Om vikten av att stanna upp och lukta på blommorna

advertisement
Nr 2 • 2017
Om vikten av att stanna upp
och lukta på blommorna
En tidning från Svenska kyrkan - Nyköpings församling
Avtryck av
solrosfrön
Låt oss börjar med att fastställa en sak: Min trädgård kommer aldrig att bli omskriven
i ”Sköna Hem” eller något annat glassigt livsstilsmagasin. Den kommer heller aldrig
få frågan om att vara visningsobjekt under ”Öppen trädgårdsdagarna”. För att vara
helt ärlig; min trädgård är en katastrof.
låt Mig ge er några exempel: Det stenomgärdade kryddlandet där gräslöken visserligen ser ganska pigg ut men som i övrigt är helt täckt av kirskål. Grusgången med
sin i och för sig vackert vågiga form men där underarbetet inte blev ordentligt gjort,
så större delen av tiden liknar den mest en gräsgång. De upphöjda odlingsbäddarna
som vittnar om självförsörjningsdrömmen men som numera är en djungel av nässlor.
Ni fattar, va?!
Men låt oss nu innan ni börjar våndas alldeles för mycket fastställa en sak till: Jag
älskar min trädgård! Fördelen med en icke perfekt trädgård är att den lämnar stort
utrymme för spontanitet. De skruttiga trädgårdsmöblerna kan släpas runt och placeras
lite varstans beroende på väder och vind utan att det behöver tas någon hänsyn till
om det ser bra ut eller inte, det varken förstör eller förbättrar intrycket. Vill en slå
upp ett tält behöver en inte vara orolig för att gräset ska bli förstört, grodblad och
maskrosor är nämligen väldigt tåliga. Och när en inte alltför nitiskt rensar ogräs i
sandlådan kommer belöningen framåt sensommaren i form av de vackraste solrosor.
KONTAKT:
Telefon
Växel 0155-751 00
E-post
[email protected]
Församlingsexpedition
Kyrkans hus, V. Storgatan 33, Nyköping
Postadress
Box 103, 611 23 Nyköping
Hemsida
www.svenskakyrkan.se/nykoping
Facebook
svenskakyrkannykoping
jag tänker att jag älskar min trädgård just för att den, i likhet med mig själv, inte
är perfekt. Vi har båda gott om skavanker, ogräs och skuggiga, ogästvänliga ställen som
vi inte så gärna visar upp. Men hos oss båda finns också det som är gott och vackert,
det handlar bara om att välja att se det.
När jag sitter på förstutrappen (byggd av gamla lastpallar), dricker te och betraktar
sädesärlorna som hoppar runt på grusgången, hänger tvätt i björkdungen med vitsippshavet som breder ut sig under mina fötter eller ligger på en filt i skuggan under
den vildvuxna paradisbusken kommer ofta ett Carl Larsson-citat för mig: ”Det är runt
denna plats jorden snurrar, så märkvärdig är den.”
Någon gång i framtiden kanske jag får tid och ork att göra en ”extreme make-over”
av både min trädgård och mig själv, då kommer vi båda att blomstra i all vår prakt
och bara bära god frukt, men tills den dagen kommer tänker jag fortsätta älska min
trädgård precis som den är och öva mig i att tänka att Gud älskar mig på samma sätt:
precis som jag är. Bortom ogräs och missväxt ser han solrosfröna som gror i sandlådan.
Instagram
svkynykoping
AVTRYCK ges ut av Svenska kyrkan,
Nyköpings församling
Ansvarig utgivare Lars Viper
Formgivning Anna Blåder, Lotta Arkeholt
Omslagsfoto Peter Lööv Roos
Upplaga 20 000 ex
Att närheten till natur och växtlighet är viktig för oss människor som en källa till rekreation
och välbefinnande är välkänt. Likaså kan naturens kretslopp, från spirande liv till vissnande
förgängelse och åter hoppfull pånyttfödelse, hjälpa oss att tolka livet. Avtrycks sommarnummer handlar om vår relation till vår gröna omvärld och det ömsesidiga utbyte den innebär
– för att få njuta och leva av skapelsen måste vi också vårda och förvalta den!
2
Att leva i lustgården
Bönor och böner, sallad och salighet – odling och trädgårdar
har en framträdande roll, inte bara i Bibeln, utan i många
religiösa traditioner.
TEXT: LENA ROOS, lektor i religionshistoria, Uppsala universitet
3
FOTO: PETER LÖÖV ROOS
En sak som judendom, kristendom och
islam har gemensamt är föreställningen
om att människans idealtillstånd är i en
underbar trädgård. Där tog mänsklighetens historia sin början, och även efter
jordelivets slut finns längtan efter att få
vila ut i paradisets lustgård.
eftersoM de aBrahaMitiska religionerna har sitt ursprung i ett ökenlandskap så är det kanske inte så konstigt. Det märks också i Bibeln. Sol och
hetta är hotfullt, medan svalka, regn och
grönska är det som ger hopp om liv.
Solen går upp med sin hetta och sveder
gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort
mitt i all sin strävan. (Jakobsbrevet 1:11)
Bibeln har mycket att säga om odlande, ibland konkret, ibland som symbolspråk: om att skörda det man har sått
(till exempel Galaterbrevet 6:7), om att
vara en arbetare i vingården (Matteusevangeliet 20:1-16), om korn som faller i
den goda jorden (Matteusevangeliet 13).
Den uttrycker också en medvetenhet
om att odlandet är en förutsättning för
mänskligt liv, samtidigt som det är beroende av många faktorer utanför vad
människan kan påverka.
att trädgården och dess grödor
är en förutsättning för den mänskliga
existensen märks i många religiösa traditioner. I den grekiska mytologin är
det gudinnan Demeter som är växtlighetens gudinna. Enligt en myt hade underjordens gud Hades rövat bort hennes
dotter Persefone. Hades hade lovat att
Persefone skulle få komma tillbaka till
sin mor, bara hon inte hade ätit något
i underjorden. Dessvärre visade det sig
att hon hade ätit en granatäppelkärna
”I västerländsk tradition har den anlagda
trädgården ofta setts som en motsats till
den hotfulla och okontrollerade naturen.”
och därför måste hon varje år tillbringa
några månader hos Hades. Detta speglas i årets växlingar: när Persefone är i
underjorden så dör växtligheten och när
hon återkommer börjar allt spira igen.
Det är också vanligt att olika myter
berättar hur gudomligheter ger människorna deras viktigaste grödor. Bland olika nordamerikanska ursprungsfolk finns
till exempel myter om majsmodern som
hade givit människorna majsen, som utgjorde basen för kosten.
oftast ifrån redan befintliga naturformationer som infogas i den avskalade
estetiken.
I zenträdgårdarna ingår även tid som
ett viktigt element. De olika delarna som
ingår i trädgården ska påminna om att
allt har en början och ett slut; körsbärsträdet som nu står i blom vissnar om
några dagar. Till och med stenarna i trädgården kommer en dag att vittra ner och
försvinna; det kommer bara ta längre tid
än för körsbärsblommen.
i Västerländsk tradition har den
anlagda trädgården ofta setts som en
motsats till den hotfulla och okontrollerade naturen. På så vis har de islamiska
trädgårdarna utvecklats till en estetisk
och funktionell helhet som samspelar
med arkitektur och porlande vatten.
De kristna klosterträdgårdarna
innehöll allahanda nyttoväxter, både
till klosterköket och medicinalväxter.
De underlättade också för munkarna
och nunnorna att kunna leva i avskildhet, med minimalt med kontakter med
världen utanför klostret eftersom de
genom sina odlingar kunde vara självförsörjande på det mesta.
inoM ZenBuddhisMen sätter man
även stort värde på själva trädgårdsarbetet. Den upplysning som buddhismen
strävar efter kan man lika gärna uppnå
när man krattar en trädgårdsgång, som
när man sitter och mediterar.
Tanken på att trädgårdsarbete är
bra för människan har också tagits upp
av modern vetenskap. Trädgårdsarbete
används till exempel i rehabilitering
av utbrända. Man har också funnit att
vissa mikrober i vanlig jord stimulerar
serotoninproduktionen i kroppen, alltså
ett ämne som gör oss glada och avslappnade, något många odlare har kunnat
vittna om.
Kanske är det en förklaring till att vi
just nu ser en explosion av odlingsintresse över hela Sverige, med trädgårdsbloggar, stadsodlingar och matparker. Det
är bra både för kropp och själ, eller som
vissa säger: ”Det är som att gå i terapi –
och man får tomater”.
det är inte Bara i abrahamitisk
tradition som trädgårdskonsten har
blomstrat. Inom zenbuddhismen, särskilt i Japan, är trädgårdskonsten högt
utvecklad. Där finns inte samma ideal att
trädgården ska stå i motsats till naturen.
Tvärtom utgår trädgårdsanläggningen
Solrosorna på omslaget och på föregående sida är fotograferade vid
Berthåga begravningsplats i Uppsala. Den blommande kvisten är från
St Columba’s House, ett kristet retreatcenter i Woking i England.
4
Att vårda skapelsen
– Som kyrka är det självklart att vi ska ta vårt ansvar att
förvalta och vårda skapelsen.
Det säger Magdalena Fors och Kalle Hansson, präst respektive
kyrkogårds- och fastighetschef i Nyköpings församling, där
anställda och förtroendevalda tillsammans arbetar för att bli
miljödiplomerade.
TEXT: ANNA BLÅDER, kommunikatör FOTO: MAGNUS ARONSON
Arbetsmetoden i Svenska kyrkans miljödiplomering är uppbyggd i olika steg,
där varje steg leder vidare i en arbetsprocess. Medarbetare och förtroendevalda
gör tillsammans en handlingsplan i vilken man anger vilka mål man vill uppnå
och vilka åtgärder som krävs för att nå
målen.
– Vi tittar på vad vi gör just nu och
vad vi kan förbättra. Det handlar om
alltifrån vad vi gör i gudstjänsten till
arbetet på kyrkogårdarna. Vi som arbe-
5
tar utomhus har kanske lättare att på
nära håll se vilka förändringar det kan
innebära att använda olika medel och
produkter men det är inte desto mindre
viktigt i de andra verksamheterna. Vilket
sorts papper använder vi, vilka pennor,
hur länge står lampor tända i onödan,
hur tillverkas stearinljusen och så vidare,
menar Kalle Hansson.
Även vid upphandlingar läggs stor
vikt vid miljöaspekten. Hur transporteras till exempel de blommor som levereras till kyrkogårdarna – drivs lastbilarna
med biobränsle? Och från vilka granar
kommer riset i kransarna som köps in
till allhelgonahelgen och vilken mossa är
det som används?
Miljöfrågorna står i fokus i all
verksamhet i församlingen. På Franciscusgården har till exempel odlingar
påbörjats med
ambitionen att
kyrkan ska bli
självförsörjande
på altarblommor.
– Jag älskar
allt vad blommor heter så för
mig har det varit
självklart att fylla Franciscusgården med
växtlighet, ända sedan vi nyöppnade för
ett par år sedan. Det känns också naturligt med tanke på att kapellet är uppkallat efter den helige Franciskus, vars kärlek till naturen och hela Guds skapelse är
välkänd, säger Magdalena Fors, präst på
Franciscusgården.
Tillsammans med personal och ideella medarbetare började Magdalena
plocka in växter utifrån, både vilda blommor och kvistar eller buketter hemifrån
de egna trädgårdarna. Förra sommaren
gjordes ett försök att odla egna blommor
och snart stod fröodlingar i varje fönster
på Franciscusgården. Dock räckte ändå
inte resultatet helt och hållet för kapellets behov.
– I år ville vi göra det på riktigt och
nu råkar det dessutom sammanfalla med
miljödiplomeringsarbetet, och då känns
det ännu mer angeläget, säger Magdalena.
blomsvänliga perenner börjat planteras,
som ska kunna förse Franciscusgården
med närproducerade altarblommor
under en så lång säsong som möjligt,
från tidiga vårlökar till höstanemoner
och julrosor. Annelie Karlsson är samordnare på kyrkogården och den som
har planerat odlingarna. Hon beskriver
växtvalet som ”lite åt mormorshållet”,
vilket enligt Annelie betyder växter som
exempelvis plymspirea, pioner, röd solhatt, löjtnantshjärta och riddarsporre.
Magdalena Fors ser projektet även
som ett led i att öka delaktigheten bland
dem som besöker Franciscusgården.
– Vi tycker om
att göra saker tillsammans här. Våra kyrkvärdar och
ideella är alltid
med i gudstjänstplaneringen och
en av tankarna
med blomsterodlingarna är att inte bara vaktmästaren
utan även ideella ska kunna plocka en
bukett och ställa på altaret.
Att kyrkan arbetar miljömedvetet
ser hon som både nödvändigt och självklart.
– Det handlar ju om skapelsen och
”Man behöver hela
tiden fundera på
vad mera som kan
göras.”
Med kyrkogårdspersonalens
hjälp har tåliga, lättodlade och snitt-
den måste vi, liksom alla andra, ta vårt
ansvar att förvalta och vårda. Som kyrka
och kristna vill vi vara goda förebilder på
så många olika sätt och det måste vi vara
även i miljötänket.
Både Magdalena Fors och Kalle
Hansson menar att man får se upp så
att man inte efter ett tag
lutar sig tillbaka och känner sig nöjd med det arbete
som gjorts. I stället behöver
man hela tiden fundera på
vad mera som kan göras
– och se det som en utmaning i stället för något besvärligt. En av Kalles framtidsvisioner gäller solceller
Kalle Hansson
på taken på församlingens
alla byggnader.
– Nuförtiden kan man tillverka solceller som smälter in väl i byggnadens
utseende, vilket gör att man kan sätta
dem även på gamla medeltida kyrkor
utan att det ser missprydande ut. Det
vore dumt att inte utnyttja de naturliga
energikällor som finns så jag är övertygad om att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha solceller
på alla församlingens byggnader, säger
Kalle Hansson.
Magdalena Fors är präst på Franciscusgården, där odlingar har påbörjats för att bli
självförsörjande på blommor, både till altaret och till annan utsmyckning av lokalerna.
6
Skogen som inspirationskälla
Erik Tilling är gitarristen som fångat både publiken och
recensenterna med sina lågmälda sånger om Guds trofasthet
trots livets ojämnheter. Inspiration till sitt låtskrivande
hämtar han ofta i naturen och skogen, där han tycker att
Guds närvaro blir extra påtaglig.
FRÅGOR: KARIN ECKERDAL, pedagog FOTO: © ERIK TILLING
Hej Erik Tilling! Vem är du?
– Jag är musiker, låtskrivare och producent med åtta egna soloskivor i bagaget. De senaste 15 åren har jag rest runt
i landets kyrkor med min trio och talat
och sjungit mina lågmälda sånger som
handlar om att det finns en Gud som
alltid bryr sig; från djupaste sorg till innerligaste glädje. Han är alltid med trots
livets ojämnheter.
I flera av dina sånger hämtar du motiv från naturen. Skapelsens lovsång,
Stor är din trofasthet, När jag ser din
himmel. Varför?
– Jag är fantast av Psaltaren och har
läst mycket om den irländska fromhetstraditionen. I båda finns starka bilder i
naturlyrisk riktning; om skapelsen och
Guds skaparhand. Båda uppfattar naturens skönhet som ett uttryck för Guds
närvaro och godhet. Något som tilltalar
mig starkt! Närheten till naturen och
skogen inspirerar mig i mitt låtskrivande. Där blir Gud extra påtaglig. Jag tror
inte Gud skapat världen och sen lämnat
den. Jag tror Gud är ständigt närvarande
i sin skapelse och skapar.
Du har sagt att du inspireras av psaltarpsalmerna i bibeln. Vad är det i
dem som du särskilt uppskattar?
– Ärligheten. Sorg och glädje går
hand i hand. Inget döljs eller försöker
verka bättre än det är. Här ryms hela livets skala. Nyckeln och hemligheten är
att komma inför Gud precis som man
är utan masker för då möter Gud mig
och jag blir uppfylld av tacksamhet, som
är ett annat ord för glädje, precis som
Psaltarens 70% klagopsalmer vänder på
slutet. Just på grund av att psalmisten
känner Guds närvaro och fylls av just
tacksamhet. Psaltaren var också Jesus
bönbok, han citerar den bland annat på
korset: ”Min Gud, min Gud, varför har
du övergivit mig?” (Psalm 22).
Har du någon favoritplats i naturen
där du får inspiration?
– Skogen. Att se trädets grenar breda
ut sig är mäktigt. Att gå in skogen blir
som att gå in i en kyrka för mig. Gud
känns extra nära. Jesus säger ju också
att han är vinträdet och vi är grenarna
(Johannesevangeliet 15:5)
Om man vill lyssna på dig i sommar
– var spelar du?
– På lite olika ställen, dels Adelövs
kyrka 2 juni och på Gullbrannafestivalen
8 juli. I början av augusti medverkar jag
bland annat på en keltisk pilgrimsvandring i Östersund där målet är just en
konsert med min trio i samma anda. På
min hemsida www.eriktilling.com finns
en konsertkalender som jag försöker
uppdatera hela tiden.
7
Erik Tilling är musiker, låtskrivare och
producent.
Har du något tips på hur man gör
om man vill skriva egna bibelvisor?
– Oj! Det är ett helt eget äventyr
som kräver ett eget seminarium som
jag då och då håller i samband med
mina spelningar. Men spontant kan en
promenad i skogen ge inspiration till en
sång. Samla på intryck och inspiration i
kombination med en bibeltext man läst.
Nynna en melodi under skogspromenaden. Inspireras av sånger och musik du
gillar. Skriv något i liknande stil. Hitta
två ackord. Spela runt runt tillsammans
med melodin och försök få in bibeltexten. Spela in på mobilens memo så du
inte glömmer. Klart!
Skogens träd, bland annat tallar och serbisk gran är vanliga inslag på Nya kyrkogården, vars utformning är inspirerad av den naturromantiserande landskapsbild som influerade parker och kyrkogårdar i början av 1900-talet.
Kyrkogården
– en plats även för de levande
Den heter Nya kyrkogården, men börjar få en respektingivande ålder. Äldsta gravstenen är från 1910.
– Jag tar ofta en runda här, helst varje dag, säger Annelie
Karlsson, samordnare på kyrkogårdsförvaltningen.
TEXT: BO HÖGLANDER, frilansskribent FOTO: MAGNUS ARONSON
Jag träffar henne en frisk vårdag med
strålande sol och ljuvlig fågelsång. Samtidigt med mig kommer en kvinna joggande in på kyrkogården och fortsätter rakt igenom. Annelie berättar att
kyrkogården inte bara är platsen för
den sista vilan och de anhörigas besök.
Många kommer för att promenera och
njuta av skönheten och stillheten. Även
på vintern då gångarna är omsorgsfullt
plogade.
– En kyrkogård är faktiskt ett offent-
8
ligt rum, tillgängligt för alla, förtydligar
Annelie.
Hon tar med mig på en rundvandring
där första anhalt är den äldsta gravstenen. Mästerlotsen G. C. Sundström och
hans maka Gustava Charlotta, läser jag.
Gravvården sköts fortfarande av släkten. Vi går vidare förbi nyplanterade
penséer som ler mot oss.
Nyköpings Alla Helgona och S:t
Nicolai församlingar (i dag sammanslagna till Nyköpings församling) gick i början av 1900-talet
ihop för att planera
en ny gemensam
kyrkogård utanför
staden. En naturromantiserande
landskapsbild influerade flera parker och kyrkogårdar
vid tiden. Nya kyrkogården skulle formas som Edens lustgård, inte alltför
strikt och tuktad. Skogens träd skulle
dominera: tall, serbisk gran, kanadensisk hemlock och hängbjörk.
Plötsligt under vår promenad pekar
Annelie upp mot trädtopparna.
– Kolla, en av våra korpar jagar iväg
ekorren, säger hon.
Korparna är väl hemmastadda och
en del av faunan på kyrkogården. Vildkaniner, harar, rådjur och fåglar. Men
givetvis även fjärilar
och insekter, vilket
bidrar till att fågelsången blir intensiv.
Fågelkvittret var det
allra första intryck
som Annelie fick som
sommarjobbare här
1989.
Annelie Karlsson
Vår vandring går vidare till det muslimska kvarteret. Halvmånen och stjärnan pryder gravstenarna i stället för
kors. I kvarteret som vi passerade innan
dess noterar jag en gravsten där rundade stenar placerats, en sedvänja med
judiska rötter. Kyrkogårdens mångfald
präglar i dag inte
bara flora, träd och
fauna.
Strax kommer
vi till en öppnare
del med raka rader
av enhetligt utformade gravstenar.
– Alla gillar inte skog, många vill bli
begravda där det är mer öppet, förklarar
Annelie.
Tujahäcken bakom gravvårdarna är
så perfekt klippt att jag måste stanna
upp och fråga om det är en robot som
gjort jobbet.
– Nej, skrattar Annelie, det är manuellt arbete, de som gör det är väldigt
duktiga. Det är en balansgång, tujan får
inte klippas för hårt, då blir den brun,
tillägger hon.
”Nya kyrkogården
skulle formas som
Edens lustgård.”
Nu går stigen lätt uppåt och ett kvarter där gravvårdarna arrangerats i cirkel
öppnar sig. Ned förbi sluttningen breder
kyrkogården ut sig och helhetsintrycket
är slående vackert, förstärkt denna dag
av den mäktiga fågelsången.
Vi närmar oss utgångsläget igen och
administrationsbyggnaden där Annelie
9
har sitt arbetsrum. Det tar en stund innan jag inser var vi är, eftersom jag betraktat en öppen yta som jag inte hade fokus
på i början av promenaden. Den gröna
gräsbevuxna platsen med glest placerade
björkar är en ”katastrofyta”.
Annelie förklarar:
– Sådana ytor skulle finnas i beredskap för krig, epidemier eller andra
händelser som kunde drabba ett stort
antal människor. Den vackra ytan har
lyckligtvis aldrig behövt tas i bruk utan
bidrar på sitt sätt till mångfalden på kyrkogården.
En kyrkogård som inte enbart härbärgerar de bortgångna, utan i hög grad
är en plats för de levande. En plats med
växtkraft, där kretsloppet går vidare generation efter generation.
En gudomlig känsla av
– Tänk att allt ryms i ett enda litet frö. Man stoppar det
i jorden och efter bara en månad eller två står där en stor
vacker blomma. Det om något är gudomligt.
Det säger Paulina Alesand, trädgårdsmästare i Nyköping.
TEXT: GUNNEL MAGNUSSON, frilansskribent FOTO: PAULINA ALESAND
Själv ser hon sig mest som en hjälpare.
– Jag bidrar med jord och vatten
och lite omvårdnad. Men allt finns ju
där från början, säger Paulina Alesand
förundrat.
den soM koMMer heM till Paulina
Alesand en dag i maj hamnar i en naturens barnkammare. I kökets fönster
står massor av små plastlådor fyllda
av frodiga skott. Ute i växthuset finns
ännu fler prunkande skott och i mitten
av växthuset växer otaliga småplantor
som ska växa upp till luktärter i de ljuvligaste färger. Det doftar jord och sprittande energi.
Efter att ha vikarierat som lärare insåg Paulina att det var trädgårdsmästare
hon vill bli.
– Det är så kreativt. Och vid
Ett tillvarons under. Om bara ett par månader
är de här små skotten stora vackra blommor.
sidan av den där gudomliga känslan av
växtkraften hos ett frö eller en lök så
tror jag man mår
väldigt bra av att
arbeta med jord
och natur. Jag läste
någon forskningsrapport om att det
händer saker med
vårt välbefinnande
när man arbetar
med jorden, bland
annat påverkas serotoninnivån i hjärnan.
Efter jobb i en handelsträdgård gick
Paulina en yrkeshögskoleutbildning till
trädgårdsmästare, förlagd till Ökna. Målet var att så småningom bygga upp en
egen verksamhet.
Nu är hon där. Sedan tre år bor Paulina
med maken Johan och de två barnen i
ett stort rött hus
i centrala Nyköping.
– Trädgården var helt
övervuxen när
vi kom hit.
Vartefter vi röjt
och rensat har
gamla blommor
och växter som
knappt syntes från början tittat fram.
I dag är en rejäl del av gräsmattan
framför huset
förvandlad till
stora bördiga
odlingsbäddar och det är
dit och till rabatter längs
husväggen
som alla små
skott får
flytta när de
”Den enda riktiga
tumregel jag har är
att en trädgård ska
ge mer energi och
glädje än den tar.”
Luktärter i de ljuvligaste pasteller
- en favorit för många.
10
Paulinas trädgård i högsommartid.
Vilket är ditt bästa tips
på en naturupplevelse
på cykelavstånd i
Nyköping?
Ett överdåd av rosenskäror, skira men fulla av kraft.
växt till sig och temperaturen i luft och
jord tillåter. Där får de sedan växa vidare
tills det är dags att skörda.
paulina har speCialiserat sig på
snittblommor. Luktärter, rosenskäror,
blåklint, dahlior och mycket annat fyller trädgården när naturen och Paulina
gjort sitt. Den som vill kan prenumerera
på färska buketter direkt från odlingsbäddarna.
– Eller också kan man bara komma in
i trädgården så gör vi i ordning en bukett
tillsammans, säger Paulina.
Vid sidan av trädgårdsmästeriet
hemma så arbetar Paulina som rådgivare till den som vill ha hjälp med sin
trädgård.
– Då gör jag ett hembesök och ger
tips om hur familjen kan komma vidare
med sina drömmar.
Hur ser en riktigt bra trädgård ut sett
med trädgårdsmästarögon?
– Oj, det har jag nog inget riktigt svar
på, jag haft aldrig haft en perfekt trädgård själv. Det beror ju också så mycket
på i vilket skede av livet man är. En barnfamilj med ett hektiskt liv behöver ju något som är riktigt lättskött. En pensionär
eller någon annan med mer tid kan ju ha
en helt annan typ av trädgård.
– Den enda riktiga tumregel jag har
är att en trädgård ska ge mer energi och
glädje än den tar.
paulinas egen trädgård är en
blandning av ansat och vilt. Välordnade
rabatter samsas med lite rufsigare partier och ett hörn av trädgården har fått
bli en blommande äng där för länge sedan planterade lökar och frön får leva
som de vill. Ett uråldrigt äppelträd med
ett stort hål i sin stam har i år upptäckts
av en knipa som förtjust valt hålet som
boplats.
Och ja, det finns kirskål också i denna trädgård.
– Den kampen tar jag inte, de är
omöjliga. Jag tycker om en trädgård där
naturen får plats på sina egna villkor.
Dessutom är de där kirskål-blommorna
faktiskt jättefina i buketter.
PAULINA ALESAND
• Ålder: 36 år
• Bor: I villa i Nyköping
• Familj: Maken Johan och barnen
Unni och Manfred
Gör: Arbetar som trädgårdsmästare
och rådgivare i sitt och makens företag
Velobloom. ”Velo” beroende på maken
Johans försäljning av packcyklar och
”bloom” förstås syftande på trädgårdsmästeriet.
•
Gunnel Magnusson
Örstigsnäs alla tider
på året. För havet och
horisonten, för baden,
korvgrillningen, för
värmande höst- och vårvintersol, för fågel- och
djurliv och för en utsikt
som ständigt förändras.
Bo Ericson
När jag tar min
mountainbike till jobbet
åker jag gärna utmed
åpromenaden i full fart.
Jag njuter av farten och
den fina miljön utmed
ån medan jag kör slalom
mellan sovande änder
på stigen.
Malén Eneberg
Jag bor på Arnö och
vill jag gärna tipsa om
en långpromenad eller
cykeltur till sandstranden vid Örstigsnäs. Du
kan välja mellan att ta
den asfalterade gångoch cykelvägen eller den
breda stigen genom skogen. Vackert – både på
vägen och vid målet!
Malén är vår nya kommunikatör i Nyköpings
församling fr.o.m. augusti, då hon också tar över
redaktörskapet för tidningen Avtryck.
Välkommen Malén!
11
Utdrag ur ”Den enklaste glädjen”
(Cordia, 1998) av författaren och pastorn
Tomas Sjödin:
Trädens tröst
Det är något förunderligt med gamla träd. Som
om vi hade en själslig gemenskap med det jordstabila livet i trädets form. Träden manar till
aktning, lyrisk åtrå och eggande jämförelser.
De är spegelbilder av det mänskliga livet: Den
årsringade stammen, det famnande grenverket, de spelande bladen och det hållfasta rotsystemet. Det är inte svårt
att förstå att träden under
årtusenden tillskrivits så
mycket mänskliga egenskaper. Träd har mer än något
annat i skapelsen påståtts
dela människans öde att vara besjälade. Och visst
finns det ett släktskap. Också våra rötter grenar
ut sig i tusenårig jord. Också vi ropar mot himlen.
granens susning vid vars rot vårt bo är fästat
skola vi förnimma månget minne och mången
saga ur både släktens och tidernas gåtor, som
skall leda och lyfta vår lyssnande ande till högre
sfärer, till evighetstankar”.
[...] Den krona som inbjuder oss till lek som
barn blir på ålderns höst den vilsamma skugga
varifrån vi betraktar hur
en ny tid drar förbi. Trädet
omfattar ett helt liv. Kanske
därav känslan av tröst. Vårt
liv sitter ihop med alla dem
som levt här före oss. När vi
gjort vårt skall någon annan ligga här och lyssna
till samma träd.
”Trädet omfattar
ett helt liv.”
för Mig Betyder träden före allt annat, tröst.
Varför det är så vet jag inte, men mer än en gång
har jag legat på soffan, lyssnat på trädens mjuka
rörelser och känt att så länge de står där, finns
det hopp. Deras långa historia, deras fasta förankring och deras vilja att sträcka sig mot himlen
gör gott åt oron. Det är kraft i träd.
[...] Historien om de svenska vårdträden är
vacker. Träd som växt med en familj eller en släkt
fick med tiden status av en familjemedlem, till
och med ett andra jag. Till en faders uppgift
hörde att berätta hur detta träd vårdats av generationer före honom och att lägga detta ansvar
på barnens axlar.
Albin Xernander skrev i Boken om Alster i
Värmland att ”det urgamla jätteträdet ute på
gården har en själ som känner och lider med de
människor som föds, växer upp och dör under
dess skuggande kronvalv. Om vi lyssnar till den
12
[...] det är något med träd som drar i en.
Man vill liksom upp. För det är inte enbart fåglar,
ekorrar och insekter som lockas till träd. Inneboende barndomsminnen från hemliga utsiktsplatser högt uppe i grenverket gör att även vi
människor dras till träd. Inte för intet utser barn
tidigt sina klätterträd. Så har det nog alltid varit.
Till och med i Bibeln finns trädklättrare. Mig
veterligt bara en i och för sig (med undantag för
honom som fastnade med håret i ett stort träd
och blev hängande där) och det är Sackaios. Om
honom står det att han satt uppe i en sykomor
för sin litenhets skull. Jag undrar om det är hela
sanningen? Vem vet om inte denne illa omtyckte
man däruppe fann en fristad. Ett rum för en liten
och ensam människa. Kanske satt han ofta där.
Skulle knappast tro att han slutade klättra i
träd efter det att Jesus fått honom att komma
ner och bjudit hem sig på fest hos honom. Har
man väl börjat klättra i träd är det svårt att sluta.
Nu blommar det! Det växer och spirar i varenda litet grässtrå! Humlor, myggor och bin surrar omkring
och fjärilar susar förbi – kanske landar en på dig! Vill du ha ett tips? Gå ut i sommar och upptäck och
upplev allt som växer och spirar och surrar och susar runtomkring dig! Kanske vill du göra ett herbarium
– ett album där du klistrar in blommor som du har pressat? Då både lär du dig en massa om blommor
samtidigt som du har ett vackert sommarminne att plocka fram när vintern kommer. Här får du tre bra
boktips som en hjälp på vägen att njuta lite extra av sommaren!
Min fjärilsbok
Stefan Casta
Illustrationer
av Emma
Tinnert
Majas lilla
gröna
Lena Anderson
9-12 år
6-9 år
Rabén &
Sjögren 2013
”Först petar jag ner
mina frön, sen ber jag en liten bön:
att solen ska skina så Ärtan gror
och det kan gå fortare än man
tror. Man får vänta så klart sen
går det med fart och plötsligt
en dag är Ärtan stor. Då är det
dags att skörda, Ärtfest har vi på
lördà!”
Majas lilla gröna är ingen vanlig
trädgårdsbok, utan snarare en
idé- och inspirationsbok som visar
hur roligt det kan vara att arbeta
i trädgården.
Opal 2014
Humlans Herbarium
Stefan Casta
Illustrationer av Maj Fagerberg
6-9 år
Opal 2012
Varje blomma presenteras på tre
sidor, på den fjärde sidan finns
plats för att pressa en blomma
du själv plockat samt fylla i var
och när du plockat den. Detta är
en flora, växtpress och herbarium
i ett! Passar från 6 till 99 år.
Snödroppe, tussilago, vitsippa,
vårlök och 14 andra blommor finns
med. Dessutom finns anvisningar
om hur man pressar växter (längst
bak i boken finns en växtpress i
kartong).
Martin Luther föddes för ungefär 500 år
sedan i Tyskland. Han var munk, men
en del av det han såg i kyrkan tyckte
han
inte riktigt om och därför
ägnade han en stor del av
sitt liv åt att förändra kyrkan så
att han blev nöjd.
10 små Playmobil-gubbar som föreställer Martin Luther finns gömda i
S:t Nicolai kyrka i sommar. Kan du hitta dem? Du får en fin
medalj som pris!
13
I den här boken presenteras våra
sexton vanligaste fjärilar, i samma
ordning som de uppträder i naturen. Fjärilarna sätts även in i ett
större sammanhang så att läsaren
förstår hur viktiga vissa växter är
för våra fjärilar och tvärtom.
Boken är full av fakta men lätt
att läsa och med sina detaljerade
och vackra illustrationer är det en
utmärkt introduktion till fjärilarnas
värld både för barn och vuxna.
I juli, augusti och september
finns det en stor utställning
om Bibeln i S:t Nicolai kyrka.
Den består av mer än 450
föremål som visar Bibelns
historia under hela 2000 år!
På träden runt kyrkan kommer det finnas en tipspromenad för barn med frågor om
Bibeln. Gå den och vinn ett
fint pris! Och du – det finns
frågor för de vuxna också så
ta med mamma eller pappa
eller morfar eller farmor!
Leva enklare
– en vägvisare i Korsvei-rörelsen
Att äta tillsammans, att be tillsammans och att arbeta i
trädgården tillsammans – det har blivit viktiga inslag i veckorytmen för Mikael Andersson och hans vänner.
”Leva enklare” – det kanske inte är
det första man tänker på när man hör om
en familj som har flyttat från en hyreslägenhet i stan och köpt sig ett hus. Men
Mikael och Ingrid möttes i ett kristet lägenhetskollektiv i Skåne på 1980-talet,
flyttade norrut för Mikaels arbetes skull
och har i flera år letat efter olika sätt att
leva tillsammans med andra.
– Vi köpte Korsveis lilla röda bok
efter den första träffen, och lite senare
när vi skulle berätta om vår dröm i vår
församling blev det så att vi använde de
fyra vägvisarna som ett slags ram.
De hade talat med olika vänner
och undersökt olika alternativ. Ett tag
var det aktuellt med ett hus
i närheten av kyrkan, och
det blev inget. Så dök huset
i Lindbacka upp – tidigare
arbetarlägenheter som hade
hört till ett bruk i närheten.
Mikael och Ingrid köpte det
och blev hyresvärdar åt en
Mikael Andersson
barnfamilj som de hade träffat i Korsvei-rörelsen. När den familjen
behövde något större flyttade en annan
barnfamilj in. För tre och ett halvt år sedan behövde en av Mikaels vänner från
löparklubben någonstans att bo, och han
har stannat. Och för ett tag sedan kom
en nyanländ trebarnsfamilj från Irak och
blev andra våningens invånare – församlingsvänner hjälpte till med den renovering som behövdes.
– Vi läser inte vägvisarna för varandra varje dag, säger Mikael, men de
påverkar oss.
Varannan sommar arrangeras en stor Korsvei-festival i Norge och varannan en mindre
festival i Sverige. Bilderna i denna artikel är från festivalen sommaren 2016 som ägde
rum på Björkenäsgården utanför Örebro och som innehöll bl.a. seminarier, lekar, dans,
musik, morgon- och kvällsböner, vandring, och barn- och tonårsaktiviteter.
På söndagarna äter alla som vill
middag tillsammans, och efteråt är det
sångstund och bön med barnen. De vuxna som vill ber gemensam aftonbön en
kväll i veckan.
Ännu oftare
möts husets invånare i trädgården.
– Jag har varit ute med en av
de andra ikväll,
säger Mikael. Vi har hållit på med trädgårdspumpen. Häromdagen var en av
våra vänner från församlingen här och
hjälpte oss med att beskära träden. Annars gör jag själv mest grovarbete. Tre av
de andra odlar. En håller på med att bygga en ny uteplats. Våra grannar lånar ut
”På söndagarna äter
alla som vill middag
tillsammans.”
TEXT: ANNA BRAW, frilansskribent FOTO: ARNE MÖRNERUD
FAKTA KORSVEI
”Leva enklare” är en av de fyra vägvisarna
i Korsvei-rörelsen. De andra är ”Söka
Jesus Kristus”, ”Främja rättfärdighet”
och ”Bygga gemenskap”.
Mikael Andersson i Lindbacka nära
Örebro upptäckte rörelsen när han läste
ett reportage från en Korsvei-festival, arrangerad av svenskar som tidigare hade
deltagit i den mycket större norska fes-
tivalen. När det bjöds in till en träff för
Korsvei-vänner och kristna kollektiv och
kommuniteter på Örebro Missionsskola
lite senare åkte han och hans fru Ingrid
dit.
– Först var det helhetssynen på det
kristna livet som vi tyckte om, säger
han. Det kändes så genuint. Efter hand
har jag upptäckt mer och mer som jag
uppfattar som positivt: att rörelsen är
14
så ekumenisk, att människor möts över
generationsgränserna, att det är samma
längtan vi har, att det känns okomplicerat och att det inte är upptrissat.
Nu är han ordförande i Korsvei Sverige sedan några år, och hans och Ingrids
dröm har blivit verklighet: de bor i ett
stort hus på landet och lever kollektivliv med gemensamma måltider, bön och
trädgårdsarbete.
ett av sina växthus, så vi odlar där också.
Blir allt gjort?
– Det enda jag kan bli lite stressad av
ibland är gräsklippningen, men pappan
i den irakiska familjen hjälper till
med den. Annars
är det faktiskt
hundra procent
avkoppling med
trädgården. Vedhanteringen också. Vi är ju inte beroende av potatisen
och salladen för vår överlevnad, men det
blir en grund i livet. Att vi ber tillsammans och arbetar tillsammans betyder
jättemycket.
Korsvei är en ekumenisk rörelse med rötter i Norge – den finns också i Danmark
och Sverige. Varannan sommar arrangeras en Korsvei-festival i Seljord i Norge,
varannan en mindre festival i Sverige.
Se www.korsvei.se och www.korsvei.no
BOKTIPS: ”Det var Shane Claibornes
bok Den oemotståndliga revolutionen
som fick igång Ingrid och mig”, säger
Mikael. ”Den innehåller så mycket.
Odling också!”
15
Jesus sade till dem: ”Följ med
mig bort ... så att ... ni kan vila
er lite.”
Sommaren är en tid då vi alldeles särskilt kan ge
oss själva tid till rekreation, samtidigt som vi njuter av allt det sköna runt omkring oss.
det finns Många jag skulle vilja ta med mig
bort och erbjuda vila. Det finns barn här i Nyköping, som far illa i sina hemmiljöer. Det finns
ensamma människor, som upplever en svår tyst
ensamhet under sommaren. Det finns ensamkommande barn som inväntar utvisning. Gud är inte
långt borta från någon enda av oss. Gud är här.
Gud är där nöden är som störst. Där behöver också
vi vara medmänniskor. Denna värld är inte öde och
tom, utan här finns hopp och mening också. Goda
händer räcks till dem som behöver stöd och hjälp.
Det är hoppet i hopplöshetens mörker.
Vi kan inte prestera oss ur all nöd. Vi får bara
vara. Vi behöver inte själva bära all skuld. Vi får
vara burna. Du och jag får i stället på vårt sätt bära
bud om det goda livet, som ett svar på kärleken
som flödar från Gud till alla dem vi möter och som
kommer i vår väg. Det är stort nog. Gör någon
glad. Se varandra. Sommarens härliga livskraft är
inte minst något glädjande och fantastiskt. Allt det
skapade är ett Guds verk
och ett handlande med
oss genom Jesus. Låt oss
därför bli bärare av det
goda livet. Amen.
w w w. s v e n s k a k y r k a n . s e / n y k o p i n g
en
Bibel
i Nyköping
s:t nicolai kyrka
2 juli – 1 oktober 2017
En utställning med över 450 föremål som
speglar Bibelns historia under 2000 år
I utställningen kan du bland annat se kopior av
Dödahavsrullarna, faksimilsidor av Silverbibeln
och Gutenbergs berömda bibel från 1455. Den
svenska bibelns historia visas från ett slitet
original av Gustav Vasas bibel 1541 till vår egen
tid och Bibel 2000, samt ett antal biblar från de
senaste åren, bland annat Mangabibeln. Till detta
kommer drygt 50 biblar för barn, utgivna under
nära 150 år, samt cirka 150 biblar på andra
språk.
Vernissage söndag 2 juli
direkt efter mässan kl 9.30
© Herregud & Co
&
Tusen
0155-751 00
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Create flashcards