Malawiciklider
Den röda malawizebran, Maylandia estherae
Text: Erik Åhlander & Ola Åhlander
D
Intresset för cikliderna från de stora östafrikanska sjöarna kom att påverka akvariehobbyn enormt på många sätt. Tidigare
var nästan alla akvariefiskar från små
tropiska bäckar eller pölar. De nya cikliderna kom från några av jordens största
sjöar och därmed från vattendrag med en
mycket stabil vattenkemi. Man ställdes
inför problemet att sköta fiskar som kom
www.ciklid.se
Rödzebra, M. estherae, rosa hane och röda honor.
Foto: Rolf Lind
I början av 1965 kom troligen de första
malawicikliderna till Sverige via Tyskland.
De väckte genast stor uppmärksamhet
genom sina starka färger. Successivt lärde
man sig att sköta och odla dem. Det dök
hela tiden upp fler och fler nya arter. Detta
i kombination med den nya tekniken att
limma akvarier med silikonlim (istället för
att kitta fast rutorna i en metallram) gav
hela akvariehobbyn ett enormt uppsving.
I början på 1970-talet nåddes höjdpunkten. Då fanns närmare hundra zoo- och
akvariebutiker bara i Storsstockholm.
Akvarieföreningarna var många och välbesökta. TV, som hade en mycket större
genomslagskraft än idag (svartvit TV hade
nyss blivit färg-TV och den enda kanalen
hade blivit två) visade under en period ett
akvarium med malawiciklider som pausbild - vilket ökade intresset ytterligare.
Intresset avspeglade sig också i priserna.
För ett par av någon nyimporterad art
kunde man, omvandlat till dagens penningvärde, få betala tusentals kronor.
Foto: Rolf Lind
en röda malawizebran,
eller bara rödzebra, är
idag en av de vanligaste
cikliderna från Afrika och anses
som relativt lättodlad. Men för
några decennier sedan var den
en eftertraktad sällsynthet. Vi
tänker berätta lite om fiskens
historia och något om den forskning som rör fisken. Däremot
tar vi inte upp mycket om odling
och skötsel; dels finns redan så
mycket skrivet på annat håll och
dels har vi själva för liten erfarenhet av arten som akvariefisk.
Rosa hanar av rödzebran, M. estherae, är numera vanliga i handeln.
från något som nästan liknade havsvatten.
Därför började man experimentera för att
få fram hårdare och mer alkaliskt, och
framför allt, renare vatten. De nya cikliderna förkärlek för vegetarisk kost gjorde
det också svårare att ha växter som vattenrenare. Dessutom gjorde fiskarnas aggressivitet att akvarierna måste vara större än
vad som var vanligt tidigare. Framför allt
introducerades allt större och kraftfullare
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
motorfilter (istället för som mest ett litet
plastfilter med perlonvadd i ett hörn av
akvariet drivet av en luftpump).
Flertalet av de arter från Malawisjön som
introducerades i början hade blå eller gula
nyanser. Hanen var oftast den starkast
färgade. Bland de arter som importerades
allra först fanns en art som då kallades för
Pseudotropheus zebra. Hanarna var ljusblå
49
Foto: Rolf Lind
Foto: Rolf Lind
Rödzebra, M. estherae, hona som ruvar.
Foto: Joakim Sjödin
Rödzebra, M. estherae, OB honor
Rödzebra, M. estherae, blå hane och röda honor.
med mörkblå ränder, honorna hade samma
färger som hanen fast blekare. Men det
fanns även honor med ett helt annat mönster: orange-gula med oregelbundna svarta
fläckar (kallas OB, orange blotched). Det
dök sedan upp fler så kallade färgmorfer
av denna art: en enfärgat ljusblå, (kobolt
eller ”bright blue”) och en nästan vit (W
eller ”white”).
År 1973 kom så ytterligare en ”färgmorf”
till Sverige. Kraftigt orangeröda honor
som var till och med starkare färgade än
hanarna. Det var rödzebran. Man upptäckte dock snart att dessa orangeröda
honor bara parade sig med ljusblå hanar,
men inte den ”bright blue” som hade hunnit
bli ganska allmän, utan andra hanar, till
förväxling lika. Det var alltså flera arter
inblandade, men hur komplicerat det var,
tog det lång tid att komma på, och många
frågetecken kvarstår. Men vi ska inte gå
händelserna i förväg.
Släktet Pseudotropheus växte allteftersom fler arter beskrevs och många arter i
släktet var inbördes ganska olika. Därför
började man dela det i mindre, mer överskådliga delar. År 1984 beskrevs ett nytt
undersläkte, Maylandia, för de arter som
tidigare kallats ”zebrakomplexet”. Senare
upphöjdes Maylandia till riktigt släkte och
till idag har 27 arter beskrivits inom släktet
varav åtminstone 15 brukar uppfattas som
giltiga. Sedan tillkommer en mängd arter
som ännu inte har fått något namn, men
dem återkommer vi till.
Tretton år senare, 1997, beskrevs i princip
samma ”zebrakomplex” under ett annat
namn, Metriaclima. Det hävdades från
olika håll att den första beskrivningen,
alltså Maylandia, inte var formellt korrekt.
Problemet var nog mest att originaltexten
från 1984 var på franska! Det tog ytterligare några år innan de flesta inom den
vetenskapliga sfären hunnit konstatera att
Maylandia uppfyllde alla kriterier och att
50
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
För säkerhets skull har vi gått igenom
texten, både på franska och i engelsk
översättning (ingen av oss är jättebra på
franska!), och det är ingen tvekan om att
namnet är ”tillgängligt” och därmed också
”giltigt”. (Det finns en slags lagbok som
reglerar allt som rör vetenskapliga namn
på djur och där används dessa termer.)
Däremot är det inte fel att använda det
gamla Pseudotropheus – om man t.ex. inte
tycker att Pseudotropheus kan eller bör
delas upp i mindre delar. Det är närmast
en smaksak. Metriaclima går däremot
bara att använda om man anser att zebra
(den vanliga malawizebran med mörkblå
ränder) och greshakei (en annan malawizebra, ganska lik, men med orange färg
Foto: Michael Persson
Foto: Björn Eklund
M. callainos, Bright Blue (BB) hane
det också gällde eftersom det är äldst. Men
det verkar ha gått prestige i detta, eftersom
några få fortsätter att använda Metriaclima. Detta har i sin tur fått till följd att
akvarister framför allt i Sverige fortfarande
använder det felaktiga Metriaclima.
M. greshakei, hane
www.ciklid.se
Foto: Rolf Lind
Rödzebra, M. estherae, hanar som slåss.
på rygg- och stjärtfena) skall tillhöra olika
släkten – och det har ännu ingen forskare
föreslagit!
Rödzebran fick sitt vetenskapliga artepitet, estherae, först 1995. Fortfarande har
väldigt många arter i Malawisjön inte fått
något vetenskapligt namn och det beror på
flera saker. Dels börjar forskarna tvivla på
vad som verkligen är en art bland malawicikliderna och dels består skillnaderna
mellan arterna mest av färgskillnader
mellan utfärgade hanar och då är det svårt
att jämföra med referensexemplaren av de
andra arterna som ligger i sprit och som har
tappat det mesta av sina färger.
Man har för bara ett par år sedan upptäckt
att de olika ”zebraarterna” i olika vikar
är närmare släkt med varandra än med
motsvarande färger i andra delar av sjön.
Det betyder att t.ex. en blå zebra och en
zebra med röd ryggfena i en del av sjön
hör till samma ”artgrupp” och en blå zebra
och en zebra med röd ryggfena i en annan
del av sjön är en annan ”art-grupp”, även
om den blå på bägge ställena har ett namn
och den med röd ryggfena har ett annat
namn. Ska det då räknas som en, två eller
fyra arter? Och hur skiljer man på dem
om man inte vet var de är fångade? På
samma sätt har man upptäckt att de olika
sikarterna i svenska sjöar är närmare släkt
inom sjön än vad t.ex. planktonsikarna och
aspsikarna är inbördes. Skall man då ha en
sikart i Sverige, eller en för varje sjö, eller
1 000? Och skall vi på samma sätt ha 10
000 ciklidarter i Malawisjön som ingen kan
skilja på? Det skall bli spännande att se hur
forskarna tänker lösa detta…
Vi vet idag också lite mer om genetiken
som styr färgerna på malawicikliderna
än vad man gjorde på 1970-talet när man
ansåg att en enda zebraart hade en massa
färgmorfer. Den så kallade rödzebran
blev ju en egen art och ”bright blue”
eller ”koboltzebran” som den har kallats
ibland blev 1992 en annan: Maylandia
callainos.
Men vad är då OB-honor för något, genetiskt
sett, och varför finns de? För närvarande
tror man att många afrikanska ciklider har
inte bara har X- och Y-kromosomer, som vi
människor har, utan även W-kromosomer.
En W-kromosom är en X-kromosom som
gör att det blir en hona även i kombination
med en Y-kromosom. Det är honor med en
W-kromosom som man anser är OB-honor.
Rödzebrahonor, som är helgula anser man
har två W-kromosomer. Hos just rödzebran
är cirka hundra av honorna i naturen WW
och alltså gula. Vidare tror man att det kan
finnas en koppling mellan W-kromosomer,
hanarnas olika lekfärger och den snabba
komplicerade artbildningen.
Det ser ut att komma mycket intressanta
forskningsresultat om Malawicikliderna
även i framtiden. Avslutningsvis vill vi
tacka Jonathan Ready för tips om litteratur.
Referenser:
Allender, C. J., Seehausen, O., Knight, M. E.,
Turner, G.F. & Maclean, N. 2003. Divergent
selection during speciation of Lake Malawi
cichlid fishes inferred from parallel radiations
in nuptial coloration. Proc. Nat. Acad. Sci. USA
100,14074–14079 (2003).
Christensen, B. 1973 Röd zebra. Ciklidbladet 1973(6)
nätversionen: http://213.180.95.58/artikelarkiv/
cb_artikel_visa.php?nr=7306&lopnr=3
Delling, B. 2006 Svenska Coregonus - två, åtta eller
”en himla massa” arter. FishBase Symposium
2006: Våra fiskar, 3 Nov 2006, Naturhistoriska
riksmuseet. Sammanfattning: http://artedi.nrm.
se/fishbase_se/pdfs/FBsymp_report2006.pdf
Eschmeyer, W.N. Catalog of Fishes, on-line version
(updated 29 jan 2008): http://www.calacademy.
org/research/ichthyology/catalog/fishcatsearch.
html.
International Trust for Zoological Nomenclature and
the British Museum (1999) International Code
of Zoological Nomenclature. London
Johansson, U. 1965. Cichlider från Nyasasjön: Pseudotropheus zebra. Akvariet 39(10): 220-221.
Konings, A. 1995 Description of Pseudotropheus
estherae sp. nov., the well-known red zebra
cichlid from Lake Malawi. Tropical Fish Hobbyist 43(9): 206-210.
Lande, R., Seehausen, O. & Van Alphen, J.J.M. 2001
Mechanisms of rapid sympatric speciation by
sex reversal and sexual selection in cichlid fish.
Genetica 112/113, 435–443.
Meyer, M.K. & Foerster, W. 1984 Un nouveau Pseudotropheus du lac Malawi avec des remarques
sur le complexe Pseudotropheus-Melanochromis (Pisces, Perciformes, Cichlidae). Rev. Fr.
Aquariol. v. 10 (no. 4) (1983): 107-112.
Staeck, W. 1995. Zum farblichen Polymorphismus
bei Cichliden des Malawisees. DATZ Sonderheft Malawisee, Ulmer, Stuttgart, 39-43.
Stauffer, J.R., Jr., Bowers, N.J., Kellogg, K.A. &
McKaye, K.R. 1997 A revision of the blue-black
Pseudotropheus zebra (Teleostei: Cichlidae)
complex from Lake Malawi, Africa, with a
description of a new genus and ten new species.
Proc. Acad. Nat. Sci. Phila. v. 148: 189-230.
Stauffer, J.R., Jr. & Hert, E. 1992 Pseudotropheus
callainos, a new species of mbuna (Cichlidae),
with analyses of changes associated with
two intra-lacustrine transplantations in Lake
Malawi, Africa. Ichthyol. Explor. Freshwaters
v. 3 (no. 3): 253-264.
Artikeln är tidigare publicerad i SARF-aktuellt
1/2008
Vetenskapliga namn i Ciklidbladet
Av praktiska skäl har vi i Ciklidbladet valt att
använda de vetenskapliga namn som anges
i referenceservice på www.cichlidpress.com
(se sidan 5). Därför kallas malawizebran
vanligen Metriaclima estherae i Ciklidbladet.
www.ciklid.se
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
51
Tävling
Ciklidkryzzet4
Text: Joakim Draktoft
Bakgrundsfoto: Ad Konings
Tyvärr hade det smugit sig in några fel i krysset publicerat i Ciklidbladet 2/2008. Det blev därmed svårt att lösa vilket kan förklara
att vi inte fick in någon korrekt lösning. Därför kör vi krysset
ännu en gång. Enligt tidigare beslut skall krysset tills vidare utgå
från Ciklidbladet och detta är därför sista chansen att deltaga.
Lös kryzzet genom att få fram bokstäverna i de grå fälten och
bilda sedan av dessa ett ord på 14 bokstäver. Skicka in detta ord
Vågrätt:
2. Ger upphov till blågrön alg
6. Utanpåliggande reningsverk
7. Europeisk måttenhet som anger temperatur
9. Beskrivning för typ av omgivning
10. Av NCS instiftat seniorstipendium
13. Artrik flod genom Venzuela som mynnar
ut i delta
14. Algmatta på stenar och klippor
16. Omvandlas ammonium till om syre ej
tillförs
18. Sökte efter Nilens källa
19. Ligger högt på matsedel hos Petenia
22. Ciklidrik flod som är Afrikas näst
52
som svar per mail eller post senast den 1 november, tillsammans
med ditt namn och medlemsnummer.
[email protected]
eller Ciklidkryzzet
Magnus Mattiasson
Ribbingsgatan 33
504 66 Borås
Lösenord:______________
längsta.
23. Sydlig Pseudocrenilabrius
24. Liten ciklid från Kungwe Bay
26. Släkte med röda juveler
27. Lök som tål vatten
Lodrätt:
1. Förbrukar akvarist i mängd
3. Vanlig ciklid i sydostasien
4. Art med latinsk namne till grekiske guden
Eros
5. Grannsjö med Georgesjön
8. Tjockläppad ciklid från Viktoriasjön
11. Irans enda ciklid
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
12. Äger större malawiodling i Florida
15. Släkte med bland annat göklekare från
Tanganyikasjön
17. Material som kan hjälpa till att sänka pH
20. Gäddciklid uppkallad efter svensk
21. Tidigare redaktör som åt rödzebra
25. Synomym till fiskägg
Priset i denna tävling består av den utmärkta fotoboken
Drömciklider, eller bok för motsvarande värde. En vinnare kommer
att dras bland de inskickade rätta
svaren.
www.ciklid.se
Tävling
Gissa cikliden
Delta i vår tävling: Vet du namnet på cikliden på bilden så skicka
ett vykort eller e-post till nedanstående adress. Det går bra att
gissa också. Bland dem som svarat rätt förrättar vi en dragning
och delar ut en bokvinst ur Back to Nature-serien.
Foto: Markus Arnstrand
Skicka vykortet till:
Magnus Mattiasson
Ribbingsgatan 33
SE-504 66 Borås
Sverige
Skicka e-post till
[email protected]
På vykortet/i epostbrevet anger du:
1 Ciklidens namn (vetenskapligt namn eller populärnamn)
2 Ditt medlemsnummer i NCS, namn och adress
www.ciklid.se
3 Vilken av följande Back to Nature-böcker du vill ha om du
vinner – Malar, Diskus, Malawi, Tanganyika eller Akvarieguiden.
Ditt svar måste vi ha senast 1.11.2008.
Vinnaren i Gissa cikliden i förra numret blev Henrik Nilsson
från Halmstad, som vinner boken BtN Akvarieguiden. Grattis
Henrik, din bokvinst kommer med posten.
Rätt svar är korsning mellan Pundamilia pundamilia, Makobe
och P. sp. ”red head”, Zue (se Ciklidbladet 1/2008).
Rättelse
Fotografierna på sulawesiräkorna i Ciklidbladet 2/2008 sidan
31 är tagna av Mikael Håkansson vilket inte angavs i artikeln.
Ciklidbladets redaktion ber om ursäkt för det inträffade.
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
53
Cikliden – Nr. 122
Text: Kjell Fohrman. Foto: Bjarne Sætrang
Pterophyllum leopoldi
Familj:
Handelsnamn:
Tid. vet. namn:
Utbredning:
Cichlidae
Plataxoides leopoldi. I
handeln har fisken felaktigt
kallats Pterophyllum
dumerilii
Temperatur:
24 - 27 °C
Spetsnosskalar, långnosskalar,
dvärgskalar
Brasilien och Guyana
Akvariestorlek:
Min. 70 cm & 150 liter
Naturlig biotop
Återfinns oftast i floder där det hänger ner grenar och växter i vattnet där
de gillar att hålla till.
Föda
Köttätare (små ryggradslösa djur, men även små fiskar). Äter i akvarium
smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Bör inte hållas med
små fiskar som t.ex. neontetror eftersom dessa riskerar att bli mat.
Längd:
12 cm
pH:
6 - 7,5
Svårighetsgrad:
fiskar. De långa fenorna kan utgöra en oemotståndlig frestelse även för
arter som normalt inte biter av fenor. Man bör skaffa en grupp på fem
till sex individer som får växa upp tillsammans och para ut sig på ett
naturligt vis
Akvariemiljö
Könsskillnad
Det är svårt att skilja könen åt, men vuxna hanar är i regel lite större.
Under lekperioden blir honorna något rundare samt får en rundad genitalpapill, medan hanens genitalpapill då är spetsigare.
Akvariet skall vara tätt planterat med långbladiga växter samt vara minst
45 centimeter högt (gärna högre) för att fenorna skall växa ut riktigt: Det
bör även innehålla en del stenar och rötter och ha ett fritt simutrymme.
Vattencirkulationen får inte vara för kraftig. Den bör som sagt inte hållas
ihop med väldigt små fiskar. Arten är mindre än den vanliga skalaren och
den kallas ofta för dvärgskalar, men ordet ”dvärg” är dåligt eftersom arten
bara blir lite mindre än den vanliga skalaren och det rör sig definitivt inte
om någon dvärgvariant.
Beteende och lek
Övrigt
Denna art är revirhävdande, men ändå relativt fredlig. De är också ganska
långsamma graciösa simmare och skall därför inte hållas ihop med tuffa
Andra saker som skiljer P. leopoldi från de övriga är att den har en svart
fläck vid ryggfenans bas på det fjärde vertikala bandet, samt att den har
en blåaktig fläck bakom ögat.
Spetsnosskalaren är en parbildande substratruvare som leker fritt. Antalet
ägg kan uppgå till 700 per lek, men vanligare är 150-300 stycken. Dessa
läggs i regel på hårda växtblad och vaktas sedan intensivt av bägge föräldrarna. Som ungfiskar är de stimbildande och det är först som vuxna
de bildar par.
54
Denna art har varit ifrågasatt och en del menar att den är en variant av
Pterophyllum scalare och inte en egen art. Om man räknar antalet fjäll i
den längsgående rad som innefattar den nedre sidolinjen så har P. leopoldi
27-29 fjäll, P. scalare 30-39 fjäll och P. altum 46-48.
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
www.ciklid.se
www.ciklid.se
Ciklidbladet 3/2008 - Årgång 41
55
Fett mycket fisk...
och rätta prylarna till karet oavsett om det är salt eller sötvatten!
Välkommen till en av Sveriges största och mest välsorterade akvariebutiker.
Akvarielagret - Lövåsvägen 40, 167 32 Bromma. Tel. 08 - 80 80 80. Fax. 08 - 80 00 81 E-post: [email protected]
Öppettider: mån-fre 11-19, lör-sön 10-15
