Humanitär intervention words - IEI

LINKÖPINGS UNIVERSITET
Avdelningen för Statsvetenskap
Politices kandidatprogram
Statsvetenskap 3, VT -14
Kandidatuppsats i Statsvetenskap,
15 HP
2014-05-26
Den samhällsvetenskapliga debatten om Responsibility to Protect
ur ett realistiskt perspektiv
The social science debate on Responsibility to Protect
from a realistic perspective
Av: Johan Sundqvist
Antal ord: 11 092
Abstract
The purpose of this thesis is to explain the political science debate in the international society
according to realists. By reflecting over the protocol ”Responsibility to Protect” the issues for
the realists with international politics will become more clear. The primary elements that will
be discussed is humanitarian intervention and the principle of state sovereignty and by
explaining realists thoughts on the responsibility to protect protocol it will be easier to spot
connections.
The theoretical foundation is that realist see all the sovereign states as rational actors who
only seek to benefit themselves. The international politics is nothing else than a playground
for the strong sovereign states that looks for a chance to take advantage of other states.
By exploring the political science debate from a realist point of view, this thesis will try to
give an explanatory value on why sovereign states act like they do in international affairs.
Key Words: ”humanitarian intervention”, ”state sovereignty”, ” Responsibility to
Protect”, ”International politics according to Realists”
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.2 Syfte och frågeställningar
1.3 Metod
1.3.1 Tillvägagångssätt
1.3.2 Tidigare forskning inom ämnet
2. Bakgrund
2.1 Introduktion
2.2 Staters Suveränitet
2.3 Humanitär Intervention
2.3.1 För & Mot argument
2.4 Realismens teorier till internationell politik
3. Responsibility to protect
4. Diskussion av R2P utifrån ett realistiskt perspektiv
5. Slutsats
6. Referenslista
1
1
2
2
4
5
5
7
9
10
16
18
23
32
34
1 Inledning
Forskningsproblemet som min kandidatuppsats kommer att beröra är problematiken som FN
står inför när de ska diskutera huruvida det finns giltigt skäl att fastställa att en humanitär
intervention bör ske och hur detta beslut i så fall skulle komma i strid med principen om alla
staters suveränitet. Genom att presentera realismens åsikter om internationell politik vill
uppsatsen belysa att det internationella samfundet står inför en rad problem. Suveräna staters
främsta intresse ligger i den egna staten och då stater är rationella så kan inte ett globalt
samhälle fungera. Att presentera och reflektera realisters ståndpunkt till protokollet
Responsibility to Protect ligger till grunden för att förklara varför stater bör undvika
internationell politik för att säkerhetsställa sin egen säkerhet.
Uppsatsen har då som mål att beskriva humanitär intervention och staters suveränitet för att
sedan kunna analysera rapporten Responsibility to Protect ifrån ett realistiskt perspektiv.
Genom att utgå från en deduktiv metod så kommer denna uppsats att presenteras genom en
diskursanalys.
1.2 Syfte
Syftet kommer vara att framlägga en analys av den statsvetenskapliga debatten om
Responsibility to Protect ur ett realistiskt perspektiv.
Frågeställning
Jag kommer i min kandidatuppsats att utgå från en huvudfråga med ett par underfrågor för att
på så sätt i min analys kunna förklara och dra slutsatser utifrån mina uppställda
utredningsfrågor.
Huvudfrågan som kommer ligga till grund för kandidatuppsatsen är;
* Hur ställer sig realister till de principer som framställs inom ICISS rapport Responsibility
to Protect och på vilket sätt kan dessa åsikter påvisa realisters synsätt på humanitär
intervention och staters suveränitet?
Övriga frågorna jag ämnar att beröra för att kunna härleda slutsatser:

Vilka för- och motargument existerar för ett genomförande av en humanitär
intervention?

Hur ställer sig realismen till suveräna staters roll inom den internationella politiken?
1
1.3 Metod
1.3.1 Tillvägagångssätt
Denna uppsats kommer att vara en diskursanalys. Arbetet kommer att grunda sig i en
realistisk teoribildning där den empiriska kunskapen som redan existerar på området kommer
att analyseras och diskuteras. Som bas till uppsatsen så kommer den bearbetade informationen
som behandlas vara rapporter från främst FN där staters suveränitet och humanitär
intervention behandlas samt ICISS rapport Responsibility to Protect. 1
För att kunna analysera detta material på en hög förklaringsnivå för läsaren så är det av hög
grad att framställa meningen med begreppen staters suveränitet och humanitär intervention.
Genom att förklara dess innebörd så kommer det att bli lättare för läsaren att förstå begrepp
samt underlaget för vilket sätt som diskussionen utifrån R2P kommer att presenteras.
Som bas till förklaringsvärdet så kommer humanitär intervention och principen av staters
suveränitet presenteras. Detta kommer sedan att leda till förklaring av de principer som det
internationella samfundet är grundat på. Detta kommer sedan att mynna ut i en realistisk
förklaring på ICISS rapport Responsibility to Protect för att ge en så hög förklaringsgrad som
möjligt för det problem som idag existerar i internationell politik.
Uppsatsen kommer att presentera aktörer men inte lägga någon högre vikt vid vad de spelar
för roll utan de kommer att presenteras kortfattat för att underlätta förklaringsvärdet. Det
internationella samfundet spelar en stor roll för hur beslut diskuteras men själva uppsatsen
kommer mer att fokusera på problemen och de potentiellt möjliga lösningarna för ett väl
fungerande internationellt samhälle som grundas på samma principer.
Den empiriskt insamlade fakta kommer att diskuteras och analyseras utifrån en realistisk
teoribildning för att kunna dra slutsatser i vad det är som ligger bakom varför det globala
samfundet agerar som de gör i olika situationer.2
Att uppsatsen kommer att presenteras utifrån en realistisk teoribildning är för att ge den ett
förklaringsvärde som kan försöka att besvara den uppställda frågeställningen. Det ska
tilläggas att analysen även kunde ha utgått ifrån en annan teoribildning så som till exempel
liberalism eller konstruktivism men sett till den uppsatta frågeställning anser jag att realism är
den teoribildning som kan ge det högsta förklaringsvärdet.
1
2
Esaiasson P, Gilljam M, Oscarsson H, Wängnerud L; Metodpraktikan (2012) s.20-21
Ibid s.32
2
Realismen utgår ifrån att stater ska betrakta den internationella politiken med vaksamhet.
Staters främsta mål är att säkra sin egen överlevnad vilket medför att de inte kommer agera i
omvärlden om de själva inte kan tjäna på det. Sett till detta så kommer uppsatsens
utgångspunkt att reflektera hur en realist hade ställt sig till de gemensamma principerna som
ställs upp för det internationella samfundet i R2P.
Uppsatsen kommer att grunda sig i en deduktiv metod, det vill säga att det kommer att
karakteriseras att det råder ett hypotetiskt förhållande mellan premisser och slutsatser.3
Genom att uppsatsen kommer att koncentrera sig på en läsning som fokuserar på att ta fram
delar som visar på textens helhet och kontext så är en kvalitativ textanalys av vikt för det
insamlade materialet.4
Då basen är att reflektera över protokollet Responsibility to Protect så är det helheten som är
av hög vikt att granska. Vissa delar kommer således att vara av större vikt än andra för att
förklara realismens ståndpunkt till internationell politik.5
Uppsatsen hade kunnat skrivas utifrån en rad andra olika metoder så som till exempel en
fallstudie. Uppsatsen hade också varit lika genomförbar om den hade utgått från en annan
teoribildning som till exempel liberalism eller konstruktivism. Hade uppsatsen utgått från
någon utav de andra teoribildningarna så hade den slutliga diskussionen sett ut på ett helt
annat sätt än vad som presenteras i detta arbete. Valet föll på realismen då den som
teoribildning är den som mest lämpligt kan beskriva den internationella politiken i dagens
samhälle då stater är rationella och först och främst ser till sin egen säkerhet. På så sätt är
realismen den teori som mest lämpligt beskriver hur stater agerar och möjligtvis varför de
agerar på sättet de gör. Genom att använda denna teori så utgår uppsatsen från att alla aktioner
som genomförs inom det internationella samhället är endast för att den stat som agerar anser
att de vinner något på det.
1.3.2 Tidigare forskning
3
Esaiasson P, Gilljam M, Oscarsson H, Wängnerud L; Metodpraktikan (2012) s.223
Ibid s.210
5
Ibid s.210
4
3
Den statsvetenskapliga forskning som tidigare gjorts på området med internationell politik är
väldigt bred. Däremot ska det tilläggas att eftersom detta ämne är så brett så har den tidigare
forskningen som undersökts inte varit specifik mot just det ämnet jag ämnade att undersöka.
Viss hjälp har tagits via analys av tidigare skrivet material men som grund ligger främst teori
och sammanställning av insamlat material som vidrör ämnet.
Sett till tidigare genomförd forskning på protokollet ”Responsibility to Protect” så har även
den forskningen varit väldigt aktuell. Det finns flera genomförda forskningsrapporter som
vidrör och förklarar detta protokoll men liknande forskningen om den internationella politiken
så vidrör den flera olika teoribildningar och väger dem emot varandra.
Genom valet att belysa realismen som utgångspunkt så har denna uppsats inte skrivits som
tidigare genomförd forskning, som då främst har tagit upp flera olika teoribildningar och
jämfört dem emot varandra och därifrån dragit sina slutsatser. Denna uppsats är istället mer
inriktad att framställa hur realismen ställer sig till den internationella politiken och därifrån
dra slutsatser hur de ser på protokollet Responsibility to Protect så tidigare genomförd
forskning har varit av lägre vikt för denna uppsats.
2 Bakgrund
4
2.1 Introduktion
Under de senaste åren har problemet som FN står inför i frågan om vad som väger tyngst utav
mänskliga rättigheter och staters suveränitet blivit allt mer diskuterat då det på senare tid har
framkommit att allt fler stater bryter mot de mänskliga rättigheterna. En annan sak som också
skiljer sig i dagens samhälle gentemot tidigare att allt fler konflikter som uppstår är utav en
inomstatlig karaktär och inte mellan stater. Så vart i ligger gränsen för hur mycket en stat har
rätt att utnyttja sin egen befolkning innan världssamfundet kan anse sig inneha rätten att
ingripa i andra staters angelägenheter.
Ett av de stora problemen som uppstår för världssamfundet när humanitär intervention
kommer upp för diskussion är den så kallade suveränitetsprincipen. En rättighet som
fastställdes redan under den Westfaliska freden 1648 och är gällande än idag. Denna är en
central del i folkrätten vilket medför att alla stater har rätten att sköta alla sina egna
angelägenheter internt utan inblandning från omvärlden.
Dock så ingår i folkrätten även individernas rätt till mänskliga rättigheter, det är här som
konflikten mellan de två begreppen sker.
Då även FN har individers rätt till mänskliga rättigheter som en av sina viktigaste punkter så
är det ett väldigt känsligt område att ta beslut i. Vilket beslut som än fastställs så kommer den
att strida mot folkrätten. Frågan som måste ställas är vilken utav de två som är av högst vikt
att stå fast vid.
”Enligt FN-stadgan så fastslår den att all användning av militärt våld för att lösa konflikter är
förbjuden förutom i två explicita fall, dessa två är;
* Beslut av FN:s säkerhetsråd om det råder "hot mot freden, fredsbrott eller
angreppshandlingar".
* Självförsvar”6
Så existerar det ett problem inom det internationella samhället. Kan en stat kan bryta mot de
mänskliga rättigheterna och vägra att ändra på sitt beteende även efter påtryckningar från
världssamfundet vilket i sin tur då kan komma att leda till konflikter suveräna stater emellan.
Det existerar inte en högre juridisk makt som agerar som domare i konflikter inom det
internationella samfundet vilket medför att utförandet av potentiella aktioner endast kommer
6
http://www.fn.se/fn-info/om-fn/fn-stadgan/
5
att diskuteras och aldrig genomföras. Detta kan bero på att flera av de starkaste suveräna
staterna som är involverade i det internationella samfundet har haft långa interna konflikter
emellan varandra och således står på olika sidor i de olika konflikterna som har uppkommit.
Även om det inte påverkar dem själva så är de väldigt ovilliga att vara överens med de andra
staterna. Trots att principen som det internationella samhället är grundat på är att respektera
staters suveränitet men samtidigt väger den principen tillräckligt tungt för att alla suveräna
stater ska stå handlingsförlamade istället för att agera när det är bekräftat när en stat
hänsynslöst utnyttjar sin egen befolkning.
Som ett försök för att få rätsida på detta problem så bestämde sig FN för att sätta ihop en
kommitté som skulle utreda om detta problem gick att lösa.
Internationella kommissionen om intervention och statssuveränitet (ICISS) var en tillfällig
kommitté som bestod av medlemmar från FN:s generalförsamling som under 2001 arbetade
för att popularisera begreppet humanitär intervention och demokrati-återställande ingrepp
under namnet Responsibility to Protect.7
Denna rapport godkändes av FN vid världstoppmötet 2005 och dessa principer ska ligga till
grund för diskussion för aktioner inom den internationella arenan. När rapporten framlades
sågs den som en revolution för framtidens internationella politik men den stora frågan är om
den internationella politiken verkligen har förändrats. Det är fortsatt ett problem att FN:s
generalförsamling fortfarande sitter och diskuterar istället för att agera. Principerna som
presenterades i Responsibility to Protect poängterade viktiga punkter som stater borde ta
hänsyn till men eftersom de bara är principer så är de tolkningsbara, vilket har medfört att
stater väljer att analysera dem olika. Kan det internationella samhället komma till ett
samförstånd gällande de principer som presenterades i Responsibility to Protect eller kommer
den internationella politiken att kännetecknas av en kamp mellan de suveräna staternas styrka.
2.2 Staters Suveränitet
7
http://responsibilitytoprotect.org/ICISS%20Report.pdf
6
Staters suveränitet utgår ifrån att en stat har det primära ansvaret att skydda sina invånare
ifrån hot. Detta påpekas inte endast i folkrätten och i det moderna statssystemet utan även i de
praktiska realiteter som är bäst lämpade till att göra en positiv skillnad för de mänskliga
rättigheterna.
Internationella kommissionen om intervention och statssuveränitet (ICISS) var en tillfällig
kommitté som bestod av medlemmar från FN:s generalförsamling som under 2001 arbetade
för att popularisera begreppet humanitär intervention och demokrati-återställande ingrepp
under namnet Responsibility to Protect.
Genom att vara en del i FN så accepterar medlemsstaterna en internationell förpliktelse som
frivilligt accepteras. Genom att beviljas medlemskap i FN så välkomnar det internationella
samfundet en ny stat som en ansvarsfull medlem och för staten själv, genom att underteckna
stadgan, så accepterar man det ansvar som medlemskap i FN medför. Detta ansvar som staten
åtar sig har en trefaldig betydelse. För det första innebär detta att de statliga myndigheterna
ansvarar för att skydda säkerheten och medborgarnas liv för att främja välbefinnandet inom
staten. För det andra så ska de nationella politiska myndigheterna vara ansvariga både internt
inför sina medborgare men också externt till det internationella samfundet. För det tredje så
innebär det att alla individer som arbetar för staten är ansvariga för dess handlingar, så på
samma sätt är staten ansvarig för dess individers handlingar.
Tankesättet med suveränitet i dessa termer har stärkts genom de ständigt ökade effekterna av
internationella normer för mänskliga rättigheterna och en allt större inverkan i den
internationella diskursen av begreppet mänsklig säkerhet. 8
Den inhemska regeringen har bäst förutsättningar för att vidta åtgärder för att förhindra att
problem som uppstår utvecklas till potentiella konflikter. När inomstatliga problem uppstår är
det staten själva som först kan förstå sig på dem och förhindra fortsatta problem.
I de situationer som det krävs en lösning så är det statens egna medborgare som har störst
intresse i att lösa problemet och genom deras insatser så kommer det generera den bästa
lösningen för individerna i samhället, detta för att säkerhetsställa att de nationella
myndigheterna är ansvariga för sina handlingar eller sina uteblivna åtgärder för att förhindra
dessa problem. Det är även statens ansvar att hjälpa till att säkerhetsställa så att tidigare
8
http://www.iciss.ca/menu-en.asp
7
uppkomna problem inte återkommer. 9
Då en stat vars folk direkt påverkas har huvudansvaret för att skydda allmänheten så vilar det
också ett ansvar på det internationella samfundet. Det ligger i de övriga medlemmarna inom
det internationella samfundet ansvar att de måste vara beredda på att agera om en stat
antingen är ovilliga eller oförmögna att uppfylla sitt ansvar för att skydda sin egen befolkning.
Även i situationer då en stats inomstatliga problem påverkar och direkt hotar människor som
bor i närheten av det drabbade området. Detta ansvar kan även kräva att åtgärder måste vidtas
av de övriga staterna i samfundet för att stödja de befolkningsgrupper som är i fara.
2.3 Humanitär Intervention
9
Smith S, Hadfield A, Dunne T; (2012) Foreign Policy s.235
8
Beslut om att genomföra en humanitär intervention är aldrig lätt för FNs säkerhetsråd då det
påverkar hela det internationella samhället. Ett samhälle som är uppbyggt kring principen om
statens suveränitet och därmed förbjuder andra stater till inblandning och användning av våld
emot en annan stat.
Diskussionen om möjligheten för stater att genomföra humanitära interventioner gentemot
andra stater tog fart efter andra världskriget. Detta till hög grand på grund utav de massmord
som skedde under kriget. Det internationella samhället ville i framtiden säkerhetsställa att
detta aldrig mer skulle inträffa och fastställde lagar som skulle förbjuda stater att utnyttja sin
egen befolkning samt att begå folkmord. Det är denna princip som kom att medföra en
konflikt på den globala arenan. Hur ska en utomstående stat kunna rättfärdiga att de följer den
internationella lagen om människors säkerhet samtidigt som de respekterar den andra statens
suveränitet och principen om icke-inblandning i andra staters angelägenheter.
Grundpelaren i hela systemet är att suveräna stater förväntas att agera som väktare för sin
egen befolknings säkerhet, så vad sker då i det internationella samhället om en suverän stat
använder sin makt till utnyttja sin befolkning? Bör den stat som begår kriminella handlingar
gentemot sin egen befolkning få åtnjuta det skydd ifrån det internationella samhället som
grundar sig i icke-inblandning eller bör då staten förlora sin position som suverän och därmed
alla sina rättigheter ifrån inblandning från andra stater. Om en stat aktivt missbrukar sin
ställning eller helt enkelt misslyckas att skydda sina medborgare, har då andra stater inom
samfundet rätt att blanda sig i dessa angelägenheter och bruka våld för att hindra
maktmissbruk. 10
Det är i denna punkt som olika förespråkare genom tiderna har haft olika ståndpunkter, både
för och emot humanitär intervention. De som är för talar främst för att det antingen existerar
legala rättigheter för att genomföra interventioner medan andra främst hänvisar till de
moraliska principerna. De som förespråkar att respekten av staters suveränitet och ickeinblandning är av högre vikt än om en stat till viss del missbrukar sin ställning hänvisar att
humanitära interventioner inte är särskilt positiva för befolkningen de heller. Att staten
kommer att bli utnyttjad av andra stater istället och att det inte kommer att generera något
positivt.
2.3.1 För & Mot argument
10
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.524
9
För
Inom gruppen som står bakom att humanitära interventioner bör genomföras så finns det två
grenar på vilka grunder som dessa interventioner bör fastställas på. Den första är de individer
som anser att det existerar legala skäl att genomföra interventioner, den andra är de personer
som anser att de moraliska skälen bör överväga för ett genomförande.
De som förespråkar de legitima skälen i att genomföra en humanitär intervention grundar
detta främst i två påståenden. De två är FN-stadgan som förbinder stater att agera för att
skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna samt att det inom den internationella rätten
existerar det en rätt för stater att handla med hjälp utav humanitära interventioner för att
förhindra att situationer uppstår där en stats individer kommer att lida.11
I FN-stadgan presenteras fred och säkerhet som två av de viktigaste punkterna för
världssamfundet och enligt förespråkarna för de legala skälen så betyder det att de mänskliga
rättigheterna borde räknas in i dessa två och därmed vara av lika hög vikt.
Artiklarna 1:3, 55 och 56 i FN-stadgarna lyfter alla fram betydelsen av de mänskliga
rättigheterna. I artikel 1:3 identifieras skyddet av de mänskliga rättigheterna som ett utav FN
samfundets främsta syften.
En förespråkare för detta synsätt var Michael Reisman som hävdade att enligt principerna om
mänskliga rättigheterna som presenteras i FN-stadgan så borde FN:s säkerhetsråd vidtagit
väpnade åtgärder under kalla kriget mot stater som begick folkmord. Detta misslyckande
inom FN:s system grundade han härledde han till att det borde existera ett lagstadgat undantag
till förbudet att använda våld i artikel 2(4). Detta undantag skulle tillåta att enskilda stater
skulle få rätten att använda våld mot andra stater av humanitära skäl.12
Enligt några internationella jurister, däribland Damrosch så bryter inte humanitär intervention
mot artikel 2(4) då artikeln endast förbjuder användning av våld mot politiskt oberoende och
stater med territoriell integritet. En humanitär intervention skulle då enligt dessa jurister inte
bryta mot något av de två nämnda förbuden och därmed skulle artikeln 2(4) inte gälla när det
handlar om ingripande i humanitära interventioner.13
En annan vinkel som presenteras är att det inte existerar någon rättslig grund för humanitära
interventioner i FN-stadgan men att det bör vara av godkänd karaktär då det kan anses vara
11
FN-stadgan (1945)
Reisman, M; (1985) Criteria for the lawful use of force in International Law s.279-280
13
Damrosch, L F (1991) Commentary on collective military intevention to enforce human rights s.219
12
10
tillåtet enligt internationell sedvanerätt. Den internationella sedvanerätten grundar sig i att
stater engagerar sig i praktiken som ska gälla som lag och de kommer att göra detta eftersom
de tror att lagen tillåter detta. Detta kallas av internationella jurister för opinio juris. Att dessa
individer hävdar att sedvanerätten bör gälla grundar de i Englands och Frankrikes åberopande
på internationell sedvanerätt för att rättfärdiga grundandet av fristäder i Irak 1991 samt kravet
som Kofi Annan ställde att till och med en ensidig intervention hade varit legitim för att
stoppa folkmordet i Rwanda 1994.14
Kritik mot de legitima åsikterna
Det existerar dock ett antal problem i detta synsätt. De individer som förespråkar humanitär
intervention med hjälp av legitima metoder överdriver omfattningen av konsensus i reglerna
för användning av våld och de slutsatser som de drar ifrån FN-stadgan strider mot både
internationellt rättsligt utlåtande samt de grundpelare som fastställdes för det internationella
samhället efter andra världskriget.15
De som istället förespråkar de moraliska skälen grundar detta i att oavsett vad lagen säger så
existerar det en moralisk skyldighet att ingripa för att skydda civilbefolkningen från folkmord
och massmord. Dessa individer hävdar också att suveränitet grundas i en stats ansvar i att
skydda sin befolkning och när en stat misslyckas med dess grundläggande uppgift så bör de
också förlora sina suveräna rättigheter. Detta tankesätt presenterades bland annat av Tesón.16
För att komma fram till detta argument så existerar det ett antal olika tankesätt för att kunna
härleda sitt motiv. Caney hänvisade till den gemensamma mänskligheten och hävdade att alla
individer har grundläggande mänskliga rättigheter och skyldigheter att upprätthålla andras
rättigheter.17
Storbritanniens premiärminister under perioden 1997-2007 Tony Blair hävdade att dagens
globaliserade värld är så pass integrerad att omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter
påverkar inte bara staten själv, utan även omvärlden. Detta skapar moraliska förpliktelser för
omvärlden att agera.18
Brian Lepard påpekade att det existerar en moralisk överenskommelse mellan världens olika
14
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008)The Globalization of World Politics s.524-526
Ibid s.526
16
Tesón, F (2003) The liberal case for humanitarian Intervention s.93
17
Caney, S (1997) Human rights and the rights of states s.34
18
Blair, T (1999) Speech by the primeminister to the economic club of Chicago
15
11
religioner och etiska system att folkmord är en synd och att alla som är skyldiga ska hindras
och straffas.19
Kritik mot de moraliska åsikterna
Skulle stater använda sig utav moraliska skäl för att ingripa i en annan stats angelägenheter så
skulle det troligtvis leda till missbruk av makt, stater skulle kunna använda humanitära
argument för att rättfärdiga en intervention som egentligen inte har någon riktig grund. Det är
av hög sannolikhet att om humanitära interventioner skulle kunna rättfärdiga att en stat tar
över makten från en annan skulle detta missbrukas till andra staters fördel. Det internationella
samhället måste styras av övergripande lagar som förhindrar stater att utnyttja varandra.
Ett annat problem som de moraliska motiven stöter på är att det inte existerar någon förklaring
på hur illa en humanitär kris måste ha blivit innan ett annat land kan anse sig moraliskt
skyldigt att använda kraft för att stoppa detta. Dessutom så finns den svåra frågan om våld är
rätt tillvägagångssätt för att förhindra att en humanitär katastrof sker i första hand. Detta
påvisar att ett internationellt samhälle måste styras av lagar och inte kan endast kan använda
sig utav moraliska rättigheter och skyldigheter.20
MOT argument
När det kommer till argument emot humanitär intervention så är det främst sju olika argument
som lyfts fram. Bakom dessa invändningar står bland annat realister, liberalister, feminister
och postkoloniala teoretiker. Även om alla dessa tänkare inom dessa teorier håller med om att
humanitära interventioner inte är bra för omvärlden så lägger de olika vikt vid de olika
invändningarna.
De sju främsta argumenten mot humanitär intervention är:21
1. Ingen grund för humanitär intervention i internationell rätt
Internationella jurister hävdar för att de mänskliga rättigheterna ska kunna bevaras så måste
alla stater upprätthålla ett förbud mot all användning av våld som inte godkänns av FN:s
19
Lepard, B (2002) Rethinking Humanitarian Intervention
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008)The Globalization of World Politics s.526
21
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.526-528
20
12
säkerhetsråd. Bortsett från rätten till självförsvar som presenteras i artikel 51 i FN-stadgan så
finns det inga andra undantag till artikel 2(4). En grundläggande punkt i denna motsättning är
att under kalla kriget så hade stater haft möjligheten att agera enligt teorin om humanitär
intervention men valde att inte göra detta (de fall som är mest frekvent nämnda är Indiens
ingripande i Öst Pakistan 1971, Vietnams intervention i Kambodja i december 1978, och
Tanzanias intervention i Uganda i januari 1979).
De gånger som det är rätt att ta till våld för en stat är endast när det handlar om självförsvar
eller om staten har fått ett ”fiktivt godkännande” enligt säkerhetsrådets resolutioner.
2. Staterna kommer inte ingripa för främst humanitära skäl
Stater har och kommer alltid att ha blandade motiv när det kommer till interventioner. En stat
kommer aldrig vara beredd att offra sina egna soldater utomlands om staten själva inte har
några egennyttiga skäl till det. Realister antar ståndpunkten att en verklig humanitär
intervention är dårskap eftersom det aldrig tjänar det nationella intresset. Andra kritiker pekar
mer på tanken att den stat som är mäktig endast kommer att ingripa när det passar dem och
det kommer endast att göras på grund av strategiska skäl. Detta kommer att leda till att
interventionen i så fall kommer att styras av ett nationellt intresse och inte för vad som är bäst
för den stats befolkning som interventionen utförs för.
3. Staterna kommer inte riskera livet för sina soldater för att rädda främlingar
Realister hävdar också att stater inte kommer att ingripa för humanitära ändamål, för stater
kan inte bete sig på detta sätt enligt realismens syn på det internationella samhället. De
politiska ledarna har inte någon moralisk rätt att utnyttja sina egna medborgare för att rädda
andra staters invånare. Bhikhu Parekh presenterade det såhär; ”Medborgarna är exklusivt
ansvariga för sin egen stat och deras stat är helt och hållet deras eget ansvar”. I detta menade
han att om en civil myndighet skulle falla samman eller bete sig på ett icke lämpligt sätt mot
sina medborgare, då är det statens medborgares ansvar och främst dess politiker som måste
bekämpa detta. 22
4. Problemet med missbruk av stater
Då det inte existerar en opartisk bestämmande makt som tar beslut när en humanitär
intervention är tillåten så kan stater använda humanitära motiv för att stärka sin nationella
22
Parekh, B (1997) Rethinking humanitarian intervention s.56
13
egoism påpekade Franck Rodley.23 Ett exempel som nämns här är Hitlers argument för att
invadera Tjeckoslovakien, enligt Hitler gjordes detta för att skydda ”liv och frihet” för landets
tyska befolkning. Om det skulle existera en rätt för humanitär intervention skulle det bara leda
till att det skulle bli lättare för de mäktiga staterna att motivera inblandning i svagare staters
angelägenheter. Det skulle alltså inte leda till en ”äkta” humanitär intervention då staters
egenintresse skulle komma i första hand. Enligt Chesterman skulle detta leda till att världen
blev en allt farligare plats om stater fick fler sätt att motivera kraft på.24
5. Selektivitet respons från stater
Stater kommer alltid att tillämpa principen om humanitär intervention selektivt vilket medför
att det kommer att ske en inkonsekvens i politiken inom den internationella arenan. Staters
beteende styrs utifrån sitt eget intresse så kommer stater att vara selektiva i de fall som de
väljer att ingripa i. Problemet med selektivitet uppstår när den moraliska principen uppstår i
mer än en situation men sett till statens intresse så kommer handlandet att vara olika i de två
fallen. Ett exempel på detta är Natos intervention i Kosovo som motiverades av humanitära
skäl men som i själva verket inte kan ha varit detta. Som grund till detta argument att Nato
använde sig utav selektivitetsprincipen är att det skedde en mycket större humanitär katastrof i
Darfur som Nato valde att inte vara delaktig i så hur kan då Nato motivera att det var av
humanitära skäl man gick in i Kosovo. Lika fall kommer att behandlas olika sett till staters
intresse.25
6. Oenighet om moraliska principer
Den internationella samhällsteorin identifierar en invändning till humanitär intervention, de
hänvisar till att problemet som uppstår är att det inte existerar en gemensam syn på vilka
moraliska principer som man bör grunda den humanitära interventionen på. Enligt pluralister
så bör inte humanitär intervention tillåtas med tanke på den oenighet som existerar om vad det
är som utgör extrema brott mot mänskliga rättigheter. I avsaknad av en gemensam konsensus
om vilka principer det är som bör styra rätten till humanitär intervention så skulle de starkaste
staterna fritt kunna införa sina egna kulturellt bestämda moraliska värderingar på svagare
medlemmar i det internationella samhället. 26
23
Rodley, F (1973) After Bangladesh: The law of humanitarian intervention by force s.275-305
Chesterman S (2001) Just War of Just Peace
25
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.527
26
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.527-528
24
14
7. Ingripande fungerar inte till det bättre
Kritiska liberaler hävdar att humanitär intervention bör undvikas då det är omöjligt för
utomstående att införa mänskliga rättigheter. Enligt John Stuart Mill så kan demokratin endast
fastställas genom en inhemsk kamp för frihet. Mänskliga rättigheter kan inte slå rot om de
införs eller upprätthålls av en utomstående stat. Enligt Mill bör förtyckta individer själva
störta en tyrannisk regering.27
2.4 Realismens teorier till internationell politik
För att underlätta förståelsen i detta kapitel så kommer här kortfattat en liten beskrivning av
begrepp som är av viktig karaktär för läsaren att förstå.
etatism – grundar sig i en filosofi om nödvändigheten att ha en starkt centrerad stat
överlevnad – Staters primära mål ska vara att säkerhetsställa sin egen stats säkerhet och
därmed överlevnad. I detta menar realister att alla problem som är utom statliga ska den egna
staten inte lägga sig i eftersom det endast skulle leda till att man är villig att offra en del av sin
27
Mill, JS (1973) A few words on non-intervention s377-378
15
egen säkerhet, vilket inte är önskvärt i en realistisk stat.
självhjälp – stater bryr sig endast om sig själva och sina intressen. Därför är det av vikt för
den suveräna staten att endast bry sig om de inomstatliga problemen då ingen annan kommer
att hjälpa dem.
egenintresse – suveräna stater drivs av att nyttomaximera sitt eget intresse. Således kommer
de att utnyttja alla stater som är svagare. Det är i varje stats intresse att se till så att man inte
blir utnyttjad av andra stater. Det som är bäst för staten, det vill säga egenintresset bör då vara
att undvika all form att utrikesrelationer, vilket enligt realister endast leder till osäkerhet och
därmed inte bör ligga i staters intresse
Realismens syn på internationell politik grundar sig i att de anser att de tillvägagångssätt som
presenteras av mellankrigs forskare var bristfälliga i många avseenden.
Realister hävdade att dessa idéer ignorerade rollen av staters makt, de överskattade också i
vilken grad individer är rationella. Det är en felaktig utgångspunkt att tro att nationalstater
kommer att ha delade gemensamma intressen och därmed är det en allt för optimistisk
utgångspunkt att utgå från att mänskliga rättigheter skulle väga tyngre än staters konflikter.
Efter utbrottet av andra världskriget så bekräftade det, för realister, att det existerade brister i
idealisternas utgångspunkter om internationell politik.28
Realism visade på att stater borde fokusera på sina intressen snarare än sin ideologi, genom att
söka fred genom styrka samt att få stormakterna i det internationella samfundet att de kan
samexistera trots att de har olika värderingar och övertygelser om världen.
Det faktum att realismen ståndpunkt utgår från att stater maximerar sina egna intressen i en
fientlig miljö förklarar delvis varför realismen fortfarande är den dominerande traditionen
bland stater att studera världspolitiken.29
Realister som Thukydides , Niccolò Machiavelli , Thomas Hobbes och Jean - Jacques
Rousseau var alla av uppfattningen att de insikter som de statliga ledarna innehar leder till att
de bör alla agera för den egna statens intresse inom den internationella politiken, denna
doktrin brukar benämnas som Raison d'ètat (även känt som staters ambitioner).
Raison d'état anses ligga till grund för att förklara hur statens ledare bör handla i utrikesfrågor
för att garantera statens säkerhet.30
Realister identifierar staten som den viktigaste aktören inom den internationella politiken, en
28
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.92-100
29
Smith S, Hadfield A, Dunne T; (2012) Foreign Policy s.35-42
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s. 92
30
16
politik som måste bedrivas utifrån makt. Det är varje stats plikt att rationellt beräkna vilka
lämpliga steg som bör tas för att skydda staten i framtiden ifrån de fientliga miljöer som
existerar inom global politik.
Realister av alla slag är överens om att staters överlevnad aldrig kan garanteras eftersom
användningen av våld alltid kulminerar i krig och då används som ett legitimt instrument för
stater att använda sin makt. På grund av detta ställer sig realister skeptiska till tanken att det
existerar universella moraliska principer som alla stater följer och följaktligen så kommer en
stat aldrig offra sitt egenintresse för att hålla sig till de uppställda principerna om etiskt
uppförande, eftersom stater alltid kommer att tolka dessa principer om deras skyldigheter
olika. 31
Det som krävs för en stats överlevnad är behovet av statliga ledare som tar avstånd från den
traditionella moral som fäster en större vikt vid nyttan för mänskliga rättigheter, en stats
primära uppgift är att försvara sig själva, inte andra stater.
I sin syn på världen har realismen identifierat tre kärnelement som stater bör sträva efter,
dessa är etatism, överlevnad och självhjälp.32
Ett centralt antagande för realister är att fastställa att det är den suveräna staten som är den
främsta aktören som handlar i den internationella politiken. Legitimiteten för stater är det som
gör det möjligt för stater att utöva sin makt inom dess inhemska gränser. Realister påstår att
utanför staters gränser så existerar ett tillstånd av anarki och detta tillstånd ska man betrakta
med försiktighet.
Den grundläggande strukturer för realisters tankesätt på den internationella politiken är att den
styrs just utav anarki vilket medför att var och en utav de oberoende suveräna staterna
kommer alltid att anser sig vara sin egen högsta auktoritet och inte acceptera att ställa sig
under en högre makt.
3 Responsibility to Protect
Responsibility to Protect (även benämnt som R2P) grundar sig i att stater har det primära
ansvaret för att skydda sin egen befolkning. Om en stat inte vill eller kan skydda sin egen
befolkning så faller ansvaret för att skydda en stats befolkning ifrån brott mot mänskliga
rättigheter över till det internationella samfundet. Detta ansvar som presenterades i ICISS
rapport Responsibility to Protect antogs av FN:s generalförsamling vid FN:s världstoppmöte
31
32
Ibid s.92-100
Ibid s.93
17
2005.
Förespråkare för Responsibility to Protect hävdar att den kommer att spela en viktig roll i att
bygga ett samförstånd om humanitära insatser och samtidigt göra det svårare för stater att
missbruka sin makt genom humanitära motiveringar. Lindberg beskrev det till och med som
en ”revolution i internationella frågor”.33
Principen med Responsibility to Protect innebär att det internationella samfundet har ett
ansvar att agera mot en stat som inte lever upp till sina skyldigheter emot sin egen befolkning.
Principen är uppbyggd i tre delar;34
1. Prevent (skyldighet att förebygga)
2. React (skyldighet att reagera)
3. Re-build (skyldighet att återuppbygga)
Den viktigaste punkten för FN-förbundet är att bygga på ett långsiktigt engagemang, detta
måste påbörjas i den första delen, prevent, för att hindra att potentiellt framtida brott mot
mänskliga rättigheter begås.35
Utgångspunkten i Responsibility to Protect var att försöka lösa spänningen mellan de
konkurrerande anspråken på staters suveränitet och mänskliga rättigheter genom att ge ett
förklarat samförstånd kring de principer som ska gälla för att hotade individer ska vara
skyddade från våld.
Det ICISS ville förklara med hjälp av Responsibility to Protect var vad betydelsen av ”ansvar
av skydda”, hur besluten skulle ligga till grund samt vad det skulle innebära för framtidens
humanitära interventioner.
I Responsibility to Protect presenterade ICISS att stater har det primära ansvaret för att
skydda sina medborgare. Detta ansvar betyder inte endast aktion på humanitära kriser utan att
även arbeta för att förhindra att sådana situationer uppkommer. Tidigare hade debatten om
humanitär intervention främst handlat om huruvida stater hade rätt att ingripa i andra staters
angelägenheter, nu kom den att fokusera främst på vilka som hade ansvaret för att skydda
hotade befolkningar. Detta skapade en ny internationell politik som främst fokuserade på
33
34
Lindberg (2005) Protect the People
http://www.fn.se/om-oss/organisation/vad-ar-en-kongress/fn-forbundets-kongress-2012/antagna-motioner-
vid-fn-forbundets-kongress-2012/motion-9-svenska-fn-forbundet-och-responsibility-to-protect-r2p/
35
http://www.un.org/en/preventgenocide/adviser/responsibility.shtml
18
humana skyddsändamål.36
Som motiverande faktorer att inrätta ICISS låg strävan efter att undvika framtida situationer
som bland annat hade skett i Kosovo på 90-talet. Där hade FN:s säkerhetsråd stått förlamade
då de fem permanenta medlemmarna inte hade kunnat komma överens om hur man skulle
fortskrida. Även under krisen i Rwanda så hade samma sak skett och även då så stod FN åt
sidan och såg på när Rwandas regering begick folkmord.37
För att kunna skapa ett internationellt samförstånd som skulle kunna ligga till grund för att
förhindra att situationer som hade skett i Kosovo och Rwanda skulle kunna återupprepas så
krävde ICISS att det skulle genomföras hårdare regleringar mot medlemmarna i FN:s
säkerhetsråd, det skulle inte vara så lätt att kunna använda sin veto-rätt. Det var även viktigt
för ICISS att göra det svårare för stater att kunna missbruka sin makt genom humanitära
motiveringar.38
Den huvudsakliga enhet som skulle ligga till grund för att uppnå detta mål var en uppsättning
kriterier som regeringar och andra delaktiga observatörer skulle kunna använda för att
utvärdera om en militär intervention skulle vara legitim av humanitära skäl. Dessa kriterier
presenteras i ”The responsibility to protect: principles for military intervention”.39
ICISS hävdade att om stater skulle vara förpliktigade till dessa principer så skulle det bli
lättare för det internationella samhället att nå ett samförstånd gällande hur man ska reagera
och agera på humanitära nödsituationer.
FN:s säkerhetsråd, skulle enligt ICISS, inneha det primära ansvaret för att agera i dessa
situationer. ICISS rapport hävdade att om FN:s säkerhetsråd inte kunde leva upp till detta
ansvar så skulle risken vara hög för att andra stater skulle välja att ta lagen i egna händer.
Detta skulle enbart leda till negativa konsekvenser, både sett till ordning och rättvisa. ICISS
kommissionen presenterade ett varnade exempel i sin rapport som löd:
”if the Security Council fails to discharge its responsibility in conscience-shocking situations
crying out for action, then it is unrealistic to expect that concerned states will rule out other
means and forms of action to meet the gravity and urgency of these situations. If collective
36
Smith S, Hadfield A, Dunne T (2012) Foreign policy s.235
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.535
38
Ibid s.535
39
ICISS (2001) The Responsibility to Protect: principles for military intervention s.XII-XIII
(http://responsibilitytoprotect.org/ICISS%20Report.pdf)
37
19
organizations will not authorize collection intervention against regimes that flout the most
elemental forms of legitimate governmental behaviour, then the pressures for intervention by
ad hoc coalitions or individual states will surely intensify. And there is a risk then that such
interventions, without the discipline and constraints of UN authorization, will not be
conducted for the right reasons or with the right commitment to the necessary precautionary
principles.”40
ICISS presenterade också att det måste existera en hierarki i vart ansvaret ligger. Så fort en
del i denna hierarki inte kan fullfölja sitt ansvar så ska ansvaret att beskydda de humanitära
rättigheterna överföras till nästa del i hierarkin.
Enligt ICISS så ska denna hierarki se ut på följande sätt;41
1. Värdstat
2. FN:s säkerhetsråd
3. Generalförsamlingen
4. Regionala organisationer
5. Koalitioner av delaktiga
6. Övriga enskilda stater
Ett stort problem som det internationella samfundet står inför är att kunna övertyga stater att
överge sin etatism. Denna etatismen som var en stort bidragande orsak till att världen stod åt
och inte agerade under krisen i Rwanda. ICISS menade här på att ett engagemang för ”the just
cause thresholds” skulle skapa förväntningar bland staters befolkning att deras regering borde
agera för att rädda hotade individer. På så sätt skulle regeringar sättas under press att agera i
situationer där det gällde massmord eller etnisk rensning. Detta eftersom staterna i det
internationella samfundet accepterat principen att agera för att förhindra att de sortens
aktioner sker.42
Kritik mot ICISS R2P
även om ICISS markerade ett djärvt och viktigt steg mot att skapa ett samförstånd inom det
internationella samfundet för humanitära rättigheter, så har framstående internationella
jurister identifierat tre större problem med den framställda logiken som låg som grund i
Responsibility to Protect.
40
ICISS 2001:71
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.536
42
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.536
41
20
Dessa tre framträdande problem var;
1. Överenskommelse om kriterierna garanterar inte en överenskommelse om åtgärder i
verkliga fall
2. Kriterierna är öppna för manipulation av mäktiga aktörer
3. Antar att regeringar kan övertalas att agera
1. Stater kan komma överens om vilka kriterier som ska användas för att göra bedömningar
om humanitär intervention men tillämpningen av dessa kriterier i verkliga fall är alltid öppna
för tolkning. Bellamy påpekade att duktiga internationella advokater och diplomater alltid
kommer kunna använda och tolka dessa kriterier för att framlägga övertygande argument både
för och mot särskilda insatser.43 Detta var detta som skedde med Darfur 2005, säkerhetsrådets
medlemmar argumenterade om den sudanesiska regeringen verkligen hade visat sig vara
oförmögen och ovillig att skydda sin egen befolkning. Då det inte existerar någon auktoritär
bestämmande makt inom det internationella samhället som kan avgöra dessa frågor så
kommer kriterierna för humanitär intervention endast att kunna tolkas för argumentation och
diskussion men de kommer inte kunna lösa meningsskiljaktigheter.44
2. Även om ICISS kriterier för humanitär säkerhet minskar farorna för missbruk av stater som
använder humanitära motiveringar som skäl så kommer fakta att tolkas och argumenten att
formas av de mäktiga staterna. Det är också av stor sannolikhet att de tolkningar som görs
utav de mäktiga staterna som har kapacitet att belöna och straffa andra kommer att väga
tyngre i överläggningarna än de argument som presenteras utav regeringar som inte besitter
sådana styrkor.45
3. Att klargöra skyldigheten i att skydda från ideal till verklighet grundas i uppfattningen att
stater kommer att agera under moralisk press för att förhindra folkmord, massmord eller
etnisk rensning. Detta moraliska tryck från andra regeringar, sina egna medborgare och en
bredare världsopinion för att agera går att betvivla om det verkligen kommer vara särskilt
effektivt.
Det går att betvivla om en liten stat utan någon särskilt stor makt skulle kunna sätta press på
en mycket starkare stat. I denna kritik framställs även att om logiken för att stater ska känna
ett moraliskt tryck från sina egna invånare eller en bredare världsopinion, varför misslyckades
43
Bellamy, AJ (2005) Responsibility to Protect or Trojan Horse s.31-54
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.536
45
Baylis J, Smith S, Owens P; (2008) The Globalization of World Politics s.536-537
44
21
bland annat den stora offentliga koalitions kampanjen ”rädda Darfur” med att övertala sina
regeringar att agera mer effektivt. Den allmänna opinionen kan endast anses bidragande i
situationer där regeringen själva redan har bestämt sig för att agera.46
4 Diskussion av Responsibility to Protect utifrån ett realistiskt perspektiv
Det internationella samhällets står inför stora svårigheter när det gäller att komma fram till ett
beslut om det finns skäl att agera för en humanitär intervention. Då beslutet som
världssamfundet kommer att besluta sig för, det vill säga om de kommer fram till ett
slutgiltigt beslut, kommer oavsett utgång att strida mot folkrätten.
De två principer som beslutet kommer strida mot är antingen principen om staters suveränitet
eller humanitär intervention, som presenterades i kapitel 2. Under humanitär intervention
presenterades också för och mot argument till genomförande av humanitär intervention. För
argumenten grundade sig i att de suveräna staterna inom det internationella samfundet skulle
agera efter ett gemensamt samförstånd medan kritiken riktade sig mot att det inte existerade
46
Ibid s.537
22
ett sådant samförstånd.
Det är här som grunden till problemet ligger när det kommer till agerande inom det
internationella samfundet. Realister kommer alltid vara av uppfattningen av att principen om
staters suveränitet bör alltid väga tyngre än idén om humanitära interventioner för mänskliga
rättigheter. Anledningen till detta är att realister anser att det internationella samfundet ska
beaktas med försiktighet då alla stater endast agerar för självändamål och således kan inget
gott komma utifrån humanitära interventioner då de aktioner som genomförs inte kommer
vara för de humana insatserna.
Den stora argumentationen till varför realister ställer sig väldigt tveksamma till det
internationella samhället och internationell politik grundar sig i deras tre utgångspunkter för
staters intresse; etatism, överlevnad och självhjälp. Dessa tre visar på varför realister anser att
staten bör undvika att vara en del av något mer än sig själva. På samma grund så kommer
således principen om Responsibility to Protect att bli betraktat som ett hot mot staten.
I kapitel 2.3.1 presenteras övergripande de argument som ligger till grund för de individer
som antingen är för eller emot humanitära interventioner. I den här diskussionen så kommer
realister definitiv att förespråka motargumenten. Ett par av dessa motargument är att i fråga
om humanitär intervention så menar realister bland annat att stater kommer att missbruka sin
makt. Att stater kommer vara selektiva i sin respons (med selektivitet menas att en stat väljer
att agera i situationer som gynnar dem själva samtidigt som de låter bli att agera i liknande
situationer om det inte gynnar dem själva). Det stora problemet som existerar inom det
internationella samfundet enligt realister och också är den främsta grunden till varför
humanitära interventioner inte bör genomföras är att det finns ingen enighet om de moraliska
principer som sägs ligga till grund för ingripande i andra suveräna stater. Trots att FN:s
säkerhetsråd och ICISS protokoll om Responsibility to Protect presenterar grundläggande
principer för hur stater bör och ska agera i olika situationer så kommer det aldrig i
verkligheten att bli så. Suveräna stater kommer aldrig att kunna komma överens om moraliska
principer då det inte finns någon som kan tvinga dem. Suveräna stater är nyttomaximerande
och därigenom så kommer de aldrig sätta en annan stats nytta högre än sin egen och således så
bör inte stater hjälpa varandra. För skulle stater hjälpa varandra menar realister att det då inte
sker på humanitära skäl utan endast för den ingripande statens egen nytta. På så sätt kan aldrig
moraliska skyldigheter vara en anledning till att ingripa i en annan stat då det kommer till
internationell politik så existerar inte någon moral.
23
Den första delen för realister att beakta det internationella samhället med försiktighet är
grundat i staters etatism. För realister är staten den mäktigaste aktören och suveräniteten är
dess mest utmärkande drag. Innebörden av att en stat är suverän medför att den har all rätt till
att använda våld för att försvara sin suveränitet. Den tyska sociologen Max Weber framställde
den suveräna statens makt som ett monopol på fysiskt våld inom sitt eget territorium. Inom
detta territoriella utrymme hade staten, på grund av sin suveränitet, all rätt att utnyttja sin
makt för att stävja sina lagar.47
Detta är även benämnt som det oskrivna kontraktet som existerar mellan individer och staten.
Även Hobbes menade på att individers ger sin frihet till staten i utbyte mot en garanti för
säkerhet. När denna säkerhet har fastställts kan det civila samhället ta sin grund. Skulle
däremot en stat inte kunna erbjuda sina medborgare en säkerhet så skulle inte ett samhälle
kunna existera.
Den internationella teorin enligt realister skulle kunna fungera inom staten där ordning och
säkerhet är fastställd men i omvärlden, i relationer mellan oberoende suveräna stater så
kommer en osäkerhet att råda vilket endast kan leda till fara för staten och ett hot mot dess
existens.
Realister hävdar att förklaringen till att förutsättningarna för ordning och säkerhet på den
internationella arenan kännetecknas av fara är på grund utav att det saknas en suverän som
står över stater vilket medför att stater kan agera som de vill utan konsekvenser.
Realister hävdar också att då det råder anarki, så som det gör inom det internationella
samfundet endast kan leda till ett nollsummespel, det vill säga att det som potentiellt kan
betyda mer för en aktör kommer betyda mindre för en annan. Denna konkurrens som existerar
mellan suveräna stater inom maktpolitiken medför att logiska överenskommelser och uppsatta
principer aldrig kan samexistera. Den enda principen som i själva verket kan verka i en sådan
miljö som kännetecknar det internationella samfundet är principen om icke-inblandning i
andra suveräna staters inomstatliga angelägenheter. Dock så påpekar realister att även inom
denna princip så sker den inte i samexistens då starka stater kan använda argument och hävda
olika skäl för att kunna motivera en aktion gentemot en annan suverän stat.
47
Smith, M (1986) Realist thought from Weber to Kissinger s.23
24
En mäktig suverän stat kan ta beslutet att inte respektera en annan stats suveränitet, att genom
argument för aktion så som att ett genomförande sker på grunder av nationell säkerhet och
internationell ordning. (liknande USA:s intervention i Afghanistan och Irak)
Denna internationella kamp om makt, som Morgenthau beskrev som ”människans kontroll
över övriga människors sinnen och aktioner”.48
För att kunna beskriva begreppet makt enligt realisters ståndpunkt så är det två viktiga
punkter som lyfts fram. Det första är att makt är ett relationskoncept; det går inte att utöva
makt i ett vakuum, utan det krävs förhållande till andra för att kunna använda sig utav makt.
Den andra punkten är att makt är ett relativt begrepp; logiska beräkningar måste antas inte
bara för att ha kontroll över sin egen kraftkapacitet, utan även att förstå den makt som de
andra statliga aktörerna besitter.
Den andra delen som realister påpekar ligga till grund för att undvika internationell politik är
principen om överlevnad. För realister är det viktigaste målet för en stat att säkerhetsställa sin
egen stats överlevnad. Överlevnad är den förutsättning som krävs för att en stat ska kunna
uppnå alla andra mål som de kan tänkas inneha, oavsett om det kräver konflikter för att påvisa
sin suveränitet eller för sin självständighet. Waltz menade på att ”bortom motiv för
överlevnad, kan en stats mål vara oändligt varierande” 49
Den första och huvudsakliga uppgiften som ligger i en stats intresse är säkerheten och ska
därför med rimlig styrka se till att statens överlevnad kan säkerhetsställas. Stater bör således
vara av uppfattningen att man bör vara en defensiv aktör inom det globala samhället och
fokus bör ligga på att inte äventyra sin egen säkerhet genom till exempel försök att vidga sin
egen makt internationellt.
Då stater har sina egna speciella värderingar och övertygelser så kommer en stat aldrig
acceptera en annan suverän. Det bästa för staten och dess invånare är då att se till sin egen
överlevnad och endast genom att fastställa en säkerhet inom landet utan att ta del av
omvärlden är av högsta strävan då det inte existerar någon gemenskap bortom gränserna.
Den tredje och sista av de viktigaste punkterna enligt realister för ett icke globalt samhälle är
den så kallade självhjälpen. Waltz presenterade i sin teori om internationell politik en djupare
förståelse för den så kallade samexistensen som sägs existera inom det internationella
48
49
Morgenthau (1955) Politics among Nations: The struggle for power and peace s.26
Waltz, K (1979) Theory of International Politics s.91
25
systemet. Till skillnad gentemot vad många andra realister tidigare hade påstått så hävdade
Waltz att den internationella politiken inte var unik med anledning av de regelbundna krig och
konflikter som pågått, utan eftersom detta även var bekant i staters inrikespolitik. Skillnaden i
konflikten mellan de inhemska och internationella institutionerna låg huvudsakligen i deras
struktur. Då i det inhemska statsskicket så behöver statens medborgare inte försvara sig då de
har staten som är ansvariga för säkerheten. I det internationella systemet däremot så existerar
det inte en högre myndighet som arbetar för att förebygga och motverka användandet av våld.
Säkerhet kan därför endast förverkligas genom självhjälp. I den anarkistiska strukturen, som
kännetecknar det internationella samhället enligt realister, så är självhjälp nödvändigtvis
principen om åtgärd. Det som skapar problem för stater vilket kan leda till konflikter är att i
samband med att en stat vill försäkra sig om sin egen säkerhet är det lätt att den statens
aktioner medför oroligheter i andra stater, till exempel genom en upprustning. Sett till detta så
menar realister att det ligger i en stats intresse att undvika internationell politik då den endast
leder till osäkerhet och att en stat äventyrar sin egen överlevnad.
ICISS rapport Responsibility to Protect framställer att det viktigaste med rapporten är att
presentera ett förklarat samförstånd kring de principer som skall existera inom det
internationella samhället för att säkerhetsställa att hotade individer skall vara skyddade från
våld. Utgångspunkten för ICISS i denna förväntan på det internationella samhället grundar sig
i att de suveräna stater som existerar inom det internationella samfundet når ett samförstånd
både moraliskt och genom aktion gentemot andra stater som begår brott som strider mot
folkrätten. I den punkten så argumenterar realister för motsatsen. Ett samförstånd mellan
suveräna stater kommer aldrig kunna existera inom den anarkistiska internationella politiken
då stater endast ser till sitt eget bästa. En suverän stat kommer aldrig vara villig att offra sin
eller sin befolknings säkerhet för att se till att en annan suverän stat kan överleva. Ansvaret
för att lösa den uppkomna konflikten ligger helt och hållet hos den stat där det interna
problemet har uppkommit. Är det så att den suveräna staten inte kan, eller väljer att inte ta sitt
ansvar så är det upp till den statens invånare att störta tyrannen för att försäkra sig om sin
egen säkerhet. Idéen att suveräna stater kommer att agera och ”städa” upp andra suveräna
staters misslyckande är enligt realister endast ett idealistiskt synsätt som aldrig skulle fungera
i den riktiga världen. Det existerar inte någon dömande makt, en så kallad suverän över de
suveräna staterna, som kan med aktioner se till att stater ska följa dessa principer vilket endast
kan leda till att principerna kommer vara fria att tolka till de olika staternas fördel. Realister
hävdar således att dessa principer endast kommer att diskuteras och argumenteras utan att
26
något av värde kan komma ifrån det. Det kommer i slutändan endast bli så att de starkare
nationerna kommer att dra nytta utav det och de svagare staterna kommer att få lida. Det är en
säkerhet som man inte har råd att offra och därför bör den suveräna staten inte vara delaktig i
problem som inte berör statens interna gränser, det vill säga att all utrikespolitik är en risk.
En annan diskussion som måste framkomma är att i ICISS rapport presenteras alla staters
”ansvar att skydda”, frågan är vad det betyder. Enligt realismen så gäller statens ”ansvar att
skydda” endast den egna staten då den suveräna staten har fullt ansvar för sina interna
problem. Ingen annan stat har rätt att gå över en annan stats suveränitet och använda våld för
att lösa andras problem. Om en stat inte skulle kunna motsvara dessa krav i att kunna
beskydda sin egen befolkning från hot så är det enligt realister statens invånare som har
skyldigheten att se till att en förändring sker inom den staten. Stater skall endast hålla sig till
sina egna problem för börjar suveräna stater att intervenera i andra stater så kommer detta inte
ske på moraliska grunder för medborgarna i den staten man avser att hjälpa utan det kommer
endast ske ett utnyttjande utav de starkare staterna för att stärka sin egen makt eller för att det
ligger i deras intresse att använda det området. På så sätt kommer realister hålla med ICISS
ide om ”ansvar att skydda” när det handlar om inomstatliga problem men samma ide kommer
att förkastas när det handlar om implementering inom det internationella samhället.
För realister framgår det väldigt tydligt att det är den suveräna staten som är den främsta
aktören när det kommer till internationell politik. En stats legitimitet är det som möjliggör för
staten att utöva sin makt inom dess inhemska gränser. Utanför statens gränser är det enligt
realister anarki som råder och detta tillstånd är något som den inhemska staten måste undvika
att vara delaktig i, då det endast kommer leda till att man äventyrar sin egen stats säkerhet. I
den anarkistiska internationella politiken så kommer var och en av de suveräna staterna anse
sig själva som sin egen högsta auktoritet och därigenom kommer ingen acceptera en högre
makt. På så sätt kommer man aldrig nå ett samförstånd på den globala arenan då ingen
suverän stat kommer att underkasta sig en högre auktoritet.
En annan del i ICISS protokoll Responsibility to Protect som realister förkastar är att det bör
existera en hierarki i vart ansvaret ligger för aktion. Enligt realister så ska detta ansvar endast
ligga hos den suveräna stat där problemet uppkommer eftersom vilka är mer lämpliga att
sköta inomstatliga problem än den suveräna staten som sitter på makten. Att det ska existera
en kedja i vart ansvaret ligger är för realister ett hot mot stater mer än ett hjälpmedel. Om en
27
suverän stat förlorar sin makt inte längre anses vara lämplig att ha ansvar för sin egen stat så
bör inte någon annan suverän stat eller internationellt samfund ha rätten att ta över ansvaret
för att se till att problemen upphör. Det ansvaret ska då gå till statens invånare att själva se till
att deras säkerhet och överlevnad kan fastställas. John Stuart Mills påpekade bland annat att
demokratin endast kan fastställas genom en inhemsk kamp för frihet, mänskliga rättigheter
kan inte slå rot om de införs eller upprätthålls av en utomstående stat. Således bör förtryckta
individer själva störta en tyrannisk regering som inte tar sitt ansvar. På grund av detta menar
realister att humanitära interventioner bör undvikas då det är omöjligt för utomstående
suveräna stater att införa mänskliga rättigheter inom en annan suverän stat.
En för övrigt väldigt stor grund till varför realister anser att protokollet Responsibility to
Protect saknar någon riktig grund för att kunna implementeras i det verkliga internationella
samhället är de tre kritiska ståndpunkterna emot Responsibility to Protect som presenterades i
kapitel 3. Då det var internationella jurister som påpekade dessa brister och inte just realister
så framställs ändå dessa problem med Responsibility to Protect inom det internationella
samhället på argument som liknar de argument som realister har om internationell politik.
De tre mest framträdande problemen mellan ide och verklighet var samförståndet i
överenskommelse om kriterierna som inte kan garantera en överenskommelse om åtgärderna i
verkliga fall, de uppställda kriterierna kan lätt manipuleras av mäktiga aktörer inom det
internationella samfundet och slutligen ICISS utgår från att suveräna staters regeringar kan
övertalas att agera.
Ifrån en realists ståndpunkt kan alla dessa tre fastställas direkt då en suverän stat som styrs
utifrån ett realistiskt perspektiv inte kommer att agera på en internationell arena oavsett vad. I
det första problemet diskuterades samförståndet mellan suveräna stater när det kommer till
skillnader i överenskommelserna om kriterierna och överenskommelserna i verkliga fall.
Realister hävdar bestämt här att på den internationella arenan kommer det definitivt att vara
skillnader mellan dessa två. Det är enkelt för stater att påstå en sak och sedan agera på ett
annat sätt om aktionen i sig inte är för deras eget bästa. Utan en suverän bestämmande makt
som kan verka som domare på den internationella arenan så kommer stater inte behöva oroa
sig för att bryta mot moraliska överenskommelser.
Den andra delen som menar på att de uppställda kriterierna kan lätt manipuleras av mäktiga
aktörer har också den samma grundargumentation som i det första exemplet. Då det inte
existerar någon högre makt medför att de starkare suveräna staterna kan agera så som de
28
själva tycker sig är passande. Stater ser endast till sin egen nytta och därför kommer inte
suveräna stater att agera om det inte gynnar dem själva. Agerar en suverän stat så menar
realister att aktionen garanterat inte är för de individer som interventionen sägs genomföras
för utan för den genomförande staten som anser sig kunna vinna något på att agera. I och med
detta så existerar en osäkerhet inom det internationella samhället och kan mäktigare stater
använda dessa principer så kommer det bli lättare för dem att utnyttja svagare stater, det är
något som realister hävdar inte får ske för då kommer samhällen att fallera.
Den sista delen i kritiken mot Responsibility to Protect var att ICISS utgår från att suveräna
staters regeringar kan övertalas att agera. Precis som i de två föregående exemplen så kommer
realister att argumentera på samma grund. En suverän stats makt utgår ifrån makten inom de
interna gränserna och således så kommer aldrig en stat att agera på något sätt som skulle
kunna försvaga den egna staten. Statens mål kommer alltid vara den egna statens säkerhet och
ingenting, speciellt när det inte existerar en högre makt, kan övertala staten att agera för att
hjälpa en annan stat.
I slutändan kommer realister alltid anse att utrikespolitik skadar mer än den gör gott för den
suveräna staten. Som ett kortfattat avslut till detta kapitel så presenteras här de variabler som
realister oftast trycker lite extra på för att påvisa att suveräna stater högsta intresse skall vara
inom den egna statens gränser och inte inom det internationella samfundet. På dessa punkter
förkastar realister ICISS rapport Responsibility to Protect.
Osäkerheten inom det internationella samhället:
Den osäkerhet som existerar inom den internationella politiken påverkar alla stater. En stat
med makt kommer alltid att försöka utnyttja sin storlek gentemot svagare stater. Detta kan
endast skapa ett internationellt samhälle där stater endast kommer att bry sig om sig själva.
Av detta så kommer staters utrikespolitik alltid kommer att på längre sikt skada den egna
staten. Bland annat Morgenthau var väldigt hård i sin kritik mot USAs utrikespolitik. Genom
att vara aktiva i en utrikespolitik mot stater som var ledda av kommunistiska partier så
skapade USA som stat bara konflikter och detta ledde till att genom aktivitet i utrikespolitiken
så skapade staten sig bara fiender och satte på så sätt sin egen stats säkerhet i fara.
Realisters ovilja att en suverän stat ska bli involverad i utrikespolitik
Då den internationella arenan är grundat på staters respekt och tillförlit till varandra ska en
29
stat beakta denna arena med stor tillförsikt. En stats första och främsta mål är att
säkerhetsställa sin egen stats överlevnad. Genom aktioner inom den internationella politiken
så leder det till att stater endast blir sårbara gentemot andra stater. Då grundpoängen är att de
starka staterna alltid kommer att utnyttja varje chans de får för att nyttomaximera sin egen
vinning så kommer således de svagare nationerna att bli de som får ta smällen. De principer
som är uppsatta för det internationella samhället är trots allt bara principer, vilket leder till att
stater kommer att tolka de olika och argumentera för dem till sin egen fördel. Det går därför
aldrig att lita på någon annan stat än sin egen då det inte ligger i andras intresse att bevara
någon annan stat än sin egen.
Staters suveränitet ska alltid respekteras
Staters suveränitet måste alltid respekteras men staten måste alltid utgå från att andra stater
kanske inte respekterar din stats suveränitet. Osäkerheten i och med att vara aktiv i sin
utrikespolitik gör den egna staten sårbar. En stat kan aldrig vara säker på att en starkare stat
kommer att respektera dess suveränitet och istället använda humana argument för att utnyttja
en annan stat. Det är därför principen om det internationella samfundet inte är tillförlitligt då
stater endast kommer att tolka och argumentera för principerna för att de själva ska kunna
utnyttja dem. Det är just här som realister hänvisar till för att säkra sin stats säkerhet och
framtid krävs det att alla stater respekterar varandras suveränitet och inte beblandar sig i andra
staters angelägenheter inom den egna staten. För vem är mer lämpad att hantera inomstatliga
problem än den stat som är ansvar för det.
Den egna statens säkerhet
Stater ska aldrig lägga sig i en annan stats angelägenheter, det är statens egen uppgift att
hantera interna problem. Genom att inneha den ställningen gentemot världssamfundet så
riskerar staten inte att hamna i kläm mellan andra starka stater. Endast då kan staten försäkra
sig om sin egen säkerhet. Det går definitivt att diskutera om stater inte skulle tjäna på att vara
mer delaktiga i det internationella samfundet då, vid en eventuell konflikt, skulle få hjälp av
andra stater. Realister hävdar bestämt dock att alla stater ser bara till sitt eget bästa och sina
egna intressen så de skulle till hög trolighet inte riskera sina egna invånares liv för att försvara
någon annan stat, det vill säga om det inte ligger i den statens intresse för att försvara en stat
som de själva anser vara av vikt för dem. Stater ska alltid se till sin egen säkerhet och därmed
ska utrikespolitik endast användas ifall en stat måste använda den, annars ska statens främsta
mål vara att lösa allt inomstatligt.
30
5 Slutsats
Då realister har en väldigt negativ inställning till utrikespolitik och det internationella
samhället så kommer rapporter som Responsibility to Protect aldrig accepteras. Eftersom det
internationella samhället är en anarkistisk arena, då det inte finns någon suverän som står över
alla andra så kommer de principer som stater inom det internationella samfundet menar på
existerar i samförstånd aldrig att betyda något av signifikant värde. Stater är och kommer
alltid vara nyttomaximerande för sig själva och därigenom kommer dessa principer att
argumenteras och tolkas på olika sätt i de olika staterna. Detta kan bara innebära, ifrån en
realists ståndpunkt, en enorm osäkerhet.
En stats främsta mål är att försäkra sig om sin egen överlevnad och genom att vara en aktör på
den internationella arenan kommer staten endast att utsätta sig för risker. Därigenom bör en
stats fokus endast se till den egna statens interna problem och inte lägga någon som helst
tanke på vad som sker i omvärlden.
31
Responsibility to Protect benämndes av framstående forskare som ”en revolution för den
internationella politiken” när den presenterades 2001 och antogs 2005 men för realister så var
den allt annat än en revolution. Att försöka nå ett samförstånd i moraliska principer mellan
suveräna stater inom det internationella samhället, ett samhälle som enligt realister
genomsyras utav anarki, var inget annat en utopisk tanke. Ett sådant internationellt samhälle
där alla behandlades lika och med samma respekt oavsett makt kommer aldrig kunna att
existera enligt realister då de suveräna staterna alltid kommer att hitta argument för att de ska
kunna motivera och utnyttja sin makt gentemot andra svagare stater. Den internationella
politiken har och kommer alltid att vara fylld av osäkerhet och faror för stater, så länge som
det inte existerar en så kallad domare som har makten att gå över suveräna staters beslut så
kommer aldrig en stat som agerar inom den internationella politiken att kunna försäkra sig om
sina medborgares säkerhet och framförallt sin egen stats framtida överlevnad.
Så, hur ställer sig realister till de principer som framställs inom ICISS rapport ”Responsibility
to Protect” och på vilket sätt kan de argumenten reflektera över realisters synsätt på humanitär
intervention och staters suveränitet?
Som tydligt framgått i diskussion och slutsats så är realister väldigt negativa till all form av
inblandning i internationella affärer och således så kommer de principer som presenteras i
Responsibility to Protect inte ändra realisters syn på omvärlden. Omvärlden styrs av anarki
och på så sätt så kan en suverän stat aldrig känna sig trygg i den gemenskapen utan statens
mål bör vara att se till sin egen nytta och säkerhet. Det problem som realister främst målar
upp är att dessa principer endast är moraliska och det finns inga regler över hur en stat bör
agera moraliskt. Stater kommer på så sätt att använda detta till sin egen fördel och utnyttja
svagare stater utan att de kan motverka detta. Detta måste till varje pris förhindras. Av detta så
är realister av åsikten att det är staters suveränitet som måste respekteras och inte humanitära
interventioner av humanitära skäl, det ligger i varje stats eget ansvar att skydda sin egen
befolkning och inomstatliga problem ska lösas inomstatligt utan inblandning av omvärlden.
32
6 Referenslista
Tryckta källor:
Baylis J, Smith S, Owens P; The Globalization of World Politics. Fjärde upplagan. Oxford
University Press. 2008
Bellamy, AJ; Responsibility to Protect or Trojan Horse. Ethics and International Affairs, 19.
2005
Caney, S; Human rights and the rights of states. International Political Science Review, 18.
1997.
Chesterman S; Just War of Just Peace. Oxford University Press. 2001
Damroch, L.F; Commentary on collective military intevention to enforce human rights.
Westview. 1991
Esaiasson P, Gilljam M, Oscarsson H, Wängnerud L; Metodpraktikan: konsten att studera
33
samhälle, individ och marknad. Fjärde upplagan. Norstedts Juridik. 2012
Franck T, Rodley, N; After Bangladesh: The law of humanitarian intervention by force.
American Journal of International Law, 67. 1973
Lepard, B; Rethinking Humanitarian Intervention. Pennsylvania State University. 2002
Lindberg, T; Protect the People, Washington Times. 27 september, 2005
Mill, JS; A few words on non-intervention. In Himmelfarbs ”Essay on Politics and Culture”.
Peter Smith. 1973
Morgenthau HJ; Politics among Nations: The struggle for power and peace. Knopf. 1955
Parekh, B; Rethinking humanitarian intervention. International Political Science Review, 18.
1997
Reisman, WM; Criteria for the lawful use of force in International Law, 10. Yale Journal of
International Law. 1985
Smith, M; Realist thought from Weber to Kissinger. Louisiana State University Press. 1986
Smith S, Hadfield A, Dunne T; Foreign Policy. Andra upplagan. Oxford University Press.
2012
Tesón, F; The liberal case for humanitarian Intervention. Cambridge University Press. 2003
Waltz, K; Theory of International Politics. Addison-Wesley. 1979
Tal:
Blair, T; Speech by the primeminister to the economic club of chicago. The Hilton Hotel,
Chicago, USA, 22 april 1999
Protokoll:
FN stadgan artikel 1(3), 55,56 samt 2(4)
http://www.un.org/en/documents/charter/chapter1.shtml
ICISS (2001) The Responsibility to Protect: principles for military intervention
http://responsibilitytoprotect.org/ICISS%20Report.pdf
Länkar:
http://www.fn.se/fn-info/om-fn/fn-stadgan/ läst: 2014-04-20
http://www.iciss.ca/menu-en.asp läst:2014-04-25
http://www.un.org/en/preventgenocide/adviser/responsibility.shtml läst: 2014-04-25
http://www.fn.se/om-oss/organisation/vad-ar-en-kongress/fn-forbundets-kongress-
34
2012/antagna-motioner-vid-fn-forbundets-kongress-2012/motion-9-svenska-fn-forbundetoch-responsibility-to-protect-r2p/ läst: 2014-04-25
35