Hälsa och samhälle
BARN MED SEXUELLA
BETEENDEPROBLEM
VAD INNEBÄR DET OCH HUR UPPLEVER
INVOLVERADE TJÄNSTEMÄN TILLGÄNGLIGA
INSATSER?
ALEXANDRA FORSMAN
JULIA FAHLGREN
Examensarbete i socialt arbete
15 hp termin 7
Socionomprogrammet
Maj 2010
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
CHILDREN WITH SEXUAL
BEHAVIOR PROBLEMS
WHAT DOES IT INVOLVE AND HOW DO THE
AFFECTED PROFESSIONALS PERCEIVE THE
ACCESSIBLE INTERVENTIONS?
ALEXANDRA FORSMAN
JULIA FAHLGREN
Forsman, A & Fahlgren, J. Barn med sexuella beteendeproblem. Vad innebär det
och hur upplever involverade tjänstemän tillgängliga insatser? Examensarbete i
socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten
för socialt arbete 2010
Forsman, A & Fahlgren, J. Children with Sexual Behavior Problems. What does it
involve and how do the affected professionals perceive the accessible
interventions?
Sexuella beteendeproblem hos barn är ett relativt outforskat område i Sverige. I
denna studie undersöker vi kring fenomenet hos barn i åldern sex till tolv år och
vilka insatser som finns att tillgå för dessa barn och deras familjer i Sverige. Vi
vill även få mer kunskap om hur könsfördelningen ser ut hos barn med sexuella
beteendeproblem. För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att göra en
kvalitativ studie som innefattar sex intervjuer med tjänstemän som alla möter barn
med sexuella beteendeproblem i sitt yrke.
Denna studies resultat visar att sexuella beteendeproblem finns hos både pojkar
och flickor och att det både finns likheter och skillnader i hur detta yttrar sig.
Vidare visar studien att de befintliga riskfaktorerna för att utveckla sexuella
beteendeproblem på många sätt sammanfaller med de riskfaktorer som finns för
att utveckla generellt normbrytande beteende. Studien visar också att de insatser
och den behandling som finns i Sverige för barn med sexuella beteendeproblem är
begränsad och alla informanter som vi har träffat är överens om att mer bör göras
för dessa barn.
Nyckelord: Barns sexualitet, kvalitativ studie, normbrytande beteende, sexuella
beteendeproblem, sexuella övergrepp
2
FÖRORD
För att denna uppsats har varit genomförbar finns det ett flertal personer som har
varit till stor hjälp för oss.
Först och främst vill vi rikta ett stort tack till alla våra informanter som har ställt
upp på intervjuer under denna studie. Utan er hade det inte blivit någon uppsats.
Vi vill även ge ett särskilt tack till Karin Ingvarsdotter för handledning och
stöttning under arbetets gång. Vi vill även tacka medlemmarna i vår
handledningsgrupp för tips, råd och konstruktiv kritik.
Malmö maj 2010
Alexandra Forsman och Julia Fahlgren
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1.1 Syfte och frågeställningar
1.2 Begrepp
2. METOD
2.1 Urval
2.2 Tillvägagångssätt
2.2.1 Intervjuer
2.3 Egen förförståelse
2.4 Etiska överväganden
3. TIDIGARE FORSKNING
3.1 Vad är normalt?
3.1.1 Barns sexuella beteenden
3.2 Sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år
3.2.1 Begreppets betydelse
3.2.2 Förekomst
3.2.3 Flickors sexuella beteendeproblem
3.3 Risk- och skyddsfaktorer
3.3.1 Riskfaktorer
3.3.2 Skyddsfaktorer
3.4 Vilken behandling finns?
3.4.1 Behandling i Sverige
3.4.2 Behandling utanför Sveriges gränser
4. TEORI
4.1 Social-kognitiv teori
4.1.1 Personliga förhållanden, miljö och beteende
4.1.2 Self-efficacy
4.2 Normbrytande beteenden
4.2.1 Förekomst och orsaksförklaringar
4.3 Genus
5. RESULTAT OCH ANALYS
5.1 Normal sexualitet hos barn
5.2 Definition av sexuella beteendeproblem
5.3 Riskfaktorer och skyddsfaktorer
5.4 Inblandade parters reaktioner och uppfattningar
5.4.1 Föräldrars reaktioner
5.4.2 Barnets reaktioner
5.5 Genus
5.6 Insatser
5.6.1 Vad händer med barnen?
5.6.2 Insatser i familjen
5.6.3 Hur arbetar informanterna med dessa barn?
6. DISKUSSION
6.1 Vad innebär sexuella beteendeproblem?
6.2 Hur yttrar sig detta beteende hos pojkar respektive flickor?
6.3 Vuxnas reaktioner och sanktioner
6.4 Vilka insatser finns och hur möter de barnens behov?
6.5 Vad kan bristen av forskning bero på?
6.6 Förslag på vidare forskning
7. KÄLLFÖRTECKNING
4
Sida 5
Sida 5
Sida 6
Sida 6
Sida 6
Sida 8
Sida 8
Sida 9
Sida 9
Sida 10
Sida 10
Sida 11
Sida 12
Sida 12
Sida 14
Sida 14
Sida 15
Sida 15
Sida 16
Sida 17
Sida 17
Sida 18
Sida 19
Sida 19
Sida 20
Sida 20
Sida 21
Sida 21
Sida 22
Sida 22
Sida 22
Sida 24
Sida 27
Sida 29
Sida 30
Sida 30
Sida 32
Sida 35
Sida 35
Sida 36
Sida 37
Sida 39
Sida 39
Sida 39
Sida 40
Sida 41
Sida 42
Sida 42
Sida 43
1. INLEDNING
Barns sexualitet präglas av nyfikenhet på kroppen och utforskande sexuella lekar.
Normer i samhället om vad som är normal nyfikenhet och sexualitet hos barn är
reflexiva och därmed föränderliga över tid (Schlytter, 2004). Men vad händer när
ett barn går över gränsen i lek och blir tvingande mot ett annat barn? Under
socionomprogrammets verksamhetsförlagda utbildning kom en av författarna i
kontakt med barn med sexuella beteendeproblem och på så sätt såddes ett frö av
nyfikenhet för fenomenet. Barn som begår övergrepp på andra barn är ett
komplext ämne som vuxna ofta har liten insyn i. När en sådan händelse väl
inträffar så är det många frågor som dyker upp. Vad har hänt? Vad beror det på?
Vilka insatser finns det för barnet? Hur ska föräldrarna hantera situationen? Inga
av dessa frågor är lätta att besvara och därför blev vår studie om barn med
sexuella beteendeproblem en intressant utmaning. Kosztovics (2009) menar att
barns sexualitet i allmänhet är tabubelagd och svår att prata om. Avvikande
sexuella beteenden hos barn upplever vi således blir ännu svårare att närma sig
och få kunskap om. Om ämnet kommer upp till diskussion så blir ofta första
kommentaren att personen inte visste att det fanns sådana problem hos barn och
följdfrågan blir vad beteendet kan bero på. På så sätt väcktes en nyfikenhet hos
oss att ta reda på mer fakta om företeelsen. Om det inte blir några repressalier för
sexuella beteendeproblem så finns det risk att beteendet fortskrider även i högre
åldrar och det ökar risken för att utveckla ett djupare mönster av sexuella
övergrepp (Se till exempel Långström, 2000, Carpentier m.fl. 2006 & Chaffin
m.fl. 2008). Detta upplever vi är ett starkt argument för att uppmärksamma
barnen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Vårt övergripande syfte är att undersöka fenomenet sexuella beteendeproblem
bland pojkar och flickor i åldern sex till tolv år och hur detta kan yttra sig. Vi vill
även utforska hur de tjänstemän som möter barnen i sin verksamhet upplever
utbudet av insatser för dessa barn. Vi ämnar undersöka hur dessa insatser ser ut
samt om tjänstemännen upplever att de är adekvata för behovet som finns.
Vi vill med studien belysa behovet av en större medvetenhet om barns befintliga
sexualitet men även sexuellt oroväckande beteende. Vi anser även att studien kan
göra nytta på en allmän nivå och inte bara i verksamheterna som dessa barn
kommer i kontakt med. Detta eftersom vi upplever att ämnet är tabubelagt och
kontroversiellt och därför kan det vara till stort gagn att detta ämne tas upp och en
öppen diskussion kan hållas.
Inom ramen för vårt syfte kommer vi att försöka finna svar på följande
frågeställningar:
Vad innebär sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år?
Hur yttrar sig detta beteende hos pojkar respektive flickor och hur ser
könsfördelningen ut?
• Vilka insatser finns det för dessa barn att tillgå och hur möter insatserna
barnets behov?
• Hur upplever nätverket barnets sexuella beteende problem och hur kan de
hantera situationen?
•
•
5
1.2 Begrepp
Vi har valt att beskriva två centrala begrepp i vår uppsats på grund av att sexuella
beteendeproblem är ett väldigt komplext och mångfacetterat fenomen som
definieras olika beroende på vilken forskning som läses och begreppet innefattar
flera aspekter. Normbrytande beteende är en övergripande teori som vi kommer
att återkomma till men som vi vill förklara i tidigt skede av uppsatsen.
Sexuella beteendeproblem. Det finns ingen enhetlig bild av vad som är sexuella
beteendeproblem och det var bristen av konsensus mellan studier som delvis fick
oss intresserade av att undersöka fenomenet närmare. Larsson (2001) beskriver
bland annat sexuella beteendeproblem som ett problematiskt, aggressivt och
destruktivt beteende som är frånskilt från de beteenden som upplevs som
”normala”. Det beteende som vi i vår studie kommer att fokusera på är det som
riktar sig mot andra barn, det vill säga det beteendet där barnet i fråga försöker dra
in andra barn i sexuella aktiviteter och lekar. Nyman m.fl. (2001) beskriver
sexuella beteendeproblem som ojämna styrkeförhållanden, fysiskt eller psykiskt.
Det är enligt denna definition beteenden som styrs av aggressivitet och
tvångsmässighet (a a). Vi har i denna studie valt att använda begreppen sexuella
beteendeproblem och sexualiserat beteende synonymt och således kommer båda
orden att användas. Vi använder begreppet sexualiserat beteende för att beskriva
hur sexuella beteendeproblem yttrar sig.
Normbrytande beteende. Normbrytande beteende definieras av Andershed &
Andershed (2005) som ett beteende som på ett eller annat sätt bryter mot de regler
som finns i den kontext som personen i fråga befinner sig i. Normbrytande
beteende är alltså i sig ett väldigt brett begrepp som för barn innefattar allt från
skolk till sexuellt ofredande av andra och det kan vara både utåtagerande och
inåtvänt (a a). Att utföra handlingar som är sexuellt tvingande bryter mot de
rådande normer som förekommer i samhället idag och därför är begreppet
normbrytande beteende centralt i denna studie och kommer att förklaras mer
utförligt längre fram. Normer är dock kontextbundna och är inte statiska. Det som
är en norm i en specifik kultur kan vara normbrytande i en annan (Schlytter,
2004). Något som är normbrytande i Sverige behöver således inte vara
normbrytande i ett annat land. På så sätt är begreppet sexuella beteendeproblem
något reflexivt (a a).
2. METOD
I denna uppsats vill vi få mer kunskap om sexuella beteendeproblem och huruvida
personal och tjänstemän inom olika yrkeskategorier uppfattar att detta är ett
adekvat och aktuellt begrepp för fenomenet. I början av planeringen diskuterade
vi kring vilken teori och vilken metod som passade att använda till vår studie.
Därefter valde vi att söka i databaser om litteratur samt diskutera val och
önskemål om informanter. Vi bestämde oss i ett tidigt skede att vi ville göra en
kvalitativ studie som innefattade intervjuer och bestämde därefter hur vi skulle gå
tillväga för att genomföra dessa.
2.1 Urval
Sexuella beteendeproblem har ett vitt spektra och för att kunna fördjupa oss har vi
6
valt att avgränsa studien till utåtagerande sexuella beteendeproblem hos barn i
åldern sex till tolv år. Detta valde vi då vi ville undersöka fenomenet innan
sexuella aktiviteter i allmänhet blir mer accepterade och innan en genomsnittlig
sexdebut äger rum. På så sätt kan ett avvikande beteende enligt vår mening bli
mer tydligt. Det är även en åldersgrupp som inte är straffmyndig och vi ville
därför undersöka vad repressalierna kunde bli efter ett övergrepp.
En stor del av den forskning som har gjorts är amerikansk (se till exempel
Johnson, 1988, 1989 samt 1996). Den forskning som har gjorts i USA har Sverige
till stor del anammat och på så sätt känner vi att den är användbar för oss. Vi hade
tidigt en önskan om att intervjua personer i olika befattningar som kan möta barn i
olika situationer och vi planerade noggrant vilka vi ville intervjua. Vi gjorde
därmed ett subjektivt urval eftersom informanterna valdes ut på grund av deras
kompetens och yrke (Olsson & Sörensen, 2007). För att välja informanter
funderade vi kring var vi skulle finna intressant information. Vi kom fram till att
socialtjänstens Individ och Familjeomsorg är den del av socialtjänsten där
tjänstemännen främst bör komma i kontakt med barn med sexuella
beteendeproblem och på så sätt valde vi att kontakta personal inom den sektorn.
Vidare ville vi kontakta personal som möter barn i ett direkt skede och valde
därför att intervjua personal på Barnahus. Barnahus är en del av Rädda Barnens
arbete för barn som blivit utsatta för våld eller övergrepp alternativt har utsatt
andra barn för sexuella övergrepp (Back, m.fl. 2009). Grundtanken är att dessa
barn ska få adekvat professionellt stöd och behandling samt att olika yrkesgrupper
som möter dessa barn ska kunna samverka för att barnet ska få rätt insatser så fort
som möjligt. Barnen kommer till Barnahus och de olika yrkesgrupperna kallas dit
för att motverka att barnet slussas runt mellan olika myndigheter (a a). Det kan till
exempel vara representanter från åklagarmyndigheten, socialtjänst, polis och barnoch ungdomspsykiatrin (BUP). Barnahus finns i ett flertal städer i Sverige (Back,
m.fl. 2009).
För att få ytterligare vinklar på hur sexuella beteendeproblem yttrar sig och vilken
hjälp som finns att tillgå ville vi få kontakt med personal på BUP. Det låg i vårt
intresse att prata med både en kurator och en psykolog då de har olika
arbetsuppgifter och vi ville se hur deras svar förhöll sig till varandra. Slutligen
valde vi att intervjua forskaren Cecilia Kjellgren som forskar för avdelningen för
barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet som bland annat har skrivit en
avhandling om ungdomar som begår sexuella övergrepp. När studien planerades
hade vi även ambition att ta kontakt med bland annat skolpersonal i klass ett till
sex men eftersom studien hade en limiterad omfattning var vi tvungna att
begränsa vårt urval av informanter. Andra som kommer i kontakt med dessa barn
är polisen som också kunde vara potentiella informanter. Än en gång var
tidsbristen en avgörande faktor för att även denna yrkesgrupp fick uteslutas.
Under planeringen av uppsatsen diskuterade vi fram och tillbaka om vilken
åldersgrupp som skulle vara lämplig att undersöka och vi valde slutligen att i
studien lägga fokus på barn mellan sex och tolv år. Från början var tanken att
inrikta oss på barn under sex år men efter att ha sökt litteratur och diskuterat kring
ämnet valde vi att höja åldern. Detta valde vi då vi främst vill inrikta oss på barn
med sexuella beteendeproblem som riktas mot andra barn och inte mot barnet
själv vilket vi upplevde framkom tydligare när barnet är över sex års ålder.
7
Vi har valt intervjupersoner i två medelstora städer i Sverige på grund av tidigare
vetskap kring deras arbetsuppgifter och deras kunskap kring ämnet. Vi valde även
att intervjua i olika regioner i Sverige för att se vilka olika insatser det finns att
tillgå i de städerna.
2.2 Tillvägagångssätt
Vår studie behandlar ett beteende hos barn i åldern sex till tolv år. I och med detta
är det en grupp av människor med ett visst beteende som studeras vilket gör att
formen av vår studie är en fallstudie (Robson, 2002). I fallstudier kan fallet vara
en situation, person, grupp, organisation eller dylikt som forskaren är intresserad
av (a a). Fallet är kontextbundet och det är av vikt att väga in miljön när analys
ska göras av fenomenet. Denna studie är av explorativ art och därmed är det
huvudsakliga syftet att få mer kunskap om fenomenet och diskutera kring
eventuella diskurser och motsägelser (Robson, 2002). En viktig företeelse i
fallstudier är att utforska dåtid, nutid och framtid (Olsson & Sörensen, 2007).
Detta har vi gjort genom att studera tidigare forskning, göra intervjuer samt
uppvisa framtida forskningsförslag..
För att få en uppfattning om kvantiteten av tidigare forskning och litteratur som
skrivits om ämnet gjordes en sökning på LIBRIS med olika sökord. LIBRIS är en
nationell söktjänst för Sveriges universitets-, forsknings- och högskolebibliotek
samt ett flertal folkbibliotek med titlar på böcker, tidskrifter och dylikt (libris.se,
2010-04-09). Sexualiserat beteende som är denna studies primära syfte att
undersöka fick ingen träff i LIBRIS. Den engelska beteckningen ”sexualized
behaviour” fick 2 träffar. När vi istället sökte på ”sexual behavior problems” fick
vi 29 träffar. Detta ansåg vi var ett mer gångbart begrepp och har därför valt att
använda sexuella beteendeproblem i större utsträckning.
2.2.1 Intervjuer
För att få en så mångfacetterad bild som möjligt över sexuella beteendeproblem
och tjänstemäns uppfattning om detta begrepp har vi valt att göra en kvalitativ
studie där data insamlats genom intervjuer (Robson, 2002). Vi upplevde att den
litteratur som fanns kring ämnet var begränsad och ansåg därmed att intervjuer
med tjänstemän som jobbar med barn med sexuella beteendeproblem skulle ge oss
en kompletterande bild av fenomenet. En kvalitativ studie som innefattar
intervjuer består av subjektiva tolkningar från informanter som i denna studie
består av personer som möter barn i svåra situationer i sitt dagliga arbete på ett
eller annat sätt (a a).
Vi genomförde sex semistrukturerade intervjuer varav en gruppintervju med två
intervjupersoner. Fördelen med en gruppintervju är att informanterna kan hjälpa
varandra med sina utsagor och de kan eventuellt känna sig bekvämare med en
kollega närvarande (Robson, 2002). Med semistrukturerade intervjuer menas att
vi hade nedskrivna relativt öppna frågor men flexibiliteten är tämligen stor i och
med att det inte är nödvändigt att alla frågor ställs och inte heller att de ställs i
någon given ordning (Olsson & Sörensen, 2007). Samtliga intervjuer bandades för
att ha mer tillförlitlighet i empirin samt för att lättare kunna använda oss av citat
(Robson, 2002). Transkriberingen skedde i nära anslutning till intervjun och
därefter genomfördes diskussioner och kodning av intervjuerna individuellt (a a).
Efter kodningen gjordes kategoriseringar genom att koder som hörde ihop fick en
övergripande rubrik. Efter detta jämfördes de olika intervjuernas kategorier och vi
skapade teman för att kunna placera större rubriker över kategoriseringarna.
8
2.3 Egen förförståelse
En av författarna till uppsatsen kom under sin praktiktermin i kontakt med barn
som hade sexuella beteendeproblem. På så sätt bildade vi en uppfattning om
problematiken och erfarenheterna av mötet med barnen skapade en bild av vad
som kunde vara intressant med fenomenet att fördjupa sig i. Vår förförståelse
innan studiens början av fenomenet var att det främst är pojkar som har
utåtagerande sexuella beteendeproblem. Vi upplevde att pojkar är mer
utåtagerande generellt sett och vi trodde att detta även speglas i sexualiteten och
därför skördar det sexualiserade beteendet hos pojkar fler offer än det gör hos
flickor. Vi diskuterade kring att fenomenet inte upptäcks lika lätt när det är en
flicka som har ett utåtagerande sexuellt beteende. Vi tänkte att beteendet och
handlingarna är lättare att upptäcka om det är en pojke som utför ett sexuellt
övergrepp med till exempel penetrering och handgripligheter.
Vi trodde att barn lättare kan utveckla ett sexualiserat beteende om de själva har
varit utsatta för sexuella övergrepp. Vår syn utgick från att barn har en sexualitet
och att barn är nyfikna på människokroppen på ett sunt sätt.
Innan studiens början hade vi en förförståelse att det fanns ett begränsat
forskningsunderlag för just den ålder som vi ville studera. Vi upplevde att
forskningen kring ungdomar över tretton år var mer omfattande, eventuellt för att
det inte är lika tabu att prata om tonåringars sexualitet som att prata om att barn i
upp till tolv år har en sexualitet. Tonåringar genomgår också puberteten och en
eventuell sexdebut är inte ovanlig. Därmed är det inte lika kontroversiellt att tala
om ungdomar och sexualitet även om sexuella beteendeproblem aldrig är något
ämne som är lätt att diskutera kring.
2.4 Etiska överväganden
Vissa grupper av människor är känsligare än andra att studera på grund av deras
sårbarhet (Robson, 2002). Barn är en sådan grupp. För denna studie har vi valt att
inrikta oss på barn med sexuella beteendeproblem utifrån ett
tjänstemannaperspektiv. Vi kommer således inte att intervjua några barn, anhöriga
eller andra personer som privat möter dessa barn. Detta har vi valt på grund av att
detta är en uppsats på C-nivå vilket gör omfattningen begränsad samt att det enligt
vår mening krävs en gedigen kunskap och erfarenhet för att utföra en studie med
barn som undersökningsobjekt. Det har inte gjorts många studier där barn själva
har blivit tillfrågade om sina erfarenheter, mycket på grund av de etiska
svårigheter som ämnet omges av (Larsson, 2001).
En annan aspekt som rör etiska överväganden är begreppet sexuella
beteendeproblem i sig. Fenomenet är kontroversiellt ur flera aspekter. Dels är barn
och sexualitet i sig etiskt svårt, eftersom dessa två begrepp tillsammans gör att
barn kan bli fråntagna sin oskuldsfullhet (Larsson, 2001). När det dessutom
handlar om att det är barn som har en sexualitet som är normbrytande och
tvångsmässig är det fler etiska aspekter som bör tas i beaktande. Den som utför en
studie har makten att kategorisera och benämna en viss grupp vilket är etiskt svårt,
framför allt för en studie av denna omfattning (Andersson & Swärd, 2008). Det
kommer inte under några omständigheter gå att identifiera några barn som
uttrycker sexuella beteendeproblem.
För att försäkra oss om den etiska gångbarheten genomgick uppsatsen en etisk
prövning som fick godkänt av det Etiska Rådet på Malmö Högskola, fakulteten
9
för Hälsa och Samhälle 2010-04-16, Diarenummer: HS60-10/276:23. Enligt
Olsson & Sörensen (2007) behöver vissa krav uppfyllas för att en studie ska
godkännas genom etisk prövning. Den ska utföras med respekt för
människovärdet samt att mänskliga rättigheter och friheter ska uppmärksammas
(Olsson & Sörensen, 2007). Vid den etiska prövningen bifogades den information
som framgått till intervjupersonerna, underskrifter från verksamhetschefer samt
samtyckesblankett för intervjupersonerna utan underskrifter. De personer som
intervjuades under studien fick ett informationsbrev innan intervjun där etiska
överväganden framfördes. Intervjupersonerna blev informerade om att materialet
efter intervjun skulle förstöras, att de i den färdiga studien skulle avidentifieras
samt att de när som helst kunde avbryta intervjun eller i senare skede välja att inte
deltaga. De har även informerats om att de kan ta kontakt i efterhand och ta
tillbaka delar av den information som de har lämnat eller avböja helt. Innan
intervjun genomfördes skrev intervjupersonerna under en samtyckesblankett som
är konfidentiell för obehöriga samt fick intervjufrågorna skickade. När
intervjuerna genomfördes överlämnades även muntlig information om hur
materialet skulle behandlas både under och efter studiens gång samt
förutsättningarna för intervjupersonernas medverkan, det vill säga tidigare
nämnda villkor.
Vi insåg att forskaren vi valt att intervjua skulle vara svår att avidentifiera då hon
är en framstående person inom ämnet. Vi frågade henne hur hon tyckte vi skulle
göra med detta dilemma och hon menade att hon inte behövde avidentifieras då
det skulle bli problematiskt att redovisa resultaten. Detta eftersom hon nämner
bland annat sin egen forskning. Hon har ingen fast lokal tjänst gällande utredning
av barn utan kan tillhandahålla sina tjänster i hela Sverige. I och med detta anser
vi det etiskt gångbart att benämna henne vid namn.
3. TIDIGARE FORSKNING
För att förklara fenomenet sexuella beteendeproblem behöver en kartläggning
göras av befintlig forskning i ett bredare perspektiv. I detta avsnitt kommer
således den tidigare forskning som har gjorts gällande barn och sexualitet
presenteras samt forskning kring barn med sexuella beteendeproblem. Slutligen
presenteras vilken behandling som enligt forskare är adekvat. Majoriteten av den
forskning vi har använt oss utav är gjord i USA och Sverige och således enligt de
normer som finns i det specifika landet.
3.1 Vad är normalt?
För att kunna förklara vilka beteenden som är avvikande krävs det en förklaring
för vilka beteenden som är normala (Larsson, 2001). Litteratur om barns
sexualitet har tidigare byggt på hypoteser om hur människan utvecklas
psykosexuellt och få större studier har genomförts (a a). Viss forskning har nu
gjorts för att klargöra vilka sexuella lekar och beteenden som kan urskiljas hos de
flesta barn och för att kunna beskriva beteenden som är avvikande behövs en
förklaring av barns vanligt förekommande sexuella upplevelser.
3.1.1 Barns sexuella beteenden och upplevelser
Termen sexualitet innefattar flera aspekter och är ett så kallat multidimensionellt
begrepp (Larsson, 2001). Sexualitet involverar exempelvis sexuella attityder,
10
beteenden, praktiker och aktiviteter och innefattar även biologisk och social
könstillhörighet. Termerna sexualitet och sexuell i ett vuxet perspektiv innefattar
ofta umgänge och samlag. Begreppet innebär således något annat när det rör barns
sexualitet (Larsson, 2001). När sexualitet nämns i samma mening som barn blir
det därför en moralisk konflikt eftersom sexualitet då tolkas med vuxnas
förståelse av begreppet (a a).
Larsson (2000) har i en rapport från Socialstyrelsen kunnat urskilja tre
återkommande resultat från tidigare forskning kring barns sexualitet. Den första
slutsatsen hon gjorde var att barn är intresserade och nyfikna av lekar som
innefattar undersökningar av sin och andra barns kroppar (a a). Hur stort eller litet
intresset är varierade stort mellan barnen. Det andra resultatet hon fann var att
sexuella lekar som är mer lika vuxensexualitet, såsom till exempel samlag eller
försök till detta med andra barn, gosedjur eller dockor var mycket ovanligt. Dock
förekom detta, främst bland barn som tidigare blivit utsatta för sexuella
övergrepp. Det tredje resultatet kännetecknades av sexuellt problematiska lekar av
bland annat tvång, våld och hot i motsats till den spontana sexuella lek som
präglades av ömsesidighet och nyfikenhet (Larsson, 2000).
Larsson (2001) har även gjort en empirisk undersökning av barn i förskole- och
skolåldern som innefattade observationer av personal och föräldrar samt en
retrospektiv del. Bland annat visar studien att pojkar och flickors sätt att uttrycka
sin sexualitet på skiljer sig (a a). Pojkar i förskoleåldern onanerar oftare jämfört
med flickor, de rör vid sitt kön i större utsträckning och de klär ut sig till flickor
oftare än flickor klär ut sig till pojkar. Flickor gnider sig i högre grad mot
människor och saker än vad pojkar gör (Larsson, 2001). Föräldrars öppenhet
upplevdes också ha ett samband med socioekonomisk status där föräldrar i högre
samhällsklasser upplevdes mer öppna än de föräldrarna i lägre samhällsklasser
(a a).
Studien visar även att vuxna vet väldigt lite om vilka sexuella upplevelser som
barn mellan sex och tolv år har. Larsson (2001) menar att sexuella lekar är mer
synliga för vuxenvärlden när barnen är mindre och när barn kommer upp i
skolåldern döljer de lekarna för vuxna. Vidare visar studien att 88 procent av de
personer som tillfrågades i den retrospektiva delen av studien har haft någon
sexuell upplevelse som barn, vanligtvis vid elva till tolv års ålder (Larsson, 2001).
Den sexuella händelsen skedde oftast tillsammans med någon vän och i viss mån
tillsammans med en kusin eller syskon. I 92 procent av fallen var barnen i ungefär
samma ålder, i de andra åtta procenten var det en åldersskillnad på mer än två år
(a a). Pojkar hade för det mesta sin första sexuella upplevelse tillsammans med en
flicka, medan flickors sexuella upplevelser var med båda könen i större
utsträckning. I de allra flesta fallen var känslorna positiva och de sexuella
upplevelserna var ömsesidiga och kännetecknade av nyfikenhet och välbehag
(Larsson, 2001).
Anna Kosztovics (2009) var ordförande för RFSU i Malmö när hon skrev en
rapport om barns sexualitet på 53 förskolor i Malmö. Hon menar att
personalgrupper på förskolor behöver öppna upp samtalet och kunna prata om hur
barn uttrycker sexualitet genom ökad kunskap. Skambeläggning av barnets
sexualitet sker när sexualiteten inte bekräftas. Koszctovics (2009), menar att när
barnets sexualitets skambeläggs så har barnet svårt att avgöra om det är beteendet
som är fel eller om hela deras person är fel. En normal sexualitet kan yttra sig i
sexuella lekar, så som mamma, pappa, barnlekar, att barnen går på toaletten ihop
11
och klär av sig, att titta på varandras kroppar eller att barnen leker doktor.
”När barn leker doktor kan det till exempel ingå att pussa snoppen så att den blir
frisk från feber.” (Kosztovics, 2009, s.2).
Kosztovics (2009) beskriver hur tvångsmässig onani är ett uttryck för
otrygghetsproblem på något plan. Denna rapport fokuserar dock på en yngre
åldersgrupp än denna studie.
En amerikansk forskare vid namn William Freidrich har gjort ett flertal olika
studier i USA om barns sexualitet (Larsson, 2000). Dessa studier har bland annat
visat att barn under fem år uppvisar mer sexuella beteenden än äldre barn. Detta
kan vara ett tecken på att barn lär sig vilka beteenden som är accepterade och ej (a
a). Ett amerikanskt förbund vid namn ATSA, The Association for the Treatment
of Sexual Abusers, har utformat en arbetsgrupp som är specialiserad på barn med
sexuella beteendeproblem (Chaffin, m.fl., 2008). Enligt ATSA är det är viktigt att
skilja sexuella beteendeproblem från normal sexualitet, där det senare präglas av
ömsesidighet, nyfikenhet och ett gemensamt utforskande av sig själv och andra.
Beteenden som enligt normen är avvikande är inte åldersadekvata (a a).
3.2 Sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år
Kunskapen om de personer som begår sexuella övergrepp och är under tolv år är
begränsad. Enligt Långström (2000) kan detta bero på att det är ett tabubelagt
ämne som varit svårt för vuxna att förhålla sig till och därmed inte velat erkänna
dess befintlighet. En annan anledning kan vara att dessa personer inte är
straffmyndiga och därmed inte kan stå rättsligt till svars för sina handlingar (a a).
Forskning från Sverige upplever vi främst vara inriktad på tonåringar och den
forskning som är gjord om fenomenet inom vår avgränsning upplever vi främst är
gjord utanför Sveriges gränser.
3.2.1 Begreppets betydelse
Det finns ett flertal olika indelningar för att mäta vilka sexuella beteenden hos
barn som är vanligt förekommande och vilka som bör uppmärksammas. Johnson
& Feldmeth har gjort en indelning där barns sexuella lekar delas in i fyra grupper
som sträcker sig från nyfikenhet och upptäckande till sexuella aggressiva
beteenden (Nyman m.fl., 2001). Grupp ett präglas av nyfikenhet och upptäckande
och grupp två kan ofta direkt härledas till händelser som barnet i fråga har
befunnit sig i. Dessa beteenden kallar Johnson & Feldmeth för reaktiva beteenden
då lekarna är mer sexuella och grövre än i första gruppen och kunskapen om sex
inte är åldersadekvat. Barnen uppvisar ofta skam när vuxna kommer på dem med
sina sexuella aktiviteter (Nyman m.fl., 2001). Tredje gruppen innefattar
ömsesidiga sexuella lekar som liknar vuxnas sex i högre utsträckning och barnen
gömmer sig ofta för vuxna när de utför de sexuella lekarna. Den fjärde gruppen
beskriver sexuellt aggressiva beteenden mot ett sexuellt offer och sexuella
övergrepp. Offret samtycker inte till de sexuella handlingarna och aktiviteterna
kännetecknas av tvång och hot (a a).
Att ha varit ett sexuellt offer betyder att personen har blivit berörd sexuellt
alternativt blivit pressad eller tvingad till oral, anal eller vaginal sex mot sin vilja
(Kjellgren, 2009). De som inte ger samtycke faller in under kategorin.
Definitionen av samtycke är av vikt när det kommer till barn som blir utsatta, vare
sig de blir utsatta av vuxna eller av andra barn. Kjellgren (2000) väljer att
12
definiera begreppet enligt Ryan & Lane:
”Samtycke är baserat på val. Samtycke är aktivt, inte passivt. Samtycke är möjligt
endast när makten är jämbördig. Att tvinga någon att ge upp är inte samtycke. Att
acceptera något för att passa in i gruppen, är inte att samtycka. Om man inte kan
säga nej på ett fritt sätt har ja ingen mening. Om man är ovillig att acceptera nej
har ja ingen mening.” (Kjellgren, 2000 s. 8).
Med denna definition av samtycke upplever vi att även barn som inte vågat säga
ifrån och inte bara de som uttryckligen sagt nej fångas in.
Enligt Nyman m.fl. (2001) är ”förövare” inte ett begrepp som bör användas på
barn som begår sexuella övergrepp då det leder till stämpling och stigmatisering.
Det kan bli problematiskt då barn som begår sexuella övergrepp själva är i behov
av hjälp eftersom de lever ut sin problematik genom sexuella beteendeproblem
(a a).
Larsson (2001) beskriver sexuella beteendeproblem som handlingar som upplevs
problematiska, destruktiva eller aggressiva. Dessa beteenden är åtskilda mot det
som i rådande samhällsklimat upplevs som ”normalt” och beskrivs således inte av
ömsesidighet och nyfikenhet utan istället präglas sexuella beteendeproblem av
tvång och övergrepp (a a).
Enligt ATSA är sexuella beteendeproblem inget medicinsk eller psykologisk
tillstånd utan ett antal beteenden som faller utanför sociala normer (Chaffin, m.fl.,
2008). Arbetsgruppen definierar barn under tolv år med sexuella beteendeproblem
som att de initierar handlingar som involverar sexuella kroppsdelar, som inte är
åldersadekvata och som kan vara skadliga för de själva eller för andra (a a).
Det behöver inte handla om sexuell tillfredsställelse eller sexuell stimulering utan
enligt Silovsky och Bonner, som beskrivs i Chaffin m.fl. (2008), kan det sexuella
beteendeproblemet vara ett sätt att till exempel reducera ångest, utforska eller
söka uppmärksamhet. Vid bedömningen om ett sexuellt beteende är avvikande
måste ett flertal aspekter tas i beaktande (a a). Till exempel måste den som
bedömer se om beteendet är socialt och kulturellt accepterat eller inte, om det är
möjligt att avbryta beteendet, i hur hög frekvens beteendet utövas samt om
beteendet har tvångsmässiga inslag (Chaffin, m.fl., 2008).
En studie som gjordes av en amerikansk forskare angående i vilken omfattning
sexuella beteendeproblem återfinns hos barn under 13 år definieras beteendet på
ett annat sätt (Johnson, 1988). Denna forskning fokuserar på utåtagerande sexuella
beteendeproblem som är riktade mot ett annat barn och utgår från fyra kriterier
(a a). Barnet agerar på ett sexuellt sätt tillsammans med ett annat barn samt
använder våld alternativt att offret är för ungt för att förstå vad som händer och
därmed inte gör något fysiskt motstånd. Det ska också vara en åldersskillnad på
minst två år mellan offret och det barn som handlar på ett sexualiserat sätt.
Dessutom ska det finnas ett mönster av sexuella beteendeproblem i barnets
bakgrund (Johnson, 1988).
3.2.2 Förekomst
Larsson (2001) har gjort en uppdelad studie som tidigare nämnts med en
retrospektiv del där unga vuxna får se tillbaka till vilka sexuella erfarenheter de
hade som barn. I denna studie svarade 13 procent av pojkarna och 29 procent av
13
flickorna att de har medverkat i sexuella aktiviteter som de inte givit sitt samtycke
till. 77 procent av dessa blev utsatta av en vän i ungefär samma ålder (Larsson,
2001). Sex procent av pojkarna och tio procent av flickorna medgav att de själva
hade tvingat någon annan att delta i sexuella aktiviteter mot deras vilja, främst
med verbalt tvång och tillsammans med en jämnårig eller något yngre vän (a a).
Enligt BRÅ, Brottsförebyggande Rådet, (2005) begås minst 13 procent av
våldtäkterna på ytligt bekanta i Sverige av personer under 15 år. Dock har
Larssons (2001) studie och BRÅs statistik en större vidd gällande ålder än denna
studie.
I en kartläggning om unga förövare och unga offer för sexuella övergrepp som har
gjorts av Socialstyrelsen behandlas bland annat förekomst av övergreppen
(Kjellgren & Wassberg, 2002). Kartläggningen omfattar 285 av 289 kommuners
socialtjänst i Sverige och av dessa hade 148 stycken mött problematik som
innefattade sexuella övergrepp där både offer och förövare är under arton år, år
2000. 39 stycken av dessa svar behandlade barn under tolv år. Kartläggningen
påpekar att det finns en misstanke om ett stort mörkertal bland unga som förgriper
sig sexuellt på unga. En uppskattning är endast 10-20 procent av dessa övergrepp
kända för omgivningen vilket gör det svårt att uppskatta i vilken utsträckning
dessa beteenden återfinns (a a). Även Långström (2000) påvisar att mörkertalet
kan vara stort och den officiella siffran för unga som begår sexuella övergrepp
antagligen är lågt tilltagen. Detta kan bero på att sexualbrott i allmänhet och
sexualbrott som begåtts av unga människor i synnerhet anmäls i låg frekvens (a a).
Både Långströms (2000) och Kjellgrens & Wassbergs (2002) kartläggningar
innefattar barn och ungdomar upp till 18 år och har således en mer omfattande
räckvidd än vår studie.
En amerikansk studie visar att barn som har sexuella beteendeproblem mot andra
barn ofta glöms bort i diskussionen kring sexuella övergrepp eftersom fenomenets
existens ofta förnekas (Johnson, 1988). Barns övergrepp negligeras eller beskrivs
som normala oskyldiga lekar vilket gör att dessa barn inte fångas upp i tid. Denna
studie innefattar 47 pojkar mellan fyra och tretton år som har uppvisat sexualiserat
utåtagerande beteende mot barn som är yngre än de själva. Nästan hälften av
dessa pojkar hade själva varit utsatta för sexuella övergrepp och 19 procent hade
blivit fysiskt misshandlade. Alla barnen kände de som hade utsatt dem för
övergrepp (a a). I 47 procent av fallen hade barnet förgripit sig på ett syskon.
Medelåldern i denna studie var åtta år och nio månader för barnet som förgripit
sig på ett annat barn och sex år och nio månader för barnet som var offer för
övergrepp (Johnson, 1988). Det absolut vanligaste beteendet i denna studie var att
barnet hade smekt offret på ett icke önskvärt sätt. Studien visar även att ju äldre
barnet är desto större är risken för förnekande av att ha begått ett övergrepp (a a).
Denna studie påpekar att den inte är generaliserande eftersom det är ett litet
underlag samt utförd 1988 vilket gör att studien kan vara något daterad.
3.2.3 Flickors sexuella beteendeproblem
Få studier har gjorts på flickor med sexuella beteendeproblem eftersom pojkar
ofta är överrepresenterade i både svensk och utländsk forskning på området (se till
exempel Johnson, 1989, Kjellgren, 2009). Forskning visar dock att det kan finnas
fler kvinnliga förövare än vad som är känt. En av anledningarna till att det har
varit ett dolt ämne är för att det är få sexualbrott som anmäls av pojkar som blivit
sexuellt utnyttjade av flickor. Det hänger också ihop med den bild som finns av
kvinnliga förövare av sexualbrott generellt vilka ofta negligeras (Kjellgren, 2009).
14
En studie har gjorts av den amerikanska forskaren Johnson (1989). Denna studie
behandlar tretton flickor med sexuella beteendeproblem mellan fyra och tretton år.
100 procent av dessa flickor hade tidigare blivit sexuellt utnyttjade, 31 procent
hade blivit fysiskt misshandlade och 85 procent hade blivit utnyttjade av en
familjemedlem (a a). 77 procent av flickorna riktade sitt sexuella
beteendeproblem mot en familjemedlem. Det var dubbelt så många pojkar som
utnyttjades av flickorna än flickor. Inom familjen fanns det i samtliga flickors fall
en historia av fysisk misshandel, sexuella övergrepp eller narkotikamissbruk
(Johnson, 1989). De flickor som ingick i studien hade alla utfört sexuella
handlingar med ett annat barn, de hade ett mönster av sexuella beteendeproblem,
offret var minst två år yngre samt de hade använt våld eller tvång under
övergreppet (a a). De vanligaste uttryckssätten för flickornas sexuella
beteendeproblem var smekningar, genital kontakt med eller utan penetrering och
oral kontakt (Johnson, 1989). Det mest frekventa var att använda verbalt tvång vid
sina utåtagerande beteenden, vilket 54 procent använde. Vid samtal med dessa
flickor efter att övergreppet har uppdagats var de absolut vanligaste beskrivna
känslorna ilska och förvirring (a a). Några forskare upplevde att promiskuösa
flickor kunde ha sexuella beteendeproblem, något som inte har beskrivits gällande
pojkar med sexuella beteendeproblem (Kjellgren, 2009). Dessa flickor var dock
något äldre än denna studies målgrupp.
3.3 Risk- och skyddsfaktorer
För att identifiera och se upphovet till fenomenet är det av vikt att se vilka
faktorer som kan vara en katalysator och vilka faktorer som kan få sexuella
beteendeproblem att stanna av. Många gånger kan barnen ha upplevt ett trauma av
något slag såsom misshandel eller sexuella övergrepp (se till exempel Kjellgren,
2009, Johnson, 1996). Det är viktigt att vara medveten om heterogeniteten bland
unga som förgriper sig sexuellt (Långström, 2000). Det finns ingen typisk
ungdom eller ett typiskt barn som begår sexuella övergrepp men det finns faktorer
som göra att den unge ligger i en riskzon för att utveckla ett beteende som bryter
mot de normer som finns (a a). Även Chaffin m.fl. (2008) påpekar att barn med
sexuella beteendeproblem är en väldigt heterogen grupp till exempel gällande
socioekonomisk status, bakgrund och psykisk hälsa och menar att de är mer
heterogena än ungdomar och vuxna som begår sexuella övergrepp.
3.3.1 Riskfaktorer
Enligt Larsson (2001) är sexuella beteendeproblem inte per definition en följd av
sexuellt utnyttjande utan barn som inte varit utsatta för några övergrepp kan också
uppvisa sexualiserade symptom. Däremot är beteendet vanligare bland barn som
blivit utsatta för sexuella övergrepp och det är ofta en indikator på att något i
barnets liv inte står rätt till (a a). Kjellgren (2009) beskriver Maxfield & Widoms
teori från 1996 som de benämner The sexual abused, sexually abuser cycle. Denna
cykel ämnar se sambandet mellan när en person har blivit utsatt för övergrepp och
sedan begår övergrepp mot någon annan. Fenomenets förekomst anses vara olika
utbrett enligt olika forskares studier men det går att fastställa att för mellan 19-49
procent av pojkarna som begått övergrepp och 50-100 procent av flickorna som
begår övergrepp är termen relevant (Kjellgren, 2009).
I tidig forskning kring sexuella beteendeproblem låg fokus på att dessa barn hade
blivit utsatta för sexuella övergrepp (Chaffin, m.fl., 2008). I många fall finns det
sexuella övergrepp i barnets bakgrund men Chaffin m.fl., (2008) beskriver bland
annat att enligt Freidrich teori finns det andra faktorer som spelar in såsom
15
ekonomiska, social, familjära och utvecklingsmässiga sådana. Andra riskfaktorer
som finns är misshandel, undermåligt föräldraskap, exponering för sex som till
exempel pornografi eller att bevittna familjevåld (se till exempel Chaffin m.fl.
2008 & Johnson, 1996). Bonner m.fl. (1999) har gjort en jämförande studie
mellan lekterapi och kognitiv beteendeterapi som behandlingsform för barn med
sexuella beteendeproblem. 52 procent av de barn som deltog i studien hade inte
varit utsatta för sexuella övergrepp (a a).
Johnson (1996) menar att faktorer som kan spela in är om barnet har levt i en
miljö där sex är sammankopplat med aggression, där sex har använts som en
handlingsvara eller där det har saknats adekvat tillsyn över barnet. Johnson (1996)
beskriver ytterligare att psykiska och hormonella skillnader kan bidra till
variationerna i barnets sexuella beteende.
Kjellgren (2009) menar med stöd från ett flertal olika forskare att ungdomar med
inlärningssvårigheter är överrepresenterade i studier om ungdomar som begår
sexuella övergrepp. Johnson (1989) menar att många av barnen i hennes studie
hade inlärningsproblem och sociala problem, alla var deprimerade samt led av
ångest och ingen hade någon bästa vän. Bonner m.fl. (1999) menar att föräldrar
till barn med sexuella beteendeproblem är mer stressade och har en mindre positiv
attityd till sina barn än andra föräldrar.
Pornografi har ökat kraftigt de senaste åren och år 2000 kom Swanberg & EngeSchwartz fram till att nästan hälften av Sveriges tolvåringar har tittat på porrfilm
någon gång (Nyman, m.fl., 2001). I kombination med att Internet distribuerar
lättillgänglig pornografi samt att TV och tidningar har blivit mer sexualiserat än
tidigare finns det en misstanke om ett samband mellan detta och allt yngre barn
med sexuella beteendeproblem (a a).
3.3.2 Skyddsfaktorer
Enligt Jacksons teori från 1982 påverkar kulturella idéer och trosuppfattningar
barnets syn på sexualitet och kan bidra till meningsskapandet av det sexuella
beteendet (Larsson, 2001). Om föräldrar markerar gränser och förmedlar normer
kring sexualitet till sina barn kan barnets förståelse för ”normal” sexualitet
utvecklas (a a).
Barns sexuella lekar förekommer där barnen kan leka ifred (Kosztovics 2009).
Bekräftelse av barns sexualitet kan ske genom att faktiskt låta dem leka och
undersöka varandra. Om personalen är i närheten så menar Kosztovics (2009)
också att personalen kan ge ett bekräftande leende som respons och därmed kan
sexuella beteendeproblem undvikas.
Det har även kunnat urskiljas vissa skyddsfaktorer som behandlar normbrytande
beteende i allmänhet. Exempel på sådana skyddsfaktorer är social kompetens, att
känna en inre kontroll och känsla av att kunna påverka vad som händer omkring
en, stabilt temperament och ett gott självförtroende (Andershed & Andershed,
2005). Även intelligens och begåvning påverkar skyddet för att inte utveckla ett
normbrytande beteende och kan vara mer av vikt än till exempel socioekonomisk
status (a a). Goda skolprestationer och en god relation mellan föräldrar och barn
påverkar också chansen för att barn och ungdomar utvecklar ett positivt beteende
som inte är normöverskridande på ett negativt sätt (Andershed & Andershed,
2005). Om barnet redan har begått övergrepp så är det viktigt att föräldrarna,
16
jämsides med behandling, skiljer på barnets beteende och dess person
(Söderström, m. fl., 2005). Barnen är inte sina handlingar utan lika mycket ett
offer som det barn som utsätts för övergreppen (Kjellgren, 2000).
3.4 Vilken behandling finns?
Det behandlingsbehov barn med sexuella beteendeproblem har skiljer sig från
ungdomar med sexuella beteendeproblem (Kjellgren, 2000). Mycket av den
behandling som finns idag utgår från att kunna förstå barnets handlande och
minimera risken för fortsatta sexuella beteendeproblem (Nyman, m.fl., 2001).
Framför allt är det samtalsbehandling som erbjuds och nedan presenteras ett urval
av de behandlingsformer som finns i Sverige och utomlands idag. En stor del av
behandlingen är att förhålla sig till den unges förnekande och försvarande av sin
handling (Nyman, m.fl., 2001). Förnekandet blir en överlevnadsstrategi och ett
sätt att legitimera det som den unge vet är fel (a a). Att förneka det som hänt blir
ett sätt att undantrycka känslor av skam och skuld och därmed blir handlingarna
rättfärdigade (Kjellgren, 2000).
3.4.1 Behandling i Sverige
Pojkmottagningen är en del av Rädda Barnens centrum för barn och ungdomar i
kris där både offer och förövare av sexuella övergrepp behandlas genom
psykoterapi (Nyman, m.fl., 2001). Det av vikt att uppmärksamma andra
beskrivningar än de i verbal form. Barnet kan visa mycket med sitt kroppsspråk
och det kan även vara en fördel att låta barnet rita sina upplevelser eller leka i så
kallade sandlåderum (Nyman, m.fl., 2001).
I foldern BUP Vasas verktygslåda ( Söderström, m.fl. 2005) beskrivs hur barns
sexuella beteendeproblem kan behandlas och hanteras. De anger övningar som
kan vara bra för barnet att utföra för att förhindra att det sexuella
beteendeproblemet utlöses. BUP Vasa menar att det är viktigt att få barnet att
förstå att de inte kan påverka sina känslor, men att de däremot kan ha inverkan på
sitt beteende och sina tankar (a a).
Det är inte bra att skambelägga hela barnets sexuella intresse och det är inte
möjligt att förbjuda alla sexuella handlingar (Söderström, m.fl., 2005). Detta
eftersom åldersadekvat och ömsesidig sexuell nyfikenhet inte är vådlig i sig. Det
behövs dock en reell och saklig motivering för att barnet ska greppa och kunna
känna sig motiverad till varför det behöver sluta med det sexuellt utagerande
beteendet (a a).
När barnet utsätter andra barn för sitt destruktiva sexuella beteende är det av
yttersta vikt att fokus ligger på behandling och skydd av andra barn vilket
prioriteras över barnets egen utsatthet och symtom (Söderström, m.fl., 2005).
BUP Vasa menar att om det sexuella beteendeproblemet försätter så blir det
svårare att bryta (Söderström m.fl., 2005). Om omgivningen dessutosm är
medveten om övergreppen men inte vidtar åtgärder så löper beteendet ännu större
risk att fortlöpa (a a). Det är bra att kartlägga händelseförloppet i situationer där
barnet har fått en impuls att göra ett övergrepp (Söderström m.fl. 2005). Detta kan
göras genom att fastställa vilka känslor, händelser och tankar som har ägt rum i
anslutning till impulsen, strax innan eller efter. Nästa steg är att kartlägga de
gånger som beteendet har utlösts, vad som har hänt innan och efter beteendet
(Söderström, m.fl., 2005). Efter det så sätts fokus på de gånger som barnet har
hejdat beteendet och låtit bli trots att impulsen har funnits där. När faktorerna som
17
har stoppat barnet identifieras så är det viktigt att förstärka dem (Söderström,
m.fl., 2005).
Barnet behöver hitta sätt att kunna undgå situationer där det finns risk för
beteendet att utlösas (Söderström m.fl., 2005). Att räkna upp hur många
beteenden och impulser ett barn får under en dag eller vecka kan vara bra för att
se framstegen och se hur barnet når sina uppsatta mål och då får en belöning. För
behandlaren är det av vikt att följa upp framsteg hos barnet och att analysera om
det förekommer några återfall och hur de i så fall har uttryckts. Om det har
förekommit återfall justeras planeringen av behandlingen och insatserna i hemmet
(Söderström, m.fl., 2005). BUP Vasa menar att det är viktigt att involvera och
engagera föräldrar eller de vuxna som barnet lever med i synnerhet när det gäller
yngre barn. Barnet bör även aktiveras då de sexuella beteendeproblemen kan ha
varit en metod för barnet att reducera ångest eller skapa njutning (a a). För att
kunna göra en skydds- och säkerhetsplanering krävs det att föräldrarna är
engagerade och avhjälper det sexuella beteendeproblem barnet har. Det är en
angelägenhet att skydda småsyskon eller någon annan i hemmet om det skulle
finnas en risk att barnet utövar sitt sexuella destruktiva beteende på dem. Detta
kan betyda att det till exempel att barnet inte får vara ensam med sin lillebror i
början ( Söderström m. fl, 2005).
3.4.2 Behandling utanför Sveriges gränser
Forskning visar att behandling för normbrytande beteende i allmänhet ofta
överensstämmer med den behandling som fungerar för utagerande sexuella
beteendeproblem (Långström, 2000). I början av behandlingen bör fokus ligga på
det oönskade beteendet och inbegripa exempelvis kognitiv träning,
känsloreglering och impulskontroll (a a). Även den unges familj bör ingå i
behandlingen eftersom den unge är en del i ett system. Dessa behandlingsprogram
används i stor utsträckning utanför Sveriges gränser (Långström, 2000).
Kognitiv beteendeterapi (KBT). I USA utgår ofta behandlingen för barn med
sexuella beteendeproblem från KBT. Inom KBT får klienten testa nya beteenden i
sin naturliga miljö för att få nya konstruktiva erfarenheter (Kåver, 2006). Det är
viktigare att utreda om det finns något pågående sexuellt utnyttjande av barnet än
att hitta orsaken i barnets bakgrund (Chaffin m.fl., 2008). Barnen får bland annat
lära sig grundläggande regler kring sexuella beteenden och fysiska gränser (a a).
Inom KBT involveras även föräldrar och andra vårdnadshavare genom att
utveckla en säkerhetsplan (Chaffin m.fl., 2008). Behandlarna ger information om
sexuella lekar och sexuella beteendeproblem samt hur dessa två skiljer sig (a a).
Även Johnson (1996) utgår från KBT. Johnson (1996) sätter upp mål med
behandlingen som är viktiga att uppnå. Det första målet är att minska det sexuella
beteendeproblemet. Nästa steg blir att förstå och integrera tankar och känslor som
är förknippade med barnets tidigare utsatthet till exempel övergrepp (Johnson,
1989). När dessa mål är uppnådda behöver barnets förståelse öka för sina
ohälsosamma associationer och föreställningar kring sexualitet för att sedan öka
barnets uppfattning om hälsosam sexualitet. Därefter försöker behandlaren att öka
barnets medvetenhet av de mönster som utlöser, bibehåller och eskalerar det
sexuella beteendeproblemet (Johnson, 1989). Det är av vikt att hjälpa barnet att
inse sitt värde och utforma barnets egna mål och dess inre resurser för att uppnå
dem. Den bästa inre resursen är en positiv känsla de har om sig själv och deras
förmåga att ta sig an utmaningar (Johnson, 1996). Nästa mål blir att hjälpa barnet
18
att observera och värdera deras eget beteende, att vara medveten om
omständigheter som föranleder beteendet och tänka på konsekvenserna av
beteendet innan de agerar. Barnets förmåga att tillgodose sina behov på ett socialt
lämpligt sätt är ännu en punkt som behandlaren jobbar för (a a). Vidare behöver
barnets förmåga att observera och uppskatta andra människors känslor, behov och
rättigheter öka. Även barnets samhörighet med positiva andra och forma interna
objekt som stöttar framtida utveckling behöver förstärkas (Johnson, 1996).
Behandlingen måste ta hänsyn till barnets kognitiva och sociala utveckling
(Chaffin m.fl., 2008). Mindre barn har inte möjlighet att tänka sofistikerade och
planlagda tankar kring olika beteenden i lika hög utsträckning som äldre barn
(a a). Sexuella beteendeproblem leder inte per definition till att barnen blir
sexuella förövare vid högre ålder men det förekommer (se till exempel Carpentier
m.fl., 2006 & Chaffin, m.fl., 2008). Bonner m.fl. (1999) har gjort en jämförande
studie har gjorts gällande kognitiv beteendeterapi och dynamisk lekterapi. Deras
studie visar att båda behandlingarna var effektiva och det fanns inga större
skillnader gällande resultat. Barnen följdes upp två år efter avslutad behandling
och då visade 15 procent av de barn som gått kognitiv beteendeterapi och 17
procent av de barn som gått dynamisk lekterapi fortfarande sexuella
beteendeproblem (a a). Bonner m.fl. (1999) inkluderade inte barn med sexuella
beteendeproblem som inte genomgått någon behandling då de ansåg att det vore
oetiskt.
4. TEORI
I detta avsnitt kommer valen av teori att presenteras. De främsta teorierna som
studien kommer att utgå från är social-kognitiv teori samt teori om normbrytande
beteende. För att få en fördjupning i hur flickors och pojkars beteenden både
sammanfaller och skiljer sig har vi även valt att presentera genusteori.
4.1 Social-kognitiv teori
För att diskutera kring sexuella beteendeproblem ur ett teoretiskt perspektiv har vi
valt social-kognitiv teori som utgår från att individen är en del av ett system
(Nordahl, 2005). I och med detta påverkas individen av flera olika komponenter
och är således inte en isolerad företeelse (a a). Social-kognitiv teori är användbar
inom ett flertal olika områden. Den kan till exempel användas för att förklara och
utveckla hälsofrämjande åtgärder, i behandling av barn och ungdomar med
beteendeproblem eller för att förklara hur människan tillgodogör sig könsroller
(Se exempelvis Bandura, 1998, Nordahl, 2005).
Social-kognitiv teori utgår från att sociala färdigheter innefattar kognitiva
processer samt att individen har förmåga att påverka sitt agerande (Nordahl m.fl.,
2005). Om beteenden anses icke-önskvärda behöver barn och ungdomar som
utövar dessa handlingar få en möjlighet att ändra sina tankemönster och
återuppbygga sociala färdigheter genom strukturerad träning och i grupp agera
modeller för varandra (Nordahl m.fl., 2005). Fokus ligger på kognitiva beteenden
såsom empati och kontroll över självet och sitt agerande. Genom att ändra på inre
förhållanden och ta hänsyn till den kontext individen befinner sig i kan en
handling eller ett beteende ersättas med ett annat beteende som är mer önskvärt
(Nordahl m.fl., 2005).
19
4.1.1 Personliga förhållanden, miljö och beteende
Social-kognitiv teori vilar på en interaktionistisk grund där personens beteende
blir ett resultat av både personliga förhållanden och faktorer i den kontext som
personen befinner sig i (Nordahl m.fl., 2005). Personliga förhållanden innefattar i
sig tre komponenter vilka är kognitiva, emotionella och biologiska. Personliga
förhållanden, miljö och individens beteende påverkar kontinuerligt varandra och
förhållandet mellan dessa tre är ömsesidigt, se bild 1 (Bandura, 1986). Teorin
utgår bland annat från att människor utvecklar beteenden genom modellering, det
vill säga genom att använda sin omgivning som modeller för att lära sig olika
handlingssätt och färdigheter (Nordahl m.fl., 2005). Dessa modeller kan vara till
exempel föräldrar eller jämnåriga vänner.
Bild 1. Triangeln synliggör olika faktorers påverkan där P står för personliga
förhållanden, B står för beteende och M står för miljö. (Ur Bandura, 1986)
I och med att olika faktorer ges utrymme för att klarlägga ett beteende blir alla
delar i en persons liv relevanta. De praktiska konsekvenser som teorin ger är
således att sociala och tankemässiga färdigheter utvecklas med hjälp av kognitiv
medvetenhet, systematiserad träning och modellinlärning (Nordahl m.fl., 2005).
Icke-önskvärda beteenden och handlingar kan också utvecklas genom att de
personer som barn och ungdomar använder som modeller under sin utveckling
inte har behärskat önskvärda förmågor och således har modelleringen skapat
beteenden som bryter mot rådande normer (Nordahl, 2005).
Social kognitiv teori utgår från att det finns normer i samhället som styr vilka
beteenden som är önskvärda respektive icke-önskvärda (Bandura, 1998).
Önskvärda beteenden belönas medan icke-önskvärda beteenden kritiseras. Denna
kritik fungerar enligt teorin som kontrollprocesser, vilka benämns som sociala
sanktioner alternativt själv-sanktioner (a a). Sociala sanktioner är således de
normer som skapas i samhället och själv-sanktioner är individens antagande av
normer som därmed gör att normerna följs. Med detta menas att människor
reglerar sitt beteende genom att själva värdera sina reaktioner och sitt handlande i
relation till rådande normer (Bandura, 1998).
4.1.2 Self-efficacy
Ett centralt begrepp inom den social-kognitiva teorin är ”self-efficacy” (Bandura,
1998). Detta begrepp beskriver individens tro på sin egen förmåga. Om en individ
känner hög self-efficacy så har denne en stark tro på sin egen förmåga att
organisera och utföra olika handlingsalternativ för att uppnå det mål som är
uppsatt (a a)..Centralt är att personen måste veta att det går att förändra en
situation och ha en stark tro på sig själv och sin egen duglighet att påverka
(Bandura, 1998).
Det starkaste sättet att känna hög self-efficacy är att erfara situationer som har
klarats av (Bandura, 1998). Situationer där individen misslyckas kan således
underminera känslan av self-efficacy. En person som individen ifråga använder
som modell för sitt eget agerande kan påverka dennes känsla av self-efficacy
20
(Bandura, 1998). Personer som får höra att de är duktiga och kapabla att utföra en
viss handling har större chans att verkligen lyckas med detta (a a). Människan är
beroende av sitt känslomässiga och kroppsliga tillstånd att bedöma sin kapacitet.
Positivt sinne ökar upplevd self-efficacy, förtvivlat sinne minskar den (Bandura,
1998). Inom social-kognitiv teori är self-efficacy en av flera faktorer som
påverkar motivation, beteende och känslor. Således kan inte endast en individs tro
på sin egen förmåga förklara ett beteende utan en persons agerande är komplext
och mångfacetterat (a a).
4.2 Normbrytande beteende
Barn som har sexuella beteendeproblem bryter mot de normer som finns i
samhället kring vad som är lämpligt och passande beteende (Andershed &
Andershed, 2005). De grundläggande mål som finns för forskning kring
normbrytande beteende är att hitta sätt och strategier för att kunna förebygga
utveckling av beteendet samt att hitta vägar för att få personer som redan
utvecklat beteendet att bryta detta (a a).
Normbrytande beteende som finns hos vuxna personer har ofta debuterat tidigt i
barndomen (Andershed &Andershed, 2005). Personer med ungdomsdebuterade
normbrytande beteende har större chans att bryta detta beteende innan det får
riktigt stora konsekvenser medan personer med barndomsdebuterande
normbrytande beteende löper större risk att fortsätta med detta beteende långt in i
vuxen ålder (a a). Uppmärksammas barndomsdebuterande normbrytande
beteenden tidigt ökar chansen betydligt för att detta ska kunna avbrytas än om det
upptäcks i tonåren (Kadesjö, 2010).
4.2.1 Förekomst och orsaksförklarningar
Forskning har visat att det är svårt att säkerställa hur vanligt normbrytande
beteende är på grund av sin komplexitet (Andershed & Andershed, 2005). Det
finns skillnader mellan kön och ålder, beteendet mäts olika beroende på vilket
mätinstrument som används och mätningen kan ge olika utslag beroende på vilken
tidsintervall som ska mätas (Andershed & Andershed, 2005). Pojkar löper större
risk att uppvisa normbrytande beteende. Könsskillnaderna kan bero på
omgivningens respons på olika beteenden och föreställningar kring könsroller
eftersom flickor till exempel kan använda sig av indirekta former av aggressivitet
på grund av att de i större utsträckning blivit bemötta negativt när de uttryckt
aggressivitet (a a).
Forskning har gjorts i relativt stor omfattning kring orsaker till normbrytande
beteenden (Andershed & Andershed, 2005). Det finns ingen enhetlig bild gällande
frågor kring bland annat arv och miljö. Aggressivt normbrytande beteende är i
större utsträckning ärftligt än icke-aggressivt, även om icke-aggressivt
normbrytande beteende också till viss mån går i arv. Barndomsdebuterande
normbrytande beteende är i högre utsträckning ärftligt än ungdomsdebuterande
sådant (Andershed & Andershed, 2005). Mycket forskning visar att relationen
mellan föräldrar och barn har en stor påverkan på om normbrytande beteende
utvecklats både gällande uppfostransmetoder och känslomässigt engagemang (se
till exempel Andershed & Andershed, 2005 och Aylward, 2003). Andra faktorer
som kan utgöra risk för barn att utveckla normbrytande beteende är till exempel
om barnet växer upp i en missbrukarmiljö, blir utsatt för våld eller övergrepp,
bevittnar våld eller om någon av föräldrarna är deprimerad (Andershed &
Andershed 2005).
21
4.3 Genus
Genusteori är en omfattande teori som berör många olika delar. I denna uppsats
har vi valt att inrikta oss på hur genus påverkar relationen mellan män och kvinnor
samt hur könsroller konstrueras. Vi har valt att göra detta ur ett feministiskt
synsätt.
Begreppet genus redogör för de sociala normer och samhällsstrukturer som finns
och som skapar stereotyper kring kvinnor och män (Schlytter, 1999). Hirdman
(2001) som utgår från ett feministiskt synsätt menar att dessa konstruktioner
bygger på att män är överordnade kvinnor och anses som norm samt att män och
kvinnor hålls isär och ses som varandras motpoler. Hirdman (2001) talar om det
stereotypa genuskontraktet med vilket hon menar att män och kvinnor har
undertecknat ett osynligt kontrakt gällande de båda könens roller i samhället. Män
uppfostras till att bli starka och driftiga medan flickor uppfostras till att bli
älskvärda. Enligt detta kontrakt är mannen den som traditionellt sätt är
initiativtagare till sex och kvinnan bör vara med återhållsam men ställa upp på det
som mannen behagar att göra (a a). För att illustrera genuskontraktets betydelse
kan det beskrivas så här:
”Det stereotypa genuskontraktet är den situation som skapar förutsättning för
genusbunden rationalitet, för upprepning, tradering och bekräftelse av världens
naturliga ordning” (Hirdman, 2001 s. 94).
I och med detta blir könsroller ett sätt att organisera hur vi ska fungera på ett sätt
som av många upplevs som naturligt och rätt (Hirdman, 2001).
Genusteori visar att åtskillnad mellan könen görs när barnen är mycket små.
Genusteoretiker menar att när barn är nyfödda så ser samspelet mellan föräldrar
och barn olika ut beroende på barnets kön även om föräldrar tror att de behandlar
barn likadant (Giddens, 2007). Pojkar uppmuntras till större del att bli mer
självständiga, frigörs tidigare från modern än en flicka och får positiva reaktioner
om han inte gråter när han trillar. I böcker och film tenderar pojkar att vara aktiva
karaktärer medan flickor är mer passiva. Enligt genusteori är socialt konstruerade
könsroller alltså något som barn lär sig tidigt i livet av närstående, berättelser, tv
och dylikt och inte någon nedärvd biologisk företeelse (a a).
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt har vi valt att presentera det resultat som har framkommit av
intervjuerna samt vår analys av de svar som erhållits. Analysen görs både mot den
tidigare forskning som har gjorts samt av de valda teorier som tidigare
presenterats.
5.1 Normal sexualitet hos barn
Alla intervjupersoner är eniga om att normal sexualitet mellan barn är ömsesidig
och innefattar samtycke från alla parter. Detta överensstämmer med den tidigare
forskning som gjorts inom ämnet, till exempel Larssons undersökningar (se både
2000 och 2001).
22
Forskaren Cecilia Kjellgren poängterar vikten av att skilja mellan vuxensexualitet
och barnsexualitet där det senare bygger på förnimmelser av sexuella känslor och
när barn diskuteras ska dessa känslor inte förknippas med samlag eller dylikt.
Detta poängterar även Larsson (2001) som menar att det är en viktig
gränsdragning mellan vuxna och barns sexuella känslor. Kjellgren menar att det
inte finns någon laddad sexuell komponent hos barn som är mellan sex och nio år
utan i den normala sexuella utvecklingen blir sexualitet endast en lek bland alla
andra. Barn mellan tio och tolv kan befinna sig i förpuberteten eller puberteten
och, som Kjellgren uttrycker det, ”sexualiteten får ny fart”. Även
socialsekreteraren på Barnahus nämner att det är helt normalt att barn är nyfikna
på kön och sexualitet så länge det ligger på ett barns nivå.
En normal nyfikenhet kan till exempel enligt socialsekreterarna på socialtjänsten,
Kjellgren och socialsekreteraren på Barnahus vara barns undran kring varför mäns
och kvinnors kroppar ser olika ut och hur barn kommer till. Detta överensstämmer
med den tidigare forskning som gjorts (se till exempel Larsson, 2000, Larsson,
2001). Kjellgren beskriver sexualitet i de yngre åldrarna på följande sätt:
”Att vara intresserad av att utforska, jämföra, att sätta sig själv i sammanhang
med någon av annat kön eller någon av samma kön. Det är pirrigt, rätt
okomplicerat och det är kul och lite spännande. Men det är inte så att det
dominerar barns liv”.
Socialsekreterarna på socialtjänsten beskriver normalt sexuellt beteende så här:
”Ända från att ungar är jättesmå springer de runt och snurrar för att de får en
härlig känsla i kroppen. Jag menar även fast de inte vet vad sex är eller en
orgasm så är det något som känns skönt i kroppen och kommer du upp till tio,
elva år då har du stor koll på din egen kropp!”
Även Kjellgren påpekar att barn som är tio till tolv år är mycket mer medvetna om
sin kropp än små barn. Denna studies resultat visar därmed att det finns stora
skillnader mellan yngre och äldre barns sexualitet. Yngre barns sexuella känslor
kan kopplas till Larssons (2001) studie där skillnaden mellan vuxensexualitet och
barnsexualitet uppmärksammas. Att snurra runt och få en härlig känsla i kroppen
eller utforska sitt och andras kön är exempel på den sexuella känsloförnimmelsen
vilket inte ska kopplas samman med sexuella känslor sett ur en vuxen persons
perspektiv. Äldre barns sexualitet kan kopplas till den studie som Larsson (2001)
gjort där vuxna personer fått se tillbaka till sin egen barndom och de sexuella
upplevelser de erfor. Då de flesta nämner åldern elva till tolv år kan en koppling
göras till Kjellgrens uppfattningar om en större medvetenhet om sin kropp och om
sexualitet sett ur ett vuxenperspektiv.
Informanterna på socialtjänsten och Barnahus samt Kjellgren nämner även att leka
mamma-pappa-barn och att leka doktor. Detta överensstämmer med Kosztovics
(2009) som menar att det är helt okej att undersöka varandras kroppar på ett intimt
sätt. Kosztovics (2009) menar vidare att det är en förutsättning för en god sexuell
utveckling att barnen får leka ifred och uppmuntras med sina sexuella lekar. I och
med att alla våra informanter upplever att barn har en sexualitet som är av godo så
kan en slutsats dras att deras upplevelser överensstämmer med Kosztovics (2009)
teorier.
23
Kjellgren menar även att det är av vikt att undersöka om beteendet är
åldersadekvat vilket överensstämmer med den forskning som Chaffin m.fl. (2008)
har gjort. Hans forskning menar att ett sexuellt beteende kan vara väldigt vanligt i
en viss ålder men bör uppmärksammas om det förekommer hos barn i en annan
åldersgrupp. Även ATSA:s arbetsgrupp definierar sexuella beteendeproblem som
handlingssätt som inte är åldersadekvata vilket bekräftar att Kjellgrens
upplevelser av beteendet sammanfaller till viss del med den amerikanske
definition (a a).
Psykologen på BUP menar att normal sexualitet hos barn innefattar respekt:
”Rätt uppfostran, rätt medkänsla och känsla för barn gör att de har respekt för sin
egen kropp och andras, och det gäller ju över huvudtaget, också att slå. /…/
Empati och känsla för gränser, även för sin egen kropp”.
De normala sexuella beteenden som våra intervjupersoner uppfattar kan även
kopplas till skyddsfaktorer och Kosztovics (2009) upplevelse om att det är positivt
att bekräfta barn i deras sexualitet. Då barns sexualitet uppfattas av vuxna som
något bra och naturligt kan detta få en positiv utveckling av sexualiteten till följd
(a a).
5.2 Definition av sexuella beteendeproblem
Samtliga intervjupersoner uttrycker att sexuella beteendeproblem hos barn är när
beteendet passerar den normala sexuella nyfikenheten. Alla intervjupersoner är
även eniga om att det uppstår problem när ett barn tvingar eller övertalar ett annat
barn till sexuella handlingar, det vill säga när det inte finns något samtycke från
barnet som blir utsatt. De här barnen skulle enligt Johnson & Feldmeths
uppdelning som återfinns i Nyman m.fl. (2001) passa in i grupp fyra som
kännetecknas av tvingande eller aggressiva utåtagerande sexuella
beteendeproblem. Även Larsson (2001) kännetecknar sexuella utåtagerande
beteendeproblem på ett likvärdigt sätt, liksom ATSA:s arbetsgrupp (Chaffin,
m.fl., 2008).
Kjellgren upplever att det vanligaste sexuella beteendeproblemet bland barn upp
till åtta års ålder är att barn drar in andra barn i avancerade sexuella lekar.
Socialsekreteraren på Barnahus, psykologen på BUP och Kjellgren är eniga om att
det har att göra med hur mycket tid beteendet upptar av barnets liv och att det ska
vara ett upprepat beteende. Om det är ett beteende som barnet inte avbryter när en
vuxen säger till kan det vara nödvändigt att uppmärksamma. Detta är något som
även Silovsky och Bonner diskuterar i Chaffin m.fl. (2008) där ett av kriterierna
är att det ska vara ett upprepat beteende som ska vara problematiskt för barnet att
avsluta för att det ska klassas som sexuella beteendeproblem. Kjellgren menar
även att sexuella utåtagerande beteendeproblem kan rikta sig mot vuxna när ett
barn till exempel rör en skolpersonal på ett sätt som är mer vuxensexuellt och tar
även upp barn som utvecklat sexuella beteenden mot djur.
Sexuella beteendeproblem som riktas mot den egna kroppen kan enligt
socialsekreterarna på socialtjänsten och Barnahus till exempel vara en överdrift
eller upprepning av onani. Barnen har inte heller möjlighet att sluta när det blir
tillsagt utan istället blir uppslukad av detta beteende. Även Kjellgren nämner
”hyperonani” och att barnen inte har lärt sig i vilka situationer det är ok
respektive inte ok att ta på sitt eget kön. Kosztovics (2009) benämner upprepad
24
onani som ett tecken på att barn är otrygga och menar att det inte har med sexuella
känslor eller sexuell tillfredsställelse att göra. Vi tolkar det som att det inte
behöver ses som en normöverträdelse utan det är ett sätt för barnet att känna lugn.
Socialsekreterarna på socialtjänsten tycker det är svårt att definiera sexuella
beteendeproblem då det inte behöver vara givet vad som är avvikande och vad
som är ”normalt”. Även psykologen på BUP nämner svårigheter med
gränsdragningar:
”Det finns ju familjer som har ett märkligt sätt att ta i varann där det inte behöver
vara incest men där man går över gränsen faktiskt för hur man ska ta i barn, och
där barnen för det här vidare till andra och de tar avstånd och så blir det ju en
väldigt förvirring så klart.”
Chaffin m.fl (2008) diskuterar kring detta vilket öppnar upp för att det inte finns
något statiskt och enkelt svar på vad som är sexuella beteendeproblem. Detta
eftersom det är en fråga om rådande normer, kulturer och värderingar (a a). Även
Långström (2000) behandlar svårigheter med att förklara sexuella
beteendeproblem eftersom det inte finns någon enhetlig bild vilket således visar
sig även i praktiken. Larsson (2001) behandlar även frågan kring föräldrars
öppenhet och kopplar detta till socioekonomisk status. För att koppla detta till
psykologens uppfattning om svårigheter att skilja mellan sexuella
beteendeproblem och familjevärderingar kan skillnader då finnas om barnen
kommer från olika samhällsklasser. De med högre socioekonomisk status är mer
öppna när det gäller sexualitet än de som har lägre status vilket kan skapa
kulturella krockar gällande sexualiteten (a a). Kjellgren anser dock inte att det
finns några problem i att definiera sexuella beteendeproblem:
”för mig är det inte särskilt svårt att skilja på vad är en sexualisering eller ett
oroväckande beteende jämfört med vad som är normalt. Man kan se rätt så lätt
när man träffar barn, när man får berättelserna från barn som säger att då blev
jag jätterädd, han sa att jag måste göra det här och jag känner att han var
jättearg på mig om jag inte gjorde det. I synnerhet inte där det ena parten inte
gett samtycke”.
Samtycke är den grundläggande faktorn enligt Kjellgren vilket även kan
återfinnas i flertalet tidigare forskning (se till exempel Larsson, 2000, Larsson,
2001, Kjellgren, 2009).
Socialsekreteraren på Barnahus nämner en annan situation:
”Om man tänker sig att det har hänt något i en barngrupp så får de vuxna säkert
ofta inte reda på det. Men om något barn kommer och berättar om det så kan man
anta att det barnet inte riktigt ha varit med på lika villkor. Då kan man tänka att
det har vart någonting som inte har varit ok för det barnet. Det behöver inte vara
så men det kan vara så beroende på ärendet”.
Detta går att koppla till den definition av samtycke som presenterats i början av
denna studie som bland annat menar att samtycke är aktivt och inte passivt och
därmed kan ett barn i efterhand uppleva att det som hände inte kändes bra eller
okej (Kjellgren, 2009).
När det gäller åldersspannet menar Kjellgren att det är vanligast att den som
25
utsätter och den som är utsatt är ungefär jämnåriga. Psykologen på BUP upplever
att det främst riktar sig mot någon som är yngre. Enligt Johnson (1989) är ett av
kriteriet för att det ska räknas till sexuella beteendeproblem att offret är minst två
år yngre. I och med detta sammanfaller inte den uppfattningen som Kjellgren har
med Johnsons studie medan psykologens uppfattning gör detta. Det bör dock
tilläggas att Johnsons studie är från 1989 och kan därmed vara något daterad
vilket kan påverka dennes kriterier. Däremot är Kjellgrens uppfattning
överensstämd med den retrospektiva delen i Larssons (2001) studie där flertalet av
de som varit med om en icke ömsesidig sexuell upplevelse under barndomen har
varit med om detta med någon ungefär jämnårig.
Socialsekreteraren på Barnahus nämner även att sexuella beteendeproblem är
”smittsamma”. Det resulterar ofta i svårigheter att lokalisera vem som tar initiativ
och vem det är som utlöser de sexuella beteendeproblemen. Frågor och misstankar
kommer då ofta upp om det är från en vuxen eller ett barn som beteendet
härstammar och om alla barn har gett sitt samtycke eller om det är någon som är
en stark initiativtagare. Detta kan kopplas till social-kognitiv teori och
modellering (Nordahl, m.fl., 2005) då det blir en drivande part som påverkar de
andra barnen. De tar då efter detta barn, eller den vuxne om detta är fallet, och
använder han eller hon som modell för sitt eget beteende.
Kjellgren menar vidare att det är viktigt att uppmärksamma sexuella
beteendeproblem framför allt om det är ett utåtagerande beteende. Kjellgren
uttrycker det på följande sätt:
”Det är liksom inte försumbart, det är inte ingenting bara för att de är så små.
Det här är något som unga människor berättar långt senare i livet att de var med
om, att det var jätteobehagligt och att de kände sig helt vanmäktiga i att de inte
kunde få vuxna att förstå att detta var obehagligt.”
Detta stämmer överens med den retrospektiva delen av sin studie som Larsson
(2001) gjort där vuxna personer kommer ihåg övergrepp i barndomen med obehag
och vanmakt. Även socialsekreterarna på Barnahus och socialtjänsten poängterar
vikten av att observera dessa barn tidigt. Socialsekreteraren på Barnahus säger
bland annat att:
”Det är väldigt viktigt att uppmärksamma de här barnen tidigt för att förebygga
att de blir unga förövare. Det blir väl inte alla, men en del blir ju absolut det om
man inte försöker hjälpa dem.”
Detta samstämmer med den forskning som Långström (2000) presenterar om en
risk för framtida förövare. Kosztovics (2009) menar att barns sexualitet ofta
skambeläggs vilket leder till att barn kan tro att de som person är fel. Enligt vår
tolkning har Kosztovics (2009) en bredare tolkning av vad som är normal
sexualitet än våra informanter och vad som presenterats i annan forskning men
fortfarande är samtycket centralt.
Att fånga upp barnen tidigt kan även kopplas till teorier kring normbrytande
beteende. Genom att fånga upp barnen i tidig ålder ökar chansen att barnets
oroväckande beteende kan brytas och ersättas med något annat (Andershed &
Andershed, 2005). Barndomsdebuterande normbrytande beteende är svårare att
bryta än om det utbrutit under tonåren och det är större risk att det fortsätter upp
till vuxen ålder om det inte bryts (Andershed & Andershed, 2005). Detta bekräftar
26
alltså Kjellgrens, socialsekreterarnas samt Barnahus upplevelser och åsikter kring
beteendet. Även Carpentier m.fl. (2006) och Chaffin m.fl (2008) menar att
sexuella beteendeproblem kan leda till fortsatta övergrepp vid högre ålder och
menar att risken minskar vid behandling.
5.3 Riskfaktorer och skyddsfaktorer
Cecilia Kjellgren påtalade att barn med sexuella beteendeproblem är en väldigt
heterogen grupp och att man inte alltid hittar orsaker till beteendet. Detta
överensstämmer med den forskning som har gjorts på området som till exempel
Långström (2000) presenterar.
Barn med sexuella beteendeproblem kan enligt alla intervjupersoner ha varit
utsatta för övergrepp, men det är inte en självklarhet. Socialsekreterarna på
socialtjänsten upplever att så är fallet för flertalet av de pojkar som de har träffat
medan psykologen på BUP menar att det är en förutfattad mening att alla barn
blivit utsatta för sexuella övergrepp. Kjellgren menar att tidigare fanns det ett
antagande om att alla barn med sexuella beteendeproblem blivit sexuellt
utnyttjade men att denna trend nu har ändrats till en bredare orsaksförklaring.
Larsson (2001) menar precis som våra intervjupersoner att det finns en risk att
barn med sexuella beteendeproblem har blivit utsatta för sexuella övergrepp men
att det inte är självklart att något sådant har inträffat. Därmed menar alla våra
intervjupersoner utom socialsekreterarna på socialtjänsten att the sexual abused the sexual abuser cycle av Maxfield & Widom (Kjellgren, 2009) inte
överensstämmer med deras upplevelser av fenomenet.
Intervjupersonerna på socialtjänsten nämner att det kan vara en riskfaktor att växa
upp med en deprimerad mamma för att utveckla sexuella beteendeproblem samt
att växa upp i en missbrukarmiljö. Kuratorn på BUP uttrycker riskfaktorer på
följande sätt:
”Det är ju alla de faktorer som kan göra att man inte mår så bra som barn, att det
är problem i skolan eller utanför, i gruppen, man är inte intresserad av samma
saker som alla andra, det är svårt att sätta fingret på. Sen är det ju om man har
varit utsatt själv, det är också en risk”
Enligt Andershed & Andershed (2005) är missbruksmiljö eller en deprimerad
förälder två riskfaktorer för att utveckla normbrytande beteende i sig och eftersom
sexuella beteendeproblem infaller under den större övergripande rubriken
normbrytande beteende så visar detta att svaret överensstämmer med forskningen.
De faktorer som kuratorn på BUP nämner överensstämmer med de riskfaktorer
som Andershed & Andershed (2005) har uppmärksammat.
Socialsekreterarna på socialtjänsten nämner "bokstavsdiagnoser” som en
riskfaktor och psykologen talar om autism. Kjellgren menar att det är en riskfaktor
att ha gått i särskola eller ha en neuropsykiatrisk diagnos och socialsekreteraren på
Barnahus nämner att det ofta blir aktuellt att göra en neuropsykiatrisk utredning.
Detta överensstämmer med den forskning som Kjellgren (2009) och Johnson
(1989) gjort där de upplever att barn och ungdomar med lågbegåvning och
inlärningssvårigheter är överrepresenterade när det gäller barn och ungdomar med
sexuella beteendeproblem.
Kjellgren, psykologen samt informanterna på Barnahus och socialtjänsten nämner
27
alla att familjens förhållningssätt till sexualitet påverkar barnet, exempelvis om de
bli exponerade för porrfilmer i hemmet eller om de lever i en översexualiserad
miljö såsom att föräldrarna pratar inför barnet om sitt sexliv eller att barnet har
närvarat vid sexakten. Kjellgren kopplar detta till lågbegåvning och
neuropsykiatrisk diagnos:
”Barn som är lågbegåvade eller har neuropsykiatriska diagnoser kan ha svårare
att kognitivt sätta ihop saker om dom är exponerade för sex hemma. /…/ man kan
inte göra kopplingen att det där är för mamma och pappa. Det drar igång på nåt
sätt och man hade behövt mer vägledning från vuxna att sortera sådana
upplevelser. Så det är en riskfaktor att ha gått i särskola eller har en
neuropsykiatrisk diagnos.”
Chaffin m.fl. (2008) beskriver Freidrich tankar kring utvecklandet av sexuella
beteendeproblem. Freidrich hävdar att det är ett flertal olika faktorer som spelar in
vid utvecklandet av beteendet och denna studies resultat visar att våra
intervjupersoners upplevelser av riskfaktorer överensstämmer med denna teori.
Bland annat nämner Freidrich att exponering av sex är en faktor vilket då går att
koppla till den forskning som Nyman m.fl. (2001) nämner. På pojkmottagningen
upplever personalen att åldern på de personer som begår sexuella övergrepp
sjunker och att det kan vara med anledning av pornografins tillströmning samt den
sexualisering som präglat vårt samhälle under en längre tid. Detta kan även
kopplas till social-kognitiv teori och modellering (Nordahl, 2005). I och med en
översexualiserad miljö, våld i hemmet eller liknande kan barnet använda sig av
detta som modeller för sitt eget beteende. Om barnet då blir exponerad för
pornografi eller bevittnar sina föräldrars sexakt så kan detta tolkas in som ett
beteende som är accepterat och blir därmed inlärt. Dessa beteenden blir då
inkorporerade i barnets beteendemönster och kan utlevas tillsammans med till
exempel andra barn.
En annan riskfaktor som kan påverka förklarar socialsekreterarna på socialtjänsten
är om barnen lever i en familj där det förkommer andra övergrepp såsom fysiskt
eller psykiskt våld. Även Kjellgren tar upp våld i hemmet som en faktor:
”Jag tror att det finns en många gånger underskattad sexuell komponent där
vuxna bråkar natten igenom och barnen ligger och är jätterädda. Sen hör man att
de har sex eller går upp och tittar. Då blir ju våldet och det sexuella
sammankopplat och det blir en egen konsekvens för barnet att hantera hela detta
förvirrande. En omskakande känsla att se att mamma kanske håller på att bli
dödad men där sexualiteten också blir sammanflätad.”
Detta överensstämmer med den forskning Johnson (1996) gjort som menar att en
faktor som kan spela in är om barnet har levt i en miljö där sex är hopparat med
aggression. Socialt sett nämner informanten på Barnahus att det är en riskfaktor
om barnet har blivit mobbat eller är ensam. Dessa riskfaktorer överensstämmer
med de riskfaktorer som finns för att utveckla normbrytande beteenden
(Andershed & Andershed, 2005). De ingår även i de riskfaktorer som Kjellgren
(2009) nämner i sin avhandling där ett flertal olika forskares resultat av vad som
är riskfaktorer för att utveckla sexuella beteendeproblem presenteras. Alltså kan
en slutsats dras att de upplevelser som flera av våra intervjupersoner har
överensstämmer med den forskning som finns samt överensstämmer med de
riskfaktorer som finns för att utveckla normbrytande beteende i allmänhet.
28
Socialsekreterarna på socialtjänsten nämner en del riskbeteenden som bör
uppmärksammas utöver de som är kopplade till sexualiteten, bland annat barn
som tänder eld på saker, vandaliserar eller som plågar djur. De säger dock att det
är viktigt att komma ihåg att detta inte alltid kan kopplas till sexuella
beteendeproblem utan kan också vara andra problem i beteendet. Kopplat till
teorier kring normbrytande beteende så menar socialsekreterarna på socialtjänsten
att andra beteenden som inte är socialt accepterade upplevs vara närvarande hos
barn med sexuella beteendeproblem (Andershed & Andershed, 2005).
Informanterna på socialtjänsten nämner också juckande rörelser, grova ord samt
att barn stänger in sig på ett rum tillsammans med ett annat barn.
När vi kopplar resultatet som framkommit i denna studie till social-kognitiv teori
kan det konstateras att tjänstemän som möter barn med sexuella beteendeproblem
upplever att det är flera olika faktorer som spelar in och ömsesidigt påverkar
varandra. De personliga faktorer som kan spela in är exempelvis biologiska
sådana såsom utvecklingsstörning, neuropsykiatrisk diagnos eller lågbegåvning.
Psykologen på BUP nämner emotionella svårigheter som en riskfaktor och
socialtjänstens uppfattning om barn som uppvisar olika riskbeteenden såsom
eldar, vandaliserar och plågar djur är exempel på både emotionella och kognitiva
svårigheter. Miljöns påverkan av personens beteende är enligt flera av våra
informanter mycket stor. Hemmiljön och familjens förhållningssätt till sex och
pornografi till exempel påverkar barnets beteende men även andra faktorer som
gör hemmiljön otrygg påverkar barnets beteende. Skolmiljön är också viktig då
ensamhet och mobbing kan utgöra risker för att utveckla ett sexuellt
beteendeproblem. Även att barnet själv har blivit utsatt för övergrepp kan skapa
en modellering av personen som förgrep sig på barnet.
Psykologen, socialsekreterarna på socialtjänsten och kuratorn nämner vikten av
trygga vuxna som lyssnar på barnets berättelse som en skyddsfaktor.
Socialsekreterarna på socialtjänsten nämner att det är viktigt att barnet fångas upp
i tid. Kuratorn nämner att situationerna ska vara hanterbara vilket kan vara svårt
om barnet har det svårt, till exempel om barnets mamma är deprimerad eller om
barnet är mobbat i skolan. Kuratorn nämner även att det är viktigt att barnet
”hamnar i meningsfullheter”. Informanterna på socialtjänsten säger även att det
är viktigt att någon vuxen tror på deras berättelse och bekräftar barnet i detta.
Kopplat till social-kognitiv teori är detta exempel på hur miljö, personliga faktorer
och beteende påverkar varandra (Nordahl, 2005). Om barnet befinner sin i en
kontext där det känner meningsfullhet och hanterbarhet ökar chansen för att ett
problematiskt beteende ska kunna förändras till ett mer önskvärt sådant om barnet
samtidigt får chans att arbeta med sina personliga faktorer (a a). Self-efficacy kan
även kopplas till de skyddsfaktorer som har framkommit då det är av vikt att
känna bekräftelse på ett egenvärde och en tro på sin egen förmåga (Bandura,
1998). Om ett barn blir bekräftat i sin familj och sin hemmiljö så ökar chanserna
för önskvärda beteenden och ökat självförtroende hos barnet (a a).
5.4 Inblandade parters reaktioner och uppfattningar
Nedan följer först resultatet gällande föräldrars reaktioner på barns sexuella
beteendeproblem för att sedan behandla hur barnet med sexuella beteendeproblem
själva uppfattar sin situation.
29
5.4.1 Föräldrars reaktioner
Alla intervjupersoner upplever att föräldrar till barn med sexuella
beteendeproblem reagerar väldigt olika på sitt barns beteende. En del föräldrar
engagerar sig mycket och vill hjälpa barnet. Föräldrar till barn med sexuella
beteendeproblem hamnar ofta i kris och behöver råd och stöd för hur de ska
handskas med barnet. Andra föräldrar negligerar händelsen antingen genom att
förminska det eller genom att inte tro på det. De olika känslorna och hanteringarna
av sitt barns handlingar kan förklaras genom social-kognitiv teori. De personliga
faktorerna kan vara till exempel hur en förälder tänker kring sitt barns beteende
eller hur de behandlar frågorna emotionellt (Nordahl, 2005). Hur hemmiljön eller
skolmiljön upplevs av föräldern är också av vikt samt hur föräldern möts med
upplysningen om sitt barns sexuella beteendeproblem (a a). Dessa faktorer spelar
stor roll hur en förälder beter sig vid sådana här besked.
Det blir ofta en splittring hos föräldern med kanske både hatkänslor och kärlek för
sitt barn. Enligt informanten på Barnahus gäller detta i synnerhet syskonövergrepp
då de är föräldrar både till den som är utsatt och den som har begått övergreppet.
Där ansvarar de både för att skydda offret samtidigt som de kan känna skuld för
att inte ha kunnat skydda sitt barn. Socialsekreteraren på Barnahus uttrycker dessa
föräldrars känslor på följande vis:
"Jag älskar båda mina barn, men hur ska jag göra? Och samtidigt växer det
hatkänslor för den som har... både hatkänslor men också ett jättestort bekymmer.
Vad är det här? Är det ett monster jag har fött? Är det mitt fel? Jag har inte sett
det, jag har inte kunnat skydda det barnet. Jag har fött fram det här och det måste
vara mitt fel att han har blivit som han är och varför har jag inte sett det här
innan? Varför har inte mitt andra barn berättat det här för mig? Tusen saker.
Hur ska jag skydda? Ska jag överhuvudtaget ha honom kvar hemma? Kan jag
det? Hur ska hon tänka när jag håller om honom när han gråter?"
Detta kan kopplas till self-efficacy då en förälder då kan känna förtvivlan och
hopplöshetskänslor, dels för sitt utsatta barn och dels för sitt barn som har utsatt
(Bandura, 1998). Detta leder således till en minskad känsla av möjlighet att
påverka situationen och kunna hantera den på ett adekvat sätt (a a). Det kan
upplevas som ett misslyckande vilket då underminerar känslan av self-efficacy
och graden att påverka sitt liv och sin situation erfars minska. Således kan känslan
av att duga som förälder avta och föräldern i fråga kan tvivla på sin egen
kapacitet. Det går även att koppla förälderns beteende till en självsanktion där
förälderns antagande av normer gör att denne reglerar sitt handlande till ett sätt
som är socialt accepterat (Bandura, 1998). Den situation dessa föräldrar sätts i är
svår och krisartad vilket gör att föräldrarna måste väga in sina värderingar och
reaktioner för att så långt det är möjligt följa rådande normer. Detta kan vara att
väga frågor som båda barnen ska bo hemma eller om det barnet som utsatt det
andra ska flytta. Det kan även vara frågor kring omgivningens reaktioner och inre
känslor kring båda sina barn (Bandura 1998).
5.4.2 Barnets reaktioner
Alla intervjupersoner menar att det är mycket svåra känslor som barn med
sexuella utagerande beteendeproblem brottas med. De vet att det som de har gjort
är väldigt fel, de är fulla av skam och skuld och de vet att de har gjort ett annat
barn väldigt illa. Enligt samtliga intervjupersoner utom Kjellgren så förnekar
30
barnet med sexuella beteendeproblem ofta sina handlingar från början.
Psykologen på BUP berättar att många bagatelliserar det som hänt. Detta
överensstämmer med det som Nyman m.fl. (2001) beskriver där att förhålla sig till
barnets förnekande är en stor del av de insatser som finns då det är en
överlevnadsstrategi. Förnekandet blir en överlevnadsstrategi och ett sätt att
legitimera det som den unge vet är fel (Nyman m.fl., 2001). Att förneka det som
hänt blir ett sätt att undantrycka känslor av skam och skuld och därmed blir
handlingarna rättfärdigade (Kjellgren, 2000). Enligt Johnson & Feldmeth som
beskrivs i Nyman m.fl. (2001) så känner dock inte alla barn dessa känslor utan det
beror på vilken kategori de faller under. Alla våra intervjupersoner nämner att de
flesta barn vet att de har gjort fel. Socialsekreteraren på Barnahus och Kjellgren
menar dock att de här tunga känslorna ofta är uppblandade med en lättnad att få
berätta om vad som hänt.
Ibland kan det vara svårt för barnet att förstå att det skadar offret och enligt
psykologen blir det mer allvarligt ju mer de är medvetna om det. Kopplat till
social-kognitiv teori har detta med personliga faktorer att göra och kan till
exempel vara att barnet inte är tillräckligt kognitivt utvecklad för att förstå den
skada det åsamkar det andra barnet (Nordahl, 2005). Psykologen berättar vidare
att ju mindre medveten barnet är desto större är chansen att beteendet kan
avbrytas och ersättas med ett annat beteende. Informanterna på socialtjänsten
upplever att barnen ofta har svårt att sluta och säkerligen hade fortsatt med sitt
beteende om de inte hade blivit upptäckta. Detta upplever vi är ett tydligt tecken
på låg self-efficacy (Bandura, 1998). Om inte barnet känner att det har någon
chans att påverka sitt beteende så är risken stor att beteendet kommer att fortsätta.
Det kan hända att barnet tidigare har misslyckats med en situation eller inte
känner att de har självförtroende nog att ersätta det destruktiva beteendet med ett
önskvärt sådant (a a).
Till skillnad från de andra intervjupersonerna upplever som sagt Kjellgren inte att
det finns några svårigheter att få barnen att berätta om händelsen. Hon menar att:
”med lite träning och rätt förhållningssätt är det fullt möjligt att prata med barn
och ungdomar om de här frågorna”.
För att förstå detta genom social-kognitiv teori spelar här kontexten en stor roll
(Nordahl, 2005). Om barnet känner att miljön denna vistas i och personen denne
talar med är trygg påverkas dennes beteende om de personliga faktorerna medger
detta (a a). Det kan då framkalla en känsla av lättnad och trygghet att få berätta
om vad som hänt.
Kjellgren menar att utåtagerande sexuella beteendeproblem inte är en fråga om
maktutövande utan det är relaterat till sex, i synnerhet när det gäller barn.
Kjellgren menar att de inte så kognitivt utvecklade att de strategiskt planerar och
inser att de kan utöva makt på detta sätt. Detta bekräftas av bland annat Chaffin
m.fl. (2008) som menar att mindre barn inte har möjlighet att tänka sofistikerade
och planlagda tankar kring olika beteenden i lika hög utsträckning som äldre barn.
Socialsekreterarna på socialtjänsten menar att det inte är fråga om sexuell njutning
utan ett sätt att dämpa ett dåligt mående då de ofta varit utsatta för obehagliga
situationer eller är övergivna. Socialsekreterarna på socialtjänsten diskuterar
vidare kring barnets känslor kring själva beteendet och menar att dessa barn ofta
använder sexualiteten för att reducera ångest, känna trygghetskänsla och verka
31
rogivande. Chaffin m.fl., (2008) beskriver Silovsky och Bonners teori om att det
sexuella beteendeproblemet kan vara ett sätt att till exempel reducera ångest vilket
alltså sammanfaller med den uppfattningen som socialtjänsten har. De menar
också att det inte behöver ha någon sexuell koppling vilket alltså inte
sammanfaller med Kjellgrens uppfattning.
Kjellgren beskriver även barnet som blir utsatt och dennes känslor kring det som
inträffat. Hon berättar om barn som hon har träffat som blivit utsatta av ett annat
barn som känt stark rädsla, förtvivlan och förvirrelse. Hon menar att yngre barn
inte har några strategier för att sådana här saker ska kunna inträffa och därmed
inte vet hur de ska hantera situationer som att bli utsatt för övergrepp.
5.5 Genus
Samtliga intervjupersoner upplever att det i statistiken visar att det är fler pojkar
än flickor som förgriper på andra barn. Informanten på Barnahus upplever att
pojkars sexuella beteendeproblem ofta är mer aggressivt och utåtagerande än
flickors men påpekar att det finns flickor med samma aggressivt och tvingande
beteende som pojkar som har visat sig vid tidig ålder. Enligt psykologen på BUP
är flickornas sexuella beteende i högre utsträckning än pojkar riktat mot den egna
kroppen genom exempelvis onani. Psykologen menar vidare att tjejers sexuella
beteendeproblem är mer luddigt och inte lika tydligt som pojkars eftersom det är
mer utåtagerande och aggressivt. Socialsekreterarna på socialtjänsten upplevde
det som mer tydligt hur flickor uppvisar sexuella beteendeproblem då det är mer
gränslöst än pojkar:
”/…/ ett barn kvar som är placerat, en flicka som gärna sitter i pappas knä för
hon vet att han gillar det, har korta toppar, mycket utmanande poser. Men poser,
mycket poser skulle jag vilja säga”.
Även kuratorn på BUP tror att flickor exempelvis kan sätta sig obehindrat i en
vuxen persons knä medan pojkar är mer tvingande i lek. Enligt genusteori så är
det män som är initiativtagare till sex och kvinnan ska anta en mer passiv roll
(Hirdman, 2001). Utifrån detta kan ett mönster urskiljas från denna studie där
flickor med sexuella beteendeproblem av flera av våra intervjupersoner upplevs
som mer riktat mot den ena kroppen. Pojkar är de som statistiskt sett är
överrepresenterade gällande utåtagerande sexuella beteendeproblem och detta kan
i sin tur kopplas till de stereotypa bilder som finns av flickor respektive pojkar
(Schlytter, 1999). Larsson (2001) har dock i sin undersökning av förskolebarns
sexualitet kommit fram till att pojkarna onanerade oftare jämfört med flickor samt
rör vid sitt kön i större utsträckning.
Socialsekreterarna på socialtjänsten diskuterade kring flickors respektive pojkars
olika bakgrund.
”Jag tror att det är flickor mest generellt som blir utsatta och som låter sig
utsättas sen vidare. Dem blir liksom inte gärningsmän utan blir offer. Pojkar är
offer och blir gärningsmän. Jag tror att det är så generellt, så därför blir pojkar
vidare. Oftast så har dem varit utsatta själva. Det är dagens offer och
morgondagens gärningsmän”.
Informanterna på socialtjänsten uttrycker även att flickor som utsätter andra för
övergrepp är mer ”råa” och mer ”utstuderade” än pojkar. Som exempel tar de upp
32
fenomenet ”beställningsvåldtäkter” där tjejer på slutna ungdomsboenden anlitar
en kille att våldta en annan tjej samt flickor som arbetar med koppleri där sexuella
tjänster utförs av deras kompisar. Gällande flickors respektive pojkars bakgrund
så bekräftar Johnsons (1989) studie att flickor med sexuella beteendeproblem ofta
blivit utsatta för sexuella övergrepp då 100 procent av de flickor som deltog i
hennes studie hade blivit det. Dessa flickor hade dock begått sexuella övergrepp
mot andra barn och således inte själva blivit fortsatt utnyttjade (a a) vilket kan
sättas i kontrast till socialtjänstens uppfattning. Tidigare forskning påvisar även ett
varierande resultat mellan 50-100 procent av alla flickor och 19-49 procent av
pojkarna som utsatte andra barn också själva blivit utsatta för sexuella övergrepp
(Kjellgren, 2009). För att koppla detta till teorier kring genus och feministiskt
synsätt kan även detta tolkas som en stereotyp bild av flickor som passiva och
pojkar som aktiva när det gäller sex och sexualitet (Hirdman, 2001). Flickor är
offer vars roll blir att tillfredsställa och pojkar är gärningsmän vilket därmed
utesluter flickor som aktiva parter i icke ömsesidiga sexuella upplevelser.
Det kan enligt Kjellgren vara svårt att se att flickor kan utsätta andra barn för
sexuella övergrepp vilket hon menar hänger ihop med att det är svårt att acceptera
att vuxna kvinnor kan göra något sådant.
”Man har ju en schablon på något sätt, som inte alltid stämmer och man
konserverar föreställningar som gör att man får ett selektivt lyssnande att man
inte blir uppmärksam på den andra möjligheten.”
Även informanten på Barnahus diskuterar att allmänt sett har vi svårt att inse att
kvinnor och således även flickor kan begå övergrepp:
”Det är ju väldigt få kvinnliga förövare man har hört talas om, men vi vet att de
finns och vi vet att det kan vara minst lika grova övergrepp. /…/ Jag tror att
människor har väldigt svårt att tro att flickor eller kvinnor förgriper sig sexuellt.
Man tänker mer att ”nä men det måste ha varit något annat, det tror vi väl ändå
inte” eller så”.
Kjellgren menar att flickor och pojkar har samma premisser att utsätta andra barn
för sexuella övergrepp. Hon uttrycker sig som följer:
”tjejer och killar ser olika ut könsmässigt men det här att tvinga eller att
bestämma över någon eller ha en plan över att göra en sexuell grej det kan tjejer
göra likaväl som pojkar”.
Kjellgren beskriver fenomenet utifrån genusvetenskap vilken hon menar är svår
att applicera på flickor och kvinnor som begår övergrepp på män och pojkar:
”I en strikt fyrkantig genusvetenskap så är det ju helt ologiskt att kvinnor, flickor
eller tonårsflickor gör något sexuellt. Jag vet inte så många genusforskare som
har tittat på det kvinnliga förövarbeteendet för det passar inte in i de
övergripande teoretiska förklaringsmodellerna”.
Enligt genusteori/feministiskt perspektiv är män överordnade kvinnor och på så
vis blir det svårt att flickor skulle kunna vara överordnade pojkar (Hirdman,
2001). Med detta synsätt blir det därför en krock mellan möjligheten att en pojke
skulle kunna vara offer och en flicka utsätta för övergrepp vilket blir
problematiskt om teorin ska följas.
33
Även socialsekreterarna på socialtjänsten diskuterar kring rådande könsroller:
”Jag tror att det är så pinsamt, det är tabu. Det får inte vara en kvinna som
misshandlar en man eller det får inte vara en kvinna som våldtar en man. För en
man kan inte bli våldtagen eller en kille eller pojke. Ska du säga det så är det
jättepinsamt att säga för en man eller kille att det är åt det hållet.”
Kjellgren menar att en stor faktor till att pojkar är mer synliga i statistiken är på
grund av den stereotypa bild som finns av flickor och pojkar. Kopplat till
genusteori tenderar pojkar att avbildas som aktiva och flickor som passiva
(Giddens, 2007). Detta gör att barn redan i tidig ålder lär sig vilka beteenden som
är önskvärda och godkända för respektive kön vilket påverkar deras beteenden
(a a). Pojkar har således lärt sig att det är mer accepterat att de är aktiva och
aggressiva i jämförelse med flickor.
Kjellgren beskriver hur en sjuårig flicka betedde sig som en vuxen kvinna och
försökte förföra pojkar i hennes klass som då tyckte att detta var väldigt
obehagligt. Läraren uppmärksammade fallet efter att en pojke hade blivit tvingad
att känna innanför flickans trosor och hon hade tvingat sig ovanpå honom. I detta
fall är det då omvända roller gällande överordning och underordning (Hirdman,
2001) där flickan var drivande och sexualiserad medan pojkarna i hennes klass
upplevde situationerna som obehagliga och var rädda för henne.
Kjellgren beskriver även ett annat fall från Johnsons (1989) studie med två
familjehemsplacerade barn, en åttaårig flicka och en elvaårig pojke, där flickan
utsatte pojken för grova sexuella övergrepp. Flickan hotade med att skrika om
pojken inte gick med på att utföra sexuella handlingar och pojken lydde eftersom
han uttryckte att han var rädd att inte familjehemsmamman skulle vilja ha kvar
honom. Kjellgren berättar vidare att erfarna psykologer tvekade på om det förelåg
på det sättet men efter att ha intervjuat pojken, flickan och mamman förstod de att
det var så. För att analysera kring det senare fallet som Kjellgren presenterar så är
det av stort intresse att ingen av utredarna kunde tro att det var sant att flickan var
den drivande och pojken offer. Detta eftersom det strider mot de förutfattade
meningar som finns kring kön och könsroller. Hirdman (2001) benämner detta
som ”det osynliga kontraktet” vilket genom dessa omkastningar av könsroller kan
sägas vara brutet. Kjellgren säger även att:
”tjugo procent av de som begår övergrepp antagligen är tjejer om vi ska tro på
det som unga berättar och en procent av de som blir anmälda är flickor som är
unga och begår övergrepp”.
De flesta av våra informanter beskriver att pojkar upplevs som mer aggressiva och
tvingande medan flickor blir självdestruktiva. Flickor blir då objektifierade på ett
sätt där deras sexuella beteendeproblem blir ett sätt att tillfredsställa pojkar. Andra
intervjupersoner är också väldigt kritiska till detta och menar att det beror på en
stereotyp bild av pojkar respektive flickor. Jämfört med den tidigare forskning
som har gjort så överensstämmer Kjellgrens (2009) och Johnsons (1989)
forskning med det som flera av informanterna nämner, nämligen att flickors
sexuella övergrepp anmäls i väldigt liten utsträckning och mörkertalet är stort. I
och med detta blir flickors utåtagerande sexuella beteendeproblem inte
uppmärksammat i lika stor utsträckning och de beteenden som uppmärksammas är
34
de där flickan befinner sig i situation där hon kan bli utnyttjad och inte tvärtom.
Forskningen som gjorts tidigare som Kjellgren (2009) har sammanfattat i sin
avhandling nämner bland annat promiskuitet som en riskfaktor för att utveckla
sexuella beteendeproblem. Kopplat till denna studie är det många flickor som till
exempel inkommer till socialtjänsten eller som blir uppmärksammade av lärare
och dylikt för att hon bjuder ut sig till pojkar på ett sätt som en vuxen kvinna kan
göra. Detta kan kopplas till genusteori och kvinnans underordning i förhållande
till mannen (Hirdman, 2001). Genom att flickors sexuella beteendeproblem
upplevs vara av mer passiv art där hon utsätter sig för övergrepp och låter sig
utnyttjas alternativt vänder det mot sig själv är hon underordnad pojken som är
mer aktiv och aggressiv. De upplevda skillnaderna mellan pojkar och flickor kan
förklaras med att flickor och pojkar lär sig redan vid väldigt låg ålder hur de olika
könsrollerna är konstruerade (Giddens, 2007). I och med detta så lär sig flickor att
vara mer passiva och bli utnyttjade och pojkar som blivit utnyttjade utnyttjar en
annan person.
5.6 Insatser
Enligt våra intervjupersoner finns det inte så mycket insatser för barn med
sexuella beteendeproblem i åldrarna sex till tolv år.
5.6.1 Vad händer med barnen?
Psykologen på BUP berättar att de har samtalsbehandling. Detta är enligt Nyman
m.fl. (2001) den vanligaste behandlingsformen både i Sverige och utomlands.
Kjellgren berättar att BUP Vasa i Stockholm fokuserar på barn som har blivit
utsatta eller utsätter andra för sexuella övergrepp och har traumabehandling med
dem. Deras arbetssätt som tidigare har presenterats kan förklaras genom en socialkognitiv teori genom att ett utav målen är att ersätta ett icke-önskvärt beteende
med ett beteende som är mer önskvärt (Nordahl, 2005). Detta får barnet lära sig
genom att ändra sina tankemönster. På BUP Vasa kan det till exempel vara genom
att förstå att de kan påverka sitt beteende vilket är en utgångspunkt för socialkognitiv teori (a a).
Det finns ett riskbedömningsinstrument som kallas ERASOR, som bland annat
socialsekreteraren på Barnahus och hennes medarbetare har fortbildat sig i, men
detta tillämpas främst på ungdomar. Kjellgren har använt ERASOR på några
enstaka barn i tioårsåldern men säger att det då finns begränsningar. Detta ger stöd
för gränserna som bör dras mellan vuxensexualitet och barnsexualitet (Larsson,
2001). I och med att barn och vuxna inte har samma preferenser när det gäller
sexualitet kan inte heller samma instrument användas för att mäta återfallsrisker.
Informanten på Barnahus berättar om de riskbedömningar som de gör:
”Man pratar mycket om sexualiteten, för man menar att detta handlar om
sexualitet och lust. Man tittar också på sexuell upptagenhet, om man tittar mycket
på porr? Vad man har för sexuella erfarenheter innan? Om man frågar så istället
för att fråga: har du varit utsatt för sexuella övergrepp innan? Det kan man
liksom inte fråga så. Mer om sexuella erfarenheter och då kan det dyka upp att
man, inte alltid men, själv har varit utsatt för saker också. Sen tittar man på om
man har förgripit sig på samma offer mer än en gång? Har man förgripit sig på
flera offer? Har man förgripit sig på okända är ytterligare risk och så vidare.”
Kjellgren berättar vidare att det finns ett privat företag som heter Off Clinic där
35
det finns ett boende för ungdomar med sexuella beteendeproblem.
Socialsekreteraren på Barnahus tror även att Off Clinic har öppenvård för yngre
barn. Socialsekreterarna på socialtjänsten menar att de insatser de bedömer att
barnet ska ha är mycket beroende på individen. Det vägs in hur länge beteendet
har pågått samt hur det har givits uttryck och de upplever att ofta är det läkande i
sig att få berätta om händelsen. Socialsekreterarna på socialtjänsten nämner även
en öppenvård i Kristianstad där de har gruppverksamhet för barn med sexuella
beteendeproblem. Psykologen nämner att de gör tester kring hur mycket barnet
har förstått av sitt beteende, om det är lågt begåvat och om barnet har någon
neuropsykiatrisk störning. Dessa olika insatser överensstämmer med de skyddsoch riskfaktorer som tidigare nämnts för normbrytande beteende. Till exempel
barnets intelligens är av vikt för att kunna mäta risken för återfall och utsikterna
för framtiden (Andershed & Andershed, 2005).
Psykologen berättar vidare att testerna riktas mycket kring om barnet ska bo
hemma eller placeras. Även socialsekreterarna på socialtjänsten nämner att det
många gånger kan hjälpa att bli placerad hos vuxna som tar emot din berättelse
eftersom de anser att det är läkande i sig att få berätta och att bli trodd. Detta kan
kopplas till en förhöjning av barnets self-efficacy eftersom det då blir bekräftad i
sin berättelse och därmed kan påverka sin situation (Bandura, 1998).
Informanten på Barnahus anser att även om inte dessa barn är straffmyndiga så är
det av vikt att en polisutredning görs så långt det är möjligt. Dels för att anhöriga
ska få en så klar bild som möjligt över vad som har hänt men även för
socialtjänstens bedömning och utredning av händelseförloppet och vad som ska
hända med barnet. Socialsekreteraren på Barnahus nämner även att det tidigare
fanns en tendens att negligera sexuella beteendeproblem vid utredningar genom
att bagatellisera det. Hon har upplevt att det inte har lagts så stor vikt vid till
exempel polisutredningar tidigare eftersom det har bortförklarats med att vara
barns lek och så vidare. Idag menar socialsekreteraren på Barnahus att det finns en
större medvetenhet kring fenomenets inverkan på offrets liv och att det är lika
allvarligt att bli utsatt av ett barn som av en vuxen. Detta kan kopplas till att
normer är föränderliga över tid (Schlytter, 2004) och i det samhällsklimat vi lever
i idag har sexuella beteendeproblem blivit mer uppmärksammat än tidigare vilket
har ökat medvetenheten om vilka konsekvenser beteendet kan ge. Samtliga
intervjupersoner anser att det behövs fler insatser för barn med sexuella
beteendeproblem.
5.6.2 Insatser i familjen
Insatser inom familjen kan bland annat enligt Kjellgren vara att sänka stimuli för
dessa barn som triggar igång beteendet. Som exempel säger forskaren att om
föräldrarna tittar på porr på datorn så är det bra om föräldrarna blockerar
pornografiska sidor eller raderar sin webhistorik så att barnet inte har lika stor
tillgång till dessa sidor. Kjellgren berättar vidare att det även kan handla om att se
över vilka TV-program som barnet tittar på för att ”sexbefria” och inte hetsa upp
barnet. Kjellgren relaterar till ett specifikt fall där dessa insatser visade framgång
efter en månad. Detta kan ses ur ett flertal perspektiv. För att koppla
”sexbefrielsen” till Kosztovics (2009) arbete så kan detta leda till ett
skambeläggande på hela barnets sexualitet. Detta kan i sin tur få till följd att
barnet inte förstår skillnaden mellan sitt beteende och sin person och därmed
känner sig skamfylld för sin person. Fenomenet kan även ses genom socialkognitiv teori där det icke önskvärda beteendet blir ersatt med ett mer önskvärt
36
(Nordahl, 2005), såsom att inte bli sexuellt tvingande eller sexuellt upphetsad.
Eftersom pornografi och sexualiserade TV-program kan vara triggande för dessa
barn (Nyman, m.fl. 2001) är det också ett sätt att sätta barn som kan bli utsatta i
första hand. Offret ska i ett flertal behandlingsformer vara prioritet ett (se till
exempel Söderström m.fl. 2005).
Psykologen berättar att det hade varit en fördel att kunna ta in hela familjen under
ett dygn för att se vilka mönster som finns. Psykologen menar att det är under ett
helt dygn som beteenden och mönster visar sig och därmed ger möjligheter att
hitta vad som bör arbetas med. Informanterna på socialtjänsten menar att det är
viktigt att få med föräldrarna i behandlingsplanen och att de inte bagatelliserar
händelsen och beteendet. Detta har således med miljön att göra vilket
kontinuerligt påverkar ett barns beteende (Nordahl, 2005). Socialsekreterarna på
socialtjänsten menar även att oavsett om det har framkommit någon orsak till de
sexuella beteendeproblemen så behöver de behandling för att undvika återfall.
Detta överensstämmer med den syn som bland annat Carpentier m.fl., (2006) &
Chaffin, m.fl., (2008) har då de menar att risken för återfall minskar vid
behandling med till exempel KBT. Detta sammanfaller även med det som
Söderström m.fl. (2005) menar då det är framtida risker som i första hand ska
elimineras.
5.6.3 Hur arbetar informanterna med dessa barn?
Kjellgren nämner att det är viktigt att en behandlare pratar med barnet på ett sätt
som reducerar skuld- och skamkänslor över det som har hänt. Detta gäller
uttalanden, ordval, fria från värderingar samt att inte ha dömande frågeställningar.
Kjellgren menar vidare att behandlaren ska undvika laddade ord som till exempel
”övergrepp” och ”förövare”. Detta överensstämmer med den tidigare forskning
som gjorts av till exempel Kjellgren (se både 2000 och 2009) och Nyman m.fl.
(2001). Det samstämmer även med den metod som BUP Vasa använder sig av och
som har förklarats tidigare studien där det poängteras att skuld och skam ska
reduceras (Söderström m.fl. 2005).
Kjellgren menar även att det är viktigt att berätta för barnet med sexuella
beteendeproblem vad behandlaren arbetar med och att många barn berättat om
liknande händelser. Detta för att barnet ska förstå att behandlaren är van vid att
höra denna typ av historier.
”Jag är väldigt van vid att prata om sådant här och jag tycker det ska bli
spännande att höra din historia och ditt liv.”
Kjellgren och psykologen påpekar att det är lättare för barnet att berätta om
behandlaren har stöd av offrets berättelse men att behandlaren vill höra barnets
berättelse. Kjellgren talar vidare om ett behandlingsprogram som är utvecklat av
en kvinna vid namn Barbara Bonner som används av BUP Vasa i Stockholm.
Denna behandlingsform har förklarats närmare tidigare i studien. Informanten på
Barnahus nämner att det finns behandling i Stockholm och även i Linköping.
Vidare berättar informanten på Barnahus att BUP i Lund har lyft de här frågorna
och ska utveckla kompetensen inom området.
Alla intervjupersoner nämner olika metoder för att prata med barn med sexuella
beteendeproblem. Söderström m.fl. (2005) beskriver ett antal olika verktyg för att
tala med barn såsom dockor, gosedjur och dylikt. Socialsekreterarna på
37
socialtjänsten nämner nallekort och Emmadockor men påpekar att de inte utför
behandling av dessa barn. De har inte rätt utbildning för att behandla barnen och
menar att det inte är något att eftersträvansvärt att de ska behandla barnen. De
menar att det är bättre att de som har kunskapen om beteendet ska behandla
barnen. Kuratorn och psykologen berättar om sandlåderum där det finns olika
sorters sand, våt eller torr. Barnen får välja vilka leksaker de vill leka med och
leksakerna symboliserar olika saker. Barnen får därefter förklara varför de valt
just de leksakerna. Sandlåderum är även något som Nyman m.fl. (2001) beskriver
i sitt arbete på Pojkmottagningen i Stockholm. Informanten på Barnahus och
psykologen på BUP berättar om Barnahus dockhus som de använder. Här kan
familjerelationer skildras och barnets rädslor och undvikande mönster kan
framkomma, till exempel om de inte vill vara i sovrummet. Psykologen nämner
att om barnet är lågbegåvat så blir habilitering aktuellt. För att åter koppla detta
till social-kognitiv teori tas här alla olika ömsesidigt påverkande delar in
(Nordahl, 2005). Genom att beskriva familjekonstellationer och relationer kan ett
beteende urskönjas som influeras av barnets personliga förhållanden (a a).
Efter avslutad insats upplever psykologen och informanterna på socialtjänsten att
det inte förekommer några återfall av sexuella beteendeproblem. Däremot säger
båda att de inte får veta om den andra instansen får kontakt med barnet efteråt.
Psykologen säger också att det kan vara så att behandlingen och insatserna
fungerar men att det också kan vara så att barnen lär sig att dölja sitt beteende.
Kjellgren säger även att om återfall sker så kan det vara så att det går flera år
mellan de sexuella övergreppen. Då kan det vara svårt att koppla samman
händelserna om det inte är samma socialsekreterare som tar emot fallet. Kjellgren
menar dock att Barbara Bonners behandlingsprogram har givit väldigt bra resultat
och givit goda poäng på skattningsskalor. När barnen har följts upp tio år senare
har i stort sett inga återfall funnits. Enligt Bonners & Walkers (1999) jämförande
studie så framkommer det att 15 respektive 17 procent av barnen fortfarande
uppvisade sexuella beteendeproblem två år efter avslutad behandling. Detta
upplever vi visar att behandlingen är effektiv.
Eftersom Barbara Bonners program är det som används på BUP Vasa i Stockholm
så tolkar vi Kjellgrens svar som att de barn som genomgått behandling på BUP
Vasa ej hamnar i återfall för sina sexuella beteendeproblem i någon hög
utsträckning. Om detta är fallet så kan det utifrån denna studies resultat utläsas att
BUP Vasa möter barnens behov. Detta menas då att det som de här barnen är i
behov av är verktyg för att ersätta sitt icke önskvärda beteende med ett mer socialt
accepterat vilket även kan kopplas till social-kognitiv teori (Bandura, 1998).
Behandlingsformen utgår från att barnet ska känna sig kapabla att påverka sina
känslor vilket är ett exempel på hög self-efficacy (Bandura, 1998). Det är således
en fråga om kognitiva aspekter såväl som miljö och familjeliv vilket gör att andra
behandlingsformer som är inriktade på kognitiva beteenden skulle kunna vara
möjliga att använda som till exempel KBT (Chaffin m.fl. 2008). Alla aspekter i en
persons liv behöver vävas samman för att få en helhetsbild av individen och se
barnet som en del av ett system (Nordahl, 2005). Då kan insatserna bli adekvata
och möta barnets behov.
38
6. DISKUSSION
Diskussionen utgörs av våra frågeställningar och även egna reflektioner som
uppkommit under studiens gång.
6.1 Vad innebär sexuella beteendeproblem hos barn sex till tolv år?
Studiens resultat visar att sexuella beteendeproblem hos barn som är sex till tolv
år är ett sexuellt beteende som inte är åldersadekvat och där det saknas ett
samtycke från det andra barnet. Vårt åldersspann innefattar en stor skillnad i
utvecklingen vilket har gjort det något problematiskt att generellt kunna yttra sig
om hela åldersgruppen. Som Kjellgren förklarar så anser hon att det inte finns
någon sexuell komponent i ålder sex till nio år utan sexualiteten yttrar sig i lek
inom den åldersgruppen. Från tio till tolv års ålder så infinner sig en förpubertet
eller rent utav puberteten och där kan sexualiteten ta en annan form. Vi förstod att
det givetvis är en skillnad i utvecklingen och sexualiteten hos en sexåring kontra
en tolvåring, men vi ville få med utvecklingen i uppsatsen och inte förbise den
något yngre åldern där lek och sexualitet knyts samman. Vi ville heller inte
utesluta den förpubertala gruppen då det kan vara intressant att se det sexuella
beteendet som kan vara avvikande när sexualiteten tar en annan form och
medvetenheten och den kognitiva förmågan ökar hos barnet. Skillnaden i barnets
utveckling belyses även av vuxna när de retrospektivt upplever deras egna
sexuella erfarenheter som debuterande i elva till tolv års ålder. Detta kan tydas
som att vuxna vid denna ålder tolkar sina upplevelser på ett sexuellt sätt jämfört
med yngre åldrar då sexualiteten är mer ur ett barns perspektiv och utlevs genom
lek.
Så som den social-kognitiva teorin förklarar hur personliga förhållanden, miljö
och individens beteende ständigt påverkar varandra och fungerar i en symbios, ser
vi att detta är applicerbart på barn med sexuella beteendeproblem. Då dessa
faktorer är dysfunktionella på de sätt vi redogjort i resultatet så löper barnet större
risk att framkalla sexuella beteendeproblem. Den forskning vi har hittat om
fenomenet är oftast skriven i USA och denna forskning har sedan applicerats i
Sverige. På så sätt blir vår bild av sexuella beteendeproblem tolkat genom
västerländska normer. Detta påverkar den bild av fenomenet som presenterats i
denna studie.
6.2 Hur yttrar sig detta beteende hos pojkar respektive flickor?
Tidigare forskning samt några av intervjupersonerna belyser skillnader mellan
pojkar och flickors sexuella beteendeproblem genom att benämna pojkar som mer
utåtagerande och på så sätt i högre utsträckning benägna att förgripa sig på andra
barn medan flickor tenderar att bli offer. Trots detta så har vi sett stora likheter i
flickor och pojkars sätt att förgripa sig på andra barn. Många nämner att
mörkertalet är stort hos flickor som begår sexuella övergrepp och på så sätt anser
vi att det inte framställs en fullständig bild av fenomenet och könsfördelningen
som reflekteras i statistik och tidigare forskning. Flickor har en större benägenhet
att onanera i skolålder medan pojkar är utåtagerande, men i förskoleålder är det
vanligare att pojkar onanerar. Vad är det för förändring som sker när skolan
börjar? Det kan vara så att de sociala rollerna blir allt tydligare i skolan, där
pojkarna tillskrivs rollen som utåtagerande och flickorna tillskrivs rollen som
passiva och lugna.
39
Är det så att genuskontraktet kan dölja verkligheten? Flickor och pojkar fostras in
roller men vi väljer också att i stort sett bara se flickor och pojkar i de rollerna och
blundar för de alternativa beteendena? Flickor ses inte som förövare, de ses som
passiva offer. Med detta blir det svårt att se realiteten och effekterna av flickors
sexuella beteendeproblem, forskningen blir härmed begränsad. Detta kan
diskuteras genom genusteori men kan även tas ett steg längre gällande
konstruktionen av vad som är manligt och kvinnligt. Genom att utgå från att
flickan är passiv och inte begår sexuella övergrepp så hamnar hon direkt i en
offerroll där hon inte är en aktiv medpartner. Den risken att det är flickan som är
initiativtagare och utnyttjare negligeras och därmed kan det bli en missbedömning
i vilka insatser denna flicka bör ha. Flickor beskrivs som inåtvända men trots detta
så uttrycks det att flickor är mer råa när de begår sexuella övergrepp och att de gör
det mer utstuderat. Kan det vara så att det bara är de grövsta fallen som
uppmärksammas och därav dras den slutsatsen? Eller blir flickor mer råa i
betraktarens ögon då de går emot den stereotypa bilden av hur en tjej ska vara?
Något som benämns som sexualiserat beteende hos en flicka förklaras genom
utmanande poser och klädstil men även så kallade beställningsvåldtäkter.
Kontrasten mellan företeelserna är stor då det sistnämnda beskriver övergrepp mot
andra och då upplevs flickornas handlingar mer utstuderade än pojkars. Vad
händer mellan ytterligheterna?
6.3 Vuxnas reaktioner och sanktioner
För att kunna uppmärksamma sexuella beteendeproblem hos barn anser vi att det
behövs tas i beaktande om barnet upprepar beteendet och har svårt att sluta. Att
barnet har utfört sexuella handlingar mot ett annat barns vilja är något som behövs
utredas oavsett vilken utgång det blir. Detta kan visa på att det har initierats ett
sexuellt beteendeproblem som utan sanktion kan fortgå och eskalera. Att ta tag i
problemet i ett tidigt skede då barnet är yngre gör det lättare för barnet att avbryta
och förändra sitt beteende (Kadesjö, 2010). Man bör också observera huruvida
barnet har någon empati för det andra barnet och om barnet som begår dessa
handlingar respekterar offrets vilja och förstår när det barnet inte vill delta i de
sexuella handlingarna/lekarna. I behandlingsmetoderna som finns på området
finns det punkter man inkluderar i behandlingen som berör barnets normala
sexualitet då det är viktigt att inte skambelägga all sexualitet.
Vad som definieras som övergrepp är inte alltid självklart. När barn som har varit
utsatta för övergrepp börjar utföra avancerade sexuella handlingar på varandra,
ska detta klassas som övergrepp när båda ger samtycke? Icke-samtycket utgår från
att ett av barnen inte vill och det blir här en paradox. Vi anser att ett sexuellt
beteende som inte är åldersadekvat bör uppmärksammas och utgå från beteendet
när man planerar hjälpinsatserna. Även om det inte förekommit något tvång kan
beteendet vara normbrytande och ha bakgrundsfaktorer som har varit skadliga för
barnet. På så sätt behöver barnet hjälp att bearbeta det.
Offrets känsla är något som vuxna behöver lyssna till och ta på allvar. Precis som
Kjellgren uttrycker det i intervjun om de känslor som barn som har varit offer för
andra barns sexuella övergrepp kan känna:
"/.../ kände sig helt vanmäktiga i att de inte kunde få vuxna att förstå att detta var
obehagligt."
Om en vuxen förbiser detta så anser vi att de inte bekräftar offret och de tar inte
40
heller det barn som har utfört handlingen på allvar. På så sätt blir risken att inte få
reda på sanningen och förebygga ytterligare händelser större. Att förneka det
sexuella problematiska beteendet och inte gå till botten med det är inte bra för
några parter. Om barnet har förgripit sig på ett annat barn så är det nödvändigt att
det bedrivs någon sanktion för att ändra beteendet. Om sanktioner uteblir så är
risken ännu större för att barnet fortsätter, då barnet har fått ett tyst medgivande av
de vuxna. Att "välja sida" blir inte alltid ett självklart val när det handlar om yngre
barn. Ett påstått offer bör enligt vår mening alltid tas på allvar. Det som riskeras
att bli försvarat är ett skadligt beteende som kan skörda fler offer och skapa ett
svårföränderligt handlande kontra en lögn som är utpekande.
För att fördjupa sig i vad som har hänt så ska barnet som person och barnets
handlingar skiljas åt. Informanten på Barnahus beskrev hur svårt det kunde vara
att som förälder till ett barn som har förgripit sig på någon behöva hantera alla
splittrade känslor gentemot sitt barn. Här behöver föräldern ofta hjälp att hantera
detta på ett bra sätt så att det inte går ut över barnet på ett skadligt sätt.
Barn i allmänhet behöver en förebild och i synnerhet de barn som har sexuell
beteendeproblematik. Om barnen lever i en översexualiserad miljö behöver de
någon annan som de kan modellera för att inte riskera att de modellerar familjens
sexualiserade beteende. Self-efficacy spelar en stor roll här för att barnet lättare
ska kunna bryta sig ur beteendet. En översexualiserad miljö hemma behöver
således inte betyda att barnet får sexuella beteendeproblem. Barnet måste förstå
att det är beteendet som behöver ändras och inte barnet som person. Som
Söderström m. fl. (2005) förklarar så är det inte bra att skambelägga barnets
sexuella intresse eftersom det inte är skadligt i sig. Det behövs dock en konkret
motivering till varför barnet behöver sluta med det sexuellt utåtagerande
beteendet. Att inte ta tag i det eventuella problemet ökar risken för att barnet
sedan blir ung förövare och fler barn kan bli utsatta för övergrepp.
6.4 Vilka insatser finns och hur möter de barnens behov?
Insatserna i Sverige är knapphändiga och det är ett fåtal ställen där det finns
behandling för barn med sexuella beteendeproblem i sex till tolv års ålder.
Kunskapen om fenomenet verkar heller inte omfattande generellt sett inom de
sektorer där dessa barn hamnar. Det hyrs in konsultationer och handledning från
professionella inom ämnet men vi frågar oss om detta används i lika hög
utsträckning som det behövs. Det finns oss veterligen inga boenden för barn med
sexuella beteendeproblem i åldern sex till tolv år där de kan få behandling. Istället
får tjänstemän förlita sig på att föräldrarna klarar av att avstyra problemet om det
inte finns skäl för att omhänderta barnet. Givetvis finns det i vissa fall stöd till
föräldrar och socialtjänst eller liknande kan hjälpa föräldrarna att försöka komma
fram till lösningar. Men är detta tillräckligt? Vi anser att det är motsägelsefullt att
satsa på behandling och boenden för äldre ungdomar när det enligt tidigare
forskning är av större vikt att förändra beteendet hos yngre barn för att undvika
fortsatta normöverträdelser. Samtliga intervjupersoner ansåg att det behövdes mer
kunskap och insatser på området och det är vi eniga om. Flera av våra informanter
upplever inte att det finns några kända återfall. Detta kan bero på att barnet
kommer till en annan instans eller en annan handläggare. Det finns även
svårigheter med att veta hur effektiv behandlingen är eftersom barn med sexuella
beteendeproblem som inte har fått någon behandling har exkluderats från
jämförande forskning. Detta på grund av att det inte är etiskt gångbart.
41
6.5 Vad beror bristen av forskning på?
Vi har diskuterat vad den knapphändiga forskningen kan bero på och upplever att
det är flera faktorer som spelar in. Att använda benämningen förövare är inte
något som anses passande när det gäller barn vilket visar hur synen på barn
påverkar fenomenet i stort. Som vi tolkar det så är det svårt att se barn bära ansvar
för sina sexuella beteendeproblem och detta kan göra att det därför inte sker stora
interventioner i samhället. Barnet är en produkt av personliga förhållanden, miljö
och sitt beteende. På så sätt kan det upplevas att omfattande behandlingar bör
undvikas då detta kan bli stigmatiserande för barn eftersom barn i allmänhet ses
som oskyldiga. Det som behöver ändras är synen på behandling. Istället för att se
det som något traumatiskt för barnet kan det ses som vägledning för barnet.
Ungdomar blir straffmyndiga vid 15 års ålder och på så sätt tror vi att det kan vara
svårare att kartlägga fenomenet i de yngre åldrarna. Anmäls övergreppen i lika
hög utsträckning? Det kan även bero på att normbrytande beteende i allmänhet har
uppmärksammats och inte specifikt sexuella beteendeproblem.
6.6 Förslag på vidare forskning
Det som varit mest påtagligt under arbetets gång är hur lite kunskap det finns i
samhället om fenomenet. Det borde finnas utbildning för yrkesgrupper som
kommer i kontakt med dessa barn såsom polis, lärare och socialtjänst i högre
utsträckning. Ju mer kunskap om fenomenet desto större blir chanserna att barnen
får den hjälp de behöver och så att de inte faller mellan stolarna. Uppföljningen
kunde även förbättras efter att ett ärende har lämnat en instans. Sekretessen
försvårar kontakten mellan myndigheterna. Åldersgruppen vi har valt att studera
finns det väldigt lite forskning om, i synnerhet i Sverige. Vi anser att det är ett
område och en grupp som behövs uppmärksammas och forskas mer om.
Mörkertalet bland flickor med sexuella beteendeproblem är något som också
behöver undersökas närmare. Ytterligare frågor som det behövs forskning om är
vad socialtjänstens och BUP:s låga återfallskvot beror på, hur barnets behov
tillgodoses utan behandling samt om barnet lär barnet sig att dölja beteendet eller
om det upphör efter samtalsbehandling.
Genom att människor som möter barn i sitt yrke förvärvar mer kunskap om
fenomenet ökar möjligheten för att barnen upptäcks i tid samt att insatserna kan
möta barnens behov på ett adekvat sätt. Om fokus ligger på att hjälpa barn med
sexuella beteendeproblem kan eventuella fortsatta övergrepp undvikas och färre
riskerar att bli offer för sexuella övergrepp.
42
KÄLLFÖRTECKNING
Andershed, H & Andershed, A (2005) Normbrytande beteende i barndomen Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia
Andersson, G & Swärd, H (2008) Etiska reflektioner. I: Meeuwisse, A & Swärd,
H (red.). Forskningsmetodik för socialvetare. Lund: Natur & Kultur.
S. 235-249
Aylward, G. P (2003) Practitioner´s Guide to Behavioral Problems in Children.
Kluwer Academic/ Plenum Publishers. New York.
Back, C med flera (2009) Gemensamma kriterier! Innehållet i ett Barnahus i tio
punkter. Stockholm: Rädda Barnen.
Bandura, A (1986) Social foundations of thought and action: A social cognitive
theory. Prentice-Hall. Englewood Cliffs: New Jersey.
Bandura, A (1998) Health promotion from the perspective of social cognitive
theory. Psychology & Health. Vol 13 no 4, s. 623 – 649
Bonner, B & Walker, E & Berliner, L (1999) Children with sexual behavior
problems: Assessment and treatment. US Department of Health and Human
Services.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2005) Våldtäkt. En kartläggning av
polisanmälda våldtäkter. Rapport 2005:7
Carpentier, M, Silovsky, J & Chaffin, M (2006) Randomized Trial of Treatment
for Children with Sexual Behavior Problems: Ten-year follow-up. Journal of
Consulting and Clinical Psychology. Vol 74, No 3, s. 482-488.
Chaffin, M, m.fl. (2008) Report of the ATSA Task Force on Children with Sexual
Behavioural Problems. Child Maltreatment. Vol 119. No 13, s. 199-218
Giddens, A (2007) Sociologi. Lund: Studentlitteratur
Hirdman, Y (2003) Genus – om det stabilas föränderliga former. Stockholm:
Liber
Johnson, T C (1988) Child Perpetrators – Children who molest other children:
Preliminary findings. Child Abuse & Neglect. Vol 12, s. 219-229
Johnson, T C (1989) Female Child Perpetrators: Children who molest other
children. Child Abuse & Neglect. Vol 13, s. 571-585
Johnson, T. C (1996) Treatment exercises for child abuse victims and children
with sexual behavior problems. 11/96 California
Kadesjö, B (2010) Barn med utmanar. Barn med ADHD och andra
beteendeproblem. Stockholm: Socialstyrelsen.
43
Kjellgren, C (2000) Ungdomar som förgriper sig sexuellt. Expertrapport.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Kjellgren, C (2009) Adolescent sexual offending. Prevalence, risk factors and
outcome. Barn och ungdomspsykiatri. Fakulteten för klinisk vetenskap, Lund.
Lunds universitet.
Kjellgren, C & Wassberg, A (2002) Unga förövare och unga offer – en
kartläggning av sexuella övergrepp. Stockholm: Socialstyrelsen.
Kosztovics, A (2009) Rapport om barns sexualitet på 53 förskolor i Malmö.
http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Rapporterstudier/Rapport%20barns%20sexualitet(1).pdf?epslanguage=sv (2009) 2010-0504 klockan 14.00
Kåver, A (2006) KBT i utveckling – En introduktion till kognitiv beteendeterapi.
Stockholm: Natur & Kultur.
Larsson, I (2000) Barns sexualitet och sexuella beteende. Expertrapport.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Larsson, I (2001) Children and sexuality. Linköping: Linköpings Universitet.
Learning Theories (2008)
http://www.learning-theories.com/social-learning-theory-bandura.html 2010-0408 klockan 12.18
LIBRIS (2010)
http://librishelp.libris.kb.se/help/about_libris_swe.jsp?redirected=true&pref_is_set
=true&textsize=&contrast=&language=se 2010-04-09 klockan 09.52
Långström, N (2000) Unga som begår sexbrott - En forskningsöversikt.
Expertrapport. Stockholm: Socialstyrelsen.
Nordahl, T med flera (2005) Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar
– teoretiska och praktiska perspektiv. Stockholm: Liber
Nyman, A med flera (2001) Unga förövare. Sexuella övergrepp och behandling.
Stockholm: Rädda Barnen och författarna.
Olsson, H & Sörensen, S (2007) Forskningsprocessen - Kvalitativa och
kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber
Robson, C (2002) Real World Research. Oxford: Blackwell Publishing
Schlytter, A (1999) Kön och juridik i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur
Schlytter, A (2004) Rätten att själv få välja. Lund: Studentlitteratur
44
Söderström, B (red) med flera (2005) BUP Vasas verktygslåda. Barn- och
ungdomspsykiatri, Mottagning Vasa, Stockholm: Stockholms läns landsting
45
