Sammanfattning på svenska
Bakgrund: En alarmerande utveckling av diabetes typ 1 (T1D) och typ 2 (T2D) har skett under det senaste decenniet
med medförande konsekvenser för familjer, samhällen och hälso-och sjukvårdssystem. Tyvärr är orsaken till många
immunologiska sjukdomar såsom T1D fortfarande till stor del okända och kan inte förebyggas med nuvarande kunskap.
Det finns starka motiv att med tvärvetenskaplig inriktning studera olika psykiska och fysiska stressorer som kan påverka
immunförsvaret. En stor internationell studie, initierad av WHO, visar en ökning av psykosomatiska symtom
(depression, sömnlöshet, ångest, huvudvärk och trötthet etc.) hos unga människor vilket påverkar vår yngre befolknings
hälsa och allmänna välbefinnande (2). Studien visar även att unga människors fysiska aktivitet är mycket låg och att
gapet mellan stillasittande ungdomar och mycket fysiskt aktiva ungdomar ökar (2). Båda sidor av spektrat är
oroväckande då både låg fysisk aktivitet och omfattande träning kan ha en negativ inverkan på hälsa och välbefinnande.
Delarbetena i avhandlingen undersöker effekten av psykologisk stress och fysisk aktivitet/träning på det cellulära
immunförsvaret hos unga människor för att kunna bidra med ny kunskap kring diabetesrelaterad immunitet.
Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att med ett tvärvetenskapligt perspektiv, undersöka hur psykologiska
och fysiska stressorer påverkar det cellulära immunförsvaret, med fokus på diabetesrelaterad autoimmunitet hos barn,
ungdomar och unga vuxna.
Delstudie I undersöker sambandet mellan psykologisk stress och det cellulära immunförsvaret hos friska barn (5-6 år),
med fokus på diabetesrelaterad immunitet. Barnen i studien ingår i ABIS (Alla barn i sydöstra Sverige) -studien, en
prospektiv kohortstudie vars syfte är att öka kunskapen om olika faktorer som kan bidra till utvecklingen av sjukdomar
som T1D, celiaki, allergier, astma etc. Psykologisk stress baserades på ett sammansatt mått av psykologisk stress i
familjen baserat på de fyra domänerna; allvarliga livshändelser, föräldrastress, avsaknad av socialt stöd och föräldrars oro
för barnet. Perifera mononukleära celler från barn exponerade för psykologisk stress i familjen (n=26) och från barn
utan psykologisk stress i familjen (n=52) stimulerades med antigen (t.ex. tetanus toxoid (stelkrampsvaccin) och
betalaktoglobulin (mjölkprotein)) samt autoantigen associerade med T1D. Immunmarkörer, diabetesrelaterade
parametrar och stresshormonet kortisol analyserades för att undersöka sambandet mellan psykologisk stress i familjen
och immunsvar hos barnen.
Delstudie II undersöker sambandet mellan psykologisk stress i olika livsskeden (före 12 års ålder, genom hela livet och
senaste månaden) och diabetesrelaterad immunitet samt populationer av immunceller hos unga kvinnor (18-22 år).
Kvinnorna i studien ingår i Impact of stress-studien, en tvärsnittsstudie som undersöker hur psykologisk stress i olika
livsskeden påverkar den psykiska och fysiska hälsan hos unga vuxna. Uppgifter om psykologisk stress i olika livsskeden
hämtades från frågeformulär med frågor om känslomässiga övergrepp, känslomässig försummelse, negativa livshändelser
och nyligen upplevda händelser kopplade till psykologisk stress. Perifera mononukleära celler från unga kvinnor
exponerade för psykologisk stress (n=31) och från unga kvinnor som ej exponerats för psykologisk stress (n=16)
stimulerades med antigen och autoantigen kopplade till T1D. Immunmarkörer, diabetesrelaterade parametrar och
stresshormonet kortisol analyserades för att undersöka sambandet mellan psykologisk stress och immunsvar hos unga
kvinnor. Olika populationer av immunceller studerades för att undersöka effekten psykologisk stress på olika
cellpopulationer hos unga kvinnor.
Delstudie III undersöker hur hög, genomsnittlig och låg fysisk aktivitet hos barn (5-6 år) påverkar det cellulära
immunförsvaret med fokus på diabetesrelaterad immunitet. Barnen i studien ingår i ABIS (Alla barn i sydöstra Sverige) studien. Perifera mononukleära celler, från 55 barn med antingen hög fysisk aktivitet (n=14), genomsnittlig fysisk
aktivitet (n=27) eller låg fysisk aktivitet (n=14), stimulerades med antigen och autoantigen kopplade till T1D.
Immunmarkörer, diabetesrelaterade parametrar och stresshormonet kortisol analyserades för att undersöka sambandet
mellan olika grader av fysisk aktivitet och immunsvar hos barnen.
Delstudie IV undersöker hur uthållighetsträning påverkar det cellulära immunförsvaret med fokus på diabetesrelaterad
immunitet hos ungdomar (13-19 år). Ungdomarna i studien ingår i Exercise-studien, en studie som undersöker hur
uthållighetsträning påverkar det kardiovaskulära systemet och immunförsvaret hos ungdomar. En aktiv grupp och en
kontrollgrupp som inte tränade regelbundet valdes ut baserat på träningsmängd/vecka. Inklusionskriterier för den aktiva
gruppen var att de hade tränat orientering de senaste två åren samt att de tränade konditionsbaserad träning där de
svettades i minst 30 minuter, 5 gånger/vecka utöver skolgymnastiken. Kontrollgruppen inkluderades baserat på att de
inte tränade något utöver skolgymnastiken mer än ett lågintensivt pass/vecka. Perifera mononukleära celler, från den
aktiva gruppen (n=43) och kontrollgruppen (n=25), stimulerades med antigen och autoantigen kopplade till T1D.
Immunmarkörer, diabetesrelaterade parametrar och stresshormonet kortisol analyserades för att undersöka sambandet
mellan uthållighetsträning och immunsvar hos ungdomar. Maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) analyserades för
att utvärdera fysisk kondition hos aktiva ungdomar och kontroller.
Resultat: Barn exponerade för psykologisk stress i familjen, baserat på de fyra domänerna; allvarliga livshändelser,
föräldrastress, avsaknad av socialt stöd och föräldrars oro för barnet visade ett generellt dämpat immunsvar men ett
ökat immunsvar efter in vitro stimulering av antigenen tetanus toxoid och betalaktoglobulin, vilket tyder på en
immunologisk obalans. Barn exponerade för psykologisk stress i familjen visade även ett immunsvar mot
diabetesrelaterade autoantigen. När domänerna undersöktes separat uppvisade speciellt barnen som upplevt allvarliga
livshändelser ett ökat immunsvar mot diabetesrelaterade autoantigen. Barn exponerade för psykologisk stress i familjen
hade även höjda kortisolnivåer jämfört med kontrollgruppen. Tidigare erfarenheter av psykologisk stress (före 12 års
ålder och genom hela livet) och nyligen upplevd psykologisk stress (senaste månaden) hos unga kvinnor inducerade ett
immunsvar riktat mot diabetesrelaterade autoantigen. Tidigare erfarenheter av psykologisk stress hos unga kvinnor
ökade även andelen immunceller som hjälper till att eliminera bl.a. virusinfekterade celler och cancerceller men
minskade andelen reglerande immunceller som spelar en viktig roll för att upprätthålla immunologisk jämvikt. Vidare
visade resultaten att hög fysisk aktivitet hos barn dämpar immunaktiviteten jämfört med barn med låg till genomsnittlig
fysisk aktivitet. Barn med hög fysisk aktivitet visade även ett minskat immunsvar efter in vitro stimulering med
diabetesrelaterade autoantigen jämfört med barn med låg fysisk aktivitet. Uthållighetsträning hos ungdomar, framförallt
hos pojkar och yngre tonåringar, visade ett ökat inflammatoriskt immunsvar jämfört med kontrollgruppen. Pojkar och
yngre tonåringar som tränade uthållighetsträning visade även ett ökat immunsvar av inflammatoriska markörer efter in
vitro stimulering av diabetesrelaterade autoantigen.
Slutsats: Avhandlingen visar att psykologiska och fysiska faktorer som utmanar gränserna för individens kapacitet, såsom
psykologisk stress och fysisk aktivitet/träning, påverkar det cellulära immunförsvaret hos unga människor. Psykologisk
stress i en yngre befolkning kan initiera en obalans i immunförsvaret och kan anses vara en potentiell markör för
diabetesrelaterad immunitet. Avhandlingen visar även att hög fysisk aktivitet hos barn har en skyddande effekt mot
diabetesrelaterad immunitet jämfört med barn med låg fysisk aktivitet som tycks inducera diabetesrelaterad immunitet.
Intensiv träning såsom uthållighetsträning hos ungdomar (speciellt pojkar och yngre ungdomar) initierar ett
inflammatoriskt immunsvar och kan anses vara en potentiell markör för diabetesrelaterad immunitet. Fortsatt
tvärvetenskaplig forskning med utökade studiepopulationer behövs för att vidare undersöka hur psykologiska och fysiska
stressorer påverkar immunförsvaret. Genom att röra sig över disciplinära gränser och paradigm inom biologisk,
psykologisk och social forskning kommer vetenskapen kunna bidra med ytterligare kunskap om vad som bidrar till
uppkomsten av immunologiska sjukdomar.
