Ett liv att leva
2006-05-13
KonfirmationshögtidOrds 4:23
Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.
Vakta ditt hjärta, för det styr livet. Bibelversen som gudstjänstbladet har på framsidan. En
bibelvers sprungen ur ett livs erfarenhet, kung Salomo, han vars bok Predikaren fick vara
utgångspunkt och bakgrund till dramat ”Leva livet” vi just sett konfirmanderna framföra.
Vakta ditt hjärta, det styr ditt liv. En uppmaning och livsvisdom. När vi ser oss omkring i
dessa dagar ser vi naturen explodera i form och färg, man blir glad och tacksam över
skapelsen, över livet. Det som för bara någon månad sedan syntes livlöst har visat oss på den
kraft livet har att uppstå ur vinterdvalan. Du och jag har fått livet, vår skapare gav oss det. Du
är ingen slump, du är formad av livets Herre. Till och med, säger Bibeln, har skaparen lagt ner
en bit av sig själv i dig och mig. ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika” läser vi i
skapelseberättelsen. Här kommer hjärtat in, i hjärtat speglas vår skapare. Där finns, i vårt inre,
en del av honom själv. Det behöver vi vakta, vara rädda om, så vi inte tappar bort det
gudomliga vi bär på. Vi är inte gudomliga men vi bär på gudomlig närvaro.
Ty om vi inte har hjärtat med i det vi gör, blir vi halva och kanske rent av falska, inte minst
inför oss själva. Innan mitt favoritprogram på söndagskvällarna, Sportspegeln, kommer har
det den sista tiden gått en relationskomedi som heter Lite som du. Där är huvudpersonen
Niklas en vindflöjel till man som aldrig vågar säga vad han tycker utan bara svarar för att göra
omgivningen nöjd. Hans eget inre speglas endast i hans tankar och man lider med honom över
att han inte vågar stiga fram och visa vem han verkligen är. Han låter inte hjärtat vara med
utan blir en lidande och uttråkad människa mitt i livet. Om man inte låter hjärtat vara med blir
det lätt ett slags rollspel, där man reduceras till rollen andra förväntar av oss. Då kommer
visserligen bekräftande klappar på axeln och gillande ord, men jag finns ju inte med i det som
bekräftas, det är ju mitt rollspel som bekräftas och inte jag. Men, visst är det så att i alla de
olika situationer och sammanhang jag möter och hamnar i måste hjärtat vara med, måste jag
vara närvarande som den jag är. Om inte blir jag som just Niklas i TV-serien, menlös och på
djupet missförstådd och moloken. Jag tror att många av oss har tappat bort hjärtat i ivern att
vara som det förväntas. Kanske har vi rent av tappat bort oss själva och undrar vem jag
egentligen är.
Bibeln känner till människans liv och förutsättningar. Den gamla boken vet om risken att
skadas inifrån, tas ifrån både självförtroende och en sund självbild. Boken vet om att vi kan
såras till den grad att hjärtat tar stryk och vi förminskas till att bara göra och vara vad som
förväntas av oss. Men, säger Bibeln, från hjärtat utgår livet, ur hjärtat det som styr vårt liv.
Det är därför Jesus Kristus vill ta vår dåliga självbild, vår kränkta självkänsla, vår brist och
trasighet, vår synd. Han vill lyfta bort det och ge oss ett nytt hjärta, göra helt och förlåta. Som
Jesaja säger i kapitel 53; ”Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra
missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade”.
Kristus kan med sina sår ge oss helhet. Låter det konstigt och svårt att förstå? Det kan så vara,
men om det är sant som så många upplevt är det dumt att bara gå förbi möjligheten och
negligera det, eller hur?
Dramat vi såg speglade lite olika sätt att söka mening i sitt liv. Har vi tömt hjärtat på det Gud
lagt ner, avvisat honom som vår Herre, ja då har vi tappat bort den mening och det djupa liv
som han vill skall pulsera inom oss. I stället upplever vi en inre tomhet. Kanske som en man
sa i ett konfirmationsmaterial vi hade för några år sedan. ”Jag har ny panel i bastun, ett fint
hus och häftig bil, jag har en bra fru och fina barn, och ändå känns det så tomt inuti”.
Vi kan söka ersätta Guds plats i hjärtat med olika saker. Festandet, maktposition och arbete,
avguderi av det som inte håller i längden eller rikedomen. Det finns andra exempel
naturligtvis. Någonstans vill vi hitta meningen i livet. Människan kan inte leva utan mening,
mål eller hopp, då förtvinar hon, reduceras till en förkrympt varelse. Torkar ihop i stället för
att blomma. I sin bok ”Livet måste ha mening” studerar Victor Frankl under sin fångenskap i
nazisternas arbetsläger vad som gör att somliga människor överlever medan andra med till
synes samma förutsättningar dukar under. Hans erfarenheter och vidare studier efter kriget
formar hans Logoterapi. Logos är ett grekiskt ord som betyder just mening. (Det betyder
också ord, jfr Joh 1:1-5) De människor som hittade något att leva för, någon mening klarade
sig bättre än de som inte gjorde det. De sistnämnda paralyserades, blev uppgivna och dukade
under. De som klarade sig kunde leva livet på ett hopp om ett bit bröd, ett återseende av de
sina eller något annat litet, om så bara för stunden.
Människan behöver mening, behöver något mer än bara mat, sömn, vatten, syre och omsorg.
Människan har alltid sökt mening, betydelse i livet och i förlängningen bekräftelse. Varifrån
kommer jag? Vart är jag på väg? Varför är jag här, vad är meningen? Bibeln ger oss svar på
dessa livsfrågor, existentiella frågor.
Bland annat genom skapelseberättelsen, Gud ville oss och denna värld. Bl.a. genom Jesu ord
om det kommande Guds rike, himlen och en ny jord med fred och rättvisa, en värld befriad
från tårar. Och genom orden om att du och jag är skapade till Guds avbild för att leva i
honom, med och för honom. Allt för att vi skall kunna blomma ut i den vi är och kunna vara
varandra till glädje, hjälp och välsignelse. Gud älskar dig och han vill få finnas i ditt hjärta
och skänka dig mening. Inte i det som förgår utan i det som består och har värde.
Som Predikaren uttryckte det i sitt sökande efter mening: ”Men när jag såg på allt som jag hade
prövat, tyckte jag alltsammans var meningslöst, precis som om jag jagat efter vinden, och ingenstans fann jag
något som hade verkligt värde”.
När han prövat allt konstaterar han i Pred 12:1 ”Tänk på din skapare i din ungdomstid,”
Så, vad är det att leva livet? Party, bli rik, göra karriär, få makt, följa idoler, kärlek, sex….?
Frågar du honom som gav dig livet ger han svaret genom bl.a. Predikaren. Tänk på din
skapare.
Jesus säger att han är livet, ”… Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6)
Och i Joh 17:3 säger han:
”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden,
och honom som du har sänt, Jesus Kristus.”
Kristus kan med sina sår ge oss helhet och mening i livet. Låter det konstigt och svårt att
förstå? Det kan så vara, men om det är sant som så många upplevt är det dumt att bara gå
förbi möjligheten och negligera det, eller hur?
Låt oss be.
Kjell Larsson
