Överenskommelse mellan Region
Örebro län, kommunerna i Örebro
län och NSPH avseende samarbete
kring personer med psykiska
funktionsnedsättningar
Uppdaterad 2015-04-23
Överenskommelsen är giltig t.o.m 2016-12-31
Arbetsgrupp med representanter från
landstinget, kommunerna och NSPH
Ansvarig: Erik Sjöberg
Med rekommendation från Vilmermöte 2015-09-11
2
Innehåll
Sammanfattning ......................................................................................................................... 3
1.
Inledning.......................................................................................................................... 4
2.
Bakgrund ......................................................................................................................... 4
3.
Syfte ................................................................................................................................ 4
4.
Stödjande strukturer för samarbete i Örebro län ............................................................. 4
5.
Samverkan som kunskapsfält .......................................................................................... 5
6.
Inventering av målgruppens behov ................................................................................. 7
7.
Gemensamma mål för landstingets och kommunernas verksamheter ............................ 9
8.
Överenskommelser, avtal och rutiner för samarbete mellan landstinget och
kommunerna ................................................................................................................. 11
9.
Ansvar för utredning och behandling ............................................................................ 11
10. Ansvar för boende ......................................................................................................... 12
11. Ansvar för sysselsättning och arbetsrehabilitering........................................................ 12
12. Ansvar för hjälpmedel ................................................................................................... 13
13. Stöd till anhöriga och närstående .................................................................................. 13
14. Insatser som berör barn och unga från både kommun och landsting ............................ 13
15. Kontinuerlig gemensam uppföljning och utvärdering av hur överenskommelsen
tillämpas ....................................................................................................................... 14
16. Former för hur tvister ska lösas ..................................................................................... 14
3
SAMMANFATTNING
Den 1 januari 2010 infördes nya paragrafer i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och i
Socialtjänstlagen (2001:453) som tydliggör kommunernas och landstingens skyldighet att arbeta fram
överenskommelser om samarbete.
Det har i många sammanhang, nationellt och i länet, konstaterats att det finns ett stort behov av
samverkan. Många brukare behöver insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst, ofta även
från andra myndigheter och aktörer, för sin återhämtning och re/habilitering.
I överenskommelsen slås fast att brist på resurser aldrig får vara ett skäl till att avstå från samarbete.
Denna överenskommelse syftar till att ge vägledning och direktiv till chefer och
förtroendevalda och andra beslutsfattare för att dessa ska kunna skapa långsiktiga strukturer
för samverkan och ansvarsfördelning. Överenskommelsen ska dessutom ge vägledning i
samarbetsfrågor till medarbetare (utan chefsansvar) i kommuner och landsting och till brukare
och anhöriga som vill få kunskap om vad som gäller för samarbetet mellan psykiatrin och
kommunerna beträffande personer med psykiska funktionshinder. Överenskommelsen
behandlar dessutom hur uppföljning och utvärdering ska bedrivas samt hur eventuella
framtida tvister ska lösas.
Målgrupper
Alla individer med psykisk funktionsnedsättning som kräver samarbete i någon form, oavsett ålder.
De grupper som särskilt lyfts fram i denna överenskommelse är
1.
2.
3.
4.
Personer med psykisk störning och samtidigt missbruk
Barn och ungdomar med psykiska och sociala problem samtidigt
Äldre med psykisk funktionsnedsättning
Personer dömda till rättspsykiatrisk vård
Huvudmännens gemensamma målsättning och ambition
En gemensam målsättning och ambition är en grundläggande utgångspunkt för denna
överenskommelse. Målen nedan har samtliga bäring på de tidigare angivna målgrupperna.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Kommunerna i länet och landstinget har som gemensamt mål att ge insatser som
garanterar en säker och evidensbaserad vård/omsorg av hög kvalitet för den enskilda
patienten/brukaren.
Kommuner och landsting ska säkra att patienter/brukare inte ”faller mellan stolarna”.
Samarbete ska tjäna ett tydligt syfte och bör alltid medföra ett ”mervärde” för
brukaren/patienten.
Personalen i kommuner och landsting ska ha ett tydligt uppdrag och goda förutsättningar
till samarbete.
Chefen ska ge medarbetarna aktivt stöd i uppdraget att samarbeta.
Landstinget och kommunerna i länet ska tillhandahålla webbaserad information, eller
mot-svarande, där det beskrivs var i landstinget och kommunerna barn och unga med
psykisk ohälsa och deras familjer kan vända sig för att få vård, stöd och hjälp.
För att stimulera till en ökad patient- och brukarmedverkan i vården/omsorgen har en
handlingsplan utformats av kommuner och landsting tillsammans med
brukarorganisationerna med handläggning via samverkansgrupp Vilmer hösten 2013.
I samarbetet med metod Integrerad psykiatri har en rutin utformats vilken antogs av
samverkansgrupp Vilmer/Vilgot hösten 2013.
4
Överenskommelsen har kompletterats med en handlingsplan med riktade aktiviteter för
implementering och genomförande. Till grund för handlingsplanen ligger en uppföljning av gällande
överenskommelse.
1. INLEDNING
Socialstyrelsen har i Meddelandeblad Nr1/2010 klargjort syfte och innehåll i de
samarbetsöverenskommelser landstingen och kommunerna är skyldiga att arbeta fram. De nya
bestämmelserna tydliggör och förstärker huvudmännens ansvar på området. Detta innebär
krav på kommuner och landsting att ingå formaliserade och övergripande överenskommelser.
Ovanstående får till konsekvens att landstingen och kommunerna måste skapa goda
strukturella förutsättningar för ett effektivt samarbete i patientens/brukarens intresse. De
medarbetare som finns ute på fältet ska förväntas samarbeta konstruktivt i situationer och
miljöer som ställer höga krav på kompetens och kreativitet. Ledningens stöd till medarbetarna
kan i dessa situationer inte nog understrykas.
Det finns också anledning att inledningsvis understryka att brist på resurser aldrig får vara
ett skäl till att avstå från samarbete.
2. BAKGRUND
Behov av samverkan
Många brukare behöver insatser från både hälso- och sjukvård samt socialtjänst, ofta även
från andra myndigheter och aktörer, för sin återhämtning och re/habilitering. När det gäller
barn och unga är även samverkan med skolan i dess olika former viktig.
Socialstyrelsen konstaterar i sitt meddelandeblad att det finns flera tunga motiv för
samverkan. Det främsta motivet är att stödja brukarens egen återhämtningsprocess. Andra
motiv kan vara att antalet personer med komplexa behov ökar liksom fragmentiseringen inom
både hälso- och sjukvård och socialtjänst. Samverkan kan avlasta brukaren från bördan att
själv hitta rätt i vård- och stödapparaten och förhindra att individen ”faller mellan stolarna”.
3. SYFTE
Överenskommelsen ska i första hand ge direktiv och vägledning till chefer och
förtroendevalda och andra beslutsfattare för att dessa ska kunna skapa långsiktiga strukturer
för samverkan och ansvarsfördelning. Överenskommelsen ska dessutom ge vägledning i
samarbetsfrågor till medarbetare (utan chefsansvar) i kommuner och landsting och till brukare
och anhöriga som vill få kunskap om vad som gäller för samarbetet mellan Psykiatrin och
kommunerna beträffande personer med psykiska funktionshinder.
4. STÖDJANDE STRUKTURER FÖR SAMARBETE I ÖREBRO LÄN
I Örebro län pågår sedan lång tid ett omfattande samarbete mellan landstinget och
kommunerna inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Syftet med samverkan är att bedriva
en god vård och omsorg med god kvalitet och ett effektivt resursutnyttjande till gagn för de
länsinvånare som behöver hjälp och stöd. Det finns i länet upparbetade strukturer för
samverkan. I denna struktur finns MARIT som är en parlamentariskt sammansatt grupp.
5
Gruppens huvudsakliga uppgift är att ta ett länsansvar för strategiska, länsövergripande
utvecklings- och samverkansfrågor samt att initiera arbetet på läns- och lokalnivå.
På förvaltningschefsnivå finns tjänstemannagruppen VILGOT för samverkan inom
äldreområdet samt funktionshinder och individ och familjeområdet. Tjänstemannagruppen
bereder frågorna, tar beslut om samarbetsformer i överenskommelser eller hänskjuter till den
politiska samverkansgruppen för ställningstagande.
På nästa nivå finns Vilmergruppen som består av ledande tjänstemän i kommuner, landsting
och Regionförbundet och har som ansvar att samordna frågor som berör insatser inom
området psykisk ohälsa och missbruk. Barn- och ungdomsgruppen har motsvarande
uppdrag för insatser för åldersgrupp 0 – 18 år. Dessutom finns Gränssnittsgruppen som har
till uppdrag att verka för en välfungerande samordning mellan länets kommuner och
landstinget för patienter/brukare som har behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och
omvårdnadsinsatser inom somatisk hälso- och sjukvård och habilitering. Gruppens arbete kan
ha betydelse för gruppen äldre med psykisk funktionsnedsättning.
5. SAMVERKAN SOM KUNSKAPSFÄLT
Samverkan är ett samspel mellan parters olika regelverk, organisation och synsätt.
Riksrevisionsverket (RRV) beskriver de främsta orsakerna till bristande samverkan i en
rapport från 2011 (regeringens skrivelse Skr. 2011/12:23). Författarna menar att det ofta
saknas en tydlig förankring uppåt i organisationen vilket ibland får till konsekvens att ingen
part påtar sig ett helhetsansvar för samverkan. Det saknas ofta en helhetsbild över individens
situation och verksamheterna styrs av olika budgetar. RRV konstaterar också att
prestationsbaserade ersättningssystem missgynnar samverkan.
Det som främjar samverkan är stabilitet i organisationerna och god förankring för samverkan
på olika nivåer. Det krävs resurser för att bygga samverkansstrukturer och god kunskap om
varandras organisationer med upparbetade rutiner för att hantera samverkansfrågor.
Främjande faktorer för samverkan är tid, respektfullt bemötande, ledningens stöd samt
kunskap om varandra och det man skall samverka om. En god samverkan kräver genomtänkta
strukturella betingelser samt att det finns förståelse mellan de samverkande och en ömsesidig
respekt för varandra (Berth Danermark, Örebro Universitet).
Samverkan har inte något egenvärde. Det måste finnas tydliga motiv för samverkan. De
insatser som psykiatrin, primärvården och kommunerna erbjuder kännetecknas ofta av en hög
komplexitet. Fragmentering av insatserna är en klar riskfaktor. Likaså att individer faller
”mellan stolarna”. Detta kan motivera att samverkan inleds med syftet att skapa bättre
kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet och effektivare utnyttjande av existerande resurser.
(Runo Axelsson, Göteborgs Universitet)
I Örebro län har den så kallade baspersonalen fått omfattande utbildningsinsatser via PRIOprojekten. Under flera års tid har Socialstyrelsen beviljat medel för utbildning till personal i
kommuner och landsting som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk
sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Utbildningarna har genomförts med ett tydligt
samverkansperspektiv och därmed ökat kompetensen inom området. En arbetsgrupp
bestående av personal från psykiatrin, kommunerna och NSPH i Örebro län samt
projektledare har säkrat kvalitén i satsningarna. Insatserna har ökat kompetensen och
medvetenheten om vad som är evidensbaserad vård/omsorg. Här kan särskilt nämnas de
6
omfattande utbildningsinsatser som genomförts inom området integrerad psykiatri – case
management som är en metod med gediget forskningsstöd.
En arbetsgrupp bestående av personal från kommuner och psykiatrin har inom ramen för NUprojektet kartlagt möjlighet och hinder för samverkan. Arbetet är dokumenterat i form av en
tabell. Dokumentationen bifogas överenskommelsen. (BILAGA 3)
Samverkan, samarbete och samordning
De nyckelbegrepp som används i sammanhanget är samverkan, samarbete och samordning.
”Samarbete används för att beteckna (horisontella) mellanmänskliga relationer med och kring
enskilda brukare till exempel i informella nätverk. Samordning betecknar stödstrukturer för
sådant samarbete, som till exempel övergripande (samordnings-) rutiner, ledningsgrupper för
principiella frågor etc.
Definitionen eller modellen ska också illustrera att samarbets- och samordningsperspektiven
samspelar och i verkligheten är beroende av varandra om samverkan ska bli långsiktigt
framgångsrik. Processen i sin helhet måste också bygga på gemensam diskussion om
värdegrund och etik” (Samverkan i re/habilitering – en vägledning, Socialstyrelsen, s. 31).
Lagstiftning, propositioner, offentliga utredningar m.m. som reglerar
samarbete
Det finns ett flertal lagar, propositioner och offentliga utredningar som i olika grad påverkar
och reglerar samarbetet kring personer med psykiska funktionsnedsättningar. För att skapa
ökad förståelse för de förutsättningar som ligger som bakgrund till denna överenskommelse,
listas nedan de viktigaste styrande formalia i sammanhanget.
•
Bestämmelser om individuell plan: den 1 januari 2010 infördes en lagstadgad
skyldighet i både HSL (3 f §) och SoL (2 kap. 7 §)
•
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för
habilitering och rehabilitering (SOSFS 2008:20)
7
•
Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård m.m.
•
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
•
Socialtjänstlagen (2001:453)
•
Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387)
•
Offentlighets- och sekretesslag (SFS, 2009:400)
•
Regeringens proposition 2008/09:193, vissa psykiatrifrågor m.m.
•
Nationell psykiatrissamordning, SOU 2006:100
Därutöver kan nämnas Nationella riktlinjer (schizofreni samt missbruks- och beroendevård)
som har en annan status än ovanstående dokument men trots det har stor påverkan på hur
landsting och kommuner samarbetar.
6. INVENTERING AV MÅLGRUPPENS BEHOV
Många brukare behöver för sin återhämtning insatser från både psykiatrin, socialtjänsten och i
många fall även från andra myndigheter och aktörer på samhällsarenan. I den inventering som
arbetsgruppen genomfört, har ett antal grupper av brukare/patienter definierats utifrån deras
komplexa problematik som bl.a. kräver att inblandade aktörer samverkar.
Nämnda fyra grupper nedan ska ses som särskilt viktiga i sammanhanget efter som deras
problematik ofta kännetecknas av en hög komplexitet. Dock omfattar denna
överenskommelse alla grupper, barn, unga, vuxna och äldre med psykisk
funktionsnedsättning som kräver samarbete i någon form.
•
•
•
•
Personer med psykisk störning och samtidigt missbruk
Gruppen kännetecknas av en komplex problematik där insatser från flera huvudmän
vanligen krävs.
Barn och ungdomar med psykiska och sociala problem samtidigt
Gruppen kräver i många fall insatser från flera håll varför samverkan är ett nödvändigt
instrument för framgångsrika insatser.
Äldre med psykisk funktionsnedsättning
Stor risk för läkemedelsbiverkan. Äldre är ofta multisjuka och har
läkemedelsbehandling för flera sjukdomar. Samarbete krävs.
Personer dömda till rättspsykiatrisk vård
Gruppen kännetecknas av en komplex problematik med både medicinska och sociala
konsekvenser.
8
Brukarorganisationernas syn på inflytande och deltagande i
vården/omsorgen
Brukar- och anhörigorganisationerna är och ska vara en resurs för både kommuner och
landsting. I detta ligger att dessa ska ha både ett inflytande och ett ansvar. Här finns
mycket kunskap och erfarenheter som är viktiga i det psykiatriska arbetet. Kommuner
och landsting kan med fördel använda anhöriga och brukare/patienter som konsulter
och föreläsare till exempel i gemensamma utbildningar. Samarbete ska i sin
förlängning förhindra att brukare och patienter ”faller mellan stolarna”.
Det är viktigt att det finns representanter från brukar- och anhörigorganisationer i alla
de grupper som kommuner och landsting inrättar för planering/utveckling och
uppföljning av den psykiatriska vården. Dessa representanter ska få tillgång till samma
information som övriga i gruppen. Representanterna från brukar- och
anhörigorganisationer bör vara arvoderade.
Med inflytande följer också ett ansvar. De personer som representerar anhörig- och
brukarföreningar ska kunna tala för de personer som har en psykisk
funktionsnedsättning. Det innebär att representanterna måste aktualisera de frågor som
deras respektive organisationer arbetar för. Det går inte att tala enbart för sina egna
personliga frågor.
Brukarorganisationerna ansvar för att välja ut rätt personer för de olika uppdragen. De
personer som ska representera en organisation måste vara lämpliga för sitt uppdrag och
ha kunskap och intresse av att arbeta med organisationens viktiga frågor. Om
brukarorganisationen väljer en representant som inte klarar av sitt uppdrag bör man
välja en ny representant.
Även anhöriga och andra närstående behöver stöd. Syftet med att stödja anhöriga är
fram-för allt att minska deras fysiska och psykiska belastning. Kommunerna har ett
uttalat an-svar inom detta område vilket regleras i Socialtjänstlagen, 5 kap. 10§. Man
understryker dock från anhörighåll att man inte vill överta ansvaret från psykiatrin när
en patient blir utskriven eller permitterad från sluten vård. Det är dessutom viktigt att
anhöriga får infor-mation när en patient blir utskriven från psykiatrisk vårdavdelning.
Anhöriga bör bjudas in till landstingets och kommunens gemensamma vårdplanering
(under förutsättning att brukaren/patienten önskar detta). Brukaren kan ofta vara
osäker på vad han/hon behöver hjälp med, och detta kan då leda till att brukaren tackar
nej till nödvändig hjälp. Detta ger då som konsekvens att brukaren trots allt faller
mellan stolarna och inte får rätt hjälp. När anhöriga är med kan dessa hjälpa brukaren
att lyfta fram information som är viktig för bedömningen av hjälpbehovet.
Brukarorganisationernas syn på inflytande och deltagande är i linje med
lagstiftningens intentioner inom området.
Texten under rubriken ”Brukarorganisationernas syn på inflytande…” är förankrat i och
skrivet av brukarrepresentationen i arbetsgruppen. I nästa avsnitt om huvudmännens
gemensamma målsättning och ambition redovisas hur kommunerna och landstinget vill
samarbeta och möta de önskemål om inflytande som formulerats i detta avsnitt.
9
7. GEMENSAMMA MÅL FÖR LANDSTINGETS OCH
KOMMUNERNAS VERKSAMHETER
Huvudmännens gemensamma målsättning och ambition
En gemensam målsättning och ambition är en grundläggande utgångspunkt för denna
överenskommelse. Målen nedan har samtliga bäring på de tidigare angivna målgrupperna. De
fem första målen är av övergripande karaktär och de övriga mer konkreta och därmed lättare
att följa upp.
Kommunerna i länet och landstinget har som gemensamt mål att ge insatser som garanterar en
säker och evidensbaserad vård/omsorg av hög kvalitet för den enskilda patienten/brukaren.
1. Kommuner och landsting ska säkra att patienter/brukare inte ”faller mellan stolarna”.
2. Samarbete ska tjäna ett tydligt syfte och bör alltid medföra ett ”mervärde” för
brukaren/patienten.
3. Personalen i kommuner och landsting ska ha ett tydligt uppdrag och goda förutsättningar
till samarbete.
4. Chefen ska ge medarbetarna aktivt stöd i uppdraget att samarbeta.
5. Landstinget och kommunerna i länet ska tillhandahålla webbaserad information, eller
motsvarande, där det beskrivs var i landstinget och kommunerna barn och unga med
psykisk ohälsa och deras familjer kan vända sig för att få vård, stöd och hjälp.
6. För att stimulera till en ökad patient- och brukarmedverkan i vården/omsorgen har en
handlingsplan utformats av Kommuner och landsting tillsammans med
brukarorganisationerna med handläggning via samverkansgrupp Vilmer hösten 2013.
7. I samarbetet med metod Integrerad psykiatri har en rutin utformats och antagits av
samverkansgrupp Vilmer/Vilgot hösten 2013.
Överenskommelsen har under hösten 2013 kompletterats med en handlingsplan med riktade
aktiviteter för implementering och genomförande. Handlingsplanen har under 2014 reviderats. Till
grund för handlingsplanen ligger en uppföljning av gällande överenskommelse.
Särskilt angelägna områden
Integrerad psykiatri - Case management (CM)
Omfattande utbildningssatsningar har de senaste åren gjorts inom området integrerad
psykiatri. Metoden är förankrad i kommunernas och psykiatrins ledningsorganisation. Den
fortsatta utvecklingen av CM är av stor strategisk vikt. I länet upprättas resursgrupper kring
den enskilda brukaren. En resursgrupp inrättas när brukaren, landstinget och kommunen
finner det som lämpligt. Metoden syftar till att optimera resurserna kring patienten och
stödja/underlätta brukarens återhämtning. De individer som blir föremål för CM-insatser
kännetecknas av en komplex problematik, vilket oftast innebär en psykossjukdom.
Individuell plan
Sedan den 1 januari 2010 finns likalydande bestämmelser i HSL (3 f §) och SoL (2 kap 7 §)
som innebär att landsting och kommun tillsammans ska upprätta en individuell plan när den
enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen hänvisar i sin termbank till begreppet samordnad individuell plan; som kan
användas som en huvudterm och som i sin betydelse är synonymt med individuell plan.
10
Samordnad individuell plan (SIP) ska upprättas när den enskilde har behov av insatser både
från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det räcker att en av huvudmännen gör en
bedömning att en individuell plan behövs för att skyldigheten ska inträda för båda. Även den
enskilde, dennes närstående eller någon annan kan ta initiativ till att kommun eller landsting
prövar om det behövs en plan. Individuell plan är ett grundläggande instrument för gott
samarbete på det basala planet. Syftet är att säkerställa samarbetet mellan huvudmännen så att
den enskildas samlade behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodoses.
En rutin för SIP är framarbetad i en arbetsgrupp med representanter från landstinget och
kommunerna i länet. I rutinen framgår hur planer ska upprättas när den enskilda har behov av
insatser från båda huvudmännen. Rutinen är beslutad i länets samarbetsforum Vilmer och
Barn- och ungdomsgruppen (som tidigare beskrivits i detta dokument).
Rutin för SIP (beslutad i reviderad version 2013-05-29)
Överenskommelse om SIP i länet (beslutad i Vilgot, maj 2013)
Båda dokumenten finns också i sammanställning av aktuella rutiner och överenskommelser i
bilaga nr 2.
God läkemedelsbehandling för äldre
Läkemedel vid psykossjukdom, psykotiska symptom och allvarliga beteendesymptom som
aggressivitet är starkt förknippade med biverkningar som passivitet och kognitiv störning.
Äldre med psykiska funktionshinder ska enligt denna överenskommelse särskilt
uppmärksammas. Det pågår nu ett projekt initierat av Sveriges kommuner och landsting som
syftar till att skapa ett bättre liv för sjuka äldre. Primärvården har ett viktigt ansvar för den
översyn av äldres läkemedel som görs inom projektet. Specialistläkargruppen i psykiatrin
förväntas samverka i denna översyn när det gäller läkemedel som kräver psykiatrisk
specialistkompetens. En trygg boendesituation är en viktig komponent i sammanhanget varför
även det kommunala ansvarsområdet berörs.
Självskadebeteende
Ett annat viktigt utvecklingsområde är bemötande och samordning av resurser kring
personer med självmordstankar och självskadebeteende. Detta är en grupp som lätt faller
mellan stolarna.
Tillståndet är allvarligt varför koordinering i ett bredare sammanhang är nödvändigt.
Detta område behandlas mer utförligt i handlingsplanen för framtida utveckling av
överenskommelsen om samarbete.
Hemsjukvård för personer med psykisk störning
En överenskommelse om hemsjukvård för personer med psykisk störning har under 2015
slutits. Överenskommelsen bifogas.
inventering av gruppen ”personer med psykisk störning” som genomfördes under 2012 har
bildat grund för överenskommelsen.
11
8. ÖVERENSKOMMELSER, AVTAL OCH RUTINER FÖR
SAMARBETE MELLAN LANDSTINGET OCH KOMMUNERNA
Arbetsgruppen har genomfört en inventering av de överenskommelser/avtal som finns och
som berör samarbete/samverkan kring personer med psykiska funktionshinder i Örebro län.
När det gäller överenskommelser på länsdelsnivå, hittades ett antal sådana. Dock var de inte
reviderade på många år. Arbetsgruppens bedömning är att de saknar giltighet idag.
På länsnivå finns det ett 10-tal överenskommelser som är i bruk och som är skrivna och/eller
reviderade på senare tid.
Örebro läns landsting, Regionförbundet och kommunerna i länet har en gemensam
samverkansportal på Internet. Här kan man bl.a. hitta många av de avtal och
överenskommelser som har slutits mellan ÖLL och kommunerna i länet.
(http://www.orebroll.se/ovkoll)
En förteckning av dessa inaktuella dokument finns i bilaga 1.
Aktuella avtal, överenskommelser, rutiner och riktlinjer redovisas i förteckning bilaga 2 .
9. ANSVAR FÖR UTREDNING OCH BEHANDLING
Psykiatrin ska utreda, diagnostisera, behandla, vårda och rehabilitera patienter med
psykiska störningar som kräver psykiatrins specialistkompetens och resurser i öppna och
slutna vårdformer.
Psykiatrin ska kännetecknas av en välfungerande och ändamålsenlig samverkan både internt
och externt. Kommunerna, primärvården, habiliteringen, Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen är särskilt viktiga samarbetspartners, men också anhörigas och andra
externa partners medverkan är viktig. Samverkan ska fokusera både på patientens psykiatriska
och somatiska vårdbehov. Arbetsmetodiken i psykiatrin ska vara inriktad på att i samverkan
med vårdgrannar, tidigt upptäcka psykiska störningar och ge tidiga insatser, särskilt för de
personer som för första gången gjort ett suicidförsök eller nyinsjuknat i en psykos.
Psykiatrin ska medverka i kompetensutbyte med primärvården, specialistsjukvården och
kommunerna i syfte att förbättra det totala omhändertagandet av personer med psykiska
funktionsnedsättningar.
Det gemensamma ansvaret med andra huvudmän tydliggörs dels i utformning av rutiner för
specifika insatser som exempelvis integrerad psykiatri och dels när den samordnade
individuella planen upprättas. Ansvarsfördelningen dokumenteras.
12
10. ANSVAR FÖR BOENDE
I socialtjänstlagen (2001:453) framgår att kommunen har det yttersta ansvaret för att
kommuninvånarna får det stöd och den hjälp de behöver. Dessutom ska socialnämnden
underlätta för individerna vad gäller arbete, bostad och utbildning. Hemlösa individer har en
ökad risk för inläggning på psykiatrisk avdelning och har svårare att följa en behandlingsplan
vilket påverkar hälsan negativt samt hindrar individen på ett flertal livsområden. Med eget
boende anses en ordinarie fullvärdig bostad med kontrakt.
I de Nationella riktlinjerna för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande
tillstånd framgår att hemlösa personer bör erbjudas en långsiktig boendelösning utan krav på
att följa behandling eller andra krav på att ta emot sociala insatser. För att målgruppen ska
uppleva stabilitet i sitt boende behövs olika boendeformer och stöd i ordinärt boende.
Individer ska kunna erbjudas ett adekvat stöd i ordinärt boende beviljat genom
socialtjänstlagen eller särskilt boende enligt SoL eller LSS. Om ett adekvat anpassat stöd
uteblir ökar risken för vräkning, hemlöshet samt sjukhusvistelser.
Det är viktigt att tidigt samordna stödet kring målgruppen för att minska risken för hemlöshet.
Samordnade insatser bidrar till ett snabbt och effektivt stöd för målgruppen och de
gemensamma insatserna skall kunna ges i individens närmiljö. En förutsättning för att
samordningen skall vara effektiv är att individen ställs i centrum och är delaktig i beslut och
vårdplanering.
Det gemensamma ansvaret med andra huvudmän tydliggörs dels i utformning av rutiner för
specifika insatser som exempelvis integrerad psykiatri och dels när den samordnade
individuella planen upprättas. Ansvarsfördelningen dokumenteras.
11. ANSVAR FÖR SYSSELSÄTTNING OCH
ARBETSREHABILITERING
Socialnämnden skall enligt socialtjänstlagen (2001:453) verka för att personer med
funktionsnedsättningar får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och medverka till att
den enskilda får en meningsfull sysselsättning.
I de Nationella riktlinjerna för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande
tillstånd framgår att det stödet skall utgå från individens vilja och motivation och syfta till att
ge ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I riktlinjerna konstateras att detta är mer
effektivt med ett individuellt anpassat stöd jämfört med andra typer av arbetsförberedande
träningsmodeller. Även personer som inte har motivation eller förmåga till ett lönearbete skall
enligt riktlinjerna ges möjlighet till meningsfull individanpassad sysselsättning.
Att erbjuda ett anpassat stöd ställer stora krav på samordningen mellan psykiatri, socialtjänst,
Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Att personer ges en meningsfull sysselsättning är
något som inte bör utgå från ålder. Rätten till en sysselsättning med ett meningsfullt innehåll
är något som fortsätter efter 67 år. Därför bör denna typ av insatser inte vara begränsade till
någon specifik åldersgräns utan skall utgå från individens vilja och förmåga.
Det gemensamma ansvaret med andra huvudmän tydliggörs när den samordnade individuella
planen upprättas. Ansvarsfördelningen dokumenteras.
13
12. ANSVAR FÖR HJÄLPMEDEL
Medicintekniska produkter omfattar en mängd olika produkter, från enkla
förbrukningsartiklar till komplicerade högteknologiska utrustningar och används för diagnos,
behandling och rehabilitering inom alla nivåer av hälso- och sjukvård. Utvecklingen går mot
att alltmer teknisk utrustning placeras i hemmen. Dagens vårdkedja blir alltmer
sammanhängande och sträcker sig över olika vårdgivare såsom landsting, kommuner och
privata vårdgivare. Ansvarsfördelning mellan vårdgivare varierar men ska inte vara avgörande
för hur medicintekniska produkter hanteras i vården och omsorgen.
Kommunerna i Örebro län ansvarar för omvårdnadshjälpmedel som behövs för att vårda
människor med olika funktionsnedsättningar i särskilt boende, hemtjänst och kommunal
hemsjukvård. Landstinget svarar för individuellt utprovade hjälpmedel (personliga
hjälpmedel) oavsett boendeform.
13. STÖD TILL ANHÖRIGA OCH NÄRSTÅENDE
I Örebro län finns riktlinjer för stöd till anhöriga i Örebro län. Riktlinjerna är antagna av
Vilgotgruppen. Med närstående menas i detta sammanhang en person som vårdar/hjälper
eller stödjer en närstående som på grund av ålder, sjukdom eller funktionshinder behöver
en betydande insats för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
Riktlinjen tydliggör kommunernas ansvar för att tidigt komma i kontakt med anhöriga för att
ge information, erbjuda stöd och kontinuerlig kontakt. Det fastslås också att landstinget och
kommunerna ska samarbeta inom detta område.
I psykiatriförvaltningen finns en rutin för bemötande av närstående i psykiatrin. I rutinen
konstateras att ett bra bemötande av närstående kan vara helt avgörande för ett gott
behandlingsresultat och att man i större utsträckning måste ta tillvara den kunskap och
erfarenhet som uppstår i mötet med den som drabbats av psykisk ohälsa eller störning.
Rutin och riktlinje se förteckning i bilaga 2.
14. INSATSER SOM BERÖR BARN OCH UNGA FRÅN BÅDE
KOMMUN OCH LANDSTING
Landstinget och kommunerna samordnar insatserna i ett länsperspektiv via Barn- och
ungdomsgruppen. I denna gruppering ingår ansvariga chefer i socialtjänsten, skolan,
primärvården, barnmedicin, psykiatrin och med Regionförbundet som en sammanhållande
länk.
En viktig uppgift för Barn och Unga gruppen är att uppmärksamma områden med behov av
stöd för samarbete och ta initiativ till framarbetande av nya och kompletterande rutiner och
handlingsplaner.
Områden som särskilt ska prioriteras är;
•
•
att säkerställa att samarbetsrutiner och att ansvarsfördelning för barn och unga som är
placerade i HVB eller särskilda ungdomshem ska vara tydliga och kända.
att implementera överenskommelsen om Samordnad individuell plan.
14
Dessutom ska gruppen bidra till att uppfylla de nationella kraven på en tydlig webbaserad
information, eller motsvarande, om var i landstinget och kommunerna barn och unga med
psykisk ohälsa och deras familjer kan vända sig för att få vård, stöd och hjälp.
15. KONTINUERLIG GEMENSAM UPPFÖLJNING OCH
UTVÄRDERING AV HUR ÖVERENSKOMMELSEN TILLÄMPAS
De berörda samverkansgrupperna Vilmer och Barn och Unga ska kontinuerligt följa och
stödja genomförandeprocessen av denna överenskommelse och har det övergripande ansvaret
för att överenskommelsen följs upp. Denna uppföljning ska göras en gång om året och ska ha
fokus på vilka resultat som uppnåtts för brukarna/patienterna. Därutöver görs en allmän
översyn av överenskommelsens innehåll.
Efter två år görs en fördjupad analys/utvärdering kring överenskommelsens effekter utifrån
mål och ambitioner. Även innehållet får då en grundlig översyn. Utvärderingen ska innehålla
både kvalitativa och kvantitativa data.
Exempel på metoder som kan användas för uppföljning och utvärdering av denna
överenskommelse är enkäter, fokusgrupper och brukarrevision.
Uppföljning och utvärdering ska göras tillsammans med brukar- och
närståendeorganisationer.
16. FORMER FÖR HUR TVISTER SKA LÖSAS
I de fall som man inte är överens med samarbetspartnern om tolkningen och tillämpningen av
denna överenskommelse ska man i första hand försöka att lösa problemet tillsammans med
samarbetspartnern. I de fall man inte kommer överens delger man problemet till närmaste
chef (chefslinjen).
I de fall oenighet inte kan lösas i chefslinjen lyfts frågan till berörd samverkansgrupp Vilmer
eller Barn och unga.
15
BILAGA 1
Äldre överenskommelser på länsdels- och länsnivå som inte längre har
giltighet eller är i behov av revidering
Arbetsgruppen har inventerat förekomsten av överenskommelser/avtal som reglerar
samarbetet i länet. För kännedom redovisas här äldre och utgångna överenskommelser:
Överenskommelser i västra länsdelen
•
Lokalt samarbete mellan psykiatriska kliniken i Karlskoga och Karlskoga, Laxå
och Degerfors kommun. Senast reviderat 2005-11-17
•
Avtal om Dagvårdsenheten Gryningen, 1987-01-22. Reviderat 1994-01-28
Överenskommelser i södra länsdelen
•
Lokala riktlinjer för samarbete (avseende insatser till psykiskt sjuka och till
personer med psykiska funktionshinder). 2001-12-04.
Överenskommelser i Örebro kommun
•
Samarbetsavtal mellan Örebro kommun och Örebro läns landsting om barn- och
ungdomspsykiatrisk vård och kommunala insatser. 2002-01-15
•
Betalningsansvar för barn- och ungdomar med sammansatt problematik. 2001-04-02
•
Samarbetsavtal mellan Örebro kommun, social omsorg och Örebro läns landsting,
primärvård, psykiatri och habilitering. (beroendevård) Upprättat 2003-01-15.
Undertecknat av Bo Anderson, Psykiatri/Hab
Överenskommelser i norra länsdelen
•
Lokal samarbetsöverenskommelse – inom hälso- och sjukvård samt omsorg mellan
Lindesbergs lasarett, primärvården och psykiatrin/habiliteringen i norra länsdelen samt
kommunerna i Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora. Upprättad
2007-07-01
Örebro län
•
Överenskommelse avseende ansvarsfördelning mellan kommun och landsting. 200706-07 Undertecknad av ordf i Marit, Håkan Bergman och vice ordf Carina Dahl
•
Samarbetsavtal mellan kommunerna och landstinget i Örebro län inom hälso- och
sjukvård. 1999-08-25. Sign Sören Gunnarsson, ordf i landstingsstyrelsen och DanÅke Moberg, kommunstyrelsens
16
BILAGA 2
Aktuella överenskommelser angivna under punkt 8, Överenskommelser,
avtal och rutiner för samarbete mellan landstinget och kommunerna.
•
Överenskommelse om SIP. 2013-06-01
•
Avtal angående tillnyktring, 2013-05-17
•
Överenskommelse angående samverkan kring samordnad individuell planering,
Regionförbundet och ÖLL, 2013-05-17
•
Förebygga och behandla missbruk och beroende – kommunerna och landstinget i
Örebro län. Policy förankrad i Vilmergruppen och beslutad av ordförande i
landstingsstyrelsen och kommunstyrelsen. 2013-03-15
•
Överenskommelse om fördelning av ansvar för vård och behandling mellan Psykiatrin
och Primärvården, 2012-01-01
•
Rutin för samordnad individuell plan (SIP), 2012
•
Samverkansavtal mellan kommunerna och landstinget i Örebro län inom hälso- och
sjukvård, socialtjänst, elevstöd och skolhälsovård, mars 2011
•
Överenskommelse om fördelning av ansvar mellan Psykiatrin och Primärvården inom
hälsoval. Gäller inom området barn och unga med psykisk ohälsa.
•
Överenskommelse avseende Örebro län för en drogfri trafik, 2010-12-01
•
Förlängning av överenskommelse mellan kommunerna i Örebro län, landstinget
Örebro län och Regionförbundet Örebro län ”Kunskap till praktik i Örebro län”
2010-11-26
•
Riktlinjer för diagnostik, behandling och stöd för barn med ADHD. (Antagna av
Vilgotgruppen 2010-05-07 och tillstyrkt av skolchefsgruppen 2010-08-23)
•
Riktlinjer vid läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende, antagna av
Vilgotgruppen 2010-05-07
•
Rutin för tillämpningen i Örebro läns landsting och kommunerna i Örebro län av
Socialstyrelsens föreskrift om samordning av insatser för habilitering och
rehabilitering. (SOSFS 2008:20), mars 2009
•
Riktlinjer för stöd och anhöriga i Örebro län.
17
BILAGA 3
Dokument från Båsenbergadagarna. Personal från kommunerna och psykiatrin har samarbetat
under några intensiva dagar, med detta dokument som resultat. Dokumentet behandlar vilka
aktörer som är involverade, ansvarsfrågan och framtida aktiviteter.
Ansvarig för skrivningen: Berit Hjalmarsson, Örebro kommun.
Se särskilt dokument.
