Ämnen och huvudområden vid SLU - SLU

1(30)
Dnr SLU ua Fe.2012.3.0-4254
Exp. den: 2012-12-21/JT
STYRANDE DOKUMENT
Sakområde: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
Dokumenttyp: Riktlinjer
Beslutsfattare: Rektor
Avdelning/kansli: Ledningskansliet
Handläggare: Johan Torén
Beslutsdatum: 2012-12-20
Träder i kraft: 2013-01-01
Giltighetstid: Tillsvidare
Bör uppdateras före: 2015
Ev dokument som upphävs: Ämnen vid SLU, dnr SLU ua 30-3669/09 och Ämnesbeskrivningar för
SLU:s huvudområden, SLU ua 17.21-1851/06, 30-1735/07
Bilaga till: Sammanställning av ämnen och huvudområden inom utbildning på grund- och avancerad
nivå vid SLU
Ämnen och huvudområden vid SLU
Dokumentet innehåller dels en förteckning över ämnen som används vid klassificering av kurser inom utbildning på grund- och avancerad nivå vid SLU, dels
beskrivningar av de ämnen som utgör huvudområden. Huvudområden (H) ligger
bl.a. till grund för generella examina (kandidat-, magister- och masterexamen).
Ämnen är även grupperade i utbildningsområden, vilka ligger till grund för bl.a.
statistikproduktion och resursfördelning. Vid SLU förekommer utbildning inom
följande utbildningsområden:







DE – design
ME – medicin
NA – naturvetenskap
SA – samhällsvetenskap
TE – teknikvetenskap
VÅ – vård
ÖV – övrigt område
SLU, Box 7070, SE-750 07 Uppsala, Sweden
Org.nr 202100-2817
www.slu.se
tel: +46 (0)18-67 10 00
mob: 070-201 81 62
[email protected]
Ämnen och huvudområden vid SLU
Ämnen vid SLU inom utbildning på grund- och avancerad nivå
Ämne
Subject
Biology
Huvudområde
H
Utbildningsområde
NA
Biologi
Djuromvårdnad
Veterinary Nursing
H
VÅ
Fysik
Physics
Företagsekonomi
Business Administration
H
SA
Hippologi
Equine Science
H
NA
Histori
History
Husdjursvetenskap
Animal Science
H
NA
Juridik
Law
Kemi
Chemistry
H
NA
Kommunikationsvetenskap
Communications Science
Lantbruksvetenskap
Agricultural Science
H
NA
Landsbygdsutveckling
Rural Development
H
ÖO
Landskapsarkitektur (ny
ämnesbeskrivning)
Ledarskap och organisation
Landscape Architecture
H
TE
Livsmedelsvetenskap
Food Science
H
NA
Markvetenskap
Soil Science
H
NA
Matematik/tillämpad matematik
Mathematics/Applied Mathematics
Matematisk statistik
Mathematical Statistics
Miljövetenskap
Environmental Science
H
NA
Nationalekonomi
Economics
H
SA
Naturvetenskap
Science
Pedagogik
Pedagogics
Skogshushållning
Forest Management
H
NA
Skogsvetenskap
Forest Science
H
NA
Statistik
Statistics
Teknik
Technique
Teknologi
Technology
H
TE
Trädgårdsvetenskap
Horticultural Science
H
NA
Tvärvetenskap
Interdisciplinarity
Veterinärmedicin
Veterinary Medicine
H
ME
Landskapsarkitektur (tidigare
Landscape Planning
H
NA
ämnesbeskrivning som är under
avveckling)
Landskapsplanering (tidigare
ämnesbeskrivning som är under
avveckling)
Landscape Planning
H
NA
Leadership and organization
2(30)
SA
Ämnen och huvudområden vid SLU
Biologi
Ämnet biologi (biology) utgör vetenskapen om alla livsformer på jorden, deras strukturer,
funktioner, samspel och släktskap. Inom ämnet studeras levande organismers organisation och
funktioner, reproduktionsförmåga, arvsmassa, tillväxt och utveckling samt hur de sprids,
interagerar och samverkar med sin miljö. Biologin spänner över ett stort område av specialiserade
forskningsdiscipliner som inom sig rymmer såväl grundläggande som mer tillämpade
forskningsområden.
Vid SLU är den antropogena aspekten inom biologin central; människans beroende av och
påverkan på de biologiska naturresurserna i vid mening genomsyrar en stor del av de biologiska
ämnena. Detta medför att biologi studeras inte bara i sig, utan också ofta i ett tvärvetenskapligt
sammanhang med samhällsrelevans, för att uthålligt förvalta de biologiska naturresurserna. SLU
utbildar och forskar inom flera biologiska underdiscipliner och definierar sina områden enligt
nedan.
Molekylärbiologi
Molekylärbiologi (molecular biology) beskriver cellens molekylära struktur och funktion och
omfattar processer i celler. Vid SLU studeras särskilt processer som fotosyntes, enzymkatalys,
kemotaxis, bakteriell adhesion, cellulosanedbrytning, antibiotikasyntes och celldifferentiering på en
molekylär nivå. Strukturbiologisk, molekylärbiologisk och biokemisk metodik liksom
bioinformatik är centrala verktyg för arbetet.
Cellbiologi
Cellbiologi (cell biology) handlar om cellens struktur, funktion och reglering samt interaktioner
mellan celler i vävnader och organ. Till området hör också de förändringar som cellen genomgår
när den delas och differentieras under organismens utveckling, men även studiet av sjukliga
förändringar. Vid SLU studeras särskilt signalering, metabolism, försvar och adhesion.
Mikrobiologi
Mikrobiologi (microbiology) omfattar vetenskapen om mikroorganismer, som utgörs av
självständiga, oftast encelliga organismer. Hit räknas en divers grupp av bakterier, arkéer, jästsvampar, mikrosvampar, protozoer, encelliga alger och virus. Vid SLU studeras särskilt
miljöfaktorers påverkan på mikrobiella samhällens struktur i komplexa ekosystem såsom mark,
vatten och i biogasprocessen, samt mikroorganismers positiva egenskaper i livsmedel och fodermedel.
3(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Vid SLU bedrivs också forskning om mikroorganismer som patogener på växter och djur och de
används som modeller för att förstå viktiga biologiska processer. Dessutom bedrivs forskning runt
formulering och riskvärdering av mikroorganismer som ska användas t ex som bekämpningsmedel.
Vidare bedrivs forskning runt bakteriers förmåga att orsaka sjukdom samt vaccinutveckling och
antibiotikaforskning.
Mykologi
Mykologi (mycology) behandlar svampar och deras systematik, genetik, anatomi, fysiologi och
ekologi. Vid SLU studeras särskilt samband och interaktioner mellan svampar och högre växter
(t.ex. inom växtpatologi, mykorrhiza).
Genetik
Genetik (genetics), omfattar studiet av arvsmassans uppbyggnad, funktion och evolution, genernas
biologiska funktion, samt biologisk variation. Molekylärgenetik behandlar arvsmassans
organisation och funktion på molekylär nivå. Hit hör studiet av genexpression, inklusive den snabbt
växande epigenetiken. Växtgenetik studerar ärftlighetslära och innefattar kvantitativ genetik och
populationsgenetik. Växtförädling handlar om att med kunskap om genetisk variation och den
genetiska bakgrunden till olika biologiska egenskaper, utveckla nya/bättre grödor. Husdjursgenetik
omfattar kunskaper inom populationsgenetik och kvantitativ genetik med avseende på husdjuren,
för att kunna utveckla och bevara husdjurens genresurser.
Botanik (växtbiologi)
Botanik (botany) handlar om växters former, funktioner, responser, produkter och släktskap.
Systematik är läran om släktskap mellan arter och högre enheter (taxa), taxonomi handlar om vad
som kännetecknar arter (artavgränsning) och hur taxa ska namnges. Morfologisk botanik och
växtanatomi behandlar växternas form, uppbyggnad och struktur. Dendrologi är läran om vedartade
växter. Växtfysiologi omfattar växternas olika funktioner och processer som fotosyntes,
näringsupptagning, vattenhushållning, tillväxt, utveckling, blomning, växthormoners funktion och
signalering, perception, interaktion samt växtrytmer. Vid SLU bedrivs omfattande studier särskilt
av växter som är av ekonomisk/ kulturell betydelse. Växtproduktion handlar om mänskliga åtgärder
som påverkar den biologiska produktionen i olika miljöer och situationer (jordbruk, skogsbruk,
trädgårdsbruk). Människan utnyttjar förutsättningarna för odling av nyttoväxter genom att inverka
på samspelet mellan nyttoväxt, mark, näringsämne, skadegörare, ogräs.
Zoologi (djurbiologi)
Zoologi (zoology) handlar om djurens former, funktioner, responser, produkter och släktskap.
Systematik är läran om släktskap mellan arter och högre enheter, taxonomi handlar om vad som
kännetecknar arter (artavgränsning) och hur taxa ska namnges. Morfologi handlar om djurens yttre
byggnad, anatomi avser deras inre byggnad. Histologi är läran om vävnader. Fysiologi omfattar
djurens grundläggande livsprocesser och funktioner såsom näringsupptagning, ämnesomsättning,
värmereglering, reproduktion, tillväxt, utveckling, hormoners funktion och signalering och
perception. Djurens fysiologiska reaktioner på yttre störningar studeras inom immunologi,
farmakologi och toxikologi. Etologi studerar artspecifika beteenden och hur dessa påverkas av yttre
4(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
och inre faktorer. Vid SLU bedrivs omfattande studier särskilt av djur som används i människans
tjänst. Djurhållning handlar om mänskliga åtgärder som ofta påverkar djuren biologiskt.
Människans inverkan har särskilt betydelse för produktions- och prestationsförmåga hos enskilda
djur och djurpopulationer.
Entomologi
Entomologi (entomology) omfattar läran om insekter och spindeldjur. Det omfattar bl.a. systematik,
genetik, anatomi, fysiologi och ekologi. Vid SLU studeras särskilt samspelen mellan insekter och
högre växter och djur (t.ex. inom växtskadedjurslära, djurpatologi, pollinering). Med samma
kunskapsbas kan metoder för artbevarande (naturvård) och biologisk kontroll (växtskydd)
utvecklas.
Ekologi
Ekologi (ecology) beskriver de levande organismernas samspel med varandra och omvärlden.
Ekologin kan indelas i kemisk ekologi, populationsekologi, samhällsekologi, ekosystemekologi,
evolutionär ekologi och beteendeekologi, varav huvudsakligen de fyra förstnämnda är representerade vid SLU. Populationsekologi beskriver sambanden inom en population av samma art
eller mellan olika arter. Samhällsekologi (som ibland räknas in i populationsekologin) handlar om
sambanden mellan olika arter och vilka processer som bestämmer artsamhällens dynamik och
struktur (t.ex. biologisk mångfald). Ekosystemekologi behandlar sambanden mellan organismer
och den abiotiska miljön, där flöden av energi och ämnen är central. En annan indelning av
ekologin baseras på vilken typ av ekosystem som studeras. Vid SLU är särskilt skogens, åkermarkens och sötvattnets ekologi i fokus. Växtskyddsbiologi är särskilt inriktad mot att, via
kunskaper om ekologiska samband, utveckla uthålliga och naturvänliga metoder för att kontrollera
skadegörare.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Biologi är ett väletablerat vetenskapligt ämne med väl utvecklad teori- och metodbas och stor internationell utbredning. Den vetenskapliga utvecklingen sker huvudsakligen inom delar av
biologiämnet som ansluter till ovan angivna underdiscipliner.
Det finns nära kopplingar mellan biologi och andra ämnen. Biologi angränsar till flera naturvetenskapliga discipliner och tillämpningar inom bland annat biokemi, biometri, biomekanik och
bioenergi. Dessa räknas dock som kemi, matematik, matematisk statistik och teknologi.
Biologi samverkar med delar av vissa andra, ofta tematiska, ämnen som finns vid SLU. Dessa
ämnen baseras i hög grad på biologisk kunskap med tillämpningar inom specifika områden. Det
innebär att kurser kan vara klassade i två ämnen.
Utbildning
SLU erbjuder omfattande utbildning i biologi på olika nivåer vid alla SLU:s huvudorter. Det finns
många möjligheter att bedriva forskarutbildning vid SLU inom det biologiska området.
Forskarutbildningsämnena benämns vanligen med begrepp som ansluter till ovan angivna
5(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
underdiscipliner och tillämpningsområden. Övergången till forskarutbildning underlättas av att
SLU:s biologiutbildning genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt som ger studenterna
möjlighet att utveckla sitt kritiska tänkande.
6(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Djuromvårdnad
Inom ramen för djuromvårdnad (veterinary nursing) studeras djuren inom djursjukvården och den
process, den situation och den miljö där omvårdnad om djur ges, de hjälpmedel som används samt
de resultat som uppnås.
Ämnet djuromvårdnad omfattar omvårdnad och vårdplanering vid olika sjukdomstillstånd,
rehabilitering och eftervård. Ett etiskt förhållningssätt ska genomsyra vården av djuret och ett
viktigt fokus är djurets välbefinnande, sampelet med djurägaren samt andra personer i djurets miljö
Djuromvårdnad omfattar i huvudsak följande områden:
 Omvårdnad av djur i djursjukvården
 vårdhygien
 det sjuka djurets beteende och behov
 kommunikation och rådgivning
 sjukdomslära
 anestesiologi
 förbyggande djurhälsovård
 eftervård och rehabilitering
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Djuromvårdnad är ett nytt vetenskapligt ämne. Forskningen utgår från ett tvärvetenskapligt
perspektiv i studiet av vårdhygien, omvårdande och rehabiliterande åtgärder. Studier av
relationerna mellan djur och djurägare, mellan djursjukvårdspersonal och djurägare-djur gör
omvårdnadsforskning till en disciplin där samhällsvetenskap och naturvetenskap möts.
Djuromvårdnad ingår delvis som en specifik del av ämnet biologi vilken omfattar grundläggande
och tillämpade aspekter på djuren inom djursjukvården. Djuromvårdnad är ett unikt område som
också anknyter till andra ämnesområden, såsom veterinärmedicin, husdjursvetenskap,
kommunikation och pedagogik
Utbildning
Utbildning i djuromvårdnad ges inom djursjukskötarprogrammet på kandidatnivå. Genomgången
godkänd djursjukskötarexamen är legitimationsgrundande. Legitimation för arbete inom djurens
hälso- och sjukvård utfärdas av Jordbruksverket. Kompletterande kurser på avancerad nivå (minst
magisterexamen totalt 240 hp) ger behörighet till forskarutbildning
7(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Företagsekonomi
Företagsekonomi (business administration) innefattar kunskaper om och förståelse för hur företag
och andra organisationer fungerar internt och hur de förhåller sig till sin omvärld.
Företagsekonomin omfattar teorier, metoder och tekniker rörande planering, styrning, utvärdering
och utveckling av företags verksamhet.
Grundnivå inom ämnet företagsekonomi omfattar i huvudsak följande områden:
 ekonomisk styrning
 organisation
 marknadsföring
Ekonomisk styrning omfattar delområdena redovisning, finansiering och verksamhetsstyrning.
Ekonomiska styrsystem ger underlag för externa och interna intressenter att värdera och påverka
verksamhetens utveckling.
Organisationsteori behandlar organisationers utformning, utveckling, styrning och ledning.
Organisationers utformning påverkar och påverkas av de beroendeförhållanden, som råder inom
företag samt mellan företag och deras omgivning. Ur studierna utvecklas kunskap om olika villkor
för arbetsfördelning och utformning av arbetsuppgifter samt kunskap om hur verksamheter kan
ledas, styras och utvecklas.
Marknadsföring behandlar företagets relationer till kunder, leverantörer och andra aktörer i det
nätverk, som företaget ingår i. Företagets marknadsstrategi påverkar och påverkas av företagets
resurser och dess utformning av den interna organisationen och de ekonomiska styrsystemen.
Vid SLU är avancerad nivå inom ämnet delvis generell, men har till stor del tillämpningar på
lantbruksföretag och företag inom den livsmedelsindustriella förädlingskedjan, skogsbruk och den
skogsindustriella kedjan samt trädgårdsföretag och deras marknader. Tillämpningar inom hållbar
utveckling, landskap och miljöområdet är också vanliga.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Företagsekonomi är en väletablerad samhällsvetenskaplig disciplin med stor internationell
utbredning som lånar begrepp och analysverktyg från bland annat nationalekonomi, matematik,
statistik, sociologi och psykologi. Inom företagsekonomi finns en fokusering på metoder för att
hantera verksamheten i företag och andra organisationer så att den utvecklas i önskad riktning.
Utbildning
SLU erbjuder utbildning i företagsekonomi på olika nivåer. Efter studier på avancerad nivå kan
forskarutbildning i företagsekonomi bedrivas vid SLU.
8(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Hippologi
Inom ramen för ämnet/kunskapsområdet hippologi (Equine Science) studeras läran om hästen samt
samspelet mellan människan och hästen.
Ämnet hippologi är en tvärvetenskaplig disciplin mellan kunskapsområdena husdjursvetenskap,
veterinärmedicin och biologi. Ämnet integrerar kunskaper om hästen som biologisk varelse och
kunskaper om användning av hästen för arbete, sport och fritid. Tonvikten i ämnet inriktas på
frågor som rör hästen i samspel med människan. Ämnet är brett och djupt med analys och
värdering inom frågeställningar som rör hästen och hästhållningen.
Hippologi omfattar huvudsakligen följande områden:
 anatomi och fysiologi
 etologi, funktion och hälsa
 utfodring och miljö
 avel och reproduktion
Den praktiskt konstnärliga delen i ämnet omfattar följande färdighetsinriktade moment:
 handhavande
 ridning och körning
 hästens och ryttarens utbildning
 träningsmetoder
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Utvecklingen av kunskapsområdet hippologi bygger såväl på traditionella veterinärmedicinska och
husdjursvetenskapliga ämnen med relevans för häst, som på konstnärlig grund. Veterinärmedicin
och husdjursvetenskap är väl etablerade vetenskapliga ämnen med stor internationell utbredning.
Dokumentation av rid- och körkonst och människans relation till hästen har skett i mer än tusen år
och skrifter i akademisk ridkonst finns från 1700-talet och framåt. Ridning och körning som konst
bygger därmed på lång och omfattande tradition och dokumentation.
Hippologi utgör i huvudsak en specifik del av ämnet biologi som omfattar grundläggande och
tillämpade aspekter på hästen och dess funktioner. Hippologi är ett unikt kunskapsområde som
också anknyter till andra ämnen, främst husdjursvetenskap, veterinärmedicin, pedagogik och
företagsekonomi. Avgränsningen mot veterinärmedicin består i att hippologi fokuserar på den
friska hästen.
Utbildning
Utbildning i hippologi ges inom hippologprogrammet på grundnivå. Möjlighet till fortsatta studier
på avancerad nivå finns bl.a. genom masterutbildning i husdjursvetenskap vid SLU.
9(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Husdjursvetenskap
Ämnet husdjursvetenskap (animal science) är en specifik del av ämnet biologi och omfattar
kunskaper om de djur som människan håller för olika ändamål, såsom produktion, prestation, sport,
sällskap och forskning. Ämnet spänner över en rad forskningsområden och syftar till att förstå
sambanden mellan djurens biologiska förutsättningar och den miljö som människan håller dem i.
Inom husdjursvetenskapen studerar man hur genresurser och produktions-/prestationssystem
samspelar. Man studerar även foderresursernas användbarhet och tillvaratagande, djurens
näringsutnyttjande samt djurhållningens miljöpåverkan. Sambanden mellan avel, utfodring,
inhysning, skötsel, djurens prestation, produktion, produktkvalitet, hälsa, beteende och välfärd är
centrala inom husdjursvetenskap.
Husdjursvetenskap omfattar i huvudsak följande områden:
 anatomi, histologi och fysiologi
 genetik och avel
 nutrition och fodervetenskap
 etologi och djurskydd
 djurhållningssystem och djurskötsel
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Husdjursvetenskap är ett etablerat vetenskapligt ämne med stor internationell utbredning.
Forskning inom området publiceras dels i internationella husdjursvetenskapliga tidskrifter, dels i
tidskrifter för angränsande ämnen.
Husdjursvetenskap är i huvudsak en specifik del av ämnet biologi och omfattar grundläggande och
tillämpade aspekter på produktions- och prestationsförmåga hos enskilda djur och djurpopulationer.
Området omfattar även studier av husdjurens vilda ursprung. Ämnesområdets naturvetenskapliga
grund inkluderar studier i kemi, biokemi, cellbiologi och mikrobiologi. I vissa delar anknyter
husdjursvetenskap till veterinärmedicin, ekonomi och teknologi. Avgränsningen mot
veterinärmedicin består i att husdjursvetenskap fokuserar på friska djur och djurpopulationer.
Utbildning
SLU erbjuder utbildning i husdjursvetenskap på olika nivåer. Efter studier på avancerad nivå kan
forskarutbildning i husdjursvetenskap bedrivas vid SLU.
10(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Kemi
Ämnet kemi (chemistry) beskriver hur grundämnen och kemiska föreningar är uppbyggda, hur de
uppträder och hur de reagerar med varandra. Kemiämnet är ett viktigt ämnesområde vid SLU, och
ett stort antal institutioner arbetar med kemiska frågeställningar, oftast med tillämpningar i ämnesområdet kemi-biologi-markvetenskap.
SLU utbildar och forskar inom huvudsakligen följande kemiska underdiscipliner:
 organisk kemi
 oorganisk kemi
 fysikalisk kemi
 analytisk kemi
 biokemi
Organisk kemi (organic chemistry) är definitionsmässigt kolföreningarnas kemi och omfattar
biomolekylernas struktur, egenskaper och de reaktioner som sker i levande system. Organisk kemi
har alltså stark anknytning till biologiska, farmakologiska och medicinska ämnen. Oorganisk kemi
(inorganic chemistry) beskriver hur samtliga grundämnen, och alla kemiska föreningar som inte är
organiska, förekommer, uppträder och reagerar. Oorganisk kemi delas vanligen upp i fasta
tillståndets kemi, lösningskemi och koordinationskemi.
Fysikalisk kemi (physical chemistry) har till uppgift att beskriva och förklara kemiska ämnens
struktur, växelverkningar och reaktionsvägar, utifrån etablerade fysikalisk-kemiska grunder, både
teoretiska och experimentella. Den analytiska kemins (analytical chemistry) uppgift är att korrekt
identifiera (kvalitativ analys) och kvantifiera (kvantitativ analys) ämnen, ofta i mycket låga
koncentrationer (spåranalyser). Miljökemin har en tvärvetenskaplig prägel och omfattar spåranalyser av miljöföroreningar och hur miljöföroreningar släpps ut, sprids och bryts ned i miljön,
samt effekter på såväl organismer, inklusive människan, som den abiotiska miljön. Vid SLU
studeras även analytisk naturproduktkemi.
Biokemi (biochemistry) beskriver de föreningar som bygger upp och förekommer i levande system
– livets kemi. Biokemi behandlar inte bara hur livets molekyler är uppbyggda och vilka reaktioner
de ingår i utan också molekylära aspekter på hur de fungerar i cellen och samverkar med andra
molekyler för att tillsamman ge förutsättningar för liv. I detta ingår även bioinformatik och
genkloning.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Kemi är ett väletablerat vetenskapligt ämne med väl utvecklad teori- och metodbas och stor internationell utbredning. Den vetenskapliga utvecklingen sker huvudsakligen inom delar av
kemiämnet som ansluter till ovan angivna underdiscipliner.
Kemi underbygger och samverkar med flera andra ämnen som finns vid SLU. Det gäller främst
biologi, markvetenskap, livsmedelsvetenskap och miljövetenskap. Det innebär att kurser kan vara
klassade i två ämnen.
11(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Utbildning
SLU erbjuder utbildning i kemi på olika nivåer. Efter studier på avancerad nivå kan forskarutbildning i kemi bedrivas vid SLU.
Lantbruksvetenskap
Lantbruksvetenskap (agricultural science) är vetenskapen om lantbrukssektorns förutsättningar,
funktion och interaktion med miljön och övriga samhället, om lantbrukets resurser och metoder för
produktion av varor och tjänster, samt dessa produkters förädling och marknader.
I begreppet lantbruk ingår jordbruk, skogsbruk, trädgårdsbruk och andra verksamheter med bas i
lantbruksföretagen. Med lantbruk avses här främst växtodling och animalieproduktion, det vill säga
nyttjande av jord, växter och djur för produktion av varor och tjänster. Lantbruksnäringen utgörs av
lantbruksföretagen tillsammans med angränsande kommersiell verksamhet. Lantbrukssektorn
utgörs av lantbruksnäringen och det offentliga samhällets verksamhet relaterad till lantbruket.
Ämnet lantbruksvetenskap betraktar lantbruket som ett komplext system (agrosystem) som studeras
ur en mängd olika perspektiv. Sambanden mellan de biologiska systemens förutsättningar och
produktionsprocesser samt brukarens, sektorns och samhällets förutsättningar, behov och agerande
är centrala i ämnet. Detta gäller såväl lokalt som globalt. Ämnet omfattar dels beskrivningar och
analyser av dessa förutsättningar och processer, men framför allt metoder för att hantera och
påverka de biologiska systemen i en för människan önskad riktning samt effekter av sådan
påverkan på miljön och övriga samhället. Lantbrukets värdeskapande processer, som värderas dels
på marknader och dels via de politiska systemen, utgör därmed en annan central aspekt.
Inom ämnet lantbruksvetenskap behandlas också innebörder och tolkningar av begreppet lantbruk,
värderingar som ligger till grund för människans bruk av jord, växter och djur, lantbrukets
olikartade utveckling i tid och rum. Ämnet behandlar tillämpade frågeställningar av relevans för
näringsliv och samhälle.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Ämnet lantbruksvetenskap bygger på kunskaper och metoder från framför allt natur-, samhälls- och
teknikvetenskap, men även human- och beteendevetenskap. Eftersom lantbruksvetenskap
samverkar med och bygger vidare på flera andra ämnen som finns vid SLU, innebär det att kurser
kan vara klassade i två ämnen.
Utbildning
SLU är det enda universitet i Sverige där utbildning i lantbruksvetenskap ges på grundnivå och
avancerad nivå. Att arbeta med problemlösning och kommunikation, självständigt och i olika typer
av grupper, är väsentligt inom området. En helhetssyn eftersträvas vid bedömning av problem och
möjliga lösningar. Förmågan att göra avvägningar mellan olika intressen är viktig.
12(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
För närvarande finns inte ämnet lantbruksvetenskap som forskarutbildningsämne. Den som vill gå
vidare till forskarutbildning gör det företrädesvis inom ett ämne som ansluter till den fördjupning
som uppnåtts inom visst område inom lantbruksvetenskap.
Landsbygdsutveckling
Landsbygdsutveckling (rural development) är läran om förändringsprocesser på landsbygder och
om landsbygders särskilda förutsättningar och problem. Förändringsprocesser studeras ur sociala,
kulturella, politiska och ekonomiska såväl som demografiska och rumsliga perspektiv. Sambanden
mellan naturresursutnyttjande, naturresursförvaltning, ekosystemens produktion och samhälleliga
utvecklingsprocesser är centrala i ämnet liksom frågor om kommunikation, planering och lärande.
Ämnet omfattar dels analyser och beskrivningar av förändringsprocesser, dels metoder för att
hantera och påverka landsbygders utveckling vad gäller frågor om hållbarhet, livskvalitet,
försörjning och delaktighet.
Med utgångspunkt i ovanstående tar utbildning i ämnet landsbygdsutveckling i huvudsak upp
frågor om:
 Innebörder och tolkningar av begreppen hållbarhet och utveckling.
 Landsbygders differentierade utveckling mot bakgrund av globala förändringar i ekonomi
och politik.
 Sambanden mellan urbaniserade områden och lands- och glesbygder.
 Socio-ekologiska aspekter på landskap, naturresursutnyttjande och naturresursförvaltning.
 Socio-ekonomiska förutsättningars och levnadsförhållandens betydelser för
utvecklingsprocesser.
 Relationer mellan lokala aktörer, och det lokala samhället, och institutioner på andra
samhälleliga nivåer.
 Att arbeta med lokal och regional utveckling i landsbygder såväl nationellt som
internationellt.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Ämnet är av tvärvetenskaplig karaktär och integrerar kunskaper och metoder från humaniora,
samhälls-, natur- och beteendevetenskap. Det gör att landsbygdsutveckling gränsar till flera ämnen.
Landsbygdsutveckling använder sig av teorier och metoder från företrädesvis sociologi, pedagogik,
antropologi, geografi, ekonomi, statskunskap, historia och lantbruksvetenskap. Eftersom ämnet ges
vid SLU finns en nära koppling till naturresurser i de olika frågeställningarna och teorierna.
Internationellt gränsar ämnet till development studies och rural studies.
Utbildning
Efter studier på avancerad nivå kan forskarutbildning i landsbygdsutveckling bedrivas vid SLU.
Ämnena Rural Development och Rural Studies finns väl representerade vis universitet utomlands.
13(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Landskapsarkitektur (ny ämnesbeskrivning)
Landskapsarkitektur (landscape architecture) är en miljögestaltande disciplin med fokus på
människan och hennes utemiljö. Landskapsarkitektur innebär planering, design och förvaltning av
landskapet för att skapa, underhålla, skydda, bevara och utveckla platser och områden så att de blir
ändamålsenliga, estetiskt tilltalande samt ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara.
Landskapsarkitektur innebär att med kunskap om landskapet och dess historia kunna förstå och
vägleda beslut om förändringar i landskapet på olika skalnivåer. Därvid krävs kompetens att
tillämpa kunskap i en specifik situation, handlingskunskap. Inom landskapsarkitekturen ses
landskap som en helhet där natur- och samhällsprocesser verkar.
Landskapsarkitekturens syn på landskapet ansluter till den europeiska landskapskonventionen,
vilken definierar landskap som ”ett område sådant det uppfattas av människor och vars karaktär är
resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”. Begreppet
landskap är komplext och representerar både en fysisk verklighet och en kulturell konstruktion.
Huvudområdet landskapsarkitektur delas in i tre inriktningar:
 Landskapsgestaltning (landscape design) innebär att med gestaltning och projektering
vägleda beslut och utarbeta underlag för praktiskt genomförande av förändringar i
landskapets detaljerade skala, ofta inom en nära framtid.
 Landskapsplanering (landscape planning) omfattar bevarande och utveckling av
landskapets resurser i samverkan med samhällets mål och människors uppfattning.
Landskapsplaneringens frågeställningar är ofta av strategisk art, innebär en sammanvägning av olika intressen och rör beslut som har konsekvenser över en lång tidsperiod.
 Landskapsförvaltning (landscape management) innebär att i samråd med berörda vägleda
beslut och ta fram såväl principiella som praktiska underlag som rör bevarande och
utveckling av landskapets resurser i en fortlöpande process.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Landskapsarkitektur bygger på och tillämpar kunskap från vetenskapsområdena naturvetenskap,
teknologi, samhällsvetenskap, och humaniora. Landskapsarkitekturens flervetenskapliga karaktär
medför att teorier och metoder från olika vetenskapsområden tillämpas för ämnesutvecklingen.
Landskapsarkitektur är en tillämpad disciplin inom det miljögestaltande området. Det som förenar
forskningen inom landskapsarkitekturens olika inriktningar är ämnets utgångspunkt i landskapet,
såväl det biofysiska som det upplevda och kulturhistoriska, samt den nära kopplingen till praktiken
och dess framtidsorientering.
Utbildning
Vid SLU ges undervisning i ämnet landskapsarkitektur främst i kurser på olika nivåer inom
landskapsarkitekt- och landskapsingenjörsprogrammen samt på trädgårdsingenjörsprogrammet med
inriktning mot design.
14(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Livsmedelsvetenskap
Livsmedelsvetenskap (food science) innefattar kunskaper om och förståelse för sammansättning,
egenskaper och funktionalitet hos såväl råvaran som det färdiga livsmedlet. Ämnet tillämpar
grundläggande vetenskaper för att studera olika aspekter hos livsmedel, såsom underliggande
principer bakom såväl produktförstöring som möjligheter att förbättra ett livsmedels kvalitet.
Livsmedelsvetenskap inbegriper även livsmedelsteknologi, som är tillämpningen av de
livsmedelsvetenskapliga grunderna på livsmedlet i den industriella förädlingsprocessen.
Livsmedelsteknologi utgör läran om vad som sker med livsmedlet kemiskt, fysikaliskt och tekniskt
i olika processteg, t.ex. vid värmebehandling, bearbetning, förpackning, lagring, distribution och
tillagning.
Inom ämnet Livsmedelsvetenskap vid SLU läggs speciellt fokus på livsmedelsråvarans sammansättning och kvalitetsegenskaper. Dessutom fokuseras på hur råvaran – livsmedlet påverkas av
förädlingskedjans olika processteg samt livsmedlets hälsoeffekter.
Livsmedelsvetenskap omfattar i huvudsak följande områden:
 livsmedelsråvaror (food raw material)
 livsmedelsförädling (food processing)
 livsmedelsteknologi (food technology)
 livsmedelssäkerhet (food safety)
 livsmedelsmikrobiologi (food microbiology)
 human nutrition (human nutrition)
 kvalitetssäkring (quality assurance)
 produktutveckling (product development)
 produktegenskaper (product properties)
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Livsmedelsvetenskap är ett i huvudsak naturvetenskapligt ämne som tillämpar grundläggande
vetenskaper som fysik, kemi, biokemi, mikrobiologi, näringslära för att studera olika aspekter hos
livsmedel. Livsmedelsvetenskap inbegriper även livsmedelsteknologi och samhällsvetenskapliga
aspekter inom livsmedelskedjan. Härav följer att kurser kan vara klassade i två ämnen.
Utbildning
SLU erbjuder utbildning i livsmedelsvetenskap på olika nivåer. Fördjupning inom ämnet kan ske
genom forskarutbildning. Även forskarutbildning inom andra ämnesområden som t.ex.
mikrobiologi är möjlig.
Markvetenskap
Marken är den övre del av den terrestra jordskorpan som växelverkar med klimat, djur, växter och
mikroorganismer. Den är en blandning av mineral, organiskt material, vatten, luft och levande
organismer. Marken är en begränsad naturresurs och en förutsättning för överlevnad för alla
15(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
landlevande växter, djur och mikroorganismer på jordklotet. Människan är beroende av marken för
produktion av mat, fiber och energi samt ett flertal andra ekosystemtjänster.
Ämnet markvetenskap (soil science) handlar om markens beståndsdelar, egenskaper och processer i
olika tids- och rumsskalor samt jordmånernas bildning och klassifikation. I markvetenskapen ingår
kunskap om brukande av mark inom jord- och skogsbruk liksom andra former av markanvändning
och markvård. Markvetenskap omfattar i huvudsak följande områden:
 markfysik
 markkemi
 markbiologi
Markvetenskap innefattar också den del av geologin som har direkt betydelse för markens
egenskaper. Hit brukar hänföras berggrundens egenskaper, minerogena och organogena jordarters
bildning samt landskapets ytformer.
Inom markfysiken behandlas fysikaliska tillstånd och processer som reglerar flöden och lagring av
energi, gaser samt vatten och däri lösta ämnen i systemet mark-växt-atmosfär. Här ingår markens
struktur och mekaniska egenskaper samt de delar av hydrologin som innefattar hydrologiska
processer närmast ovan och under markytan, i den omättade zonen och översta delen av
grundvattenzonen.
Markkemin omfattar den oorganiska, organiska och fysikaliska kemi som rör sammansättning,
egenskaper och reaktioner i marken. Exempel på sådana reaktioner är markmineralens vittring samt
lösta ämnens adsorption, utfällnings- och upplösningsreaktioner. Dessa processer har betydelse för
tillgänglighet och transport av växtnäringsämnen och markföroreningar.
Inom markbiologin studerar man biodiversitet och hur växter, djur och mikroorganismer i marken
samspelar med varandra samt med marksystemets övriga komponenter och processer. Viktiga
exempel är växternas tillförsel av organiskt material till marken och den mikrobiella nedbrytningen
och cirkulationen av organiskt bundna näringsämnen som kväve, fosfor och svavel.
Markvetenskap är även ett interdisciplinärt ämne som omfattar interaktioner mellan fysikaliska,
kemiska och biologiska processer. Grundämnenas biogeokemiska kretslopp, samt frågor som rör
växtnäring, erosion, försurning, eutrofiering och gasutbyte mellan mark och atmosfär, utgör
tillämpningsområden för forskning och undervisning inom flera av områdena markfysik, markkemi
och markbiologi.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Markvetenskap är en systemvetenskap som bygger på teorier och metoder med ursprung i
naturvetenskaperna fysik, kemi, biologi och geovetenskap. Marken är ett öppet system som utgör
ett gränsskikt mellan atmosfär, biosfär, litosfär och hydrosfär. Därför är det svårt att dra strikta
gränser mellan markvetenskap och omgivande kunskapsområden. Detta innebär att kurser ofta är
klassade i två ämnen. Det är marken som primärt studieobjekt som förenar olika discipliner inom
ämnet markvetenskap.
SLU har en central roll för det markvetenskapliga ämnets utveckling. Markkemisk, markfysikalisk
och markbiologisk forskning utgör den vetenskapliga grunden för ämnet vid SLU. Den tillämpade
16(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
markvetenskapen vid SLU fokuserar på markens egenskaper som växtplats, urban markanvändning
och miljöproblem relaterade till mark.
Utbildning
SLU är det enda universitet i Sverige där markvetenskap förekommer som ämne på grundnivå och
avancerad nivå samt som forskarutbildningsämne.
17(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Miljövetenskap
Miljövetenskap (environmental science) handlar om hur miljöproblem uppstår och hänger samman
med samhällets utveckling och naturförhållanden. Den inkluderar också metoder att lösa och
förebygga miljöproblem. Miljövetenskapen omfattar alla vetenskapsområden och är ofta
tvärvetenskaplig.
Grundläggande i de naturvetenskapliga delarna av miljövetenskap är kännedom om processer i
naturen, naturmiljöns beskaffenhet och effekter av olika slags mänsklig påverkan. Detta bygger på
övergripande kunskaper i kemi, biologi och markvetenskap. Därtill kommer fördjupning i
miljörelevanta delar inom dessa ämnen, liksom kunskap om tillämpningar inom miljöområdet,
vilket omfattar bl.a. följande:
 biogeokemiska kretslopp
 ekosystemens struktur och dynamik, biologisk mångfald
 landskapsekologi och landskapsutveckling
 naturresurser; förekomst, mänsklig användning och effekter av mänsklig påverkan
 miljöanalys, miljöövervakning, miljömätmetoder
 miljöteknik
Grundläggande i de samhällsvetenskapliga delarna av miljövetenskap är kännedom om
samhällsmässiga orsaker till miljöproblemen och, för lösning av miljöproblem, kunskap om relevanta styrmedel. Detta bygger på kunskaper i ämnen som juridik, kulturgeografi, planering,
ekonomi, statskunskap och sociologi. Såväl ett myndighets-/regleringsperspektiv som ett
verksamhetsperspektiv läggs på lösningar av miljöfrågorna. Här ingår bl.a. följande områden:
 miljölagstiftning och förvaltningsrätt
 fysisk planering som miljöpolitiskt styrmedel
 ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
 miljörevision och kostnadsnyttoanalys
 miljökonsekvensbeskrivning och strategisk miljöbedömning
 miljöhänsyn och miljövård inom affärsdrivande verksamhet
 miljökommunikation som verktyg för hållbar utveckling
 miljökonflikter, miljöetik, kulturmiljö
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Miljövetenskaplig utbildning med hög grad av vetenskaplig förankring kräver goda förkunskaper i
naturvetenskap och/eller i samhällsvetenskap. Stora delar av den miljövetenskapliga utbildningen
och forskningen är kopplad till hållbar utveckling och kräver ett mång- eller tvärvetenskapligt
angreppssätt. Kurser i miljövetenskap är ofta klassade i ytterligare ett ämne.
Utbildning
Perspektivet i den miljövetenskapliga utbildningen är såväl globalt och regionalt som lokalt. EUpolitiken och EU-regleringarna styr till betydande del det nationella miljöskyddsarbetet och ingå i
utbildningen liksom internationella konventioner, t.ex. om klimat, kemikalier och biologisk
18(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
mångfald. Utbildningen betonar även etik- och demokratifrågor, såväl som att utveckla ett kritiskt
tänkande.
Vid SLU har utbildning i miljövetenskap ofta anknytning till människans nyttjande av mark, vatten
och landskap. För närvarande finns inte ämnet miljövetenskap som forskarutbildningsämne vid
SLU. Den som vill gå vidare till forskarutbildning gör det företrädesvis inom ett ämne som ansluter
till den fördjupning som uppnåtts inom visst område inom miljövetenskap.
Nationalekonomi
Nationalekonomi (economics) innehåller teorier och metoder för samhällets förvaltning av knappa
resurser. En väsentlig aspekt på förvaltning är hur de knappa resurserna allokeras mellan olika
användare, t.ex. fördelning av kapital och arbetskraft mellan produktionssektorer i olika regioner
och länder. En annan är hur deras användning fördelas och utvecklas över tiden, vilket visas bl.a.
genom tillväxt i en ekonomi.
De två grundstenarna i utbildningen i nationalekonomi består av mikroekonomi (allokering av
knappa resurser mellan olika aktörer i en ekonomi) respektive makroekonomi (total produktion och
konsumtion i en ekonomi, tillväxt och sysselsättning). Därutöver finns inriktningar såsom
internationell handel, arbetsmarknadsekonomi, offentlig ekonomi, finansiell ekonomi, jordbruksoch skogsekonomi, miljö- och naturresursekonomi.
Vid SLU omfattar nationalekonomin i huvudsak följande områden, förutom mikro- och
makroekonomi, där tyngdpunkten vid SLU ligger på mikroekonomi:
 jordbruksekonomi
 internationell handel
 skogsekonomi
 miljöekonomi
 naturresursekonomi
I jordbruksekonomin studeras bl.a. investerings- och finansieringsanalys, produktionsekonomi,
jordbrukspolitik och internationell handel med jordbruksprodukter. Skogsekonomi behandlar t.ex.
beslutsunderlag beträffande investeringsbeslut i skogsbruket och nyttjande av olika naturresurser,
analys av behov och konsekvenser av skogspolitik. Exempel på tillämpningar inom miljö- och
naturresursekonomi är miljöpolitiska styrmedel, värdering av tjänster från miljön som inte säljs på
en marknad, internationella miljöproblem, samband mellan ekonomisk tillväxt och miljö samt
naturförvaltning för hållbar utveckling.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Nationalekonomi är ett väletablerat, samhällsvetenskapligt ämne med stor internationell
utbredning. Det lånar analysverktyg från flera andra discipliner såsom statsvetenskap, psykologi,
juridik, matematik och statistik.
19(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Utbildning
Vid SLU ges kurser inom främst mikroekonomi, jordbruks- och skogsekonomi samt miljö- och
naturresursekonomi. Forskarutbildning bedrivs vid SLU inom ramen för dessa ämnen och respektive tillämpningar.
Skogshushållning
Ämnet skogshushållning (forest management) är läran om hur människan ska nyttja virkesresursen
med hänsyn till begränsade och begränsande förutsättningar för att befrämja och ta hänsyn till
ekonomiska, miljömässiga, sociala och kulturella värden.
Ämnet skogshushållning omfattar i huvudsak följande områden:
 bioenergi
 skogsskötsel
 skogsskydd
 skoglig natur- och landskapsvård
 skogsteknik
 skogsekonomi
 skoglig planering med inventering
 virkeslära
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Ämnet skogshushållning är sedan mycket lång tid ett etablerat begrepp, även ett internationellt
vetenskapligt begrepp. Forskning på universitetsnivå inom området, och även utbildning, utförs vid
flera svenska och många utländska universitet och vetenskapliga studier inom området publiceras i
ett flertal skogliga, ekonomiska, biologiska och ekologiska vetenskapliga tidskrifter. Skogshushållning kan beskrivas som skoglig tillämpning av biologi, markvetenskap, teknologi och ekonomi.
Detta innebär att kurser ofta är klassade i två ämnen.
Utbildning
Inom SLU ges utbildning i ämnet skogshushållning på olika nivåer, främst inom jägmästar- och
skogsmästarutbildningen. Det är därefter möjligt att gå vidare till forskarutbildning i
skogshushållning.
20(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Skogsvetenskap
Skogsvetenskap (forest science) omfattar kunskaper byggt på vetenskaplig grund om skogsekosystemets processer och funktioner samt brukandet och det hållbara nyttjandet av olika skogliga
värden med hänsyn till ekonomiska, miljömässiga, sociala och kulturella intressen. Med värden
avses markresursen och dess produktionskapacitet, ved och den förädlade produkten,
mångbruksprodukter såsom bär, svamp, lavar med mera, sociala och estetiska värden,
bevarandevärden samt jakt och fiske.
Skogsvetenskap omfattar i huvudsak skogliga tillämpningar inom följande områden:
 biologi
 kemi
 markvetenskap
 natur- och landskapsvård
 företags- och nationalekonomi
 matematik och matematisk statistik, samt
 skogshushållning
Inom biologin är det främst genetik, växtfysiologi, vegetationsekologi, zooekologi, systemekologi,
entomologi, mikrobiologi och mykologi som ingår i skogsvetenskap.
Vetenskaplig grund
Skogsvetenskap är ett väl etablerat vetenskapligt ämne med stor internationell utbredning.
Forskning inom området publiceras dels i internationella skogsvetenskapliga tidskrifter, dels i
angränsande natur- och samhällsvetenskapliga tidskrifter.
Skogsvetenskap är en systemvetenskap med bas inom olika naturvetenskapliga delområden, men
innehåller även samhällsvetenskapliga ämnen. Detta innebär att kurser ofta är klassade i två ämnen.
Ämnet kännetecknas av vetenskap på både grundläggande och tillämpad nivå.
Utbildning
SLU är det enda universitet i Sverige som erbjuder ämnet skogsvetenskap. Kurser ges på både
grundnivå och avancerad nivå. Skogsvetenskap finns som ämne vid många universitet i världen.
Det finns goda möjligheter till forskarutbildning i skogsvetenskap vid SLU eller vid andra
universitet.
21(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Teknologi
Teknologi (technology) är en sammanfattande benämning på de vetenskaper som behandlar
tekniska metoder för att nyttiggöra olika resurser samt effekterna av detta. Ämnet teknologi
grundar sig på naturvetenskaper samt matematik och statistik, och syftar till att omvandla vår
fysiska miljö till nyttigheter. Teknologin innefattar utveckling, design, modellering och
dimensionering av utrustning, maskiner, system, samt praktiska arbetsmetoder. Teknik är ett
synonymt ämnesbegrepp som används vid vissa lärosäten.
Ämnet teknologi vid SLU inriktas på system, teknik och metoder inom de areella näringarna för
omvandling av resurser och/eller avfall till nyttigheter såsom livsmedel, näringsämnen, energi, rent
vatten och rekreationsområden. Vid SLU omfattar teknologi i huvudsak följande områden:
 jordbruksteknik
 skogbruksteknik
 trädgårdsteknik
 arbetsmiljö samt arbetsplanering
 bioenergiteknik
 byggnadsteknik och djurmiljö
 hydroteknik
 livsmedelsteknik
 miljö- och kretsloppsteknik
Vetenskaplig grund
Teknologi är ett internationellt väl etablerat vetenskapligt ämne. Ämnet publiceras i ett brett utbud
av internationella vetenskapliga tidskrifter. De flesta tidskrifter som är aktuella för forskningen vid
SLU täcker endast en mindre del av det mer allmänna ämnet teknologi.
Ämnet teknologi grundar sig på naturvetenskaper som fysik, kemi, biologi och geovetenskap, samt
matematik och statistik. Teknologin avgränsas mot grundläggande vetenskaper genom att fokusera
på nyttjande av kunskaper från grundvetenskaperna för att bygga produktionssystem där styrning
av energi- och materialflöden och effektiv organisation är viktiga komponenter. De flesta tekniska
tillämpningar utnyttjar kombinationer av kunskaper ifrån flera grundvetenskaper, t.ex. fysik,
matematik, kemi och biologi.
Utbildning
Utbildning inom ämnet teknologi erbjuds vid SLU på olika nivåer. Den som vill gå vidare till
forskarutbildning gör det företrädesvis inom ett ämne som ansluter till den fördjupning som
uppnåtts inom visst område inom teknologin.
22(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Trädgårdsvetenskap
Trädgårdsvetenskap (horticultural science) omfattar växtförädling, produktion, hantering,
försäljning samt användning av trädgårdsprodukter och växter för konsumtion eller för inredning
inomhus, i uterum respektive för plantering i offentlig miljö eller egen trädgård. Utmärkande för
kommersiell produktion av trädgårdsprodukter är möjligheter till noggrann styrning av
odlingsinsatser och kontrollerad produkthantering.
Trädgårdsprodukter kan indelas i tre huvudgrupper:
 ätliga produkter som frukt, bär, grönsaker, kryddväxter och matsvamp
 växter, såväl prydnadsväxter som blomsterkulturer, prydnadsgräs och häckplantor, som
växter för andra ändamål som fruktträd och bärbuskar
 växtslag avsedda för utvinning av industriella råvaror
Viktiga aspekter i ämnet är kvalitet hos trädgårdsprodukter och växter samt hälsoegenskaper hos
ätliga trädgårdsprodukter, trädgårdsbrukets miljöpåverkan och dess samverkan med det övriga
samhället. Ämnet omfattar även ekonomiska frågeställningar på företags-, marknads- och
samhällsnivå samt tekniska frågeställningar vid produktion och hantering av trädgårdsprodukter.
Design och gestaltning inom trädgårdsvetenskapen berör estetiska frågeställningar kopplade till
användande av trädgårdsprodukter och skapande av trägårdsmiljöer.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Trädgårdsvetenskap integrerar kunskap från biologi, kemi, design, ekonomi och teknologi, samt
olika former av systemanalys. Eftersom trädgårdsvetenskap samverkar med och bygger vidare på
flera andra ämnen vid SLU innebär det att kurser kan vara dubbelklassade.
Utbildning
SLU är det enda universitet i Sverige där utbildning i trädgårdsvetenskap ges, både på grundnivå
och avancerad nivå samt på forskarutbildningsnivå.
23(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Veterinärmedicin
Ämnet veterinärmedicin (Veterinary Medicine) omfattar kunskaper som är nödvändiga för att
förstå, diagnostisera och behandla medicinska problem hos djur, främst sport- och sällskapsdjur,
livsmedelsproducerande djur och försöksdjur, samt hur en god livsmedelssäkerhet och ett gott
djurskydd upprätthålls.
Veterinärmedicin omfattar i huvudsak veterinärmedicinska aspekter inom följande områden:
 anatomi, histologi, fysiologi och reproduktion
 biokemi, cellbiologi, farmakologi och toxikologi
 immunologi, virologi, bakteriologi och parasitologi
 patologi och diagnostik
 sjukdomsgenetik, epidemiologi och nutrition
 etologi, djurskydd och husdjurshygien
 kirurgi och medicin
 folkhälsovetenskap och livsmedelssäkerhet
Veterinärmedicin omfattar kunskaper som är nödvändiga för att förstå uppbyggnad och funktioner
hos det friska djuret, för att därmed kunna bedöma vilka symtom som indikerar sjukdom hos
individer och i djurgrupper. Inom veterinärmedicin studeras också sjukdomsalstrande organismer
och andra sjukdomsframkallande agens och deras interaktion med individen både vad gäller
djurhälsa och livsmedelssäkerhet, liksom sambanden mellan sjukdom och avel, utfodring, skötsel,
miljö, och välfärd. Diagnostik, behandling samt förebyggande av sjukdom och lidande hos djur är
centrala begrepp inom veterinärmedicin.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Veterinärmedicin är ett etablerat vetenskapligt ämne med klinisk inriktning som har stor
internationell utbredning. Forskning inom det veterinärmedicinska området publiceras i tidskrifter
såväl inom veterinär- som humanmedicin samt inom biologi- och livsmedelsområdet.
I vissa delar anknyter veterinärmedicin till humanmedicin, biologi samt husdjurs- och livsmedelsvetenskap. Avgränsningen mot humanmedicinen består i de avgörande skillnader mellan djurslagen
som finns och som veterinären måste behärska. Avgränsningen mot biologi, husdjurs- och
livsmedelsvetenskap består i att veterinärmedicinen specifikt omfattar medicinska och kliniska
aspekter på djur och djurpopulationer eller livsmedel.
Utbildning
SLU är det enda universitet i Sverige som erbjuder ämnet veterinärmedicin. Veterinärprogrammet
är en sammanhållen yrkesutbildning där ingående kurser läses i en bestämd ordning. Genomgången
godkänd utbildning ger veterinärexamen. Legitimation för att utöva veterinäryrket utfärdas av
Statens jordbruksverk. Det finns möjligheter till forskarutbildning i ämnen inom veterinärmedicin
vid SLU.
24(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Landskapsarkitektur (tidigare ämnesbeskrivning som är under
avveckling)
Med landskap menas alla markområden, kultur- såväl som naturpräglade, i staden såväl som på
landsbygden. Landskapets dynamik samt kommunikation av alternativ är centrala i både
landskapsarkitektur och landskapsplanering.
Landskapsarkitektur (landscape architecture) omfattar gestaltning av landskap, där bärande idéer
uttrycks i formgivning av yttre miljö. Utgångspunkterna är landskapet och människans avsikter.
Materialen är terrängen, vattnet samt de växande och de byggda materialen.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Den teoretiska förankringen finns i landskapsarkitekturens och trädgårdskonstens historia, i
landskapsarkitekturens teorier och konstnärliga arbetsmetoder. Den teoretiska ramen härrör ur
designteori, arkitekturkritik, konstvetenskap och humanvetenskap.
Ämnet landskapsarkitektur har många beröringspunkter med ämnet landskapsplanering. Därför är
vissa kurser på grundnivå klassade i båda ämnena.
Utbildning
Vid SLU ges undervisning i ämnet landskapsarkitektur främst i kurser på olika nivåer inom
landskapsarkitekt- och landskapsingenjörsprogrammen samt på trädgårdsingenjörsprogrammet med
inriktning mot design. SLU bedriver även forskarutbildning i landskapsarkitektur.
25(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Landskapsplanering (tidigare ämnesbeskrivning som är under
avveckling)
Med landskap menas alla markområden, kultur- såväl som naturpräglade, i staden såväl som på
landsbygden. Landskapets dynamik samt kommunikation av alternativ är centrala i
landskapsplanering och landskapsarkitektur.
Landskapsplanering (landscape planning) omfattar planering och förvaltning (utveckling) av den
fysiska miljön, genom koordinering av flera landskapsintressenter. Utgångspunkterna är samhällsförändringar, natur- och kulturförutsättningar samt styrande lagstiftning.
Vetenskaplig grund och gränsdragning
Den teoretiska förankringen finns i planeringens, samhällsbyggandets och kulturlandskapens
historiska (dynamiska) utveckling samt i planeringens och förvaltningens metoder och praktik. Den
teoretiska ramen härrör ur planeringsteori, landskapsteori, retorik, landskapsanalys och
landskapsekologi.
Ämnet landskapsplanering har många beröringspunkter med ämnet landskapsarkitektur. Därför är
vissa kurser på grundnivå klassade i båda ämnena.
Utbildning
Vid SLU ges undervisning i ämnet landskapsplanering främst i kurser på landskapsarkitekt- och
landskapsingenjörsprogrammen. SLU bedriver även forskarutbildning i landskapsplanering.
26(30)
27(30)
Dnr SLU ua Fe.2012.3.0-4254
Exp. den: 2012-12-21/JT
BESLUT
Prorektor
2012-12-20
Sändlista
Sammanställning av ämnen och huvudområden inom
utbildning på grund- och avancerad nivå vid SLU
Beslut
Rektor beslutar
att fastställa SLU:s sammanställning av ämnen med engelska översättningar samt
beskrivning av de ämnen som utgör huvudområden enligt bilaga till detta
beslut,
att SLU hänför landskapsarkitektur till utbildningsområde ”teknik” (TE) istället för
”naturvetenskap” (NA) när det är tekniskt möjligt, dock senast från och med
läsåret 2014/15,
att uppdra åt dekanerna att tillämpa ämnen och ämnesbeskrivningar enligt detta
beslut vid kommande revidering av kursplaner,
att uppdra åt universitetsdirektören att tillse att sammanställning av ämnen och
beskrivning av de ämnen som utgör huvudområden översätts till engelska och
tillgängliggörs på relevanta webbplatser.
Ärendet
Bakgrund
SLU:s huvudområden baseras på SLU:s tidigare huvudämnen och tillkommande
huvudämnen genom styrelsens beslut den 27 april 2005 (§ 37), den 12-13 juni 2006
(§ 47) och den 14 december 2006 (§ 96). Styrelsen för SLU beslutade den 26 juni
2012 (dnr SLU ua Fe.2012.3.0-526) bland annat att landskapsplanering ska upphöra som eget huvudområdet inom utbildning på grund- och avancerad nivå,
medan huvudområdet landskapsarkitektur ska kvarstå med en ny, vidgad
ämnesbeskrivning.
27(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Rektor beslutade den 20 februari 2006 (dnr SLU ua 17.21-2556/03) om principer
för ämnesklassificering av kurser, koppling till utbildningsområde och anslagsfördelning. Vidare har rektor beslutat om ämnen, ämnesbeskrivningar och benämningar den 19 juni 2006 (dnr SLU ua 17.21-1851/06), den 16 april 2007 (dnr SLU
ua 30-664/07), den 21 maj 2007 (dnr SLU ua 30-1735/07), den 25 november 2009
(dnr SLU ua 30-3471/09) och den 14 december 2009 (dnr SLU ua 30-3669/09).
Enligt rektors beslut den 16 april 2007 (dnr SLU ua 33-1256/07) använder SLU
benämningen ”huvudområde” från och med den 1 juli 2007, vilket ersätter det
tidigare begreppet ”huvudämne”.
Styrelsen för SLU beslutade 26 juni 2012 att landskapsplanering ska upphöra som
eget huvudområdet inom utbildning på grund- och avancerad nivå, medan huvudområdet landskapsarkitektur ska kvarstå med en ny, vidgad ämnesbeskrivning.
Beslutsmotiv och bedömda konsekvenser
Med detta beslut samlas och uppdateras SLU:s styrdokument angående ämnen i
utbildning på grund- och avancerad nivå.
Vissa ämnen är inte längre i bruk och utgår härmed från ämnesförteckningen:
Administrativ databehandling/ADB
Administrative Data Processing/ADP
Biblioteks- och informationsvetenskap
Library and Information Science
Data
Data
Datavetenskap
Computer Science
Engelska
English
Franska
French
Informatik
Informatics
Kulturvetenskap
Cultural Science
Meteorologi
Meteorology
Miljöteknik
Environmental Engineering
Samhällskunskap
Social Studies
Spanska
Spanish
Tyska
German
U-landskunskap
Development Studies
Webbteknik
Webbtechnique
28(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Begreppet ”Övriga tvärvetenskapliga studier” ersätts med ”Tvärvetenskap”
(Interdisciplinarity) och begreppet ”Övrigt inom naturvetenskap” ersätts med
”Naturvetenskap” (Science).
Vissa justeringar har gjorts i ämnesbeskrivningen för huvudområdena biologi
(mikrobiologi), djuromvårdnad, företagsekonomi, hippologi, husdjursvetenskap,
markvetenskap, miljövetenskap, nationalekonomi respektive veterinärmedicin.
Landskapsarkitektur har nyligen fått en ny ämnesbeskrivning som även inkluderar
landskapsplanering. Landskapsarkitektur har hänförts till utbildningsområde
”naturvetenskap” (NA) vid SLU. Men i ämnesträdet som VHS använder och i
SCB:s statistik räknas landskapsarkitektur som ”teknik” (TE). I och med detta
beslut byter SLU kodning från NA till TE för landskapsarkitektur. Resurstilldelningen påverkas inte, men bilden av SLU:s utbildningsmix förskjuts.
För landskapsarkitektur är teknik en bättre övergripande beskrivning än naturvetenskap. Det handlar i hög grad om tillämpad vetenskap, baserad på flera vetenskapliga discipliner och konstnärlig grund. Andra arkitekturutbildningar och arkitekturämnet räknas till teknikområdet. I nationella system räknas landskapsarkitektur
redan till teknikområdet. En övergång från naturvetenskapligt till tekniskt utbildningsområde är logisk och önskvärd med hänsyn till omvärlden och den utveckling
som utbildningen inom landskapsarkitektur genomgått.
Beredning
Ärendet har behandlats i Rådet för utbildning på grund- och avancerad nivå (GUR)
den 28 september 2012.
Synpunkter har inkommit från NL-fakulteten (ämnesbeskrivning för biologi,
företagsekonomi, markvetenskap, miljövetenskap, nationalekonomi) och VHfakulteten (ämnesbeskrivning för djuromvårdnad, hippologi, husdjursvetenskap,
veterinärmedicin).
Synpunkter angående utbildningsområde för landskapsarkitektur har inkommit från
DUAL (samrådsgruppen för Dialog Ultuna Alnarp Landskapsarkitekter).
Beslut i detta ärende har fattats av prorektor Lena Andersson-Eklund efter föredragning av utbildningshandläggare Johan Torén.
29(30)
Ämnen och huvudområden vid SLU
Sändlista
Dekanerna
Universitetsdirektören
Kopia för kännedom
Chefen för
 biblioteket
 internrevisionen
 kommunikationsavdelningen
 ledningskansliet
 student- och utbildningsservice
Fakultetsdirektörerna
Utbildningsledarna
SLUSS
30(30)