Nr 3/2009
Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967
Innehåll Ciklidbladet 3/2009
6
Ciklider från Väst- och Centralafrika
del 5 – Hemichromina ciklider
12
Hälsningar från ordföranden
14
Mina erfarenheter av att odla ciklider från Östafrikas sjöar
Anton Lamboj fortsätter här i femte delen sin resa genom Afrika.
26
Akvarium i klassrummet – Ett förträffligt redskap för lärare
29
Den vilsna ciklidisten – konsten att välja ciklidbiotop
32
Tropheus – enkelt och roligt!
Artikeln som har de rödaste bilderna i Ciklidbladets historia.
Janne har urvalsodlat i 20 år och berättar här om sina erfarenheter.
36
20
Centralare i mindre kar – omöjlighet eller möjlighet
Joakim guidar oss i de möjligheter som finns för dig som vill hålla centralamerikanska ciklider i ett mindre akvarium.
Kära vänner av Malawiciklider
En rapport från Ad om projektet att förhindra tjuvfiske med nät i Malawisjön.
22
Nyheter
23
Fototävlingen
Havet 4-5, Munksundsskolan, är klassen med turen att ha en akvarieintresserad lärare. Läs om hur man kan lära sig massor av klassakvariet.
Chefen har ordet, läs om NCS framtid.
18
Senaste nytt i ciklidvärlden rapporteras av Ola.
Sveriges bästa ciklidfotografer har tävlat på ciklid.org. Här kan du se resultatet.
38
42
Ljuger rubriken? Johan kan berätta om varför han gillar Tropheus och varför han tycker de är enkla att hålla.
Ett flexibelt akvarium
Har du bara ett akvarium med behöver två ibland?
Därför är jag en earthaholic!
Kristofer berättar om den svåra vägen fram till ett fungerande kar med jordätare.
Malawitilapia
Malawisjön är inte full av enbart mbuna, Aulonocara och “haplisar”. Läs om de ovanligare alternativen.
44
Referat av en vetenskaplig artikel om betydelsen av färgvarianter hos citronciklider
46
www.ciklid.org
Joakim vet inte vad han vill, därför redovisar han flera bra förslag till ciklidakvarium och besättningar.
Vi fortsätter att dyka med Topi i ämnet evolution under Darwinåret.
Cikliden
Neochromis omnicaeruleus från Viktoriasjön.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
3
Nordiska Ciklidsällskapet
Ciklidbladet
Föreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer
per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst
48 sidor och cirka 100 foton. I varje nummer finns tävlingar där man
kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom
inkluderas ibland speciella bilagor.
Rabatterbjudande
Medlemserbjudanden
I vissa nummer av Ciklidbladet presenteras ett medlemserbjudande
där våra medlemmar får möjlighet att köpa intressanta produkter till
ett kraftigt reducerat pris (20 till 50 procent). Det kan till exempel gälla
foder, pumpar, böcker, vattenpreparat etc.
Stipendier
Medlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer.
Rabatten gäller i nedanstående affärer (exakt rabattbelopp anges på
www.ciklid.org under rubriken rabattaffärer).
NCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som
främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/
eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information
finns på www.ciklid.org under Föreningsinformation och Stipendier.
Sverige:
Medlemsavgiften
Borås: Borås Zoologiska
Falköping: Djurshopen
Filipstad: Akvarieteknik
Göteborg: Gubbero Zoo, Trop Akvariefiskimport
Härnösand: Rambiten Zoo
Jönköping: Aqua life, DjurMagazinet
Kalmar: Guldfisken
Karlskoga: Thomas Zoologiska
Karlstad-Skoghall: Akvarie Interiör
Kållekärr: MM Ciklidimport
Landskrona: Ojzoo (enb.web)
Lerum: Ciklidhuset
Lidköping: Zoo-Fritid
Luleå: Rolles Akvariecenter AB
Mjölby: Mjölby Zoo & Ciklidshop
Nol: Nols Ciklidhobby
Norrköping: Akvarievalvet & Aqvarium Africa
Nässjö: Poseidon akvarium
Ronneby: Akvarium Ronneby
Sala: Aquatropic
Staffanstorp: Staffanstorps fiskimport
Stoby: Stoby Akvarieaffär
Stockholm: Akvarielagret, Akvarieleasing butiksförsäljning
Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby
Tomelilla: Ciklidshopen, Zoologisk Hobby
Torslanda: Torslanda Zoologiska
Uppsala: Akvarie-Hobby
Varberg: Discus Varberg
Vargön (Vänersborg): Cyberzoo
Vingåker: PWSS
Västerås: Royal Zoo
Växjö: Akvarielandet
Årjäng: Nordmarkens Akvariebutik
Ängelholm: Exotic Zoo
Örebro: Akvariekällaren, BraZoo
Norge:
Stokke: KriZoo Dyresenter
Finland:
Helsingfors: NL-Aqua
Sverige - 295 SEK
Danmark - 255 DKK
Finland - 34 €
Norge- 280 NOK
Övriga Europa 425 SEK eller 45 €
Övriga länder 460 SEK
Familjemedlem 100 SEK (80 DKK, 11 EUR, 90 NOK). Familjemedlemsskapet berättigar till alla medlemsförmåner utom ett eget Ciklidblad.
Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12. och berättigar till alla
årets nummer av Ciklidbladet (med reservation för att upplagan räcker
till). Inbetalning sker till Nordiska Ciklidsällskapets Plusgiro 698 168-2.
För betalningar från utlandet inom EU och Norden rekommenderar vi en
så kallad EU-betalning, som är förmånligare. För att göra den behöver
Du ange NCS kontonummer i IBAN-formen SE95 9500 0099 6034 0698
1682, och SWIFT- eller BIC-koden NDEASESS.
Glöm inte att på betalningen ange ditt namn och din adress samt vilket
år betalningen avser. Om du betalar via internetbank och antalet tecken
i meddelanderutan inte räcker till, ber vi dig sända ett kompletterande
mail till [email protected] med alla uppgifter om betalningen.
Styrelsen
Ordförande
Mikael Westerlund, Ulrikasborgsgatan 3 C, FI-00130 Helsingfors
tel: +358-9-611380
[email protected]
Vice ordförande, medlemsansvarig
Magnus Mattiasson, Ribbingsgatan 33, 504 66 Borås
tel: 0733-584204
[email protected]
Kassör
Thomas Regnell, Blåklintsvägen 4, 743 40 Storvreta
tel: 018-242155
[email protected]
Danmark:
Sekreterare, webbinfoansvarig
Annika Ylitalo, Hedensbergsvägen 23a, 752 60 Uppsala
tel: 018-421429
[email protected]
Hemsidan www.ciklid.org
Ledamot, webmaster
Albin Ekenberg, P G Vejdes Väg 2, 352 52 Växjö
tel: 070-3175379
[email protected]
Hadsten: Akvanet (enb. web)
Köpenhamn: Cichlidecentret, Planteimporten
MalawiCarsten, Gistrup
NCS hemsida www.ciklid.org är antagligen en av de största och bästa
hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa
funktioner kräver medlemsbehörighet.
Medlemskort
Som medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling
och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i
akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och
omröstningar.
Ledamot, redaktör
Ola Svensson, Alkegatan 11D, 431 64 Mölndal
tel: 031-875299
[email protected], [email protected]
Ledamot, marknadsansvarig
Alexander Ylipää, Metargränd 15, 974 38 Luleå
tel: 070-5627093
[email protected]
4 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
Ciklidfronten
S
ommaren börjar dra sig mot sitt slut vilket
brukar betyda att mer fokus hamnar
på akvarierna. Själv hämtar jag mycket
inspiration i den svenska naturen. Jag älskar
att gå och titta i bäckar och strandkanter
för att se hur stenar och rötter placerar sig i
vatten. Det är ju samma krafter som verkar
i Sverige som i Sydamerika och Afrika och
växter växer på samma sätt. Jag har varit i
de flesta tropiska miljöer och skillnaden är
faktiskt inte så stor som man kan tro. En
annan bra sak med sensommaren är förstås
kräftfisket!
Ciklidbladet utges som medlemstidning av
Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967
Artiklar
Artiklar för publicering i CB skickas till
redaktören (se kontaktinformation på sidan
4). Endast artikelförfattaren ansvarar för
artikelinnehållet. Redaktionen förbehåller
sig rätten att redigera insänt material.
Upphovsrätt
Inte någon del av denna publikation får
kopieras, reproduceras, lagras i datasystem
(t ex. hemsidor på Internet) utan tillstånd
av redaktören, fotografen och författaren.
Kopia av trycksak skall alltid skickas till
NCS’s redaktör.
Utgivningsplan 2009
Ciklidbladet utkommer med fyra nummer
per år. Preliminär utgivningsplan 2009 är
20/2, 20/5, 20/9 och 20/11.
Medlemsärenden
Alla medlemsärenden som t.ex. anmälan
av utebliven tidning och adressändring
görs företrädelsevis till medlem@ciklid.
org, eller direkt till medlemsansvarig (se
kontaktinformation på sidan 4).
Paketpriser för annonsering i Ciklidbladet:
Platina: Helsida, sista sidan + banner + rätt
att annonsera på hemsida* 13 500 SEK
Guld: Helsida, insida omslag + banner + rätt
att annonsera på hemsida* 9 000 SEK
Silver: Helsida + rätt att annonsera på hemsida* 7 200 SEK
Brons: Halvsida (landscape) + rätt att annonsera på hemsida* 5 000 SEK
Sponsor: kvartssida (portrait) 2 500 SEK
* Köp & Sälj Företag
Dessa priser gäller för ett helt år. Fullständiga uppgifter om annonspriserna samt om
bannerannonsering på Nordiska Ciklidsällskapets hemsida, se www.ciklid.org under
Föreningsinformation, Annonsera, eller kontakta marknadsansvarig (kontaktuppgifter på
sidan 4).
Vetenskapliga namn i Ciklidbladet
Av praktiska skäl använder Ciklidbladet samma
vetenskapliga namn som artregistret på www.
ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of
Fishes eller The Cichlidroom Companion.
Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet
Ansvarig utgivare och redaktör:
Ola Svensson
Medarbetare: Joakim Draktoft, Albin
Ekenberg, Kjell Fohrman, Matti Grüner, Robin
Hedström, Stefan Larsén, Wilhelm Lubkowitz,
Magnus Mattiasson, Michael Persson, Patrik
Rosén, Victor Sundberg, Mikael Westerlund,
Josefin Borglin och Alexander Ylipää
Hemsida: www.ciklid.org
ISSN: 0349-2362
Tryck: Graspo CZ, a.s., Tjeckien
Omslagsbild
Hemichromis stellifer
Foto: Kjell Fohrman
www.ciklid.org
N
umret som ni nu håller i är som vanligt mycket brett. Det enda som möjligen
saknas är en artikel som inte handlar om ciklider. Tidigare har vi haft artiklar om
bland annat räkor, odling av bladfisk, växter och filter, men självklart ligger tyngden i
Ciklidbladet på ciklider. Göran Åstebros och Ola Sjödins artiklar hamnar vid närmare
eftertanke i denna kategori förstås.
I
detta nummer fortsätter Anton Lamboj med oförminskat entusiasm sin långa
artikelserie om västafrikanska ciklider. Efter att vi i flera nummer fått följa de tilapiina
cikliderna har vi kommit till de grupper som är något vanligare i akvarier. Att cikliden på
omslaget hör till de vackrare cikliderna håller nog de flesta med om.
D
et finns mycket annat också i detta nummer. Darwinåret fortsätter och i detta nummer
skriver Topi Lehtonen om citroncikliderna från en av Nicaraguas kratersjöar och
vi får läsa om jordätare, odling av östafrikanska ciklider, Tropheus, fototävling, Stuart
Grants minnesfond, tilapiiner från Malawisjön och Joakim Karlsson hjälper oss att välja
vad vi ska ha i våra akvarier.
J
ag kan redan nu avslöja att nästa nummer kommer att bli mycket bra med artiklar om
”alla” färgvarianter av Tropheus inklusive en plansch, hur man bygger en energisnål
odling, pelmatochromina ciklider, Acarichthys heckelii, artiklar under temat Darwinåret,
almanacka och mycket mycket mer!
Ola Svensson
Redaktör
Ciklidbladet görs av medlemmar för medlemmar. För att få ett bra Ciklidblad måste
vi få in artiklar. Alla artiklar publiceras i nuläget och jag är glad för allt som kommer
in. Jag vill ändå särskilt be om dessa:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Malawiciklider – Antalet artiklar jag får in speglar inte intresset för dessa
färgklickar!
Akvariet – Skriv om din fisksammansättning och hur den fungerar.
Substratruvande tanganyikaciklider – Långa, korta, fula gula…
Korta artiklar – Det behöver bara vara ett par bilder och tusen tecken.
Hemma hos-reportage – Åk hem till en kompis och fota och skriv en kort text.
Föreningsmöten – Ta med kameran till nästa föreningsmöte.
Lekbeskrivningar inklusive fotoserier – Förra året hade vi en, men bladfisk är
ingen ciklid!
Utblick – Skrev en artikel om ickeciklider!
Vanliga arter – Skriv om blåcikliden, zebracikliden, apelsincikliden, rödcikliden
och malawizebran!
Så sätt er och skriv en artikel i höstmörkret!
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
5
Västafrikanska ciklider
Ciklider från Väst- och Centralafrika
del 5 – Hemichromina ciklider
Text och foto: Anton Lamboj, översättning: Mikael Westerlund
D
enna grupp
består av t vå
släkten, som är
välkända inom akvaristiken: Anomalochromis
Greenwood 1985 och Hemichromis Peters 1858.
I bägge fallen handlar det om typiska
substratlekande ciklider som bildar en
föräldrafamilj.
Släktet Anomalochromis
Till Anomalochromis hänförs för närvarande bara en art, nämligen A. thomasi
(Boulenger, 1915), som dock förekommer
i tre olika varianter. A. thomasi är med
sin maximallängd på cirka sju centimeter
alltså en äkta dvärgciklid. Den har en
äggformad kropp och en liten mun. Arten
förekommer i naturen i Guinea, Sierra
Leone och Liberia. Könen är väldigt lika.
Hannarna blir dock cirka en fjärdedel
större än honorna och har kraftigare opariga fenor och bukfenor. I färgsättningen
finns det inga väsentliga skillnader mellan
könen hos någon av varianterna. Grundfärgen är hos den vanligaste varianten
diskret gråbrun till gulbrun. Rygg-, stjärt-
och analfenorna är ljust genomskinliga till
aningen blåaktiga och på dem finns delvis
små punkter. Mitt på kroppen ligger en
stor svart fläck, som beroende på fiskens
humör även kan försvinna helt. Fjällen är
mestadels glänsande blå i mitten, på den
främre delen av kroppen kan det finnas små
röda punkter. Vid lek eller strid är färgerna
i allmänhet mer lysande.
Efter lek förändras färgerna drastiskt. På
kroppen framträder fem till sex svarta
ränder, som blir allt intensivare ju längre
yngelvården framskrider. Den första
randen går genom ögat. Samtidigt avtar
den övriga färgsättningen och fiskarna
verkar dystra och oansenliga.
Den andra färgvarianten kommer från
Guinea. Den skiljer sig från den allmännare varianten genom att f läcken på
kroppen mestadels är liggande och oval.
I ryggregionen har så gott som alla fjäll
en liten svart punkt. Den mest påfallande
skillnaden är ändå att de svarta ränderna
nästan alltid är tydligt synliga hos denna
variant. Under yngelvården är ränderna
även väsentligt bredare och intensivare än
hos den vanliga varianten. Ofta förefaller
fiskarna vara nästan helt svarta med bara
smala ljusa ränder.
Av den tredje varianten har hittills endast
ett exemplar importerats. Den härstammar sannolikt också från Guinea och har
en ljusbrun kroppsfärg. Gällocken och
sidorna skimrar mycket vackert i gyllengult.
De bägge förstnämnda varianterna har
redan odlats och de skiljer sig inte från
varandra när det gäller hållande och odling.
Kullarna är på omkring 400 romkorn, som
är genomskinliga och saknar pigment.
Medelhårt till mjukt vatten krävs för att
romkornen ska utvecklas bra. Båda föräldradjuren vårdar rommen och ynglen.
Åtminstone i ägg- och larvfaserna är
honans andel av ruvandet aningen större.
Rommen läggs helst på ett hårt underlag
och föräldrarna förbereder några små
gropar för larverna. Efter två till tre dagar
kläcks romkornen och efter ytterligare
fyra till fem dagar är ynglen frisimmande.
De är mycket små de första dagarna och
behöver mycket fint foder. Under de första
veckorna är ynglen spräckliga i ljusa och
mörka färgtoner och skiljer sig häri tydligt
från yngel av Hemichromis. Föräldrarna
är i regel mycket goda yngelvårdare och
ofta kan yngelvården pågå i mer än två
månader. Under denna tid försvarar de
annars mycket lugna och fredliga fiskarna
Rubrikfoto: H. guttatus, Benin. Hona med ägg.
6 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
H. frempongi hör till de långsträckta femfläckscikliderna.
Anomalochromis thomasi, Guinea
Hemichromis cerasogaster, hane
A. thomasi, Sierra Leone
Hemichromis elongatus, Gabun
H. cristatus är en relativt fredlig rödciklid.
H. fasciatus, Ghana
H. guttatus, Guinea
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
7
sin avkomma mycket intensivt och uppoffrande.
Släktet Hemichromis
Till släktet Hemichromis hänförs både
små och stora arter med en vidsträckt
utbredning i Afrika – från Egypten och
Algeriet i norr ända till Angola, Zambesiflodens källor och de nordliga delarna
av Sydafrika. De saknas däremot i regel
i östra Afrika söder om Sahara. Det finns
till exempel inga Hemichromis i de stora
sjöarna.
Könsskillnaderna är små hos alla arterna.
Honorna blir i regel ungefär en fjärdedel
mindre än hanarna och deras fenskrud är
också något anspråkslösare än hannarnas.
Hos många arter är hanarna högre i kroppen. I färgerna förekommer inga könsskillnader. Alla arterna har en mörk fläck
på gällocket.
Alla Hemichromis är typiska substratruvare med en bra parbildning och bara liten
skillnad i arbetsuppgifterna mellan könen.
Beroende på art och storlek varierar kullarna mellan cirka 150 och över 1 000 små
romkorn med bara lite pigment. Rommen
kläcks efter cirka tre dagar och larverna
sköts tills de blir frisimmande antingen
i små gropar, som föräldrarna har grävt,
eller bland finbladiga växter eller växtröt-
ter. Ofta flyttar föräldrarna ynglen mellan
olika gropar eller platser. Hos alla arterna
är ynglen under sina första levnadsdagar
ljusbruna med ett svart längsgående band
mitt på kroppen och ett till alldeles under
ryggfenan. Först vid en storlek på en och
en halv till två centimeter börjar färgteckningen påminna om föräldrarnas.
Långsträckta Hemichromis –
femfläcksciklider
Generellt kan släktet Hemichromis indelas i två stora grupper: Å ena sidan de så
kallade femfläckscikliderna, som blir cirka
25 centimeter stora. Till denna grupp hänförs arterna H. elongatus, H. fasciatus och
H. frempongi. Dessa arter har en kraftig
relativt stor mun, som kan sträckas framåt,
och i vuxet tillstånd har de alltid en gulbrun
kroppsfärg utöver de arttypiska färgerna.
Hos alla arterna, som annars är svåra att
se skillnad på, kan man utöver den mörka
fläcken på gällocket på kroppen se fyra till
fem stora svarta fläckar vilket gett gruppen
dess namn.
Hemichromis elongatus (Guichenot, 1861)
och Hemichromis fasciatus Peters, 1858
har båda vidsträckta utbredningsområden
och de förekommer ställvis i samma vattendrag. Arterna förekommer från Nilbäckenet och Tchad till den västafrikanska
8 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
H. stellifer, Demokratiska republiken Kongo, hane
kusten och Senegal, vidare över Sierra
Leone och Nigeria ända till Demokratiska
republiken Kongo. Däremot förekommer
Hemichromis frempongi Loiselle, 1979
bara i Lake Bosumtwe i Ghana.
Dessa arter har som ungfiskar en utdragen
kroppsform, men blir som vuxna småningom rätt höga i kroppsformen. Kroppsfärgen är guldgul till gyllenbrun. Typiskt
för H. elongatus är flera tunna röda linjer
på kroppssidorna. De kan sträcka sig från
den bakre kanten av gällocket till stjärtroten. Kännetecknande för vuxna exemplar
av H. fasciatus är ytterligare ett stort antal
svarta punkter mellan de svarta fläckarna
på kroppssidan, framför allt på den främre
delen av kroppen. Ofta kan punkterna växa
ihop till större svarta ytor.
Alla tre arterna livnär sig i naturen huvudsakligen som rovfiskar. De äter fisk och
kräftdjur, varvid ofta även yngel av andra
ciklidarter får tjäna som föda.
Enligt mina egna iakttagelser försvarar
vuxna lekande par av H. elongatus ibland
mycket stora revir med en längd på upp
till tjugo meter i vattendrag som är upp till
fem meter breda. De rör sig omkring inom
reviret men de har också ståndplatser där,
som de föredrar. Kullarna kan vara stora,
upp till 1 000 romkorn är fullt möjligt.
www.ciklid.org
H. cf. stellifer, Gabun
H. letourneuxi
H. stellifer, Kongo
H. sp. ”ankasa”, Hane
Yngelvården är mycket intensiv och delas
ganska lika av bägge föräldrarna. De
vårdar ofta ynglen mycket länge, många
gånger ända till en storlek på över tre centimeter. Men ofta låter de även ynglen bli
självständiga tidigare. Man kan i naturen
finna yngel som upp till en storlek på sju
till åtta centimeter rör sig i små grupper på
tre till fem individer. Därefter och fram till
parbildningen håller de revir ensamma och
är då mycket ofördragsamma mot artfränder. Vid en storlek på cirka tio centimeter
blir de könsmogna.
Röda Hemichromis – rödciklider
De återstående arterna, som alla blir
mindre, hör till gruppen ”röda ciklider”
även om detta färgkännetecken inte passar
in på alla dessa arter, eller gör det i varierande grad. På gällocket förekommer alltid
en svart fläck. Oftast kan man se en svart
fläck också på stjärtroten och många arter
har även mitt på kroppen en svart fläck,
som också kan försvinna beroende på
sinnesstämning. Andra arter har en svart
fläck vid ryggfenans bas. Ofta framträder
även iriserande blå punkter eller små streck
på huvudet, kroppen och fenorna. Antalet
sådana färgpunkter, även kallade iridioforer, utgör dock vanligen inte ett artkännetecken. Hos nästan alla arterna förekommer de i olika antal, täthet och utbredning.
www.ciklid.org
Hos vissa arter finns det olika trender med
fler eller färre iridioforer. Iridioforerna är,
då de förekommer, alltid synliga oberoende
av graden av upphetsning.
Till denna grupp hör följande arter:
• Den visserligen till namnet vanliga
men sällan odlade Hemichromis bimaculatus Gill, 1862 från Guinea, Sierra
Leone och Liberia.
• Hemichromis cerasogaster (Boulenger, 1898) från Lac Mai Ndombe
i Demokratiska Republiken Kongo.
Denna art har förmodligen aldrig förekommit inom hobbyn. Den är med sin
maximallängd på cirka åtta centimeter
väl den minsta arten i släktet.
• Hemichromis cristatus Loiselle, 1979
med en utbredning från Guinea till
Nigeria.
• A r ter na Hemichromis g uttatus
Günther, 1862 från Elfenbenskusten till Kamerun och Hemichromis
letourneauxi Sauvage, 1858 med ett
i sanning stort utbredningsområde
som sträcker sig över Egypten, Sudan,
Tchad, Gambia och Senegal, därtill
förekommer den också i Algeriet;
Guinea, Elfenbenskusten, Ghana och
Centralafrikanska Republiken och
möjligen i områdena mellan dessa
stater. Dessa två arter hålls ofta i
akvarium.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
•
Dessutom hör fortfarande Hemichromis lifalili Loiselle, 1979 från Centralafrikanska Republiken, Republiken
Kongo och Demokratiska Republiken
Kongo, Hemichromis paynei Loiselle,
1979 från Guinea, Sierra Leone och
Liberia samt Hemichromis stellifer
Loiselle, 1979 från Gabon, Republiken Kongo och Demokratiska
Republiken Kongo till denna grupp.
Det förstnämnda artnamnet nämns
visserligen ofta i akvaristisk litteratur,
men arten hålls de facto bara sällan i
akvarium. H. stellifer däremot nämns
igen relativt sällan under detta namn,
men förekommer i verkligheten ofta
i akvarium.
På senaste tid har även några tydligen nya
och än så länge obeskrivna arter funnit sin
väg till akvariehobbyn. Alla är inte röda
på kroppen, såsom man kunde förmoda
på basen av det man hittills har sett. Två
Hemichromis-arter från Guinea går i olika
bruna toner. Andra, såsom till exempel
Hemichromis sp. ”akansa”, som H. van
Heusden upptäckte i Ghana, blir dock
intensivt röda och utgör ett mycket vackert
tillskott till hobbyn.
Hemichromis i akvariet
Släktet Hemichromis popularitet varierar
9
inom akvaristiken. De så kallade femfläckscikliderna anses helt enkelt vara
alltför aggressiva och elaka, vilket jag
finner vara väldigt överdrivet. Säkert är
dessa arter ovanligt framfusiga, inte bara
på grund av sin storlek utan även genom sin
höga intelligens och snabbhet. Men sist och
slutligen motsvarar de generellt sett andra
stora ciklider. Enligt mina erfarenheter är
dessa arter mycket intressanta och ytterst
attraktiva, bara man ger dem tillräckligt
stora akvarier. De är helt jämförbara med
andra större ciklider och går också att
hålla tillsammans med sådana. På grund
av aggressiviteten inom arten är det dock
ofta svårt att lyckas få fungerande lekpar.
Men har två fiskar väl funnit varandra är
sammanhållningen i normala fall till och
med ovanligt bra.
Också till de mindre arterna förhåller sig
akvaristerna ofta ambivalent. Otvivelaktigt
är deras härliga färger tilldragande, men
även här avskräcks akvaristerna av deras
förmodade aggressivitet och av att de ofta
är mycket produktiva. Även här handlar
det sist och slutligen om att fiskarna ska
hållas på rätt sätt. Å andra sidan finns det
skillnader mellan arterna och även individuella skillnader. Själv har jag haft flera
par av olika arter, som snarast har betett
sig skyggt och tillbakadraget. I synnerhet
gäller detta de mindre arterna, såsom till
exempel H. cristatus eller några av de varianter som i handeln går under namnet H.
guttatus. Många par skrider bara till lek när
de har tillräckligt mycket lugn och ro, om
möjligt utan andra innevånare i akvariet.
När man odlar de mindre arterna (till
exempel H. cristatus) måste man ta hänsyn
till att ynglen är så små då de börjar simma
fritt, att de inte ännu kan äta nyckläckta
artemianauplier, utan måste ges fint yngelfoder under den första tiden. Som vuxna
är fiskarna oftast problemfria att utfordra.
Rättelse Ciklidbladet 3/2009
Bilden visar en Tilapia ruweti
Skötsel
Alla arterna är mycket toleranta när det
gäller vattenvärdena och de kan hållas
och förökas i såväl mjukt som hårt vatten.
Hemichromis-arterna är enkla och problemfria att utfordra. Jag ser det som en
fördel att de inte skadar växterna, frånsett
då att de gräver små gropar för ynglen i
samband med fortplantningen.
Tilapia ruweti Foto: Anton Lamboj.
Fototävling 2009
Varje månad väljer moderator ut tjugo av de foton som kommit
in, som sedan deltar i månadstävlingen. Det bidrag som vinner
“Månadens bild” går vidare till tävlingen för “Årets bild”. Under
året genomförs fyra tematävlingar; februari, maj, september
och oktober. En fristående fotografisk jury kommer dessutom
att utse tio bilder till årsfinal.
Om din bild inte kommit med i uttagningen kan du försöka igen nästa månadstävling. Den senaste tidpunkten
för inlämning av foto är kl 24.00 dagen före månadskiftet.
Röstning i en tävling pågår till och med den aktuella månadens
slut.
Tävlingsregler
• Endast NCS-medlemmar får skicka in foto till tävlingen.
• Medlemsnummret skall medfölja insänt foto eller finnas i forumprofil.
• Ett fotobidrag per medlem och månad.
• Alla fält måste fyllas i och filnamnet får ej innehålla svenska bokstäver som å, ä och ö.
• Ert riktiga namn som fotograf skall medfölja insänt foto eller vara tillgängligt i forumprofil.
• Bildens bredd eller höjd skall ligga på minst 1000 pixlar.
• Ange enbart det vetenskapliga namnet, använd namnen på www.cichlidae.com. För Malawi, Tanganyika etc. ange
fångstplats.
• Du måste själv ha tagit fotot och ha copyright på det!
• Foto får inte innehålla signatur.
• Foto skall vara på ciklid/er eller ha stark koppling till ciklider.
• Fotot får inte vara publicerat tidigare i Ciklidbladet eller på Ciklid.org.
• Du godkänner, med ditt deltagande i tävlingen, att fotot får användas för publicering i Ciklidbladet och på Ciklid.org.
• Felaktig storlek, bristande information eller andra missade kriterier angående foto, fotografnamn och medlemsnummer resulterar i diskvalificering.
Lycka till med ditt tävlingsbidrag!
10 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
11
Föreningsinformation
Hälsning från ordföranden
P
å initiativ av Ciklidbladets
redaktör Ola Svensson
utger vi detta nummer av
tidskriften även On-line, dvs.
det blir tillgängligt på internet.
(Självfallet får våra medlemmar
också hem detta nummer i pappersversion som vanligt.) Det
här är ett alldeles ypperligt sätt
att för en bredare allmänhet visa
upp vad vi har att erbjuda dem
som är intresserade av ciklider
eller akvariehobbyn.
Av denna anledning är det kanske på sin
plats att jag börjar min spalt i detta nummer
med lite info om Nordiska Ciklidsällskapet. Först lite allmänt: Nordiska Ciklidsällskapet (eller NCS) är en ideell förening
med verksamhet i Norden. NCS verksamhet började år 1967 och vi är idag en stor
förening med kring 1 000 medlemmar.
Det stora geografiska verksamhetsområdet
gör att NCS koncentrerar sig på verksamhetsformer som så långt det är möjligt är
tillgängliga för medlemmarna oberoende
av var de bor. Mer lokala aktiviteter sköts
sedan av ciklidföreningar eller –grupper
inom eller vid sidan av NCS. Vi satsar
också på sådana tjänster som inte bara är
förbehållna våra medlemmar utan även
betjänar andra ciklidintresserade. Dels
ingår detta i vår ideella mission, dels ser vi
naturligtvis varje ciklidintresserad nordbo
som en potentiell medlem.
Har Du som inte (ännu) är medlem i NCS
nu hittat denna spalt på internet behöver jag
inte gå in på detaljerna i allt det vi gör, utan
Du finner det själv på vår hemsida www.
ciklid.org. Blev Du intresserad? Ja, då är
det en god idé att bli medlem! Hur man gör
framgår också på hemsidan. Välkommen!
Vad betyder det i praktiken att vi är en
nordisk förening? Ja, för det första innebär
det att vi finns i Norden (och på internet
förstås). Av våra huvudaktiviteter når både
Ciklidbladet och hemsidan medlemmarna
oavsett i vilket land de bor. Vår tredje
storaktivitet, den årliga Ciklidstämman,
arrangeras i praktiken oftast i Sverige,
vilket återspeglar det att största delen av
medlemmarna (för närvarande) bor i Sverige, men inget hindrar att Ciklidstämman
hålls i något annat nordiskt land. (De facto
har detta också varit uppe till diskussion
flera gånger under de senaste åren.) Också
språket föreningen verkar på återspeglar
vår medlemskår. Vi jobbar inom styrelsen
på att göra NCS lättillgängligare också för
ciklidisterna i de andra nordiska länderna.
Dilemmat är ju dels den lilla klyftan mellan
de tre språken danska, norska, svenska och
dels den lite större klyftan mellan finskan
och de tre förstnämnda språken. För till
exempel en dansk, som inte ”kan” norska,
är norsk text i alla fall begriplig till 96
procent, men inte för en finne. Och här
har utvecklingen tyvärr t.o.m. gått bakåt,
kan jag, med ett perspektiv på mer än 40 år
av nordisk akvariehobby, konstatera, förr
var tröskeln lägre och man gav hellre än
idag den lilla extra insatsen som krävs för
att tillägna sig en text eller ett föredrag på
ett annat språk än sitt eget. Jag tror att rätt
väg att gå här är att använda våra nordiska
språk mer. Redan nu är det fritt fram att
skriva på sitt eget nordiska språk i Ciklidbladet och på vårt Forum på www.ciklid.
org och det görs redan, men får gärna öka.
Och vi funderar inom styrelsen fortgående
på hur detta kunde göras i Ciklidbladet.
Ett sätt kunde vara att ge ut CB i parallellupplagor på de fyra språken, så som
Ad Konings ger ut sina ciklidböcker. Ett
annat sätt kunde vara att ha resuméer på
de andra språken. Det finns säkert fler sätt
och vi tar gärna emot goda idéer.
Så över till något helt annat: Att förverkliga
allt det som är NCS verksamheter kräver
ganska många händer. Det handlar om
uppgifter på olika styrelseposter, inom
redaktionsrådet för Ciklidbladet, som
moderator på vårt Forum, vidareutveckling av vårt artregister och mycket annat.
Känner Du för att vara med, tveka inte att
kontakta mig eller någon annan i styrelsen
eller NCS valberedning.
Slutligen: Nu börjar hösten och vi har igen
mer tid för våra akvarier och ciklider,
som kanske fick stå lite tillbaka för andra
aktiviteter under vår vackra nordiska
sommar. Glöm då inte att våra ciklider är
hotade i många biotoper, bl.a. i Malawisjön. Insamlingen till Stuart Grants Minnesfond för bevarandet av Malawiciklider
fortgår (se Ad Konings mellanrapport i
detta nummer). Dra även Du Ditt strå till
stacken!
Mikael Westerlund
Ordförande
TASSAR &
MORRHÅR
...Och en massa fenor
170 akvarium fyllda med ett stort urval av akvariefiskar
N i h i t t a r o s s p å Ve r k s t a d s g a t a n 1 8 i V ä x j ö
w w w. t a s s a r o m o r r h a r. s e
12 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
13
Afrikanska ciklider
Mina erfarenheter av att odla
ciklider från Östafrikas sjöar
Text och foto: Janne Carlsson
J
ag har aldrig direkt varit
någon entusiast av att köpa
dyra vildfångade ciklider
som är mycket känsligare, lät�tare får sjukdomar och är allmänt
bökiga. Nej, min grej har alltid
varit att köpa yngel, gärna minst
tjugo varje gång, så att man kan
sortera bort sämre hannar och se
till att bygga upp en grupp med
många honor. Det är klart att det
ju tar lite längre tid att få lön för
mödan, men jag har aldrig haft
direkt bråttom, jag har alltid sett
det på längre sikt.
Jag vill framhålla våra resor med Göteborgs Ciklidgrupp, Kjell Fohrman, Kent
Gemanius och Göran Forsberg i spetsen,
där har man mycket att lära. Det har gett
mig otroligt mycket. Jag har även besökt
Leif och Ola i Landskrona, Hasse och
Lasse i Simrishamn, Lars Liljedal, Walter
Zander, Bengt Holm i Malmö, bara för att
nämna några plus dom otaliga resor som
vi har gjort till Danmark, till exempel
till Max P. Björneskov. Kjell har också
tagit med oss till Tyskland, och med alla
kontakter som Kjell har, vilka har varit
ovärdeliga för mig, har det varit fina resor,
och vid varje resa har jag alltid köpt på mig
ett gäng yngel som jag senare har fortsatt
att förädla. Min fiskbesättning har till 90
procent kommit från odlare som jag har
köpt av på våra resor. Så det är klart att med
så små kostnader när det gäller fiskinköp
är det nästan omöjligt att misslyckas plus
att jag alltid har försökt att göra det bästa
av stammen. Jag har alltid behållit dom
bästa ynglen och fortsatt att förädla dem.
Malawijanne
Janne Carlsson är en ciklidodlande brandman som har haft
ciklider från Östafrika som intresse i cirka 30 år. Han är 52 år
och har odlat ciklider i större skala i cirka 20 år.
Du kommer att kunna läsa hans berättelse om sig själv och sin odling i tre
fristående artiklar i Ciklidbladet.
14 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Ur valsodlade, inavlade och
tvångstömda
Sedan 20 år tillbaka har jag matat med
min egengjorda räkmix det gör ju sitt
till att det blir billigare. Och också det
får jag tacka Kjell för, därför att det var
han som började med räkmix. Jag läste
en massa böcker när jag började som
akvarist, jag var som en torr svamp, jag
bara sög till mig. Alla jag pratade med
sa ”att jag var tvungen att prägla ynglen,
det vill säga; genom att låta hona gå i ett
separat kar och låta henne spontanspotta,
för annars skulle hon inte kunna prägla
ynglen, och gör hon inte det kommer nästa
generation inte att hålla ynglen lika bra.”
Nu är jag inte en person som rättar mig
efter alla andra, är väldigt envis och jag
vill gärna testa om vissa saker stämmer
eller inte. Självklart bestämmer jag mig
för att bevisa motsatsen. Efter 20 års
odlande i stor skala plus att jag inte har
låtit en enda hona gå i ett spottkar, kan jag
konstatera att mina urvalsodlade, inavlade
och tvångstömda fiskar håller sina yngel
lika bra som vildfångade. Debattens vågor
om inavlade fiskar har gått höga, många
anser att fiskarna kommer att bli missbildade, ”du måste sätta till nytt blod annars
kommer de att se ut som hundar med dåliga
höfter eller dåligt psyke”. Självklart gör jag
tvärtom, det vill säga att jag inavlar dem
hela tiden. Nu har jag gjort det i 20 år, och
www.ciklid.org
En urvalsodlad Aulonocara ”eureka”-hanne.
En urvalsodlad firefish-hanne.
En urvalsodlad Aulonocara ”röd rubin”, bakom är det en tuggande urvalsodlad Labidochromis sp. ”hongi”hona.
En urvalsodlad firefish-hanne.
En urvalsodlad Labidochromis sp.”hongi”- hanne.
En urvalsodlad firefish-hanne.
En urvalsodlad Labidochromis sp. ” hongi”.
Den orange fisken är en firefish-hona. Den blå är
en Otopharynx lithobates från Zimbawe rock.
www.ciklid.org
En tuggande firefish-hona.
En tuggande firefish-hona.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Labidochromis sp.”hongi”, hanne och hona.
En odlingsgrupp Pseudotropheus demasoni, mest
honor.
15
jag ser fortfarande inga inavelsproblem
med missbildade fiskar. Jag tror att anledningen att jag har lyckats med att inavla
är att Malawisjöns fiskar finns i så små
populationer typ bara vid en udde, såsom
till exempel Pseudotropheus demasoni och
P. saulosi, att de är mer tåliga till skillnad
från ciklider från större populationer. Plus
att jag som sagt alltid har försökt att göra
det bästa av stammen och alltid behållit
dom bästa ynglen.
Vattentillsatser
När jag började min akvaristiska bana för
20 år sen gick jag på det mesta. Jag använde
bikarbonat, som jag köpte i 25-kilos säckar.
Jag köpte även 25-kilos säckar med salt.
Som mest köpte jag 16 stycken 25-kilos
säckar med bikarbonat. Men det visade sig
att det funkade lika bra utan bikarbonat
och salt. Även vattenberedningsmedel eller
startkulturer tycker jag det är helt onödigt
att använda. Det har jag aldrig köpt eller
använt, det finns så många andra bra sätt
att dra igång baljorna på. Om man går in
på ämnet medicin, så använde jag det i
början, men jag tyckte att det var sällan
det hjälpte och jag tyckte att medicinerna
fördärvade mer än de gjorde nytta. Så
bara man ser det i tid när första fisken
blir sjuk är det bara och håva upp den och
lägga den i en annan balja, kanske stoppa
i lite salt och sedan hoppas på det bästa,
ja så gör jag i alla fall. Så medicin har
jag slutat att använda. Och nitrit, pH och
hårdhetstester har jag bara köpt en gång,
det var när jag var nybörjare, dem klarar
man sig utan, det enda mätinstrument jag
har haft är en digital pH-mätare. Den var
bra att ha när man hade köpt fiskar som
legat länge i plastpåsarna, då kunde man
jämföra pH-värdet på vattnet. Då hade man
lite koll på hur länge man skulle koppa in
den nya fisken.
riaclima estherae (rödzebra), riktigt röda
och utan sot på pannan, Labidochromis
caeruleus (golden), som är riktigt gula,
alltså inga genomskinliga utan med färg,
Melanochromis auratus, Pseudotropheus
saulosi, P. socolofi (f.d. pindani). Melanochromis cyaneorhabdos (f.d. maingano),
P. demasoni, röda Labidochromis sp.
”hongi”, Tropheops sp. ”chilumba”, Metriaclima callainos (bright blue), Metriaclima lombardoi, det finns säkert fler.
Några mbuna som jag tycker är lite mer
svårsålda är Labidochromis sp. ”perlmutt”,
Melanochromis johannii, Metriaclima sp.
”msobo”-varianter, har haft fyra stycken,
och jag förstår inte varför. Marmelade cats
som har fläckiga yngel går inte att sälja som
små, du måste dra upp dem tills de börjar
färga, vilket tar tid och plats. Det finns väl
två som är lite lättare att sälja som yngel.
Det är korallzebran och Labeotropheus
trewavasae ”red top”. Zooaffärerna brukar
vilja ha mbunas i storlek fem till sex centimeter, förutom ett undantag, Metriaclima
lombardoi, dem vill zooaffärerna ha i
mindre storlekar, då de inte ännu har hunnit
färga ut till gult.
En annan fisk som de också vill ha i mindre
storlek, är Tropheus duboisi, Maswa. De
ska vara svarta med en massa vita prickar.
Ja, säg den förälder som kan motstå att
köpa dem när barnen står drömmande vid
baljorna där de små dubbarna går. Några
mbuna som är totalt osäljbara är de mbunas
som är bruna som yngel, P. sp. ”perspicax
orange cap” (”red top”, Ndumbi) och en
massa olika zebror och några till. Aulonocara går att sälja när de är sex till sju
centimeter när hannarna börjar färga, men
dra inte upp för många, för marknaden
mättas snabbt. Haplisar kan man sälja
en del till zooaffärer, men inte så många
i taget, däremot brukar grossister vara
pigga på att köpa in en del, om de får dem
till rätt pris. Och eftersom haplisar får rätt
så många yngel och de är lätta att dra upp,
kan det vara en bra grej.
Tropheus var bra att sälja på 90-talet, men
nu tycker jag att man får alldeles för lite
för ynglen, det är inte värt jobbet och den
tid det tar att dra upp troffeyngel.
Sandciklider, ja emellanåt kan man sälja
till specialaffärer och även en del grossister
också, men det är väldigt svårt att få lönsamhet i det, de är ofta dyra i inköp och de
är känsliga som yngel. Det är väl bara Callochromis som jag kan tänka mig lönar sig,
den får mycket yngel och de verkar vara
lite tuffare än de andra. I och för sig hade
jag Enantiopus sp. ”kilesa” för en femton
år sedan, då den var rätt ny. Där fick jag en
del yngel och dom var samtidigt lättsålda.
Det ringde folk från hela Sverige och ville
ha kilesa, och det utan annonsering.
Viktoriaciklider har jag väl odlat en del
sorter, men där gäller det att inte dra fram
så mycket på en gång, sorterna jag hade fick
riktigt stora kullar, så där blev marknaden
snabbt mättad. Jullar tycker jag är rätt så
lätta att odla, de sköter sig själv och där
brukar det inte vara några problem att sälja
dem, det samma gäller snäcklekare.
Ancistrus (sugmal, Loricariidae) har jag
också odlat en del och de sköter ju sig
själva och de är heller inga problem att
sälja. Neolamprologus leleupi har jag också
dragit fram en massa och har de bra färg
så funkar det . Altolamprologus compressiceps har jag odlat några stycken, men det
tar ju ett helt liv innan de är säljfärdiga, så
den arten lade jag ner ganska snabbt.
Nu blir jag lite nostalgisk. När jag sålde
mitt hus med min lilla odling av fiskar kom
Kent, som har Nols Ciklidhobby, på besök.
Kent blev helt stum när han gick runt i
lokalen och tittade på mina fiskar, och
hans kommentar var bara, ”jag kommer
aldrig att kunna se så många snygga fiskar
på en gång som jag ser idag, och det ska
du lägga ner”. Det var ett betyg som heter
duga, ja nu pratar vi fiskar som är inavlade i många år, väldigt få vildfångade.
Vad vill ”marknaden” ha?
Mina erfarenheter säger mig att marknaden
vill ha fisk med färg och till rimliga priser.
Därför har jag satsat på att odla på dessa
arter; Mbuna som har färg som yngel, Met16 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
Aquarium Stockholm
KVALITET OCH KUNSKAP!
I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/
Tanganyikaciklider.
Stort sortiment av saltvattensfisk/koraller och tillbehör.
Vi har även sällskapsfisk, malar, discus och många andra sorters ciklider.
Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser!
Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design.
STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER!
Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fisk.
Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfisk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för
att starta både enklare samt mer avancerade system för söt
och saltvattensakvarium.
I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin,
Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions
och Korallen-zucht.
www.aquariumstockholm.se
Aquarium Stockholm
www.ciklid.org
Akvarie-Leasing
AB
Starrbäcksgatan 3
172 74 Stockholm
Tel. 08-98-72 70
Ciklidbladet
Årgång
Fax. 3/2009
08-28-27
08 42
[email protected]
www.aquariumstockholm.se
Öppettider
17
Mån-fre 12-19
Sommartid maj-aug 12-18
Lör 10-14
Centralamerikanska ciklider
Centralare i mindre kar
– omöjlighet eller möjlighet?
Text och foto där ej annat anges: Joakim Karlsson
Thorichthys aureus. Foto: Rolf Lind.
N
är min akvarielokal var färdig
och jag började
fylla karen med vatten
där hemma var min
budget vad det gäller akvaristiska utgifter minst sagt slut. Det
gjorde att jag inte hade möjlighet att stressa mig genom olika
fiskinköp, utan kunde använda
flera månader till att planera vilka
ciklider som skulle gå i de olika
karen.
biotoper som möjligt. Efter att ha följt de
olika CA-bildtrådarna på forumet intensivt
under en längre tid började jag fundera
lite på dessa fiskar. Problemet som jag
såg det från början var att ciklider från
Centralamerika är stora, kräver mycket
plats och ibland kan upplevas som ganska
buffliga. De erfarenheter jag har av dessa
fiskar innan är mitt blandade ciklidkar
från barndomen där både sebraciklider
(Amatitlania nigrofasciata) och eldbukar
(Thorichthys meekii) var ett givet inslag.
Dessa två arter visste jag att kunde hållas i
lite mindre kar och det akvarium som fanns
vigt åt dessa fiskar var endast på 222 liter.
Eftersom jag är en vilsen ciklidist som
omöjligt kan bestämma mig för vilken
världsdel mina fiskar ska komma från var
(och är) målet att satsa på så många olika
På grund av karets storlek bestämde jag
mig ganska snabbt för att bara satsa på
en art. Enligt mina tidigare erfarenheter
fungerar det oftast bäst att köpa en grupp
ungfiskar och låta dessa para ut. Dessutom
är det enligt min mening intressant att se
hur fiskarna växer och hur deras färger
blommar ut med tiden. Min första tanke
var att skaffa en grupp Thorichthys meekii.
De kan bland inbitna ciklidister upplevas
som lite tråkiga eftersom de är vanliga hos
zoohandlare och har funnits inom hobbyn
nästan lika länge som hobbyn i sig har funnits (känns det som i alla fall). Jag tycker
dock att de är otroligt vackra, framför allt
när de spänner upp sig för varandra. Efter
att ha tittat på ett antal exemplar i affärer
och hos privatodlare föll valet till slut på
en annan art, nämligen eldbukens nära
släkting Thorichthys ellioti (kallas ibland
för maculipinnis, månadens ciklid Ciklidbladet 1/2009). För att säkert få minst ett
Thorichthys ellioti, lekpar
T. ellioti, dominant hane
T. ellioti, rom från första leken
18 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
Foto: Rolf Lind
Thorichthys meeki
par köpte jag sex ungfiskar mellan fyra
och sju centimeter. De fick flytta in i ett
kar med fin rådasand, en hel del sten och
ett antal rötter. Jag höjde även pH-värdet
något med lite bikarbonat.
Första veckan såg jag knappt fiskarna en
enda gång. Varje gång jag kom ner i lokalen
gömde de sig så snabbt de kunde i någon
grotta eller under en rot. För att råda bot på
detta åkte jag till min lokala zoohandlare
för att köpa någon orädd fisk som eventuellt kunde locka fram mina nyinskaffade
ciklider. Eftersom jag inte tycker om att
blanda fiskar från olika biotoper i samma
kar föll valet på fyra röda svärdbärare. Min
första tanke var att hitta någon naturform
av dessa fiskar men eftersom det inte fanns
någon sådan inne fick det duga med en
framavlad variant. Efter den efterföljande
inkoppningen tog det inte många minuter
innan cikliderna började våga sig fram.
Efter endast fem veckor såg jag hur den
största cikliden (hannen) och en av de
mindre (honan) började färga ut rejält.
Deras aggressivitet ökade också, utan att
de för den skull skadade de andra fiskarna
som höll sig på behörigt avstånd. Efter att
ha läst om andra ciklidisters erfarenheter
på ciklid.org (forumet) var jag lite rädd för
att det nybildade paret skulle jaga ihjäl sina
artfränder. Så blev dock inte fallet hemma
hos mig. Sju dagar efter att jag hade sett
rommen simmade en liten kull på 50 till 60
yngel runt de stolta och ständigt vakande
www.ciklid.org
föräldrarna. Efter denna lek har många
lekar ägt rum i mitt lilla centralamerikakar. Jag har nu haft dessa fiskar i snart sju
månader.
Min ringa erfarenhet av små centralare i
mindre kar visar att det i alla fall i det här
fallet fungerade alldeles utmärkt med sex
fiskar i ett akvarium på 222 liter. Än så
länge lever samtliga och ingen av dem är
på något sätt hackkyckling. Det är dock
bara ett par som leker även om den större
hannen en gång har stuckit emellan och
lekt med en av de andra honorna. Jag gissar
att könsfördelningen i gruppen är två
hannar och fyra honor. Thorichthys ellioti
har visat sig vara en trevlig bekantskap.
Det är en aktiv, lekvillig och vacker ciklid
som jag verkligen är glad att jag skaffade.
Faktaruta Thorichthys
Arter i släktet: T. affinis, T. aureus, T. callolepis, T. ellioti, T. helleri, T.
meeki, T. pasionis och T. socolofi.
Utbredning: Centralamerika: Guatemala, Belize, Honduras, Mexiko
Föda: Allätare. Små kräftdjur utgör en stor del av födan.
Lekbeteende: Biparentala substratruvare.
Habitat: Lever i vitt skilda miljöer i rinnande med måttlig ström till
stillastående vatten och över stenbotten till gyttjebotten. De återfinns i
klart vatten till mycket grumligt vatten. Eldbuken, T. meeki, lever i de flesta
biotoperna och återfinns även i bräckt vatten, diken samt cenoter (djupa
”brunnar” i kalklandskapet på Yucatán). Flera av habitaten innehåller
mycket trädgrenar till exempel mangrove. I habitat med växter återfinns
bland annat Chara, Myriophyllum, Potamogeton, Juncus, Typha och
mangroveträd.
Källa: Miller RM (2005) The Freshwater Fishes of México. The University of Chicago Press,
Chicago.
Red.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
FAKTA
19
Miljöfrågor
Kära vänner av Malawiciklider
Text och foto: Ad Konings. Översättning: Joakim Draktoft
Labeotropheus trewavasae, Chinyamwezi
I
slutet av förra året
lämnade jag en webbaserad uppdate ring om arbetet med
antinätenheterna (Anti
Netting Device, AND) som jag såg
i bruk vid Nakantenga Island. I
bakvattnet av den ekonomiska
krisen har antalet inkommande
bidrag till vår fond saktat ned i
tempo, men jag kan trots detta
med glädje informera er om att
fonden vid senaste ACA konventet i Cincinnati, USA fick in 1
500 $ insamlade av Babes In The
Cichlid Hobby (BITCH) och 495
$ från aktiviteter anordnade av
Steve Edie för Missouri Aquarium
Society´s räkning.
Förra året överförde Pennstate de första 5 000
$ till Waterlands så att rör och stålvajer kunde
införskaffas. Nigel Cheal som skär till och
svetsar samman dessa antinätenheter, hade ett
bakslag i början av året eftersom strömmen
försvann under mer än en månad. Han har nu
ett stort parti färdiga AND’s som behöver sättas
ut inom kort. Eftersom Alan har en fulltecknad
kalender kan han endast arbeta med AND’s på
lördagar, och vi funderade då på ett sätt att bistå
honom att sätta ut enheterna. Därför sökte vi
någon som skulle kunna ägna tre månader av
sin tid åt att assistera Alan i att placera ut de
nya enheterna.
Den ”utsedde” kommer att få en fri vistelse i
Malawi, större delen av tiden belägen vid Nankoma Island Lodge. Det enda krav som Alan
ställde var att personen skulle inneha dykcertifikat. Det finns dyktankar och en kompressor
tillgängliga och den ”utsedde” kan dyka/snorkla
så mycket denne vill (så länge som AND’s
placeras ut). För hösten 2009 kommer Larry
Johnson från Kanada att placera ut AND’s och
kartlägga fiskarna kring de tre Maleriöarna.
Han bistår Alan i september och oktober. Tack
för att du ställer upp, Larry!
har endast två funnits borttagna genom att man
har kapat (skrapat dem mot stenarna) stålvajern
som håller enheten flytande. Vissa fiskare återgår till att fiska med långrev men detta oroar
inte oss så mycket, eftersom mbunas håller
sig så nära klipporna att det är osannolikt att
När jag var i Malawi förra året såg jag AND’s
i aktion! När du dyker och försöker finna dem
utan att ha GPS-koordinater, kommer du att
ha svårt att hitta en enda under vattnet! Som
tur var var Alan där för att åtminstone visa
mig en av enheterna och efter att ha simmat
en bra bit hittade jag ännu en (bilden visar en
AND med rester från ett nät fortfarande kvar).
Oavsett så finns det sex av dem placerade i
den smala bukten vid Nakantenga Island där
sju andra dykare simmade omkring. Efteråt
besökte vi Alan i hans nyligen färdigställda
hydda och diskuterade framtiden för bevarandet
av Malawiciklider. Alan berättade att AND’s
utför vad de är avsedda för och de flesta lokala
fiskarna vill inte lägga sina nät inom 100 meter
från stranden. Nät är kostsamma och AND’s
mycket effektiva. Av de hittills 150 placerade
Lägg märke till nätet som fastnat på denna AND.
20 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
de skulle simma upp till de betade krokarna
på långrevarna. Oavsett, om fiskare påträffas inom de 100 meter som parkzonen utgör,
kommer de att bli bortjagade eller arresterade.
Ett problem som nyligen dykt upp är Kina.
Kineserna köper upp all skräpmetall i världen,
även i Malawi, och nu är det svårt att hitta
material för att förankra AND’s. Alan berättade
just för mig att han säkrat ett antal bilvrak som
kommer att skeppas till sjön, där Nigel kan kapa
användbara bitar som kan användas som tunga
ankare (tillräckligt tunga för att inte fiskare
skall kunna lyfta upp dem ur vattnet stående
i sina kanoter/båtar). Han kommer dessutom
att prova andra sätt att förankra AND’s.
Medan Larry befinner sig på Maleri Islands
kommer han att kartlägga varje sträcka av
kustlinjen för att notera vilka arter han ser
och vilka platser som lämpar sig för dykning/
snorkling för framtida besökare. Vi vet vilka
arter som finns där men varje gång jag dyker
vid olika platser vid en ö eller strand, finner
jag något nytt eller en annorlunda sammansättning av fiskbeståndet. Ibland ses en sällsynt art
förekomma ofta vid en plats och Larry kommer
systematiskt att kartlägga de tre öarna.
Goda nyheter är att olika föreningar och klubbar
och till och med affärer runt om i världen har
arrangerat aktiviteter som har genererat stora
summor pengar.
Craig Morfitt från Bermuda Fry-Angle Aquarium Society skrev: ”Bermuda Fry-Angle A.S.
höll sin årliga utställning de senaste dagarna.
Trematocranus placodon, Mvunguti
På fredagskvällen, vid prisutdelningen, höll vi
en framgångsrik välgörenhetsauktion tack vare
ett urval av fiskar donerade av Dan Woodland
som var domare vid utställningen. Välgörenhetsändamålet vi hade valt för auktionen
var Malawisjöns antinätinitiativ. Och jag kan
glädjande meddela att föreningen har beslutat
att donera en summa på 1 500 $ till detta värdiga ändamål!”
Nordiska Ciklidsällskapet har en pågående
insamling och till dags dato har man donerat
1 462 $! Christophe Barale, som äger butiken
Paradise Malawi Cichlids i Frankrike, höll en
auktion för att främja Malawicikliderna och
donerade 720 $ till fonden! Tom Herman från
Kanada donerade 400 $ till fonden!
Vi har nu uppnått ett totalbelopp på 15 800
$ (117 000 SEK)! Jag räknar med att Maleri
Islands kommer att vara täckta efter att
Alan och Larry är färdiga denna höst och vi
får börja planera att placera dem vid andra
öar, antagligen med start vid Thumbi West.
TACK TILL ER ALLA! Utan era insatser och
generositet kommer många Malawiciklidarter
inte att finnas kvar om 20 år från nu.
Njut av era ciklider!
Ad Konings
Nordiska Ciklidsällskapet stödjer Stuart Grants Minnesfond för bevarandet
av Malawiciklider. Hjälp till att bevara fiskbeståndet i Malawisjön du också!!
Läs om fonden och hur du kan bidra direkt eller via NCS (betalningsinfo).
I Ciklidbladet 3 2008 finns en mer detaljerad artikel på svenska om fonden
och det arbete som utförs för de inkomna medlen. Artikeln i sin helhet finns
att läsa på www.ciklid.org/pdf/Ciklidbladet3_2008-StuartMGrant_fond.pdf
Så här gör Du enkelt en donation till Stuart Grant-fonden:
Betala in Din donation på Nordiska Ciklidsällskapets plusgirokonto 698
168-2. Märk betalningen “Stuart Grants Minnesfond”.
För betalningar från utlandet inom EU och Norden rekommenderar vi en
så kallad EU-betalning, som är förmånligare. För att göra den behöver Du
ange NCS kontonummer i IBAN-form, dvs. SE95 9500 0099 6034 0698
1682, och SWIFT-(eller BIC)kod, dvs. NDEASESS.
Uppdaterad information om fonden och en uppföljning av hur mycket
donationer det kommer in finns på www.ciklid.org
VINNARE!
Vi gratulerar Björn Johansson, Nävekvarn, som gissade rätt i tävlingen
Gissa Cikliden.
Bilden föreställer en Labeotropheus
fuelleborni från Katale.
Back to Nature, malar skickas med
posten.
Tävla du också på sidan 43!
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
21
Nyheter
Nyheter från fiskvärlden
Text: Ola Svensson, Göteborgs Universitet
Malawiciklider
Thomas vände på det traditionella resonemanget och förde fram hypotesen att
fläckiga OB-honor är kamouflagefärgade
istället för att de signalerar något. Han
visade några filmer för att visa att OBhonor faktiskt är bättre kamouflerade än
vanliga honor. Då det är helt ”värdelöst” att
vara en OB-hane, en så kallad marmelade
cat, ger detta upphov till en sexuell konflikt. Denna skulle kunna förklara varför
OB-genen är kopplad till en dominant gen
som ger honor. Han gick även igenom vad
detta skulle kunna ha för betydelser för
artbildningen. I förbigående nämnde han
att han numera tror att hanar av olika arter
har olika färg då detta minskar aggressivitet från hanar av andra arter samt signalerar
Foto: Nicklas Wijkmark
Andinoacara pulcher. Blåciklider som leker.
Västafrikanska ciklider
Anton Lamboj har beskrivit en ny chromidotilapiin ciklid. Enigmatochromis lucanusi, kommer från Guinea. Anton kommer
att skriva om de chromidotilapiina cikliderna i sin serie om västafrikanska ciklider
i ett kommande nummer av Ciklidbladet.
Sydamerikanska ciklider
Zuzana Musilova med flera har reviderat
de cichlasomatina cikliderna. Den stora
nyheten för oss akvarister är att blåcikliden
och guldsömscikliden fått ett nytt släkte
och inte längre hör till Aequidens. Det
nya släktet Andinoacara är uppkallat efter
bergskedjan Anderna. Arterna i släktet är
A. biseriatus, A. coeruleopunctatus, A.
latifrons, A. pulcher, A. rivulatus och A.
sapayensis. Silversömcikliden är möjligen
en sjunde obeskriven art. Arten ‘Aequidens’ hoehnei kommer att troligen få ett
eget släkte på sikt.
Centralamerikanska ciklider
Oldřich Říčan var medförfattare till revisionen av cichlasomatinerna. Han och
några av hans kollegor kom med en revision av de centralamerikanska heroinerna
för ett par sedan. Nu har de kommit ut med
ytterligare en revision och den här gången
baseras den på både DNA och morfologiska karaktärer. Arter byter igen plats i
släktträdet och Herotilapia multispinosa är
återigen ensam i sitt släkte och hör inte till
Archocentrus. Släktena Amatitlania, Cryptoheros och Neetroplus försvinner troligen
22 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Enigmatochromis lucanusi, hona.
Foto: Anton Lamboj
Årets upplaga av Wennergrensymposiet
på Sven Lovéns centrum för marina
vetenskaper vid Kristineberg ägnades åt
Arternas uppkomst – var står vi nu 150 år
senare? Jag var på plats och det var mycket
intressant att höra vad de mest meriterade
inom området hade att säga. Det som blev
enormt tydligt är att vi är mitt inne i en
vetenskapsrevolution. Det har blivit både
snabbt och relativt billigt att göra genetiska
studier. Thomas Kocher och Axel Meyer
pratade om ciklider. Det Axel berättade kan
du läsa i Topis artikel på sidan 44.
dominans. Honorna däremot väljer en hane
som luktar som mamman som ruvat dem i
sin mun. När de börjar leka lär de sig hur en
hane som luktar som mamma ser ut. Endast
delar av detta scenario har visats i kontrollerade försök, men han uppmanade alla
att börja undersöka detta då mycket tyder
på att honval inte har med hanens färg
att göra. Jonatan Blais och hans kollegor
har faktiskt nyligen publicerat en artikel
med den slutsatsen. Ytterligare en malawiciklidnyhet: Gertrude Konings-Dudin
med flera har beskrivit tre nya arter av
Melanochromis, M. kaskazini, M. wochepa
och M. mossambiquensis.
Foto: Anton Lamboj
V
i är nu mitt uppe i Darwinåret det vill säga firandet av
att Charles Darwins föddes
för 200 år sedan samt att det är
150 år sedan hans mest berömda
bok Om arternas uppkomst gavs
ut för första gången.
Enigmatochromis lucanusi, hane.
och dess arter placeras i Hypsophrys . För
den som vill ha en populärvetenskaplig
genomgång av artikeln har Willem Heijns
skrivit en i julinumret av Cichlid News.
Referenser
Blais J, Plenderleith M, Rico C, Taylor MI, Seehausen
O, van Oosterhout C, Turner GF, 2009. Assortative mating among Lake Malawi cichlid fish
populations is not simply predictable from male
nuptial colour. BMC Evol Biol 9. Open access
www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.
fcgi?artid=2667177
Konings-Dudin G, Konings AF, Stauffer JR, 2009.
Descriptions of three new species of Melanochromis (Teleostei: Cichlidae) and a redescription of M. vermivorus. Zootaxa:37-59. Open
access www.mapress.com/zootaxa/2009/f/
zt02076p059.pdf
Lamboj A, 2009. A new dwarf cichlid genus and
species (Teleostei, Cichlidae) from Guinea, West
Africa. Zootaxa:41-48.
Musilova Z, Rican O, Novak J, 2009. Phylogeny of
the Neotropical cichlid fish tribe Cichlasomatini
(Teleostei: Cichlidae) based on morphological
and molecular data, with the description of a
new genus. J Zool Syst Evol Res 47:234-247.
Rican O, Zardoya R, Doadrio I, 2008. Phylogenetic
relationships of Middle American cichlids (Cichlidae, Heroini) based on combined evidence
from nuclear genes, mtDNA, and morphology.
Mol Phylogenet Evol 49:941-957.
www.ciklid.org
Föreningsinformation
Fototävling
Text: Albin Ekenberg
A
Placering: 2
Namn på bilden: Ett stim av fisk
från Tanganyikasjön
Fotograf: Göran Åstebro
Beskrivning: Tanganicodus
irsacae Kigoma VF hane, som är
omringad av ett gäng Tropheus
moorii, Kambwimba.
Medelbetyg: 4,95
ndra tematävlingen resulterade i några riktigt fina bilder, temat denna gång var stim.
Vinnaren hade faktiskt också flest fiskar
med på bilden men kanske inte de största. I september och oktober kommer våra teman att vara
randig och närbild.
Bland fotograferna som lyckats bäst hittar man bara ett nytt namn
nämligen Ulf Ekström. I övrigt är det namn på personer som är
välkända i vår fototävling. Under sommaren har det varit en liten
svacka i både röstande och inskickade fotografier, så jag hoppas
på att intresset för fototävlingen kommer igång till hösten igen.
Resultat april
Placering: 1
Namn på bilden: Tropheus
moorii, Kambwimba
Fotograf: Göran Åstebro
Medelbetyg: 4,44
Placering: 3
Namn på bilden: Labidochromis
sp. “hongi”
Fotograf: Ulf Ekström
Beskrivning: Hongi i centrum.
Foto taget från kortsidan.
Medelbetyg: 3,83
Resultat juni
Placering: 2
Namn på bilden: Champsochromis caeruleus
Fotograf: Rolf Lind
Medelbetyg: 4,25
Placering: 3
Namn på bilden: Tropheus
moorii, Kabimba
Fotograf: Stefan Sjöberg
Medelbetyg: 4,24
Resultat maj
www.ciklid.org
Placering: 1
Namn på bilden: Tanganicodus
irsacae, Kigoma
Fotograf: Göran Åstebro
Beskrivning: Min VF hane av
Tanganicodus irsacae Kigoma.
Medelbetyg: 4,79
Placering: 2
Namn på bilden: Altolamprologus compressiceps “goldhead”
Fotograf: Peter Andersson
Beskrivning: En poserande
hanne
Medelbetyg: 4,53
Placering: 3
Namn på bilden: Tropheus
moorii, Kalambo
Fotograf: Stefan Sjöberg
Beskrivning: Kalambo bus
Medelbetyg: 3,64
Placering: 1
Namn på bilden: Parachromis
managuensis
Fotograf: Micke Jarhl
Beskrivning: Ett moln av smått
tillsammans med stolta föräldrar
Medelbetyg: 5,22
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
23
24 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
25
Undervisning
Akvarium i klassrummet - ett förträffligt redskap för
lärare
Text: Ola Sjödin
J
Ett akvarium i klassrummet kan användas
till en lång rad olika studier. Man kan
med ganska små medel göra en mängd
försök av olika slag. Man kan studera vattenkemi, olika vattenfiltreringstekniker,
mikroskopiska studier av mikroorganismer
i akvariet, revirstrider mellan och inom
olika arter, olika typer av kampbeteende
mellan rivaliserande fiskar av samma kön,
födosöksbeteende, flyktbeteende, stimbeteende, yngelvård och så vidare. Allt går
att anpassa till olika åldrar i skolan. Listan
på studier är väl egentligen oändlig, så det
jag tar upp är bara att skrapa lite försiktigt
på ytan.
Hur kan man då bestämma sig för vilka
fiskar man ska ha i akvariet? Ska akvariet
bara vara en prydnad? Måste fiskarna
vara vackra? Ska det vara stora eller små
fiskar? Fredliga eller aggressiva? Vilka
växter passar ihop med vilka fiskar? Ska
vi bara ha en enda fisk, med stark personlighet, istället för flera fiskar i akvariet?
Ja, det är många saker att fundera över.
Vad gäller den sista frågan så är den väl
befogad. På min förra arbetsplats hade vi
i ett av akvarierna en enda fisk. Det var en
70 centimeter lång etiopisk lungfisk, vid
namn Lungman Jansson. Akvariet stod ute
i korridoren tillsammans med fem andra
stora akvarier, men detta akvarium var
Zebraciklid, Amatitlania nigrofasciata.
Foto: Rolf Lind
Att använda levande djur i undervisningen
ger väldigt stora möjligheter för läraren.
Det kan väcka ett enormt intresse hos eleverna och kan fungera som en inkörsport
för ett vidare naturvetenskapligt intresse.
Visserligen medför det ett merjobb för
läraren, men det är det väl värt med tanke
på vilka positiva effekter det kan få för
undervisningen. Jag tror att en fascination för fiskar i ett akvarium kan leda
till att eleven senare får upp ögonen för
exempelvis vattenkemi, evolution, ekologi,
fysik med mera.
Det som är lättast att börja med är nog
akvarier. Det kanske även är det som går
bäst att använda i undervisningen, då ett
akvarium öppnar enorma möjligheter för
en biologilärare. Akvariet bör inte vara
för litet då det begränsar möjligheterna att
hålla flera arter tillsammans. Dessutom är
det som bekant betydligt svårare att sköta
ett litet akvarium, då eventuella svängningar i vattnets kvalitet går mycket snabbare i ett litet akvarium. Ytterligare ett skäl
till att välja ett lite större akvarium är att i
ett stort klassrum ser ett litet akvarium lätt
lite “futtigt” ut. Ett femtioliters akvarium
som kanske passar bra i ett sovrum där
hemma ser påfallande litet ut i det betydligt större klassrummet. Av dessa skäl bör
akvariet rymma minst 100 liter, gärna mer.
Foto: Michael Persson
ag arbetar som lärare i biologi och djurvårdsämnen
på ett naturbruksgymnasium strax utanför Piteå. Jag
har tidigare arbetat i många
år i grundskolans årskurs 7-9
och där använt mig mycket av
levande djur i min undervisning.
Inom grundskolan använde jag
mig endast av växelvarma djur
såsom fiskar, reptiler, amfibier
och ryggradslösa djur och nu
på gymnasiet även däggdjur och
fåglar. Regelverket för vad som
gäller om djur i undervisningen
har lättat betydligt de senaste
åren. Aktuell information för
vad som gäller går att hitta på
Jordbruksverkets hemsida www.
sjv.se.
Vilka djur kan då vara lämpliga i skolan?
Av allergiskäl bör man kanske utesluta
djur med päls och fjädrar. Då dessa djur
även är varmblodiga och således behöver
mat och omsorg varje dag är de inte heller
lämpliga av den anledningen. De idealiska
djuren ska alltså vara ofarliga för allergiker
och klara sig utan tillsyn kortare perioder.
Finns sådana djur? Ja, bland de växelvarma
djuren hittar vi mängder av lämpliga “skoldjur”. Förutom ryggradslösa djur finns det
mängder av reptiler, amfibier (groddjur)
och fiskar att välja bland.
Elfenbensciklid, Amatitlania nigrofasciata.
26 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
alltid det som drog till sig flest åskådare
och väckte störst intresse. Lungfisken
finns fortfarande kvar och har nu bott där
i tretton år.
Några arter har blivit mina personliga
”skolfiskfavoriter”. Sebraciklider som är
så enormt lättlekta. De är perfekta till etologistudier då de i princip leker på beställning. Blind grottetra är ett väldigt tydligt
exempel på anpassning till en extrem miljö
och hur evolutionsprocessen går till. Det
samma gäller många fiskar från mangroveområden, till exempel slamkrypare och
sprutfiskar.
Vilka studier kan då vara lämpliga att göra
i ett klassrumsakvarium? Jag har gett några
exempel på saker som man ganska lätt kan
göra med en skolas normala utrustning.
Odlingsförsök (genetik)
Hur ser ynglen ut om man korsar en randig
sebraciklid med en elfenbensfärgad sebraciklid?
Vanliga sebrafiskar med slöjsebrafiskar?
De intressantaste diskussionerna kommer
när man använder avkomman från dessa
parningar i en ny parning.
Mikroskop
Vi går i Havet 4-5 i Munksundsskolan i Piteå i Norrbotten. Vi har fått låna
ett akvarium av Ola (en klasspappa) som själv är intresserad av fiskar.
Våran klass har Guppys, Palettciklider, Indisk Glasmal, Ancistrusmal,
Siamensis, Rosentetra, Kardinaltetra, Mosaikgurami och Laetacara
dorsigera i vårt akvarium.Vi har en lista med grupper i klassen, vi har fem
stycken grupper med ca 4 st. i varje. Grupperna turas om att ta hand om
fiskarna i en vecka o.s.v. Varje grupp skriver i en veckodagbok om vad
som händer just den veckan tillsammans med fiskarna. Våra Guppys och
Palettciklider har fått yngel. Våran växt hornsärv har spridit sig snabbt så
vi var tvungna att ta bort lite. Vi har en kruka i akvariet där Palettcikliderna
kan leka. Vi har även växter från Uruguay som vi fått av Ola. Varje elev har
en egen forskarbok där vi antecknar hur vi forskar om fiskar. Vårt akvarium
rymmer ca 190 liter. I akvariet har vi en stor lavasten och några små stenar
och fler växter.
M.V.H. Havet 4-5
Munksundsskolan
Foto: Nabil Bases
Mikroskopet är ett ovärderligt hjälpmedel
när man har akvarier i skolan. Istället för
den klassiska skolövningen där man tittar
på växtceller från rödlök kan man istället
titta på små bladdelar från många av våra
vanliga akvarieväxter. Då dessa växter,
till skillnad från sina landlevande kusiner,
inte behöver något yttre skikt som hindrar
uttorkning blir i många fall cellernas
struktur och organeller lätt åskådliga.
Här finns gott om möjligheter att prova
sig fram. Växtsläkten som kan vara väl
värda att studera kan till exempel vara
Crinum, Vallisneria, Cabomba och Egeria
(vattenpest).
Klassakvarium!
Om man suger upp lite akvarieslam kan
man få se de mest förunderliga små varelser och former under linsen. Om man inte
har goda förkunskaper gäller det att ha
bestämningslitteratur till hands. Eleverna
brukar vara väldigt angelägna om att få
veta vad det är de ser. Några vanliga djur
brukar vara olika typer av klockdjur, rundmaskar och toffeldjur. Tittar man på slam
från ett korallrevsakvarium inrett med s.k.
levande sten är mängden olika organismer
i vattendroppen oerhört mycket större.
Under en period hade jag ett saltvattensakvarium med levande sten och diverse
ryggradslösa djur och trots att jag hade
www.ciklid.org
Palettciklid, Pelvicachromis pulcher, hona med yngel.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
27
Foto: Rolf Lind
Foto: Rolf Lind
Laetacara dorsigera
god litteratur till hands var det ofta jag inte
kunde avgöra vad det var för fantastiska
små varelser vi såg i vattenproverna. Om
man inte kan svara på elevernas alla frågor
om vad det är de ser är det kanske inte
hela världen? Syftet med en sådan övning
kan ju vara att eleverna ska upptäcka och
förundras över vilken mångfald av olika
livsformer man kan finna i en liten vattendroppe. Att använda mikroskop kräver
träning och med ett akvarium till hands
får man lätt så många olika saker att titta
på att eleverna inte tröttnar i första taget.
Vattenkemi
Inom akvariehandeln kan man finna många
mycket lättanvända och enkla vattentester
som är väl värda att prova inom undervisningen. Man kan till exempel studera hur
bakteriekulturen med kvävenedbrytande
bakterier utvecklas under ett nystartat
akvariums första veckor. Till en början
är halten ammonium (NH 3)/ammoniak
(NH4+) hög, sedan sjunker den och nitrithalten (NO2-) stiger. Slutligen sjunker även
den och då börjar i de flesta fall nitrathalten
(NO3-) stiga. Denna förändring beror på
att de bakterier som sköter dessa kväveövergångar hinner växa till sig i filter, grus
och övrig inredning. Ele-verna kan göra
regelbundna mätningar och kanske kombinera detta med användande av programmet
Excel för att redovisa sina resultat?
En annan sak man kan låta eleverna studera är hur pH-värdet ändras över dygnet
i ett akvarium med mycket växter. Under
natten, då växterna inte frigör syre genom
fotosyntesen, sjunker pH-värdet av all den
koldioxid som utsöndras av allt levande
i akvariet. Då akvariebelysningen har
lyst ett par timmar och fotosyntesen åter
kommit igång ordentligt stiger så pHvärdet igen. Det kan på bara ett par timmar
skilja en hel grad i ett vanligt akvarium
med mycket växter.
Beteendestudier
Det finns en mängd olika försök man kan
göra med akvariefiskars beteenden.
Uppvaktningsbeteende - Genom att studera
hur hanar av de olika arterna försöker
imponera på honorna kan eleverna försöka
hitta gemensamma mönster i deras beteenden, till exempel färgändringar, utspärrade
fenor, dallringar i kroppen med mera.
Revirbeteende – Många arter etablerar
gärna ett revir som de tappert försvarar mot
andra fiskar. Eleverna kan studera revirets
storlek och fundera över hur man kan se
var revirets gränser går, deltar båda könen
i revirförsvarandet eller är det bara det ena
könet med mera?
Flyktbeteende - OBS! Detta försök bör ej
upprepas så ofta då det kan vara mycket
stressigt för fiskarna. Sätt ett papper
mellan belysningen och täckglaset så att
en skugga faller över vattnet. För sedan
detta papper sakta fram och tillbaka över
akvariet. Detta kommer fiskarna att uppleva som mycket hotfullt och de kommer
att försöka fly undan hotet. Eleverna kan
studera var de olika arterna tar sin tillflykt.
Söker de skydd i grottor eller söker de sig
till tryggheten i stimmet? Hur länge sitter
rädslan i hos de olika arterna?
Luktsinne - Om man droppar ner någonting
som luktar gott (=mat) till fiskarna kan man
studera hur de reagerar. Vilka blir ivrigast
28 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
L. dorsigera
och vilka reagerar snabbast? Kan eleverna
ge någon förklaring till varför just dessa
arter reagerar så snabbt? En lukt som alla
fiskar brukar tycka om är det vatten som
kan kramas ur frysta räkor när de tinas.
Några få droppar brukar räcka om man
har lite cirkulation på vattnet.
Fortplantningsbeteende - Höjdpunkten
när man håller på med akvarier är givetvis
om man lyckas få dem att föröka sig. När
man väljer fisk till akvariet bör man välja
arter med olika fortplantningsstrategier.
Det finns romspridare som aldrig bryr sig
om ägg och yngel efter leken, skumbobyggare, levandefödare, grottlekande utan
yngelvård och grottlekare med yngelvård.
Eftersom detta utrymme är för kort för
att närmare beskriva fiskodlingstekniker
rekommenderar jag närmare studier i
någon akvariebok.
Förutom studierna ovan har vi även förundrats över hur våra fyrögonfiskars ögon
var konstruerade, hur en elmal kan producera ström, varför det är olika pH-värden i
akvarier med olika inredning? Ja, som ni
ser finns det i det närmaste inga gränser
för vad man kan göra.
Finns det någon läsare som känner att de
vill utbyta erfarenheter kring detta ämne
får ni gärna höra av er. Slutligen - Lycka
till med Akvariet i klassrummet!
www.ciklid.org
Akvariet
Den vilsna ciklidisten - konsten att välja ciklidbiotop
Text och foto där ej annan anges: Joakim Karlsson
D
enna artikel är till för dig
som funderar på att skaffa
ciklider men som inte är
säker på från vilken biotop eller
vilket område. Jag har hållit på
med ciklider i över tjugo år nu.
Jag har odlat dessa fiskar i flera
omgångar men har fortfarande
inte kunnat bestämma mig för
vilken biotop jag föredrar framför
de andra.
Under vissa perioder har jag varit fullständigt insnöad på till exempel sydamerikanska ciklider eller fiskar från Tanganyikasjön. Men det slutar alltid med att jag
börjar snegla mot någon annan världsdel
och dess intressanta ciklidinvånare. Just
nu håller jag ciklider från Centralamerika,
Malawisjön och Tanganyikasjön. Jag har
dock redan börjat snegla mot Viktoriasjön
och Sydamerika, så detta lär nog ändras
inom kort. Vän av ordning skulle kunna
påstå att jag har lite svårt att bestämma
mig, och det stämmer säkert.
www.ciklid.org
Tanganyikasjön
Om jag skulle välja en favoritbiotop
skulle nog valet slutligen hamna i Tanganyikasjön. Anledningen till detta är att
cikliderna från denna sjö uppvisar massor
av olika beteenden. Vissa är väldigt aggressiva och revirhävdande, medan andra lever
i stora stim och trivs bäst så även i akvarier.
Vissa ciklider är små och leker i snäckskal,
andra är stora och ruvar sin rom i munnen.
Fördelen med denna biotop är också att
många ciklider går att ha i små akvarier
(runt 50 liter). De f lesta ciklider från
Tanganyikasjön är relativt lätta att få till
lek. I Tanganyikasjön lever även en hel del
intressanta malar från släktet Synodontis,
en fin killiart samt en hel del ålarter som
exporteras ibland.
Exempelakvarier
Förutsättningar: 50 liter, fin sand, snäckskal och lite stenar som gör att hanarna inte
ser varandra hela tiden. Arter: Lamprologus multifasciatus 2+5 (2 hanar, 5 honor).
Förutsättningar: 375 liter, fin sand, snäckskal, större stenar som bildar grottor. Arter:
Lamprologus stappersi 2+3, Callochromis
pleurospilus 1+4, Cyprichromis leptosoma
4+11, Julidochromis marlieri 1+1.
Förutsättningar: 450 liter, fin och ljus sand,
större stenar som bildar några grottor.
Arter: Tropheus sp. Red 5+30, Eretmodus
cyanostictus 2+5.
Neolamprologus marunguensis
Julidochromis regani
Lamprologus multifasciatus
Foto: Christian Alfredsson
En myt jag ofta har fått höra är att ciklider
är bökiga, svåra, grävande och glupska
fiskar som förstör det mesta i det annars
så fridfulla och vackra sällskapsakvariet i
vardagsrummet. Om man planerar karet
fel, och sätter ihop fel fiskar, kan dessa
myter mycket väl stämma. Det finns
fredliga ciklider runt fyra till fem cm som
Callochromis pleurospilus, red stripe, Maswa
Foto: Daniel Andersson
En slutsats jag har kunnat dra av mina
år som inbiten ciklidakvarist är att varje
biotop har något som de andra inte har.
För närvarande har jag förmånen att kunna
inneha en akvarieanpassad källarlokal i
huset, men det har inte alltid varit så. Syftet
med denna artikel är att visa på fördelarna
med de olika biotoperna. När jag planerar
ett nytt akvarium utgår jag alltid från de
ciklider jag vill ha, sedan kompletterar
jag med eventuellt övriga fiskar när det
behövs. Denna artikel riktar sig till de
akvarievänner som håller på att planera
ett sällskapsakvarium i hemmet och som
liksom jag tycker att ciklider är otroligt
intressanta och vackra fiskar.
går alldeles utmärkt att ha med små tetror
och levandefödare. Sedan finns det stora
ciklider uppåt 35 till 40 centimeter som
skulle se tetrorna som ett smakfullt kosttillskott. När jag planerar ett kar brukar
jag alltid utgå från sjön, vattendraget eller
världsdelen som fiskarna ursprungligen
kommer ifrån. Anledningen till detta är
att jag personligen inte tycker om blandkar
med fiskar från världens alla hörn. Däremot är jag inte lika petig med växterna. Det
beror förmodligen på att jag inte är särskilt
växtintresserad. Nedan beskriver jag ett
antal olika biotoper och mina erfarenheter
från dessa.
Malawisjön
Alla ciklider från Malawisjön som vi håller
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Tropheus sp. ”red”, Chipimbi
29
Foto: Mattias Rimdahl Alden
Aulonocara eureka
Metriaclima sp. ”Msobo”, Magunga
Pseudotropheus demasoni
Foto: Klas Bengtsson
Foto: Christian Alfredsson
Foto: Jonas Eriksson
Labidochromis caerleus
Pseudotropheus sp. ”acei”
Copadichromis azureus
Foto: Wilhelm Lubkowitz
Apistrogramma sp. ”Peru red spot”
Diskus, akvarieföreningens avelshona.
Symphysodon aequifasciata
Apistogramma hongsloi
Foto: Albin Ekenberg
Foto: Christian Alfredsson
Apistogramma cacatuoides
Foto: Andreas Lindholm
Biotodoma cupido
Geophagus altifrosa
30 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Mikrogeophagus ramirezi
www.ciklid.org
Sydamerika
www.ciklid.org
Detta är ett område med många stora
ciklidarter. I allmänhet har man ganska få
fiskar i ett kar med centralare. De minsta
cikliderna från detta område blir runt tio
centimeter och de största uppåt femtio centimeter. De flesta arter är parbildande och
aggressiva fiskar som behöver rejält med
utrymme. Klassiker från detta område är
till exempel eldbuken och zebracikliden.
Exempelakvarier
Förutsättningar: 300 liter, gömställen,
några tåliga växter. Arter: 2+2 Thorichthys
ellioti (kallas ofta för maculipinnis), 2+4
Xiphophorus helleri (levandefödare).
Förutsättningar: 720 liter, gömställen, tydliga revirgränser. Arter: 1+1 ’Cichlasoma’
salvini, 1+1 Hypsophrys nicaraguensis.
Thorichthys eliioti
’Cichlasoma’ salvini
Avslutning
Exempelakvarierna ovan är exempel på
fiskkombinationer som jag kan tänka mig
fungerar. Vissa av dem har jag provat,
andra skulle jag kunna tänka mig att testa.
Jag garanterar inte att det är några perfekta
kombinationer eftersom varje enskild individ av dessa fiskar beter sig på olika sätt.
Ena gången kan en kombination fungera
klockrent, för att nästa gång bli rena katastrofen. För dig som inte har testat akvarier
med cikliderna i centrum rekommenderar
jag detta starkt.
Källförteckning
Fohrman K (2004) Back to Nature: Akvarieguide,
andra upplagan. Fohrman Aquaristik AB,
Jonsered.
Konings A (2003) Back to Nature: Guide om Malawiciklider, andra upplagan. Fohrman Aquaristik
AB, Jonsered.
Konings A (2005) Back to Nature: Guide om
Tanganyikaciklider, andra upplagan. Fohrman
Aquaristik AB, Jonsered.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Hypsophrys nicaraguensis
Foto: Michael Persson
Exempelakvarier
Förutsättningar: 100 liter, växter, fin sand,
några grottor till exempel av kokosnötsskal, skiffersten, rötter eller blomkruka.
Arter: 1+2 Apistogramma cacatuoides, 15
Paracheirodon axelrodi (tetra), 6 Corydoras aeneus (mal).
Förutsättningar: 300 liter, öppen yta med
fin sand, rötter som bildar lite gömställen,
dämpad belysning. Arter: 3+3 Biotodoma
cupido, 1+1 Mikrogeophagus ramirezi, 8
Gasteropelecus sternicla (bilbuksfisk), 2+2
Sturisoma aureum (mal).
Centralamerika
Foto: Lennart Axelsson
Sydamerika är en stor kontinent med
många olika typer av klimat. I den tropiska
zonen hittar vi det gigantiska Amazonasområdet vars kärna utgörs av världens
längsta flod med massor av bifloder. Från
detta område kommer en stor del av de
fiskar som sedan återfinns i våra akvarier.
Bland annat simmar de flesta tetror och
malar i dessa floder med biflöden. Givetvis
hittar vi mängder med olika ciklider i dessa
vatten också. Apistogrammor, scalarer,
diskusfiskar, gäddciklider och jordätare
är bara några exempel på typer av ciklider
från Amazonasområdet. Värt att nämna är
även de lite kyligare områdena i södra Brasilien, Uruguay, Paraguay och Argentina
där många ciklidarter lever.
Thorichthys ellioti med yngel.
Förutsättningar: 540 liter, lite grövre sand,
någon hög och snygg rot, inte allt för
mycket cirkulation. Arter: 8 Symphysodon
aequifasciatus (diskus), 1+1 Dicrossus
filamentosus, 25 Megalamphodus megalopterus (tetra), 1+3 Peckoltia vittata (mal).
Foto: Richard Håkansson
Exempelakvarier
Förutsättningar: 222 liter, fin sand, många
skifferstenar som bildar många grottor.
Arter: 3+6 Pseudotropheus demasoni, 3+6
Labidochromis caeruleus.
Förutsättningar: 540 liter, något stenröse
med natursten som bildar 2-3 grottor, fin
sand som bildar en stor öppen sandyta.
Arter: 2+5 Pseudotropheus sp. ”acei”, 2+4
Aulonocara baenschi, 2+4 Copadichromis
azureus.
Foto: Richard Håkansson
i akvarier är munruvare. De flesta rör sig
mycket i karet (om de inte är skrämda av
någon anledning) och är i regel färgglada.
Dessa fiskar är idealiska för akvaristen som
vill ha mycket rörelse i karet, samt relativt
många färgglada fiskar. I Malawisjön
påträffas allt från relativt små klipplevande
mbunas (från åtta centimeter) som går
alldeles utmärkt att hålla i kar från 200
liter, till de stora rovfiskarna som kräver
betydligt mer utrymme. För dig som gillar
lugna fiskar med underbara färger är de
graciösa arterna i släktet Aulonocara att
rekommendera. Det är viktigt att tänka
på att cikliderna i mbunagruppen kräver
vegetabiliska inslag i kosten eftersom dessa
ofta går och betar algmattor i naturen.
Thorichthys meeki
31
Tanganyikaciklider
Tropheus – enkelt och roligt!
Text och foto: Johan Falkborn
Tre hanar av Tropheus sp. ”red”, Ndole kämpande om ett revir. Ndole är alltid i full fart med många intriger.
A
tt hålla Tropheus eller
”troffar” som vi kallar
dem påstås vara svårt,
krångligt och inte minst dyrt. Jag
tänkte berätta hur det började för
mig och hur intresset har växt
under åren, men framförallt hur
enkelt och roligt det kan vara att
tillbringa en del av fritiden med
att ägna sig åt sin hobby.
Läs på
Innan jag skaffade mig troffar läste jag
väldigt mycket i olika forum, framförallt
på ciklid.org. Visst var det en del som
pratade om sjukdomar och elände, men de
flesta nämner aldrig något om problem utan
talar snarare om hur enkelt och kul det är
att ägna tiden till sin hobby. Visst har jag
precis som några andra som hållit på ett
tag råkat ut för problem och utmaningar
även om det var ett tag sedan. För mig gick
det lyckligtvis ganska bra och inte som det
man har hört om vissa andra akvarister,
som har förlorat hela troffegrupper.
Hokus pokus
Jag bestämde mig för att först försöka
komma i kontakt med några privata odlare
och bilda mig en uppfattning om hur de gör
när det gäller skötsel. Det hela var ganska
enkelt. Man ska inte göra det så krångligt
och tro att det är något hokus pokus med
att sköta om troffar. Se till att du har ett
friskt vatten och ett anpassat foder, så blir
det plötsligt ganska enkelt. A och O är att
vattenkvalitén är jämn och stabil, vilket
uppnås med kraftiga filter och frekventa
vattenbyten. Men det som kanske är det
viktigaste av allt är att hålla rutinen och
inte hoppa över vattenbyten bara för att det
ser bra ut, det är just det som kan göra att
det kan gå åt fel håll. När det gäller foder
är det viktigt att hålla sig till foder, som
är anpassat för troffar, och inte byta foder
stup i ett. Byter man foder måste man vara
extra försiktig och sakta vänja fiskarna vid
det nya fodret under en längre tid.
Stora grupper
För att lyckats bör man hålla troffar i stora
grupper och ”packa” dem i karet för att
undvika att någon blir utsatt eller hackkyckling. En tumregel som har fungerat
för mig är tio till femton liter akvarievolym
per vuxen individ. Har man till exempel ett
375 liters kar är en vuxen grupp på 25 till
35 stycken lämpligt.
Ofta är det lättare att lyckas om man skaffar alla troffar hos en och samma affär eller
32 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
odlare än om man blandar ihop fiskar från
flera håll. Det är lätt hänt att det bryter ut
någon sjukdom vid hopslagning då de har
med sig olika bakterier och kanske även är
vana vid olika foder. Om man nu inte hittar
hela gruppen på ett och samma ställe ska
man se till att vänja dem vid varandra i ett
eget kar, minst en månad, gärna längre
innan sammanslagningen av gruppen sker.
Foder
Maten är viktig, rejält fiberrikt skall det
vara, jag anser att det är bättre med små
portioner och lite åt gången så att de äter
upp allt inom en minut. Jag tror att det är
både naturligare och att de mår bättre av
att matas flera gånger per dag och väldigt
lite varje gång, lite som i naturen då de
går och äter av algmattan hela tiden. Jag
har alltid använt mig av köpt foder. Mitt
resonemang grundas på att om nu så många
andra akvarister är nöjd med ”fabrikstillverkat” så borde ju jag bli nöjd. Sen är jag
ju lite bekväm av mig, det är ju enklare än
att röra ihop till exempel ”räkmix” som är
så populärt. Men som sagt var, smaken är
delad och inget är rätt eller fel.
Enkla råd
Troffar ger inget utrymme för slarv. Fodret
och regelbundna rutiner som vattenbyten
www.ciklid.org
är som sagt var A och O. Det gäller att
hitta en balans med en bra sammansatt
kost och absolut inte övermata vilket kan
medföra dåligt vatten och störningar i
fiskens matsmältning, vilket kan resultera
i tråkigheter.
Nedan är en liten sammanställning av
några enkla råd som kan vara till hjälp:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Läs på – Prata och lyssna på andra, det
finns många bra forum och duktiga
akvarister.
Foder – Använd foder som du och
dina troffar gillar och byt inte, fortsätt
gärna med foder som tidigare ägare
har använt och mata sparsamt.
Vattenkvalité – Syrerikt, stabila
och rätta vattenvärden avsedda för
Tropheus.
Filter – Filtervolym och cirkulationskapacitet avsedda för akvarievolym
och antal troffar.
Akvarievolym – Bör vara åtminstone
300 liter, med stor bottenyta.
Troffegruppen – Minst 25 stycken,
börja gärna med ungdjur i stället för
vildfångat.
Medicin – Behandling av flagellater
eller bakterier i tarmarna. Om så
kallad bukvattensot bryter ut måste
medicinering ske snabbt.
Noggrannhet – Rutin och renlighet.
Byt vatten ofta, en eller två gånger
i veckan, totalt cirka femtio procent
per vecka.
Komplettering med ny fisk – Tillför
aldrig ny fisk utan att de har fått gå
hemma hos dig i ett separat akvarium
i karantän under minst en månad.
T. sp. ”mpimbwe”, Msalaba hane med sina intensiva röda kinder, även kallad ”Red Cheek” i handeln.
T. sp. ”mpimbwe”, Msalaba hona även kallad ”karamellfisken” av familj och vänner
Min första grupp
Jag bestämde mig väldigt tidigt för att
försöka hålla nere budgeten, så odlat och
smått var det som jag började leta efter. För
att ge dem rätt förutsättningar skulle det
bli så många som möjligt och vad budgeten
tillät, just för att jag hade fått reda på att
så många som möjligt ger bättre förutsättningar att lyckas. Det är ju även enklare att
rensa bort några än att tillföra nya troffar
vid ett senare skedde.
Jag kom i kontakt med en privat odlare som
kunde få fram T. sp. ”black”, Pemba eller
orangemoorii som den kallas i handeln.
Vad spännande, femtio småttingar blev det
som jag skulle låta växa upp i ett 200-liters
kar och som så småningom skulle delas upp
i två grupper. Ganska snart visade sig att
de hade rätt förutsättningar för att kunna
få breda orange band hela vägen upp på
ryggfenan.
www.ciklid.org
Ungdjur av T. sp. ”mpimbwe”, Msalaba
Tropheus
Utbredning: Hela Tanganykasjön
Habitat: Klippzonen. De flesta arterna återfinns inte djupare än tre meter.
Fortplantning: Maternala munruvare. I naturen bildar en hona och hane
ett monogamt par upp till några veckor före leken.
Föda: Vegatabilier. Betar påväxt, så kallad ”aufwuchs”
Giltiga arter på FishBase.se: T. annectens, T. brichardi, T. duboisi, T.
kasabae, T. moorii, T. polli
Red.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
FAKTA
33
T. moorii , Musanga, hane
T. moorii, Musanga, gäspande hona efter ruvningstiden. Vissa
av mina honor ”gäspar” efter att de har spottat ut ynglen.
34 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
T. sp. ”ikola”, hona med sina röda ögonlock.
Nu och drömmar
När det gäller olika varianter har jag
mycket kvar att prova. Jag har tidigare
under ett par år haft T. sp. ”black”, Pemba,
T. duboisi, Maswa och T. moorii, Ilangi.
I skrivande stund har jag sex olika troffevarianter. En är T. dubosi, Maswa som
jag återigen har införskaffat då jag har
fastnat för dess beteende och charm. T.
moorii, Kambwimba har alltid stått högt
på önskelistan och efter lång tids letande
och väntan är jag äntligen ägare till denna
fina moorii. Andra troffar som idag finns
hos mig är T. sp. ”red”, Ndole, T. sp. ”ikola”
och T. sp. ”mpimbwe”, Msalaba vilka alla
är F1 (första generationen efter vildfångat).
Min absoluta favorit är mina vildfångade
T. moorii, Musanga som jag införskaffade
för snart två år sedan.
Totalt simmar det mer än 250 vuxna djur
och ett par hundra yngel efter dessa. Vi får
se hur besättningen ser ut om några år, helt
klart finns det alltid framtida tankar och
drömmar som man ju bara hoppas på att få
genomföra. Högt upp på önskelistan finns
bl.a. Tropheus moorii “white limespot”,
Kapampa. Att hamna i ”troffeträsket” är
www.ciklid.org
något märkligt, en gång troffeakvarist och
man får svårt att sluta med denna härliga
hobby, så känns det just nu men vad är det
man brukar säga, man skall aldrig säga...
Akvarierum
I akvarierummet som idag är en del av
garaget som är sammanbyggt med vårt
hus finns troffarna. Fördelen med att hålla
till i ett speciellt utrymme överväger nackdelarna med att ha alla akvarier utspridda
i hela huset. Att ha närhet till vatten och
avlopp underlättar den dagliga skötseln. Då
jag endast har tillgång till kallvatten i akvarierummet byter jag vatten ofta men lite
åt gången. För att förenkla vattenbytena
har jag installerat ett rörsystem med halvautomatisk av- och påfyllning, allt för att
minimera tidsåtgången vid vattenbytena.
I dag är det sex stycken 200-liters och
två 600-liters akvarier som är sparsamt
inredda för att underlätta den dagliga skötseln. För att ta hand yngel och inte behöva
ha i gång massor av små burkar kompletterar jag med stora yngelkassar för ynglen.
De tillbringar den första tiden i kassarna
innan de släpps ut i karen.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
Akvarist
Jag började som akvarist på tidigt 70-tal.
Som många andra började det med guppy,
platy och svärdbärare. Men intresset för
ciklider tog över ganska snabbt. Jag fastnade för malawicklider och ganska snart
simmade det ett par av vardera Melanochromis johanni och M. auratus hemma hos
mig. Sedan rullade de bara på med många
olika varianter av ciklider och inte minst
antalet akvarier växte.
Avslutningsvis
Till slut vill jag önska dig lycka till. Se
artikeln som hjälp på vägen för att lyckas,
men glöm inte bort att inget är rätt eller
fel utan det gäller att hitta den dagliga
rutinen som passar dig och dina troffar.
Vill du komma i kontakt med mig går det
bra att skicka e-post till johan.falkborn@
telia.com.
35
Gör det själv
Ett flexibelt akvarium
Text och foto: Göran Åstebro
M
ånga är vi akvarister som drömmer om ett
eget akvarierum fyllt med akvarier i olika
storlekar där vi kan odla våra favoritfiskar.
Så även jag som fick möjligheten att bygga om mitt
förråd som är vidbyggt med pannrum och huset
och använda en del av det för min hobby.
Eftersom utrymmet som jag har att tillgå är begränsat krävdes
det lite extra funderingar över hur planeringen av karen och
ställningarna skulle vara. Ett av karen ville jag inreda på ett lite
annorlunda sätt, eftersom jag ville ha valmöjligheter i framtiden
för min hobby. Efter en tids funderande bestämde jag mig för att
börja med en träställning utmed den ena väggen, med ett 450-literkar (150 x 60 x 50 centimeter) överst och ett på 348 liter (145 x
60 x 40 centimeter) underst. Möjligheten fanns också att göra
en likadan ställning på motsatt vägg. Den byggdes lite senare.
Det undre karet skulle byggas flexibelt, så att det antingen var
en enhet på 348 liter eller två enheter på 174 liter. Ett grundkrav
var att flexikaret skulle se hyfsat snyggt ut för ögat och att det
skulle kunna återställas till ursprungsskick om så önskades utan
att se fördärvat ut.
Aluminiumskenor. De har olika höjdprofil, den högsta ska sitta överst.
Utrustning som användes för bygget
•
•
•
•
•
•
•
Akvarium med aluminiumram och mittstag av L-modell
Back to Nature Slimline-bakgrund
Eheim Compact + 2000 cirkulationspump med justerbar
kapacitet
Aluminiumglidlister för 6 mm glas. Finns att köpa hos
glasmästerier som metervara för ca 150 kr/m. Används för
öppningsbara altanrutor
Mörkfärgat plexiglas 3 mm
Slangar och t-rör
Solfilm till bilrutor
Denna artikel består inte av så mycket text eftersom en bild
oftast säger mycket mera än en massa ord när det gäller gör det
själv-artiklar. Hoppas att ni förstår vad jag menar trots att vissa
foton är av halvdålig kvalitet, min gamla kamera har tagit de
flesta bilderna.
Montering av bakgrund.
Popnitar fast den övre glidskenan i mittstaget av L-modell. Den undre
ska senare siliconlimmas fast.
Bakgrund monterad för att dölja filterfacket som ses ovanifrån. Jag vred
den ett kvarts varv så den tjockaste delen kom mot bottenglaset där
den siliconlimmades fast. Den fälldes in i mittstaget och har stöd mot
den övre och undre glidskenan. Man ser även den svarta filtermattan
med måtten 40 x 18 x 10 cm.
36 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
Två plexiglasskivor tillsågade som avdelarvägg. För att få bra tätning
mot bakgrunden gjorde jag först en mall av en kartongbit som sedan
lades på plexiglaset för tillsågning. Det blev så tätt att inga yngel har
kunnat ta sig igenom eventuella springor. Skivorna låses fast genom två
ca 4 cm breda plexiglasremsor, som fästes i övre och undre glidskenan, 3 mm+3 mm = 6 mm. En liten provbit av låsningen syns på bild 5.
Sidorutorna har fått mörk solfilm för bilrutor monterade.
Filterfack från sidan.
Rakt framifrån, man ser knappt plexiglaskanten.
Första vattenfyllningen med skiljeväggen.
Cirkulationspump med slangar och t-rör. Jag använder ett svart rör
genom filtermattan som jag stoppar in slangen i för att utblåset på
vattnet ska vara så osynligt som möjligt. Pumpen står på lite filtermatta
för att minska vibrationerna.
Fisk utan skiljevägg.
Nu är karet i drift och välutnyttjat med olika storlekar på fisk i de olika delarna samt yngelkassar hängande på mittstaget.
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
37
Sydamerikanska ciklider
Därför är jag en earthaholic!
Text och foto: Kristofer Ståhl, Crenicichla på forumet
Geophagus sp. ”orange head”, Tapajos. Foto: Mattias Allroth
J
ag tänkte att med denna
artikel berätta lite om varför
just jordätare ligger mig
så varmt om hjärtat, presentera
några lämpliga arter att börja
med samt ge några råd om
sådant som jag har fått lära mig
den hårda vägen.
När jag för drygt två år sedan återupptog
mitt akvarieintresse på allvar införskaffade jag mig ett 540-liters kar. Det enda
jag visste vid inköpet var att jag ville hålla
sydamerikanska eller centralamerikanska
ciklider och att jag skulle ha en BTN
miniamazonasbakgrund i. Karet köptes i
Halmstad och bakgrunden i Linköping så
efter drygt 60 mil åt olika håll i Sverige
hade jag fått ihop grunden för mitt ”drömkar”, nu återstod bara fiskvalet.
Efter att ha läst diverse akvarieböcker
konstaterade jag att det inte skulle bli något
centralamerikanskt kar. Anledningen var
att jag endast skulle kunna hålla två eller
tre par, på grund av deras aggressiva natur
och att de olika centralamerikanska arterna
som jag kunde tänka mig inte passade ihop
med varandra.
Den stora upptäckten
Efter att ha gett upp tanken på ett centralamerikanskt kar började jag återigen
söka information om sydamerikanska
arter. Efter att ha sökt i olika böcker och
på Internet fick jag syn på Geophagus
sp. ”orange head”, Tapajos i artregistret
på www.ciklid.org. Jag var med en gång
såld på denna vackra ciklid och började
söka efter en butik som hade dem. Ganska
snart upptäckte jag att det inte var en dussinfisk och jag var inte riktigt säker på
hur jag skulle bära mig åt för att kunna
få tag på dyrgriparna. Återigen tack vare
vår eminenta förenings hemsida lyckades
jag få korn på både Åleds Akvarium och
Zoomässan. Eftersom jag hört mycket om
Åleds Akvarium så slog jag en signal för
att höra mig för om de hade dem och vad
de kostade. Visst hade de dem men jag fick
också reda på att det fanns fler arter inom
släktet Geophagus, något som jag inte hade
ägnat en tanke åt innan. Innan samtalet var
slut hade jag blivit tipsad om att googla på
G. proximus. Den bild som jag hittade slog
orange head med hästlängder i mitt tycke
och om jag var såld innan så var jag frälst
nu. Senare skulle jag upptäcka att bilden
som jag hade hittat på G. proximus med
största sannolikhet var ordentligt bearbe-
38 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
tad i något redigeringsprogram, eftersom
färgerna var alltför starka.
Införskaffandet och det första
bakslaget
När dagen för mitt första inköp av jordätare
hade kommit bar det av ner till Kungsbacka
eftersom det låg närmast Borås. När jag
klev in i butiken blev jag mållös av mängden sydamerikansk fisk, jag hade aldrig
kunnat ana att det fanns ett så stort utbud
och framförallt så många sorters jordätare.
Jag upptäckte att det fanns arter som hette
Satanoperca och Gymnogeophagus. Dessa
hade jag inte tagit någon större notis om
tidigare då jag varit helt inställd på släktet
Geophagus.
Efter att jag gått runt i butiken en stund
och dragit slutsatsen att prislappen för
orange head låg över vad jag var beredd
att betala för fisken i mitt första riktiga
kar på tio år, blev det i stället sex stycken
Geophagus proximus, Santarem som fick
följa med hem.
Allt flöt på som vanligt och under de två
första månaderna hann jag både med att
uppleva en lek och göra ytterligare inköp
till fiskbesättningen. Denna gång blev det
www.ciklid.org
två stycken Aequidens diadema, enligt mitt
tycke en av de vackraste Aequidens.
under en tid var jag övertygad om att det
verkligen var redlip jag hade.
Så kom då den dagen när jag upptäckte att
det var något fel på en av mina proximus, en
otäck svampbeläggning hade lagt sig över
höger bröstfena. Jag rådfrågade en jobbarkompis som håller Tanganyikaciklider
och han förslog att jag skulle salta med tre
deciliter grovt salt för att bekämpa svampangreppet. Sagt och gjort, karet saltades
och nu var det bara att hålla tummarna.
Angreppet såg inte ut att minska, snarare
öka, och efter tre dagar valde jag att flytta
den sjuka fisken till ett eget kar och samtidigt medicinera båda karen. Jag åkte iväg
till min lokala fiskaffär och införskaffade
Dessamor. När jag kom hem läste jag
nästan hela bruksanvisningen och sedan
medicinerade jag efter de mått jag precis
läst. När jag senare på kvällen tittade till
karet tyckte jag att fiskarna såg ut att andas
tungt, så jag lyfte av täckglaset för att få in
mer syre. Intet ont anande gick jag och lade
mig och sov en god nattsömn medan karet
förgiftades av de döda filterbakterierna
som uppstod av medicineringen. Priset jag
fick betala för att inte ha läst instruktionen
tillräckligt noga var att hela mitt jordätarbestånd utrotades under natten samt att jag
förlorade min diademahona och en Golden
Nugget L018.
Efter att bilderna legat ute ett par månader
fick jag ett pm som sade att jag förmodligen inte alls hade redlip utan någon annan
sort som personen inte kunde identifiera.
Givetvis väcktes min nyfikenhet på vad
det egentligen var som simmade omkring
i karet. Jag lyckades genom eartheaters.
com få tag i Uwe Werners e-postadress
och jag skickade ett mail med ett foto och
förklarade mitt bekymmer samtidigt som
jag bad om ursäkt för min framfusighet
eftersom jag aldrig var i kontakt med
honom innan. Uwe var mycket hjälpsam
och förstående för mitt ”problem”, han
kunde dock inte identifiera fisken men
även han trodde att det var något annat än
redlip jag hade. Jag hade alltså inte kommit
någonstans i sökandet av identiteten på
fiskarna. Jag mailade tillbaka till Uwe och
frågade om han visste någon som kunde
identifiera fiskarna och han svarade med att
ge mig jordätarkungen Thomas Weidners
e-postadress.
Skam den som ger sig
Efter mitt bakslag och mina ganska kostsamma läropengar var det bara att samla
nya krafter, jordätare höll jag kvar i tankarna men avvaktade tills allt filtermaterial
var moget igen.
Vid det här laget var jag smärtsamt medveten om att jordätare var intoleranta mot
dåliga vattenvärden, de är faktiskt så pass
känsliga för nitrit att det de flesta fiskar inte
reagerar på är kritiskt för dem.
Ett nytt mail formulerades och bilder bifogades till Thomas och återigen bad jag om
ursäkt för min framfusighet, även denna
gång fick jag ett mycket trevligt bemötande
och även en teori om vad det kunde vara
som jag hade simmande i karet. Thomas
Weidner trodde inte heller han att det var
redlip utan gissade på Satanoperca sp., Rio
Madre De Dios Golden, äntligen ”visste”
jag vad jag förmodligen hade köpt för fisk!
Uppstarten av ytterligare ett kar
Efter att jag och min tjej blivit sambor
fanns det helt plötsligt plats för ett 720
liters kar i vårt vardagsrum, en sådan chans
missar man inte. Denna gång visste jag
från första början att det skulle gå jordätare
i karet och så fort allt var redo flyttade det
in fyra stycken Geophagus brasiliensis
som stortrivdes. Givetvis kunde ju inte
ett två meter långt kar bara innehålla fyra
stycken brasiliensis, med en längd på sju
centimeter, så mer fisk införskaffades.
Återigen bar det av till Kungsbacka och
denna gång fann jag de snyggaste Geophagus jag sett till dags dato, Geophagus sp.,
Belem. Se bild nedan.
Jag köpte omedelbart de sex individer som
fanns kvar och med löftet om att butiken
var intresserad av att köpa yngel, om jag
skulle dra upp några, åkte jag hem. Väl
hemma koppade jag in dem i mitt 540-liters
kar där de fick gå tills jag var 100 procent
säker på att värdena i 720-liters karet var
stabila. Flyttningen skedde och allt var frid
och fröjd i en vecka.
Plötsligt en dag började jag ana sjukdomssymptom hos den största av mina sp.,
Belem. Han andandes betydligt tyngre
än de andra och dessutom matvägrade
han, efter endast 48 timmar dog han. Jag
började ana oråd och gjorde ett vattenbyte
på 50 % för säkerhets skull och efter några
dagars falsk trygghet där allt verkade lugnt
började nästa G. sp., Belem visa precis
samma symptom, även denna gång avled
den inom 48 timmar. Smått panikslagen
började jag söka ännu hårdare efter en
lösning på denna mystiska sjukdom. Flagellater var det enda som jag kunnat gissa
på hittills men jag tyckte att förloppet var
alldeles för snabbt. Så insjuknade även
nummer tre och nu bestämde jag mig för
att köra en kur mot bukvattensot för säkerhets skull, så jag införskaffade Octozin
När jag efter en tid kände mig redo för att
göra ett nytt försök dök det upp en annons
på ciklid.se om vuxna jordätare som var
till salu. De var av släktet Satanoperca och
av ren impuls köpte jag fiskarna samma
dag. I annonsen angavs det att det var
Satanoperca sp. ”redlip” som jag hade
införskaffat mig. Jag började nu googla
för att finna så mycket information som
möjligt om dessa nya fiskar.
Jag upptäckte ganska snart att redlip är en
mycket ovanlig art och att det inte finns så
mycket information att läsa som jag önskat.
Mitt i allt sökande lyckades jag hitta en
hemsida www.eartheaters.com som är ett
forum för jordätarintresserade. Där lade
jag upp bilder på mina kära rariteter och
www.ciklid.org
Geophagus sp., Belem
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
39
Foto: Göran Åstebro
Foto: Carl Eklind
Geophagus iporangensis, hane. Honan vaktar ägg i bakgrunden.
Mikrogeophagus ramirezi, en liten sydamerikansk juvel.
Foto: Fredric Stockling
Foto: Pierre Jonsson
Satanoperca leucosticta
Apistogramma baenschi
Foto: Claes Feldt
Jordätare
Utbredning: Sydamerika. Släktet Gymnogeophagus
återfinns söderut i svalare vatten till exempel Uruguay.
Entymologi: Geophagus betyder jordätare och syftar på
att flera arter silar ut föda ur bottensubstratet genom att
de plockar upp det i munnen och silar sanden genom
gälarna samt spottar ut den.
Geophagus brasiliensis
Foto: Mattias Allroth
Geophagina ciklider: Jordätare kallas ciklider i
de geophagina släktena Acarichthys, Biotodoma,
Geophagus, Guianacara, Gymnogeophagus och
Satanoperca.
Övriga geophagina ciklider brukar inte kallas
jordätare. Dessa återfinns i släkten Apistogramma,
Apistogrammoides, Biotoecus, Crenicara, Dicrossus,
Mazarunia, Mikrogeophagus, Taeniacara.
Retroculus brukar också kallas för jordätare trots att de
inte hör till Geophaginae.
Lästips:
Allt du behöver veta om jordätare står i Thomas Weidners
utmärkta bok South American Eartheaters (2000, Cichlid
Press, El Paso).
Acarichthys heckelii
Red.
40 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
FAKTA
www.ciklid.org
Foto: Kristofer Ståhl
Foto: Stefan Bergmark
Gymnogeophagus gymnogenys, Maldonado, hane.
och även Flagyl via veterinären. Som
tur var hade veterinären jag pratade med
varit i kontakt med någon annan akvarist
som haft soten så hon skrev genast ut ett
recept utan några problem alls. Den tredje
G. sp., Belem hann dö innan medicinen
gjort verkan men sedan ebbade det ut och
allt var frid och fröjd under några veckor.
Sedan dog ytterligare två av dem, kvar stod
jag alltså med en enda individ av denna
vackra fisk!
Ny ansats och äntligen lite medvind
Efter att jag förlorat mina ”juveler” var
jag aningen tveksam till om jag över
huvudtaget skulle ha några Geophagus i
mina kar, det verkade ju ändå inte som att
jag klarade av att hålla dem vid liv och då
förlorar man ju själva poängen med att ha
akvarium. Jag slickade mina sår under en
tid innan jag bestämde mig för ett sista
försök med släktet Geophagus, de var ju
ändå så otroligt vackra och intressanta att
titta på. Återigen bar det av till Kungsbacka
och denna gång blev det ett inköp av tre
stycken Geophagus altifrons som sällskap
till min kvarvarande G. sp., Belem. Eftersom jag på grund av dess fenmönster misstänkte att den tillhörde arten G. altifrons,
passade det ju utmärkt med lite artfränder.
Nu började en aningen nervös tid eftersom mitt självförtroende vad det gällde
Geophagus inte var på topp precis, men till
min lycka visade det sig att de mådde bra
och att gruppen funkade relativt smärtfritt
ihop. De har nu levt ihop i ungefär sex
månader och jag har sett uppvaktningstendenser så för tillfället har jag ganska
stora förhoppningar på lek inom ett halvår.
Anledningen till att jag inte vågar hoppas
på lek tidigare är att Geophagus generellt
sett tar ganska lång tid på sig att bli köns-
www.ciklid.org
Satanoperca sp “redlips”.
mogna och jag har inte så bra koll på åldern
på mina fiskar.
jag bara motivera mitt jordätarintresse på
följande sätt.
Missöde och framgång
Många arter inom jordätarsläktena har en
otrolig färgprakt som lätt matchar malawioch tanganyikaciklidernas färger, fördelen
är dock att merparten av de Geophagina
arterna är mycket fredliga och det är väldigt sällan tal om slagsmål i karet.
Efter motgångarna med mina jordätare
under våren kom sommaren och en ganska
så behaglig tid, båda mina kar funkade
utan några problem och livet som akvarist var ganska enkelt tills i augusti. Fem
minuter innan jag och min sambo skulle
åka på en veckas semester upptäckte jag
att mitt 540-liters kar läckte! Det började
praktiskt taget läcka mitt framför näsan
på mig medan jag satt och betraktade
mina fiskar.
Efter att ha tömt karet på vatten och flyttat
över all fisk till 720-literskaret åkte vi iväg
på vår semester. Under semestern bestämde
jag mig för att limma om karet själv och
påbörjade detta projekt i september, men
redan efter två dagars arbete bestämde jag
mig för att slänga karet och köpa ett helt
nytt. Sagt och gjort, ett nytt 540 liters-kar
införskaffades och jag inredde det med
moduler, rötter och en svartmålad bakruta.
I karet hade jag bestämt mig för att ha
Geophagus sp. ”orange head” som jag hade
simmande hemma sedan ett par månader
tidigare. När karet var färdigt för att befolkas koppade jag in mina fem G sp., ”orange
head” som verkade stortrivas med en gång.
Redan efter två dagar hade revirindelningen avklarats och lekförberedelserna var i
full gång, en vecka senare hade jag två par
som stod och fläktade över sina romkakor.
Mycket nöjd med resultatet och ett snitt på
lek varannan vecka i 540-literskaret kan
jag bara säga att fler jordätare kommer när
jag startat upp mitt tomma 375-literskar!
Mängden arter är stor, så enligt mitt tycke
finns det en art för varje ciklidiot. Så länge
man matar med kvalitetsfoder, byter trettio till femtio procent vatten i veckan och
håller dem med arter som inte är alltför
aggressiva är de ganska tacksamma att
hålla. Lämpliga arter att testa till en början
kan vara Geophagus brasiliensis, som är
en mycket lättskött men ganska aggressiv
art, Geophagus steindachneri, som är en
betydligt fredligare medlem av släktet, och
även G. sp., ”orange head”, som inte heller
ställer några konstiga krav utöver bra mat
och vattenbyten.
Gemensamt för de nämnda arterna är att de
är relativt lättlekta och även väldigt vackra.
Alla tre arterna har dock ett minimikrav
på 375 liter att leva i. Det finns även flera
andra släkten som kallas jordätare (se faktarutan). För den som är intresserad av att
testa jordätare och har frågor är det bara
att höra av sig på forumet så skall jag svara
efter bästa förmåga.
Så därför är jag en Earthaholic
Med alla motgångar men även framgångar
som jag haft med mina kära jordätare kan
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
41
Malawiciklider
Malawitilapia
Text och foto där ej annat anges: Albin Ekenberg
S
äger man malawitilapia
är det många som tror
att det är synonymt med
arten Tilapia rendalli eller rödbrösttilapia som man också kan
kalla den. Dock är det så att det
finns fem olika arter tiliapina
ciklider i Malawisjön, Tilapia
rendalli, Oreochromis shiranus
shiranus, Oreochromis karongae,
Oreochromis lidole och Oreochromis squamipinnis. Tilapia
rendalli finns dessutom inte bara
i Malawisjön utan i stora delar
av områdena runt Malawi- och
Tanganyikasjön och den finns
naturligt i båda dessa sjöar. Den
är också inplanterad på många
håll i Afrika, bland annat i Viktoriasjön. Mig veterligen finns
den dock inte i akvariehobbyn
och jag har pratat med folk som
varit längre i hobbyn än jag och
de har aldrig sett arten i några
grossistlistor.
Jag fick dock tag på två arter genom vår
redaktör Ola Svensson för cirka två år
sedan, arterna var Oreochromis shiranus
shiranus och Oreochromis karongae. Han
i sin tur hade fått dem av universitetet i
Hull där han jobbade då. O. shiranus hade
fångstplatsen Mphatsanjoka Dambo. Detta
är ju inte någon av de vanligare fångstplatserna, men det är en våtmark som ligger
i närheten av Kambiri Point, vilket är
betydligt mer känt i ciklidfantastkretsar, då
detta var Stuart Grants hem när han levde.
Det var inte känt vilken fångstplats O.
karongae kom ifrån. När jag fick fiskarna
var de tre till fyra centimeter. Som de flesta
andra tilapior växte de bra och åt mycket.
O. shiranus
I naturen lever arten på grunt vatten
där den livnär sig på phytoplankton och
aufwuchs. I akvarium accepterar de alla
foder, men ett vegetabiliskt foder är att
rekommendera. Arten förekommer i och
Oreochromis shiranus, utfärgad hane.
O. shiranus, munruvande hona
O. shiranus, hane vid sin lekplats (bower)
runt Malawisjön och ser relativt lika ut
bortsett från populationen runt Chizumuluön, där gällocket har en svart kant. Detta
faktum tyder på att denna population inte
har något genetiskt utbyte med fiskar från
övriga sjön. Arten verkar vara årstidslekare och leker en gång per år hos mig. Det
sker under sommaren och tidiga hösten.
Leken inleds genom att hanarna frenetiskt
börjar gräva gropar i bottenmaterialet som
bör vara sand.
fisk. Kullarna har hos mig hamnat runt
30 till 50 yngel. Ynglen munruvas i cirka
två veckor och är rätt små när de födds
men inte så extremt små som hos en del
andra arter ur samma släkte. O. shiranus
är relativt nära besläktad med natalcikliden (Oreochromis mossambicus) och bör
därför inte blandas med denna art eftersom
de då hybridiserar. Storleksmässigt ska
arten kunna bli runt 40 centimeter, men
mina är 15 till 20 centimeter och växer
inte särskilt snabbt nu. Man bör nog ha ett
akvarium från 500 liter och uppåt om man
ska hålla denna art.
Groparna ser mycket olika ut från dag till
dag. Efter några veckor börjar honorna visa
intresse för hanarnas grävande. Hanarna
uppvaktar då honorna med nedfällda fenor
och med huvudet nedåt och lutande cirka
45 grader, samtidigt som de piskar med
stjärt-fenan. I samband med leken kan det
gå rätt hårt till men i övrigt är det en lugn
42 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
O. karongae
Lokalbefolkningen kallar denna och de två
övriga arterna O. lidole och O. sqaumipinnis för Chambo. Dessa tre arter är nära
släkt och svåra att skilja på om man inte har
www.ciklid.org
Foto: Josefin Borglin
Oreochromis karongae, utfärgad hane.
Foto: Josefin Borglin
Foto: Josefin Borglin
O. karongae, närbild.
O. karongae, hanens genitaltoffs.
specialkunskaper. De leker dock på olika
djup och vid olika tider på året. O. karongae
lever på grunt vatten, där de äter kiselalger
och diverse annat de kan hitta. De betar på
botten, klippor och vattenväxter och har ett
speciellt ätbeteende där de öppnar munnen
och hyvlar av översta lagret av bottenmaterialet. Denna födosöksmetod används
även i akvarium. De är årstidslekare och
gräver stora bowers på upp mot 2,5 meter
i naturen. I akvarium gräver de en bower
som oftast går tvärs över akvariet, i mitt
fall alltså en bower på cirka 60 centimeter
i diameter. Det som är extra intressant med
dessa Chambos är att de har en genitaltofs
som hanen släpper ut under lekperioden.
Detta är ett befruktningsorgan som honan
tar in i munnen för att befrukta äggen.
Alltså är även denna art munruvare, liksom
alla andra ur samma släkte. I akvarium
verkar det dock som det är svårt för dem
att leka, för hos mig har endast en av sju
lekar resulterat i befruktade ägg och yngel
som följd av det. Kullen jag fick var på
25 till 30 yngel från en hona på cirka 20
centimeter. Ynglen var dock mycket stora
(cirka 1,5 centimeter) och släpptes ut första
gången efter cirka tre veckor. I naturen
vaktar honan ynglen så länge hon får plats
med dem i munnen. Men jag hade inte
plats att låta henne ha kvar ynglen, så de
fick gå i ett yngelakvarium. Jag har aldrig
sett leken själv men jag gissar att det kan
vara svårare för en fisk med så avancerat
lekbeteende att lyckas i akvarium. Vissa
gånger har det också varit uppenbart att
hanarna inte varit beredda att leka eftersom
de inte haft genitaltofsen ute när honorna
lekt. O. karongae har hos mig fortsatt att
växa bra fast de är runt 20 centimeter, så
jag antar att de blir större i akvarium än
O. shiranus. Ett akvarium på två meter är
att betrakta som minimum för denna art.
Man får upplevelsen att O. karongae är
lite klumpiga men de är extremt snabba
simmare trots sitt utseende och intrycket
man får av dem.
Varför dessa fiskar?
En del nackdelar med dessa fiskar är
uppenbara såsom storleken på fisken. De
äter också extremt mycket och skiter därför
mer än andra fiskar, så ett kraftigt filter är
att rekommendera. Deras vana att gräva
kanske inte heller tilltalar alla. Personligen
tycker jag att detta är extremt charmiga
fiskar som verkligen har beteende trots
att man ofta får höra att malawiciklider
inte har något beteende. Energin de har
under leken är helt extrem, det är verkligen fullt ös under ett par månader. Så har
man ett stort akvarium med exempelvis
stora rovciklider, kan dessa vara ett roligt
komplement. Dessutom visar de inget
intresse för att äta upp mindre fiskar som
de egentligen skulle kunna svälja.
Gissa Cikliden
Bilden till höger är en liten del av ett större
foto. Vet du vad det är för ciklid? Troligen
inte, men du vet nog en hel del ciklider
som det inte kan vara och även en hel del
ciklider som det kan vara.
Om ingen gissar rätt visar vi lite till i nästa
nummer och ökar vinsten i potten. Skicka
din gissning på ett vykort eller e-post till
nedanstående adress. Om någon gissar
rätt redan på detta stadium är vinsten som
vanligt en bok ur Back to Nature-serien.
Ditt svar måste vi ha senast 30/10 2009.
www.ciklid.org
Skicka vykortet till:
Magnus Mattiasson
Ribbingsgatan 33
SE-504 66 Borås
Sverige
Skicka e-post till [email protected]
På vykortet/i e-postbrevet anger du:
1. Ciklidens namn (vetenskapligt namn
eller populärnamn)
2. Ditt medlemsnummer i NCS, namn
och adress
3. Vilken av följande Back to Natureböcker du vill ha om du vinner – Malar,
Diskus, Malawi, Tanganyika eller Akvarieguiden.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
43
Darwinåret
Referat av en vetenskaplig artikel
om betydelsen av färgvarianter
hos citronciklider
Text och bild där ej annat anges: Topi Lehtonen, översättning: Mikael Westerlund
Xiloásjön. Foto Essi Lehtonen
D
etta är ett referat av en artikel som jag och
mina kollegor skrivit.
Den engelska titeln är
Color assortative mating contributes to sympatric divergence of
neotropical cichlid fish vilket fritt
översatt blir När ciklider parar sig
inom sin egen färgvariant bidrar
detta till nya arter bland cikliderna
i de amerikanska tropikerna. Artikeln finns redan ”on-line” och
kommer senare i år att tryckas
i tidskriften Evolution. Artikeln
behandlar de mörka och orange
färgvarianterna hos många arter
inom citronciklidkomplexet (se
artiklarna i Ciklidbladet 2 och 3
2008) och den betydelse de har
för artbildningsprocessen.
får inför könsmogen ålder för resten av sin
livstid den färg som vi känner till från de
citronciklider vi brukar hålla i akvarium,
det vill säga de blir orange, gul- eller rödaktiga, ibland även helt vita. I denna artikel
kommer jag att använda benämningen
I naturen är de flesta citroncikliderna och
de närbesläktade arterna också som fullvuxna mörkt grå. Då de leker kan de till
och med bli nästan svarta. Men noll till
tjugo procent av individerna, beroende på
i vilket vattendrag de lever, byter färg och
44 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
”orange” för alla dessa färgvarianter som
avviker från den grå grundfärgen. Den
grå färgvarianten kallas ofta ”barred” av
ciklidentusiaster. Låt oss som exempel
se på sjön Xiloá: Hos arten Ampilophus
sagittae, som lever där, är andelen orange
A. xiloaensis ”grå”
www.ciklid.org
fiskar under sju procent och hos arten A.
xiloaensis cirka tjugo procent av de könsmogna fiskarna. Vi kunde konstatera, att
hos bägge arterna valde fiskarna sin partner
vid parbildningen huvudsakligen inom den
egna färgvarianten. Visserligen förekommer det blandade par allt emellanåt, men
med hjälp av molekylära metoder kunde
vi påvisa, att de orange och de mörka
individerna är genetiskt olika även utöver
färgskillnaden. Resultaten visar även, att
dessa två färgformer skiljer sig genetiskt
från såväl varandra som från besläktade
arter som lever i området, såsom till exempel citroncikliden (A. citrinellus) som lever
i den närliggande Managuasjön.
På basen av dessa forskningsresultat kan
man dra bland andra följande slutsatser:
1) Den genetiska skillnaden mellan de
olika färgvarianterna betyder i praktiken
att så gott som ingen avkomma från
blandade par bestående av en orange och
en mörk individ lyckas producera några
efterkommande. Eftersom blandade par
ändå förekommer då och då, måste det
www.ciklid.org
A. sagittae
A. sagittae med yngel.
A. xiloaensis ”orange”
A. amarillo.
utöver färgvalet finnas även andra faktorer som åtminstone i naturen minskar
sannolikheten för att avkomman från ett
blandat par ska lyckas föra släktet vidare.
Men tillsvidare kan man bara spekulera
om ”blandrasynglens” öde i väntan på
att ytterligare forskning eventuellt ger ett
bättre svar.
2) Eftersom de mörka och de orange fiskarna har differentierats genetiskt, kan
man ifrågasätta det riktiga i att kalla dem
”färgvarianter”. Snarare förefaller det
som att de mörka och orange individerna
åtminstone i Xiloásjön har börjat separera
sig från varandra och kanske är på väg
att bli skilda arter men det är omöjligt att
idag veta om denna process kommer att
nå ända fram till en slutgiltig artbildning.
Ett bättre svar på denna fråga kan gott stå
att finna redan inom ett par tiotusen år,
eftersom artbildningsprocesserna i kratersjöarna i Nicaragua verkar framskrida
i snabbspolningshastighet, nästan som
i Viktoriasjön i Afrika, välkänd för sin
mångfald av ciklider.
Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
3) Det material vi tillsvidare har tillgång
till överenstämmer med hypotesen att
artbildningen i Xiloásjön har framskridit
under den växelverkan fiskarna lever i
med varandra. Detta gäller då både å ena
sidan arterna A. sagittae och A. xiloaensis
och å andra sidan mörka individer och
orange individer. Vad denna så kallade
”sympatriska artbildning” har betytt när
det nuvarande artspektret har uppstått
har sedan länge varit en het potatis inom
den biologiska forskningen. Det aktuella
forskningsprojektet som refereras i den
här artikeln fungerar som ett exempel
på vilka mekanismer som kan påverka
hur sympatrisk artbildning framskrider i
naturen – och med största sannolikhet har
framskridit, åtminstone i Xiloásjön.
Referens
Elmer KR, Lehtonen, TK & Meyer A (2009). Color
assortative mating contributes to sympatric
divergence of neotropical cichlid fish. Evolution.
doi:10.1111/j.1558-5646.2009.00736.x
45
Cikliden – Nr. 126
Text: Albin Ekenberg. Foto: Albin Ekenberg, Patrick Eriksson
Neocromis omnicaeruleus
Familj:
Cichlidae
Handelsnamn:
Temperatur:
22 - 28 °C
Inga
Tidigare vetenskapliga Utbredning:
Viktoriasjön (i länderna Tanzania
namn:
Akvariestorlek:
Min. 125 cm & 300 liter
och troligtvis Uganda).
Haplochromis omnicaeruleus, Haplochromis sp.”blue
scraper”
Naturlig biotop
O. omnicaeruleus lever på djup mellan en och sex meter vid
klippiga kuster. Den lever både vid brant sluttande och mer långgrunda kuststräckor.
Föda
En algätare som äter gröna och blågröna alger samt kiselalger
i naturen. De olika populationerna har något olika födoval
beroende på hur konkurrensen ser ut där de lever. I akvarium
är räkmix eller annat foder med hög vegetabilisk halt lämpligt.
Könsskillnad
Hanarna går ofta i mer röda färgtoner än honorna och har
tydligare äggfläckar på analfenan. Hanarna vid Makobe Island
finns i fem olika färger (blå, gul, OB, WB och svart) medan
honorna finns i fyra färger (brun, gul, WB och OB). OB står
för ”orange blotch” och WB ”white blotch”. I övriga populationer förekommer inte alla dessa färger på samma gång.
Längd:
14 cm
pH:
7 - 8,5
Svårighetsgrad:
Beteende och lek
I likhet med alla viktoriaciklider är den en maternal (honan ruvar)
munruvare. Kullarna är på 20 till 30 yngel som ruvas två och en
halv till tre veckor. Arten är tämligen aggressiv och det är både
hane och hona som är aggressiva. Aggressionen kan dock dämpas
genom att man ger mycket mat och inte håller dem i mer än 25 °C.
Akvariemiljö
Akvariet bör innehålla gott om gömställen, gärna några större
stenar för att efterlikna deras naturliga miljö. Sand på bottnen är
att föredra till alla viktoriaciklider. Ska man hålla den ihop med
andra fiskar bör dessa inte vara alltför små och veka.
Övrigt
Detta är den mest polymorfa (flerfärgade/flerformade) av de arter
som är kända i Viktoriasjön. De olika färgvarianterna är ärftliga
och har en invecklad koppling till den genetiska könsbestämningen samt partnerval. Detta samt varför så många färgvarianter
finns inom samma population har intresserat forskare.
46 Ciklidbladet 3/2009 - Årgång 42
www.ciklid.org
MalawiCiklider
Massor med VF & F1, och odlade varianter av Malawiciklider.
Givetvis har vi andra sorters fiskar också....
Melanochromis johanni
Tidigare vetenskapligt namn:
Pseudotropheus johanni
Handelsnamn:
Johanni
Utbredning:
Malawisjön: Ostkusten mellan Makanjila Point och Chuanga.
eller som vi skulle uttrycka det....
”-En fisk med fina ränder...randig liksom!”
Zoologisk Hobby
din specialist på m al awiciklider & da mmfisk
Besöksadress: Gustavsgatan 24 Tomelilla. Tel. 0417-139 10
Öppettider: Vardagar 11-19. Lördagar 10-14. Övrig tid enl. överenskommelse.
