¡Ahora en Paraguay!

Februari 2016
¡Ahora en Paraguay!
Barnen
Idag började Lydia och Jonah på sin andra vecka i sin nya skola. Det går bra! Den här tiden
för en vecka sedan var vi alla lite pirriga. Jag blir alltid lite nervös när barnen ska börja på
något nytt – har vi förstått rätt med uniformen? (det finns alltid 2 – en för speciella dagar
och en för vanliga dagar); har vi tiderna rätt?(här är det bara halva dagar – förr var det hela
dagar); Har de med sig allt de behöver? (här är man oftast ansvarig för allt inköp från pennor
och papper till böcker). Ja, och jag är ju bara deras mamma – jag behöver inte träffa en ny
klass med helt främmande människor som kanske känt varandra sedan dagisåldern! Men det
gick bra! Inga tårar – bara glada miner när jag hämtade dem 11.30 (de börjar 7.00) .
Jonah kommenterade – Mamma du vet att du fått en vän när han frågar dig om du ska köpa
något från kiosken på rasten och du säger att du inte har några pengar och han säger, jag
kan låna dig och du säger, det är bra tack, och han säger, jag kan bjuda dig. Den här skolan
är mycket enklare än den förra – det finns inga skolbänkar i klassrummen – inga bestämda
platser, bara stolar med en träbit som fungerar som skrivbord och man sitter där det finns
plats. I Lydias klass är de 45 i och rummet är inte stort. I Jonahs är de 60 – men de är
uppdelade i två klassrum. Första läxan var att kopiera det de lärt sig från en stor skrivbok till
olika små. Men det känns bra. Det är en skola som drivs av en
baptistförsamling och som öppnades för snart 10 år sedan – den
har ett gott rykte och en vänlig atmosfär och det finns barn från
olika bakgrunder eftersom det är inte så dyrt.
Det jag fortsätter att be för barnen är för deras växt som
lärjungar, för deras hjärta för Jesus – för även om jag är
jätteglad för skola och hälsa och vänner så är det som jag mest
önskar våra barn. Det är inte lätt att vara en del i att starta nya
församlingar – man är ofta få och saknar andra i samma ålder,
man får också ofta sina egna föräldrar som pastor, lärare och
mentor. Det är viktigt att de får träffa andra i sin ålder som
älskar Jesus och andra vuxna att prata och växa med.
Michael har börjat fått kontakt med en ungdomsgrupp och träffas inte långt ifrån där vi bor –
det är en koreansk mission som har startat kyrkan där men den har nu en paraguayansk
pastor och många ungdomar. Lydia blev inbjudan till baptistkyrkans ungdomsgrupp i stan
som hon har varit på en gång.
Coaching och undervisning på Seminariet
Roger var bortrest när barnen började skolan – han undervisade på pastorsseminariet några
dagar om lärjungaskap, ledarskap och coaching. Samfundet har nyligen byggt en lokal för
seminariet på lägergården. Studierna är på distans och man träffas två dagar varje månad.
Alla seminarister kommer att få möjlighet att pröva på att få coachning under detta läsår,
antingen med Roger eller mig. Det är ett pilotprojekt och ett privilegium för oss att få vara
del av. Det ska bli spännande att se hur Gud använder detta verktyg här.
En vecka tidigare var vi hela familjen på lägergården för den årliga pastorsretreaten. Det var
bra att träffa de andra pastorsfamiljerna igen och få undervisning som handlade om att ta
hand om sig som familj vilket var superbra och särskilt viktigt här.
San Isidro
Efter sommarens (vinter för er) aktiviteter med barn i området har vi fortsatt på söndagseftermiddagar med en typ av söndagsskola. Vi träffas ute framför huset där vi hade
aktiviteter och det är öppet för alla. Fokus på Bibeln och att uppmuntra barnen att själv läsa
och fundera men det blir en hel del lek också.
Vi misströstade lite första gången vi hade den då det har varit runt 60 barn på sommarlägret
och det kom 5 till söndagsskolan! Ett av barnen sa att en man på hennes gata hade bjudit in
en del barn på fika för att de inte skulle komma! Vi upplevt ett starkt andligt tryck
uppblandat med att söndagar inte är lätta då det är den enda dagen man är ledig och man
leva inte efter klockan den dagen heller. Vi bestämde oss för att skruva ner förväntningarna
lite men att finns till för de som kom ändå och det har gått bra. Andra gången kom det tre,
tredje gången 15 och igår 18. Med färre är det lättare att fokusera på Bibeln och att ge tid till
de som är där, men det måste göras enklare och förstås inte lika kul kanske för barnen som i
de stora grupperna. Det märks på några av barnen att de verkligen har ett sug efter att läsa
Bibeln och känna Jesus mer, andra kommer för relationen med oss och uppmärksamheten
från en vuxen.
Genom barnen har det öppnats några bra relationer med familjer som är öppna både för oss
och evangeliet. Vi ser dem som ”fridspersoner” – personer som Gud har förberett. Roger har
varit och studerat Bibeln med en pappa och vi var där som familj i fredags. En annan mamma
kom till den enkla samling vi har efter barnaktiviteterna. På gympan som jag har tillsammans
med en annan kvinna två gånger i veckan, satt jag kvar med två mammor i förra veckan och
vi pratade länge om deras liv, förhållande till Bibeln och Gud och jag uppmuntrade dem att
se hur Gud försöker få deras uppmärksamhet.
Det är en långsam och långsiktig process men i våra stunder av tro förstår vi att det är det
Gud vill. Här i stan och även i området finns möten att gå på, det finns annat evangeliskt
engagemang men det saknas vittnesbörd, lärjungaskap, modeller för att leva som lärjungar
och det är det vi tror Gud vill att vi ska göra.
Be för oss i detta – för tålamod, ödmjukhet, lärjungahjärtan för både oss och andra och att
veta när det är dags att pusha på lite. Vi lär oss också mer och mer om att be – med tro att
det är där saker händer – det är Han som bygger huset, kampen är vunnen i bönerummet.
Allmänt
Det är en väldigt varm och fuktig årstid just nu. Asunción och även Encarnación har drabbats
av ett flertal bränder. En stor brand på en elcentral i
Asunción orsakades av att kablarna blev för varma.
Den branden har lett till att många lämnades utan el
eller vatten under en av de varmaste tiderna på året.
Sedan har all hundar i vårt område blivit tokiga! Jag
vet inte var alla kommer ifrån! Det är mängder av
dem och vår mur är väldig låg så alla verkar vilja
komma in och springa och så har de någon slags
kärlekskrig på gång om nätterna!
Vi längtar fortfarande efter några att dela arbetet med. En av familjerna som samlades med
oss är med i ett annat samfund och behöver satsa där, den andra har fullt upp och vill bara
kommer på söndagsmötena. Vi har hittat ett brasilianskt par som bor i Sao Paolo och som
arbetar på ett liknande sätt som oss som vi har bett bli lite som mentorer för oss – det
behövs andra att prata och bolla med.
Och…huset är helt klart! 
Böneämnen
¤ Samfundets seminarium och alla som läser där.
¤ Coaching med studenterna
¤ Barnens liv med Gud och kristen gemenskap
¤ För ”fridspersonerna” och djupare ingångar
¤ Barnaktiviteten
¤ Fler att bära arbetet med och gemenskap.
¤ Lugna nätter 
Hälsningar från familjen Korsgren genom Judith