Tuffa tider för franska lärarutbildningar Han gör

Forskning
Bildning
U tb i l d n i n g
Praktik & Teori 02:2008 En tidskrift från Malmö högskola
Tuffa tider för franska
lärarutbildningar
Han gör mobilen till
mattelaboratorium
TEMA Vad är en bra
lärare?
1
Redaktör: Sanna Holmqvist
I redaktionen: Per M Eriksson
Ansvarig utgivare: Maud Larsen
Layout: Fikon Design AB
Bilder: Martin Lindeborg Sydsvenskan/IBL s. 2.
Leif Johansson s. 1, 4, 6, 10, 12, 16, 19, 54, 56, 59, 60.
Nils Bergendal SVT (Klass 9A) s. 28, 29, 48, 50.
Illustration: Cajsa Fredlund
Tryck: Holmbergs i Malmö
Praktik&Teori ges ut av Malmö högskola
Kontakta gärna redaktör Sanna Holmqvist,
040–665 70 43, [email protected].
2
Ledare
5
I praktiken
10
I praktiken
17
Forskning på gång
24
Krönika
30
Tema
39
Tema
34
Tema
48
Tema
50
Porträttet
Sanna Holmqvist
INNEHÅLL
3
Tuffare tider att vänta för lärarutbildningarna i Frankrike
Helena Smitt
Collegeåret blev språngbrädan in på högskolan
Magnus Sjöholm
”Svenskundervisningen vill få invandrarna att tänka svenskt,
inte kritiskt”
Annette Fröstberg
”Akademiska studier har ibland en närmast skadlig inverkan
på språket”
Rakel Chukri
”Mina barns lärare ska vara…”
Maria Sehlin
”Läraren måste arbeta för en rättvis skola”
Fredrik Karlsson
”En bra lärare lär eleverna att lära”
Bernt Gunnarsson
”Stavros, Igor och de andra fick oss att må bra i skolan”
Amina Bektasevic, Johan Malmlöf
Han lär unga att upptäcka matematiken – med mobilens hjälp
Björn Hedman
3
4
LEDARE
LEDARE
De värsta biltutorna har precis tystnat, nu är det över för
denna gången: studentfirandet som så här års tar över stadens gator och torg.
Trots att jag svär över tutor och bilköer tycker jag ändå att det är lite kul. Det
är svårt att inte smittas av den ohöljda glädjen. De är framme vid målet efter
12 års slit, nog kan det vara dem väl unnat att få tjoa och tuta ett par dagar.
Även inom högre studier råder avslutningstider. Jag sitter en eftermiddag på
examenshögtid och tittar på högtidsklädda nyblivna tandläkare, som också firar ett uppnått mål. Nu ska de på allvar ut i arbetslivet, nu förväntas de kunna
saker, vara experter, ta hand om patienter. Det är roligt, nervöst, vuxet och
spännande i en salig blandning. Deras firande är inte lika högljutt som gymnasiestudenternas, här finns ett litet stråk av allvar, det tutas inte och åks inte
flak. Men stoltheten och glädjen är inte att ta miste på. Nu slutar ett – och nu
börjar ett annat.
Gemensamt för dem alla är att de nu lämnar en del av utbildningsväsendet
bakom sig, antingen för att gå vidare till nästa studienivå, eller för gott. Deras erfarenhet av skolans värld är långvarig och djuplodande. En sak som jag
vågar tro att de alla har en uppfattning om, ifall jag skulle fråga dem, är vad
som utgör en bra lärare. I värsta fall skulle de åtminstone ha ett svar på vad
som INTE är det.
Det är ju det som gör att vårens diskussion, i Klass 9A:s kölvatten, blir så
omfattande. För att skolans värld är något som alla har åsikter om. Vi har alla
varit elever, vi har alla haft lärare, vi är många som har barn i skolan idag. När
det gäller skolan tycker vi oss alla veta precis. Och så ska det vara. Det vore
väl hemskt om vi inte brydde oss om den skola, där vi tillbringat så mycket
tid och där våra barn ska vara lika länge. Så klart ska den väcka vårt djupaste
engagemang. Fast samtidigt som många av våra upplevelser är allmängiltiga,
är de också djupt personliga och individuella. Våra åsikter präglas av vilka vi
är, vilka vi var just då, vilka vi mötte och hur; vilka som nådde fram, vilka vi
nådde fram till, vilka som hade något att säga just mig.
Vi bestämde oss för att göra frågan ”Vad är en bra lärare?” till temat för
det här numret av Praktik&Teori och låta människor med olika relationer till
skolan ge sin bild. Här finns lärarutbildaren, föräldern, lärarstudenten – och
här finns eleverna från den numera smått berömda Klass 9A.
Ha en härlig sommar
Sanna Holmqvist, redaktör
5
6
I prak tiken
I prak tiken
Tuffare tider
att vänta för
lärarutbildningarna
i Frankrike
Av Helena Smitt
Söktrycket till utbildningen är högt, trots att utslagningen
under utbildningens gång är stor och löneutvecklingen inom
yrket dålig. Men trygga anställningsförhållanden gör ändå
läraryrket attraktivt i Frankrike. Nu diskuteras främst hur
det nya sparpaketet kommer slå mot en utbildning som får
kritik redan i dagsläget.
Paris, våren 2008. Hela stan har pudrats av en dos snö – så även Frankrikes största lärarutbildning, Institut Universitaire de Formation des
Maîtres, IUFM, i Versailles. En kilometer bort reser sig det mäktiga
slottet i Versailles, som en väldig påminnelse över svunna storhetstider.
Ingenting är längre som förut – inte heller i Frankrike och här händer
mycket på utbildningsområdet.
På metron hit basunerar tidningarna ut president Nicolas Sarkozys
sparpaket i 7 miljarder euro-klassen. Årligen. Redan tidigare har regeringen beslutat att hälften av alla statsanställdas pensionsavgångar inte
ska återbesättas. Därför ockuperar gymnasieelever i Paris med förorter
11 gymnasieskolor i protest mot att regeringen minskar antalet lärare i
hela Frankrike med drygt 11.000. Detta drabbar framförallt gymnasie-
7
I prak tiken
Lärarstudenterna Domingo Aquilera och Anne
Derigal.
Thierry Cohen, universitetet i Cergy/Pontoise.
8
skolorna. Eleverna protesterar både mot för stora
klasser; 38–39 i varje klass och att valmöjligheterna minskar då ämnen försvinner.
Ändå är de 31 lärarutbildningarna i Frankrike
till skillnad från lärarutbildningarna i Sverige eftertraktade. Det är fortfarande konkurrens om
platserna och det tycks som om situationen i skolan knappast inverkar på lärarutbildningarnas popularitet.
– Både ja och nej, säger Serge Goursaud, doktor i kemi och tillforordnad chef på IUFM i Versailles. Ja, vi har fortfarande många fler som vill
bli lärare än vi kan utbilda, fortsätter Goursaud
som basar över den största av de tre lärarutbildningarna i Parisområdet. Ända kan vi inte som tidigare välja och vraka bland lärarstudenterna. Vi
har även märkt en viss avmattning när det gäller
de naturvetenskapliga ämnena under senaste året.
Det råder dock ingen brist på lärare i naturvetenskapliga ämnen.
Den goda tillgången på studenter gäller även de
övriga 30 lärarutbildningarna i Frankrike. Detta
trots att lärarlönerna är modesta. En lärare tjänar
efter 20 år i yrket inte mer än drygt 2 400 euro i
månaden och lönen är lika oberoende var i skolan
man jobbar. Många nyutbildade hamnar dessutom
i de mest svårhanterliga skolmiljöerna i storstädernas ytterområden.
– Att så många ändå vill bli bli lärare beror på
de trygga anställningsförhållandena, tror Serge
Goursaud. Det är franska staten som garanterar en
statsanställning och ordnar jobb och ingen behöver faktiskt söka sitt första jobb, vilket kan tyckas
I prak tiken
”Jag menar att vi behöver få
in nya människor med andra
erfarenheter i läraryrket.”
nästan antikt. Dessutom finns åtskilliga förmåner som sex veckors semester,
många lov, rätt att ta tjänstledigt mm.
– Min uppfattning är att vi har för
små rörelser i lärarkåren redan idag. Jag
menar att vi behöver få in nya människor med andra erfarenheter i läraryrket.
– Nu tror jag att lärarutbildningarna
i Frankrike kommer att gå igenom stora
förändringar framöver. Den mest brännande frågan rör dock anpassningen till
Bologna, LMD, licence, master, doctorat. Det pågår diskussioner om hur lärarutbildningen ska komma upp på masternivå, där är den inte idag. En annan
diskussion rör om mastern ska innefatta
alla nivåer av de framtida lärarna men
då fackföreningarna på utbildningsområdet är starka i Frankrike gäller det att
gå försiktigt fram för utbildningsministeriet, säger Serge Gorsaud.
För att bli lärare och till skillnad från
Sverige måste alla studenter först skaffa sig en licence, alltså motsvarande fil.
kand. på ett av Frankrikes 86 universitet
innan man börjar på en lärarutbildning.
I Frankrike är universitetsutbildningarna
öppna för alla som har en godkänd studentexamen även i yrkesämnena, också
det en skillnad mot Sverige. Dock är utslagningen stor och redan första året slutar mellan 30–40 procent av studenterna
på de franska universitetens grundutbildningar. Alltså, redan här sker en selektering av vem som kan bli lärare. Att
så många slutar hör även ihop med låg
lärartäthet på universiteten, bristande
studiemedelsystem och studiestöd.
– Här händer dock mycket just nu på
de franska universiteten för att få fler
att lyckas, säger Thierry Cohen, chef för
den studieadministrativa avdelningen
vid universitetet i Cergy/Pontoise i en av
Paris förorter. Vi arbetar på att studenterna ska förstå att en universitetsutbildning ska leda till ett jobb. Vi ordnar så
att de kommer ut på praktik redan på
grundutbildningen. Blivande lärarstu-
9
I prak tiken
denter kan exempelvis under licencestudierna göra
studiebesök i olika skolor. Men de deltar inte i undervisningen på det här stadiet.
Efter en godkänd licence dvs fil.kand. i ett eller ibland två ämnen, kan vem som helst börja en
tvåårig lärarutbildning. Man väljer vid inträdet i
IUFM om man vill arbeta mot förskolan, grundskolan eller gymnasieskolan och utbildningen är
lika lång oberoende av vad man väljer. Detta avspeglar sig också i hur det stora lärarkollektivet på
drygt en miljon lärare organiserar sig. FSU, Federation de Syndicat Unifié är ett av Frankrikes starkaste fackförbund och här finns allt från förskollärare till universitetslärare.
På landets 31 lärarutbildningar fortsätter dock
utslagningsmekanismerna då enbart hälften av
studenterna klarar de ämnesprov som finns mellan år ett och två. Proven är olika svåra beroende på var i skolan man i framtiden ska jobba och
man kan gå upp flera gånger. Det betyder också att
någon verklig kontakt med sitt framtida yrke får
studenterna först andra året på lärarutbildningen
eller femte året av sina universitetsstudier. Då är
man stagiare, kandidat, och avlönad på två olika
skolor under några dagar i veckan. Samtidigt läser
man pedagogik och didaktik på IUFM.
– Enfin, äntligen börjar jag förstå bredden i yrket
och hur roligt det är, säger Anne Derigal, blivande
lärare i spanska på gymnasieskolan. Som student
är du mätt på längden och tvären hela tiden men
att undervisa och att lära sig stå på scen kommer
alldeles för sent i utbildningen. Och en del hoppar
av först nu.
10
Anne Derigal har många synpunkter på sin utbildning liksom hennes kollega Domingo Aquilera
pa IUFM i Cergy.
– Jag arbetar som stagiare i Gennevilliers i det
man kallar “les banlieus sensibles”, dvs i en av Paris fattiga förorter. Jag tycker inte alls att utbildningen förberett mig för de konfliktsituationer jag
ställs inför eller hur jag ska hantera sociala problem, säger Domingo Aguilera. Jag har elever som
bor så trångt att de inte kan läsa hemma. Det ställer helt andra krav på min undervisning och på
mig som person.
– Min andra stora invändning gäller hur utbildningen är konstruerad, fortsätter Domingo Aquilera. Jag har förutom en licence även magisterexamen som är första året på en master. Därmed har
jag, via mitt ursprungsuniversitet, kommit i kontakt med olika slags forskning. Men någon forskning finns inte pa IUFM i Cergy. Det är en yrkesutbildning utan djupare kontakt med forskningen
och många IUFM har inte speciellt gott rykte.
Frankrike har under senare år halkat ner vid internationella jämförelser när det gäller skolelevers
kunskaper i läsning, skrivning och matematik och
även universitetens forskningsresultat har svårt att
hävda sig internationellt, vilket bekymrar departementen. Högerregeringen med Nicolas Sarkozy
i spetsen införde vid makttillträdet för ett år sedan två departement på utbildningsområdet, varav ett helt ska ägna sig åt högre utbildning. Presidenten lovade 2007 också att höja budgeten för
högre utbildning med fem miljarder euro under de
kommande fem åren, vilket många idag tvivlar på
I prak tiken
”Jag tycker inte alls att utbildningen förberett
mig för de konfliktsituationer jag ställs inför
eller hur jag ska hantera sociala problem”
kommer genomföras med tanke på vårens
chockartade sparpaket. Förra sommaren
genomfördes även LRU, liberté et responsabilité de l’Université, vilket är en lag som
ska garantera universiteten större självständighet och makt men den lägger också ett
större ansvar på universiteten att se till att
studenterna blir anställningsbara. Universiteten styr i o m den nya lagen över budget
och löner och kan därmed dra till sig intressantare forskare.
Under 2007 knöts även alla lärarutbildningar till ett närliggande universitet. Det
betyder bl.a. att IUFM i välmående Versailles numer tillhör universitetet i Cergy/
Pontoise med en mångkulturell och klassmässigt blandad befolkning. Det möter inte
bara hejarop från anställda i Versailles.
François Pernot, lektor i modern historia
och vicepresident Cergy/Pontoises universitetsstyrelse, ser enbart fördelar med integrationen av IUFM i universiteten.
– På kort sikt har IUFM mest att vinna på
integrationen. Det är på universiteten den
verkliga forskningen bedrivs och integrationen innebär helt andra möjligheter både för
studenter och lärare att dra nytta av denna
forskning. Lärarutbildningarna har av tradition kanske bara en fjärdedel disputerade
lärare men här kommer att ske stora förändringar. På längre sikt ser jag också fördelar för universitetet då vi blir större och
starkare även om integrationen självfallet
även innebär rationaliseringar. •
11
12
I prak tiken
I prak tiken
Collegeåret blev
språngbrädan
in på högskolan
En som var på flykt från krigets Bosnien och en som bara
ville bara spela fotboll. Två unga människor träffades på
det första Collegeåret på Malmö högskola 2002–03. Nu,
fem år senare, placerade vi de två pionjärerna vid ett cafébord för att prata om hur det var och hur det blev.
Av Magnus Sjöholm
Så här började det. För tolv år sedan. Aida Basic, 25 år, bodde i Bosnien.
Ett land som slets sönder av inbördeskrig. Till slut lyckades hon fly.
Övergav både Bosnien och de ständigt uppskjutna drömmarna om att
få studera serbokroatiska och litteraturvetenskap på universitet. Aida
hamnade i Malmö.
– Jag frågade mig ofta var någonstans jag kunde känna mig hemma.
Genom hela introduktionen och integrationen här hade jag så många
frågor som samhället inte gav mig några svar på. Då vill jag jobba med
sådana frågor, tänkte jag.
Utbildningen för Studie- och yrkesvägledare tvingade Aida att komplettera betygen med engelska, på Komvux.
– För att få bidrag och studielån var jag tvungen att studera fler ämnen, sådana jag redan kunde. Det kändes onödigt. Då fick jag se en annons för Collegeåret på Komvux.
För tolv år sedan tränade Alexander Ekström fotboll större delen av
sin vakna tid. Han är åtta år yngre än Aida, skulle bli proffs och gick på
13
I prak tiken
Aida Basic och Alexander Ekström.
MFF:s fotbollsgymnasium på Borgarskolan.
– Det var bara fotboll som gällde.
Efter att inte ha tagit plats i MFF spelade han ett
tag i Tyskland innan han återvände till Malmö.
– Jag började jobba på ett lager men tänkte ganska snart att ifall jag ska jobba här tills jag blir
pensionär blir jag nog deprimerad. Istället ville jag
bli idrottslärare och gå på Idrott och fysisk bildning på Högskolan. Men då var jag tvungen att
först läsa in Naturkunskap B och Franska B.
– Så jag låg hemma och kollade tidningen när
jag såg en annons i Sydsvenskan. OK, tänkte jag.
Jag kan väl testa.
Collegeåret var, då det presenterades, en unik
utbildningssatsning på Malmö högskola. Den har
14
sitt ursprung i högskoleproposition ”Den öppna
högskolan” och ska locka människor till högskolan från miljöer där det inte finns en tradition att
läsa vidare efter gymnasiet.
Utbildningen är ett sätt att få testa på högskolestudier för dem som tycker steget direkt till högskolan är för stort, en slags övergångsutbildning.
Hittills har runt 100 studenter genomfört den. Collegeåret anses allmänt vara mycket framgångsrikt,
på det individuella planet, men har inte attraherat
så många som Högskoleverket hoppades på.
När Collegeåret väl startade tyckte Aida att det
var alltför mycket vägledning.
– Man fick samma information, i olika format,
av olika studie- och yrkesvägledare. Vi hade många
I prak tiken
vägledare på vår utbildning. Å andra sidan var det alltid någon tillgänglig. Vi
ifrågasatte allt vi undrade över, frågor
som man inte skulle våga ställa under
andra omständigheter och som man nu
fick svar på. Det var jättebra!
Aida gillade också att utbildningen visade så stor hänsyn till studenternas olika bakgrund och olika kunskaper. Alexander håller med.
– Det var rätt stora nivåskillnader.
Och var och en fick hjälp efter behov.
Det känns som om det var en utbildning
speciellt för oss som inte har föräldrar
med akademisk bakgrund. Som inte har
inblicken i högskole- och universitetsvärlden.
– Just det, säger Aida.
– När jag som invandrare träffar lärare med invandrarbakgrund, då ser man
att det är möjligt. I dag ser jag och vet
jag att det är möjligt. Det förstärker målet man har!
Året då hon tillbringade halva veckan
på Komvux och halva på Högskolan gav
henne, som hon säger, en inblick i ämnena och hela strukturen:
– Jag har ju inte läst på grundskolan
eller gymnasiet i Sverige. De tankarna,
att jag inte visste vad jag missat, gjorde
mig lite orolig. Det är som med språket.
Det finns alltid en oro med svenskan.
Det är nytt, man anstränger sig men man
är lite osäker för det blir aldrig riktigt
hundraprocentigt.
En annan sak de är överens om är lärarna.
– Det kändes som både högskolan och
Komvux tog utbildningen på ett seriöst
sätt eftersom de satsade på bra lärare,
menar Alexander och Aida instämmer:
– Vi fick engelskspråkiga lärare från
Kanada och London som gjorde att man
blev intresserad av ämnet på ett helt annat sätt. Det blir en annan stämning när
läraren pratar om allt möjligt på sitt förstaspråk istället för en svensk lärare som
ska lära ut.
– Sedan var det ju inte heller så hårt
tempo utan ganska lätt. Jag var i en ålder då man vet att man klarar det. Jag
visste ju vad jag ville satsa på.
Även Alexander pratar om motivation och vikten av att ha en målsättning.
Han karakteriserar, för egen del, utbildningen som ” en snabb inblick i vad som
krävs.”
– Vi pluggade inte grammatik utan
istället hur man bygger upp texter, hur
man skriver uppsatser, sånt som man har
användning för. Man fick läsa lite högskoletexter, texter på engelska, lära sig
hur litteraturen funkar.
Från början var de 30 elever. 20 fick
ut sina poäng. Av dem Alexander som
sedan sökte och kom in på Idrottslära-
15
I prak tiken
reutbildningen.
– Då hade jag stor nytta av att veta
vad lärarna vill ha fram. Det kändes att
jag låg före redan från början.
Han blev klar i januari, efter nio terminer.
– Eftersom idrott är det bästa jag vet
så är det fantastiskt att också få jobba
med det.
Nu har han ett vikariat som idrottslärare i Åkarp. Han tar lite extratimmar
men att få en fast tjänst är inte helt lätt
just nu. Han har dock redan ett nytt vikariat på gång till nästa termin.
Men eleverna lär inte få spela så mycket fotboll.
– Skolan är till för alla och många gillar inte fotboll. Vi spelar bara fotboll en
enda gång under terminen. Fotboll spelar de ändå så mycket på sin fritid och
får sin dos då.
Eleven Alexander hade alltså inte gillat läraren Alexander?
– Förmodligen inte. Man känner så
klart igen sig lite i fotbollskillarna, säger
Alexander och ler.
Han är lagkapten i IFK Klagshamn –
Malmös snabbast förbättrade lag. På två
år har de avancerat två divisioner och är
just nu i, ja, Division 2.
Aida studerade till studie- och yrkesvägledare på Malmö högskola och blev
klar 2006. Först fick hon inget jobb så
16
hon anmälde sig till en kurs om utbildningsfrågor, på magisternivå och fick
också ett sexmånadersvikariat.
– Jag tänkte att det är nog är bäst jag
fortsätter studera, ifall jag inte får jobb
sedan. Sedan körde jag dubbelt i två år
och nu har jag bara kvar min uppsats på
magisternivå och samtidigt en fast tjänst
på Malmö kommun. Så det har gått bra
för mig, säger Aida, inte utan stolthet i
rösten.
Idag jobbar hon som både arbetsmarknadssekreterare och introduktionshandläggare.
– Jag träffar arbetslösa svenskar och
invandrare och ser till att de har sysselsättning, några aktiviteter, att de aktivt
söker arbete eller satsar på en utbildning. Någonting som för dem närmare
arbetsmarknaden.
– Som introduktionshandläggare träffar jag folk som är nyinkomna till Sverige. De kombinerar SFI (Svenska för
invandrare) och arbetsmarknadsutbildning. Där finns jag som stöd, som kontaktperson och ger svar på alla deras frågor och funderingar.
Aida gillade Collegeåret så mycket att
hon blivit en slags ambassadör för utbildningen.
– Många nyanlända till Sverige läser
SFI och har högskoleutbildning från
hemlandet. De är ute efter snabba möj-
I prak tiken
”När jag som invandrare träffar lärare
med invandrarbakgrund, då ser man
att det är möjligt.”
ligheter men saknar svenskan och Collegeåret är en möjlighet just för
dem.
Aida berättar också om några vänner som upplevde den här möjligheten att testa högskolestudier som ”underbar”.
– Det var många som egentligen lagt ner sina ambitioner och drömmar, som inte visste vad de ville. Men eftersom vi fick ställa så mycket
frågor fick vi också de svar vi behövde.
Aida tycker att många fler borde ta ett Collegeår.
– Så att man inte hoppar på sånt man egentligen inte vill, utan hinner
känna och tänka. Ifall man påbörjar en utbildning där man inte hittar sig
själv, lägger man av och gör kanske aldrig om det igen. Det finns många
som kanske satsar på ett jobb där de inte trivs, så kanske borde det vara
obligatoriskt i någon form.
Aida får också sista ordet.
– Många av de nya människorna i Sverige är unga som påbörjat sina
studier i hemlandet. De har önskemål om att fortsätta vidare på högskola och universitet. Men när man ser alla tråkiga år som man tvingas
tillbringa på Komvux blir man lite besviken och orolig – kommer man
verkligen att klara detta?
– Collegeåret är en jättebra möjlighet att utvecklas här i Sverige. Collegeåret höjer moralen, förstärker målet. Det tycker jag. •
17
18
F ORSKNING PÅ GÅNG
F ORSKNING PÅ GÅNG
”Svenskundervisningen
vill få invandrarna
att tänka svenskt,
– inte kritiskt”
Av Annette Fröstberg
– Den som behärskar språket har nycklarna till samhället.
Det är genom språket man är en människa.
Doktorand Mozhgan Zachrison hoppas att hennes forskning ska leda till förändring av svenskundervisningen för
invandrare. Den borde vara mer anpassad efter invandrarnas behov och handla mindre om påskseder och svenska
öar, menar hon.
Vägen till att bli doktorand på IMER, Internationell migration och etniska relationer, i ämnet interkulturell kommunikation med fokus på
invandrares språkinlärning har varit minst sagt brokig för Mozhgan
Zachrison. Men minst lika självklar och målinriktad. Språket och möjligheterna att uttrycka sig genom det har fascinerat henne ända sedan
ungdomstiden i Iran. Där läste hon gymnasieutbildning med ekonomisk
inriktning, men hade alltid ögon och öron öppna för alla slags samhällsfrågor runt omkring sig. Såg, tog in, och skrev om det. Att använda ord
och språk gav en känsla av makt att kunna påverka.
19
F ORSKNING PÅ GÅNG
”Det var precis som om min
generations invandrare inte ansågs
passa som lärare, inte var önskade.”
En av de första artiklar hon skrev och skickade in till en tidning handlade om barnarbete. På en stor strandfest hade hon sett en liten pojke
som på löpande band fick slita hårt med att grilla majs till alla de festande gästerna.
– Jag var sexton år och jag fick pengar av tidningen för det jag hade
skrivit, och min mamma var så stolt över mig och den artikeln i tidningen…
När hon som 21-åring kom till Sverige såg hon både samhällsfrågor
och frustration. Men nu från sin egen horisont. Hon hade inget språk
längre, och ingen möjlighet att göra sig förstådd och uttrycka sig på det
sätt hon alltid varit van att kunna.
– När jag hade varit här en vecka blev statsminister Olof Palme mördad. Jag såg allt om det på tv, men jag kunde inte urskilja orden, vad de
pratade om. Allt jag hörde var bara som en enda stor mening utan sammanhang.
Hon tyckte att hon hade kommit till ett exotiskt samhälle, med ett
mycket konstigt språk, och hon kunde inte komma in och delta i samhället.
– Och hos myndigheter kändes det jättekonstigt, man osynliggjordes
nästan. Det är just språket som gör en till en människa. Man måste ha ett
språk, skriftligt och muntligt, och det hade inte jag. Det tog kanske två
år innan jag hade det.
Utanförskapet fick henne att ställa sig själv många frågor om villkoren
för invandrare. Hon talade också mycket med andra invandrare om undervisningen i svenska, och om tänkbara förklaringar till varför Sverige
har så många invandrare som bott här så många år men inte kan språ-
20
21
F ORSKNING PÅ GÅNG
F ORSKNING PÅ GÅNG
ket. Många var mycket kritiska till inlärningsmodellen i undervisningen
i svenska för invandrare, och tyckte att de hade blivit mer uppfostrade
än undervisade.
– Det är precis som om man i svenskundervisningen vill få invandrarna
att tänka svenskt, inte kritiskt. Allt handlar om hur man gör i Sverige,
hur man firar påsk och vad svenska öar heter och sådant. Det tas inte
hänsyn till bakgrund, kunskaper och behov hos individerna. En mamma
från mellanöstern har kanske fullt upp att göra hemma i sin familj och
kommer kanske aldrig att kunna åka till Gotland. Istället får hon skämmas för att inte kunna komma på utvecklingssamtal för sina barn i skolan.
Ett tag var Mozhgan Zachrison inne på att bli lärare i svenska och
engelska för få utlopp för sina känslor för detta med språkets makt. Hon
började studera på Lärarhögskolan i Malmö.
– Men det var fel tider då. Jag kände mig som i ett vacuum. Det var
precis som om min generations invandrare, då på 90-talet, inte ansågs
passa som lärare, inte var önskade. Man fick en känsla av att man måste
vara uppväxt med blåbär och Gustav Vasa för att kunna få bli lärare i
svenska, skrattar Mozhgan Zachrison.
Skrattet är inte helt utan bitterhet. Men hon har tagit revansch på den
där gamla tråkiga känslan många gånger om. När hon återigen blev student flera år senare, i nya tiders anda på nya Malmö högskola, slutade
det med en magisterexamen i internationell migration, och så nu då hennes forskartjänst.
I sin forskning undersöker hon nu invandrarnas språkinlärning och
hur den påverkar deras kommunikativa kompetens. Forskningen berör
också identitet, kultur och socialisation i förhållande till förmågan att
kommunicera.
– Många invandrare klagar på att de inte har kontakt med svenskar,
men det sociala språket lär man sig genom svenska, och att kunna kommunicera på rätt sätt.
Mozhgan Zachrison är klar med sina fältstudier och arbetar med sammanställningen för avhandlingen, som läggs fram till hösten. I fältstu-
22
F ORSKNING PÅ GÅNG
”Man ska kunna få annat att skriva om
än hur svensk påsk firas, till exempel
förbereda sig för ett utvecklingssamtal för
barnen i skolan.”
dierna följde hon en grupp invandrare under deras svenskundervisning.
– Jag satt med i klassen och följde hur svenska undervisades, tittade på
vilka böcker man använde, och på pedagogiken.
Varje gång stannade hon också kvar och åt lunch med eleverna och
talade med dem i grupp, samlade in och skrev ner vad de sa och tyckte.
Det blev en hel del på temat motivation, hur eleverna upplevde sin egen
motivation, och vad de själva önskade och tyckte sig behöva i inlärningsprocessen.
Även om inte sammanställningen är klar ännu tycker Mozhgan
Zachrison att vissa saker redan är tydliga.
– Pedagogiken hur man lär ut svenska för invandrare måste bli bättre.
Vi måste hjälpa invandrarna att bli kommunikationskompetenta, inte
bara att de har grunderna, utan också att de klarar kommunikation i
olika sammanhang.
– Man måste få lära sig skillnad på hur man talar med en banktjänsteman och med en kompis, annars kommer man att tala till alla på samma
sätt och det blir fel. Jag hörde till exempel en kille som frågade ”vad ska
vi tillverka idag?”. Jag förstod ju vad han menade och att han inte hade
fått lära sig skillnad på hur man talar till kompisar i klassrummet och
arbetskamrater i en verkstad.
Undervisningen i svenska diskuteras idag från fel utgångspunkt, menar Mozhgan Zachrison.
– Man har inte använt den interkulturella pedagogiken, som ju faktiskt finns. Utbildningen är en process som är beroende av både pedagogerna och eleverna. Lärare måste få veta mer om sina elevers brister, vad
23
F ORSKNING PÅ GÅNG
de behöver. Lärarna är frontfigurer i välfärdsamhället, men de används inte på rätt sätt idag.
Eleverna måste också få ett annat förhållningssätt till inlärningen, till exempel genom att svenskundervisningen blandas med praktik.
– Man ska skicka ut dem själva att upptäcka
och lära, inte mata dem! Man ska kunna få annat
att skriva om än hur svensk påsk firas, till exempel träna sig för ett utvecklingssamtal för barnen
i skolan.
I sin forskning har Mozhgan Zachrison tittat
mycket på pedagogik i andra länder. Den interkulturella pedagogiken finns och används i flera länder, men inte i Sverige. Hit har den än så länge
bara kommit till den akademiska nivån, i böcker
och i forskning, konstaterar hon. Men inte i vardagen, till kommunernas undervisning i svenska för
invandrare.
– Om man vet att det finns annan pedagogik,
som till exempel den interkulturella pedagogik
som används i USA och England, där man är mer
van vid migration – varför används inte den här i
Sverige då? Är det ett sätt att genom språket behålla makten, att använda språket för att exkludera andra..?
Hela tiden går frågorna tillbaka till språket och
utanförskapet, förhållandet däremellan. Att ha ett
språk och kunna kommunicera det är det som är
makten. Ytterst handlar det också om hur samhäl-
24
let ska se ut och fungera på bästa sätt för alla.
– Vad gör vi här, alla vi invandrare i Sverige?
Hur mycket makt kan vi ha? Hur kan vi påverka
detta samhälle? För vi är ju väldigt många som
kommer från andra länder. Men man måste kunna
språket för att göra sig förstådd och få makt över
sin egen situation, kunna göra det man vill, och få
folk att lyssna i samhället, så är det.
Mozhgan Zachrison hoppas att hennes forskning ska kunna leda till en bättre och mer användbar undervisning i svenska för invandrare. Lyftande och inte uppfostrande, och med individuella
kursplaner baserade på elevernas bakgrund och
kunskaper.
Den hastigt avbrutna lärarutbildningen på
90-talet har redan fått revansch. Som forskare undervisar nu Mozhgan Zachrison på kursen Interkulturell kommunikation på IMER. Hon ger också
föreläsningar både på programmen Fastighetsvetenskap på Urbana studier och Public Health på
Hälsa och samhälle.
– Interkulturell kommunikation handlar inte
bara om språket som sådant utan också om det
sociala språket, vad som händer med människor
när de träffas. Idag är det nödvändig kunskap som
behövs vad du än jobbar med.
Språk ger inte bara makt utan nycklar för att
öppna upp mellan människor och olika kulturer i
en interkulturell kommunikation – på lika villkor.
F ORSKNING PÅ GÅNG
”Man ska skicka ut dem själva att
upptäcka och lära, inte mata dem!”
25
26
m flörta
so
e d byr å
m
r
KRÖNIKA
u p p m u n t r a s e t t f y r k a nti
g
uetter
t
sp
ka pir
r
istis
åk
stil
ör
tf
n.
lle
ka
tä
ns
Is
ve
at s
r
k
KRÖNIKA
Av Rakel Chukri
Kulturjournalist på Sydsvenskan och kursansvarig för Kulturjournalistik
på Konst, kultur och kommunikation (K3) vid Malmö högskola.
”Akademiska studier har
ibland en närmast skadlig
inverkan på språket”
Koka kaffe. Det var ungefär vad jag trodde att jag skulle få göra till en
början på studenttidningen Lundagård. I augusti 2001 satt jag mittemot
redaktören Hedvig Lohm och försökte förklara varför jag skulle få ingå
i tidningens stab.
Sanningen var att jag ville överkomma min rädsla – nästintill skräck
– inför skrivandet. Efter ett antal år vid universitet hade jag kommit till
slutsatsen att jag inte kunde skriva. Eller snarare: att jag enbart såg det
som en metod och inte som något estetiskt; det var en lång, trist vägsträcka. Jag tänkte innehåll, aldrig form.
Men det kunde jag inte säga. Inte när vi satt i redaktionens runda
tornrum och q-teckningarna på legendariska redaktörer som Hjalmar
Gullberg, Ivar Harrie och Hasse Alfredson stirrade ner på oss från väggarna.
Jag behövde aldrig börja som barista utan tilldelades uppdraget att
skriva en kort nyhetsartikel. Vid nästa träff fick jag tillbaka texten som
nu var fullklottrad med arga anvisningar i bläck. Budskapet var rakt:
”Det är bara att skriva om”. Därefter följde några år av hård skrivskola på tidningen. Under mina studier hände aldrig att någon lärare lika
noggrant granskade dramaturgin eller stilistiken i en uppsats eller tenta.
27
KRÖNIKA
M an
be
hö
ve r
till
kt
a
r
m
riva
k
s
p el inte
r
fö
e
xe
a tt
buds
kape
ts
ka g
å fram en krokig text ka
28
n
a me
stimuler
r till eft
ertanke
.
KRÖNIKA
Som om man förutsatte att höga betyg även garanterade ett gott språk.
Under mina två år som föreläsare på kursen i kulturjournalistik på
K3 har jag hos studenterna ofta skymtat samma avvaktande inställning
till språket som jag själv hade. Många har uttryckligen sagt att de går
kursen eftersom skrivandet inte har prioriterats tidigare. De har drillats
i att tänka kritiskt, att vända och vrida på alla fakta. Men hur resultatet
sedan bäst ska kläs i ord sätt har de själva fått gissa sig till. Akademiska
studier har ibland en närmast skadlig inverkan på språket. I stället för
stilistiska piruetter uppmuntras ett fyrkantigt språk som flörtar med byråkratsvenskan.
Leif Alsheimer blev akademikerkändis när han tvingade sina studenter
att även läsa skönlitteratur för att höja bildningsnivån. Droppen kom
när en student trodde att begreppet Kafkaartat hade något med ett rockband att göra. En lika viktig bieffekt av hans initiativ var givetvis att
studenterna fick fler – och bättre – stilistiska förebilder.
Företagsekonomen Daniel Hjort menar också att fler forskare borde
inspireras av författare. Jag har hört honom beskriva hur han tillsammans med en kollega satte upp ett rollspel på en konferens, enbart för
att bryta av mot alla torra presentationer på powerpoint. Det är förbryllande att nytänkandet som är akademins rotor så sällan sträcker sig till
språket och formen.
På kursen i kulturjournalistik går vi igenom skillnaderna mellan den
akademiska och den journalistiska prosan. Och de är många. Men den
minsta gemensamma nämnare borde vara lusten att formulera sig på ett
sätt som fångar läsaren. Vi försöker inspirera studenterna till att experimentera med formuleringar och upplägg. Man behöver till exempel inte
skriva rakt för att budskapet ska gå fram, en krokig text kan stimulera
mer till eftertanke.
Jag efterlyser inte uppsatser skrivna på Gringosvenska. Men man får
gärna smittas av den lekfulla inställningen till språket.
29
30
TEMA
TEMA
TEMA Vad är en bra lärare?
Kunnig. Sträng fast glad och rättvis. Engagerad. Kunna motivera. Våga vara personlig.
Visa och väcka respekt. Det är några av de
egenskaper som återkommer när lärarutbildaren, lärarstudenten, föräldern och skoleleverna ger sin syn på vad som utgör en bra
lärare. Men elevens eget ansvar betonas
också: ” Ett bra lärarskap kan leda elever till
källan. Dricka måste de göra själv.”
31
TEMA
Allmänbildad
Ämneskunnig
Inspirerande
Kommunikatör
Lyhörd
Pondus
Glad
Rättvis
Engagerad
32
TEMA
Mina barns lärare
ska vara...
Av Maria Sehlin, mamma till Felix, 14, och Maja, 11.
Läraren är en viktig förebild, vars beteende präglar klassen
och barnen samt den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas
i skolan. Hur läraren agerar präglar miljön, precis som på
vilken arbetsplats som helst, skriver Maria Sehlin, förälder.
Allmänbildad. Ämneskunnig. Inspirerande. Kommunikatör. Lyhörd.
Pondus. Glad. Rättvis. Engagerad. ”Föräldraintresserad.”
Så är en perfekt lärare i mina ögon. Fast ingen människa är ju perfekt.
Vi har dåliga dagar och bra dagar och vi har starka sidor och svaga sidor. Vad kan man egentligen kräva av en lärare? Jag vet inte. Men som
förälder har jag funderat på det ibland. Och kommit fram till att det
inte räcker med att vara kunnig i sitt ämne för att vara en bra lärare.
Långt ifrån. Det är lika viktigt att nå fram till barnen. För det blir ju inte
mycket till lärande om kunskapen stannar i lärarens huvud. Och barnen
går från lektionen utan att ha greppat vad som sagts.
En bra lärare är alltså duktig på att lära ut, han kan kommunicera.
Han är lyhörd och ser när barnen hänger med eller när han måste förklara tydligare. Allra helst förklara med entusiasm så klart – då smittar
intresset och kunskapen slinker ner av bara farten.
Härom månaden kom min son hem och frågade vad man kan jobba
med om man blir kemist. Han hade plötsligt slagit polisyrket ur hågen
efter många års envishet. Kemist? Jag stod frågande. Det visade sig att
han har börjat läsa kemi och fått en bra lärare, en mycket bra lärare.
Kemiläraren Conny lyckas få 14-åringarna att entusiastiskt räkna ut
33
TEMA
hur mycket syre det finns i klassrummet. Här är
det inte tal om att banka in formler utan om att
förstå och sätta ämnet kemi i sitt sammanhang.
Conny nästan dramatiserar undervisningen och
får de kemiska beräkningarna att bli som en kul
frågesport där allas svar inväntas. Och han godtar
inte något störande småprat, med en kort reprimand stoppar han den som är okoncentrerad och
börjar störa andra. Det var en fröjd att följa hans
lektion på föräldradagen!
Tänk vad en bra lärare kan göra skillnad.
Skolan är våra barns arbetsplats, där är de hela
dagarna. Läraren är klassens ledare och oerhört
viktig för hur barnen klarar sig. Förutom att han
kan påverka vilka ämnen som blir intressanta så
kan han påverka hur barnen mår. Hårda ord och
inga leenden kan göra ett barn osäkert. Skrikande
order om att ”ta upp boken!” eller ”Sluta prata!”
skapar heller ingen skön arbetsmiljö och skulle
aldrig accepteras på en arbetsplats för vuxna.
En bra ledare skapar positiva relationer till alla
sina elever. Hon får alla att känna sig omtyckta.
Kan man älska alla? Om inte så får man ta itu med
sin egen problematik innan man tar på sig ansvaret
att bli detta barns vägledare på kunskapens väg.
För det är våra barn det handlar om. De lånar våra
små älsklingar för att fylla dem med kunskap. Ibland har vi ingen inblick i hur det fungerar på våra
barns ”arbetsplats”. Tyvärr är det inte alltid det
fungerar så bra. Ett problem är nog att läraren oftast är den enda vuxna i klassen. Det finns ingen
att resonera med kring om vad som är rätt eller
fel. Därför är det så viktigt att våga be om hjälp
34
om det behövs. Extraresurser, mobbningsteam
och specialpedagoger finns där för att hjälpa till.
Och kan bryta tråkiga trender som annars kanske
präglar barnet resten av livet. För en bra lärare är
rättvis.
Även gruppen måste fungera. En bra lärare ser
problem i gruppen och vågar ta tag i dem. Som
dotterns fröken Carin som fick reda på att flickorna i klassen skapade grupper där inte alla fick vara
med. Då blev veckans uppdrag för barnen att fråga
den som gick ensam på rasten om hon ville vara
med och leka. Den övningen; med efterföljande
diskussion och beröm, bröt effektivt detta tråkiga
mönster. Tänk så enkelt det kan vara om läraren
bara är lyhörd och engagerad! Andra lärare hade
nog sagt att det inte var deras ansvar hur barnen
betedde sig utanför klassrummet.
Fröken Carin är i mina ögon dessutom ett unikum av entusiasm för sina musikklasselever. Hon
följer med på föreställningarna utanför skoltid och
står beredd i kulisserna med vattenflaskor. Där bak
står hon och sneglar ut över publiken som består
av oss föräldrar och medsläpade släktingar. Hon
är så stolt över sina elever, det känns nästan som
om hon är lika stolt över barnen som vi föräldrar!
Och visst har hon del i att de är så duktiga och
fina.
I TV-serien klass 9a var det just engagemanget
hos lärarna som imponerade på mig. De brydde sig
verkligen om sina elever, var måna om dem och deras framtid. De såg det också som naturligt att ha
kontakt med föräldrarna. Jag tror det är rätt: En
bra lärare har goda föräldrakontakter. För vi mås-
TEMA
te samarbeta för barnens bästa.
Om vi föräldrar står för fostran
och ansvar, så står lärarna för
kunskap och studieglädje. Tillsammans ger vi barnen en bra
bas för att kunna bli lyckliga i
livet.
Läraren är en viktig förebild
och hennes beteende präglar
klassen och barnen. Hon är den
enskilt viktigaste faktorn för
att lyckas i skolan. Hon är den
enda vuxna och arbetsledare för
25 barn. Hur hon agerar präglar
miljön, precis som på vilken arbetsplats som helst. En och samma klass kan agera helt olika
beroende på vem som står vid
katedern.
Min son hade tre olika lärare
i samma klass terminerna efter
varandra. Det var som om gruppen förvandlades till tre helt olika klasser. Rara Marianne älskade barnen och sa att det var
”den bästa klassen hon haft”.
Felix vad nog nästan kär i henne.
Sen kom Kerstin som inte hade
riktigt samma omsorg. Var det
inte lugnt skrek hon ”TYST”,
ibland kastade hon böcker, och
barnen blev oengagerade, en del
rädda. Kerstin tyckte att hon
hade hamnat i en stökig klass.
Sedan kom unga Elisabeth som
gillade barnen och de gillade
henne och det fanns en positiv
stämning, men det var inte alltid
kunskapen fick utrymme eftersom det var mer än livat i klassrummet, ibland förekom till och
med fotbollsspel där.
Jag tror inte det är något enkelt jobb att vara lärare. Och
vilket oerhört stort ansvar! Man
ska inte bara ta hand om och
utbilda 25–30 ungar som inte
alltid gör som man säger. Själv
vet jag ju att det kan vara svårt
att hålla ordning på bara två…..
Jag skulle aldrig våga bli lärare!
För det där med att vägleda 25
olika individer ut på kunskapens väg – hujeda mig!
Det är inte enkelt att välja ut
några enstaka egenskaper som
en bra lärare ska ha, men om
jag måste säga tre ord får det bli
”kunskap, kommunikation och
engagemang”.
När jag frågar mina barn hur
en bra lärare är så svarar de
”Lite sträng, glad och rättvis” i
den ordningen. Det tål att tänkas på.
Källa: Sydsvenskan.se.
”Jag tror att läraren är
den i särklass viktigaste
personen för att en elev
ska få självkänsla, lust
att lära och lyckas.”
Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens
ordförande (s) i Malmö.
35
TEMA
Läraren måste arbeta
för en rättvis skola
Av Fredrik Karlsson
Vad har poeten Göran Palm, historieprofessorn Yvonne
Hirdman och popstjärnan Morrissey gemensamt?
Kanske svårt att se – men det är faktiskt uppenbart.
De har några av de viktigaste egenskaperna som krävs
för att bli en bra lärare, skriver Fredrik Karlsson, lärarstudent vid Malmö högskola.
En människa är en sammansättning av egenskaper. En bra lärare är en
sammansättning av goda läraregenskaper. Jag ska därför här beskriva
några av dessa kvaliteter utifrån människor som inspirerat mig...
Den egna relationen till kunskap bör vara ett ständigt arbete för lärare.
Skolan ska vara en medskapare av kunskap. Likväl ska läraren enskilt
skapa möjligheter för eleven att kunskapa.
Kunskapsbegreppet är komplext och alltid öppet för diskussion.
En händelse som jag bevittnade för några år sedan kan klargöra hur
jag själv ser på detta.
Under mina litteraturstudier vid Göteborgs universitet fick vi möjligheten att lyssna till en föreläsning med Göran Palm när han just hade
lanserat fjärde delen i sitt epos Sverige. En vintersaga.
Palm uppenbarade sig som en mycket viril man, trots sin ålder, och
visade snabbt på en ödmjukhet som jag sent, om någonsin, kommer att
glömma.
Föreläsningen som Palm kom att hålla var både underbar och speciell.
36
TEMA
Speciell för att Palm sällan kom till tals. Han flankerades nämligen av två av fakultetens professorer
och det var i stället i dem som föreläsningen tog
sitt avstamp. De frågor som professorerna riktade
mot Palm var uteslutande retoriska och hade formen ”När du skrev Sverige. En vintersaga, var det
inte så att du…?”
Palm som av åldern krympt något såg hela tiden
ut att vara inklämd mellan professorerna och som
åhörare kände jag av hans svårighet i situationen.
Professorerna ville visa att de visst kunde allt om
Palm. Om det någon som kan något om Palm så
är det vi. Som avslutning läste professorerna upp
Palms nykonkreta dikt Havet. Utläggningarna om
denna till synes enkla dikt var massiva. Tolkningarna for genom luften, över huvudet på Palm själv
och ut i publiken tills det att Palm slutligen bad
om ordet:
”Nej vänta nu, så har inte jag tolkat den”, sa
han.
I denna stund stannade tiden upp. Publiken tittade på varandra och log. Professorerna svajade
med blicken och väntade på Palms dom.
Jag antecknade fyra ord: ”Vem har egentligen
tolkningsföreträde.”
Palm ursäktade sig och ställde sig upp och sa:
”Dikten som den ligger för er är enkel, mycket
enkel, och handlar om hur havet är. Om hur jag
upplevde havet för första gången och snacket om
havet”.
Jag tänkte och tänker även idag att kunskap är
som havet. Det är mycket snack om det och inte
förrän man upplevt det själv kan man säga något
om det. Kunskap är din upplevelse av världen och
när tolkningarna av världen inte överensstämmer
måste varje individ ha möjlighet att ställa sig upp
och säga ”Nej vänta nu…”.
Palms egenskap skulle jag vilja benämna ödmjukhet.
För trots att han äger ett visst företräde när det
handlar om hans egna dikter så väntade han på sin
tur och sa inte vad dikten handlar om, utan hur
just han tolkat den.
Låt oss gå vidare och se till egenskap nummer
två: kritiskhet.
Kunskap är relativ. Det är något som blev otroligt tydligt efter det att jag lyssnat till Yvonne Hirdman på Malmö högskola.
Hon föreläste under Perspektivdagarna 2007
och behandlade synen på det kvinnliga könet i ett
historiskt perspektiv och inom den moderna diskursen.
Under föreläsningen kollrade jag konstant bort
mig i definitioner, men när hon var klar hängde en
fråga kvar i huvudet som jag bara måste få svar
på. Hur skall jag, som gymnasielärare i filosofi,
kunna kringgå det faktum att filosofins fält helt
och fullo har ägts av män. Om jag rekonstruerar
historien efter eget behag för att bekämpa den rådande maktstrukturen kommer jag utan tvekan bli
beskylld för historierevisionism. Om jag istället låter historien prägla min undervisning så hjälper jag
till att cementera en maktstruktur som jag av allt
att döma tycker är felaktig.
Jag ställde frågan till Hirdman och hennes svar
var kortfattat men ytterst klart:
37
TEMA
”Hon (svenskläraren, red:s anm.) sa att
jag aldrig skulle bli författare. Det
hade jag heller aldrig tänkt, men
eftersom hon sa det och jag var en
jobbig elev som var tvungen att
vara bra, bestämde jag mig för att
det var det jag skulle bli.”
nt.se
Källa:
Marcus Birrro, poet och författare.
”Ska du bli filosofilärare. Aj då”.
Att undervisa är att prioritera och sortera. Att
undervisa är inte att återge, det är att tolka. Att
undervisa är inte att föreläsa, det är att samtala.
Min fulla övertygelse är att man inte kan kringgå problemen som ligger i kunskapens grund om
man inte samtalar. Jag tror att den enda vägen till
en gemensam och gynnsam kunskapsgrund går via
dialog. All kunskap som inte skapats på detta sätt
kan inte bli individens egen utan endast en rekonstruktion av det som tidigare samtalspartners ansett vara just kunskap.
Vill vi erövra ett fält måste vi göra det tillsammans och det mest effektiva verktyget är – dialog.
Endast genom samtal kan vi komma till lösningar i kniviga kunskapsfrågor.
Dialogen måste hållas på alla plan: mellan lärare och lärare, mellan forskare och lärarstudenter,
38
men kanske främst mellan lärare och elever.
Denna dialog föds i det att varje individ håller
sig just kritisk till sin omvärld.
Den sista av mina ”referenspersoner” är – sångaren i The Smiths, Patrick Morrissey.
Förmågan att väcka intresse är hans viktigaste
egenskap, vilken jag tror följer av hans tydliga
kunskapssyn.
Under min praktik har jag arbetat med en fråga för
att förtydliga min egen kunskapssyn för eleverna.
Frågan är löst kopplad till en text skriven av
nämnda Morrissey:
“Hang the blessed dj
Because the music that they constantly play
It says nothing to me about my life
Hang the blessed dj
Because the music they constantly play”
TEMA
Här vänder sig textförfattaren
mot den kanonad av musik som
spelades på discon i England
under mitten av åttiotalet. Hans
utgångspunkt här sätter fingret
på en av lärarens bästa verktyg.
I varje ny klass utgår även jag
ifrån denna syn på kultur och
kunskap.
”Om det jag talar om inte säger er något om just era liv, säg
då till mig så ändrar vi på innehållet” brukar jag säga till mina
elever.
Med denna fras har jag tänkt
mig att vi skapar ett samtal. Ett
samtal som alltid måste kopplas
till elevernas värld. Att skapa
kunskap är att inte att utgå från
tomhet, utan att bygga där man
står.
Ett samtal kan bara vara
fruktsamt om det föregås av en
gemensam föreställning om varför samtalet bör äga rum och
vad det bör innehålla.
Jag har lärt mig annat från
populärkulturens främsta väktare, musikerna. I ett samhälle
som är upplevelsebaserat måste
läraren erbjuda något annat än
information. Jag skulle inte vilja
gå så långt att säga att all under-
visning måste vara underhållande, men alltid intresseväckande.
Motivation och inspiration
hänger tätt samman och om läraren tråkar ut eleven försvinner
ett ytterst viktigt incitament för
kunskapande.
Läraren som ”Sång och dansman” är en bild som jag gärna
använder mig av.
Där sången får symbolisera
innehållet och dansen får symbolisera formen. När dessa samspelar tror jag att man kan utföra stordåd i skolan. Att man, i
likhet med en rapsod, förmedlar
ett innehåll i en skön form gör
vägen till kunskapande kort.
Formen bör vara mycket varierad och man skall ta tillvara
på de former som eleverna använder i sitt liv utanför skolan.
Jag tror verkligen att dessa är
att föredra. Att använda medier
som eleverna känner sig nyfikna
på och är förtrogna med gör att
de utvecklar användbara förmågor i det moderna samhället.
Medier som jag talar om är t.ex.
Film, TV, Internet, mobiltelefoni och ljudinspelning. Samtidigt som dessa är starka bärare
av kunskap i vårt samhälle så är
de även användarvänliga och intressanta i sig.
Vad jag förespråkar är alltså
en utökad digital produktion
och konsumtion i skolan.
Men precis som gällande alla
didaktiska val ska man alltid se
till att formen främjar syftet, att
den kvalificerar i det moment
man arbetar med. Form kan aldrig vara god i sig utan måste ses
som ett verktyg inom den metod
som undervisningen kräver för
att mål skall kunna uppfyllas.
Genom att digitalisera formen tror jag att motivationen
kan höjas och kopplingen till
elevernas värld stärkas.
Läraren har en tydlig roll innanför skolans väggar. Här är läraren ledare och samtalspartner
för elevernas kunskapande.
Men man får inte bortse att
läraren även spelar en viktig roll
i det samhälle som sträcker sig
utanför skolbyggnaden.
Läraren i samspel med skolan
har en viktig samhällsbyggnadsfunktion. Under den allmänna
skolans uppbyggnadsfas betonades ofta den socialt utjämnande
funktionen. Alla individer skulle
ha samma förutsättningar, be-
39
TEMA
handlas lika och bedömas utifrån samma kriterier.
Idag hör vi fortfarande samma mantra som för
50 år sedan.
Trots att vi borde veta bättre.
Skolan spelar inte längre denna roll – utan snarare en motsatt. Den medverkar nämligen i den sociala segregeringen och cementerar de ojämnlika
strukturer som finns i dagens samhälle.
För att synliggöra detta skulle jag vilja diskutera
det system för betyg som vi har i dagens skola.
Dagens betygssystem kallas målrelaterat. Det
innebär att det finns nationella mål som varje individ bedöms utifrån. Dessa konkretiseras lokalt
genom kursplaner och betygskriterier.
Detta innebär i praktiken att alla elever i skolsystemet bedöms – efter samma kriterier.
Att använda likabehandlingsprincipen är emellertid inte fullgott för att skolan skall vara rättvis.
Kursmålen korresponderar mot betygskriterierna och dessa i sig är inte individbaserade, de tar
inte hänsyn till elevens olika behov.
Detta blir extra synligt när elever saknar de rätta
förutsättningarna. Jag skulle vilja ta ett exempel
från min praktikplats. Min kollega bad sina elever
att skriva en uppsats under rubriken ”Mina drömmar”.
De fick även veta att denna uppsats skulle betygsättas. Eleverna fick två lektioner på sig och alla
elever skrev mycket koncentrerat som hon uppfattade det. Efter att de två lektionerna hade passerat
lämnade alla elever in sina uppsatser. Min kollega
satte sig redan samma kväll för att rätta uppsatserna och märkte att en av eleverna hade skrivit
40
mycket kort. Han skrev ”Jag kan inte komma ihåg
mina drömmar, jag har verkligen försökt men jag
kommer inte ihåg dem”.
Redan nästa dag kontaktade min kollega eleven och satte sig ner för att samtala. Det framkom
snabbt att eleven hade en kunskapslucka som
omöjliggjorde hans fullföljande av uppgiften. Eleven har ett annat modersmål än svenska. Problemet
ligger i detta fall inte hans oförmåga att skriva en
uppsats utan i hans knappa ordförståelse.
Ordet ”drömmar” betyder för honom endast
”det som man har i sitt medvetande när man sover”. Han hade aldrig kommit i kontakt med ordet
i betydelsen ”mål för livet”.
När han då ges uppgiften att skriva om sina
drömmar kommer han till slut bara fram till att
han inte kan minnas dem, han sov ju.
Självklart är jag medveten om att det finns
svenskundervisning för elever med invandrarbakgrund, men det är inte det jag vill poängtera.
Utan det är just de olika förutsättningarna som
skall belysas, stora som små.
Alla elever är olika och bör behandlas utifrån
dessa. Både vad gäller undervisning och bedömning.
Den goda lärarens egenskap är här att se eleverna som individer och att kunna utforma sin undervisning så att alla elever kan delta i den med de
förutsättningar som finns.
Som ni sett i denna text tror jag att det finns
många egenskaper som en lärare bör ha för att
kunna betraktas som en bra lärare. Detta är något
som följer av en ändrad kunskapssyn.
TEMA
”…en hypotetisk fråga, men
visst är det ett trevligt yrke.”
Aftonb
Källa:
ladet.s
e
Kung Carl XVI Gustaf om han hade kunnat tänka sig att bli lärare – om han inte varit kung.
Den äldre skolan föredrar att se eleverna som
mottagare av kunskap och läraren som en förmedlare av densamma. I detta förhållande blir lärarrollen totalt annorlunda. Då handlar det inte om att
diskutera och relativisera kunskapsbanken.
I dagens debatt lever de olika paradigmen jämsides och det verkar inte vara riktigt avgjort vilket
vi bör arbeta med. För även om forskningen starkt
förordar en socialkonstruktivistisk kunskapssyn
så finns det viljor i samhället som vill återinföra
undervisning baserad på förhållandet ”förmedlare
– mottagare”.
Detta är något jag sätter mig starkt emot.
Låt mig istället konstatera att om vi tar Göran
Palms ödmjukhet, Yvonne Hirdmans kritiskhet
och Morrisseys förmåga att entusiasmera så har
vi kommit en bra bit på vägen mot att belysa de
egenskaper som krävs hos en bra lärare i en socialkonstruktivistisk tradition. Utöver detta måste
läraren även arbeta för en rättvis skola.
En skola där alla elevers behandlas rättvist genom att behandlas olika baserat på de förutsättningar eleverna har med sig till skolan. •
41
TEMA
En bra
lärare
Av Bernt Gunnarsson
a
n
r
e
v
e
l
e
lär
att lära
42
TEMA
I dagens förenklade skoldebatt verkar man ha glömt bort
att den goda lärarkompetensen bygger både på goda
kunskaper om det man ska undervisa om och goda
kunskaper om hur man ska få elever att ta till sig kunskaperna, skriver Bernt Gunnarsson, lärarutbildare vid
Malmö högskola.
När elever beskriver vad som är bra eller dåligt i skolan sammankopplar de ofta upplevelsen av lärandet med upplevelsen av relationen till sin
lärare. En av mina elever i grundskolan svarade så här när jag undrade
vilka ämnen han tyckte var roliga i skolan:
”Det (bild) var också bland de roligaste ämnena, där hade vi O och det
räckte med att räcka upp handen, så kom han direkt, om han inte hade
någon annan, så liksom han var mer rättvis. Han gick att snacka med.
En av de få lärarna, som det gick och snacka med. Han lyssnade på alla
elever. Det var ingen sån som gick undan vägen och som sket i det. Nej
sån var inte han.”
Det är framför allt tre aspekter av lärandesituationen som elever lyfter
fram som betydelsefulla för lärandet. Den första, som jag redan nämnt,
är relationen elev-lärare. Det är uppenbart att relationen till läraren är
oerhört viktig för att inte säga avgörande för många elevers lärande. Det
är framför allt två dimensioner av relationen som eleverna betonar. Den
ena rör lärarens förmåga att skapa en struktur, en ordning, i elevgruppen:
lärare och elever är överens om spelreglerna och dessa är accepterade av
eleverna. Förhållandet kan närmast beskrivas som att eleverna erkänner
läraren som maktutövare. Den andra dimensionen kan betecknas som lärarens förmåga till personlig relationsorientering – eleverna upplever att
läraren lyssnar på dem, bryr sig om dem, respekterar dem och är engagerad i deras lärande. Samtidigt ryms i dimensionen att eleverna lyssnar
på och respekterar sin lärare. En utvecklande lärar-elev relation erfordrar
både struktur och personlig relationsorientering. En personlig relationsorientering förutsätter m a o en struktur och etablerande av en struktur
43
TEMA
kräver en personlig relationsorientering.
De två andra aspekterna av lärandesituationen, som eleverna lyfter
fram, avser arbetsform och innehåll. Vad gäller arbetsformerna ska de utmärkas av tre förhållanden. Det första är att eleverna erhåller det stöd de
behöver för att lära sig det innehåll undervisningen handlar om. Det rör
sig bl a om tydliga och begripliga mål, avgränsningar och förklaringar till
vad eleverna ska göra och hur de ska göra det. Det andra förhållandet är
möjligheten att få vara självständig och kreativ i sitt lärande. Det ska finnas ett friutrymme för eleverna att välja vägar att nå kunskapsmålen. Det
tredje förhållandet handlar om att svaren inte alltid ska vara givna på
förhand. Det ska finnas utrymme för upptäckande och problemlösande i
elevernas lärande. Kort sagt – det ska vara roligt att lära.
När eleverna kommer in på innehållsaspekten av lärandesituationen,
pekar de även där på tre förhållanden: Innehållet ska vara förankrat i
elevernas egen verklighet. Därmed blir det också intresseskapande. Vidare poängterar eleverna behovet av förståelse – innehållet ska helt enkelt vara möjligt att tillgodogöra sig. De betonar också betydelsen av att
möta kunskap som utförande, som en färdighet, och inte bara som en
teoretisk konstruktion.
Det är viktigt att förstå att de tre redovisade aspekterna utgör en helhet
och är av varandra beroende delar. För att kunna hantera dessa aspekter
på ett för eleven utvecklande sätt fordras av läraren en förståelse för eleven; för dennes behov och erfarenheter. Läraren måste naturligtvis också
ha relevanta kunskaper och erfarenheter och en förmåga att använda
dessa på ett sätt som gynnar elevens lärande. Det krävs också av läraren
en vilja och ett engagemang i läraruppdraget och alla elevers lärande för
att hennes eller hans undervisning ska vara utvecklande för alla elever.
Man kan således, som jag gjort i det föregående, med fördel använda sig av elevernas upplevelser och erfarenheter, för att innehållsligt bestämma det goda lärarskapet. Vilka förhållanden styr då framväxten av
ett dylikt gott lärarskap? Utan vilja och engagemang i läraruppdraget
utvecklas inte bra lärarskap. Vilja och engagemang är alltid kontextbunden. En lärares arbete är alltså beroende av det sammanhang eller den
44
TEMA
Utan vilja och engagemang i
läraruppdraget utvecklas inte
bra lärarskap.
kontext läraren verkar inom. Det går att urskilja ett antal förhållanden
i skolmiljön som är viktiga för hur lärare lyckas med sitt arbete, såsom
att det finns gemensamma tydliga mål för verksamheten som lärare och
skolledning är överens om; att lärare har inflytande över sin arbetssituation; att det finns en ömsesidig respekt mellan ledning och lärare; att
lärares arbete utvärderas och värdesätts av ledning och ansvarig förvaltning; att det finns ett samarbete mellan lärare, där erfarenheter utbyts,
kunskap utvecklas och stödet mellan lärare stärks; att det finns en samverkan mellan hem och skola som grundas på gemensamma mål och
ömsesidig respekt.
Råder dessa förhållanden i skolmiljön är förutsättningarna goda för
att bra lärarskap ska utvecklas. Råder inte dessa förhållanden i skolmiljön – som kanske istället präglas av bristande tilltro och respekt mellan förvaltning, ledning och lärare, mellan lärare sinsemellan och mellan
hem och skola – är förutsättningarna för utvecklande av ett bra lärarskap betydligt mindre. Under sådana negativa förhållanden riskerar lärarnas tilltro till elever och föräldrar, och till den egna skolans förmåga
att vara bra för elevers lärande, att minska. Skolverksamheten riskerar
att förlora framtidsperspektiv och istället ensidigt fokusera nuet och att
klara dagen.
Liksom vi kan beskriva vad som betecknar det goda lärarskapet, kan
vi tala om den goda lärandeprocessen. Den goda lärandeprocessen skiljer
inte mellan kognitiv kunskapsutveckling och socioemotionell utveckling.
45
TEMA
Källa: Skolverket
135 791. Så många
lärare var i tjänst i
Sverige under läsåret 07/08.
Av tradition har vi inom skolan ofta sett
dessa två aspekter av utveckling som av
varandra oberoende fenomen; i allmänhet benämnda utbildning och fostran.
Det kvalificerade lärarskapet förmår
skapa en lärandeprocess som utvecklar
eleverna både kognitivt och socioemotionellt. Den lärandeprocessen bygger
bl a på en differentierad undervisning
som möjliggör för alla elever att tillgodogöra sig kunskapsinnehåll. Självklart
kommer karaktären av kunskapsinnehåll och lärande att skilja sig åt mellan
elever. Förutsättningen för en differentierad undervisning, att alla elever inte
förväntas göra detsamma och på samma
sätt, är att lärandesituationen utmärks
av två strukturer. Jag brukar benämna
dem yttre kontroll och inre frihet.
Den yttre kontrollen är den ordning
som krävs för att ge elever inflytande
över sitt lärande och får dem att ta ansvar för detta. Hur inflytandet gestaltas
är naturligtvis beroende av elevernas
ålder och förmåga att ta ansvar. En differentierande undervisning förutsätter
46
att elever i en klass vill och kan arbeta
med olika innehåll och olika arbetssätt.
Utan ett ansvarstagande från elevernas
sida och att de erhållit de instrument och
verktyg de behöver för sitt lärande är
inte en differentierad undervisning möjlig. Den bygger på att eleverna lärt sig
att lära.
En fungerande yttre kontroll är etablerad när elever bl a upplever:
• att de är respekterade och respekterar,
• att de känner sig trygga i skolan,
• att de inte får göra som de vill,
• att lärandesituationen utmärks av
kontinuitet och stabilitet,
• att alla elever är lika mycket värda,
• att de blir rättvist behandlade,
• att de känner förtroende för miljön
och de vuxna,
• att det finns en ömsesidig respekt
mellan det egna hemmet och
skolan.
I det goda lärarskapet bygger den yttre
kontrollen på att lärare:
TEMA
• uppfattar att elever har ett lika
värde,
• tar ett personligt ansvar för att alla
elever är delaktiga i en utvecklande
lärandeprocess,
• har inflytande över den egna arbetssituationen,
• samarbetar och delar ansvar med
de övriga vuxna i skolmiljön,
• har en tilltro till skolmiljöns förmåga att vara till nytta för alla elever,
• har en tro på skolmiljöns möjligheter som utvecklingsmiljö för elever,
• uppfattar att föräldrar är huvudansvariga för sina barn.
I grunden handlar den yttre kontrollen
om de vuxnas ansvar för att elever upplever rättvisa, lika värde, respekt och
demokrati i skolmiljön. Den yttre kontrollen upprätthålls och utvecklas i samverkan med hemmen. Kvaliteten på den
yttre kontrollen är nära kopplad till gemensamma värderingar och mål mellan
hem och skola.
Inre frihet och yttre kontroll är ömsesidigt relaterade till varandra, dvs det
ena förhållandet är bara möjligt om det
andra existerar. Det är framför allt i den
inre friheten som balansen i inflytandet
väger över till elevernas fördel. Lärandet
upplevs av elever som möjligt att kontrollera och deras situation som påverk-
bar. En fungerande inre frihet kräver en
ständig dialog mellan vuxna och elever.
Den inre friheten föds i dialogen mellan
lärare och elev. I den etableras det ömsesidiga förtroendet. En lärandeprocess
som utmärks av att elever upplever yttre
kontroll och inre frihet ökar sannolikheten, enligt mina erfarenheter, att eleverna
ska känna sig nöjda med sig själva och
uppleva en positiv självbild.
Målet med den yttre kontrollen och
den inre friheten är att skapa en lärandesituation som eleverna upplever som
jämlik och rättvis. Det är som jag tidigare pekat på av stor betydelse att inflytandet över det egna lärandet väger över
till elevernas fördel. Konkret innebär det
att läraren framför allt uppfattar sig som
ansvarig för att skapa förutsättningar
för elevers lärande (bl a genom den yttre
kontrollen och inre friheten). Det är viktigt att läraren genom sin undervisning
inte begränsar elevernas lärande genom
val av metod, innehåll och tidsram. Med
ett lärande som begränsas av läraren, begränsar man möjligheterna för eleverna
att uppleva kompetens och erhålla självförtroende. En elev beskrev skillnaden
mellan en för honom begränsande lärandesituation och en som han kunde kontrollera på följande sätt för mig:
”Man kan jobba i sin egen takt. Det
kunde man inte där, för där skulle man
47
TEMA
ha gjort till dit, sen sket läraren i vad man lärt, man hann inte jobba,
stressade bara.”
Om de skillnader som uppstår i lärande mellan elever hänför sig till
den egna förmågan i en lärandesituation som utmärks av inflytande och
ansvarstagande, så upplever elever sig sannolikt mer jämlika och mer
rättvist behandlade, än om dessa skillnader uppstår i en lärandesituation
som utmärks av att läraren styr deras lärande och därigenom gynnar
vissa elever och missgynnar andra. En genomtänkt differentierande undervisning ger alla elever möjlighet att uppleva duglighet. En undervisning där alla elever förväntas lära samma innehåll under samma villkor
skapar orättvisa förhållanden därför att elevers lärande är olika.
I min kontakt med skolan upplever jag emellanåt att man inte har eller inte har förmått etablera de grundläggande strukturerna för elevernas
lärande. Det är inte sällan jag upplever förhållanden som kaotiska, vilket
gör det svårt för att inte säga omöjligt för elever att uppnå kunskapsmål.
Lärare som utövar ett bra lärarskap förstår villkoren för lärande i skolan
idag. En lärandeprocess sätter inte bara igång hos elever när det möter ett
kunskapsinnehåll. Det finns en väg dit som det goda lärarskapet förstår
att anlägga. Ett bra lärarskap kan leda elever till källan. Dricka måste
de göra själv. I dagens förenklade skoldebatt verkar man ha glömt bort
att den goda lärarkompetensen bygger på både goda kunskaper om det
man ska undervisa om och goda kunskaper om hur man ska få elever att
förstå och ta till sig kunskaperna. Jag tror att de flesta lärare upplever
att det är det sistnämnda som är det mest kvalificerade i läraruppgiften
oberoende av vilka lärandeprocesser man arbetar med.
Det goda lärarskapet är också en kollektiv process som handlar om
skolan som utvecklingsmiljö. Det goda lärarskapet är beroende av skolmiljön som helhet. En utvecklande skolmiljö och ett bra lärarskap innebär, enligt mina erfarenheter, att eleverna upplever att det finns en trygg
relation mellan hem och skola som bygger på tilltro och gemensamma
mål; att de lär sig det som de behöver för att klara sig i skolan och i samhället; att de får och ger bevis på uppskattning och respekt. •
48
TEMA
”Läraren ska
vara som en
cowboy”
erket.
Skolv
Källa:
Våren 2007
saknade 23,9
procent av avgångseleverna
i årskurs nio
i grundskolan
fullständiga
betyg.
SV T.se
Källa:
.
Stavros Louca, lärare i
TV-serien Klass 9A, 2006
utsedd till Sveriges bästa
mattelärare av Kungliga
Vetenskapsakademien.
Källa: Aftonbladet.se
”Det är deprimerande. Men tyvärr blir jag
inte förvånad”
Jan Björklund, utbildningsminister,
efter att Högskoleverkets ifrågasatt
examensrätten hos 10 av landets 26
lärarutbildningar.
49
50
TEMA
TEMA
Amina Bektasevic och Johan Malmlöf, Klass 9A, Johannesskolan i Malmö.
Berättat för Per M Eriksson, redaktionen för Praktik & Teori.
”Stavros, Igor och de
andra fick oss att må
bra i skolan”
Lärare gör skillnad. I både positiv och negativ bemärkelse.
En bra lärare gör skolan till en spännande och rolig värld där vi lär oss
en massa saker – utan att vi upplever att vi pluggar eller har tråkigt…
Medan en mindre bra lärare kan se till att vi tappar intresset för ett
eller flera ämnen.
Fullständigt.
Och tyvärr – kanske för alltid.
Vi vet.
Vi har nämligen – tack vare vår medverkan i TV-serien ”Klass 9A”
– under en termin fått pröva på att ha väldigt duktiga och engagerade
lärare.
Det var en väldigt nyttig och häftig erfarenhet (och då inte bara för att
vi blev ”kändisar” på kuppen) – som gav resultat. De flesta i vår klass
är i dag mer aktiva i skolan än tidigare, har fått bättre tro på att de kan
något och höjt sina betyg.
Vad beror då detta på?
Vad är det som är speciellt med en ”bra” lärare?
Det är frågor som vi vill besvara genom att rada upp några påståenden.
En ”bra” lärare:
• vågar vara personlig
• kan motivera ungdomar
• respekterar och ser eleverna – som individer
• brinner för och är kunnig i sitt ämne.
51
52
TEMA
53
TEMA
TEMA
Låt oss ge några exempel på vad vi menar…
Väldigt många lärare som vi haft under våra nio år i skolan har i princip varje lektion ställt sig längst framme i salen, skrivit på tavlan och sen
sagt till oss att läsa kapitel si och så i läroböckerna.
De har kört med stilen: ”Jag är lärare, ni är elever – och jag bestämmer”.
That´s it…
Några intressanta eller fascinerande berättelser om ämnet de undervisar i – som inte står i böckerna – har de inte haft tid eller ork till att förmedla. Än mindre har dessa lärare erbjudit oss att hitta alternativa vägar
till kunskap som exempelvis rollspel, datorer och så vidare…
Med resultatet att vi som elever ofta har tappat intresset, tittat ut genom fönstret och tänkt på annat eller helt enkelt struntat i ämnet.
En lärare som Stavros Luocas – som vi hade i ”Klass 9A” – jobbade
däremot på ett helt annat sätt. Han var väldigt engagerad i sitt ämne matematik. Han behövde därför inte hålla på och tjata om olika uppgifter i
böckerna – för han var själv ”en matematikbok”.
Med honom som lärare blev ämnet någonting roligt och inte bara en
massa tråkiga siffror och tal. Med Stavros lärde vi oss massor om matematik. Och vi kommer ihåg vad vi lärt oss.
Han såg oss också som personer – som förstod olika saker olika
snabbt.
Han lyckades därför hjälpa dem som behövde mer tid till vissa uppgifter – utan att de andra i klassen behövde vänta och tappa koncentrationen.
Stavros vågade även vara vän med oss. Han bjöd bland annat på kaffe
vid ett tillfälle. Och detta utan att förlora sin auktoritet som lärare.
För vi tror inte alls på det snacket om att lärare inte kan vara kompisar
med sina elever.
Tvärtom.
Ofta är de lärare som snackar med oss som individer och ser oss som
personer också de lärare som är mest respekterade av eleverna.
Ta exempelvis idrottsläraren Igor Ardoris. Han är troligtvis den ”coo-
54
TEMA
laste” läraren vi någonsin har haft.
Han var både barnslig och vuxen – på en och samma gång. Han kunde
komma med massor av roliga förslag, ha kul själv och samtidigt vara en
person som ställde krav på oss.
Eller som vår svensklärare i ”Klass 9A”: Gunilla Hammar-Säfström.
Hon var väldigt social och berättade ofta om sig själv och sin familj. Hon
vågade helt enkelt vara – personlig.
Hon var därför respekterad av oss och fick oss bland annat att sitta
tysta och lyssna intresserat på sagor och spela olika rollspel. Med henne
blev ämnet svenska någonting roligt.
”Klass 9A”-lärarna lyssnade också på våra frågor och förslag, vilket
gjorde att vi kände oss mer delaktiga än vi gjort med andra lärare i skolan.
Stavros, Igor och de andra lärarna fick oss att må bra i skolan och gav
oss tro på att vi själva kan – om vi vill och kämpar.
När vi hade dem som lärare så kändes det inte längre som om vi gick
i skolan. I stället gick vi till en plats där det alltid hände någonting nytt,
hade roligt och umgicks varandra.
De gillade oss – och vi gillade dem.
Plötsligt så längtade vi till skolan…
Självfallet förstår vi att det inte bara är lärarnas jobb att se till att vi
lär oss någonting i skolan – och når upp till målen.
Även vi elever har ett stort ansvar för vår skolgång och våra studieresultat.
Vi måste själva se till att vi engagerar oss.
Men med en lärare som ser till att göra skolämnet intressant – underlättar vår uppgift.
Oerhört mycket… •
55
56
PORTRÄTTET
PORTRÄTTET
Han lär unga
att upptäcka
matematiken –
med mobilens
hjälp
Av Björn Hedman
− En modern mobiltelefon är ett utmärkt litet labb för matte och fysik! Dessutom kan
eleverna vara utomhus och röra sig, samtidigt som de löser olika uppgifter.
Upptäckarglädje, lekfullhet och kreativitet.
Dessutom – rörelsebehov!
Alla är de nyckelord i Per Jönssons värld.
Själv är han professor i tillämpad matematik vid Lärarutbildningen på Malmö högskola − bland annat.
Han tränar för att springa halvmaraton, badar gärna i Öresund på lunchrasterna och talar om kvantfysik och avancerade astronomiska matematikberäkningar så man smittas av lustfylldheten utan att
nödvändigtvis fatta så mycket.
57
PORTRÄTTET
Det var inom kvantfysik och med titeln ”Large
scale atomic calculations using variational methods” Per Jönsson disputerade 1995. Hans eget
matematikintresse har sällan sviktat. Men han vet
att väldigt många skolelever har betydligt svårare
att inse ämnets charm. Sedan Per Jönsson började
på Malmö högskola 1999 har han därför ägnat en
hel del tid åt hur man får barn och ungdomar att
upptäcka glädjen med matematik. Eller annorlunda uttryckt: han är ”involverad i didaktisk forskning rörande datoranvändning i skolan”.
− Matte är ju grunden för väldigt mycket i vår
vardagliga tillvaro. Datorer och annan modern
teknik kan fungera som en brygga mellan teoretiska beräkningar och den spännande verkligheten.
Med internetprogrammet Google Earth kan
eleverna till exempel zooma in sin egen skolgård
på en mobiltelefon. Efter egna mätningar och beräkningar på skolområdet kan de jämföra verkligheten med kartan/satellitbilden i mobilen och läroplanens avsnitt om att räkna med skalor har fått
en ny innebörd.
Ett annat exempel: någon skjuter en basketboll
mot korgen medan en annan filmar skottet med
mobilkameran.
− Bollens bana är ju en parabel som kan översättas till en matematisk formel. Det vill säga mattestudier som förenar teori och praktik, samtidigt
som man är utomhus och får röra på sig. Kan det
bli bättre!
Det sista är knappast en fråga. Per Jönsson låter
snarare helt övertygad.
Gamla uppmaningar som ”räkna tal 512–518”
58
PORTRÄTTET
tilltalar inte Per Jönsson. Istället vill han att eleverna ska ställa frågor, ta reda på saker och konstruera uppgifter både till sig själva och till sina
skolkamrater. Allt för att förstå den viktiga kopplingen mellan teori och praktik.
Han återkommer till mobiltelefonen som ett laboratorium:
− Man kan titta på film eller TV, lyssna på musik, filma själv, ta nya stillbilder eller visa gamla,
söka på internet och använda GPS-funktionen,
påpekar professorn entusiastiskt.
Eller bara ringa, tänker
artikelförfattaren
som inte har en så avancerad modell, men istället frågar: utestänger
man inte många elever
om studierna kräver avancerad och relativt dyr
teknik?
Men Per Jönsson ser bara möjligheter:
− Man kan jobba i grupp och skolan får se till
att det finns en uppsättning mobiltelefoner, eller
mindre handhållna datorer. Det är ju inte konstigare än att det finns datorsalar.
Pedagogiska datorspel är ett annat sätt att popularisera naturvetenskapliga ämnen. Inom ramen
för MUGS (Malmö University center for Game Studies) jobbar man för att öka intresset för forskning
och utveckling av dataspel. Där ingår Per Jönsson
tillsammans med andra anställda från Lärarutbildningen, Konst, kultur och kommunikation (K3)
och Centrum för teknikstudier.
− Enkelt uttryckt är vi en styrgrupp som berättar för varandra vad vi håller på med. Syftet är att
öka samarbetet och även hjälpas åt med att söka
forskningsanslag.
Projektpengar från NICE (Nordic Innovation
Centre) har redan finansierat ett datorspel som går
ut på att lösa en gåta med hjälp av matematik och
historiska personer. Det har testats på en skola i
Malmö, och prövas
nu i Finland, Danmark och Göteborg. I
uppdraget ingår också
att jämföra läroplanen
för matematik i de fem
nordiska länderna.
Blir det ett positivt
gensvar, och mycket
tyder på det, ska näringslivet kunna använda sig av forskningsresultaten för att utveckla en kommersiell produkt.
Medan datorprogram är ganska standardiserade, är det ett problem inom mobiltelefonin att
det finns väldigt många olika tillverkare och operatörer.
− Vi har tittat på olika mobila plattformar och
jobbat en del med standardiseringsfrågor för att
man ska kunna använda pedagogiska datorspel i
så många mobiler som möjlig, förklarar Per Jönsson.
Per Jönsson ser fortfarande den digitala tekniken som ett komplement i skolundervisningen. Lärarna erbjuds större möjligheter men måste själva
− Man kan aldrig
stoppa tekniken, ler Per
Jönsson. Bara väga föroch nackdelar och sedan
använda den på bästa sätt.
59
PORTRÄTTET
få välja hur de använder den.
Samtidigt konstaterar han att Sverige ligger efter många länder i utvecklingen:
− I USA till exempel finns betydligt mer
litteratur om ämnet och på skolornas hemsidor finns mycket mer att hämta.
Själv har Per Jönsson hittills skrivit tre
läroböcker för blivande ingenjörer och för
lärarkandidater:
”Matlab-beräkningar inom teknik och
naturvetenskap”(2004, nytryck 2006),
”Modeller och beräkningar med GNU
Octave” (2005) samt ”Matematik med
datoralgebrasystem” (2008).
− Det är nog många matematiklärare som
inte har en aning om att det numera finns
datorprogram på mobiltelefoner som man
kan använda för att till exempel snabbt och
enkelt beräkna väldigt komplicerade integraler eller lösa differentialekvationer.
Det påminner lite om när miniräknarna
kom för massor av år sedan. Till en början ansågs de förkastliga eftersom det var
”mycket nyttigare att använda hjärnan och
tänka själv”.
− Man kan aldrig stoppa tekniken, ler Per
Jönsson. Bara väga för- och nackdelar och
sedan använda den på bästa sätt.
Men backar lite när redaktören muttrar
något om genmanipulation…
− Det är klart, teknik som skulle kunna
hota den biologiska mångfalden eller på annat sätt få oöverskådliga konsekvenser mås-
60
te man specialbehandla.
Något riktigt datorfreak kan man nog
inte kalla Per Jönsson. Han ägnar sig i alla
fall inte åt datorspel i traditionell mening.
Sonen i nedre tonåren och den yngre dottern får gärna sitta framför en dator, men
inte FÖR länge.
− Man får vara observant på tiden. Det är
viktigt att de gör andra saker också, upprepar pappa Per.
Och blodiga, köttiga krigs- och stridsspel
gillar han definitivt inte:
− Jag tycker det är stötande att man gör
spel av sådant som är en otäck realitet för
många människor.
Nej, det är att konstruera egna datorprogram Per Jönsson brinner för.
Kvantfysiken, som han doktorerade på,
är en grundforskning som är lite knepig att
förklara för en oinvigd. Men den är rolig
och han vill inte släppa den.
Hans tredje stora intresse – klimatforskning – är dock ett lysande exempel på hur
teoretisk matematik (en massa siffror), via
modern teknik (datorprogram) förvandlas
till praktisk verklighet (tydliga bevis på hur
ett varmare klimat har förändrat växtligheten).
− Jag träffade en trevlig granne på gården
hemma i Lund när jag var pappaledig, och
diskussionerna medan vi gungade barn resulterade så småningom i dataprogrammet
TIMESAT.
61
PORTRÄTTET
PORTRÄTTET
Per Jönsson tar fram en stor affisch där både diagram och kartor visar hur växtligheten i Europa
förändrats. Sedan 1982 har satelliter mätt hur ljus
strålat och reflekterats mot jordytan. Områden
med mycket växtlighet suger upp ljuset, medan
kala trakter reflekterar det mesta av ljusstrålarna.
Genom att köra alla dessa siffror i TIMESAT ser
man tydligt hur en högre temperatur har lett till
längre växtperioder och mer grönska i Norden och
Alperna, men också mindre växtlighet och torka i
Medelhavsländerna.
Omkring 150 forskarlag runt om i världen,
bland annat amerikanska NASA, använder nu TIMESAT för att bearbeta data från satelliter som
observerar jorden.
− Då är man ju både glad och stolt, medger Per
Jönsson.
Men inte rik! Att ta betalt av dem som använder
TIMESAT vore emot grundläggande vetenskapliga
idéer om fritt utbyte av tankar och resultat.
Per Jönsson verkar dock ganska nöjd med att
”leva som han lär” – dvs. att kunna bevisa hur
kombinationen matematik och modern teknik är
en fantastisk möjlighet att knyta samman teori och
praktik. •
62
63
PORTRÄTTET
64