>> TEMA: BENHÄLSA
Många kostfaktorer
samspelar om benhälsan
Effekter av enskilda kostfaktorer på benhälsan har
kunnat ses i olika studier.
Men resultaten är många
gånger motstridiga, vilket
kan bero på interaktion
mellan olika faktorer och
balansen mellan dem.
Foto: iStockphoto.com
>> text: Åke Bruce, professor, Livsmedelsverket, Uppsala. [email protected]
En varierad kost är förmodligen bra för benhälsan, liksom för hälsan i övrigt.
B
envävnadens tillväxt och
underhåll är relaterat till en
rad olika fysiologiska processer. Bland de viktigaste
kan nämnas kalciumomsättningen,
mineraliseringen av benvävnaden och
omsättningen av kollagen (benvävnadens strukturprotein). Dessa och
många andra mer eller mindre nära
relaterade fysiologiska processer
påverkas i sin tur av så gott som alla
essentiella näringsämnen.
Listan med faktorer i maten som
kan påverka benhälsan är därför lång.
I många fall finns det dock ännu inte
tillräckligt vetenskapligt underlag för
att med säkerhet avgöra betydelsen
för benhälsan av skillnader i intag av
en specifik faktor. Järn, kalium, magnesium, natrium och zink är exempel
på mineraler för vilka det finns behov
av klargörande studier. Baserat på
fyra vetenskapliga översiktsartiklar
(1-4) sammanfattas här betydelsen av
några utvalda mineraler, vitamin C,
protein, koffein och fytoöstrogener.
I praktiken är det ändå i första hand
kalcium och D-vitamin, och eventu-
ellt vitamin A och K, som sannolikt
har störst betydelse.
Fosfor samspelar med kalcium
Fosfor är en viktig komponent i
skelettvävnaden, och hela 85 procent
av kroppens fosfor är bundet i skelettet. Fosfor påverkar också absorption
och omsättning av kalcium, och är
nödvändigt för tillfredsställande
mineralisering av benvävnaden. Det
finns dock föga belägg för att bristande intag av fosfor via kosten skulle
kunna ha negativa effekter hos
»
Nordisk Nutrition 1 • 2008 21
>> TEMA: BENHÄLSA
i övrigt friska individer.
Betydelsen av ett högt intag av
fosfor för benhälsan är osäkert. Det
föreligger en stor samvariation mellan
kalcium och fosfat i kosten, vilket
försvårar möjligheterna att i observationsstudier separat analysera fosfors
betydelse. Ett ökat intag av fosfor
ökar dock koncentrationen av fosfor
i serum, vilket i sin tur leder till en
tillfälligt lägre serumnivå av kalcium.
Detta leder till en ökad nivå av parathormon, som stimulerar nedbrytning
av benvävnad (resorption).
Vissa läskedrycker (coladrycker)
innehåller fosfat, och ett högt intag
av sådana drycker skulle därför kunna
leda till ökad frakturrisk. Det finns
dock inga kontrollerade studier där
en sådan negativ effekt påvisats.
De positiva samband mellan ökad
förekomst av frakturer och högt intag
av fosfatrika läskedrycker, som har
identifierats i observationsstudier,
skulle kunna förklaras av låg konsumtion av kalciumrika mjölkprodukter,
vilket samvarierar med ett högt intag
av fosfatrika läskedrycker. Vilken
betydelse konsumtion av fosfatrika
drycker har för benhälsan är med
andra ord ännu osäkert.
Fluoreffekt oklar
Av kroppens fluor finns 99 procent
i benvävnaden och halten ökar med
stigande ålder. Fluor kan ersätta
hydroxylgruppen i benvävnadens
hydroxylapatitkristaller, varvid fluorapatit bildas. Bildningen av fluorapatit i tandemaljen vid regelbunden
fluorsköljning medför att risken för
karies minskar. Sambandet mellan
intag av fluor och effekt på skelettet
är däremot betydligt mer komplext,
då fluor i detta sammanhang kan ha
både positiva och negativa effekter.
Vid ett fluorintag av mellan 11 och
20 mg/dag, vilket är högre än man
normalt får via maten, har en lägre
frakturfrekvens iakttagits. En förklaring till detta samband kan vara att
fluor stimulerar osteoblastaktivitet,
vilket leder till en ökad bentäthet.
För äldre individer används därför
i vissa fall fluortillskott i avsikt att
minska frakturrisken. Åsikterna vad
gäller värdet av denna behandling går
dock isär, och resultaten från studier
22 Nordisk Nutrition 1 • 2008
(500-1 000 mg/dag) än rekommendationen (75 mg/dag) och genomsnittligt intag (98-140 mg/dag) i de
nordiska länderna (5).
Protein – lagom är bäst
med ett ännu högre intag (>50 mg/
dag) är motsägelsefulla.
I förhållande till hydroxylapatit
ger fluorapatit dock större kristaller
och ett mer poröst ben, vilket alltså
är en potentiellt negativ effekt av
fluor. I vissa observationsstudier har
man också funnit en ökad frekvens
av frakturer hos grupper som under
uppväxten konsumerat dricksvatten
med relativt hög fluorhalt (> 4 mg/
liter). I Sverige är dock övre tillåtna
halt 1,5 mg/liter (SLVFS 2001:30).
Vid denna nivå är det inte troligt
att fluor från dricksvatten bidrar till
negativa effekter på benhälsan.
C-vitamin troligen positivt
C-vitamin behövs för kollagenets
tvärbindningar. Ett positivt samband mellan intag av C-vitamin
och bentäthet har också visats hos
barn och kvinnor efter menopaus,
förutsatt att det samtidigt föreligger
ett tillfredsställande kalciumintag.
Det är däremot svårt att avgöra om
detta samband beror på C-vitamin
specifikt, eller om intag av C-vitamin
endast är en markör för ett allmänt
bra intag av vitaminer och mineraler.
Positiv effekt av C-vitamin på
benmassan hos kvinnor efter menopaus har dock visats i kontrollerade
studier, men då vid ett högre intag
Protein i maten behövs för ombyggnaden av benvävnaden och
vid proteinbrist hos barn avstannar
längdtillväxten. Positiva effekter av
protein, i kombination med kalcium,
har också noterats hos kvinnor efter
menopaus och äldre.
Ett högt intag av protein kan däremot orsaka ökad benförlust, speciellt
om intaget av kalcium är lågt. Detta
gäller framförallt animaliskt protein,
som i högre grad än vegetabiliska
proteiner ökar urinutsöndring av
kalcium.
Vid jämförelse mellan befolkningsgrupper med en hög konsumtion
av livsmedel från växtriket (vegetarianer) respektive hög konsumtion
av kött och andra livsmedel från
djurriket, har man dock inte funnit någon väsentlig skillnad i faktisk
förekomst av benskörhet. Det råder
inte heller vetenskaplig enighet
avseende effekten av olika nivåer av
protein totalt i maten på benhälsan,
då både ett högt och ett lågt intag
kan medföra negativa konsekvenser.
Ett dagligt intag motsvarande 1-1,5
g/kg kroppsvikt är troligen optimalt
för benhälsan.
Effekter av soja och kaffe
Fytoöstrogener är ett tjugotal ämnen
som finns i ett stort antal livsmedel
från växtriket. De kan ha både östrogenliknande effekter och motsatt effekt. De fytoöstrogener som
främst har studerats är genistein
och daidzein, vilka finns i soja och
har östrogenliknande effekter.
I observationsstudier har man funnit ett positivt samband mellan intag
av fytoöstrogener och bentäthet och
minskad frakturrisk. För att komma
upp i ett intag motsvarande intaget i
de grupper av befolkningen som deltog
i studierna (30 – 50 mg/dag), krävs
att de flesta måltider innehåller någon
sojakomponent. Fytoöstrogenernas
potentiella betydelse för benhälsan är
därför sannolikt relativt liten med en
typisk nordisk kost.
>> TEMA: BENHÄLSA
Koffein ökar utsöndringen av kalcium och ett högt intag av koffein
har i några observationsstudier varit
förenad med en lätt ökad förekomst
av frakturer. Detta samband har
dock inte iakttagits i andra observationsstudier. En möjlig förklaring
till de motsägelsefulla resultaten
är att eventuellt negativa effekter
av koffein framkommer först vid
otillfredsställande kalciumintag.
För klarhet kring detta behövs mer
forskning, helst i form av kontrollerade studier.
Motstridiga resultat
Den vetenskapliga bevisningen för
effekter av de faktorer som diskuterats här är i många fall ofullständig,
och några säkra slutsatser kring deras
faktiska betydelse för benhälsan kan
därför inte dras.
För att tolka och värdera till synes
motstridiga data är det viktigt att värdera en studie utifrån dess upplägg
och genomförande. Att resultat från
studier med fysiologiskt relevanta
intag, främst dokumenterade genom
observationsstudier, inte stämmer
överens med resultat från kliniska interventionsförsök med tillskott en bra
bit över gällande rekommendationer
behöver inte utgöra en motsättning.
Det kan istället indikera att effekten
beror av intagsnivån.
Ett intag som är högre än vad som
kan erhållas med normal kost och/
eller som avviker mycket från rekommendationen kan i vissa fall antas ha
en positiv effekt på benhälsan. Ett
sådant intag kan dock även ha andra
negativa konsekvenser, vilket också
bör beaktas och värderas i sammanhanget. Det bör också beaktas att
många av dessa ämnen är beroende
av varandra och att de också påverkas
av andra omgivningsfaktorer. Dessa
interaktioner förklarar med stor sannolikhet en del av alla de motstridiga
resultat man funnit vad gäller enskilda
ämnens effekter på benhälsan. ••
Referenser
1. Ilich J, Kerstetter J. Nutrition in bone health
revisited: A story beyond calcium. J Am Coll
Nutr 2000; 19: 715 – 37
2. Palacios, C, The role of nutrients in bone
health, from A to Z. Crit Rev Food Science
Nutr 2006; 46: 621 – 628.
3. Schaafsma A, et al. Delay of natural bone
loss by higher intakes of specific minerals and
vitamins. Crit. Rev Food Science Nutr 2001;
41: 225 – 249.
4. Cassidy A, et al. Critical review of health
effects of soybean phyto-oestoogens in postmenupausal women. Proc Nutr Soc 2006; 65:
76-92.
5. Nordiska Näringsrekommendationer 2004.
Integrating nutrition and physical activity.
http://www.norden.org/pub/sk/showpub.
asp?pubnr=2004:013
Nordisk Nutrition 1 • 2008 23
