Nr 2 • 2017 Om vikten av att stanna upp och lukta på blommorna En tidning från Svenska kyrkan - Nyköpings församling Avtryck av solrosfrön Låt oss börjar med att fastställa en sak: Min trädgård kommer aldrig att bli omskriven i ”Sköna Hem” eller något annat glassigt livsstilsmagasin. Den kommer heller aldrig få frågan om att vara visningsobjekt under ”Öppen trädgårdsdagarna”. För att vara helt ärlig; min trädgård är en katastrof. låt Mig ge er några exempel: Det stenomgärdade kryddlandet där gräslöken visserligen ser ganska pigg ut men som i övrigt är helt täckt av kirskål. Grusgången med sin i och för sig vackert vågiga form men där underarbetet inte blev ordentligt gjort, så större delen av tiden liknar den mest en gräsgång. De upphöjda odlingsbäddarna som vittnar om självförsörjningsdrömmen men som numera är en djungel av nässlor. Ni fattar, va?! Men låt oss nu innan ni börjar våndas alldeles för mycket fastställa en sak till: Jag älskar min trädgård! Fördelen med en icke perfekt trädgård är att den lämnar stort utrymme för spontanitet. De skruttiga trädgårdsmöblerna kan släpas runt och placeras lite varstans beroende på väder och vind utan att det behöver tas någon hänsyn till om det ser bra ut eller inte, det varken förstör eller förbättrar intrycket. Vill en slå upp ett tält behöver en inte vara orolig för att gräset ska bli förstört, grodblad och maskrosor är nämligen väldigt tåliga. Och när en inte alltför nitiskt rensar ogräs i sandlådan kommer belöningen framåt sensommaren i form av de vackraste solrosor. KONTAKT: Telefon Växel 0155-751 00 E-post [email protected] Församlingsexpedition Kyrkans hus, V. Storgatan 33, Nyköping Postadress Box 103, 611 23 Nyköping Hemsida www.svenskakyrkan.se/nykoping Facebook svenskakyrkannykoping jag tänker att jag älskar min trädgård just för att den, i likhet med mig själv, inte är perfekt. Vi har båda gott om skavanker, ogräs och skuggiga, ogästvänliga ställen som vi inte så gärna visar upp. Men hos oss båda finns också det som är gott och vackert, det handlar bara om att välja att se det. När jag sitter på förstutrappen (byggd av gamla lastpallar), dricker te och betraktar sädesärlorna som hoppar runt på grusgången, hänger tvätt i björkdungen med vitsippshavet som breder ut sig under mina fötter eller ligger på en filt i skuggan under den vildvuxna paradisbusken kommer ofta ett Carl Larsson-citat för mig: ”Det är runt denna plats jorden snurrar, så märkvärdig är den.” Någon gång i framtiden kanske jag får tid och ork att göra en ”extreme make-over” av både min trädgård och mig själv, då kommer vi båda att blomstra i all vår prakt och bara bära god frukt, men tills den dagen kommer tänker jag fortsätta älska min trädgård precis som den är och öva mig i att tänka att Gud älskar mig på samma sätt: precis som jag är. Bortom ogräs och missväxt ser han solrosfröna som gror i sandlådan. Instagram svkynykoping AVTRYCK ges ut av Svenska kyrkan, Nyköpings församling Ansvarig utgivare Lars Viper Formgivning Anna Blåder, Lotta Arkeholt Omslagsfoto Peter Lööv Roos Upplaga 20 000 ex Att närheten till natur och växtlighet är viktig för oss människor som en källa till rekreation och välbefinnande är välkänt. Likaså kan naturens kretslopp, från spirande liv till vissnande förgängelse och åter hoppfull pånyttfödelse, hjälpa oss att tolka livet. Avtrycks sommarnummer handlar om vår relation till vår gröna omvärld och det ömsesidiga utbyte den innebär – för att få njuta och leva av skapelsen måste vi också vårda och förvalta den! 2 Att leva i lustgården Bönor och böner, sallad och salighet – odling och trädgårdar har en framträdande roll, inte bara i Bibeln, utan i många religiösa traditioner. TEXT: LENA ROOS, lektor i religionshistoria, Uppsala universitet 3 FOTO: PETER LÖÖV ROOS En sak som judendom, kristendom och islam har gemensamt är föreställningen om att människans idealtillstånd är i en underbar trädgård. Där tog mänsklighetens historia sin början, och även efter jordelivets slut finns längtan efter att få vila ut i paradisets lustgård. eftersoM de aBrahaMitiska religionerna har sitt ursprung i ett ökenlandskap så är det kanske inte så konstigt. Det märks också i Bibeln. Sol och hetta är hotfullt, medan svalka, regn och grönska är det som ger hopp om liv. Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan. (Jakobsbrevet 1:11) Bibeln har mycket att säga om odlande, ibland konkret, ibland som symbolspråk: om att skörda det man har sått (till exempel Galaterbrevet 6:7), om att vara en arbetare i vingården (Matteusevangeliet 20:1-16), om korn som faller i den goda jorden (Matteusevangeliet 13). Den uttrycker också en medvetenhet om att odlandet är en förutsättning för mänskligt liv, samtidigt som det är beroende av många faktorer utanför vad människan kan påverka. att trädgården och dess grödor är en förutsättning för den mänskliga existensen märks i många religiösa traditioner. I den grekiska mytologin är det gudinnan Demeter som är växtlighetens gudinna. Enligt en myt hade underjordens gud Hades rövat bort hennes dotter Persefone. Hades hade lovat att Persefone skulle få komma tillbaka till sin mor, bara hon inte hade ätit något i underjorden. Dessvärre visade det sig att hon hade ätit en granatäppelkärna ”I västerländsk tradition har den anlagda trädgården ofta setts som en motsats till den hotfulla och okontrollerade naturen.” och därför måste hon varje år tillbringa några månader hos Hades. Detta speglas i årets växlingar: när Persefone är i underjorden så dör växtligheten och när hon återkommer börjar allt spira igen. Det är också vanligt att olika myter berättar hur gudomligheter ger människorna deras viktigaste grödor. Bland olika nordamerikanska ursprungsfolk finns till exempel myter om majsmodern som hade givit människorna majsen, som utgjorde basen för kosten. oftast ifrån redan befintliga naturformationer som infogas i den avskalade estetiken. I zenträdgårdarna ingår även tid som ett viktigt element. De olika delarna som ingår i trädgården ska påminna om att allt har en början och ett slut; körsbärsträdet som nu står i blom vissnar om några dagar. Till och med stenarna i trädgården kommer en dag att vittra ner och försvinna; det kommer bara ta längre tid än för körsbärsblommen. i Västerländsk tradition har den anlagda trädgården ofta setts som en motsats till den hotfulla och okontrollerade naturen. På så vis har de islamiska trädgårdarna utvecklats till en estetisk och funktionell helhet som samspelar med arkitektur och porlande vatten. De kristna klosterträdgårdarna innehöll allahanda nyttoväxter, både till klosterköket och medicinalväxter. De underlättade också för munkarna och nunnorna att kunna leva i avskildhet, med minimalt med kontakter med världen utanför klostret eftersom de genom sina odlingar kunde vara självförsörjande på det mesta. inoM ZenBuddhisMen sätter man även stort värde på själva trädgårdsarbetet. Den upplysning som buddhismen strävar efter kan man lika gärna uppnå när man krattar en trädgårdsgång, som när man sitter och mediterar. Tanken på att trädgårdsarbete är bra för människan har också tagits upp av modern vetenskap. Trädgårdsarbete används till exempel i rehabilitering av utbrända. Man har också funnit att vissa mikrober i vanlig jord stimulerar serotoninproduktionen i kroppen, alltså ett ämne som gör oss glada och avslappnade, något många odlare har kunnat vittna om. Kanske är det en förklaring till att vi just nu ser en explosion av odlingsintresse över hela Sverige, med trädgårdsbloggar, stadsodlingar och matparker. Det är bra både för kropp och själ, eller som vissa säger: ”Det är som att gå i terapi – och man får tomater”. det är inte Bara i abrahamitisk tradition som trädgårdskonsten har blomstrat. Inom zenbuddhismen, särskilt i Japan, är trädgårdskonsten högt utvecklad. Där finns inte samma ideal att trädgården ska stå i motsats till naturen. Tvärtom utgår trädgårdsanläggningen Solrosorna på omslaget och på föregående sida är fotograferade vid Berthåga begravningsplats i Uppsala. Den blommande kvisten är från St Columba’s House, ett kristet retreatcenter i Woking i England. 4 Att vårda skapelsen – Som kyrka är det självklart att vi ska ta vårt ansvar att förvalta och vårda skapelsen. Det säger Magdalena Fors och Kalle Hansson, präst respektive kyrkogårds- och fastighetschef i Nyköpings församling, där anställda och förtroendevalda tillsammans arbetar för att bli miljödiplomerade. TEXT: ANNA BLÅDER, kommunikatör FOTO: MAGNUS ARONSON Arbetsmetoden i Svenska kyrkans miljödiplomering är uppbyggd i olika steg, där varje steg leder vidare i en arbetsprocess. Medarbetare och förtroendevalda gör tillsammans en handlingsplan i vilken man anger vilka mål man vill uppnå och vilka åtgärder som krävs för att nå målen. – Vi tittar på vad vi gör just nu och vad vi kan förbättra. Det handlar om alltifrån vad vi gör i gudstjänsten till arbetet på kyrkogårdarna. Vi som arbe- 5 tar utomhus har kanske lättare att på nära håll se vilka förändringar det kan innebära att använda olika medel och produkter men det är inte desto mindre viktigt i de andra verksamheterna. Vilket sorts papper använder vi, vilka pennor, hur länge står lampor tända i onödan, hur tillverkas stearinljusen och så vidare, menar Kalle Hansson. Även vid upphandlingar läggs stor vikt vid miljöaspekten. Hur transporteras till exempel de blommor som levereras till kyrkogårdarna – drivs lastbilarna med biobränsle? Och från vilka granar kommer riset i kransarna som köps in till allhelgonahelgen och vilken mossa är det som används? Miljöfrågorna står i fokus i all verksamhet i församlingen. På Franciscusgården har till exempel odlingar påbörjats med ambitionen att kyrkan ska bli självförsörjande på altarblommor. – Jag älskar allt vad blommor heter så för mig har det varit självklart att fylla Franciscusgården med växtlighet, ända sedan vi nyöppnade för ett par år sedan. Det känns också naturligt med tanke på att kapellet är uppkallat efter den helige Franciskus, vars kärlek till naturen och hela Guds skapelse är välkänd, säger Magdalena Fors, präst på Franciscusgården. Tillsammans med personal och ideella medarbetare började Magdalena plocka in växter utifrån, både vilda blommor och kvistar eller buketter hemifrån de egna trädgårdarna. Förra sommaren gjordes ett försök att odla egna blommor och snart stod fröodlingar i varje fönster på Franciscusgården. Dock räckte ändå inte resultatet helt och hållet för kapellets behov. – I år ville vi göra det på riktigt och nu råkar det dessutom sammanfalla med miljödiplomeringsarbetet, och då känns det ännu mer angeläget, säger Magdalena. blomsvänliga perenner börjat planteras, som ska kunna förse Franciscusgården med närproducerade altarblommor under en så lång säsong som möjligt, från tidiga vårlökar till höstanemoner och julrosor. Annelie Karlsson är samordnare på kyrkogården och den som har planerat odlingarna. Hon beskriver växtvalet som ”lite åt mormorshållet”, vilket enligt Annelie betyder växter som exempelvis plymspirea, pioner, röd solhatt, löjtnantshjärta och riddarsporre. Magdalena Fors ser projektet även som ett led i att öka delaktigheten bland dem som besöker Franciscusgården. – Vi tycker om att göra saker tillsammans här. Våra kyrkvärdar och ideella är alltid med i gudstjänstplaneringen och en av tankarna med blomsterodlingarna är att inte bara vaktmästaren utan även ideella ska kunna plocka en bukett och ställa på altaret. Att kyrkan arbetar miljömedvetet ser hon som både nödvändigt och självklart. – Det handlar ju om skapelsen och ”Man behöver hela tiden fundera på vad mera som kan göras.” Med kyrkogårdspersonalens hjälp har tåliga, lättodlade och snitt- den måste vi, liksom alla andra, ta vårt ansvar att förvalta och vårda. Som kyrka och kristna vill vi vara goda förebilder på så många olika sätt och det måste vi vara även i miljötänket. Både Magdalena Fors och Kalle Hansson menar att man får se upp så att man inte efter ett tag lutar sig tillbaka och känner sig nöjd med det arbete som gjorts. I stället behöver man hela tiden fundera på vad mera som kan göras – och se det som en utmaning i stället för något besvärligt. En av Kalles framtidsvisioner gäller solceller Kalle Hansson på taken på församlingens alla byggnader. – Nuförtiden kan man tillverka solceller som smälter in väl i byggnadens utseende, vilket gör att man kan sätta dem även på gamla medeltida kyrkor utan att det ser missprydande ut. Det vore dumt att inte utnyttja de naturliga energikällor som finns så jag är övertygad om att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha solceller på alla församlingens byggnader, säger Kalle Hansson. Magdalena Fors är präst på Franciscusgården, där odlingar har påbörjats för att bli självförsörjande på blommor, både till altaret och till annan utsmyckning av lokalerna. 6 Skogen som inspirationskälla Erik Tilling är gitarristen som fångat både publiken och recensenterna med sina lågmälda sånger om Guds trofasthet trots livets ojämnheter. Inspiration till sitt låtskrivande hämtar han ofta i naturen och skogen, där han tycker att Guds närvaro blir extra påtaglig. FRÅGOR: KARIN ECKERDAL, pedagog FOTO: © ERIK TILLING Hej Erik Tilling! Vem är du? – Jag är musiker, låtskrivare och producent med åtta egna soloskivor i bagaget. De senaste 15 åren har jag rest runt i landets kyrkor med min trio och talat och sjungit mina lågmälda sånger som handlar om att det finns en Gud som alltid bryr sig; från djupaste sorg till innerligaste glädje. Han är alltid med trots livets ojämnheter. I flera av dina sånger hämtar du motiv från naturen. Skapelsens lovsång, Stor är din trofasthet, När jag ser din himmel. Varför? – Jag är fantast av Psaltaren och har läst mycket om den irländska fromhetstraditionen. I båda finns starka bilder i naturlyrisk riktning; om skapelsen och Guds skaparhand. Båda uppfattar naturens skönhet som ett uttryck för Guds närvaro och godhet. Något som tilltalar mig starkt! Närheten till naturen och skogen inspirerar mig i mitt låtskrivande. Där blir Gud extra påtaglig. Jag tror inte Gud skapat världen och sen lämnat den. Jag tror Gud är ständigt närvarande i sin skapelse och skapar. Du har sagt att du inspireras av psaltarpsalmerna i bibeln. Vad är det i dem som du särskilt uppskattar? – Ärligheten. Sorg och glädje går hand i hand. Inget döljs eller försöker verka bättre än det är. Här ryms hela livets skala. Nyckeln och hemligheten är att komma inför Gud precis som man är utan masker för då möter Gud mig och jag blir uppfylld av tacksamhet, som är ett annat ord för glädje, precis som Psaltarens 70% klagopsalmer vänder på slutet. Just på grund av att psalmisten känner Guds närvaro och fylls av just tacksamhet. Psaltaren var också Jesus bönbok, han citerar den bland annat på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Psalm 22). Har du någon favoritplats i naturen där du får inspiration? – Skogen. Att se trädets grenar breda ut sig är mäktigt. Att gå in skogen blir som att gå in i en kyrka för mig. Gud känns extra nära. Jesus säger ju också att han är vinträdet och vi är grenarna (Johannesevangeliet 15:5) Om man vill lyssna på dig i sommar – var spelar du? – På lite olika ställen, dels Adelövs kyrka 2 juni och på Gullbrannafestivalen 8 juli. I början av augusti medverkar jag bland annat på en keltisk pilgrimsvandring i Östersund där målet är just en konsert med min trio i samma anda. På min hemsida www.eriktilling.com finns en konsertkalender som jag försöker uppdatera hela tiden. 7 Erik Tilling är musiker, låtskrivare och producent. Har du något tips på hur man gör om man vill skriva egna bibelvisor? – Oj! Det är ett helt eget äventyr som kräver ett eget seminarium som jag då och då håller i samband med mina spelningar. Men spontant kan en promenad i skogen ge inspiration till en sång. Samla på intryck och inspiration i kombination med en bibeltext man läst. Nynna en melodi under skogspromenaden. Inspireras av sånger och musik du gillar. Skriv något i liknande stil. Hitta två ackord. Spela runt runt tillsammans med melodin och försök få in bibeltexten. Spela in på mobilens memo så du inte glömmer. Klart! Skogens träd, bland annat tallar och serbisk gran är vanliga inslag på Nya kyrkogården, vars utformning är inspirerad av den naturromantiserande landskapsbild som influerade parker och kyrkogårdar i början av 1900-talet. Kyrkogården – en plats även för de levande Den heter Nya kyrkogården, men börjar få en respektingivande ålder. Äldsta gravstenen är från 1910. – Jag tar ofta en runda här, helst varje dag, säger Annelie Karlsson, samordnare på kyrkogårdsförvaltningen. TEXT: BO HÖGLANDER, frilansskribent FOTO: MAGNUS ARONSON Jag träffar henne en frisk vårdag med strålande sol och ljuvlig fågelsång. Samtidigt med mig kommer en kvinna joggande in på kyrkogården och fortsätter rakt igenom. Annelie berättar att kyrkogården inte bara är platsen för den sista vilan och de anhörigas besök. Många kommer för att promenera och njuta av skönheten och stillheten. Även på vintern då gångarna är omsorgsfullt plogade. – En kyrkogård är faktiskt ett offent- 8 ligt rum, tillgängligt för alla, förtydligar Annelie. Hon tar med mig på en rundvandring där första anhalt är den äldsta gravstenen. Mästerlotsen G. C. Sundström och hans maka Gustava Charlotta, läser jag. Gravvården sköts fortfarande av släkten. Vi går vidare förbi nyplanterade penséer som ler mot oss. Nyköpings Alla Helgona och S:t Nicolai församlingar (i dag sammanslagna till Nyköpings församling) gick i början av 1900-talet ihop för att planera en ny gemensam kyrkogård utanför staden. En naturromantiserande landskapsbild influerade flera parker och kyrkogårdar vid tiden. Nya kyrkogården skulle formas som Edens lustgård, inte alltför strikt och tuktad. Skogens träd skulle dominera: tall, serbisk gran, kanadensisk hemlock och hängbjörk. Plötsligt under vår promenad pekar Annelie upp mot trädtopparna. – Kolla, en av våra korpar jagar iväg ekorren, säger hon. Korparna är väl hemmastadda och en del av faunan på kyrkogården. Vildkaniner, harar, rådjur och fåglar. Men givetvis även fjärilar och insekter, vilket bidrar till att fågelsången blir intensiv. Fågelkvittret var det allra första intryck som Annelie fick som sommarjobbare här 1989. Annelie Karlsson Vår vandring går vidare till det muslimska kvarteret. Halvmånen och stjärnan pryder gravstenarna i stället för kors. I kvarteret som vi passerade innan dess noterar jag en gravsten där rundade stenar placerats, en sedvänja med judiska rötter. Kyrkogårdens mångfald präglar i dag inte bara flora, träd och fauna. Strax kommer vi till en öppnare del med raka rader av enhetligt utformade gravstenar. – Alla gillar inte skog, många vill bli begravda där det är mer öppet, förklarar Annelie. Tujahäcken bakom gravvårdarna är så perfekt klippt att jag måste stanna upp och fråga om det är en robot som gjort jobbet. – Nej, skrattar Annelie, det är manuellt arbete, de som gör det är väldigt duktiga. Det är en balansgång, tujan får inte klippas för hårt, då blir den brun, tillägger hon. ”Nya kyrkogården skulle formas som Edens lustgård.” Nu går stigen lätt uppåt och ett kvarter där gravvårdarna arrangerats i cirkel öppnar sig. Ned förbi sluttningen breder kyrkogården ut sig och helhetsintrycket är slående vackert, förstärkt denna dag av den mäktiga fågelsången. Vi närmar oss utgångsläget igen och administrationsbyggnaden där Annelie 9 har sitt arbetsrum. Det tar en stund innan jag inser var vi är, eftersom jag betraktat en öppen yta som jag inte hade fokus på i början av promenaden. Den gröna gräsbevuxna platsen med glest placerade björkar är en ”katastrofyta”. Annelie förklarar: – Sådana ytor skulle finnas i beredskap för krig, epidemier eller andra händelser som kunde drabba ett stort antal människor. Den vackra ytan har lyckligtvis aldrig behövt tas i bruk utan bidrar på sitt sätt till mångfalden på kyrkogården. En kyrkogård som inte enbart härbärgerar de bortgångna, utan i hög grad är en plats för de levande. En plats med växtkraft, där kretsloppet går vidare generation efter generation. En gudomlig känsla av – Tänk att allt ryms i ett enda litet frö. Man stoppar det i jorden och efter bara en månad eller två står där en stor vacker blomma. Det om något är gudomligt. Det säger Paulina Alesand, trädgårdsmästare i Nyköping. TEXT: GUNNEL MAGNUSSON, frilansskribent FOTO: PAULINA ALESAND Själv ser hon sig mest som en hjälpare. – Jag bidrar med jord och vatten och lite omvårdnad. Men allt finns ju där från början, säger Paulina Alesand förundrat. den soM koMMer heM till Paulina Alesand en dag i maj hamnar i en naturens barnkammare. I kökets fönster står massor av små plastlådor fyllda av frodiga skott. Ute i växthuset finns ännu fler prunkande skott och i mitten av växthuset växer otaliga småplantor som ska växa upp till luktärter i de ljuvligaste färger. Det doftar jord och sprittande energi. Efter att ha vikarierat som lärare insåg Paulina att det var trädgårdsmästare hon vill bli. – Det är så kreativt. Och vid Ett tillvarons under. Om bara ett par månader är de här små skotten stora vackra blommor. sidan av den där gudomliga känslan av växtkraften hos ett frö eller en lök så tror jag man mår väldigt bra av att arbeta med jord och natur. Jag läste någon forskningsrapport om att det händer saker med vårt välbefinnande när man arbetar med jorden, bland annat påverkas serotoninnivån i hjärnan. Efter jobb i en handelsträdgård gick Paulina en yrkeshögskoleutbildning till trädgårdsmästare, förlagd till Ökna. Målet var att så småningom bygga upp en egen verksamhet. Nu är hon där. Sedan tre år bor Paulina med maken Johan och de två barnen i ett stort rött hus i centrala Nyköping. – Trädgården var helt övervuxen när vi kom hit. Vartefter vi röjt och rensat har gamla blommor och växter som knappt syntes från början tittat fram. I dag är en rejäl del av gräsmattan framför huset förvandlad till stora bördiga odlingsbäddar och det är dit och till rabatter längs husväggen som alla små skott får flytta när de ”Den enda riktiga tumregel jag har är att en trädgård ska ge mer energi och glädje än den tar.” Luktärter i de ljuvligaste pasteller - en favorit för många. 10 Paulinas trädgård i högsommartid. Vilket är ditt bästa tips på en naturupplevelse på cykelavstånd i Nyköping? Ett överdåd av rosenskäror, skira men fulla av kraft. växt till sig och temperaturen i luft och jord tillåter. Där får de sedan växa vidare tills det är dags att skörda. paulina har speCialiserat sig på snittblommor. Luktärter, rosenskäror, blåklint, dahlior och mycket annat fyller trädgården när naturen och Paulina gjort sitt. Den som vill kan prenumerera på färska buketter direkt från odlingsbäddarna. – Eller också kan man bara komma in i trädgården så gör vi i ordning en bukett tillsammans, säger Paulina. Vid sidan av trädgårdsmästeriet hemma så arbetar Paulina som rådgivare till den som vill ha hjälp med sin trädgård. – Då gör jag ett hembesök och ger tips om hur familjen kan komma vidare med sina drömmar. Hur ser en riktigt bra trädgård ut sett med trädgårdsmästarögon? – Oj, det har jag nog inget riktigt svar på, jag haft aldrig haft en perfekt trädgård själv. Det beror ju också så mycket på i vilket skede av livet man är. En barnfamilj med ett hektiskt liv behöver ju något som är riktigt lättskött. En pensionär eller någon annan med mer tid kan ju ha en helt annan typ av trädgård. – Den enda riktiga tumregel jag har är att en trädgård ska ge mer energi och glädje än den tar. paulinas egen trädgård är en blandning av ansat och vilt. Välordnade rabatter samsas med lite rufsigare partier och ett hörn av trädgården har fått bli en blommande äng där för länge sedan planterade lökar och frön får leva som de vill. Ett uråldrigt äppelträd med ett stort hål i sin stam har i år upptäckts av en knipa som förtjust valt hålet som boplats. Och ja, det finns kirskål också i denna trädgård. – Den kampen tar jag inte, de är omöjliga. Jag tycker om en trädgård där naturen får plats på sina egna villkor. Dessutom är de där kirskål-blommorna faktiskt jättefina i buketter. PAULINA ALESAND • Ålder: 36 år • Bor: I villa i Nyköping • Familj: Maken Johan och barnen Unni och Manfred Gör: Arbetar som trädgårdsmästare och rådgivare i sitt och makens företag Velobloom. ”Velo” beroende på maken Johans försäljning av packcyklar och ”bloom” förstås syftande på trädgårdsmästeriet. • Gunnel Magnusson Örstigsnäs alla tider på året. För havet och horisonten, för baden, korvgrillningen, för värmande höst- och vårvintersol, för fågel- och djurliv och för en utsikt som ständigt förändras. Bo Ericson När jag tar min mountainbike till jobbet åker jag gärna utmed åpromenaden i full fart. Jag njuter av farten och den fina miljön utmed ån medan jag kör slalom mellan sovande änder på stigen. Malén Eneberg Jag bor på Arnö och vill jag gärna tipsa om en långpromenad eller cykeltur till sandstranden vid Örstigsnäs. Du kan välja mellan att ta den asfalterade gångoch cykelvägen eller den breda stigen genom skogen. Vackert – både på vägen och vid målet! Malén är vår nya kommunikatör i Nyköpings församling fr.o.m. augusti, då hon också tar över redaktörskapet för tidningen Avtryck. Välkommen Malén! 11 Utdrag ur ”Den enklaste glädjen” (Cordia, 1998) av författaren och pastorn Tomas Sjödin: Trädens tröst Det är något förunderligt med gamla träd. Som om vi hade en själslig gemenskap med det jordstabila livet i trädets form. Träden manar till aktning, lyrisk åtrå och eggande jämförelser. De är spegelbilder av det mänskliga livet: Den årsringade stammen, det famnande grenverket, de spelande bladen och det hållfasta rotsystemet. Det är inte svårt att förstå att träden under årtusenden tillskrivits så mycket mänskliga egenskaper. Träd har mer än något annat i skapelsen påståtts dela människans öde att vara besjälade. Och visst finns det ett släktskap. Också våra rötter grenar ut sig i tusenårig jord. Också vi ropar mot himlen. granens susning vid vars rot vårt bo är fästat skola vi förnimma månget minne och mången saga ur både släktens och tidernas gåtor, som skall leda och lyfta vår lyssnande ande till högre sfärer, till evighetstankar”. [...] Den krona som inbjuder oss till lek som barn blir på ålderns höst den vilsamma skugga varifrån vi betraktar hur en ny tid drar förbi. Trädet omfattar ett helt liv. Kanske därav känslan av tröst. Vårt liv sitter ihop med alla dem som levt här före oss. När vi gjort vårt skall någon annan ligga här och lyssna till samma träd. ”Trädet omfattar ett helt liv.” för Mig Betyder träden före allt annat, tröst. Varför det är så vet jag inte, men mer än en gång har jag legat på soffan, lyssnat på trädens mjuka rörelser och känt att så länge de står där, finns det hopp. Deras långa historia, deras fasta förankring och deras vilja att sträcka sig mot himlen gör gott åt oron. Det är kraft i träd. [...] Historien om de svenska vårdträden är vacker. Träd som växt med en familj eller en släkt fick med tiden status av en familjemedlem, till och med ett andra jag. Till en faders uppgift hörde att berätta hur detta träd vårdats av generationer före honom och att lägga detta ansvar på barnens axlar. Albin Xernander skrev i Boken om Alster i Värmland att ”det urgamla jätteträdet ute på gården har en själ som känner och lider med de människor som föds, växer upp och dör under dess skuggande kronvalv. Om vi lyssnar till den 12 [...] det är något med träd som drar i en. Man vill liksom upp. För det är inte enbart fåglar, ekorrar och insekter som lockas till träd. Inneboende barndomsminnen från hemliga utsiktsplatser högt uppe i grenverket gör att även vi människor dras till träd. Inte för intet utser barn tidigt sina klätterträd. Så har det nog alltid varit. Till och med i Bibeln finns trädklättrare. Mig veterligt bara en i och för sig (med undantag för honom som fastnade med håret i ett stort träd och blev hängande där) och det är Sackaios. Om honom står det att han satt uppe i en sykomor för sin litenhets skull. Jag undrar om det är hela sanningen? Vem vet om inte denne illa omtyckte man däruppe fann en fristad. Ett rum för en liten och ensam människa. Kanske satt han ofta där. Skulle knappast tro att han slutade klättra i träd efter det att Jesus fått honom att komma ner och bjudit hem sig på fest hos honom. Har man väl börjat klättra i träd är det svårt att sluta. Nu blommar det! Det växer och spirar i varenda litet grässtrå! Humlor, myggor och bin surrar omkring och fjärilar susar förbi – kanske landar en på dig! Vill du ha ett tips? Gå ut i sommar och upptäck och upplev allt som växer och spirar och surrar och susar runtomkring dig! Kanske vill du göra ett herbarium – ett album där du klistrar in blommor som du har pressat? Då både lär du dig en massa om blommor samtidigt som du har ett vackert sommarminne att plocka fram när vintern kommer. Här får du tre bra boktips som en hjälp på vägen att njuta lite extra av sommaren! Min fjärilsbok Stefan Casta Illustrationer av Emma Tinnert Majas lilla gröna Lena Anderson 9-12 år 6-9 år Rabén & Sjögren 2013 ”Först petar jag ner mina frön, sen ber jag en liten bön: att solen ska skina så Ärtan gror och det kan gå fortare än man tror. Man får vänta så klart sen går det med fart och plötsligt en dag är Ärtan stor. Då är det dags att skörda, Ärtfest har vi på lördà!” Majas lilla gröna är ingen vanlig trädgårdsbok, utan snarare en idé- och inspirationsbok som visar hur roligt det kan vara att arbeta i trädgården. Opal 2014 Humlans Herbarium Stefan Casta Illustrationer av Maj Fagerberg 6-9 år Opal 2012 Varje blomma presenteras på tre sidor, på den fjärde sidan finns plats för att pressa en blomma du själv plockat samt fylla i var och när du plockat den. Detta är en flora, växtpress och herbarium i ett! Passar från 6 till 99 år. Snödroppe, tussilago, vitsippa, vårlök och 14 andra blommor finns med. Dessutom finns anvisningar om hur man pressar växter (längst bak i boken finns en växtpress i kartong). Martin Luther föddes för ungefär 500 år sedan i Tyskland. Han var munk, men en del av det han såg i kyrkan tyckte han inte riktigt om och därför ägnade han en stor del av sitt liv åt att förändra kyrkan så att han blev nöjd. 10 små Playmobil-gubbar som föreställer Martin Luther finns gömda i S:t Nicolai kyrka i sommar. Kan du hitta dem? Du får en fin medalj som pris! 13 I den här boken presenteras våra sexton vanligaste fjärilar, i samma ordning som de uppträder i naturen. Fjärilarna sätts även in i ett större sammanhang så att läsaren förstår hur viktiga vissa växter är för våra fjärilar och tvärtom. Boken är full av fakta men lätt att läsa och med sina detaljerade och vackra illustrationer är det en utmärkt introduktion till fjärilarnas värld både för barn och vuxna. I juli, augusti och september finns det en stor utställning om Bibeln i S:t Nicolai kyrka. Den består av mer än 450 föremål som visar Bibelns historia under hela 2000 år! På träden runt kyrkan kommer det finnas en tipspromenad för barn med frågor om Bibeln. Gå den och vinn ett fint pris! Och du – det finns frågor för de vuxna också så ta med mamma eller pappa eller morfar eller farmor! Leva enklare – en vägvisare i Korsvei-rörelsen Att äta tillsammans, att be tillsammans och att arbeta i trädgården tillsammans – det har blivit viktiga inslag i veckorytmen för Mikael Andersson och hans vänner. ”Leva enklare” – det kanske inte är det första man tänker på när man hör om en familj som har flyttat från en hyreslägenhet i stan och köpt sig ett hus. Men Mikael och Ingrid möttes i ett kristet lägenhetskollektiv i Skåne på 1980-talet, flyttade norrut för Mikaels arbetes skull och har i flera år letat efter olika sätt att leva tillsammans med andra. – Vi köpte Korsveis lilla röda bok efter den första träffen, och lite senare när vi skulle berätta om vår dröm i vår församling blev det så att vi använde de fyra vägvisarna som ett slags ram. De hade talat med olika vänner och undersökt olika alternativ. Ett tag var det aktuellt med ett hus i närheten av kyrkan, och det blev inget. Så dök huset i Lindbacka upp – tidigare arbetarlägenheter som hade hört till ett bruk i närheten. Mikael och Ingrid köpte det och blev hyresvärdar åt en Mikael Andersson barnfamilj som de hade träffat i Korsvei-rörelsen. När den familjen behövde något större flyttade en annan barnfamilj in. För tre och ett halvt år sedan behövde en av Mikaels vänner från löparklubben någonstans att bo, och han har stannat. Och för ett tag sedan kom en nyanländ trebarnsfamilj från Irak och blev andra våningens invånare – församlingsvänner hjälpte till med den renovering som behövdes. – Vi läser inte vägvisarna för varandra varje dag, säger Mikael, men de påverkar oss. Varannan sommar arrangeras en stor Korsvei-festival i Norge och varannan en mindre festival i Sverige. Bilderna i denna artikel är från festivalen sommaren 2016 som ägde rum på Björkenäsgården utanför Örebro och som innehöll bl.a. seminarier, lekar, dans, musik, morgon- och kvällsböner, vandring, och barn- och tonårsaktiviteter. På söndagarna äter alla som vill middag tillsammans, och efteråt är det sångstund och bön med barnen. De vuxna som vill ber gemensam aftonbön en kväll i veckan. Ännu oftare möts husets invånare i trädgården. – Jag har varit ute med en av de andra ikväll, säger Mikael. Vi har hållit på med trädgårdspumpen. Häromdagen var en av våra vänner från församlingen här och hjälpte oss med att beskära träden. Annars gör jag själv mest grovarbete. Tre av de andra odlar. En håller på med att bygga en ny uteplats. Våra grannar lånar ut ”På söndagarna äter alla som vill middag tillsammans.” TEXT: ANNA BRAW, frilansskribent FOTO: ARNE MÖRNERUD FAKTA KORSVEI ”Leva enklare” är en av de fyra vägvisarna i Korsvei-rörelsen. De andra är ”Söka Jesus Kristus”, ”Främja rättfärdighet” och ”Bygga gemenskap”. Mikael Andersson i Lindbacka nära Örebro upptäckte rörelsen när han läste ett reportage från en Korsvei-festival, arrangerad av svenskar som tidigare hade deltagit i den mycket större norska fes- tivalen. När det bjöds in till en träff för Korsvei-vänner och kristna kollektiv och kommuniteter på Örebro Missionsskola lite senare åkte han och hans fru Ingrid dit. – Först var det helhetssynen på det kristna livet som vi tyckte om, säger han. Det kändes så genuint. Efter hand har jag upptäckt mer och mer som jag uppfattar som positivt: att rörelsen är 14 så ekumenisk, att människor möts över generationsgränserna, att det är samma längtan vi har, att det känns okomplicerat och att det inte är upptrissat. Nu är han ordförande i Korsvei Sverige sedan några år, och hans och Ingrids dröm har blivit verklighet: de bor i ett stort hus på landet och lever kollektivliv med gemensamma måltider, bön och trädgårdsarbete. ett av sina växthus, så vi odlar där också. Blir allt gjort? – Det enda jag kan bli lite stressad av ibland är gräsklippningen, men pappan i den irakiska familjen hjälper till med den. Annars är det faktiskt hundra procent avkoppling med trädgården. Vedhanteringen också. Vi är ju inte beroende av potatisen och salladen för vår överlevnad, men det blir en grund i livet. Att vi ber tillsammans och arbetar tillsammans betyder jättemycket. Korsvei är en ekumenisk rörelse med rötter i Norge – den finns också i Danmark och Sverige. Varannan sommar arrangeras en Korsvei-festival i Seljord i Norge, varannan en mindre festival i Sverige. Se www.korsvei.se och www.korsvei.no BOKTIPS: ”Det var Shane Claibornes bok Den oemotståndliga revolutionen som fick igång Ingrid och mig”, säger Mikael. ”Den innehåller så mycket. Odling också!” 15 Jesus sade till dem: ”Följ med mig bort ... så att ... ni kan vila er lite.” Sommaren är en tid då vi alldeles särskilt kan ge oss själva tid till rekreation, samtidigt som vi njuter av allt det sköna runt omkring oss. det finns Många jag skulle vilja ta med mig bort och erbjuda vila. Det finns barn här i Nyköping, som far illa i sina hemmiljöer. Det finns ensamma människor, som upplever en svår tyst ensamhet under sommaren. Det finns ensamkommande barn som inväntar utvisning. Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Gud är här. Gud är där nöden är som störst. Där behöver också vi vara medmänniskor. Denna värld är inte öde och tom, utan här finns hopp och mening också. Goda händer räcks till dem som behöver stöd och hjälp. Det är hoppet i hopplöshetens mörker. Vi kan inte prestera oss ur all nöd. Vi får bara vara. Vi behöver inte själva bära all skuld. Vi får vara burna. Du och jag får i stället på vårt sätt bära bud om det goda livet, som ett svar på kärleken som flödar från Gud till alla dem vi möter och som kommer i vår väg. Det är stort nog. Gör någon glad. Se varandra. Sommarens härliga livskraft är inte minst något glädjande och fantastiskt. Allt det skapade är ett Guds verk och ett handlande med oss genom Jesus. Låt oss därför bli bärare av det goda livet. Amen. w w w. s v e n s k a k y r k a n . s e / n y k o p i n g en Bibel i Nyköping s:t nicolai kyrka 2 juli – 1 oktober 2017 En utställning med över 450 föremål som speglar Bibelns historia under 2000 år I utställningen kan du bland annat se kopior av Dödahavsrullarna, faksimilsidor av Silverbibeln och Gutenbergs berömda bibel från 1455. Den svenska bibelns historia visas från ett slitet original av Gustav Vasas bibel 1541 till vår egen tid och Bibel 2000, samt ett antal biblar från de senaste åren, bland annat Mangabibeln. Till detta kommer drygt 50 biblar för barn, utgivna under nära 150 år, samt cirka 150 biblar på andra språk. Vernissage söndag 2 juli direkt efter mässan kl 9.30 © Herregud & Co & Tusen 0155-751 00