EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor DEFINITIVT FÖRSLAG 1999/0212(CNS) F 29 september 1999 * FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om förslaget till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 – 1999/0212(CNS)) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Föredragande: Kurt Lechner Föredragande av yttrande *: Diana Paulette Wallis, utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (* Hughesförfarandet) PR\382687SV.doc SV PE 231.867 SV Teckenförklaring * **I **II *** ***I ***II ***III Samrådsförfarandet majoritet av de avgivna rösterna Samrådsförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna Samrådsförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten Samtyckesförfarandet majoritet av parlamentets samtliga ledamöter utom i d fall som avses i artiklarna 105, 107, 161 och 300 i EG-fördraget och artikel 7 i EU-fördraget Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna det gemensamma utkastet Förkortningar av utskottens namn I. II. III. IV. V. VI. VII. VIII. IX. X. XI. XII. XIII. XIV. XV. XVI. XVII. AFET utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik BUDG budgetutskottet CONT budgetkontrollutskottet LIBE utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ECON utskottet för ekonomi och valutafrågor JURI utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden INDU utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi EMPL utskottet för sysselsättning och socialfrågor ENVI utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor AGRI utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling PECH fiskeriutskottet REGI utskottet för regionalpolitik, transport och turism CULT utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott DEVE utskottet för utveckling och samarbete AFCO utskottet för konstitutionella frågor FEMM utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor PETI utskottet för framställningar (Angivet förfarande baseras på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit.) PE 231.867 SV 2/15 PR\382687SV.doc INNEHÅLL Sida Protokollsida...........................................................................................................................4 FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT...............................................................................................5 FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION ............................................................8 MOTIVERING .......................................................................................................................9 Yttrande från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (*)................................... (*) Hughesförfarandet PR\382687SV.doc 3/15 PE 231.867 SV PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 14 juli 1999 begärde rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget att parlamentet skulle yttra sig över rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Vid plenarsammanträdet den 23 juli 1999 tillkännagav talmannen att hon hänvisat detta förslag till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som utsetts till ansvarigt utskott och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden som utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 29 juli 1999 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Kurt Lechner till föredragande. Vid utskottssammanträdet den 17 september 1999 meddelade talmannen att betänkandet skulle utarbetas av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i förbindelse med det rådgivande utskottet, enligt Hughesförfarandet. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den … 199… behandlade utskottet/utskottet för … kommissionens förslag och förslaget till betänkande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget till lagstiftningsresolution med … röster för, … röster emot och … nedlagda röster. Följande deltog i omröstningen: … (ordförande/ordförande för sammanträdet), … (och …) (vice ordförande), … (föredragande), …, … (suppleant för …), … (suppleant för … i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), … och … Yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den … 199… Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas/har fastställts till den … 199… kl. … PE 231.867 SV 4/15 PR\382687SV.doc FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT Förslag till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 – 1999/0212(CNS)) Förslaget godkänns med följande ändringar Kommissionens förslag 1 Parlamentets ändringsförslag (Ändringsförslag 1) Titel och text Ersätt ordet ”direktiv” med förordning i hela texten. (Ändringsförslag 2) Artikel 1.2 2. Detta direktiv är inte tillämpligt när adressen till den person som skall delges inte är känd. 2. Detta direktiv är inte tillämpligt när adressen till den person som skall delges inte är känd, vare sig folkbokföringsadressen eller adressen till personens huvudsakliga hemvist. (Ändringsförslag 3) Artikel 2.3 3. En medlemsstat kan utse endast ett sändande organ och endast ett mottagande organ, eller ett enda organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen skall utses för en tid av fem år, med möjlighet till förlängning vart femte år. 3. En medlemsstat kan utse endast ett sändande organ och endast ett mottagande organ, eller ett enda organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen skall utses för en tid av fem år, med möjlighet till förlängning vart femte år. 1 PR\382687SV.doc 5/15 PE 231.867 SV Detta är emellertid att betrakta som undantag som endast får tillämpas om den berörda medlemsstatens system för att översända handlingar i mål och ärenden för delgivning inte tillåter omedelbar översändning. (Ändringsförslag 4) Artikel 3 första stycket b b) att söka lösningar på svårigheter som kan uppstå när handlingar översänds för delgivning, b) att söka lösningar på svårigheter som kan uppstå när handlingar översänds för delgivning, inbegripet att hjälpa till då adressen är felaktig eller då språkliga problem föreligger, (Ändringsförslag 5) Artikel 8.1a (ny) 1a. Adressaten kan begära att den centrala enheten i den medlemsstat där han eller hon är bosatt tillhandahåller en vägledande översättning på (ett av) denna medlemsstats officiella språk. (Ändringsförslag 6) Artikel 11.1 1. För delgivning av handlingar i mål eller ärenden på begäran av en medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning. PE 231.867 SV 1. För delgivning av handlingar i mål eller ärenden på begäran av en medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning. Inte heller får några avgifter till sändande organ, mottagande organ eller till den centrala enheten utkrävas. 6/15 PR\382687SV.doc (Ändringsförslag 7) Artikel 13 första stycket Varje medlemsstat får, utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar. PR\382687SV.doc Varje medlemsstat får, i undantagsfall och utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar. 7/15 PE 231.867 SV FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 – 1999/0212(CNS)) (Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens förslag till rådet, (KOM(1999) 219 – 1999/0212(CNS)), - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget (C5-0044/1999), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0000/1999). 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget, 3. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. PE 231.867 SV 8/15 PR\382687SV.doc B. MOTIVERING Inledning En förstärkning av det rättsliga samarbetet utgör en viktig etapp då man försöker skapa ett europeiskt rättsområde. Idag då den fria rörligheten för personer, varor och tjänster intensifieras på den inre marknaden måste de gränsöverskridande förfarandena vara snabba och säkra. Det är därför nödvändigt att förbättra och påskynda medlemsstaternas inbördes översändande av handlingar för delgivning i mål och ärenden av civilt eller kommersiellt slag. Haagkonventionen av den 15 november 1965 och flera andra bilaterala och regionala instrument har visat sig otillräckliga och har dessutom lett till förvirring, långsamhet och misstag. Därför beslöt rådet (justitieministrarna) den 29-30 oktober 1993 att tillsätta en arbetsgrupp som skulle inrikta sig på hur man skulle kunna förenkla översändandet av handlingar för delgivning. Arbetsgruppens verksamhet ledde till att man den 26 maj 1997 slöt en konvention om översändande av handlingar, grundad på artikel K 3 i EU-fördraget. Då Amsterdamfördraget trädde i kraft hade konventionen inte ratificerats av medlemsstaterna. I enlighet med EGfördragets artiklar 61c och 65, genom vilka det rättsliga samarbetet har förts över till gemenskapslagstiftningen, beslöt kommissionen då att lägga fram 1997 års konventions text i form av ett förslag till direktiv. Denna överföring av konventionen till gemenskapens lagstiftning kommer att medverka till att konventionens bestämmelser kan börja genomföras samtidigt och på ett enhetligt sätt. Enligt artikel 67 i EG-fördraget måste rådet vara enhälligt då det beslutar att anta direktivet. Direktivet skall inte tillämpas på Förenade kungariket och Irland och inte heller på Danmark, om länderna inte så önskar. Men Förenade Kungariket och Irland uppgav vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte i mars 1999 att de ville delta fullt ut i gemenskapens verksamhet gällande det rättsliga samarbetet. Danmark har däremot inte meddelat någon vilja i denna riktning. Nedan sammanfattas huvudlinjerna i förslaget till direktiv och de främsta ändringarna jämfört med Haagkonventionen från 1965. 1. Tillämpningsområde Enligt artikel 1 skall direktivet endast tillämpas då en handling i ett mål eller ärende av civil eller kommersiell natur skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning. Direktivet gäller såväl handlingar i mål eller ärenden som andra handlingar (t.ex. handlingar upprättade inför notarius publicus eller av en exekutor). Om man vill känna till exakt hur de olika handlingarna definieras, får man konsultera gällande rätt antingen i den sändande eller i den mottagande medlemsstaten eller granska EG-domstolen tolkning. Direktivet skall inte tillämpas på straffrätts- och skatteärenden, men omfattar ändå civilrättsliga mål inom ramen för sådana ärenden. PR\382687SV.doc 9/15 PE 231.867 SV I artikel 1.2 anges att direktivet inte är tillämpligt när adressen till den person som skall delges inte är känd. Om adressen däremot endast är ofullständig eller inexakt har medlemsstaten skyldighet att göra de efterforskningar som behövs. II. Delgivning av handlingar 1. Berörda enheter I artikel 2 fastställs den allmänna principen att det är decentraliserade organ i medlemsstaterna som skall översända handlingarna. Det är en av direktivets nya grundläggande bestämmelser. På detta sätt vill man avskaffa de mellanled som idag försvårar och bromsar förfarandet, både i den sändande och i den mottagande medlemsstaten. a) Sändande och mottagande organ För att förenkla delgivningsförfarandet skall medlemsstaterna utse sändande organ och mottagande organ, det vill säga tjänstemän, myndigheter eller andra personer som skall ha behörighet att översända respektive ta emot handlingar i mål och ärenden som skall delges i en annan medlemsstat. De medlemsstater som har ett federalt system, liksom medlemsstater med flera olika giltiga rättsordningar eller medlemsstater med självstyrande delar kan utse flera olika organ. Medlemsstaterna kan även göra undantag från principen om decentralisering och förklara att de för hela sitt territorium utser ett enda organ som skall vara ansvarigt för att översända handlingarna och ett enda organ som skall ansvara för mottagandet. Medlemsstaten kan till och med utse ett enda organ som skall ansvara för båda dessa uppgifter. b) Centrala enheter I artikel 3 i direktivet anges att även centrala enheter skall inrättas. I allmänhet är dessa centrala enheter inte ansvariga för själva överförandet, utan deras uppgift är att ge information och underlätta de sändande och de mottagande organens uppgift. (Det kan till exempel gälla att fastställa vilket det mottagande organet skall vara då de uppgifter som finns är otillräckliga eller uppgifter om det mottagande organets fortsatta översändande). I undantagsfall (se artikel 3 c), till exempel då en domstol inte fungerar på grund av eldsvåda eller generalstrejk eller då en naturkatastrof drabbat landets mottagande organ, kan den centrala enheten själv ta på sig att översända handlingarna i fråga. 2. Översändande av handlingar De organ som utsetts skall översända handlingarna direkt och snarast möjligt och ”på varje lämpligt sätt” (artikel 4). I direktivet finns ingen förteckning över vilka former för översändning som kan användas, utan varje enhet kan välja mellan de alternativ som de interna reglerna tillåter. Den handling som översänds skall åtföljas av en framställning ifylld på ett standardformulär. Framställningen skall vara skriven på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller på ett annat EU-språk som mottagarlandet godkänt. De begrepp som används i standardformuläret kommer inte att behöva översättas, eftersom kommissionen skall utarbeta en ordlista på de officiella EU-språken med de juridiska begrepp som används. PE 231.867 SV 10/15 PR\382687SV.doc Ingen legalisering skall krävas. Förfarandet skall vara smidigt (till exempel genom att medlemsstaterna själv får välja i vilken form översändningen skall ske) men får inte försvåra för mottagaren (innehållet måste till exempel vara väl läsligt, se artikel 4.2). I artikel 12 föreskrivs att medlemsstaterna i undantagsfall (jfr ovan beskrivna särskilda omständigheter) får översända handlingarna på konsulär eller diplomatisk väg. 3. Översättning av handlingar Översättning av handlingarna är inte obligatorisk. Men det sändande organet skall upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen därför att den inte är skriven på något av de språk som avses i artikel 8. Om sökanden väljer att låta översätta handlingen skall han eller hon innan handlingen översänds stå för alla översättningskostnader. 4. Mottagande av handlingar a) Krav på snabbt agerande Det mottagande organet skall så snart som möjligt (senast sju dagar efter mottagandet av handlingen) sända ett kvitto till det sändande organet. Som kvitto räcker en kopia av standardformuläret där delen ”mottagningsbevis” fyllts i (se artikel 6). Om framställningen om delgivning uppenbart ligger utanför direktivets tillämpningsområde eller om de formella kraven inte uppfyllts, skall det mottagande organet skicka tillbaka handlingen till sändarorganet. Om det mottagande organet saknar territoriell behörighet, skall det vidarebefordra handlingarna till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat och meddela det sändande organet om detta. b) Vägran att ta emot en handling Adressaten kan vägra att ta emot den handling som skall delges, om handlingen inte är skriven på det eller de officiella språken i den mottagande medlemsstaten eller på ett språk som han eller hon förstår (artikel 8). Det mottagande organet skall omedelbart informera det sändande organet om adressatens vägran. Kostsamma översättningar kan visa sig onödiga till exempel då adressaten är medborgare i sändarlandet eller förstår detta lands språk. Detta gäller även då medlemsstaterna slutit språkliga avtal (de nordiska länderna använder utan åtskillnad danska, norska och svenska). Direktivet innehåller alltså inga bestämmelser om obligatorisk översättning, men adressatens intressen skyddas genom att denne tillåts vägra ta emot en handling. 5. Delgivning av handlingar a) Krav på snabbt agerande Samma krav på snabbhet som gällde för att skicka ett mottagningskvitto, gäller även då det mottagande organet skall delge eller låta delge handlingen. Alla åtgärder skall vidtas så snart som möjligt. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet (artikel 7.2), måste det mottagande organet underrätta det sändande organet om förseningen och dess orsaker. PR\382687SV.doc 11/15 PE 231.867 SV Delgivning per post är i princip tillåten (under vissa förutsättningar som medlemsstaterna kan precisera, såsom att delgivningen måste skickas som rekommenderat brev - se artikel 14). Delgivningen kan även utföras av diplomatiska eller konsulära tjänstemän. Man behåller alltså en form som traditionellt används inom internationella förbindelser. Och dessutom kan varje person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande vända sig direkt till medlemsstatens behöriga myndigheter för att låta delge handlingar. b) Datum för delgivning Delgivningen av en handling medför ofta rättsliga verkningar då den väl ägt rum. Men reglerna för hur man skall bestämma delgivningsdatum varierar både till form och innehåll mellan de olika medlemsstaterna. Arbetet med 1997 års konvention ledde till att en princip fastställdes, nämligen att delgivningsdatum skall vara den dag då handlingen delgivits enligt den mottagande medlemsstatens lagstiftning. Denna princip gör att adressatens rättigheter skyddas. Men även en sökandes rättigheter kan behöva skyddas, till exempel om han eller hon vill handla inom en viss tidsfrist eller en bestämd dag. Därför fastställs i direktivets artikel 9.2 att det är lagstiftningen i den sökandes medlemsstat som skall gälla om en handling måste delges i viss tid, så att den sökandes intressen då tillgodoses. c) Kostnader för delgivning I princip gäller att den mottagande medlemsstaten skall utföra delgivningstjänsterna gratis (artikel 11). Men den sökande kan tvingas betala vissa kostnader om det inte är medlemsstaternas myndigheter som står för delgivningsformaliteterna. Samtliga bestämmelser i direktivet gäller både för översändning av handlingar i rättsliga mål eller ärenden och för andra handlingar som översänds för delgivning (artikel 16). III. Slutbestämmelser 1. Tillämpning av direktivet a) Kommissionens övervakande roll Kommissionen har i uppdrag att utföra det praktiska arbete som behövs för att tillämpningen av direktivet skall fungera utan problem. Det betyder att kommissionen skall - utarbeta och uppdatera en handbok med uppgifter som skall stå till sändarorganens förfogande, - införa eventuella ändringar i de formulär som används, - se över och uppdatera förteckningen över de decentraliserade organen. Kommissionen skall i detta arbete biträdas av en rådgivande kommitté. b) Översyn av direktivet Då direktivet varit i kraft i tre år, och därefter vart femte år, skall kommissionen överlämna en rapport om dess tillämpning till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén. Vid behov skall rapporten åtföljas av förslag till hur tillämpningen skall kunna bli mer effektiv. PE 231.867 SV 12/15 PR\382687SV.doc 2. Skydd av svarande som inte inställer sig På samma sätt som i Haagkonventionen finns vissa bestämmelser som syftar till att skydda adressatens rättigheter. I direktivet preciseras (artikel 19) att en domare inte får meddela avgörande om det inte är helt säkert att delgivningen verkligen ägt rum eller om svaranden inte haft tillräckligt lång tid på sig för att avge svaromål. På samma sätt gäller att om ett beslut kungjorts i svarandens frånvaro, har denne under vissa förutsättningar möjlighet att få saken omprövad (med undantag för avgöranden angående personers status; detta av rättssäkerhetsskäl). 3. Arrangemang mellan medlemsstaterna och särskilda undantag a) Arrangemang mellan medlemsstater Direktivets föreskrifter har naturligtvis företräde framför bestämmelserna i de internationella konventioner som medlemsstaterna ingått (till exempel Brysselkonventionen från 1968 eller Haagkonventionen från 1965). Men direktivet hindrar inte att medlemsstaterna bibehåller eller inför särskilda bestämmelser som syftar till att påskynda översändandet av handlingar, så länge dessa bestämmelser är i linje med direktivet. b) Övergångssystem eller särskilda bestämmelser I motsats till Haagkonventionen tillåter direktivet inga undantag, men möjliggör däremot övergångssystem eller särskilda system som skall meddelas till kommissionen. Följande exempel kan nämnas: - Det är möjligt att utse endast ett organ, som är både sändande och mottagande (artikel 2.3). - Varje medlemsstat kan förklara att den inte kommer att tillämpa bestämmelserna om delgivningsdag (artikel 9.3). - Varje medlemsstat kan förklara att den motsätter sig att diplomatiska eller konsulära tjänstemän har hand om delgivningen (artikel 13.2). - Varje medlemsstat kan förklara att den invänder mot att handlingar i mål och ärenden delges omedelbart därför att en person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande så önskar (artikel 15.2). 4. Skydd av personuppgifter I artikel 22 fastställs att personuppgifter endast skall användas för avsett ändamål, att sekretess skall garanteras och att de berörda personerna har rätt till information om hur de uppgifter som översänts använts. 5. Införlivande och ikraftträdande Medlemsstaterna skall senast den 30 juni 2000 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Medlemsstaterna skall tillämpa direktivets bestämmelser från och med den 1 oktober 2000. PR\382687SV.doc 13/15 PE 231.867 SV Slutsatser a) Detta förslag till direktiv innebär stora framsteg jämfört med 1965 års Haagkonvention. Det föreslagna systemet med översändande av handlingar mellan decentraliserade organ i sändar- respektive mottagarlandet borde göra det möjligt att få förfarandena att gå snabbare (vare sig det rör sig om skyldigheten att inom sju dagar skicka ett kvitto på mottagandet eller skyldigheten att delge handlingen inom en månad efter mottagandet). Systemet kännetecknas även av förenklade förfaranden och lägre kostnad vad gäller kraven på att handlingarna skall översättas. De lösningar man här föreslår skyddar i högre grad än den tidigare konventionen adressatens intressen (adressaten har rätt att vägra att ta emot en handling och i de fall svaranden inte inställer sig får domstolen inte avgöra ett ärende utan att först konstatera vissa fakta). Systemet är dessutom försett med praktiska och mycket användbara verktyg (en handbok för organen och en ordlista med de juridiska termerna på alla EU-språken) och kommissionen skall övervaka att systemet fungerar och uppdatera det när så behövs. b) Vissa bestämmelser i direktivet kan ändå kritiseras eftersom de inskränker eller gör det system som föreslås för översändande av handlingarna mer tungrott än vad det skulle behöva vara. Är det till exempel nödvändigt att ha kvar möjligheten att delge handlingar genom diplomära eller konsulära tjänstemän? Finns det inte lite för många övergångsbestämmelser eller särskilda bestämmelser? De riskerar att bromsa förfarandena och göra att det snabba agerande som är själva målet med direktivet aldrig kommer till stånd. Man kan även fundera över risken att möjligheten att vägra ta emot en handling missbrukas. I direktivet preciseras inte heller vad som menas med adressatens adress är det den adress där personen är folkbokförd eller den där personen mestadels befinner sig? Denna kritik lades fram av Europaparlamentet redan då 1997 års konvention behandlades (betänkande av Hartmut Nassauer).2 Föredraganden vill därför lägga fram följande ändringsförslag: Ändringsförslag 1 Det första ändringsförslagets syfte är att ange att man hellre borde välja en förordning än ett direktiv som gemenskapsinstrument. En förordning har den fördelen att den betyder en snabb, klar och enhetlig tillämpning av gemenskapstexten som motsvarar det mål man vill uppnå. Då man omvandlat andra konventioner till gemenskapstexter är det för övrigt detta slags instrument man använt. Ändringsförslag 2 Det verkar önskvärt att närmare precisera vad som menas med adressatens adress. Detta kan man göra genom att hänvisa till den adress där adressaten är folkbokförd och/ eller den adress 2 Betänkande av Hartmut Nassauer (A4-0101/97). PE 231.867 SV 14/15 PR\382687SV.doc där personen huvudsakligen bor. Ändringsförslag 3 För att försöka få till stånd att handlingarna verkligen översänds omedelbart, är det lämpligt att markera att den möjlighet en medlemsstat har att utse endast ett sändande och ett mottagande organ, eller ett enda organ som skall vara både sändande och mottagande, eller till och med flera sådana organ, skall vara att betrakta som ett undantag. Ändringsförslag 4 Detta ändringsförslag kompletterar den centrala enhetens uppgifter, så att arbetet skall bli så effektiv som möjligt. Ändringsförslag 5 Detta ändringsförslag vill göra det lättare för adressaten att ta emot den delgivna handlingen. Ändringsförslag 6 Detta ändringsförslag gör texten mer precis, så att det klart framgår att delgivningen skall vara gratis. Ändringsförslag 7 Ändringsförslaget gör delgivning genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän till ett undantagsfall och syftar alltså till att göra omedelbar delgivning till den vanligaste formen. PR\382687SV.doc 15/15 PE 231.867 SV