal som omfattar frågor som avses i
första och andra styckena, får i dessa frågor tillämpa avtalet även på en arbetstagare
som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Detta gäller
under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och
inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal. Lag (2009:1439).
Semesterledighet och semesterdagar
5 § När det gäller en anställning som avses pågå i högst tre månader och som inte
varar längre tid, får det avtalas att semesterledighet inte ska läggas ut. I sådant fall
har arbetstagaren rätt till semesterersättning. Lag (2009:1439).
Semesterdagar med semesterlön
7 § Antalet semesterdagar med semesterlön beräknas på följande sätt. Från de dagar
arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de dagar då arbetstagaren varit helt frånvarande från arbetet utan
lön. Frånvaro som beror på semesterledighet, permittering eller ledighet som enligt
17–17 b §§ är semesterlönegrundande, liksom arbetsfria dagar som infaller under
sådana frånvaroperioder, ska dock räknas in i anställningstiden. Differensen divideras
med antalet dagar under intjänandeåret. Kvoten multipliceras med tjugofem. Om ett
brutet tal då uppstår, avrundas detta till närmast högre hela tal. Lag (2009:1439).
Beräkning av semesterlön
16 § Semesterlön för en arbetstagare som har lön bestämd per vecka eller månad
beräknas enligt 16 a §, om inte annat framgår av andra stycket eller arbetsgivaren
väljer att beräkna semesterlönen enligt 16 b §.
69
Semesterlön beräknas enligt 16 b § för en arbetstagare som har
1. lön som inte är bestämd per vecka eller månad,
2. lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del om den rörliga lönedelen kan
uppskattas till minst tio procent av den sammanlagda lönen under semesteråret, eller
3. en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret, eller som har
4. ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället, eller
5. varit frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande
enligt 17–17 b §§, dock inte om frånvaron pågått i samma omfattning under hela
intjänandeåret och pågår i den omfattningen vid semestertillfället.
Särskilda bestämmelser om vissa förmåner vid beräkning av semesterlön finns i 24
och 25 §§. Lag (2009:1439).
Semesterlön enligt sammalöneregeln
16 a § Semesterlön enligt sammalöneregeln är den vid semestertillfället aktuella
vecko- eller månadslönen, eventuella fasta lönetillägg samt ett semestertillägg.
Semestertillägget för varje betald semesterdag är för veckoavlönade arbetstagare
1,82 procent av veckolönen och för månadsavlönade arbetstagare 0,43 procent av
månadslönen. Har arbetstagaren fasta lönetillägg ska vecko- respektive månadslönen
ökas med dessa tillägg före beräkningen av semestertillägget.
Har arbetstagaren även rörliga lönedelar är semesterlönen för dessa lönedelar tolv
procent av arbetstagarens sammanlagda förfallna rörliga lön under semesteråret. Lag
(2009:1439).
Semesterlön enligt procentregeln
16 b § Semesterlön enligt procentregeln utgör tolv procent av arbetstagarens förfallna
lön i en anställning under intjänandeåret.
I lönesumman ska inte följande inräknas:
1. semesterlön,
2. ersättning för dag då arbetstagaren helt eller delvis har haft
semesterlönegrundande frånvaro enligt 17–17 b §§, eller
3. permitteringslön som lämnas i anledning av driftsuppehåll med samtidig semester
när rätt till semesterlön inte föreligger för samma tid.
För varje sådan frånvarodag som anges i andra stycket 2 ökas i stället lönesumman
med ett belopp motsvarande den inkomst arbetstagaren skulle ha haft om arbete i
stället utförts i normal omfattning för arbetsgivarens räkning. Med normal omfattning
avses arbetstagarens ordinarie arbetstidsmått. Går beloppet inte att fastställa ska det
uppskattas till den inkomst som kan antas skulle ha betalats om arbetstagaren under
frånvarotiden hade arbetat för arbetsgivarens räkning. Lag (2009:1439).
70
Semesterlönegrundande frånvarot
17 § Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande när det gäller ledighet på grund av
sjukdom, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar, eller om frånvaron
beror på arbetsskada. I sådan frånvaroperiod inräknas även dagar när arbetstagaren inte
skulle ha utfört arbete.
Frånvaron upphör att vara semesterlönegrundande då arbetstagaren varit helt eller delvis
frånvarande från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre avbrott i frånvaron än
fjorton dagar i en följd. Lag (2009:1439).
17 a § Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande när det gäller ledighet enligt
föräldraledighetslagen (1995:584) i fråga om
1. ledighet enligt 8 § första stycket nämnda lag, om frånvaron under intjänandeåret inte
överstiger 120 dagar, eller för ensamstående förälder 180 dagar,
2. tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, eller
3. tid för vilken föräldrapenning lämnas med anledning av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ lagen om allmän försäkring, om frånvaron för varje barn
eller vid flerbarnsbörd sammanlagt inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående
förälder 180 dagar.
I en frånvaroperiod enligt första stycket räknas in även dagar när arbetstagaren inte skulle
ha utfört arbete. Lag (2009:1439).
17 b Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande när det gäller
1. ledighet med anledning av risk för överförande av smitta,
a) om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare, och
b) om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,
2. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, om
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar,
3. ledighet för utbildning som till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor eller för ersättningsberättigande teckenspråksutbildning för
vissa föräldrar (TUFF), om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar
och ledigheten inte ger rätt till semesterlön enligt någon annan lag,
4. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte
överstiger 60 dagar, eller
5. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för
invandrare.
I en frånvaroperiod enligt första stycket räknas in även dagar när arbetstagaren inte skulle
ha utfört arbete. Lag (2009:1439).
71
Särskilda bestämmelser om semesterlön
24 § Vid beräkning av semesterlön ska hänsyn inte tas till förmån av fri bostad eller
till en löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda kostnader. Lag
(2009:1439).
Semesterersättning
28 § Om anställningen upphör innan arbetstagaren har fått den semesterlön som
tjänats in, ska arbetstagaren i stället få semesterersättning. Detta gäller inte om annat
följer av 30 b eller 31 §.
Motsvarande ska gälla om arbetstagarens anställningsvillkor ändras så att
semesterledighet med semesterlön ska förläggas redan under intjänandeåret. I sådant
fall ska bestämmelserna om semesterersättning tillämpas som om anställningen hade
upphört vid den tidpunkt från vilken de nya anställningsvillkoren ska gälla.
När det gäller arbetstagare som anställs för arbete som avses pågå i högst
tre månader finns särskilda bestämmelser om semesterersättning i 5 §. Lag
(2009:1439).
29 § Semesterersättning bestäms enligt grunderna för beräkning av semesterlön.
För sparade semesterdagar ska semesterersättning beräknas som om de tagits ut
under det semesterår då anställningen upphörde. Lag (2009:1439).
29 a § Har en arbetstagare mottagit semesterlön i förskott, minskas
semesterersättningen med sådan semesterlön. Detta gäller dock inte, om den
semesterlön som togs emot i förskott utbetalades mer än fem år före anställningens
upphörande eller om anställningen har upphört på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållanden som avses i 4 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd,
eller
3. uppsägning från arbetsgivarens sida som beror på förhållanden som inte hänför
sig till arbetstagaren personligen, utom när uppsägning sker i samband med en
konkurs. Lag (2009:1439).
Övergång till ny arbetsgivare
31 § En arbetstagares rätt enligt denna lag påverkas inte av att ett företag, en
verksamhet eller en del av en verksamhet, övergår till en ny arbetsgivare genom
en sådan övergång som omfattas av 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Arbetstagarens rätt påverkas inte heller av att ett företag eller en del av ett företag
övergår till en ny arbetsgivare i samband med konkurs.
Övergår en arbetstagare till en ny arbetsgivare inom samma koncern, ska
arbetstagaren i semesterhänseende ha samma rätt i den nya anställningen som i den
tidigare. Detta förutsätter dock, att arbetstagaren inte får semesterersättning av den
72
tidigare arbetsgivaren och att arbetstagaren senast en månad efter anställningens
upphörande förklarar för både den tidigare och den nye arbetsgivaren, att han eller
hon vill överföra intjänade semesterförmåner till den nya anställningen.
I fall som avses i andra stycket är den nye arbetsgivaren berättigad att av den tidigare
arbetsgivaren få ett belopp motsvarande den semesterersättning som den tidigare
arbetsgivaren annars skulle ha betalat till arbetstagaren. Lag (2009:1439).
Skadestånd
32 § Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall till arbetstagaren utge, förutom
den semesterlön eller semesterersättning vartill arbetstagaren kan vara berättigad,
ersättning för uppkommen skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till
arbetstagarens intresse av att erhålla semesterledighet och till övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan
skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.
Preskription
33 § En arbetstagare som vill begära semesterlön, semesterersättning eller
skadestånd enligt denna lag ska väcka talan inom två år från utgången av det
semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha fått den förmån som begäran
gäller. Försummar arbetstagaren det, är rätten till talan förlorad. Lag (2009:1439).
73
Lag (1993:440) om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft (utdrag)
Utfärdad: 1993-05-27
Ändrad: t.o.m. SFS 1993:1499
Uthyrning av arbetskraft
4 § Arbetsgivare som bedriver uthyrning av arbetskraft skall iaktta
följande.
1.Arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på något annat sätt hindras att ta
anställning hos beställare för vilka de utför eller utfört arbete.
2.En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos
en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till sin förra arbetsgivare
tidigare än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde. Lag
(1993:1499).
Förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare
6 § Den som bedriver arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft får inte begära,
avtala om eller ta emot ersättning av arbetssökande eller arbetstagare för att erbjuda
eller anvisa dem arbete.
Ansvar
7 § Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med 4 § döms
till böter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 eller 6 § döms till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (1993:1499).
74
Arbetsmiljölag (1977:1160)
Utfärdad: 1977-12-19
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:870
1 kap. Lagens ändamål och tillämpningsområde
1 § Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i
övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lag (1994:579).
2 § Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en
arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg
används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.
I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna lag om
Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen. Vad som sägs om en arbetsgivare i
denna lag ska såvitt avser fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av
någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare likställs i denna lag den
som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.
Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och arbetstagare finns
bestämmelser i 3 och 5 kap.
Om befälhavarens skyldigheter vid fartygsarbete finns bestämmelser i
fartygssäkerhetslagen (2003:364).
I fråga om varor som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att
användas av konsumenter gäller också produktsäkerhetslagen (2004:451).
2 a § Bestämmelserna i 2 kap. 1 § första stycket, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 4 § andra
stycket gäller utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium. I övrigt gäller lagens
bestämmelser utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det. Lag
(2003:365).
3 § Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. ska med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och annan
som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för
verksamhet inom totalförsvaret.
De som avses i första stycket 1 och 2 ska likställas med arbetstagare även vid
tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om dem som genomgår utbildning finns
dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 6 a, 8, 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 13 och
14 §§ samt 9 kap. 3 §.
75
I fall som avses i första och andra styckena ska det som i lagen sägs om arbetsgivare
gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs. Lag (2009:870).
4 § För deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är denna lag tillämplig i den
utsträckning som framgår av 7 § lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska
program.
För deltagare i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som har anvisats
av socialnämnd är denna lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 4 kap. 6 §
socialtjänstlagen (2001:453).
För dem som Migrationsverket ger sysselsättning enligt 4 § lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. är denna lag tillämplig i den utsträckning som framgår
av 5 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 § första stycket andra
meningen, gäller även utomlands framgår av 1 a och 2 §§ lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Lag (2008:295).
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda
föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Lag (1991:677).
2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
1 § Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den
sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara
tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende.
Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen
arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.
Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte
utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall.
Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller
bundet arbete skall undvikas eller begränsas.
Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och
samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.
Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och
yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. Lag
(2003:365).
2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker
miljö.
3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig från
arbetsmiljösynpunkt.
76
4 § De arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft, ljud, ljus, vibrationer och
liknande skall vara tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada genom fall, ras, brand,
explosion, elektrisk ström eller liknande. Lag (2003:365).
5 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så beskaffade och
placerade och brukas på sådant sätt, att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och
olycksfall.
6 § Ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under
förhållanden som ger betryggande säkerhet.
7 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall icke nås på annat sätt,
skall personlig skyddsutrustning användas. Denna skall tillhandahållas genom
arbetsgivarens försorg.
Vid fartygsarbete skall den personliga skyddsutrustningen tillhandahållas av redaren,
om inte någon annan som arbetstagaren är anställd hos har åtagit sig detta ansvar.
Lag (2003:365).
8 § I den utsträckning som föranledes av arbetets art och arbetstagarnas behov skall
finnas utrymmen och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila samt första
hjälp vid olycksfall eller sjukdom.
Fordon för personaltransport skall vara lämpat för ändamålet.
Om utrymmen, anordningar, åtgärder för hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom
samt kost och vatten för ombordanställda på fartyg finns ytterligare bestämmelser i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).
9 § Om konstruktion och utformning av byggnad är särskilt föreskrivet i plan- och
bygglagen (1987:10) och med stöd därav meddelade föreskrifter. Lag (1987:158).
10 § Om arbetstid finns bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673) och med stöd av
denna meddelade föreskrifter.
Bestämmelser om arbetstiden och vilotiden vid fartygsarbete finns i lagen (1998:958)
om vilotid för sjömän.
Bestämmelser om arbetstiden vid visst vägtransportarbete finns i lagen (2005:395)
om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Särskilda bestämmelser om arbetstid för minderåriga finns i 5 kap. 5 §. Lag (2005:396).
77
3 kap. Allmänna skyldigheter
1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas med beaktande av kraven på
arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2 kap. Lag (1994:579).
1 a § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Lag (1994:579).
2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att
arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att
allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att
risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.
Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av
att arbetstagaren utför arbete ensam.
Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar
skall underhållas väl. Lag (2002:585).
2 a § Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på
ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.
Han skall utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och
vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart
skall tidsplaneras.
Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera arbetsmiljön
och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas.
Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt
organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av
de uppgifter som enligt denna lag och enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring vilar på honom. Lag (2003:365).
2 b § Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena
kräver finns att tillgå.
Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö
och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt arbeta för att förebygga och
undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva
sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Lag (1999:841).
3 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden,
under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara
förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagaren har den
utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet.
Arbetsgivaren skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner
får tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.
78
Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig
åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets
planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra
arbetsuppgifter är olika. Lag (2002:585).
4 § Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av
de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Han skall följa givna
föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt
som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Om arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller
hälsa, skall han snarast underrätta arbetsgivaren eller skyddsombud. Arbetstagaren är
fri från ersättningsskyldighet för skada som uppstår till följd av att han underlåter att
utföra arbetet i avvaktan på besked om det skall fortsättas. Lag (1991:677).
5 § I fråga om arbete som arbetsgivare själv utför skall denna lag och med stöd därav
meddelade föreskrifter iakttagas i tillämpliga delar. Detsamma gäller när två eller
flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare
anställd, dock ej om verksamheten bedrives endast av medlemmar av samma familj.
Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet
utan anställd är skyldig att följa vad i denna lag och med stöd av den har föreskrivits i
fråga om teknisk anordning och ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, samt
beträffande gemensamt arbetsställe.
Av 4 kap. 10 § framgår att föreskrifter får meddelas om skyldigheter även i andra
avseenden. Lag (1994:579).
6 § Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete ska
1. under varje skede av planeringen och projekteringen se till att
arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl byggskedet som det framtida
brukandet,
2. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för planering och projektering av
arbetet med de uppgifter som anges i 7 a §, och
3. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för utförande av arbetet med de
uppgifter som anges i 7 b och 7 f §§.
Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete kan utse sig själv eller
någon annan till byggarbetsmiljösamordnare. Om någon annan har utsetts befrias
dock inte den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete från ansvar för
sådana arbetsuppgifter som anges i första stycket 2 eller 3. Lag (2008:934).
7 § Under varje skede av planeringen och projekteringen av ett byggnads- eller
anläggningsarbete ska arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar, inom
ramen för sina uppdrag, se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl
byggskedet som det framtida brukandet. Lag (2008:934).
79
7 a § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första stycket 2 har utsetts för
planering och projektering av ett byggnads- eller anläggningsarbete, ska samordna
tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler som under varje skede av planeringen och
projekteringen ska följas i fråga om såväl byggskedet som brukandet av byggnaden
eller anläggningen. Det gäller särskilt då frågor om planeringen av arbetsmoment
som ska utföras samtidigt eller efter varandra avgörs och när tidsåtgången för
sådana arbetsmoment beräknas. Byggarbetsmiljösamordnaren ska beakta en sådan
arbetsmiljöplan och annan dokumentation som avses i 4 kap. 8 § andra stycket 1-3.
Lag (2008:934).
7 b § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första stycket 3 har utsetts för
utförande av ett byggnads- eller anläggningsarbete, ska se till att samordna arbetet
med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall på arbetsstället och utföra de
uppgifter som framgår av 7 e § 2-5, samt
1. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler när tekniska eller
organisatoriska frågor om planeringen av arbetsmoment som ska utföras samtidigt
eller efter varandra avgörs och när tidsåtgången för sådana moment beräknas,
2. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler för att säkerställa att den
eller de som bedriver verksamhet på arbetsstället tillämpar dessa regler på ett
systematiskt sätt samt följer en arbetsmiljöplan,
3. samordna åtgärder för att kontrollera att byggnads- eller anläggningsarbetet med
avseende på arbetsmiljön utförs på ett korrekt sätt,
4. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att endast behöriga personer ges
tillträde till arbetsstället, och
5. organisera de uppgifter som enligt 7 g § ankommer på dem som bedriver
verksamhet på ett gemensamt arbetsställe. Lag (2008:934).
7 c § Det som sägs i 6 § och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 8 §
om den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete ska i stället gälla en av
denne anlitad uppdragstagare i den mån
1. uppdragstagaren har fått i uppdrag att självständigt ansvara för planering och
projektering eller arbetets utförande, och
2. det skriftligen har avtalats att de uppgifter som avses i 6 § och i de anslutande
föreskrifterna ska åvila uppdragstagaren vid utförandet av uppdraget.
Om konsumenttjänstlagen (1985:716) ska tillämpas på uppdrag enligt första stycket
1, ska det som sägs i 6 § och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 8 §
gälla för uppdragstagaren vid arbetets utförande. Det gäller dock inte om det skriftligen
har avtalats att det som sägs i 6 § och i de anslutande föreskrifterna i stället ska gälla
för den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet. Lag (2008:934).
80
7 d § Om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter, är
den som råder över arbetsstället ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor. Om
ett fartyg är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter är redaren ansvarig för
samordningen. Har ett fartyg tagits in på ett varv i Sverige är dock den som svarar för
varvsdriften ansvarig för samordningen. Ansvaret för samordning av skyddsåtgärder
som föranleds av att ett fartyg är under lastning eller lossning i en svensk hamn åvilar
den arbetsgivare som har ansvaret för detta arbete.
Ansvaret för samordningen enligt första stycket kan överlåtas till någon som bedriver
verksamhet på arbetsstället eller, i fråga om lastning eller lossning av ett fartyg i
svensk hamn, på hamnen eller redaren.
I fråga om annat gemensamt arbetsställe än som avses i första stycket kan de som
bedriver verksamhet där komma överens om att en av dem ska vara ansvarig för
samordningen. Det gäller inte för arbetsställen för byggnads- eller anläggningsarbete.
Lag (2008:934).
7 e § Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor enligt 7 d § ska se
till att
1. arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall samordnas på det
gemensamma arbetsstället,
2. arbete tidsplaneras på det sätt som behövs för att förebygga risker för ohälsa och
olycksfall till följd av att olika verksamheter pågår på arbetsstället,
3. allmänna skyddsanordningar inrättas och underhålls och allmänna skyddsregler för
arbetsstället utfärdas,
4. ansvaret för de speciella skyddsanordningar som kan behövas för ett visst eller
vissa arbeten klargörs, och
5. personalutrymmen och sanitära anordningar inrättas på arbetsstället i behövlig
omfattning. Lag (2008:934).
7 f § Om ett byggnads- eller anläggningsarbete utgör gemensamt arbetsställe med
annan verksamhet som avses i 7 d §, tillämpas 6-7 c §§ i fråga om byggnads- eller
anläggningsarbetet samt 7 d och 7 e §§ i fråga om den övriga verksamheten.
Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor enligt 7 d § ska i syfte att
åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden se till att samråd kommer till stånd
med den som har utsetts till byggarbetsmiljösamordnare enligt 6 §. Lag (2008:934).
7 g § De som samtidigt, eller i tidsmässig anslutning till varandra, bedriver
verksamhet på ett gemensamt arbetsställe, ska samråda och gemensamt verka för att
åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden.
Var och en av dem ska se till att den egna verksamheten och anordningarna på det
gemensamma arbetsstället inte medför att någon som arbetar där utsätts för risk för
ohälsa eller olycksfall.
81
De som bedriver verksamhet eller arbetar på det gemensamma arbetsstället ska
följa anvisningar från en byggarbetsmiljösamordnare i fråga om byggnads- eller
anläggningsarbete och från den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor
i övriga fall. Lag (2008:934).
7 h § Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller anläggningar ska se till att
arbetsmiljösynpunkter beaktas vid projekteringen när det gäller såväl byggskedet som
det framtida brukandet samt se till att olika delar av projekteringen samordnas. Lag
(2008:934).
8 § Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap,
skyddsutrustning eller annan teknisk anordning ska se till att anordningen erbjuder
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på marknaden,
avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut tillförsäljning.
En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor,
utställningar eller liknande om det tydligt anges att kraven inte är uppfyllda och att
anordningen inte får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk förrän
den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion ska tillräckliga säkerhetsåtgärder
vidtas mot olycksfall.
Anvisningar för anordningens montering, installation, användning och skötsel samt
övriga uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa och
olycksfall (produktinformation) ska medfölja vid avlämnandet genom tydlig märkning,
i form av handlingar eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för
arbetsmiljön ska lämnas vid marknadsföring av anordningen. Lag (2008:295).
9 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne, som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall, skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att
ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt.
Vad som sägs i 8 § tredje stycket om produktinformation och information vid
marknadsföring skall gälla även i fråga om ämnen som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall. Lag (2002:585).
10 § Den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt skall se till att
förpackningen inte innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Lag (1991:677).
11 § Den som installerar en teknisk anordning skall se till att behövliga
skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt erforderliga skyddsåtgärder vidtas. Lag
(1991:677).
12 § Den som råder över ett arbetsställe skall se till att det på arbetsstället finns
sådana fasta anordningar att den som arbetar där utan att vara arbetstagare i
förhållande till honom inte utsätts för risk för ohälsa eller olycksfall. Han skall även se
till att andra anordningar som finns på arbetsstället kan användas utan sådan risk.
82
Den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet skall vidta de
skyddsåtgärder som behövs i detta arbete. Lag (1994:579).
13 § I 7 kap. 8 § föreskrivs om skyddsansvar i vissa fall för den som upplåter
en lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord för arbete eller som
personalutrymme. Lag (1994:579).
14 § Har upphävts genom lag (2008:934).
4 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fråga om
tekniska anordningar eller ämnen som kan orsaka ohälsa eller olycksfall, meddela
föreskrifter om
1. villkor för tillverkning, användning samt märkning eller annan produktinformation,
2. provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda, och
3. förbud mot eller särskilda villkor för eller annan begränsning av utsläppande på
marknaden. Lag (2008:295).
2 § Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket föreskriva att tillstånd,
godkännande eller annat bevis om överensstämmelse med gällande krav fordras
1. innan arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar får användas, och
2. innan tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall får släppas ut på marknaden, användas eller avlämnas för att tas
i bruk. Lag (2002:585).
3 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket får föreskriva
1. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tekniska
anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall,
2. att arbetsgivare skall föra register över arbetstagare som utsätts för exposition
som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och expositionen samt att
arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur registret.
Föreskrifter om undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet
och om installation av tekniska anordningar får meddelas i samma ordning.
Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i register enligt
första stycket 2. som berör honom eller henne. Lag (2000:764).
4 § Om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt kan regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket föreskriva förbud att använda
arbetsprocesser, arbetsmetoder eller tekniska anordningar eller ämnen som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall. Lag (2000:764).
83
5 § Om ett arbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall, kan regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket föreskriva om skyldighet att föranstalta om
läkarundersökning eller vaccinering eller annan förebyggande behandling mot smitta av
dem som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift kan också meddelas om
förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett sjuklighet eller
svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk. Lag (2000:764).
6 § Om ett arbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare, kan regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket meddela föreskrift om förbud
mot att arbetet utförs av arbetstagare, som tillhör en sådan grupp, eller föreskriva att
särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare. Lag (2000:764).
7 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket kan föreskriva
att register skall föras vid läkarundersökning som har föreskrivits med stöd av 5 eller 6 §
med uppgifter om de undersöktas namn och om undersökningsresultat. Lag (2000:764).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. förhandsanmälan
a) när det gäller skyldighet för den som låter utföra ett byggnads- eller anläggnings­
arbete att se till att en sådan anmälan lämnas till tillsynsmyndigheten, och
b) i övrigt, samt
2. skyldighet att i övrigt göra anmälan eller lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten
eller att förvara handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela
föreskrifter om
1. att den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete ska se till att
a) det upprättas en arbetsmiljöplan,
b) det utarbetas en till projektets art avpassad dokumentation som ska beaktas vid
efterföljande arbeten, och
c) arbetsmiljöplanen och dokumentationen anpassas med hänsyn till hur arbetet
fortskrider och de eventuella förändringar som ägt rum,
2. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 a § ska upprätta eller låta
upprätta en arbetsmiljöplan och utarbeta en sådan dokumentation som avses i 1,
3. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 b § ska se till att det genomförs
nödvändiga anpassningar av en arbetsmiljöplan och sådan dokumentation som
avses i 1, och
4. skyldighet att i övrigt upprätta handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
Lag (2008:934).
9 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket kan meddela
föreskrifter i fråga om skyldighet för läkare att hos tillsynsmyndighet göra anmälan
84
om sjukdom, som kan ha samband med arbete, och att lämna tillsynsmyndighet
upplysningar och biträde. Lag (2000:764).
10 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket får meddela
de ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna skyldigheter
i fråga om arbetsmiljön som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.
I samma ordning får meddelas föreskrifter om att den som ensam eller gemensamt
med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd skall följa vad i
denna lag och med stöd av den har föreskrivits om skyldigheter i andra avseenden än
som framgår av 3 kap. 5 § andra stycket. Lag (2000:764).
5 kap. Minderåriga
1 § Med minderårig avses i denna lag den som icke har fyllt aderton år.
2 § En minderårig får inte som arbetstagare eller på annat sätt anlitas till eller utföra
arbete före det kalenderår under vilket den minderårige fyller sexton år och inte heller
innan den minderårige har fullgjort sin skolplikt.
Utan hinder av första stycket får en minderårig som har fyllt tretton år anlitas till
eller utföra lätt arbete som inte är av sådant slag att det kan inverka skadligt på den
minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket för anlitande av en minderårig som inte
har fyllt tretton år. Sådant undantag får endast avse mycket lätt arbete av sådant slag
att speciella och betydande tillämpningsproblem skulle uppstå, om inte undantag
meddelades.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket meddelar
föreskrifter i fråga om arbete som avses i andra och tredje styckena.
Särskilda bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen
(1973:282) och fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).
3 § En minderårig får inte anlitas till eller utföra arbete på sätt som medför risk för
olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges
hälsa eller utveckling.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket kan meddela
föreskrifter om villkor för eller förbud mot att en minderårig anlitas till eller utför
arbete som medför påtaglig risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan
skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling. Lag (2000:764).
4 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket kan föreskriva
att vid läkarundersökning, som har föreskrivits med stöd av 2 § fjärde stycket eller 3
§ andra stycket, skall föras register med uppgifter om de undersöktas namn och om
undersökningsresultatet. Lag (2000:764).
85
5 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket meddelar
föreskrifter om arbetstidens längd och förläggning för minderåriga som anlitas till eller
utför arbete. Lag (2000:764).
6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m.m.
1 § Arbetsgivare och arbetstagare skall bedriva en på lämpligt sätt organiserad
arbetsmiljöverksamhet. Lag (1991:677).
2 § På ett arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, ska
det bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud (arbetsmiljöombud).
Skyddsombud ska utses även på ett annat arbetsställe, om arbetsförhållandena
kräver det. För skyddsombud bör ersättare utses.
Skyddsombud utses av en lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara
bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns det inte någon sådan
organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.
För ett arbetsställe där sådan skyddskommitté som avses i 8 § inte har tillsatts
får en lokal avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig
sammanslutning av arbetstagare utse ett skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud). Rätten att utse ett regionalt
skyddsombud gäller endast om avdelningen eller sammanslutningen har någon
medlem på arbetsstället.
Bestämmelser om hur skyddsombud på fartyg ska utses finns i fartygssäkerhetslagen
(2003:364). Lag (2009:870).
3 § Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden utses att
vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
4 § Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och skall verka för en
tillfredsställande arbetsmiljö. I detta syfte skall ombudet inom sitt skyddsområde vaka
över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt över att arbetsgivaren uppfyller kraven
i 3 kap. 2 a §. Skyddsombud på fartyg skall vidare vaka över att fartyget har den
bemanning som det skall ha enligt beslut eller föreskrifter.
Skyddsombud skall delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av
användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Skyddsombud skall
vidare delta vid upprättande av handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §.
Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för
arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.
Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig
utbildning. Lag (2003:365).
86
5 § Skyddsombud, som avses i 2 § andra stycket, har rätt till den ledighet
som fordras för uppdraget. Vid sådan ledighet bibehåller ombudet sina
anställningsförmåner.
6 § Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de upplysningar i
övrigt som behövs för ombudets verksamhet.
6 a § Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå en
tillfredsställande arbetsmiljö, ska skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren och
begära sådana åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att en viss undersökning
ska göras för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. På framställning
ska arbetsgivaren genast lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att
arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Arbetsgivaren ska utan dröjsmål lämna
besked i frågan. Gör arbetsgivaren inte det eller beaktas inte begäran inom skälig tid,
ska Arbetsmiljöverket efter framställan av skyddsombudet pröva om föreläggande eller
förbud enligt 7 kap. 7 § ska meddelas. Sådan framställning av ett skyddsombud på
fartyg ska i stället lämnas till Transportstyrelsen, som ska pröva om föreläggande eller
förbud enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska meddelas.
Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt påkalla kommitténs behandling
av en arbetsmiljöfråga.
Ett skyddsombuds begäran enligt första stycket får även avse skyddsåtgärder som
behövs för att arbetsgivaren på det arbetsställe där skyddsombudet är verksamt ska
uppfylla sina skyldigheter gentemot utomstående arbetskraft enligt 3 kap. 12 §.
Det som i första och andra styckena sägs om skyddsombud ska också gälla för
studerandeskyddsombud som avses i 17 §. Lag (2009:870).
7 § Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller
hälsa och kan rättelse inte genast uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till
arbetsgivaren, kan skyddsombudet bestämma att arbetet ska avbrytas i avvaktan på
ställningstagande av Arbetsmiljöverket.
Om det är påkallat från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom
att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren kan skyddsombudet i avvaktan på
Arbetsmiljöverkets ställningstagande avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam.
Överträds en tillsynsmyndighets förbud, som har vunnit laga kraft eller som på grund
av förordnande enligt 9 kap. 5 § ska gälla omedelbart, kan skyddsombudet avbryta
sådant arbete som avses med förbudet.
Ett skyddsombuds åtgärder enligt första–tredje styckena får även avse arbete som
utförs av inhyrd arbetskraft i arbetsgivarens verksamhet.
För skada till följd av någon åtgärd som avses i denna paragraf är ett skyddsombud
fritt från ersättningsskyldighet.
Bestämmelser om rätten för ett skyddsombud att avbryta arbete på fartyg och om
verkan av en sådan åtgärd finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).
87
8 § Vid ett arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsätts, ska
det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. En skyddskommitté ska tillsättas även vid arbetsställen med mindre
antal arbetstagare, om det begärs av arbetstagarna.
Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av en lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Finns det ingen sådan organisation utses företrädare av
arbetstagarna.
Vid ett arbetsställe där det finns studerandeskyddsombud ska även två av dessa ingå
i skyddskommittén. Studerandeskyddsombuden bestämmer själva vilka av dem som
ska ingå i skyddskommittén.
Bestämmelser om hur en skyddskommitté på fartyg ska tillsättas finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).
9 § Skyddskommittén skall delta i planeringen av arbetsmiljöarbetet på arbetsstället
samt följa arbetets genomförande. Den skall noga följa utvecklingen i frågor
som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande
arbetsmiljöförhållanden. En skyddskommitté på fartyg skall vidare vaka över att
fartyget har den bemanning som det skall ha enligt beslut eller föreskrifter. I
skyddskommittén skall behandlas frågor om
1. företagshälsovård,
2. handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §,
3. planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder
och av arbetsorganisation,
4. planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
5. upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön,
6. arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället.
Lag (2003:365).
10 § Skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter. Om ett skyddsombud
företräder en arbetstagare som utför arbete på ett arbetsställe över vilket dennes
arbetsgivare inte råder är den arbetsgivare som råder över arbetsstället skyldig att låta
skyddsombudet få tillträde dit i den omfattning som ombudet behöver för att fullgöra
sitt uppdrag.
Skyddsombud får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor. När uppdraget upphör skall arbetstagaren vara tillförsäkrad
arbetsförhållanden och anställningsvillkor, vilka överensstämmer med eller är
likvärdiga med dem som skulle ha rått om han ej hade haft uppdraget. Lag
(1994:579).
11 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot 10 §, skall han ersätta uppkommen
skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även
88
till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till
skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan skadeståndet nedsättas
eller helt bortfalla.
Är flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter
vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
12 § Den som vill fordra skadestånd enligt 11 § skall underrätta motparten
om sitt anspråk inom fyra månader från det skadan inträffade. Har inom den
tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas
inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom åtta månader från skadans uppkomst.
Första stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om anspråk på
anställningsförmåner enligt 5 §.
Iakttages ej vad som föreskrives i första eller andra stycket, är rätten till talan förlorad.
För skyddsombud på fartyg gäller fartygssäkerhetslagen (2003:364) i stället för vad
som anges i denna paragraf. Lag (2003:365).
13 § Mål om tillämpning av 10 och 11 §§ handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare eller, i fall som avses i
10 § andra stycket, mot den som råder över ett arbetsställe gäller dock vad som är
föreskrivet om rättegång i allmänhet. Lag (1994:579).
14 § I förhållande till arbetsgivare vinner 4–7 och 10–13 §§ tillämpning när den
organisation eller de arbetstagare, som har utsett skyddsombudet, har underrättat
arbetsgivaren om valet eller, om arbetsgivaren icke har kunnat nås, sänt underrättelse
om valet till arbetsstället.
15 § Det som sägs i 5 §, 10 § första och tredje styckena samt 11–14 §§ ska
tillämpas på motsvarande sätt på en ledamot av en skyddskommitté som inte är
studerandeskyddsombud.
För studerandeskyddsombud ska 10 § första och andra styckena, 11, 12 och 14
§§ tillämpas på motsvarande sätt. För mål om tillämpning av 10 och 11 §§ som rör
studerandeskyddsombud gäller det som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. Lag
(2009:870).
16 § Beträffande skyddsombud och ledamot av skyddskommitté, vilka har utsetts av
organisation som avses i 2 § andra eller tredje stycket, äger även lagen (1974:358)
om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tilllämpning. Har skyddsombud
eller ledamot av skyddskommitté på fartyg utsetts av de ombordanställda, tillämpas
lagen som om han eller hon var utsedd av sin lokala arbetstagarorganisation. Det som
sägs i denna paragraf gäller dock inte i den mån ombuds eller ledamots rättigheter
enligt detta kapitel eller enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) därigenom skulle
inskränkas. Lag (2003:365).
89
17 § De som genomgår utbildning ska av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle
att medverka i arbetsmiljöarbetet på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn till
utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Omfattningen och utformningen av elevernas deltagande i skolans arbetsmiljöarbete
ska anpassas efter deras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt när det gäller
1. elever i förskoleklass och i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan, specialskolan
och i motsvarande utbildningar samt i sameskolan,
2. elever i den obligatoriska särskolan, gymnasiesärskolan och motsvarande
utbildningar, och
3. elever i vuxenutbildning för utvecklingsstörda.
Elever i grundskolans årskurs 7–9, specialskolans årskurs 7–10 och gymnasieskolan
samt motsvarande utbildningar företräds i arbetsmiljöarbetet av elevskyddsombud.
De som genomgår eftergymnasial utbildning och annan utbildning för vuxna
än vuxenutbildning för utvecklingsstörda företräds i arbetsmiljöarbetet av
studerandeskyddsombud. Ett studerandeskyddsombud ska vara minst 18 år. Lag
(2009:870).
18 § Elevskyddsombuden utses av eleverna och studerandeskyddsombuden av de
studerande.
Huvudmannen för utbildningen ska se till att elevskyddsombuden och studerande­
skyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.
Elevskyddsombuden och studerandeskyddsombuden har rätt till den information som
behövs för uppdraget. För elevskyddsombuden gäller dock rätten till information inte
sådana uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket.
I fråga om uppgifter som är föremål för sekretess i det allmännas verksamhet gäller
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).
7 kap. Tillsyn
1 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen följs. Med undantag för 13 § gäller detta kapitel inte fartygsarbete.
Bestämmelser om tillsyn vid fartygsarbete och inskränkningar i rätten att använda
fartyg finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).
2 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn enligt detta kapitel över att bestämmelsen i
artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den
18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning
av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av
direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och
kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs.
Lag (2008:261).
90
3 § Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar, handlingar
och prov samt påkalla de undersökningar som behövs för tillsyn enligt denna lag.
4 § Den som i sin verksamhet använder en viss produkt eller har uppdragit åt
annan att utföra ett visst arbete är skyldig att på en tillsynsmyndighets begäran
lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet. Den som
har överlåtit eller upplåtit en teknisk anordning eller överlåtit ett ämne, som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall, är skyldig att på en tillsynsmyndighets begäran lämna
tillgängliga upplysningar om till vilka produkten har överlåtits eller upplåtits. Lag
(1991:677).
5 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet tillträde till arbetsställe och
får där göra undersökningar och taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande
av tillsyn enligt denna lag. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket kan föreskriva skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet sådana
kostnader för provtagning och undersökning av prov som har varit skäligen påkallade.
Lag (2000:764).
6 § Om det på ett gemensamt arbetsställe som avses i 3 kap. 7 d § tredje stycket
inte finns någon som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor, får
Arbetsmiljöverket besluta att någon av dem som bedriver verksamhet där ska ha
sådant ansvar.
När det finns särskilda skäl får Arbetsmiljöverket besluta att ansvaret för
samordningen av arbetsmiljöfrågor i fall som avses i 3 kap. 7 d § ska flyttas över till
någon av dem som bedriver verksamhet på det gemensamma arbetsstället.
I fråga om ansvaret för arbetsmiljöfrågor vid byggnads- eller anläggnings­arbete enligt
3 kap. 6 § får Arbetsmiljöverket om det finns särskilda skäl i beslut flytta över detta
ansvar
1. från en uppdragstagare till den som låter utföra byggnads- eller
anläggningsarbetet i fall som avses i 3 kap. 7 c §, eller
2. från den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet till en uppdragstagare
i den mån det finns ett sådant uppdrag som avses i 3 kap. 7 c § första stycket 1.
Lag (2008:934).
7 § Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 2-12 §§, 5
kap. 3 § första stycket eller 6 § i detta kapitel meddela de förelägganden eller förbud
som behövs
1. för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas,
och
2. för att artikel 35 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska följas.
91
I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sätta ut vite.
Om någon inte följer ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket besluta att rättelse ska
ske på dennes bekostnad.
Om ett föreläggande har meddelats beträffande någon åtgärd till vilken det krävs
bygglov, rivningslov eller marklov enligt plan- och bygglagen (1987:10) men sådant lov
inte beviljas, upphör föreläggandet att gälla såvitt avser åtgärden. Lag (2008:934).
8 § Om det finns något missförhållande i skyddshänseende beträffande en lokal,
ett markområde eller ett utrymme under jord som har upplåtits för arbete eller som
personalutrymme, kan Arbetsmiljöverket meddela förbud enligt 7 § mot en sådan
upplåtelse till dess angiven åtgärd har vidtagits med lokalen, markområdet eller
utrymmet.
Arbetsmiljöverket kan gentemot den som upplåter en lokal, ett markområde eller ett
utrymme under jord för arbete eller som personalutrymme, meddela förelägganden
enligt 7 § om undersökning av skyddsförhållandena på platsen. Lag (2000:764).
9 § har upphävts genom lag (2000:764).
10 § För att säkerställa förbud enligt 7 eller 8 § kan tillsynsmyndighet meddela beslut
om försegling eller annan avstängning av anläggning, utrymme eller anordning. Sådant
beslut verkställs genom myndighetens försorg. Lag (1994:579).
11 § Den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ får åläggas att lämna
varningsinformation eller att återkalla en produkt. Innehållet i ett sådant åläggande
ska motsvara vad som anges i 14-18 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451). Vad som
där sägs om tillverkare ska dock i stället avse den som har skyddsansvar enligt 3 kap.
8-10 §§.
Åläggandet ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Lag
(2008:295).
12 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i ärende enligt
denna lag.
13 § Den som har utsetts till skyddsombud, studerandeskyddsombud eller
ledamot i en skyddskommitté eller den som har deltagit i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad
han eller hon under uppdraget har fått veta om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, en enskilds personliga förhållanden eller förhållande av betydelse för
landets försvar.
Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av en sådan lokal
arbetstagarorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§, får han eller hon trots
tystnadsplikten enligt första stycket lämna uppgift vidare till en ledamot i
organisationens styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en central
arbetstagarorganisation till vilken den lokala organisationen hör. Rätten att lämna
92
uppgift vidare gäller endast om uppgiftslämnaren underrättar mottagaren om
tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten också för denne.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i 10 kap. 11-14 §§ och
12 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).
14 § Tillsynsmyndighet ska till skyddsombud och studerandeskyddsombud lämna
var sin kopia av de skriftliga meddelanden i arbetsmiljöfrågor som lämnas till ett
arbetsställe. Lag (2009:870).
8 kap. Påföljder
Ansvar
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av 7
kap. 7–9 §§. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med
vite. Lag (1994:579).
2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket,
2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1–8 §§ eller
5 kap. 3 § andra stycket, 4 eller 5 §,
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet har
begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt undersökningar enligt 7 kap.
3 eller 4 §,
4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.
Till ansvar enligt denna bestämmelse skall inte dömas om det för överträdelsen har
utfärdats föreskrift om sanktionsavgift enligt 5 §. Lag (1994:579).
3 § Om ansvar för den som överträder 7 kap. 13 § finns bestämmelser i 20 kap. 3 §
brottsbalken.
Förverkande
4 § Har vid brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne använts i strid
mot förbud enligt 4 kap. 4 § eller 7 kap. 7 §, skall förverkande ske av egendomen
eller dess värde, om det inte är uppenbart oskäligt. Lag (1991:677).
Sanktionsavgift
5 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket får föreskriva
att en särskild avgift skall betalas om överträdelse har skett av en föreskrift som
har meddelats med stöd av ett bemyndigande i något avseende som anges i 4 kap.
1–3 eller 8 § första stycket. Avgiften skall betalas även om överträdelsen inte skett
uppsåtligen eller av oaktsamhet.
93
En sådan föreskrift skall ange hur avgiften beräknas för olika slag av överträdelser.
Avgiftsbeloppet skall kunna fastställas direkt med ledning av den angivna
beräkningsgrunden. Avgiften skall vara lägst 1 000 och högst 100 000 kronor. Lag
(2000:764).
6 § Avgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som drev den verksamhet
där överträdelsen skedde.
Avgiften får jämkas eller efterges om det skulle vara oskäligt att påföra avgiften enligt
angiven beräkningsgrund.
Avgiften tillfaller staten. Lag (1994:579).
7 § Frågor om påförande av avgift prövas av förvaltningsrätten efter ansökan av
Arbetsmiljöverket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2009:788).
8 § Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket riktas mot
inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till läns­styrelsen.
Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann
laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Lag (1997:520).
9 § Frågor om påförande av avgift får prövas av Arbetsmiljöverket genom
avgiftsföreläggande.
Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till en överträdelse
föreläggs avgiften till godkännande omedelbart eller inom viss tid.
Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna avgörande
varigenom avgift påförts. Ett godkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatta
tiden har gått ut är dock utan verkan. Lag (2000:764).
94
10 § En påförd avgift bortfaller om verkställighet inte har skett inom fem år från det
att avgörandet vann laga kraft. Lag (1994:579).
9 kap. Överklagande
1 § Har upphävts genom lag (2000:764).
2 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter
meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2008:297).
3 § För att ta till vara arbetstagarnas intressen i ärenden enligt denna lag får
överklagande enligt 2 § göras av ett huvudskyddsombud eller, om något sådant
ombud inte finns, av ett annat skyddsombud.
Om det inte finns något skyddsombud, får överklagande göras av en
arbetstagarorganisation i den mån saken rör medlemmarnas intressen. Om talan avser
annat än fartygsarbete krävs att organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.
För att ta till vara de studerandes intressen i ärenden enligt denna lag får
överklagande också göras av ett studerandeskyddsombud. Lag (2009:870).
4 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa regeringen frågor av
särskild betydelse, innan verket meddelar beslut i ärendet. Lag (2000:764).
5 § En tillsynsmyndighet får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.
Lag (2000:764).
95
Föräldraledighetslag (1995:584) (utdrag)
Utfärdad: 1995-05-24
Ändrad: t.o.m. SFS 2008:933
Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare
2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränks är
ogiltigt i den delen.
Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvikelser från lagen i fråga om
• anmälan om ledighet (13 §),
• tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 §
andra stycket),
• den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till arbete
(15 § tredje stycket).
Genom ett kollektivavtal som kommit till på det sätt som anges i andra stycket får
även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
• ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
• förbudet mot missgynnande behandling (16 §).
Arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal enligt andra eller tredje stycket,
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen, om arbetstagarna sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal. Lag (2006:442).
Mammaledighet
4 § första stycket En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade
tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Om hon inte är ledig
på annan grund skall två veckor av denna mammaledighet vara obligatoriska under
tiden före eller efter förlossningen.
Förbud mot missgynnande behandling
16 § En arbetsgivare får inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare av skäl
som har samband med föräldraledighet enligt denna lag, när arbetsgivaren
1. beslutar i en anställningsfråga, tar ut en arbetssökande till anställningsintervju
eller vidtar annan åtgärd under anställningsförfarandet,
2. beslutar om befordran eller tar ut en arbetstagare till utbildning för befordran,
96
3. beslutar om eller vidtar annan åtgärd som rör yrkespraktik,
4. beslutar om eller vidtar annan åtgärd som rör annan utbildning eller
yrkesvägledning,
5. tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor,
6. leder och fördelar arbetet, eller
7. säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en
arbetstagare.
Förbudet gäller dock inte om olika villkor eller olika behandling är en nödvändig följd
av ledigheten. Lag (2006:442).
17 § Om en arbetstagare sägs upp eller avskedas enbart av skäl som har samband
med föräldraledighet enligt denna lag, skall uppsägningen eller avskedandet
ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det. Lag (2006:442).
Särskilda bestämmelser om arbetstagare som väntar barn, nyligen
fött barn eller ammar
18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar har rätt
att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner under
förutsättning att hon har förbjudits att fortsätta sitt vanliga arbete enligt föreskrift som
har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Lag (2003:373).
19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn och som på grund av detta inte kan
utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett annat
arbete med bibehållna anställningsförmåner.
Denna rätt till omplacering gäller dock endast från och med den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för förlossningen.
20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skäligen kan
krävas att arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete i sin verksamhet.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18 och 19 §§ rätt
till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa och säkerhet, dock utan
bibehållna anställningsförmåner under den tid som ledigheten avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna avse minst en
månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.
21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 § skall anmäla
detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att kvinnan på grund av sitt
havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, skall anmälan göras
minst en månad i förväg. I övriga fall skall anmälan göras så snart det kan ske. Sedan
anmälan har gjorts skall arbetsgivaren snarast möjligt lämna besked om möjligheten
till omplacering. Kan omplacering inte ske, skall arbetsgivaren fortlöpande pröva
möjligheten till omplacering.
97
Skadestånd
22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust
som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
Rättegång
23 § andra stycket Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall
34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 § första
stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd
gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64 - 66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
98
Diskrimineringslag (2008:567) (utdrag)
Utfärdad: 2008-06-05
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:526
Diskriminering
1 kap 4 § I denna lag avses med diskriminering
1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än
någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar
situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande
identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse,
ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan
komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande
identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan
trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder,
såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte
och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband
med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller
uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder,
sexuell läggning eller ålder,
4. sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons
värdighet,
5. instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon
på ett sätt som avses i 1-4 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller
beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som
gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.
Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning och ålder
1 kap 5 § I denna lag avses med
1. kön: att någon är kvinna eller man,
2. könsöverskridande identitet eller uttryck: att någon inte identifierar sig som kvinna
eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett
annat kön,
3. etnisk tillhörighet: nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande
förhållande,
99
4. funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar
av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns
vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå,
5. sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning, och
6. ålder: uppnådd levnadslängd.
Även den som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet omfattas av
diskrimineringsgrunden kön.
Förbud mot diskriminering och repressalier
Arbetslivet
Diskrimineringsförbud
2 kap 1 § En arbetsgivare får inte diskriminera den som hos arbetsgivaren
1. är arbetstagare,
2. gör en förfrågan om eller söker arbete,
3. söker eller fullgör praktik, eller
4. står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad
arbetskraft.
Diskrimineringsförbudet gäller även i det fall arbetsgivaren genom skäliga stödoch anpassningsåtgärder kan se till att en arbetstagare, en arbetssökande eller
en yrkespraktikant med ett funktionshinder kommer i en jämförbar situation med
personer utan sådant funktionshinder.
Den som i arbetsgivarens ställe har rätt att besluta i frågor som rör någon som avses i
första stycket ska likställas med arbetsgivaren.
2 kap 2 § Förbudet i 1 § hindrar inte
1. särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av
diskrimineringsgrunderna om, vid beslut om anställning, befordran eller utbildning
för befordran, egenskapen på grund av arbetets natur eller det sammanhang där
arbetet utförs utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav som har ett berättigat
syfte och kravet är lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet,
2. åtgärder som är ett led i strävanden att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män och som avser annat än löne- eller andra anställningsvillkor,
3. tillämpning av åldersgränser för rätt till pensions-, efterlevande- eller
invaliditetsförmåner i individuella avtal eller kollektivavtal, eller
4. särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de medel
som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
100
Skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier
2 kap 3 § Om en arbetsgivare får kännedom om att en arbetstagare anser sig i
samband med arbetet ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier av
någon som utför arbete eller fullgör praktik hos arbetsgivaren, är arbetsgivaren skyldig
att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall
vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.
Skyldigheten gäller också i förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete
som inhyrd eller inlånad arbetskraft.
Uppgift om meriter
2 kap 4 § Om en arbetssökande inte har anställts eller tagits ut till anställningsintervju,
eller om en arbetstagare inte har befordrats eller tagits ut till utbildning för befordran,
ska sökanden på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om vilken utbildning,
yrkeserfarenhet och andra meriter den hade som togs ut till anställningsintervjun eller
som fick arbetet eller utbildningsplatsen.
Förbud mot repressalier
2 kap 18 § En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för repressalier på grund
av att arbetstagaren
1. anmält eller påtalat att arbetsgivaren handlat i strid med lagen,
2. medverkat i en utredning enligt lagen, eller
3. avvisat eller fogat sig i arbetsgivarens trakasserier eller sexuella trakasserier.
Förbudet gäller också i förhållande till den som hos arbetsgivaren
1. gör en förfrågan om eller söker arbete,
2. söker eller fullgör praktik, eller
3. står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad
arbetskraft.
Den som i arbetsgivarens ställe har rätt att besluta i frågor som rör någon som avses i
första eller andra stycket ska likställas med arbetsgivaren.
Ersättning
5 kap 1 § Den som bryter mot förbuden mot diskriminering eller repressalier eller
som inte uppfyller sina skyldigheter att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier
eller sexuella trakasserier enligt denna lag ska betala diskrimineringsersättning för den
kränkning som överträdelsen innebär. När ersättningen bestäms ska särskilt syftet att
motverka sådana överträdelser av lagen beaktas. Ersättningen ska betalas till den som
kränkts av överträdelsen.
101
En arbetsgivare som bryter mot 2 kap. 1 första stycket eller 18 § ska också betala
ersättning för den förlust som uppkommer. Detta gäller dock inte förlust som
uppkommer vid beslut som rör anställning eller befordran.
Om det finns särskilda skäl kan ersättningen sättas ned helt eller delvis.
Ogiltighet
5 kap 3 § Om någon diskrimineras genom en bestämmelse i ett individuellt avtal eller
i ett kollektivavtal på ett sätt som är förbjudet enligt denna lag, ska bestämmelsen
jämkas eller förklaras ogiltig om den som diskriminerats begär det. Har bestämmelsen
sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt ska gälla
med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet
förklaras ogiltigt.
Om någon diskrimineras genom uppsägning av ett avtal eller genom en annan sådan
rättshandling, ska rättshandlingen förklaras ogiltig om den som diskriminerats begär det.
Om någon diskrimineras genom en ordningsregel eller liknande intern bestämmelse
på arbetsplatsen ska bestämmelsen jämkas eller förklaras sakna verkan om den som
diskriminerats begär det.
Rättegången
Rätt att föra talan
6 kap 2 § Diskrimineringsombudsmannen, eller en ideell förening som enligt sina
stadgar har att ta till vara sina medlemmars intressen och som inte är en sådan
arbetstagarorganisation som avses i tredje stycket, får som part föra talan för en
enskild som medger det. När ombudsmannen eller föreningen för sådan talan får
ombudsmannen eller föreningen i samma rättegång också föra annan talan för
den enskilde om han eller hon medger det. I mål enligt 1 § första stycket förs
ombudsmannens talan i Arbetsdomstolen. För barn under 18 år som inte har ingått
äktenskap krävs vårdnadshavarens eller vårdnadshavarnas medgivande.
För att få föra talan ska föreningen med hänsyn till sin verksamhet och sitt intresse i
saken, sina ekonomiska förutsättningar att föra talan och förhållandena i övrigt vara
lämpad att företräda den enskilde i målet.
När en arbetstagarorganisation har rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 §
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, får ombudsmannen eller föreningen
föra talan bara om arbetstagarorganisationen inte gör det.
Bevisbörda
6 kap 3 § Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier
visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit
diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det svaranden som ska visa att
diskriminering eller repressalier inte har förekommit.
102
Preskription
Arbetslivet
6 kap 4 § Om någon för talan med anledning av uppsägning eller avskedande ska
följande bestämmelser i lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas:
• 40 § om tidsfrist för talan om ogiltigförklaring,
• 41 § om tidsfrist för talan om skadestånd eller andra fordringsanspråk, och
• 42 § om förlorad talerätt på grund av preskription.
Om någon för annan talan mot en arbetsgivare än sådan som avses i första stycket
ska följande bestämmelser i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
tillämpas:
• 64 § om tidsfrist för påkallande av förhandling,
• 65 § om tidsfrist för väckande av talan,
• 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation,
med den skillnaden att den tidsfrist som anges i 66 § första stycket första
meningen ska vara två månader, och
• 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.
Om talan rör ersättning med anledning av ett anställningsbeslut som har meddelats av
en arbetsgivare med offentlig ställning, räknas tidsfristerna enligt andra stycket från
den dag då anställningsbeslutet vann laga kraft.
6 kap 5 § I mål enligt 1 § första stycket kan Diskrimineringsombudsmannen avbryta
preskription, utom i fall som avser ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande,
genom att skriftligen meddela arbetsgivaren att ombudsmannen utnyttjar sin rätt till
preskriptionsavbrott. Om preskription avbrutits genom ett sådant meddelande löper ny
preskriptionstid enligt 4 § från dagen för avbrottet.
Preskription kan inte avbrytas mer än en gång.
103
Lag (2002:293) om förbud mot diskriminering
av deltidsarbetande arbetstagare och arbets­
tagare med tidsbegränsad anställning (utdrag)
Utfärdad: 2002-05-16
Definition
2 § Med deltidsarbetande arbetstagare avses en arbetstagare vars normala arbetstid
under en vecka eller en annan period kortare än ett år understiger arbetstiden för en
jämförbar arbetstagare som enligt avtal eller lag anses arbeta heltid.
Förbud mot diskriminering
Direkt diskriminering
3 § En arbetsgivare får inte missgynna en deltidsarbetande arbetstagare eller en
arbetstagare med tidsbegränsad anställning genom att tillämpa mindre förmånliga
löne- eller andra anställningsvillkor än arbetsgivaren tilllämpar eller skulle ha
tillämpat för arbetstagare i en likartad situation som arbetar heltid respektive har en
tillsvidareanställning, om inte arbetsgivaren visar att missgynnandet saknar samband
med den missgynnades deltidsarbete eller tidsbegränsade anställning.
Förbudet gäller inte om tillämpningen av villkoren är berättigad av sakliga skäl.
Indirekt diskriminering
4 § En arbetsgivare får inte missgynna en deltidsarbetande arbetstagare eller en
arbetstagare med tidsbegränsad anställning genom att tillämpa löne- eller andra
anställningsvillkor som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar
deltidsarbetande eller arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Detta gäller dock
inte om tillämpningen av villkoren kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är
lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.
Påföljder
Ogiltighet m.m.
5 § Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det föreskriver eller medger sådan
diskriminering som är förbjuden enligt denna lag.
6 § Om en arbetstagare diskrimineras genom en bestämmelse i ett avtal med
arbetsgivaren på något sätt som är förbjudet enligt denna lag, skall bestämmelsen
jämkas eller förklaras ogiltig om arbetstagaren begär det. Har bestämmelsen sådan
betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla
med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet
förklaras ogiltigt.
104
Om en arbetstagare diskrimineras på något sätt som är förbjudet enligt denna lag
genom att arbetsgivaren säger upp ett avtal eller vidtar en annan sådan rättshandling,
skall rättshandlingen förklaras ogiltig om arbetstagaren begär det.
Första och andra styckena gäller inte om 5 § är tillämplig.
Skadestånd
7 § Om en arbetstagare diskrimineras genom att arbetsgivaren bryter mot förbuden i
3 eller 4 §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den förlust som
uppkommer och för den kränkning som diskrimineringen innebär.
Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
105
Lag (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (utdrag)
Utfärdad: 1976-06-10
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:229
Föreningsrätt
7 § Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för
organisationen eller för att sådan bildas.
8 § Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger, om
någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på
andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan
vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin
föreningsrätt. Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande
mot annan skall uppfyllas.
Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke skyldig att tåla sådan kränkning av
föreningsrätten som innebär intrång i dess verksamhet. Finns både lokal och central
organisation, gäller vad som nu har sagts den centrala organisationen.
Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan sådan
rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, är
rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig.
Förhandlingsrätt
10 § Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande
förhållande mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har
varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla
med arbetstagarorganisation.
Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisationen även i
förhållande till organisation som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens organisation i
förhållande till arbetstagarorganisationen.
Kollektivavtal
25 a § Ett kollektivavtal som är ogiltigt enligt utländsk rätt på den grunden att det
tillkommit efter en stridsåtgärd är trots detta giltigt här i landet, om stridsåtgärden var
tillåten enligt denna lag. Lag (1991:681).
31 a § Är en arbetsgivare bunden av ett kollektivavtal som denna lag inte är direkt
tillämplig på och träffar han därefter ett kollektivavtal enligt bestämmelserna i 23–24
§§ skall i de delar avtalen är oförenliga det senare avtalet gälla. Lag (1991:681).
106
Fredsplikt
41 c § En stridsåtgärd som vidtas i strid mot 5 a § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare är olovlig. Lag (2010:229).
42 § En arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat
sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. En sådan organisation får inte heller genom
understöd eller på något annat sätt medverka vid en olovlig stridsåtgärd.
En organisation som själv är bunden av ett kollektivavtal är skyldig att, om en olovlig
stridsåtgärd av en medlem förestår eller pågår, försöka hindra åtgärden eller verka för
att den upphör.
Om någon har vidtagit en olovlig stridsåtgärd, får ingen annan delta i den. Lag
(2010:229).
42 a § Bestämmelserna i 42 § första stycket ska inte tillämpas när en organisation
vidtar åtgärder med anledning av arbetsförhållanden som denna lag inte är direkt
tillämplig på.
Trots första stycket ska 42 § första stycket tillämpas när åtgärder vidtas mot en
arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige enligt lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare. Lag (2010:229).
Skadestånd och andra påföljder
54 § Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryter mot denna lag eller mot
kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.
55 § Vid bedömande om och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn
tagas även till dennes intresse av att lagens eller kollektivavtalets bestämmelser
iakttages och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
60 § första stycket Om det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort.
60 § tredje stycket I mål om skadestånd för arbetstagares deltagande i en olovlig
stridsåtgärd skall domstolen, om arbetskonflikten ännu pågår och om domstolen
finner den olovlig, så snart som möjligt ålägga arbetstagarna att återgå till arbetet.
Lag (1992:440).
Tvisteförhandling och rättegång
64 § Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10 § yrka skadestånd eller annan
fullgörelse enligt denna lag eller kollektivavtal, skall han påkalla förhandling inom fyra
månader efter det att han har fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet
hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat. Skall
enligt föreskrift i kollektivavtal förhandling äga rum både lokalt och centralt, gäller
vad som nu har sagts den lokala förhandlingen. Central förhandling skall i sådant fall
påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen har avslutats.
107
Första stycket äger motsvarande tillämpning, när part som avses där vill vinna
förklaring att rättshandling eller avtalsbestämmelse är ogiltig av det skälet att den
innebär kränkning av föreningsrätten.
Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid, förlorar han rätten till förhandling.
65 § Talan i fall som avses i 64 § skall väckas inom tre månader efter det att
förhandling har avslutats. När både lokal och central förhandling har ägt rum, räknas
tiden från det att den centrala förhandlingen har avslutats. Har mot förhandling
förelegat hinder som ej har berott av käranden, räknas tiden från det att förhandling
senast skulle ha hållits.
66 § Har organisation ej iakttagit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan,
får den som är eller har varit medlem i organisationen och som beröres av tvisten
väcka talan inom en månad efter det att tiden har löpt ut. Skall enligt 4 kap. 7 § lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister talan föregås av förhandling men har sådan
ej ägt rum, gäller vad som nu har sagts i stället rätt att påkalla förhandling. Talan skall i
sådant fall väckas inom tid som anges i 65 §.
I tvist, vari arbetstagare ej kan företrädas av organisation, skall han väcka talan inom
fyra månader efter det att han fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet
hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat.
68 § Väcker part ej talan inom föreskriven tid, förlorar han rätten till talan.
108
Lag (1982:80) om anställningsskydd (utdrag)
Utfärdad: 1982-02-24
Ändrad: t.o.m. SFS 2008:564
Tvister om giltigheten av uppsägningar eller avskedanden m.m.
34 § Om en arbetstagare sägs upp utan saklig grund, skall uppsägningen förklaras
ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock ej, om uppsägningen angrips
endast därför att den strider mot turordningsregler.
Uppkommer tvist om en uppsägnings giltighet, upphör ej anställningen till följd
av uppsägningen förrän tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren får inte heller
avstängas från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen
annat än om det finns särskilda skäl. Arbetstagaren har rätt till lön och andra
förmåner enligt 12-14 §§ så länge anställningen består.
Domstol kan för tiden intill det slutliga avgörandet besluta att anställningen skall
upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen
bestämmer eller att en pågående avstängning skall upphöra.
35 § Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle
ha räckt till för en giltig uppsägning, skall avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av
arbetstagaren.
Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots
avskedandet skall bestå tills tvisten har slutligt avgjorts.
Har en domstol meddelat beslut enligt andra stycket, får arbetsgivaren inte
avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett
avskedandet. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12-14 §§ så
länge anställningen består.
37 § Om en domstol genom lagakraftvunnen dom har ogiltigförklarat en uppsägning
eller ett avskedande, får arbetsgivaren inte avstänga arbetstagaren från arbete på
grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avskedandet.
Skadestånd
38 § andra stycket andra meningen: Ersättning för förlust som avser tid efter
anställningens upphörande får under alla förhållanden bestämmas till högst det
belopp som anges i 39 §.
39 § Om en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom, varigenom en domstol
har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande eller har förklarat att en
tidsbegränsad anställning skall gälla tills vidare, skall anställningsförhållandet anses
som upplöst. Arbetsgivaren skall för sin vägran betala skadestånd till arbetstagaren
enligt följande bestämmelser.
109
Skadeståndet beräknas med utgångspunkt i arbetstagarens sammanlagda
anställningstid hos arbetsgivaren när anställningsförhållandet upplöses och bestäms
till ett belopp motsvarande
16 månadslöner vid mindre än fem års anställningstid,
24 månadslöner vid minst fem men mindre än tio års anställningstid,
32 månadslöner vid minst tio års anställningstid.
Skadeståndet får dock inte bestämmas så att beloppet beräknas efter flera
månadslöner än som motsvarar antalet påbörjade anställningsmånader hos
arbetsgivaren. Har arbetstagaren varit anställd mindre än sex månader, skall beloppet
likväl motsvara sex månadslöner. Lag (2007:389).
Preskription
40 § En arbetstagare som avser att yrka ogiltigförklaring av en uppsägning eller ett
avskedande, skall underrätta arbetsgivaren om detta senast två veckor efter det att
uppsägningen eller avskedandet skedde. Har arbetstagaren inte fått något sådant
besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket eller 19 § andra stycket,
uppgår dock tidsfristen till en månad och räknas från den dag då anställningen
upphörde.
Om en arbetstagare gör gällande att ett anställningsavtal har tidsbegränsats i strid
mot 4 § första stycket och avser att yrka förklaring att avtalet skall gälla tills vidare,
skall arbetstagaren underrätta arbetsgivaren om detta senast en månad efter
anställningstidens utgång.
Har inom underrättelsetiden påkallats förhandling rörande tvistefrågan enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall
talan väckas inom två veckor efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall
talan väckas inom två veckor efter det att tiden för underrättelse gick ut.
41 § Den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som
grundar sig på bestämmelserna i denna lag skall underrätta motparten om detta
inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs eller
fordringen förföll till betalning. Har en arbetstagare inte fått något sådant besked
om skadeståndstalan som avses i 8 § andra stycket eller 19 § andra stycket, räknas
tiden i stället från den dag då anställningen upphörde. Avser arbetstagarens yrkande
brott mot 4 § första stycket, räknas tidsfristen från anställningstidens utgång. Avser
arbetstagarens yrkande brott mot 6 f § räknas tidsfristen från den dag då någon
anställdes på den lediga anställningen.
Har inom underrättelsetiden påkallats förhandling rörande tvistefrågan enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall
talan väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall
skall talan väckas inom fyra månader efter det att tiden för underrättelse gick ut. Lag
(2006:439).
110
42 § Lämnas inte underrättelse eller väcks inte talan inom den tid som föreskrivs i 40
eller 41 §, har parten förlorat sin talan.
Rättegången
43 § första stycket andra meningen: Mål som avses i 34–36 §§ skall handläggas
skyndsamt.
43 § andra stycket: Ett yrkande om beslut enligt 34 § tredje stycket, 35 § andra
stycket eller 36 § andra stycket får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle
att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen
omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess annat beslutas. Beslut som en tingsrätt
har meddelat under rättegången får överklagas särskilt. Lag (1994:1046).
111
Lag (1974:371) om rättegången
i arbetstvister (utdrag)
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:230
2 kap. Domstolarna i arbetstvister
1 § Arbetsdomstolen ska som första domstol ta upp och avgöra tvist som väcks
av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit
kollektivavtal, om målet gäller
1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet,
2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller
att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med
kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.
Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollektivavtal
tillfälligt inte gäller.
Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas även
annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till
utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När det
föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.
Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta upp och avgöra en
tvist om stridsåtgärd som avses i 41, 41 b och 41 c §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Lag (2010:230).
112
En utstationerad arbetstagare är en person som skickas till ett annat
land av sin arbetsgivare för att arbeta där under en begränsad tid.
Under tiden som arbetet pågår ska personen omfattas av vissa
bestäm­melser i utstationeringslandets lagstiftning eller i kollektivavtal. Arbetsmiljöverket är förbindelsekontor för utstationeringsfrågor i
Sverige.
Med den här boken vill vi erbjuda en sammanställning över vilka
regler som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige.
Här beskrivs bland annat vem som räknas som utstationerad,
bestäm­melser om uppehålls- och arbetstillstånd samt vilka svenska
bestämmelser som gäller vid utstationering.
ISBN 978-91-7464-486-9
Arbetsmiljöverkets publikationsservice
Tfn 08-730 97 00. Fax 08-735 85 55.
[email protected]
www.av.se
Vår vision: alla vill och kan skapa en bra arbetsmiljö
Omslagsfoto: Jann Lipka/NordicPhotos
Best nr H447
Tryck: Elanders Sverige 2010
Fler exemplar av boken beställs från:
113
