Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Ecuador 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
De ekonomiska och sociala rättigheterna i Ecuador har stärkts under de
senaste åren, och president Correas regering har gjort investeringar i framförallt
utbildning och hälsovård. Ekonomiskt stöd till utsatta familjer har ökat och allt
fler personer omfattas av sociala trygghetssystem. Den nya konstitutionen från
år 2008 betonar de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, men det
finns fortsatta brister vad gäller skyddet av dessa rättigheter i praktiken.
På landsbygden är tillgången till hälsovård, utbildning och annan social service
generellt sämre än i urbana områden. Urfolk och afroecuadorianer är fortsatt
särskilt drabbade av fattigdom och diskriminering. I spåren av en politik som
främjar expansiv utvinning av naturresurser följer inte sällan konflikter kring
landresurserna.
Korruption är ett utbrett problem, även om en positiv trend har kunnat
skönjas under de senaste åren. Korruption och ineffektivitet inom
rättssystemet kvarstår till stora delar. Regeringens inflytande över rättsväsendet
bedöms ha ökat under de senaste åren.
Tortyr, utomrättsliga avrättningar och annan omänsklig behandling
förekommer. Straffriheten för dessa och andra brott är utbredd och regeringen
har på senare år ökat ansträngningarna att beivra brotten. Arbetet har
försvårats av ineffektivitet i polisväsende och domstolssystem.
Fängelseförhållandena är i hög grad undermåliga med förekomst av våld,
överbeläggning och allvarliga sjukdomsutbrott. Nyligen bildades en
kommission med uppdrag att genomföra en fängelsereform.
2
Relationen mellan regeringen och privata medier har under året präglats av
tilltagande spänning. Höga regeringsföreträdare och vid flera tillfällen
presidenten själv har regelbundet angripit privata medier och enskilda
journalister. Lagen om ärekränkning och andra juridiska medel har använts för
att minska mediers utrymme att kritisera regeringen. Journalisters självcensur
rapporteras öka.
Mötes- och föreningsfriheten respekteras generellt. Sedan år 2010 rapporteras
om ökad polarisering mellan regeringen och flera frivilligorganisationer och
aktivister. Frivilligorganisationer som arbetar med politiska och medborgerliga
rättigheter och kritisk granskning av regeringen har rapporterat om ett
hårdnande arbetsklimat. De fackliga centralorganisationernas dialog med
regeringen kring arbetarnas villkor uppges ha minskat under de senaste åren.
Det finns en nationell jämställdhetspolitik som innebär att ett genderperspektiv
ska beaktas i alla offentliga policyer, program och projekt. Allt fler kvinnor
genomgår högre utbildning och innehar viktiga poster. Men fortfarande
förekommer diskriminering och löneskillnaderna mellan män och kvinnor
uppgår till ca 30-35 procent. Våld i hemmet och sexuellt våld mot kvinnor är
utbredda problem och beivras sällan av rättssystemet. Konstitutionen förbjuder
diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, dock
förekommer diskriminering av HBT-personer. Människohandel med kvinnor
och barn förekommer, även om tillförlitlig statistik saknas. Barnarbete
förekommer och många barn arbetar på riskfyllda arbetsplatser.
Ett stort antal colombianska flyktingar söker skydd i Ecuador på grund av den
interna väpnade konflikten i Colombia. Regeringen skärpte regelverket för
asylsökande under 2012, vilket väntas minska antalet beviljade asylärenden.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Ecuador har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
Konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1969, samt
tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraff,
1969 respektive 1993.
Konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR),
1969, samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt, 2010.
3
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD),
1966.
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), 1981, samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt,
2002.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 1988, samt det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, 2010.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi, 2004.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention of the Rights of Persons with Disabilities (CRPD), 2008.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of all Persons from Enforced Disappearances (CED)
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, 1955,
samt det tillhörande protokollet från 1966, 1969.
Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), 2002.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, 1977, samt de
tillhörande protokollen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter och om dödsstraffets avskaffande, 1993 respektive 1998.
Ecuador uppfyller sina åtaganden när det gäller rapportering till FN-systemets
konventionskommittéer.
Ecuador genomgick i maj 2012 den universella granskning av respekten för
mänskliga rättigheter (UPR) som FN:s råd för mänskliga rättigheter genomför.
Ecuador fick 67 rekommendationer och antog alla utom tre. Två av de tre
rörde yttrandefrihet och en rörde konsultationsprocess med urfolken.
Ecuador har utfärdat en stående inbjudan till FN:s särskilda rapportörer. Under
2012 besöktes Ecuador av FN:s särskilde rapportör för utbildning samt en
särskilde rapportören för nutida former av slaveri.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Ecuadors konstitution och lagar förbjuder tortyr och annan grym och
förnedrande behandling eller bestraffning.
4
FN:s särskilde rapportör om summariska avrättningar presenterade sin rapport
om Ecuador i maj 2011 efter sitt besök under 2010. Rapporten konstaterar att
det fortfarande förekommer utomrättsliga avrättningar, utförda bland annat av
poliser. Under 2011 anmäldes 38 fall av sådana avrättningar genomförda av
säkerhetsstyrkor.
Den nationella ecuadorianska frivilligorganisationen Comisión Ecuménica de
Derechos Humanos (CEDHU) har under 2012 rapporterat 51 registrerade fall av
brott mot kroppslig integritet, varav fem fall av tortyr och tre fall av
utomrättsliga avrättningar, genomförda av säkerhetsstyrkor, bland annat
poliser.
Risken för förövare att ställas inför rätta för mord är liten. I Ecuador
förekommer därför inte sällan att mord beställs och används i personliga
konflikter, affärsuppgörelser eller i samband med narkotikahandel och
organiserad brottslighet. Sådana mord har ökat de senaste åren och uppskattas
ha utgjort mer än tio procent av alla mord begångna under 2010.
Regeringen erkänner vidden av dessa problem och har vidtagit åtgärder för att
komma tillrätta med den utbredda straffriheten i samband med beställda mord,
utomrättsliga avrättningar, övervåld från poliser och misshandel av
brottsmisstänkta och fångar. Bland annat har en polisenhet specialiserad på
organiserad brottslighet bildats och vittnesskyddsprogrammen har stärkts. En
utmaning är att det saknas resurser och utbildning för att rättssäkert och
skyndsamt utreda brotten. Situationen är särskilt svår i gränsområdet mot
Colombia där illegala väpnade grupper opererar.
Enligt flera källor, till exempel frivilligorganisationen Fundacion Regional de
Asesoría en Derechos Humanos (INREDH) förekommer det på flera av
fängelserna våld, överbeläggning, underbemanning och brist på mat och
dricksvatten. Allvarliga sjukdomsutbrott har rapporteras vid några av landets
fängelser och vården är ofta undermålig. Förhållandena i Quitos
kvinnofängelse rapporteras vara bättre än på anstalter för män. Under de
senare åren har staten sökt förbättra förhållandena i landets fängelser, och
nyligen bildades en kommission för fängelsereform.
UNCHR har under 2011 rapporterat sex fall där människor utvisats till länder
där de kan komma att utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är förbjudet enligt lag sedan år 1906.
5
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna enligt konstitutionen. Frihetsberövande får endast ske om en person blir påkommen på bar gärning eller om
det finns en häktningsorder utfärdad. Frihetsberövade ska ställas inför en
domare inom 24 timmar efter anhållan. Generellt respekteras detta men det har
förekommit att personer får vänta längre. Anhållna personer har rätt till
omedelbar kontakt med advokat och familjemedlemmar, men det har hänt att
anhållna personer fått vänta mellan 24 och 48 timmar. Rapporter om mutor för
att påskynda processen har förekommit.
En person får frihetsberövas i väntan på dom under högst sex månader vid
ringa brott och under högst ett år vid grövre brott. För att kringgå regeln har
det förekommit att myndigheterna framställer nya anklagelser när tidsgränsen
håller på att löpa ut.
Det förekommer inga rapporter om reserestriktioner för ecuadorianska
medborgare att ansöka om och få pass.
6. Rättsäkerhet och rättsstatsprincipen
Ecuadors konstitution från 2008 innehöll stärkta skrivningar kring de sociala
och ekonomiska rättigheterna, samt skydd av miljö och natur. Stora delar av de
rättigheter som garanteras i konstitutionen har dock ännu inte givits skydd i
tillämpningslagstiftning.
Utöver de tre traditionella statsmakterna – exekutiv, lagstiftande och dömande
– finns även en valmyndighet och ett råd för medborgarnas deltagande. Det
senare har skapats för att ge ökat utrymme för medborgarinflytande. Flera
frivilligorganisationer anser att rådet har politiserats.
Domstolssystemets oberoende garanteras av konstitutionen. I praktiken präglas
systemet av korruption och ineffektivitet. Ekonomiska och politiska
påtryckningar förekommer. Det rapporteras om att det har förekommit
diskriminerande och skuldbeläggande attityder bland domare gentemot kvinnor
som anmält våldtäkt eller sexuella övergrepp.
Genom en folkomröstning i maj 2011 godkändes en reformering av
rättsväsendet. Som en följd upplöstes det rättsråd, bestående av jurister, som
haft i uppdrag att tillsätta och avsätta domare. I stället har ett temporärt
rättsråd verkat med mandat på 18 månader, med uppdrag att reformera
rättsväsendet, inklusive att tillsätta och avsätta domare. Det temporära rådets
medlemmar utses av presidenten, rådet för medborgarnas deltagande och
social kontroll samt den lagstiftande makten. Under åren 2011 och 2012 har ett
6
flertal domare och jurister avskedats efter utvärdering av det temporära
rättsrådet. Farhågor har rests av bland andra Human Rights Watch om att
regeringsmaktens inflytande över tillsättning och avsättning av domare kan
komma att öka.
Korruption är ett utbrett problem, även om en positiv trend har kunnat
skönjas under de senaste åren. Ecuador befinner sig år 2012 på plats 118 av
totalt 178 länder i Transparency Internationals korruptionsindex, att jämföra med
plats 127 år 2010.
Rätten till offentlig försvarare och möjligheten att överklaga domar säkerställs i
lag och respekteras generellt. Straffbarhetsåldern för barn är tolv år. Ungdomar
under 18 år ska främst dömas till rehabilitering och endast i undantagsfall
avtjäna straff i ungdomsfängelse.
Enligt konstitutionen är landet mångnationellt och den erkänner urfolkens rätt
till ett eget rättssystem, baserat på seder och traditioner. Det saknas dock
lagstiftning som beskriver hur denna rätt ska tillämpas, vilket ibland har lett till
konflikt mellan de båda rättssystemen.
Sedan år 1997 har Ecuador en ombudsmannamyndighet, Defensoría del Pueblo.
Myndigheten tar emot anmälningar från allmänheten, bevakar och följer upp
fall av diskriminering och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Myndighetens prioriterade områden är våld och social diskriminering, tortyr,
ökad tillgång till offentliga tjänster såsom telefon och vatten samt bostad.
Nuvarande ombudsmannen valdes år 2011 i en meritbaserad
tillsättningsprocess. Ombudsmannens oberoende har ifrågasatts av
människorättsorganisationer eftersom denne tidigare varit rådgivare till
nuvarande regeringen.
7. Straffrihet
Straffrihet är ett utbrett problem i Ecuador och beror framförallt på
ineffektivitet samt utbredd korruption inom polis- och domstolsväsendet. FN
uppger att antalet mord nästintill fördubblats under de senaste 20 åren, men få
fall utreds och leder till fällande dom. Under åren 1990-2009 steg
mordfrekvensen per 100 000 invånare från 10,3 till 18,7, enligt FN.
För de former av utomrättsliga avrättningar som FN:s särskilde rapportör om
summariska avrättningar lyfter fram i sin rapport från maj 2011 anges att
uppskattningsvis en till tre procent av rapporterade mord leder till fällande
dom. Det uppskattas att 25-30 procent av morden anmäls. Våld och sexuellt
våld mot kvinnor är utbrett. Enligt UNWOMEN uppges cirka sju av tio
7
kvinnor ha utsatts för någon form av våld eller övergrepp. 80-90 procent av
dessa brott beivras inte.
Straffriheten leder till att befolkningens förtroende för rättssystemet är lågt och
många brott anmäls inte. Det förekommer att personer som utsatts för
människorättskränkningar, eller deras släktingar, utsätts för hot när de söker
rättvisa, enligt Amnesty International.
President Correa inrättade år 2007 en sanningskommission vars syfte var att
undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna mellan åren 1984 och 2008.
Under denna tidsperiod utfördes många brott mot de mänskliga rättigheterna
och få eller inga undersökningar gjordes. I juni 2010 presenterade
kommissionen sin rapport, och 118 fall av kränkningar som berör totalt 456
offer konstaterades. Inga fall prövades dock i domstol. För att söka
effektivisera utredningsarbetet genomfördes i mars 2012 en omorganisering av
kommissionen med uppdrag är att stödja, koordinera och utreda fall där brott
av mänskliga rättigheter sker nationellt. En ny ansats har gjorts för att utreda
de 118 fallen samt 18 nytillkomna fall.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och pressfrihet föreskrivs i konstitutionen.
President Correa har utmanat rådande normer för yttrandefrihet genom att
introducera idén om att information borde vara en statlig funktion, som garant
för en rättighet. Som argument anförs delvis att privata media i huvudsak skulle
drivas av vinst- och särintressen och skulle vara en politisk aktör.
Majoriteten av landets nyhetsmedier är privatägda, varav flera är oberoende av
statsmakten. Regeringen har under president Correas tid byggt upp en egen
medieplattform som används för att förmedla sin politik och sprida
motinformation mot kritiker, särskilt riktat mot privata medier.
President Correas andra mandatperiod karakteriseras av tilltagande spänning i
relationen mellan regeringen och privat media. Han har regelbundet kritiserat
privata medier i sina Tv- och radiotal och nämner ofta både reportrar och
specifika mediekanaler vid namn. Det förekommer även att höga
regeringsrepresentanter angriper privata medier verbalt.
International Press Institute (IPI) rapporterar om att man stött på klara fall av hot,
attacker och trakasserier av journalister och media. IPI uttrycker oro för att
regeringens offentliga ifrågasättande av journalister och media hotar att
undergräva allmänhetens förtroende för media och att det riskerar leda till att
enskilda journalister utsätts för våld.
8
Privata medier informerar att regeringen gör sändningsavbrott med inhopp för
att korrigera vad man uppfattar vara felaktig eller ensidig rapportering i radiooch TV-inslag. Det uppges att ministrar instruerats att inte ge intervjuer till
privata medier eller att statliga aktörer inte ska annonsera i dessa.
Rättsliga mekanismer har använts för att begränsa medias utrymme att uttrycka
kritik, bland annat genom en särskild lag mot ärekränkning. I ett
uppmärksammat fall i mars 2011 stämde president Correa, i egenskap av
privatperson, tidningen El Universo för ärekränkning. De anklagade dömdes
till tre års fängelse och tidningen till att betala 40 miljoner USD. Domen ledde
till nationell och internationell kritik. Även om presidenten senare benådade
fängelsestraffen och efterskänkte skadeståndet, anser IPI att fallet riskerat att
leda till ökad självcensur bland journalister.
Enligt antimonopollagen från år 2011 får en investerare äga maximalt sex
procent i en nationell media samtidigt som denne äger investeringar i annan
näring. Detta förväntas försvåra investering i och ägande av privata medier.
I februari 2012 trädde en ny lag i kraft, den så kallade demokratilagen, som i
artikel 203 anger att media ska avhålla sig från att direkt eller indirekt favorisera
en kandidat några månader före ett val. Lagen överklagades av bland andra
oppositionen och av journalistiska fackförbund men konstitutionsdomstolen
fastställde lagen.
I samband med UPR-utfrågningen lyfte flera länder, däribland Sverige, frågan
om yttrandefriheten. Två av de tre rekommendationer från UPR-granskningen
som Ecuador avvisade handlade om yttrandefrihet. Ecuador har gett tillåtelse
till FN:s särskilde rapportör om yttrandefrihet att besöka landet.
Ecuador befinner sig plats 127 av 192 undersökta länder i Freedom House index
för pressfrihet år 2012.
Det har inte rapporterats om några statliga restriktioner på tillgången till
internet eller någon övervakning av internetbaserad kommunikation.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Konstitutionen föreskriver förenings- och mötesfrihet, rättigheter som
generellt sett respekteras i praktiken. Tillstånd för demonstrationer beviljas
som regel. Generellt respekterar säkerhetsstyrkorna rätten att demonstrera,
men i några fall har våld och tårgas använts vid våldsamma demonstrationer.
9
Regeringen för en politik för expansiv utvinning av naturresurser vilket i flera
fall har lett till motsättningar med berörda parter bland ursprungsbefolkningen
och befolkningen på landsbygden. I samband med protester och sociala
rörelser har det förekommit våldsamheter. Enligt Human Rights Watch
förekommer det att terrorism- och sabotagelagstiftning används mot aktivister
och människorättsförsvarare i stället för att lagföra dem under vanlig straffrätt.
Enligt frivilligorganisationen Comisión Ecuménica de Derechos Humanos har 15
personer under 2012 anklagats för sabotage och tio för terrorism.
Sedan september 2010, då president Correa enligt FN utsattes för ett
kuppförsök, präglas dynamiken mellan regeringen och flera sociala rörelser och
frivilligorganisationer av ökad polarisering. Flera frivilligorganisationer vittnar
om hur dialogen med regeringen minskat betydligt. Vissa frivilligorganisationer
uppger dock att det finns ett ökat utrymme att arbeta med regeringen inom de
sociala och ekonomiska rättigheterna.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Konstitutionen föreskriver religionsfrihet och denna respekteras i allmänhet.
Ecuadors befolkning är huvudsakligen katoliker, cirka 90 procent. Regeringen
verkar för en sekularisering och åtskillnad mellan stat och religion.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Ecuador är en konstitutionell republik som har flerpartisystem sedan 1979.
Val till parlamentet hålls vart fjärde år, samtidigt som presidentvalet.
Konstitutionen etablerar ett system med maktdelning i fem separata instanser.
Utöver den verkställande, lagstiftande och dömande makten finns den
medborgerliga makten som består av riksrevisorn, ombudsmannen och ett
medborgerligt råd. En femte instans är den nationella valmyndigheten.
Röstning är obligatorisk för alla medborgare mellan 18 och 65 år. Ungdomar
mellan 16 och 18 år samt personer äldre än 65 år har frivillig rösträtt.
Enligt lag är 50 procent av kandidaterna på valsedlarna reserverade för
respektive kön. Kvinnor har i mindre utsträckning än män valts till politiska
poster.
Valen i april 2009 bedömdes vara fria och rättvisa av internationella valobservatörer. Under år 2012 innehades 32 procent av platserna i parlamentet
av kvinnor och antalet kvinnliga ministrar i regeringen var 12 av 27.
10
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Ecuadors ekonomiska tillväxt och ökade intäkter till staten under de senaste
åren har lett till att arbetslösheten och undersysselsättningen minskat. Enligt
den nationella statistikmyndigheten är för närvarande arbetslösheten i urbana
områden omkring fyra och en halv procent. Av de anställda arbetar cirka 20
procent i offentlig sektor. Andelen kvinnor som arbetar är 47 procent och 77
procent för männen. Undersysselsättningen i landet är hög, drygt 40 procent i
urbana områden. Ungdomsarbetslösheten är en stor utmaning.
Regeringen har under de senaste åren sökt öka anslutning av arbetare till
sociala trygghetssystem och garanterad minimilön. Exempelvis har en stor
satsning gjorts för att hemhjälpsarbetare ska ha formell anställning vilket har
gett gott utfall.
Lagen föreskriver att en arbetsvecka inte får överskrida 40 timmar och en
arbetare har rätt till två dagars sammanhängande vila per vecka. Staten saknar
dock tillräckliga resurser för att effektivt kunna upprätthålla arbetslagarna.
Minimilönen ska enligt konstitutionen uppdateras årligen. Minimilönen för
2012 är 292 USD i månaden. Enligt statliga uppgifter räknas en person som
fattig om inkomsten understiger 75 USD per månad. Det saknas tillförlitliga
uppgifter om hur stor andel av de arbetsföra som arbetar utan att vara formellt
anställda, men enligt FN rör det sig om cirka 40 procent.
Minoritetsgrupper och urfolk har svårt att få tillträde till delar av
arbetsmarknaden. Det finns stora löneskillnader mellan olika etniska grupper
samt mellan kvinnor och män. Enligt statliga uppgifter tjänar kvinnor cirka 65
procent av männens lön för samma arbete.
Ecuador har ratificerat den internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta
centrala konventioner om mänskliga rättigheter.
Arbetare har laglig rätt att organisera sig fackligt med undantag för vissa
grupper, såsom polisen, militären och de flesta offentligt anställda. Det krävs
minst 30 anställda för att bilda en fackförening, men eftersom 60 procent av
alla företag har färre än 30 anställda innebär det att cirka en miljon arbetare i
praktiken inte har rätt att organisera sig, enligt LO-TCO. Uppskattningsvis är
endast mellan en och tre procent av landets arbetare fackligt anslutna.
Flera fackföreningar uppges ha minskat i medlemsantal och en del har problem
att få nytt eller förnyat tillstånd.
11
Anställningstryggheten har minskat på offentliga arbetsplatser som en följd av
ett presidentdekret som innebär tvångsuppsägningar mot ersättning. Sedan
2011 har cirka 11 000 personer sagts upp. Regeringen har kritiserats för
kollektiva uppsägningar och att uppsägningarna inte beaktar gällande regelverk.
Regeringen anför att detta är ett led i att omstrukturera arbetskraften på
offentliga myndigheter och att uppsägningarna sker på individbasis.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsovård är ett prioriterat område för president Correas regering. De senaste
åren har hälsosektorn fått kraftigt ökade resurser och sedan år 2007 är
läkarbesök på offentliga vårdinrättningar kostnadsfria. Regeringen kopplar
hälsopolitiken till andra rättigheter, såsom rätten till vatten, mat, boende,
utbildning och social säkerhet. Generellt har det skett förbättringar i tillgången
till grundläggande hälsovård, men utmaningar kvarstår i att nå ut till delar av
befolkningen på landsbygden, i synnerhet urfolk och afroecuadorianer.
Under 2011 lanserade president Correa ett program för att minska antalet
ungdomsgraviditeter. I programmet ingår fyra centrala punkter; gratis tillgång
till alla typer av preventivmedel, inklusive så kallade dagen-efter-piller;
sexualupplysning; kampanj för att ändra kulturella mönster med inslag av
machokultur och våld; och deltagande av ungdomar.
Abort är endast tillåtet vid två omständigheter, dels om kvinnans liv eller hälsa
är allvarligt hotat, dels om graviditeten är resultat av en våldtäkt och kvinnan är
mentalsjuk. Det uppskattas att antalet aborter fördubblades mellan åren 1998
och 2009 och har fortsatt öka sedan dess. En kvinna som genomgår en illegal
abort riskerar fängelsestraff, liksom den som utför aborten. Statistik över
antalet illegala aborter saknas. Frivilligorganisationen ”Ungdomar för
avkriminalisering av abort” menar att av uppskattningsvis 95 000 aborter sker
varje år, varav 200 är legala. Cirka 330 kvinnor uppges dö i sviterna av illegala
aborter.
14. Rätten till utbildning
I konstitutionen från 2008 utökades den obligatoriska skolgången från tio till
femton år. Alla barn har rätt till grundläggande och kostnadsfri utbildning,
vilket inkluderar kostnader för skolböcker. Antalet barn som börjar skolan har
ökat de senaste åren och enligt UNICEF börjar så gott som alla barn i
grundskolan. Brist på skolor är dock ett problem i vissa delar av landet. Många
barn och ungdomar slutar skolan i förtid för att börja arbeta eller för att
familjen inte har råd att betala skolmaterial och skoluniform. Andelen flickor
bland urfolken som inte fullbordar sin utbildning är särskilt hög. Enligt statliga
12
uppgifter uppgår analfabetismen bland urfolken till drygt 20 procent och drygt
sju procent bland afroecuadorianer.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Regeringen har fört en aktiv omfördelningspolitik och investerat i hälsa,
utbildning, boende, sociala trygghetssystem etc. Fattigdomen minskar men är
fortfarande utbredd, särskilt på landsbygden där enligt officiella uppgifter 51
procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. I urbana områden är
cirka 16 procent fattiga och knappt fem procent lever i extrem fattigdom.
Som ett led i regeringens ansträngningar för att bekämpa fattigdomen i landet
har parlamentet beslutat att höja det statliga månadsbidraget från 35 USD till
50 USD som mycket fattiga familjer, pensionärer och funktionshindrade kan
ansöka om.
Även om inkomstgapet minskas successivt präglas Ecuador alltjämt av stora
ojämlikheter vad det gäller ekonomiska resurser och tillgång till elementära
offentliga tjänster. Inkomstandelen för de rikaste tio procenten uppgår till 38
procent och för de fattigaste tio procenten till en procent.
Ecuador placerar sig på plats nummer 89 av 169 länder i FN:s Human
Development Index för 2012.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Konstitutionen stadgar att män och kvinnor har samma rättigheter och
förbjuder könsdiskriminering. Jämställdhetsfrågor hanteras av ministeriet för
medborgerligt deltagande vars huvudsakliga uppgift är att arbeta för att främja
medborgarnas delaktighet i beslutsfattandeprocesser.
Enligt regeringens jämställdhetspolitik ska samtliga offentliga myndigheter
beakta ett genderperspektiv. Synen på kvinnans roll i samhället håller på att
förändras. Allt fler kvinnor genomgår högre utbildning och innehar viktiga
poster. Trots att det finns ett formellt skydd av kvinnors rättigheter
förekommer alltjämt diskriminering. Löneskillnaderna är fortsatt stora, kvinnor
tjänar i snitt 65 procent av männens lön.
Våld och sexuellt våld mot kvinnor är utbrett. Enligt UNWOMEN uppges ca
sju av tio kvinnor någon gång ha utsatts för våld eller övergrepp. Straffriheten
för dessa brott uppgår till 80-90 procent. Ecuadors statistikmyndighet gjorde i
13
december 2011 en kartläggning av våldet mot kvinnor. Enligt denna har
närmare 90 procent av utsatta kvinnor upplevt våld i nära relationer. Var fjärde
kvinna i Ecuador har utsatts för någon form av sexuellt övergrepp. Lagstiftning
och politisk vilja finns att komma tillrätta med våldet och straffriheten, men en
normaliserad våldskultur, skuldbeläggande av kvinnor och rättsväsendets
ineffektivitet utgör fortsatt stora utmaningar. En reformering av
strafflagstiftningen pågår.
I Ecuador tillsätts nu domare med särskilda kunskaper i fall som rör våld mot
kvinnor, och strafflagen som håller på att utarbetas kommer att göra våld i
hemmet straffbart.
Kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter garanteras i konstitutionen och
omfattar bland annat rätten till gratis mödravård och tillgång till familjeplanering. Bruket av preventivmedel är utbrett och många kvinnor får tillgång
till dessa genom regeringsfinansierade program. Regeringen började under
2009 införa ett nationellt hiv/aids-program för att förhindra smitto-överföring
från mor till barn.
Frivilligorganisationen Plan Internacional uppger att antalet flickor under 15 år
som är gravida har ökat med 74 procent senaste tio åren. År 2011 beräknades
att två av tre är gravida i gruppen ungdomar (15-19 år) utan utbildning.
Hälsoministeriet uppskattar att graviditet i tonåren i genomsnitt innebär 2,5 år
kortare skolgång för kvinnor.
Människohandel förekommer i Ecuador, framförallt att kvinnor och barn
transporteras till, från och genom landet i syfte att utnyttjas sexuellt eller för
tvångsarbete. Människohandel inom landets gränser är vanligast men kvinnor
säljs även till utlandet. Det saknas tillförlitlig statistik över människohandeln
och det är därmed svårt att uppskatta problemets omfattning. Under de senaste
åren har Ecuador ökat ansträngningarna för att bekämpa människohandel, och
den nationella planen mot människohandel reviderades i december år 2010. En
polisenhet specialiserad på människohandel har nyligen skapats. Det
rapporteras att polisenheten under andra halvåret 2011 utredde 49 fall av
människohandel och att samtliga fall lett till åtal.
17. Barnets rättigheter
FN:s barnkommitté pekar på flera positiva åtgärder som vidtagits de senaste
åren för att garantera barns rättigheter i Ecuador. Exempelvis reformerades
lagen som skyddar barns och ungdomars rättigheter år 2009 och det finns även
flera nationella handlingsplaner med fokus på barns och ungdomars rättigheter.
14
Rätten till mat föreskrivs i konstitutionen. Regeringens politik har inneburit att
mer än en halv miljon barn har fått näringsrik mat genom sociala program.
Men fortfarande beräknas ca 26 procent av barnen vara undernärda, vilket
särskilt drabbar barn bland urfolken. Barnaga är enligt lag förbjuden i skolan
men inte i hemmet. Det föreslås nu att minimiåldern för att gifta sig ska ändras
till 18 år, från tolv år för flickor och 14 år för pojkar.
Minimiåldern för anställning är 15 år. Det finns en nationell plan mot
barnarbete. Under de senaste fem åren har barnarbete (åldrarna 5 till 17år)
minskat med drygt 11 procentenheter till 5,8 procent, vilket motsvarar 213 000
barn och tonåringar, enligt den statliga statistikmyndigheten. I senaste UPRgranskningen rapporterade Ecuador att antalet barnarbetare har minskat och
att det inte längre finns barn som arbetar på soptipparna. Likväl förekommer
barnarbete och många barn får jobba utan formell anställning på riskfyllda
arbetsplatser såsom bananplantager och inom gruvindustrin. De flesta barn
som arbetar går inte i skolan.
FN:s barnkommitté har rapporterat att det finns många gatubarn i Ecuador
men att det saknas tillförlitliga uppgifter om deras antal. Barn som bor nära
gränsen till Colombia påverkas av den interna väpnade konflikten i
grannlandet. Det förekommer enligt FN:s barnkommitté att barn
tvångsrekryteras som barnsoldater av de illegala väpnade grupperna.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt ursprungsfolk
Konstitutionen slår fast att Ecuador är en multinationell och interkulturell stat
som erkänner alla befolkningsgruppers rättigheter. Regeringens nationella
utvecklingsplan Buen Vivir för perioden 2009-2013 syftar till social och
ekonomisk inkludering för alla, samtidigt som kulturell och etnisk mångfald ska
respekteras.
Trots regeringens ansträngningar utsätts urfolk och afroecuadorianer
fortfarande för diskriminering och rasism, samt lever generellt under sämre
förhållanden än genomsnittet, enligt FN.
I Ecuador lever 18 olika grupper av urfolk. År 2010 genomfördes en
omfattande folkräkning som också lät medborgare definiera sig enligt etnisk
tillhörighet. Folkräkningen gav upphov till information om det antal personer i
Ecuador som anser sig tillhöra gruppen Montubios, vilket gav statistiskt
underlag för staten att erkänna gruppen och därmed dess rättigheter. Av
befolkningen tillhör 7,4 procent Montubios, 7,2 procent afroecuadorianer och
7,03 procent urfolk.
15
Konstitutionen erkänner urfolken vissa rättigheter, som att kollektivt äga land
och traditionellt rättsutövande i vissa fall. Vidare ska urfolken få ta del av
vinster från utvinningsprojekt på deras mark och de har rätt till kompensation i
de fall skador uppstår. I många fall uppfylls dock inte dessa krav och ibland
hotar exploateringen av naturresurser urfolkens rätt till liv och hälsa, särskilt i
Amazonasregionen. Enligt konstitutionen ska myndigheterna hålla en
konsultation med berörd folkgrupp eller samhälle inför ett projekt. Det har
förekommit att konsultationer inte har hållits, vilket påpekats av flera
människorättsorganisationer och av FN. Regeringen betonar konsultationens
rådgivande funktion, medan urfolken betonar resultatet av konsultationen.
Markfrågan är en av de viktigaste frågorna för urfolken.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet. Diskriminering av hbt-personer sker dock fortfarande.
Transpersoner är särskilt utsatta. Fall av diskriminering kan anmälas hos
ombudsmannamyndigheten Defensoría del Pueblo som gör en utredning. Hatbrott
pga. sexuell läggning eller könsidentitet är straffbart enligt lag och utreds av
åklagare.
Enligt människorättsorganisationer innebär samhällets attityder att många inte
vågar vara öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet, av rädsla för
trakasserier eller att förlora sitt arbete.
Det finns ingen sammanhållen politik, till exempel för att verka för socialt
inkluderande och acceptans, eller utbildning i skolorna kring hbt-frågor.
Statistikmyndigheten har genomfört en undersökning om hbt-personers
levnadsvillkor, vilket uppmärksammar deras situation. Ecuadors hbtorganisationer och personer uppmanas vidare att vara med i rådet för
medborgarnas deltagande och social kontroll. Personer av samma kön har
möjlighet att officiellt registrera sin relation.
20. Flyktingars rättigheter
Rätten att söka asyl regleras i konstitutionen i enlighet med Genèvekonventionen. Ecuador är det land i Latinamerika som hyser flest flyktingar.
Den huvudsakliga andelen av erkända flyktingar, 98 procent, är colombianer
som söker skydd undan den interna väpnade konflikten i Colombia.
Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) finns för närvarande 160 252
asylsökande i Ecuador varav ungefär 85 procent befinner sig i norra delarna av
landet. I mars 2012 uppgick antalet erkända flyktingar som lever i
16
gränsområden till Colombia till 56 398. Varje månad beräknas 1 300 människor
på flykt komma till Ecuador över den norra gränsen, enligt UNCHR.
Ett presidentdekret från 2012 innebär att Ecuador avträder
Cartagenadeklarationen från år 1984 och dess bredare definition på
flyktingstatus. Syftet, enligt Ecuadors företrädare, är att hindra obehöriga
personer att få asyl, vilket sägs ha beviljats under förra programmet. Dekretet
innebär en skärpning av regelverket och har kritiserats för att försvåra för
asylsökande. Till exempel har en person på flykt 15 arbetsdagar på sig att söka
asyl efter att ha anlänt till landet och kraftigt förkortad tid att överklaga ett
avslag, jämfört med tidigare.
Enligt UNHCR garanterar Ecuadors konstitution lika rättigheter för flyktingar
och principer om icke-diskriminering, men brister kvarstår när det gäller
implementering av denna rätt. Många flyktingar uppges ha begränsad tillgång
till boende, utbildning och arbete. Personer som har fått flyktingstatus har
laglig rätt att arbeta. Flyktingar har rätt till utbildning genom uppvisande av en
identitetshandling. De grupper som löper störst risk att utsättas för
exploatering eller övergrepp är afrocolombianer, urfolk samt ensamma kvinnor
och flickor. Vid gränsen mot Colombia löper unga män risk att
tvångsrekryteras till illegala grupper.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Konstitutionen förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättning. Det finns ett oberoende offentligt organ, det nationella
rådet för personer med funktionsnedsättning, som verkar för denna grupps
rättigheter i Ecuador. Drygt 13 procent av befolkningen lever med
funktionsnedsättning på något sätt, enligt det nationella rådet.
Vicepresident Lenin Moreno som själv är rullstolsburen har gjort stora insatser
för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning, till
exempel genom att öka tillgång till sociala förmåner, subventionerade priser på
olika tjänster och tillgång till arbete. Dock har FN uppmanat regeringen att
utarbeta en rättighetsbaserad politik och inte enbart stöd genom ekonomiska
och sociala program. Alla företag med fler än 25 anställda är enligt lag skyldiga
att anställa minst en person med funktionsnedsättning. Enligt FN är cirka 35
procent av registrerade personer med funktionsnedsättning ekonomiskt aktiva.
År 2010 upprättades ett nationellt register över personer med funktionsnedsättning i syfte att utforma ett system för individanpassat stöd. Enligt lag
ska offentliga byggnader vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning men detta efterlevs ofta inte i praktiken. Offentliga transportmedel
är i regel inte anpassade för personer med funktionsnedsättning.
17
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Många nationella och internationella organisationer för främjandet av
mänskliga rättigheter arbetar i Ecuador.
Frivilligorganisationer uppger att det finns ett ökat utrymme för att arbeta med
regeringen inom de sociala och ekonomiska rättigheterna. Däremot upplever
frivilligorganisationer som arbetar med människorättsfrågor och kritisk
granskning av regeringen att arbetsklimatet har hårdnat. De hävdar att dialogen
med regeringen minskat betydligt.
Regeringen har infört skärpta regelverk för nationella och internationella
frivilligorganisationer. Till exempel måste alla ekonomiska transfereringar som
förmedlas från utlandet till nationella organisationer redovisas i detalj. Det
vittnas också om att förnyande av tillstånd kan dra ut på tiden eller inte beviljas
för organisationer som anklagas för politisk aktivism eller kritisk granskning av
regeringen.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN-systemet finns representerat med flera kontor bland annat UNDP, FN:s
kvinnofond (UNWOMEN) och UNICEF. UNHCR har åtta lokalkontor, fyra
nära den norra gränsen mot Colombia och fyra i Quito och i andra städer i
södra delen av landet. UNHCR:s program syftar till att stärka asylprocessen,
öka flyktingars åtnjutande av sina rättigheter, ge humanitär assistans samt
minska diskriminering av flyktingar.
Sedan 2007 finns en officiell FN-representant för mänskliga rättigheter i
Ecuador, dock har FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inget kontor
i landet. Ecuador arbetar tillsammans med FN:s kontor för att ta fram ett
informationssystem för de mänskliga rättigheterna och indikatorer för
uppföljning av de rättigheter som fastslås i konstitutionen.
EU driver ett omfattande biståndsprogram som uppgår till 137 miljoner EUR
under sjuårsperioden 2007-2013 med fokus framförallt på social utveckling
(utbildning), att skapa hållbara ekonomiska möjligheter och regional
integration. Därtill finansieras arbete för de mänskliga rättigheterna och stöd
till enskilda organisationer.
18
Sverige stödjer främjandet av mänskliga rättigheter i Ecuador genom FN och
EU. De svenska Latinamerikagrupperna arbetar med organisationsstärkande av
deras nationella samarbetspartners inom det ecuadorianska civilsamhället.
