Medeltiden
Förstorad bild av gycklarfigur inristad på benplatta, brandpåverkad, fynd i källare från 1500talet i Jönköping. Arkeologisk undersökning, kvarteret Galeasen, Jönköping. JM 53.712:
Fyndnr. 2.733. Jönköpings läns museum dnr. 785/1985.
2
Matskål av trä
Tallrik/disk av trä
Sked av trä
Kniv
Trefotsgryta av lera
Ljushållare av järn med träfot
Kolt, 2 st, (stor + liten), av linnetyg
Bälte, 1 st (till pojke), av läder
Band, 1 st (till flicka), av yllegarn
Mössa, 1 st (huvudbonad/kalott till pojke), av linnetyg
Hätta, 1 st (huvudbonad/hätta till flicka), av linnetyg
Hygienset (pincett, tandpetare, örslev) av mässing. Originalet är påträffat i London och
daterad till sent 1200-tal och 1300-tal.
Kam av ben i fodral
Kors (hängsmycke), kopia i tenn efter fynd från Hultaby borg i Vetlanda kommun, 1300-tal
Vallfärdsmärke, Vadstena kloster med den heliga Birgitta
Rosenkrans/radband med svarvade pärlor av ben och trä
Tärningar av ben, 1 st
Mungiga, handsmidd, medeltida typ
Färgfotografi av dörrarna till Adelövs kyrkas medeltida altarskåp
Färgfotografi av detalj på dörr till Adelövs kyrkas medeltida altarskåp
Karta över Småland under medeltiden
Mungiga, modern typ, att spela på
Tärningar av lera, 5 st, att spela med
Pinnar, 3 st, att dra kavel med i kämpalek
Hästskor, 5 st, i kämpalek
Rep för dragkamp i kämpalek
3
Börjesson, K./Rydén, J. (red.), Jönköpings läns historia, (utdrag om medeltiden av
Lars-Olof Larsson), Jönköpings läns museum, Jönköping, 1987.
Hellman, O., m.fl.(red.), Skeletten i gatan: om människan på medeltiden,
(utställningskatalog, Jönköpings läns museum 23.9 2000−7.1 2001), Jönköpings
läns museum, Jönköping, 2000.
Liv och leverne i medeltidens Jönköping, särtryck ur Jönköpings-Posten 12 december
2000.
Sandgren, G. E., Jödde: en 1300-talspojke, Jönköpings läns museum, Jönköping, 2000.
Westergren, Ebbe, Tillbaka till medeltiden, Stockholm, 2002.
4
Studielådan är tänkt som komplement till skolans undervisning om medeltiden genom nedslag
i några företeelser i tidsperioden. I lådan finns bland annat kopior av medeltida föremål, som
vanligen inte finns i skolan. I studiehandledningen är föremålens funktion beskriven i text.
Innehållet i lådan bygger bland annat på de pedagogiska program och utställningar som
länsmuseet erbjudit skolan under olika perioder.
Föremålen får hanteras med försiktighet. Storleken på kläderna passar elever i år 4 och är till
för att provas!
Några tips om spel och lek, liksom ett par praktiska aktiviteter av småslöjdskaraktär, finns
också beskrivet i slutet av studiehandledningen. Exempel på fler sådana uppgifter går att få i
boken Tillbaka till medeltiden av Ebbe Westergren, som följer med studielådan
Mycket nöje i medeltiden!
Jönköpings läns museum 2013
5
Utdrag ur kapitlet Arvet från medeltiden av Anna Maria Claesson, i Tiotusen år, Jönköpings läns
museum 1993.
L
änge förtalades medeltiden: den mörka medeltiden var en tid då pesten plågade
människorna, fattigdomen var stor och vidskepelsen höll ett fast grepp om sinnena. På
senare åt har forskarna istället börjat tala om den dynamiska medeltiden eller den ljusa
medeltiden, och man har velat se medeltiden som begynnelsen på den förändringsprocess som
fört oss fram till vår tids tekniska nivå och världsbild.
Under medeltiden, med kristnandet, bands vi här uppe i Norden samman med kontinenten. Vi
blev en del av den katolska kyrkans kultur- och maktområde, och en rad företeelser
introducerades direkt eller indirekt i och med den nya religionen. Kirskål och pestskråp till
exempel påminner oss än idag om klosterträdgården, där dess läkeväxter växte för att sedan
spridas till kålgårdar och förvildas.
I klostren inrättades de första skolorna. Den högre utbildningen skedde däremot på
kontinenten. Det latinska alfabetet ersatte runskriften, och skrivna handlingar av pergament
utvecklades till samhällets minnesarkiv. Mest användes skriften för kyrkans behov, för att till
exempel ihågkomma hymner och mässordningar, men den användes också för att till exempel
belägga gårdars ägoförhållanden. Vid medeltidens slut infördes de första tryckta böckerna. En
gemensam lärdomskultur växte fram.
En intensiv nyodlingsperiod inledde medeltiden. Nya brukningsmetoder introducerades i
jordbruket, som den järnskodda spaden, tvåsäde, etcetera. Städer grundades vid handelsplatser,
strömmande vatten och borgar, och städernas hantverkare organiserade sig efter kontinentala
förebilder i gillen och skrån. Den svenska staten konsoliderades, ett inhemskt myntväsende
speglade handelns växande betydelse. Det växte fram ett skattebefriat världsligt frälse vid sidan
av det andliga.
En av de mest betydelsefulla tekniska nyheterna under medeltiden var det vertikala
vattenhjulet, som effektiviserade energianvändningen och kanske gjorde trälarna överflödiga.
De nya anläggningarna krävde byggnadskapital och kom att ägas av staten, kyrkan, något
kloster eller någon ur frälset. Med hjälp av vattenkraft utvecklades bergsbruket, textilindustrin,
kvarnarna och papperstillverkningen. Andra hjul förändrade också produktionsförhållandena,
inom textilindustrin spinnrocken (tillsammans med den vertikala vävstolen), hos krukmakarna
drejskivan.
De första kyrkobyggnaderna bekostades av personer ur förmögna samhällsskikt, men så
småningom organiserades från kyrkans sida ett system, där församlingens innevånare gick
samman om kyrkobygget och underhållet av prästen. Socknar, så stora att de ekonomiskt
kunde bära detta, skapades. Bygd ersatte gård och by. Kyrkorna byggdes med importerad
teknik och utländska hantverkare, först i stavbyggnadsteknik, senare i sten. I kyrkans
målningar kom en ny bildvärld och ett nytt bildspråk att lära sockenborna Bibelns budskap.
Kyrkans och klostrens behov av reglering av veckans och årets rytm, liksom dygnets timmar
förändrade vårt förhållande till begreppet tid. Den tidsuppfattning som följde naturens
växlingar ersattes långsamt av en indelad i timmar, och senare också minuter och sekunder.
Det mekaniska uret, som uppfanns på 1200-talets slut, har av teknikhistoriker kallats den
6
första ”moderna” maskinen. På kyrkans torn eller stadens rådhus sattes de första klockorna
upp.
Till och med vårt kosthåll förändrades. Löpeosten anses vara införd av klosterkulturen.
Kanske fanns ett samband med prästens tionde – prästosten? Ugnsbakat bröd, rågmjöl, öl, ja
till och med pepparkakan tillhörde medeltidens kosthåll. (De exotiska kryddorna kom hit med
medeltidens handelsmän.)
På medeltidens kyrkomålningar ser vi de första bilderna av människor försedda med glasögon.
Glasögonen uppfanns i norra Italien på 1200-talet, då man hade lärt sig dels att göra ofärgat
glas, dels via araberna om optiska fenomenen. Den äldsta typen bestod av två skaftade
glasinfattningar nitade vid varandra. Senare förenades glasinfattningarna av en fjädrande båge.
Först på 1700-talet fanns glasögon med skalmar. De första glasögonen hade konvexa linser
och hjälpte således långsynta. Men glasögonen förbättrade inte bara människans syn. Forskare
menar att glasögonen är viktigare än så. De förlängde den läsande människans livslängd och
gynnade boktryckets spridning. Med glasögon tänjdes naturens gränser; människan kunde
förbättra naturen, förändra den efter sina önskemål och styra den. Människan, var enligt
kyrkan, Skapelsens herre, satt att förvalta naturen, men också att behärska den.
Linsen i glasögonen skulle också revolutionera naturvetenskapen. På 1600-talet uppfanns
teleskopet och mikroskopet, och helt nya världar i mikro- och makrokosmos öppnade sig. En
upptäcktsresa startade med glasögonen. […]
Utdrag ur kapitlet Arvet från medeltiden av Anna Maria Claesson, i Tiotusen år, Jönköpings läns
museum 1993.
Gardianens sigill vid Jönköpings kloster.
Gardianen var föreståndaren för ett
franciskankonvent. Teckningen är gjord
efter den sigillstamp som påträffades 1880
inom det medeltida franciskanerklostrets
område i Jönköping. Föremålet tillhör
Statens historiska museum, inv. nr. 11.051.
7
Matskål
Tallrik/disk
Sked av trä
Kniv
Trefotsgryta
Ljushållare
S
ked och kniv hörde under medeltiden till den personliga utrustningen. Vid gästabud
medfördes de hängande i bältet i klädedräkten. Man åt med sked, kniv och även med
fingrarna – gaffel brukades inte. Den användes endast vid stekning eller servering.
Gröt åt man vanligen ur ett gemensamt fat, och grötvätan hälldes upp i separata skålar. Bröd
och kött kunde skäras upp på en träplatta, en så kallad disk. Soppa och dryck intogs ur en
svarvad skål eller en liten laggskål. Även dryckesbägare av stengods, importerade från
Tyskland eller Nederländerna, användes. De flesta åt med sked, skål och disk av trä.
Förmögnare folk åt med tennsked och på tenndiskar.
Maten tillagades i en stor järnkittel som hängde i en kedja över den öppna elden. Trefotsgrytor
av keramik ställdes direkt i elden.
Under medeltiden åt man mycket mjölmat – bröd, gröt och välling. Maten bestod också av
kött, fisk, mjölprodukter och rotfrukter. Under sommarhalvåret utökades kosten med ägg från
hönsen. Nötter, bär och frukter i skogen tog man också tillvara på.
Brödet bakades antingen ojäst eller jäst. Till det ojästa brödet användes korn eller havre och
det gräddades i tunna kakor på glöd i aska, på sten- eller järnhäll. Så småningom började man
allt mer baka det jästa rågbrödet av surdeg. Surdegen är en bit deg som innehåller naturligt
jäsningsmedel och lämnas kvar till nästa bak. Detta bröd bakades i ugnar, som vid denna tid
började byggas i anslutning till härden
Mjölken dracks sällan färsk. Möjligen kunde barn, gamla och sjuka få dricka färsk mjölk.
Istället gjorde man surmjölk, ost och smör av mjölken. På så vis kunde mjölken lagras länge.
Mjölk kunde drickas i form av surmjölk, kärnmjölk eller vassla utspädd med vatten.
Surmjölken framställdes av mjölk, som fick stå och surna vid lagom och jämn temperatur.
Fisken var en viktig del i mathållningen. Under den katolska kyrkans fastetider var det
förbjudet att äta kött, medan fisk var tillåtet. Fisk och kött konserverades genom torkning,
saltning, rökning, syrning och gravning.
Kryddhandeln genom Hansan blomstrade upp på 1200-talet. Bland annat importerades
saffran, kanel, ingefära, kryddnejlika, peppar och muskot. Det oumbärliga saltet importerades
likaså. Kryddväxter odlades i kryddträdgårdar, till exempel senap, salvia, libbsticka, dill, anis
och åbrodd. Den katolska kyrkan och klostren bidrog till stor del till kännedomen och
spridningen av flera sorters grönsaker och örtkryddor i landet.
8
Medeltida köksredskap, träsnitt från 1400-/1500-talet.
Interiörbild från ett värdshus, träsnitt från 1400-/1500-talet.
9
Kolt
Bälte
Band
Kalott
Hätta
K
jorteln var det vanligaste klädesplagget för både män och kvinnor, liksom för barnen.
Det var en knälång till fotsid klänning tillverkad av linne eller ylle. Kjorteln drogs
över huvudet och var försedd med ärmar. Från midjan och ner fanns isydda kilar för
rörlighetens skull. Plagget hölls samman i midjan av ett bälte.
Både flickor och pojkar upp till tio- tolvårsåldern bar en kolt, som liknade en förlängd skjorta
eller klänning. Det var endast mössan som skilde könen åt. Pojkarna bar en kalottmössa med
isydda kilar. Flickorna bar en hätta, som bestod av ett mittstycke och två sidostycken och
knöts under hakan. Kläderna saknade fickor, istället hade man små personliga saker i en väska
eller pung hängande i bältet. Under sommarhalvåret var barnen barfota.
Under kjorteln/kolten bar männen långa hosor med eller utan fot. Hosorna fästes med
remmar i bältet. Dessa utvecklades sedan till byxor. Över dräkten bars en mantel hopfäst med
spänne. På huvudet kunde männen bära en hätta med stor axelkrage och som baktill
avslutades med en spets eller strut. Kvinnorna hade en överklänning, en så kallad surcote, med
eller utan ärmar utanpå sin klänning. Överklänningen var uppslitsad i sidorna. Ogifta kvinnor
hade håret utslaget eller flätat. Från 1200-talet bar gifta kvinnor dok av tunt linne eller kläde.
Doket kompletterades senare med hakband som täckte hals och bröst.
Linnekläder under dräkten användes troligen både för att inte smutsa ner kläderna och skydda
kroppen mot det grova ylletyg som användes på vintern. Underkläder för mannen bestod av
ett skrevkläde eller brokar, liknande vår tids shorts, och en skjorta. Kvinnan bar en särk med
ärmar eller enbart axelband. De medeltida skorna saknade klack och hade en
mockasinliknande utformning. De snördes eller knäpptes. Någon skillnad på herr- och
damsko fanns inte. Strumpor användes inte. Istället hade man fotförsedda hosor, fotlappar av
tyg eller halm i skorna.
10
Så här kunde en kvinna ur de högre stånden
se ut på medeltiden. En vanlig
hantverkarhustru bar en enklare
huvudbonad. De meterhöga spetsiga
huvudbonaderna, så kallade henniner
började högreståndskvinnor använda efter
1400-talet. Inspirationen till dessa kom från
Orienten. Det är en sådan som syns på
bilden.
Bilden är en förstorad teckning av ett
knivskaft påträffat vid en arkeologisk
undersökning av en järnåldersplats
på Axamo utanför Jönköping.
11
Hygienset
Kam
Kors (hängsmycke)
Pilgrimsmärke/vallfärdsmärke
Rosenkrans/radband
D
et lilla hygiensetet med pincett, tandpetare och örslev tillhörde den personliga
utrustningen. Örsleven fungerade som dagens tops, som vi kan använda för att rengör
öronen från vax. Originalet till lådans hygienset påträffades i London och dateras till
sent 1200-tal och 1300-tal.
Kammar tillverkades av ben eller horn och användes för att reda ut håret, men också för att
rensa bort huvudlössen.
*
Under medeltiden gjorde människor pilgrimsfäder, även kallade vallfärder, till heliga platser i
Sverige och ute i Europa. Det fanns olika orsaker till att göra dessa ofta mödosamma färder:
för att tacka ett helgon för hörd bön, hjälp mot sjukdom eller botgöring för ett brott eller
andra synder. Pilgrimerna var medeltidens ”charterturister”. På den heliga platsen kunde
pilgrimen köpa ett märke, ett bevis för sin pilgrimsresa. Pilgrimsmärket kan liknas vid våra
moderna souvenirer. Det syddes fast på klädedräkten eller hatten.
Vadstena var Sveriges främsta vallfartsort. Pilgrimsmärket i lådan föreställer den heliga Birgitta
sittande och nedtecknande sina uppenbarelser. Den heliga Birgitta levde under åren
1303−1373. Efter hennes död i Italien fördes hennes kvarlevor till Vadstena, där ett
birgittinerkloster grundades. Klostret invigdes1384.
Rosenkransen användes som hjälpmedel vid bön under den katolska kyrkans tid i Sverige. Den
består av ett band med 55 pärlor. Pärlorna är indelade i fem grupper om tio små pärlor. Dessa
avgränsas av fem stora pärlor. Omväxlande ber man ett Fader vår (Pater Noster), tio Hell dig,
Maria (Ave Maria) och ett Ära vare Fadern (Gloria Patri).
12
Färgfotografi av dörrarna till Adelövs kyrkas medeltida altarskåp
Färgfotografi av detalj på dörr till Adelövs kyrkas medeltida altarskåp
B
ilderna med de medeltida målningarna är fotografier av dörrarna till det medeltida
altarskåpet i Adelövs kyrka i Tranås kommun. Den äldsta kända kyrkan i Adelöv
uppfördes möjligen på 1200-talet och helgades åt Sankt Lars. Kyrkan är nu riven. Den
nuvarande kyrkan uppfördes 1833. Altarskåpet är troligen ett nordtyskt arbete utfört vid 1400talets slut. De två bevarade medeltida altarskåpsdörrarna förvaras i kyrkans museirum.
På den bäst bevarade altarskåpsdörren syns överst en målning med helgonet Sankt Laurentius
på halstret och nedtill Sankt Laurentius i fängelset.
Legenden berättar att Laurentius blev utsedd till ärkediakon i Rom av påven Sixtus II. Vid
förföljelsen av de kristna fick Laurentius i uppdrag av påven att ta hand om de skatter av guld
och silver, som den fördrivne kristne kejsaren Filippus lämnat till kyrkan. Laurentius sökte upp
de fattiga och fördelade skatterna bland dem. Laurentius blev tillfångatagen av den nye
kejsaren och avkrävd skatterna. Han samlade då ihop fattiga, halta och blinda och förde fram
dem till kejsaren och sa: Se här är kyrkans skatter.
Laurentius led martyrdöden under kejsar Valerianus år 258 genom att läggas på ett halster över
glödande kol. Sankt Laurentius avbildas som diakon (tjänst inom den kristna kyrkan), klädd i
dalmatika och med sitt martyrredskap, halstret i handen. Han är skyddshelgon för de fattiga,
bibliotekarier, bryggare, brandsoldater, kockar, bagare, skolbarn, studenter, förvaltare (han
förvaltade kyrkans skatter) och värdshusvärdar samt ett stort antal kyrkor. Helgonet anropas
vid brännsår, feber, eldsvåda, ryggskott och skärseldens kval. Hans helgondag är den 10
augusti.
*
Helgonen var en självklar del i människans liv under medeltiden. De fungerade som länk
mellan människorna och Gud. De stod närmare Gud än vanliga människor. Människorna bad
helgonen om skydd och hjälp, och helgonen förmedlade dessa förböner till Gud. Kanske var
det lättare att vända sig till ett helgon med sin bön, än direkt till Gud. Helgonet hade ju en
gång varit människa.
Ett helgon var en person som levt ett så gudfruktigt liv på jorden att denne fått den eviga
saligheten hos Gud. Helgonförklaringen – kanoniseringen – av personen avgjordes av påven
efter noggrann undersökning. Som bevis fordrades vittnesmål om mirakel som inträffat efter
böner till den heliga personen.
13
Dörrarna till Adelövs kyrkas medeltida altarskåp, troligen ett nordtyskt arbete utfört
vid 1400-talets slut.
På den högra altarskåpsdörren syns överst en målning med helgonet Sankt Laurentius
på halstret och nedtill Sankt Laurentius i fängelset.
*
Målningen med Lasarus i fängelset visar en kristen legend. Den visar också tydligt människors
klädedräkt under medeltiden. Männen har den knälånga kjorteln, även kallad kolt, medan
kvinnorna har fotsida klänningar. En av männen bär på huvudet en huva med stor axelkrage.
De två kvinnorna bär dok med hakband. Kvinnan med den grå överklänningen håller ett
radband i sin hand.
14
Tärning, 1 st
Mungiga, handsmidd, medeltida typ
S
pel av olika slag roade människorna under medeltiden. Det kunde vara olika typer av
brädspel och spel med tärningar. Nere på kontinenten spred sig under 1300-/1400talet ett nytt exklusivt spel – kortspelet. Spelet kubb har levt kvar bland annat på
Gotland sedan medeltiden.
Tärningarna på medeltiden var kubiska eller stavformade. Ögonen (prickarna) på de kubiska
tärningarna var inte alltid placerade så som på moderna tärningar, där prickarna på två
motstående sidor bildar summan sju. Ibland var ögonen istället satta 1−2, 3−4 och 5−6. De
stavformade tärningarna hade ögonen placerade på de fyra långsidorna; 2, 3, 4 eller 5 ögon.
Sången var viktig i både arbete och fest. Av musikinstrumenten är mungigan det vanligaste
arkeologiska fyndet. Benflöjter, trummor, träblåsinstrument, säckpipor och fiddlor är andra
instrument som användes under medeltiden
15
Redskap i lådan att använda:
Tärningar av lera, 10 st
Dra kavel-pinnar, 3 st
Hästskor, 10 st
Rep för dragkamp
Tärningsspel
Utrustning: 5 st tärningar av lera
Spelaren ska med sina tärningar försöka slå högst antal ögon (högsta summan vinner).
Eller använd de medeltida lertärningarna och spela det moderna tärningsspelet Yatzy
(uppfanns på 1950-talet).
Dra kavel
Utrustning: Rundstavar eller raka trädgrenar, ca ½ meter långa.
Två personer sitt ner på marken/golvet med fotsulorna mot varandra. En rund träpinne
(kavel) fattas med båda händerna mellan de båda tävlande. Den som drar upp motståndaren
från marken (mot och över sig) eller drar till sig pinnen vinner. Kan avgöras i en match eller i
bäst av tre matcher. Välj själv. Kan utföras som utslagningstävling med finalmatch eller så att
alla möter alla och antal vunna matcher räknas.
Kasta hästskor
Utrustning: 5 hästskor och en pinne som är 2 cm tjock och sticker upp 30 cm ur marken.
En mot en, flera mot varandra, eller lag mot lag kastar hästskor från cirka 6 meters håll mot en
pinne. Varje spelare ska kasta 1−5 hästskor i följd. Efter varje kast plockas hästskon bort.
Förslag till poängberäkning:
- Träff av pinnen samt att hästskon lägger sig runt pinnen: 20 poäng.
- Om hästskon lägger sig runt pinnen utan att träffa den: 20 poäng.
- Träff av pinnen samt att hästskon lägger sig inom ett fyrkantigt område ½ meter från
pinnen: 7 poäng.
- Träff av pinnen samt att hästskon lägger sig inom ett fyrkantigt område 1 meter från
pinnen: 3 poäng.
- Ingen träff av pinnen: 0 poäng.
Dragkamp
Utrustning: Långt grovt rep och något som markerar de linjer som behövs, nämligen mittlinje
och den gräns man skall dra motståndaren förbi.
En mot en eller två lag ska dra repet över en viss markering eller tills motståndaren eller
motståndarna ger upp. Kan utformas som turnering, som avgörs i en eller flera dragningar.
16
Tillverka egna tärningar
Material:
Skollera
Pinnar (pinnar för grillspett)
Rulla en liten bit lera i handen. Forma små kubformiga tärningar och placera ögonen på
medeltida vis (1 mot 2, 3 mot 4 och 5 mot 6) med smal spetsig pinne/sticka. Låt tärningarna
torka en vecka.
Sy en tygpåse till tärningarna
Material
Tyg (gärna linne)
Garn/tråd (gärna linne) i två färger
Krita och sax
Stoppnål
1. Rita en cirkel med diameter 17 cm på tyget. Klipp ut tygrundeln.
2. Garn 1: Mät ut garnet en dryg ”famns bredd” lång, genom att sträcka ut armarna rakt ut
från sidorna. Fördubbla längden. Klipp av garnet från nystanet/rullen.
Garn 2: Gör som ovan.
Lägg de två garnlängderna sträckta mot varandra och ände mot ände.
3. Tvinna garnet två och två. Man hjälps åt att tvinna två band.
Tag varsin ände av de två sammanlagda garnlängderna.
Stå på en linje med ansiktena mot varandra och med sträckt garn mellan er.
Båda två tvinnar, snurrar, med fingrarna garnet från sig.
När tråden är riktigt spänd, stoppa upp tvinnandet.
Lägg den tvinnade tråden dubbelt genom att vika den. Det är viktigt att tråden hålls sträckt
när detta görs.
Fortsätt att hålla tråden sträckt. De två tvinnade trådarna tvinnas nu ihop dubbelt genom
att en håller i garnets ena ände och den andre släpper en garnbit lite i taget från den andra
änden.
Slå knut på den ände som är öppen.
4. Trä den tvinnade tråden på stoppnålen.
Sy ett dragband runt tyget med stygn som är ca 1 cm långa och cirka 1 cm från kanten.
Ändarna ska sluta på samma sida på tyget (= påsens utsida).
Dra ihop påsen och justera trådändarna lika långa. Nu kan påsen öppnas och förslutas.
17
Mall till tygpåse
18
Så här syr du i dragbandet:
19
Börjesson, K. (red.), Tiotusen år, Jönköpings läns museum, Jönköping, 1993.
Börjesson, K./Rydén, J. (red.), Jönköpings läns historia, Jönköpings läns museum,
Jönköping, 1987.
Hellman, O., m.fl.(red.), Skeletten i gatan: om människan på medeltiden,
(utställningskatalog, Jönköpings läns museum 23.9 2000−7.1 2001), Jönköpings
läns museum, Jönköping, 2000.
Liv och leverne i medeltidens Jönköping, särtryck ur Jönköpings-Posten 12 december
2000.
Medeltidens ABC, (ny, reviderad utgåva), Stockholm, 2001.
Sandgren, G. E., Jödde: en 1300-talspojke, Jönköpings läns museum, Jönköping, 2000.
Westergren, Ebbe, Tillbaka till medeltiden, Stockholm, 2002.
Bylock, Maj
Trilogi: Solstenen, Månstenen, Stjärnhavet
Bra och spännande böcker från Gotland och det medeltida Visby.
Passar för högläsning.
Hauger, Torill Thorstad
Det kom ett skepp till Björgvin 1349
Berättelse om pesten.
Sandgren, Gunnar E
Jödde: en 1300-talspojke, Jönköpings läns museum, Jönköping, 2000.
En berättelse om ett märkligt människoöde i Jönköping under
1300-talet. Berättelsen har sin utgångspunkt i ett arkeologiskt
gravfynd; skelettet av en tonåring med ett svårt fysiskt handikapp.
Wessner, Gudrun
Sketna Gertrud och kung Magnus kalas
Gertrud räddar Magnus Erikssons bröllop. Lättläst, skojig men väl
crazy för att vara historiskt korrekt.
Wessner, Gudrun
Sketna Gertrud och råttjakten
Gertrud ingriper för att rädda gråbröderna från en invasion av
råttor när de ska renskriva kung Magnus Erikssons nya stadslag.
Lättläst, skojig men väl crazy för att vara historiskt korrekt.
www.kalmarlansmuseum.se
www.nydalaklostertradgard.se
www.riddarklubben.se
http://www.sophiasatelje.se/forlaget.htm
Försäljning av mönster till historiska
dräkter.
Försäljning av material och medeltida
föremålskopior.
http://www.handelsgillet.se/
20
www.jkpglm.se
e-post [email protected]
tel 036-30 18 00
21
