Nr 4/2013 Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967 Ciklidbladet 46 år Innehåll Ciklidbladet 4/2013 6 En mexikan med sting: ”Cichlasoma” istlanum (Jordan & Snyder, 1900) 22Fototävling 14 Cryptoheros nanoluteus 15 Diskuschampionat och ciklidstämma Malmö 4 till 6 april 2014 26 Malawiresan 2012 35 Min dotters val 16 Nordens största akvarieträff under 2014 18 Kasta sten i glashus? Erfarenheter av Tahuantinsuyoa macantzatza 36 En Tysklandsresa 42 Resultaten för Artregistertävlingen IV: Plattfiskarnas välde 44Vetenskapskrönikan 46Cikliden – Neolamprologus caudopunctatus 21 Några ord från ordföranden Nordiska Ciklidsällskapet Ciklidbladet Föreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst 48 sidor och cirka 100 foton. Ibland har vi också tävlingar där man kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom inkluderas ibland speciella bilagor. Medlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer. Rabatten gäller i nedanstående affärer. Exakt rabattbelopp anges på www.ciklid.org under rubriken rabattaffärer. Rabattbutiker Köpenhamnsområdet Köpenhamn: Planteimporten Vallensbæk Strand: Cichlidecentret Finland Helsingfors: NL-Aqua Norge Stokke: Krizoo Dyresenter Sverige Borås: Djurmagazinet Jönköping: Djurmagazinet Karlskoga: Thomas Zoologiska Karlstad-Skoghall: Akvarie Interiör Ludvika: Ludvika Zoo Luleå: Rolles Akvariecenter AB Mjölby: Mjölby Zoo & Ciklidshop Norrköping: Akvarievalvet Sala: Aquatropic i Sala Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby Tomelilla: Ciklidshopen Tvååker/Varberg: Diskus Varberg Uppsala: Akvarie-Hobby Vetlanda: Djurmagazinet Visby: Akvariecenter Åhus: Linkan AB Årjäng: Nordmarkens Akvariebutik Ängelholm: Arken Zoo Örebro: Akvariekällaren Stockholmsområdet Bromma: Akvarielagret Stockholm: Fridhems akvarier Sundbyberg: Aquarium Stockholm Täby: Zookompaniet Göteborgsområdet Göteborg: Arken Zoo Gubbero Göteborg: Trop Akvariefiskimporten Lerum: Ciklidhuset Nol: Nols Ciklidhobby Webshop (Internetbaserade handelsplatser) Landskrona: Ojzoo Obbola: Aquawarehouse Trelleborg: Pet Outlet Trollhättan: TonysDiskusOdling Vargön (Vänersborg): Cyberzoo Vingåker: PWSS Hemsidan www.ciklid.org NCS hemsida www.ciklid.org är antagligen en av de största och bästa hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa funktioner kräver medlemsbehörighet. Medlemskort Som medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och omröstningar. Ditt medlemskort skriver du ut själv. Gå till www.ciklid. org, menyval Medlem - Medlemskort. Medlemserbjudanden I vissa nummer av Ciklidbladet presenteras ett medlemserbjudande där våra medlemmar får möjlighet att köpa intressanta produkter till ett kraftigt reducerat pris (20 till 50 procent). Det kan till exempel gälla foder, pumpar, böcker och vattenpreparat. 4 NCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/ eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information finns på www.ciklid.org under Föreningsinformation och Stipendier. Medlemsavgiften Rabatterbjudande Danmark Gistrup: MalawiCarsten Hadsten: Akvanet Randers: Unimati Stipendier Sverige 295 SEK Danmark 255 DKK Finland 34 € Norge 280 NOK Övriga Europa 425 SEK eller 45 € Övriga länder 460 SEK Familjemedlem 100 SEK (80 DKK, 11 EUR, 90 NOK). Familjemedlemsskapet berättigar till alla medlemsförmåner utom ett eget Ciklidblad. Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12 och berättigar till kalenderårets fyra nummer av Ciklidbladet (med reservation för att upplagan räcker till). Inbetalning sker till Nordiska Ciklidsällskapets Plusgiro 698 168-2. För betalningar från utlandet inom EU och Norden rekommenderar vi en så kallad SEPA-betalning, som är förmånligare. För att göra den behöver Du ange NCS kontonummer i IBAN-formen SE95 9500 0099 6034 0698 1682, och SWIFT- eller BIC-koden NDEASESS. Glöm inte att på betalningen ange ditt namn och din adress samt vilket år betalningen avser. Om du betalar via internetbank och antalet tecken i meddelanderutan inte räcker till, ber vi dig sända ett kompletterande mail till [email protected] med alla uppgifter om betalningen. Styrelsen Ordförande Joakim Asterhed, Edestadsvägen 3, 372 95 Johannishus tel: 0731-542721 [email protected] Redaktör/Vice ordförande Wilhelm Lubkowitz, Starvägen 16, 585 95 Linköping tel: 0707-710669 [email protected] Kassör Albin Ekenberg, P G Vejdes väg 2:304, 35252 Växjö tel: 070-3175379 [email protected] Marknadsansvarig Therese, Borås [email protected] Medlemsansvarig David Rejdemyhr, Östbovägen 13b, 18256 Danderyd tel: 0701 612 616 [email protected] Sekreterare Anders Johnsson, Öders gränd 23, 43231 Varberg tel: 0725-363221 [email protected] Webmaster Bo Persson [email protected] Suppleant Rickard Salmberg [email protected] Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Ciklidfronten Ciklidbladet utges som medlemstidning av Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967 J ust nu håller du sista numret av Ciklidbladet för detta år i handen. Det blev en hektisk och mardrömslik novembermånad för min del. Min dator kraschade och många artiklar hade därmed försvunnit. Men som tur var lyckades jag rädda de flesta artiklarna. Artiklar Artiklar för publicering i Ciklidbladet skickas till redaktören (se kontaktinformation på sidan 4). Endast artikelförfattaren ansvarar för artikelinnehållet. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Artiklar inklusive foton kommer publiceras i elektroniskt format på www. ciklid.org om inget annat avtalats. I detta nummer är det många fina medlemsartiklar och det är glädjande att det är så många som vill delge oss läsare sina akvaristiska berättelser. Alla ni som skriver artiklar till Ciklidbladet får känna er verkligt stolta! Redan nu har jag fått löfte om en artikelserie till nästa års fyra nummer av en medlem! Den kommer att bli grym! Upphovsrätt Inte någon del av denna publikation får kopieras, reproduceras, lagras i datasystem (till exempel hemsidor på Internet) utan tillstånd av redaktören, fotografen och författaren. Kopia av trycksak skall alltid skickas till Ciklidbladets redaktör. Utgivningsplan 2014 Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Preliminär utgivningsplan 2014 är 25/2, 20/6, 25/9, 20/12. Medlemsärenden Alla medlemsärenden som till exempel anmälan av utebliven tidning och adressändring görs företrädelsevis till medlem@ ciklid.org, eller direkt till medlemsansvarig (se kontaktinformation på sidan 4). Paketpriser för annonsering i Ciklidbladet: Helsida, sista sidan samt banner på www. ciklid.org 10 125 SEK Helsida, insida omslag samt banner på www. ciklid.org 6 750 SEK Helsida samt banner på www.ciklid.org 5 400 SEK Halvsida (landscape) 4 750 SEK Kvartssida (portrait) 1 875 SEK Alla som annonserar i Ciklidbladet kan även lägga in företagsannonser på www.ciklid.org under Köp & sälj-företag Dessa priser gäller för ett helt år. Fullständiga uppgifter om annonspriserna samt om bannerannonsering på Nordiska Ciklidsällskapets hemsida, se www.ciklid.org under Föreningsinformation, Annonsera, eller kontakta Therese (kontaktuppgifter på sidan 4). Vetenskapliga namn i Ciklidbladet Av praktiska skäl använder Ciklidbladet samma vetenskapliga namn som artregistret på www. ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of Fishes eller The Cichlidroom Companion. J ag har även fått löfte om artiklar av utländska författare som inte har skrivit i Ciklidbladet tidigare, och det bådar ju gott! En artikel som handlar om Xinguprojektet i Amazonas kom tyvärr in alldeles för sent, men den kommer i nästa års första nummer. Det har varit en del tävlingar detta år och den tävlingen som gav bäst, var artikelregistertävlingen! En fröjd att så många ställde upp och skrev artikelregisterinformation! Jag tror att NCS har det bästa artikelregistret av ciklider i hela världen! Och dessutom är det gratis att utforska det! Fortsätt gärna att skriva till artikelregistret! C yprichromisar har varit ett hett ämne i forumet och det är glädjande att en forumstråd har smittat av sig så enormt att många har startat tanganyikaakvarier. En ny tropheusbok av Ad Konings har också kommit och den vill jag lovorda! Den borde finnas i alla bokhyllor, i varje fall hos alla troffenördar! En annan glädjepunkt är att så många nya akvarister har registrerat sig som medlemmar i NCS! Jag hoppas att nästa års utgåvor av CB blir bättre än föregående år och hoppas att ni läsare fattar tag i pennan eller tangentbordet och skriver något om era akvarier, eller gör ett hembesök hos en kompis eller någon akvarieaffär. Till slut vill jag bara tacka alla skribenter för detta år och hoppas att alla ni läsare får ett intressant och stimulerande akvaristiskt 2014! God Jul och Gott Nytt År! Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet Ansvarig utgivare: Wilhelm Lubkowitz Redaktör: Wilhelm Lubbkowitz Medarbetare: Christian Alfredsson, Joakim Draktoft, Albin Ekenberg, Kjell Fohrman, David Rejdemyhr, Ola Svensson och Mikael Westerlund. Hemsida: www.ciklid.org ISSN: 0349-2362 Tryck: Graspo CZ, a.s., Tjeckien Omslagsbild Otopharynx lithobates Foto: Niclas Olausson, Deelay www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 5 Centralamerikanska ciklider En mexikan med sting: ”Cichlasoma” istlanum (Jordan & Snyder, 1900) Text och foto där ej annat anges: Uwe Werner, översättning: Mikael Westerlund Äldre djur, här ett par, utvecklar tydliga pannpucklar. T ill de ciklider från M exiko som inte alltid finns att få, men som då och då ”ny” importeras av H. Garbe, hör ”Cichlasoma” istlanum, en storciklid som utöver vackra färger och tilltalande form även har ett intressant beteende att bjuda på. Cikliderna i Mexiko tillhör olika släkten, är specialiserade i olika grad och blir olika stora. ”Cichlasoma” istlanum tillhör de stora arterna och bland dessa till dem som i naturen framför allt livnär sig på animalisk föda. Det betyder att dess näring till största delen sannolikt utgörs av insektlarver och mindre fiskar. Är den att rekommendera? Såsom med andra rovfiskar, som måste vara i stånd att göra blixtsnabba överfall, har den en strömlinjeformad och låg men ändå kraftig kropp, och fenorna på undre kroppshalvan har kraftiga hårda och mjuka fenstrålar, vilket möjliggör en optimal 6 kraftöverföring. Det kraftfulla huvudet låter en ana välbyggda käkar bestyckade med vassa tänder. Tänderna i den främsta raden är stora och lätt böjda, såsom även hos ”C.” grammodes, en ciklid från Grijalvainflödet i Chiapas-höglandet. Men för mig verkar inte ”C.” istlanum vara en specialiserad fiskätare. För det är dess mun alltför liten och den går inte att öppna tillräckligt mycket. ”Cichlasoma” istlanum går bra att hålla i akvarium. Men denna art älskar varmt vatten, eftersom den härstammar från stillahavssidan av Centralamerika, där det är mycket hett och torrt. Man skall alltså erbjuda dessa ciklider temperaturer på från 26 till 28 °C. Men framför allt behöver dessa fiskar utrymme. I längden kan man hålla dem artriktigt bara i akvarier med en längd på från en och en halv till två meter och en volym på 500 liter eller mera. Det är bäst att inreda akvarierna med bara större stenar och rötter, med vilka man bygger hålor och trängre gömställen. Man är inte nödvändigtvis tvungen att avstå från växter, eftersom fiskarna inte äter dem. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 Men eftersom fiskarna drar upp växterna eller biter av dem ifall de stör vid leken kan man bara använda robusta växter eller bättre helt avstå från att hålla växter. Med maten är det inga problem. Enligt mina erfarenheter tar fiskarna särskilt gärna ciklidsticks och grovt granulat. Därtill kan man ge alla slag av djupfryst foder (mysis, krill, vattenloppor, artemia). Stora exemplar äter också nordsjöräkor, musselkött och bläckfiskkött som skurits i lagom små bitar. Att utfodra med röda mygglarver borde man undvika, för att inte riskera tarmproblem. Naturligtvis måste man med så här stora fiskar, som dessutom helst lever i strömmande vatten, sörja för effektiv filtrering och regelbunden vattenvård. Filter, som limmats in i akvariet och fyllts med ett inte alltför fint filtermaterial, och filtermattor har visat sig vara pålitliga. Med en effektiv cirkulationspump borde man skapa åtminstone lite rörelse i vattnet. Dessa territoriella och framfusiga ciklider går inte att hålla med vilka andra fiskar som helst. Men om man tycker om uttrycksfulla www.ciklid.org Rio Papagayo(s) är en stenig snabbt flytande flod. Denna bild visar en halvvuxen ”Cichlasoma” istlanum, antagligen en hanne, fångad i Rio Papagayo(s). Foto: H. Garbe Stranden och öarna är klippiga, bottnen är täckt av stenar eller grus. I Balsas vid Ciudad Altamirano fångade H. Garbe denna sydamerikanska pansarmal. Arten (Glyptoperichthys gibbiceps) är utplanterad och har massförökat sig. Rio Balsas är ett mäktigt tillflöde till Stilla Oceanen. www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 7 Här vaktar en ung hona sin rom. Emellanåt avlöser hannen henne i detta arbete. På Balsas strandbankar hittar man kaktéer och torra snår. 8 När fiskarna möter varandra vid rommen hotar de först varandra. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Här vaktar honan de kläckta men inte ännu simfärdiga larverna. Föräldrarna har samlat dem på ett skyddat ställe på (glas)bottnen. Här leder bägge föräldrarna ynglen tillsammans. Fastän hannen är jämställd håller honan oftast närmare kontakt med ynglen. och karaktärsstarka ciklider och väljer sällskap till dem med eftertanke (jag rekommenderar särskilt Vieja-arterna), kommer man att ha mycken glädje av den här arten. Den är variabel ”Cichlasoma” istlanum härstammar från stillahavssidan av Mexiko och beskrevs ursprungligen som en Heros från Rio Ixtla vid Puente de Ixtla (söder om Cuernavaca) i förbundsstaten Morelos i Mexiko och den fick sitt artnamn efter typlokalen (Ixtla > istla). Enligt Meek (1904) ligger ytterligare fyndplatser i förbundsstaten Guerrero i Balsas-systemet vid Yautepec, Jojutla, Chietla och Papayo (sannolikt har man avsett Papagayo). Förmodligen sträcker sig utbredningsområdet ännu vidare mot norr, nämligen ända till Rio Armeria i förbundsstaten Colima. Då utbredningsområdet är så pass stort, är det inte förvånande att det finns olika färgvarianter. Redan Meek (1904) påpekade, att arten är mycket variabel i färgsättningen. Hos en del djur från Yautepec ska underkroppen ha varit nästan svart eller full av svarta fläckar, detta förekommer så gott som aldrig i andra populationer. Nor- www.ciklid.org malt är underkroppen och buken alltid ljus. De Buen (1946) ansåg det vara befogat att beskriva en underart. Han skiljde mellan nominatformen Cichlasoma istlana istlana från Balsas, Rio Nexapa (Nexpa?), en bäck kallad Raboso och Laguna Epatlán-Xochiltepec, och sin ”blå” underart Cichlasoma istlana fusca (fuscus är latin och betyder blå) från Rio Marqués med tillflöden (Rio Huamito, Arroyo de las Anonas). Varianten från den lilla floden Arroyo de las Anonas ska vara den som avviker mest från nominatformen och är lägre eller mer långsträckt till kroppsformen. Det varierande utseendet hos denna art torde också förklara att Ahl år 1935 beskrev arten som Cichlasoma (Parapetenia) leonhard-schultzei. Det enda typexemplaret härstammade från Tiapa i Guerrero, alltså likaså från Balsas tillflödesområde i Mexiko. Bekräftade fyndplatser och ekologi ”Cichlasoma” istlanum förekommer i strömmande vatten med stenig botten. Garbe letade efter arten i Rio Ixtla, alltså Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 vid typlokalen, men fann den inte. Han hittade den i själva Rio Balsas, och även i Guerrero, 13 km öster om Ciudad Altamirano vid förbundsstatsväg 51 i riktning mot Iguala. Här iakttog han talrika medelstora djur med yngel. Vattnet var klart och därför stack de talrika stora sydamerikanska harneskmalarna (Glyptoperichthys gibbiceps) ut, som myndigheterna (varför över huvud taget?) hade satt ut och som nu hotade den inhemska fiskfaunan. Den jämförelsevis fiskfattiga Rio Balsas är enligt Meek (1904) i närheten av orten med samma namn även under torrtiden ännu tre till fyra och en halv meter djup, snabbflytande och full av små forsar och vattenfall. Trots det ska vattnet vara något bräckt! Under regnperioden växer floden till en av Mexikos största floder. Men Garbe hittade arten också i en liten biflod till Rio Balsas vid orten Arcelia, som också ligger i Guerrero, 35 km öster om Ciudad Almirano vid förbundsstatsvägen 51 i riktning mot Iguala. Flodens ”ringa” mängd vatten var lätt grumligt. 9 De västligaste fångstplatserna som Garbe letade upp hade han fått veta om av Hans van Heusden: Det handlar om två bifloder till Balsas, vid Nueva Italia de Ruiz i delstaten Michoacan, 15 km söder om staden vid väg nr 120 mellan Zicuizan och Nueva Italia. Själv fiskade jag år 1987 i Rio Papagayo (eller Papagayos) som utmynnar i Stilla Oceanen söder om Acapulco. Det strömmande vattnet (pH > 7,6, 3 °dGH, 5 °KH, 28 °C) var knappt djupare än en meter och bara lätt grumligt. Men uppenbarligen var det övergödslat. Den steniga bottnen var ofta täckt av slemmig algväxt. H. Garbe fiskade 1993 i denna flod vid Carretera Libre nr 95 i delstaten Oaxaca längs sträckan från Mexico City till Acapulco nära orten Papagayos. Han fångade enstaka halvvuxna exemplar med kastnät. Vattnet var 10 klart och svalt. Folk från orten berättade för honom att det i närheten fanns en liten flod vid namn ”Victoria” där arten skulle vara talrikare. Men denna flod är i varje fall inte ett av Rio Balsas tillflöden! Populationen som nämns i detta bidrag fångade H. Garbe, som jag här ännu en gång vill tacka för informationen och fiskarna jag fick av honom, i Rio de Oro, ett tillflöde till Balsas i Guerrero vid Ciudad Altamirano, förbundsstatsväg 134, cirka 34 km efter Ciudad Altamirano längs vägen mot stillahavskusten (Ixtapa). Han hittade flera ännu rätt unga par, som trots det vårdade yngel, i ytterst klart vatten med pH 8,2, 360 µS/cm och 30 °C. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 Könsskillnader och färger ”Cichlasoma” istlanum kallas i sina hemtrakter populärt ”mojarra criolla” (MacBeath, 1991) och blir över 30 cm lång. Arten är därför vid sidan av en malart den viktigaste matfisken i Rio Balsas. Den blir könsmogen vid en totallängd på ungefär 10 cm (honan) och 13 cm (hannen). I regel växer honorna först snabbare, men blir sedan snabbt omkörda av hannarna då de blir könsmogna. Hannarna blir senare klart större än honorna och utvecklar, åtminstone om de hålls tillsammans med andra hannar, en tydlig pannpuckel. Även honorna får en mindre pannpuckel. Puckeln eller bulan är reversibel www.ciklid.org och består till största delen av vatten. Den kan uppnå extrema dimensioner och den kan alltså också tillbakabildas beroende på förändringar i stämning och rangposition. Hannarna bygger nämligen upp sina pannpucklar framför allt när de måste stå i konkurrens med andra hannar. Därför är det klokt att hålla en större grupp fiskar i ett verkligt stort akvarium, där fiskarna inte bara kan växa upp ordentligt, utan också kan utveckla sin imponerande pannpuckel. Men könen är lätta att skilja åt på färgteckningen. Hos honan är grundfärgen kraftigare gul och fjällen på underkroppen har en kraftigare röd kant. Hos hannarna överväger däremot blå färgtoner på sidorna. Vid leken framträder på ryggen annars bara latent förekommande brunsvarta vertikala ränder, som smälter samman så att de bildar en mörk zon. Däremot förblir området under raden av svarta fläckar mitt på kroppen samt fenorna ljusa. Sårbar och hotad Man kunde anse att dylika stora och kraftigt byggda fiskar vore tåliga och robusta, således inte heller sårbara för sjukdomar. Men så är inte fallet. Åtminstone ungfiskar har visat sig vara ytterst känsliga för tarmsjukdomar då de hålls i akvarium. Framför allt tre till fyra månader gamla ungfiskar, som mäter en längd på mellan två och fyra centimeter, råkar ofta ut för massdöd. Men av denna orsak ska man aldrig heller mata fullvuxna djur med röda mygglarver eller tubifex, då dessa härstammar från avloppsvatten och ofta leder till tarmsjukdomar. I övrigt tenderar fullvuxna ”C.” istlanum också att få tarmsjukdomar då de utsätts för särskild stress, till exempel då akvariet är överbefolkat eller då man ofta försöker fånga fiskar i akvariet. Man kunde också anta, att en sådan stor fisk, som därtill är en rovfisk, inte hade några fiender i naturen och därför kunde hävda sig utan problem. Men inte heller det stämmer. Enligt uppgifter från MacBeath (1991) hotas arten av numera utplanterade Amatitlania nigrofasciata. Dessa små men aggressiva zebraciklider blir könsmogna mycket snabbare och leker ofta med bara 26 dagars mellanrum, medan ”C.” istlanum antagligen fortplantar sig bara en gång i året. På många platser är populationstätheten av Amatitlania därför redan uttalat hög och de sluga små cikliderna förstår helt hur de ska kunna äta upp de stora Ixtla-ciklidernas rom. Detta bekräftas också av iakttagelser som Garbe gjort (pers. komm.) Han anser att arten antagligen förefaller vara utdöd på typlokalen. Han har nämligen under tiden gjort omfattande sökningar med snorkel och cyklopögon i den klara Rio Ixtla vid Puente de Ixtla, alltså i området där typlokalen ligger, och funnit massor av zebraciklider, men inte en enda ” C”. istlanum. Substratlekare ”Cichlasoma” istlanum hör till substratlekarna och leker även i akvarium oftast öppet. I regel väljer paren vågräta eller bara lätt lutande underlag, oftast stenar eller rötter, att leka på. Leken räcker flere dagar eller till och med veckor. Hannarna imponerar upprepade gånger framför honorna genom att spärra ut fenorna för att få kroppen att verka större. Därtill försöker de demonstrera styrka genom att göra kraftiga slag med stjärten. I något skede börjar hannen och honan tillsammans putsa leksubstratet, oftast en stenyta, med munnen. Samtidigt gräver de och ofta förekommer det att bottnen nära lekplatsen grävs fram så att bottenglaset är framme. I synnerhet äldre par gräver en stor grop och hopar upp höga sandvallar kring lekplatsen. De leker i lugn och ro, utan brådska, och jagar då bort alla andra fiskar i akvariet. Romkornen är ovala, förhållandevis stora med en största diameter på nära 2 millimewww.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 11 I början håller sig ynglen ännu tätt ihop. De avlägsnar sig inte ännu långt från sina föräldrar. Yngre fiskar har inte tydlig pannpuckel När de blir äldre växer pannpuckeln och kan bli imponerande. ter och bärnstensfärgade till genomskinliga. Utvecklingen fram till att rommen kläcks tar vid 26 °C och ett pH-värde kring 7 fyra till fyra och en halv dagar. Yngelvård Därefter flyttar föräldrarna larverna till gropen som ofta ligger direkt under eller bredvid lekstenen, i varje fall till ett skyddat ställe, och bevakar dem där. Sedan dröjer det ytterligare fem till sex dagar innan ynglen blir frisimmande. Vid lekplatsen utför honan största delen av arbetet, det vill säga fläktar rom och yngel. Ifall hannen dyker upp hos familjen blir han åtminstone i början häftigt hotad av honan. Med tiden förändras hotet till en vänlig hälsningsgest som består av en antydd eller lätt knuff i sidan. Annars fläktar hannen på samma sätt som honan, som efter sina utflykter i omgivningen oftast återkommer mycket snabbt till rommen eller larverna. När ynglen är frisimmande håller sig hannen nästan hela tiden vid sin familj och föräldrarna leder sina yngel tillsammans. När andra fiskar närmar sig jagas de bort av än den ena, än den andra föräldern, som därefter snabbt kommer tillbaka. 12 Som ung är ”C.” istlanum en återhållsam ciklid, som knappast framstår som aggressiv. Vuxna djur, som har upptäckt vilken kraft det gömmer sig i dem, kan även i stora akvarier utveckla sig till tyranner. Enligt mina erfarenheter förblir par, som lekt flere perioder tillsammans, även ihop utanför lektiden. Parbandet går alltså inte eller åtminstone inte helt förlorat och därför sker följande lek ofta utan påfallande eller långvariga parningsritualer. Litteratur: Ahl E. (1935) Über eine Fischsammlung aus Mexiko. Sitz. Ber. Ges. nat. Fr. Berlin, 1:107-112. De Buen F (1946) Ictiogeografia continental Mexicana (I, II y III). Revista de la Sociedad Mexicana de Historia Natural, Tomo VII, Nos. 1-4: 87-138. Jordan DS, Snyder JO (1899) Notes on a Collection of Fishes from the Rivers of Mexico. Bull US Fish Comm 19: 115-147. MacBeath TC (1991) Zebras in Mexiko. DATZ 44:305-307. Meek SE (1904) The Fresh-Water Fishes of Mexico North of the Isthmus of Tehuantepec. Publ Field Columb Mus, Zool Ser 5:1-252. Stawikowski R, Werner U (1998) Die Buntbarsche Amerikas, Bd 1, Stuttgart, 540 sidor. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 13 Centralamerikanska ciklider Cryptoheros nanoluteus Text och foto: Joakim Asterhed "Banderad" C ryptoheros-arterna har lockat mig sedan jag startade med ciklider från Centralamerika. De tillhör de minsta cikliderna från Mellanamerika och min erfarenhet är att de är extremt bra yngelvårdare. Många av dessa arter fungerar utan särskilt många problem i ett sällskapsakvarium med inte allt för små arter. Liksom andra ciklider från Centralamerika vallar de runt sina små yngel i karet och gör då utfall mot fiskar som kommer alltför nära, men det är sällan dessa andra fiskar kommer till skada om inte akvariet är för litet. Mina Cryptoherosar har jag haft tillsammans med olika former av svärdbärare i akvarium strax över metern. Arter som exempelvis Cryptoheros sajica och Cryptoheros cutteri går dessutom att hålla med inte allt för aggressiva mellanstora ciklider som exempelvis Thorichthysar. Arten jag tänkte berätta om nedan är dock ett undantag, den är den minsta arten i sitt släkte och gör sig bäst som den dominerande arten i sitt akvarium. Cryptoheros nanoluteus, hane. En juvel Första gången jag såg Cryptoheros nanoluteus var på Akvarielagret uppe i huvudstaden. Jag var redan då sugen på att inhandla denna vackra fisk, men faktorer som platsbrist och att jag faktiskt ”bara” hade tänkt komma hem med några svärdbärare gjorde att jag lät bli. Denna gula, vackra skapelse fick dock fäste i min hjärna och jag började läsa lite om arten. När jag något halvår senare fick chansen tvekade jag inte; en bekant nere i Skåneland skulle göra sig av med sina fullvuxna fiskar som hade lekt flera gånger. Dock hade fiskarna aldrig fått frisimmande yngel på grund av lite hetsigt sällskap. Det föll sig till och med så att jag redan hade en Skåneresa inplanerad på grund av en sedan länge bokad Danmarkstur till Neonfisken i Köpenhamn. Det där med lite för tufft sällskap… Även denna gång hade jag lite för tjockt med fisk hemma, vilket gjorde att de till en början fick gå tillsammans med små Thorichthys pasionis ”Laguna Catazaja”. Trots att Thorichthysarna var endast runt 4 cm stora, och nanoluteusarna fullvuxna lekpar förblev mina nya tillskott mörka i färgen och ganska skygga. Jag visste att jag hade några kar till på ingång och bestämde då att ett av dessa skulle vigas till dessa fiskar. Sagt och gjort; när jag fick hem den nya ställningen satte jag mina nya juveler tillsammans med några små egenodlade Xiphophorus clemenciae i ett akvarium med måtten 108 x 45 x 47 cm. Som inredning la jag ner ett antal rötter, en sten och lite grönsaker. Till saken hör att dessa ciklider inte ens rör mjukbladiga växter som svärdsplantor ens vid lek. Efter tre till fyra dagar började utfärgade fiskar visa upp sig från sin allra bästa sida och redan efter några veckor tryckte en av honorna under en rot medan hanen hade fullt upp med att jaga bort sina artfränder från reviret… 14 Cryptoheros nanoluteus, hona. Lek på lek på lek När Cryptoherosar väl har lekt en gång, då lär de leka hyfsat snart igen. Min hona kom efter någon vecka fram med en skock yngel på 30 till 40 små individer. Denna skock vallade hon runt på sant Cryptoherosmanér över ungefär halva akvariet samtidigt som hon visade upp färger som enligt min mening hamnar absolut överst bland olika ciklidarters färgprakter. Efter en dryg vecka som frisimmande (jag ville njuta några dagar extra av färgerna) befriade jag henne från de små och satte dem i ett eget kar. Det dröjde dock inte många veckor innan det var dags igen, och denna gång lät jag ynglen gå kvar hos paret. Så här har det hållit på sedan dess, och om paret inte vallar yngel, fläktar de ägg eller förbereder lek. Detta gör att de alltid är extremt fina och för alla som uppskattar små centralare rekommenderar jag verkligen dessa fiskar. Glöm dock inte att de behöver lugn och ro för att kunna visa sig från den sida vi vill se dem. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Föreningsinformation Diskuschampionat och ciklidstämma Malmö 4 till 6 april 2014 Text och Foto Kaj Persson ”kaj.p” A llt sedan vårt första championat på Fjärilshuset i Stockholm har tankar funnits på att ordna ett större akvaristiskt event i Sverige liknande dem som anordnas ute i Europa. Då vi är några diskusentusiaster som regelbundet besöker de mässor som anordnas i bland annat Tyskland, England, Polen, Holland, Italien med flera länder har suget vuxit att anordna något liknande på hemmaplan. Och efter succén i Malmö ihop med Malmö Akvarieförening och den internationella responsen som kom efteråt var det bara att köra. Men till skillnad från de två förra championaten inte som gästutställare utan som huvudarrangör, detta för att bibehålla visionen. Att det blev Malmö igen berodde till sist på att vi fick ett bra pris på Baltiska hallen samt det överlägset bästa geografiska läget för internationella gäster. I dagsläget är det klart med Diskuschampionatet som kommer att omfatta cirka 100 kar. KM i diskusfisk, där ett 25-tal medlemmar i NDSs köper tolv ungfiskar från Diskuszucht Stendker till ett subventionerat pris med syfte att ställa upp dem i en grupp på fyra fiskar. I dagsläget är cirka hälften av deltagarna kvar. Det kommer att ordnas ett räkchampionat av Andreas Keller och Janne på Ebishop.se. Malmö Akvarieförening kommer att ha en nanoutställning i sin monter samt troligen bjuda på lite till. Även andra föreningar kommer att presentera sig i montrar. Utöver MAF är så klart NCS klara, men även Göteborgs Ciklidgrupp, Danska diskusforumet, Guppysällskapet, rovfisk.se och SARF med flera. En hel del företag, både svenska och utländska, kommer också att sätta upp montrar där man kan shoppa loss akvaristiska prylar. Förhoppningsvis kommer också några producenter att nappa och vissa upp sina produkter. Hans Evers är redaktör för tidskriften Amazonas och har som specialintresse malar (Corydoras) men det finns inget som hindrar honom att tala om annat. Han har gjort otaliga resor världen över och fångat all möjlig fisk. Steve Chester jobbar på The Blue Planet i Liverpool. Han är med andra ord en proffsakvarist med specialintresse för dvärgciklider. Han kommer att bjuda på två intressanta föredrag. Thomas Andersen kommer från Århus och har Tanganyika som specialintresse. Han föreläser runt om i Europa. Thomas har specialiserat sig på tanganyikaciklider. Han har under de senaste sex till sju åren varit speciellt intresserad av de arter av Xenotilapia, som förekommer i djupvatten, och andra bottenlevande arter som Trematocara, Bathybates och olika limnochromines. Bosse Quiding kommer med ett helt färskt reseföredrag från oktober 2013 då några av oss gjorde en fångstresa till Tapajos, Nhamunda och Lake Guariba i Amazonas. Janne Johansson, mer känd som räkJanne, kommer givetvis att erbjuda räkentusiasterna sitt. När det gäller fördrag faller det sig lite naturligt att det blir en sydamerikavinkling då det är diskusfolk som är arrangörer, men bredd kommer också att erbjudas. En utförligare presentation av våra föredragshållare och programmet kommer att publiceras i sin helhet på www.akvariehelg.se och på www.ndss.se Bland inbjudna föreläsare som tackat ja finns: Felipe Cantera som bott i Malmö men som nu utgår från Uruguay där han idag anordnar fångstresor. Felipe är en flitig föreläsare runt om i Europa men han har aldrig hållit föredrag i Sverige, mycket beroende på att Felipes säsong i Uruguay sammanfallit med ciklidstämman. Felipe kommer också att ha med sig en del mycket speciell fisk till utställningen. På www.ndss.se kan man också redan nu boka hotellpaket under bokningssystem i högermarginalen. Så väl mött i Malmö www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 15 Föreningsinformation Nordens största akvarieträff under 2014 Ciklidstämman kommer att arrangeras i Malmö. Det blir inte bara en mängd spännande föredrag utan det kommer också att bjudas på en massa utställningar arrangerade av diverse klubbar och forum, samt en aquascapingtävling, Ebishop.se räkchampionat samt Nordiska diskussällskapets championat. Allt detta kommer man att kunna delta i för en mycket låg avgift. Tid: 4/4 – 6/4 2014 Plats: Gamla Isstadion, Eric Perssons väg, Malmö Boende: Mercure Hotel, Stadiongatan 21, Malmö Arrangör: Nordiska Diskussällskapet Pris Paket 1: Enkelrum med frukost. Paket 1A – fredag - söndag: Hotell enkelrum, 2 middagar, 1 lunch, fika, entré 2 dagar 2 100:Paket 1B – lördag - söndag: Hotell enkelrum, 1 middag, 1 lunch, fika, entré 1 dag 1 400:Paket 2: Dubbelrum med frukost. Priserna är per person, båda måste anmäla sig på www.ndss.se/ shop Paket 2A – fredag - söndag: Hotell dubbelrum, 2 middagar, 1 lunch, fika, entré 2 dagar 1 650:Paket 2B – lördag - söndag: Hotell dubbelrum, middag lördag, 1 lunch, fika, entré 1 dag 1 150:Singelpriser: Mingelkväll med buffé: Dagsentré mässan: Dagsentré mässan (barn 5-12 år) Helgentré mässan: Dagsentré föredrag Helgentré föredrag (gäller ej fredagen) 150:100:40:150:- Lördag 5/4 08:30 Registreringen öppnar 09:00 Inledning 09:20 Steve Chester: Apistogramma (keeping and breeding) 10:00 Fika 10:30 Valbara föredrag a: Thomas Andersson "Deep water cichlids from Lake Tanganyika”. Part 1 - Limnochromines b: Räkföredrag 11:10 rast 11:30 Bosse Quiding: Rio Nhamunda och Lake Guariba 12:30 Lunch 13:30 Felipe Cantera: Fångstresa i Uruguay 14:30 Christian Brams: Aquascaping workshop 15:00 Paus 15:30 Hans Evers: The Brazilian Shield: Hotspot for fish diversity 16:30 NCS informerar 17:00 NCS/SARFS Årsmöte 19:00 Middagsbankett med dyringlotteri 20:00 Utmärkelser Söndag 6/4 09:15-10:15 Thomas Andersen: "Deep water cichlids from Lake Tanganyika” Part 2 - Xenotilapia 10:30 Valbara föredrag a: Steve Chester: Dwarfcichlids b: Diskusföredrag c: Christian Brams – Aquascaping workshop 11:30 Fika 11:50 Felipe Cantera: Gymnogeophagus land 13:00 Avslutning med lotteridragning 14:00 Prisutdelning Championatet Med reservation av programändringar Försäljning För företag och privatpersoner som vill ha ett bord eller en monterplats att sälja vid går det också bra att boka på www. ndss.se/shop Ett bord för en privatperson kostar från 500:- för hela helgen! För företag har vi platser från 1 000:- till 3 000:-. För 3 000:- får man en 6 meter lång monterplats! Alla som säljer måste följa rådande lagar och i synnerhet bör man ta en titt på jordbruksverkets L80-regler! 125:200:- Lördag kväll – Middagsbankett 200:Dyringlotteriet hålls under kvällen Anmälan: Sker på www.ndss.se/shop. Efter anmälan får du en kod som du skall använda vid inbetalning till vårt postgirokonto. OBSERVERA att deltagarantalet kommer att vara begränsat under Akvariehelgen och därför är det nödvändigt med föranmälan. Vid frågor kontakta oss på mail [email protected] Alla akvarieintresserade hälsas välkomna till 2014 års akvariehögtid. 16 Fredag 4/4 19.00 Samling i hotellobbyn 20.30 Buffé i mässhallen 21.00 Hans Evers: All around the world... for fish! Reklam För den som vill synas går det att köpa reklamplatser vid diskusutställningen. För endast 500:- får du reklam ovanför, under och som bakgrund på ett utställningsakvarium. Som tack för bidraget kommer vi att skicka dig/ditt företag en bild på fisken i ditt akvarium och en bild på championatvinnaren! Självklart med din logga på båda bilderna! Reklamplatser går att boka på www.ndss.se/shop. Det finns ett begränsat antal reklamplatser! Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 17 Sydamerikanska ciklider Kasta sten i glashus? Erfarenheter av Tahuantinsuyoa macantzatza Text och foto: David Rejdemyhr om inte annat anges F isken som kanske är mest känd för sitt svåruttalade namn har även en del annat spännande i repertoaren som gör den bekant för många SAintresserade. Dess beryktade beteende att lägga rom på ett löv som den sedan flyttar runt för att skydda mot potentiella fiender var det som lockade mig till att skaffa en liten grupp. Enklare är då kanske ändå att uttala handelsnamnet, inkastenciklid. Och vem har sagt att stenar inte hör hemma i ett glashus? Varför Tahuantinsuyoa? Jag fastnade för Tahuantinsuyoa efter att ha sett den på Akvarielagret i ett läge då jag inte hade plats. Jag reagerande på dess utseende då den har en väldigt kilformad kropp med kraftig mun som ger ett intryck av att ha starka käkar. Färgen var inte så imponerande med sin ljusgrå grundton och svaga ränder över kroppen. De exemplar jag då såg i butiken hade heller inga framträdande maskmarkeringar på huvudet och således inget anmärkningsvärt alls kan man tycka. Det är i och för sig inget som håller tillbaka mig då jag ändå inte kunde glömma denna fisk utan några månader senare när ytterligare ett akvarium införskaffats åkte jag raskt till affären för att se om den var kvar. Dock var den inte det men inte för att någon köpt dem utan för att hanen jagat ihjäl honan. Det fick mig att fundera på hur pass aggressiv arten var. Nåja, jag höll ögonen öppna och ett år senare hade en sändning av vildfångade kommit in till flertalet butiker i landet. Glad i hågen gav jag mig genast iväg för att skaffa en liten grupp. Inköpet Med aggressiviteten i åtanke hade jag iordningställt ett 430 liters akvarium med Guianacara geayi samt Crenicichla regani som kompanjoner. Ett stort akvarium som inte var för glest befolkat var tanken. Gott om gömställen och ett rejält förarbete för att skapa minst två revir i områden som mina Guianacaras inte tagit upp. Jag brukar aldrig skaffa så stora grupper som ofta rekommenderas och nöjde mig med fyra fiskar. Jag tillsammans med personal i butiken försöka träffa rätt så att det blev 2+2. De var vildfångade från Peru, men exakt från vilken flod var inte känt och jag har inte lyckats utröna i mer detalj var de var fångade. Väl hemma var det bara att koppa in dem och nu började min tid med denna fisk som ständigt växte i hur jag betraktade dem. Bara vackrare och vackrare ju längre tiden gick. I vilka biotoper lever T. macantzatza Arten återfinns i en del klarvattenfloder i Hanne som visar upp sig. 18 Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Honan är mest aktiv vad gäller flyttande av löv. Lek på eklöv. Paret flyttar lövet med ägg till ett lugnare område. Lek på eklöv. Peru både på högre höjd och längre ned i floderna. Jag har ofta läst att de återfinns i strömmande vatten, men då jag talat med personer (en kollega till mig) som är uppväxt i området och känner till just denna fisk (kul historia även det för övrigt) berättar han att han som liten ofta snorklade och tittade på när de hade yngelstim. Som så många andra arter letar de sig då till lugna områden där flödet på vattnet är obefintligt. Han kunde heller inte påminna sig att han hade fångat denna fisk i annat än lugna vattendrag. Andra arter fiskade han dock i strömmarna. Det roliga i en del av hans berättelser är att han lyfter fram precis samma saker som jag själv såg i motsvarade biotoper då jag som liten spanade på abborrar och sikar i Tuvattnet i norra Jämtland. Erik Åhlander lyfter ofta fram just detta att det ofta ser ut precis som i vilken svensk sjö som helst. Vad äter de då? Av vad jag har kunnat läsa mig till och vad som fungerar för mig tycks de vara väldigt förtjusta i mysis, larver, mindre insekter men även grönfoder. De är dock väldigt ointresserade av krossade gröna www.ciklid.org ärtor. I allmänhet var de väldigt okräsna matvrak som åt det mesta mat som jag kunde erbjuda. Daggmaskar, pellets av olika slag, med fördel de som sjunker då de i mitt fall sällan eller aldrig åt från ytan. Flingfoder gick ned utmärkt. Beteende i akvarium Det är mest i detta område jag har funnit många spännande stunder framför akvariet och också fått kunskap hur just mina fiskar betett sig som kanske kan vara värdefullt även för andra som är nyfiken på arten. Många sydamerikanska ciklider kan ha en viss fientlighet mot andra individer inom arten men avsevärt mindre aggression mot andra arter förutom då de har frisimmande yngel. För T. macantzatza vill jag hävda att den är aggressivare än de flesta SA arter jag haft, även mot andra arter och det oavsett om lek sker eller frisimmande yngel finns i akvariet. Inte ovanligt är att se många arter göra kortare utfall mot andra fiskar, här skiljer sig denna art genom att jaga andra arter långt genom hela akvariet, inte sällan fram och tillbaka över hela ytan. Detta noterade jag med viss förvåning många gånger även i akvariet då alla fiskar och arter var inkörda och oförändrade under Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 lång tid. Jag höll mina hela tiden i ett 430 liters akvarium som var 120 cm långt. Jag skaffade som nämnts fyra exemplar och det visade sig turligt nog vara två par som snabbt hittade varandra. Givetvis hade jag inrett akvariet med många gömställen i form av både rötter och stenar. Dessutom mängder med eklöv som jag placerade utspritt i akvariet. Med spänd förväntan började jag studera vad som skulle hända och de var inte svårlekta. Redan efter några dagar hade första leken skett och precis som man kan läsa lade honan ägg på ett löv som omedelbart befruktades av hanen. Själva äggläggandet tog några timmar, upp till en dag! Därefter var min förväntan att de skulle flytta runt lövet för att hålla det undan eventuella hot i akvariet, men istället vände de, vanligtvis hannen, snabbt på lövet och placerade det upp och ned med äggen nedåt. Därefter täcktes det delvis av sand och paret höll ett visst avstånd till lövet för att (kanske) inte dra uppmärksamhet till det. Otrevlig som jag är testade jag några gånger att vända lövet och då kunde det hända att de flyttade lövet till en mer avsides plats innan det åter vändes och täcktes smått av lite sand. 19 Hanne som visar upp sig. Vildfångat par, hona överst. Dominant gäspande hanne. Hona. Jag fick frisimmande på första leken och därefter ny lek var tredje vecka mer eller mindre. Med tiden noterade jag ett annat beteende som var väldigt intressant. Hanen tycktes inte särskilt trogen sin hona utan förberedde leken genom att samla löv i hela akvariet och byggde en redig hög i ”sitt” område, den andre hannen gjorde motsvarande på sin del. I mitt fall var en av hannarna avsevärt mer framgångsrik och samlade fler löv än den andre och båda honorna visade intresse för hans hög. Det vill säga inte heller honan var speciellt monogam. Den hona som inte fick leka, eller om det nu var tvärtom, etablerade snabbt och odramatiskt partnerskap med den överblivne hanen och även de lekte. Dock lekte det dominanta ”paret” mycket mer frekvent. Som ni kanske känner till är arten munruvare. Så snart ynglen kläckts och lång tid framöver var det ett ständigt insamlande av ynglen i munnen vid minsta hot. På vår hemsida finns några fina filmer på detta beteende, tagna av Uffe Lindström. Ett annat tydligt beteende jag observerade var att paren så länge de hade yngel eller lekte hade ställningskrig mot det andra paret med få utfall men de gick parvis 20 fram för att hålla det andra paret undan från deras revir. Nu kom det sig att jag sålde ena paret och det var i min mening ett stort misstag. En hel del beteenden gick jag därmed miste om. Lövsamlandet i konkurrerande högar uteblev. Även dessa ställningskrig uteblev och istället ökade hanens aggressioner mot honan så pass efter lek att han ofta stod ensam med yngelvården och honan fick gömma sig i andra delen av akvariet. Jag upplevde också att de färgade ut avsevärt bättre då de var två par. Kanske ändå konkurrensen är något positivt för oss betraktare åtminstone. men de är väl värda att leta efter då det är så mycket roligare med flera par istället för en ensam hanne med många honor eller vice versa. Inred också gärna akvariet med löv av olika storlek, tunna grenar eller små kottar som hanen gärna flyttar omkring för att skryta för tjejerna i akvariet. En art jag varmt rekommenderar som ständigt överraskade mig! Rekommendationer Jag rekommenderar alltid att skaffa minst två par av arten och det går förhållandevis enkelt att se skillnad på könen då hanen är avsevärt större, har mer utmejslade färger på linjeringarna i ansiktet och har färggrannare fenor. Hanen bildar också en liten pannpuckel med tiden, åtminstone i det fall då jag hade två par. Andra jag läst om har haft arten länge där hanen inte alls haft samma pannpuckel. Denna puckel är verkligen inte starkt utmärkande men med honan intill ser man det tydligt. Hanen har också mer gnistrande fjäll över hela kroppen. Många av dessa skillnader mellan könen kan ta tid att se hos en fisk i butik Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Föreningsinformation Några ord från ordföranden Text: Joakim Asterhed ”Banderad” Hösten/vintern är för mig en tid när jag ger mig ut på diverse akvaristiska äventyr tillsammans med vänner och blivande sådana som också är djupt nere i denna fantastiska hobby. Höstens stora event för min del var ett besök på Unimati i Randers, Danmark som bjöd på en härlig upplevelse med många ciklider från Central- och Sydamerika att välja på. Mer om denna www.ciklid.org Foto: Pia Johansson T iden går snabbt när man har roligt. Nu sitter jag här igen och försöker författa några väl valda ord till årets sista Ciklidblad. Senast låg jag i hängmattan och funderade igenom denna spalt, nu har vi precis tagit oss igenom den första riktiga höst-/vinterstormen på några år. I det lilla samhälle jag bor i var vi dock bara strömlösa i 30 minuter, vilket jag är tacksam för eftersom grannsamhället tre kilometer bort saknade ström i tolv timmar. De problem vi upplever i samband med naturens nycker är dock futtiga om man jämför med naturkatastrofer i andra delar av världen som tragiskt nog har varit aktuellt nu i dagarna (när detta skrivs). Hypsophrys nematopus. resa kommer förmodligen i nästa nummer genom en artikel av en premiärförfattare... Om två veckor från skrivande stund är det dags för den årliga fiskauktionen i Göteborg som arrangeras av Göteborg Ciklidgrupp. Detta event ska jag definitivt inte missa i år. Vilka akvaristiska utflykter ger ni andra medlemmar er ut på? Skriv gärna en artikel om era utflykter! Apropå tid som förflyter snabbt är det när du håller detta nummer av Ciklidbladet i din hand mindre än fyra månader kvar till det stora Diskuschampionatet i Malmö med bland annat integrerad Ciklidstämma. Jag är otroligt laddad och jag hoppas att så många som möjligt tar sig dit och pratar Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 lite med oss i styrelsen, och givetvis med varandra. Liksom jag var inne på ovan är det i alla fall för mig lite av grejen med den här hobbyn. Jag är verkligen laddad inför denna helg, och tror att detta lite annorlunda upplägg kommer att bli en succé. Glöm nu inte att njuta under den eventuella julledigheten, och köp gärna något extra gott levande- eller frysfoder till era ciklider till julafton. En god jul och ett gott slut på 2013 önskar er ordförande Joakim Asterhed Ordförande 21 Föreningsinformation Fototävling Text: Pia Johansson "PiaJo" N u när mörkret har kommit in på husknutarna har det ökat med bidrag till fototävlingen, kan det bero på att man tillbringar mer tid i inomhus och framför sina akvarium? Det tror jag i alla fall! Har lite att berätta om förändringarna i fototävling 2014, det kommer att bli ett par spännande nyheter. Men först har vi månadstävlingarnas resultat som skall redovisas. Först ut är augusti, där var vinnaren Göran Åstebro foto på ett lekande Tropheus-par med det passande namnet ” Lekande troffar” . Tvåan i denna omgången var Ove Planstedt med bidrag ”Cichlasoma pearsei” och trean Tomas med bidrag ”Paret”. 22 Sen var det dags för september och höstens tematävling med temat ”Födointag” , här ville jag se bilder som illustrerar fiskars födointag på något sätt och det vinnande bidraget blev Jan Hommel med bidraget ”Algeæder”, ett härligt foto på en Eretmodus marksmithi som äter alger. Månadens tvåa blev Rolf Dahl med fotot ”Mygglarver” som titeln säger är det en Apistogramma som äter mygglarver. Jacek Jackiewicz kom på en tredje plats med ”Krill-kaka”. Oktober månad innebar 18 tävlingsbidrag, mycket roligt! Orange” och på tredje plats kom Göran Åstebro med bidraget ”porträtt”. November hade ett valfritt tema och det var 16 bidrag som slogs om pallplatserna i årets sista månadstävling. Den som blev vinnaren denna månaden är Göran Åstebro med det fina fotot ”Jag är en Hästnos” På andra plats kom Lars Thieme med bidraget ”Staredown” och på sista pallplatsen kom Stefan Sjöberg med "Lamprologus ocellatus gold". Stort grattis till alla er som var med och fajtades i årets tävling! Johan Falkborn med bidraget ”karamelltroffen” blev det vinnande bidraget, tätt följt av tvåan som blev Stefan Sjöberg med bidraget ” Eretmodus cyanostictus Kigoma Vinnare augusti. Vinnare oktober. Vinnare september. Vinnare november. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Andraplats augusti. Andraplats september. Andraplats oktober. Tredjeplats augusti. Trejdeplats september Tredjeplats oktober. Andraplats november. Tredjeplats november. Nyheter för Fototävling 2014! Först och främst kommer det att vara helt nytt sätt att kora ” Årets fotograf” . För att få fram detta kommer varje fotografs medelbetyg att räknas ihop under tävlingarna januari till november och den fotograf som har högst medelbetyg efter sista månadstävlingen för året kommer att vara årets fotograf. Detta kommer att redovisas löpande under året för att hålla spänningen uppe. Jag personligen tycker att detta kommer att vara en mycket spännande nyhet som förhoppningsvis kommer att tas emot med glada miner och leder till att fler känner att de vill skicka in bidrag för att kämpa om pallplatserna i ”Årets fotograf 2014”! Det kommer även att komma lite nya teman, samma månader som innan, men med nya enkla teman för att kunna locka fler till dessa tävlingar då antalet bidrag brukar sjunka när det är temaomgångar. Priset ”Årets foto” kommer att delas ut på samma sätt som tidigare, där kommer det inte att blir några förändringar vad jag vet i nuläget. www.cichlidnews.com www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 23 Resereportage Malawiresan 2012 Text och foto: Magnus Sandberg ”Mankan” Mattias och jag möter en krokodil i vatttnet. Så här såg vi ut då. D et var med en euforisk känsla jag gick och la mig den kvällen, efter ett samtal från min tyska vän Mattias Koch. Han frågade om jag ville följa med på en resa till Malawi. Det var vi två och fem andra ciklidnördar som skulle dyka i nationalparken i den södra delen av Malawisjön. Efter samråd med min fantastiskt förstående fru var det ingen tvekan. Klart jag skulle resa. Vi f lög med Ethiopian Airways från Frankfurt, mellanlandade i Addis Abeba och efter ett kort stopp i Congo gick flyget till Malawis huvudstad Lilongwe. Där hämtades vi av Red Zebra Lodges chaufför Andersson, som tog oss den sista biten till Kambiri Point. Kambiri Point ligger vid stranden av Malawisjön och det var här numera avlidne Stuart Grant byggde upp 26 sin fångststation och sin lodgeverksamhet. Allting drivs numera av hans fru Esther Grant och hennes son David. Stuart ligger begravd vid stranden med utsikt mot ön Namalenje. På ankomstdagen installerade vi oss i rummen. Standarden är mycket bra. Fungerande vatten, fläkt och myggnät. Vad mer behöver man? Vi träffades därefter i baren för att gå igenom planen för de kommande fjorton dagarna. Mike (Red Zebra Lodges bartender), serverade oss kalla ”green” (Carlsberg Hof) och alla blev mycket nöjda. Det fanns två varianter av upplägg. Ett för dem som ville dyka i fjorton dagar och ett upplägg för dem som ville bryta av med en landtripp i tre dagar. Landtrippen skulle besöka Zombaplatån och Shire nationalpark. Jag bestämde mig för att en landtripp på tre dagar skulle vara kul. Vi hade givetvis fått mail tidigare och kunnat ta del av alternativen. Andreas Spreinat och Ralph Kete är organisatörer av tysk modell. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 Dag två var det dags för dykning. Vi åkte båt en timme söderut och kom till ön Nakombe. Nakombe är en av tre öar som ligger mycket nära varandra. De andra två är mer kända bland akvarister, nämligen Maleri Island och Nakantenga Island. Alla öarna ligger i nationalparken och man får numera inte fånga några ciklider där. Vi gjorde bara ett dyk och jag hade inte med någon kamera men sikten var fantastisk och jag såg mycket mbunas. Jag kan nämna att Labeotropheus trewavasae var ”red top typ” där, samma som vid Maleri Island. Jag såg också en Labeotropheus fuelleborni Marmelade Cat där. Det visade sig att det var den enda L. fuelleborni MC jag skulle se på hela resan. Den hade vit botten med blå prickar och jag såg den alldeles i strandkanten på 50 cm djup. Dag tre skulle vi lämna Red Zebra Lodge för ett tag. Vi åkte båt i ungefär två timmar söderut till Mumbo Island där vi skulle göra vårt första dyk. Därefter skulle vi åka ytterligare 30 minuter och göra det andra dyket i närheten av Otter Point, för www.ciklid.org Hela gänget. att sedan ta oss den sista korta biten till Cape Mclear. Där skulle vi bo i tre nätter på Cape Mclear Lodge. En mycket bra lodge ägd av två fransyskor. Den ligger precis på stranden med utsikt mot Thumbi West. Det fanns till och med luftkonditionering på rummen. Mumbo Island var en fantastisk ö. Det fanns en paradislodge där. Det var som träkojor som låg på klipporna ner mot vattnet, förmodligen ingen el men ett otroligt romantiskt ställe med en egen strand. Perfekt att åka på smekmånad till. Dyket var fantastiskt. Vattnet var k ristallklar t och jag såg så mycket fina fiskar. Labeotropheus trewavasae var helt isblå här. Fantastiskt ren och klar i färgen. Jag såg några OB-honor. OB-honor är mycket sällsynta. Har man som odlare lyckats komma över några vilda Labeotropheusar med tillhörande OB-honor som ger rätt avkomma ska man vara rädd om avelsdjuren. För man vet aldrig vad man får om man vill komplettera. Det är inget grossister eller butiker kan råda över. Det är helt enkelt så att har de inte rätt OB-honor på www.ciklid.org fångststationen packas det några andra. Det är ”Africa style”och inget att göra något åt. Labeotropheus fuelleborni var också isblå med inslag av orange i stjärtfena och bak i anal och ryggfena. Otroligt snygg liknande den som fångas vid Eccles Reef. Här får den inte fångas för att Mumbo Island också hör till nationalparken. Det fanns även en snygg Petrotilapia som var helt ljusblå med inslag av svart och gult i fenorna. Den Copadichromis cyaneus som fanns här var mycket vacker. Den var mörkblå med vit bläs. Det var många stora stenar under vattnet och i kanten mot djupet gick det många helt utfärgade hannar och vaktade sina revir. Tittade man sedan upp mot frivattnet såg man hundratals honor i stora stim. De var dock mycket mindre, kanske 6 till 7 centimeter, medan hannarna var 10+. Från släktet Melanochromis fanns det både klassikern M. auratus och vermivorus. Jag såg en snygg Pseudotropheus elongatus som jag tror är den som förr kallades Pseudotropheus sp. "elongatus slim". Det fanns också en Protomelas som var mycket blå utan inslag av gult eller rött. Man kunde Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 simma in i laguner mellan stenarna och hitta områden med Vallisneria, en variant som var upp till 15 cm hög. Där såg jag bland annat Mylochromis mola. Alla mylochromisar är mycket vackra och får oförskämt liten plats i våra skandinaviska ciklidakvarier. En av anledningarna är givetvis att det tar lång tid innan de färgar. Det fanns givetvis rovfiskar också, till exempel Tyrannochromis nigriventer och Dimidiochromis kivingi. Otopharynx lithobates white finns här, dock är de inte talrika. Jag såg endast några få men lyckades inte fotografera dem. Nästa dyk skulle bli i närheten av Otter Point. Vi åkte förbi Otter Point och fortsatte i en kvart. Där kom vi till Msaka. Vinden hade legat på, så sikten var inte optimal. Men vi var alla sugna på framför allt Aulonocara jacofreibergi. Jag hittade två helt utfärgade hannar i en stor grotta. De var fantastiska. Jag såg en superfin Tropheops tropheops (Tropheops microstoma). En utfärgad hanne som försvarade en 4 kvadratmeter 27 Lodge Mumbo Island. Copadichromis cyaneus, Mumbo Island. 28 Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org stor klippa. Han spelade för honorna och jagade iväg alla andra fiskar. Andreas Spreinat berättade att den tropheopsen bara fanns i det här området och inte existerade någon annanstans i sjön. En otroligt snygg hanne, förtjänar mer plats i våra akvarier. Anledningen till att de inte blivit populära är förmodligen de grå honorna och att de outfärgade hanarna är mycket grå. Jag såg också Pseudotropheus williamsi, Nimbochromis polystigma, L. fuelleborni med mera. Här växte också en låg Vallisneria, endast fem till tio cm hög. Nästa dag skulle vi börja med att dyka vid Thumbi West. Thumbi West ligger bara 15 minuter med båt från Cape Mclear. Vinden låg perfekt, så vattnet var kristallklart. En fantastisk dykplats. Vi dök på den sidan av Thumbi West som vetter mot Cape Mclear. Otroligt mycket fisk. Vi såg fisk som inte hörde hemma här. Till exempel Labidochromis gigas och Aulonocara stuartgranti, Cobue. Båda dessa arter har etablerat sig här efter att de släppts ut från fångststationen vid Cape Mclear. Aulonocaran har varit mycket framgångsrik i konkurrensen och är talrik. Den har spridit sig i hela området och tryckt undan jacobfreibergin. Fångststationen har inte varit i bruk på många år. Såg också den klassiska black and blue zebran, den ser ut precis som man mindes den från förr. Här fanns en snygg white top afra, en mörkblå Petrotilapia, M, callainos (både blå och vita), P. elongatus och T. tropheops med mera. Labeotropheus fuelleborni, Mumbo Island Nästa dyk var vid Dombwe Island efter ungefär en halvtimmes tur med båten. Nu hade vi inte tur med vinden och vattnet var inte perfekt. Det som var speciellt med den här dykplatsen var att det fanns mycket ob-honor. De tillhörde en stor mörkblå zebraart. Efter dyk två vid Dombwe Island styrde vi fören mot Cape Mclear. Vi var alla mycket nöjda med dagens båda dyk och efter en ”decompression green” var stämningen på topp. Vi åt på restaurangen som är mycket trevlig och har utsökt mat. Hela vårt gäng beställde oftast fisk. Reser man i Afrika i närheten av Malawi- eller Tanganyikasjön är fisk att rekommendera. Oftast åt vi Oreochromis eller Kampango (mal). Jag bad oftast om file´, säger man inget får man en hel fisk. Jag är väl förmodligen för svensk för att sitta och pilla med händerna. Annars brukar just händerna kallas ”african spoon”. Man blir trött av dykning och även denna natt sov jag som en stock. Petrotilapia, L. fuelleborni och P. tropheops, Mumbo Island Nu stod dyk vid Otter Point på programmet. Vi var laddade till max. Otter Point ligger www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 29 högst 15 minuters båtfärd från vår lodge. Vinden låg på, så sikten var inte optimal. Dykplatsen i sig var mycket häftig med massor av stora stenar. Stenarna var tre till sju meter höga och bildade häftiga passager att simma igenom. Vi hittade givetvis Aulonocara jacobfreibergi och konstaterade att de såg likadana ut som vid Msaka. Nu var det dags att förflytta oss söderut i sjön. Efter ett rådslag bestämmer vi oss för att hyra två minibussar för att ta oss till Boadzulu. På så sätt slipper vi en sju timmar lång båtfärd. Att åka båt på Malawisjön kan vara fantastiskt vackert och rofyllt. Men det kan också gå riktigt hög sjö och på natten är det mörkt, mycket mörkt. Robert och Dodo körde båten till Boadzulu och vi tog minibussar. Vi skulle bo två nätter på Andrews lodge i Boadzulu. Även här visade det sig att vi valt en bra lodge. Toalett, rinnande vatten, myggnät och fläkt. Vädret var kanon, sjön låg spegelblank när vi styrde båten mot Boadzulu Island som var dagens första dykplats. Det var mycket skarvar på ön så det var ingen vegetation utan bara klippor. Förväntningarna och frågorna var många inför dyket. Det blev ett dyk som jag alltid kommer att minnas. Jag skulle dyka en stund med Mattias Koch. Mattias har inget dykarcertifikat. Men ibland när förhållandena var bra fick Mattias låna min andra regulator. Vi skulle dyka i tio minuter på grunt vatten innan jag simmade bort till de andra och Mattias återgick till att snorkla. Det var planen. Mattias var först i och simmade in till stranden. Därefter plumsade jag i och simmade sedan bort till Mattias. Vi satt på en sten vid stranden och fixade med regulatorerna. Vi kom överens om att gå ner utmed botten till högst sju meters djup och avbryta när vi gjort av med 50 bar. Vi visste inte då att på 7,2 meters djup och tre minuters dykning skulle vi få vårt livs chock. Vi hade följt bottenkurvan stadigt neråt. Mattias hade Labeotropheus trewavasae, Mumbo Island" Vallisneria vid Mumbo Island 30 Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org L. fuelleborni, Marleri Island T. tropheops, Marleri Island Petrotilapia av okänd sort, Marleri Island L. trewavasae, Marleri Island en tendens att flyta upp. Vi höll armkrok och jag höll mig fast med andra armen i en undervattensklippa. Sedan tecknade jag till Mattias att ta en sten. När Mattias famlar med ena handen för att ta upp en sten ser jag att något rör sig bredvid mig till vänster. Det första jag tänker är: Fy faan vilken stor fisk! Jag vet inte om det är när jag ser den välbekanta, läderaktiga mönstringen på ryggen, eller när jag ser benen och taggarna på svansen. Men när jag ser Mattias ansikte, likblekt och fyllt av skräck inser jag att det är bråttom upp ur vattnet. Sedan går det snabbt. Vi simmar upp till ytan och sätter full speed in mot land. Vi når stranden och kastar oss upp på varsin sten. Jag slet av mig dykpaketet och höll det som en sköld framför mig. Vi skrek till de andra i båten att inte gå i eftersom det var en krokodil i vattnet. Tre dykare hade redan hoppat i vattnet. Vi provade vårt larm. Sätta på och stänga av motorn på båten i snabb följd. Ingen reagerade. Vi band fast dyklampor i rep och rodde efter bubblorna med landstigningsbåten. Där svingade vi lamporna och till slut fick vi upp alla ur vattnet. Det var en chock av det värre slaget. Jag tittade på dykdatorn och noterade ett tre minuter långt dyk. Djup 7,2 meter, 29 grader varmt. Vi uppskattade www.ciklid.org krokodilens längd till tre meter eftersom den var längre än klippan jag höll mig fast i, som i sin tur var längre än jag. Den var så pass stor att den med enkelhet hade kunnat ta en av oss. Varför simmade den iväg? Blev den rädd för bubblorna? Det är frågor som kommer tillbaka till mig än idag och man inser att det hade kunnat ta slut där. Det blev inget mer dyk den dagen och det pratades en hel del krokodil den kvällen. Det konstigaste var att byborna kände till att det fanns krokodiler ute på ön. Man undrar ju varför de inte sa något trots att vi pratade med dem om att vi skulle dyka där. Erwin berättade om hur han var kvar i vattnet med en krokodil i Mocambique Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 på förra årets expedition. Den krokodilen simmade runt båten och spanade efter honom efter att han kastat sig upp i båten. Det är tydligen två ciklidturister som fallit offer för krokodiler under alla år, en tysk som blev tagen från en klippa utanför Liuli Tanzania och en engelsk kvinna som blev tagen när hon simmade vid Likoma Island. Det var först när jag skulle somna den kvällen som jag på allvar insåg vad som kunde ha hänt. Nästa dags första dyk var komiskt nog vid Crocodile Rock och det andra vid Makokola Reef. Jag var allt annat än avslappnad. När vi närmade oss Crocodile Rock (vilket bara 31 32 En del av Stuarts enorma anläggning. Fiskare i krokodilrikt vatten. Skylt vid Liwonde. Här pustar alla ut efter mötet med krokodilen vid Andrews lodge. Crocodile Rock. Krokodil på tallriken. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org T. tropheops och P. williamsi vid Msaka Otterpoint. en klippa mitt i sjön) frågade jag Robert: "Why this name? Any crocodiles here?" "Oh no, no crocodile here!" Samma svar som alltid. Men när man ser på Robert, hur leendet täcker hela hans ansikte, formligen strålar och så sjunger han fram det alla vill höra: "No crocodiles!" Då brister det och alla gapskrattar. Vi bestämde oss ändå att vänta i båten och spana (man kunde se runt ön). Robert sa, att om ingen krokodil har kommit upp om 20 minuter finns det ingen och det är safe. En krokodil kan bara vara under vattnet i 20 minuter sedan måste den andas, enligt Robert. Robert är afrikan och har växt upp där det finns krokodiler, så han vet, tänkte alla. Efter 20 minuter hade ingen krokodil synts till så vi hoppade i vattnet. Jag nämnde detta för min bror senare när jag kommit hem. Niklas är en riktig googlare och det visade sig att en krokodil kan vara under vattnet i två timmar!!? Vi simmade runt hela Crocodile rock. Djupet var bara fem meter och det var sandbotten. Där såg jag för första gången Pseudotropheus lanistocola, snäcklekaren från Malawisjön. Tropheops fanns i massor, såg dock ingen MC men OB-honor fanns det. Jag såg också stora www.ciklid.org stim med Copadichromis borleyi, Kadango red fin. Makokola Reef är ett rev som ligger på cirka fjorton meters djup. Man behöver GPS-kordinater för att hitta det. När vi hittat revet gick vi ner längs ankarlinan. Det var strömt, ganska grumligt, men häftiga klippformationer och massor av fisk. Detta är det enda stället i sjön där du kan se Ps. greshakei. Hannarna lyser verkligen. De har en klarröd ryggfena och en skinande ljusblå kropp. De är talrika och det finns utfärgade hannar i varje skreva. Även här finns samma Tropheops som vid Crocodile rock. vår guide. Krokodilerna har ökat i antal i detta område sedan det blivit nationalpark. Nästa dag anlände vi till Zomba. Zomba var Malawis huvudstad fram till 1975. Där finns flera universitet och man upplever allting lite mera modernt. Staden ligger nedanför Zombaplatån som är mycket vacker. Vi åkte upp till hotellet på platån. Därifrån fanns det guidade vandringleder. Vi tog bara en kort vandring på några timmar till ett vattenfall. Det fanns heldagsturer också, då man gick ända upp till toppen. Det fanns ett mycket fint hotell högst upp på berget. Här fick man försvara maten mot apor som hoppade ner från träden och stal från borden. Nu var det dags för vår landtripp. Jag och Mattias Koch hakade på landgruppen. Vi skulle övernatta en natt i Liwonde där vi skulle åka på båtsafari. Den andra natten skulle vi bo i Zomba. Vi skulle vandra på Zombaplatån. Båtsafarin var kanonbra. Man kom mycket nära djuren. Vi såg massor av flodhästar, elefanter, vattenbufflar och krokodiler på riktigt nära håll. Fågellivet var också mycket rikt. I Liwonde hade femton personer bara i år (1/1 2012 -15/9 2012) fallit offer för krokodiler, berättade Vi åkte sedan med minibussen tillbaka till Red Zebra Lodge. Nu skulle vi träffa de andra. De hade dykt i området kring Kadango och Chinyanqwesi. Nästa dag skulle vi avsluta med ett dyk på Nakantenga Island och Maleri Island. Man var ju superladdad för dessa dyk. Vi började vid Nakantenga. Vattnet var kristallklart och det kryllade av fisk. Jag blir euforisk när jag tänker på det. Alla dessa red top zebra Classic. Runt varje sten fanns det utfärgade hannar. Den är Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 33 Metriaclima zebra "red top", Nakatenga Island. Klassisk zebra vid Thumbi West. Foto: Andreas Spreinat Aulonocara jakobfreibergi, Otter Point mycket klarare och aningen ljusare i färgen jämfört med dem jag såg vid Mpanga Rock 2011. Ryggfenan är verkligen röd. Såg också en kanonfin fuelleborni. Ljusblå botten med en gul fläck på sidan. Ursnygg! Jag såg E. hertae, helt utfärgade hannar. Jag såg T. macrostoma som ruvade och Nimbochromis linni som jagade. Det var en helt suverän dykplats! Nästa dyk på Maleri Island var också fantastiskt. Här fanns Labeotropheus trewavasae red top, den klassiska. Här är den talrik och det finns utfärgade hannar överallt. Jag ser också en del OB-honor men ingen MC. Maleri Island ligger endast 20 minuter med båten ifrån Nakantenga och nu ser fuellebornin helt annorlunda ut. Helt ljusblå utan det gula på stjärten som fuellebornin vid Mumbo Island har och utan den gula fläcken som Nakantenga fuellebornin har 34 på kroppen. Kul att se att de finns tre helt olika färgvarianter på ett förhållandevis litet område. Det fanns även en snygg Petrotilapia här. Hannarna är mörkblå med gul strupe. Det är en stor mbuna med rykte om sig som bråkstake i akvarium. Här i naturen ”live” är de mycket vackra. Vi såg givetvis också Aulonocara sp. "stuartgranti maleri", den klassiska gula aulonocaran, väldigt fin. Dessa två dyk gjordes på samma dag. Båda dyken gjordes i kristallklart vatten. Dykupplevelsen att få se alla dessa ciklidklassiker i sin hemmiljö är svår att slå. Jag personligen uppskattar sötvatten och 29 grader på 25 meters djup. Detta innebär att man kan dyka i t-shirt och inte behöver blyvikter. De flesta dyker givetvis med någon typ av våtdräkt och lite bly. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 Sista kvällen hade David och Esther på Red Zebra Lodge ordnat grillfest. Vi fick äta grillad krokodil och det bjöds på livemusik. En perfekt avslutning på den två veckor långa resan. Jag vill bara avsluta med att önska att alla ciklidfantaster någon gång ska få uppleva att dyka i Malawisjön och även denna gång styr jag åter mot Sverige med många upplevelser i bagaget. Nästa safari till Afrika är nu planerad till oktober 2014. Vi ska efter de obligatoriska första dyken vid Maleri Island åka till Nkatha Bay och sedan vidare till Likoma Island och Chisumulue Island. Vi har också tänkt vara några dagar vid Mbenji som avslutning. Gissa om man längtar? www.ciklid.org Föreningsinformation Min dotters val Text och foto: Fundeborg Rodrigo ”Kawasa” Ä nda sen tiden då mina barn Samuel och Isabella var små spädbarn har de fått sitta i sina babybjörnstolar och gunga framför akvariet vi hade i vardagsrummet. Det här var otroligt fascinerande för dem, märkte både jag och min fru, båda följde med stor förundran fiskarnas minsta rörelser när de simmade runt. Ibland hände det att de bara tystnade och när vi gick fram för att titta till dem, hade de somnat. Man kan säga att deras introduktion i akvarievärlden började tidigt, ja så tidigt det bara gick faktiskt. Och det som visat sig vara som mest kul för mig, är att mitt intresse för fiskar, natur och biologi verkar har förts över till dem. Min son började undra när han skulle få sitt eget akvarium till sitt rum ungefär när han var 7 år gammal, han fick sitt första akvarium ungefär ett år senare. Han fascinerades då mycket av de "farliga" "tuffa" cikliderna som Red Devil och jaguarciklider. Både min son och min dotter brukade sitta bredvid mig och önska sig filmer på fiskar som de ville ha och se, min son på de tuffa fiskarna, och min dotter på de "finaste" fiskarna. Senare år satt de själva och surfade runt och läste om sina favoritfiskar som också visade sig vara ciklider, precis som pappas favoritfiskar. Min dotter brukade fråga hur det kom sig att cikliderna skyddade sina yngel, jag sa bara att de gjorde det för att de var smartare än många andra fiskar, jag sa att de tänkte bättre än andra fiskar. Jag gillar ciklider pappa, sa Isabella, de skyddar sina bebisar precis som vi människor, ja lite grann så kan man ju säga att det är, sa jag och höll med min dotter. För inte så länge sen satt min dotter och såg lite ledsen ut. När jag frågade vad som var på tok, sa hon att hon också ville ha ett akvarium i sitt rum, precis som Samuel. www.ciklid.org Ja det är väl inga problem tänkte jag, och inom mig såg jag direkt ett projekt med ett litet 60-liters kar, med både växter och rötter samt med ett gäng kardinaltetror och ett par dvärgciklider från Sydamerika förstås. När jag föreslog setupen jag hade sett inom mig sa hon bara näe! Så ska jag inte ha det. Jag vill ha ciklider från Afrika, från Tanganyikasjön, dom är mycket finare tycker jag för det har jag faktiskt sett på Youtube. Jag kunde ju förstås inte Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 missunna min duktiga lilla dotter som hade skaffat sig sina alldeles egna favoriter, nämligen ciklider från Tanganyikasjön. 35 Resereportage En Tysklandsresa Text och foto Rickard Nilsson ”56ovwal” Mycket prylar på ZooZajac. D et är en sen torsdag eftermiddag den 19:e september och jag är nyss hemkommen från jobbet. Packar det sista och hinner faktiskt byta vatten i ett gäng småkar innan jag sätter mig bakom ratten i den hyrda minibussen jag hämtat ut på vägen hem från jobbet. Det är dags för årets Tysklandsresa med Ciklidvännerna i Malmö tillsammans med Göteborgs Ciklidgrupp! Inser när jag hämtar upp Magnus Hallin efter några kilometer att jag i min iver att komma iväg glömt ta med en "flamingokasse". – Äh, det löser sig nog. I god tid är vi sedan framme hos Tomas Landgren. Det fanns såklart en anledning till att vi var tidiga. Vi ville naturligtvis ta en titt på hans 36 nya akvarium vi hjälpt till att baxa ned i källaren några veckor tidigare. I år var det vår tur att sitta och vänta vid färjeläget i Trelleborg. Till sist dyker de andra två bussar na upp. Det har tydligen druckits några öl och pausats både en och två gånger för att lätta på trycket. Reseledare Peter Ljung tar genast kommandot och ser till att vi kommer på färjan och blir tilldelade hytter och matbiljetter. Efter att ha slängt in våra väskor i hytterna begav vi oss raskt ned några trappor till restauranten. Är man skåning och varit med på tidigare resor har man laddat hela dagen genom att äta sparsamt för nu vankas det Captain´s Buffé! Ät och drick(!) så mycket du orkar under någon timme tills restauranten stänger. Efter sedvanligt besök i TaxFreeShopen var vi alla fortsatt törstiga och samlades naturligtvis i baren för att dra upp riktlinjer inför fredagens äventyr. Tidigare om åren har Ciklidvännernas resor alltid skett i ”storbuss” med chaufför, men av olika Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 anledningar testade vi att köra själva i hyrda minibussar för något år sedan och såg nästan bara fördelar med detta. Det mest positiva är att vi inte är beroende av någon busschaufförs lagstadgade pauser och begränsade körsträckor och därför i princip kan köra hur långt vi vill samt att vi kan dela upp oss i våra tre bussar och besöka olika butiker och odlare beroende på intresseområde. Nere på bildäck tidigt på fredagsmorgonen efter avklarad frukostbuffe´ skulle då sjutton resenärer fördela sig i malawi-, tanganyika- och övrigtbussen. Om det var för tidigt på morgonen eller om kvällens diskussioner var dolda i dimma av olika anledningar kan jag inte svara på, men helt friktionsfritt var det inte för alla att sätta sig i rätt buss. Nåväl, när vi körde av färjan i Trawemünde satt alla i någon buss i alla fall. För egen del rådde det inget större tvivel om vad jag var intresserad av utan jag gjorde sällskap med fyra skåningar och en stackars göteborgare i tanganyikabussen. www.ciklid.org I väntan på att komma iväg. Fullproppade med exklusiva Tanganyika! Ophthalmotilapia nasuta. Ophtahalmotilapia nasuta, Mukosa. ADA visningskar hos Garnelenhaus. Sulawesi-räkor hos Garnelenhaus. www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 37 Den första planerade anhalten låg många mil och flera timmar framåt varför vi valde att göra övrigt-bussen sällskap till deras första stopp, Garnelenhaus i Oststeinbeck i utkanten av Hamburg. En fruktansvärt fräsch och pedantskött butik med som namnet antyder specialinriktning på små färgglada räkor obetydligt större än mysis. I den ganska lilla butiken fanns ett större antal visningsakvarier, enligt uppgift till och med ett på toaletten, som jag mer än gärna hade haft stående hemma i vardagsrummet. Alla var från den japanska tillverkaren ADA jag tidigare bara sett på bild. Det fanns naturligtvis även möjlighet att köpa en del av deras produkter i butiken, men när en planteringstång kostar som ett par vildfångade guldnasutus har jag inga problem att behålla slantarna i plånboken. Nöjde mig med deras produktkatalog… Övrigt-grabbarna handlade en del medan vi i Tanganyika-bussen raskt drog vidare söder ut. Bor tsett från ett stopp f ör lunch på en av otaliga vägkrogar utmed Autobahn, var nästa anhalt Aquafarm i Recklinghausen några mil nordväst om Dortmund. Aquafarm fick vi tips om redan 2006 och det har varit ett obligatoriskt ställe på samtliga resor sedan dess. Tidigare var det en stor odling av malawi- och tanganyikaciklider med hundratalet akvarier i en stor industrilokal. Numera huserar odlingen i källaren hemma hos ägaren och drivs i betydligt blygsammare skala. Den kanske största anledningen att vi så gärna återkommer år efter år är Aqufarms försäljning av fiskfoder, framförallt ett granulat med hög Astaxantinhalt. Väl framme möttes vi av vårt förbeställda foder och Malawisällskapet som varit här en stund och nu var redo att dra vidare. För egen del ägnades större delen av vistelsen åt fotografering. Jag fick ett par Lamprologus kungweensis med mig därifrån som tack för att jag skött förbeställningen av allas ranson av foder. Totalt lastades närmare 80 kg foder in i våra bussar och vi drog vidare mot nästa resmål. 10 minuter senare var vi framme hos en odlare av framförallt tanganyikaciklider vi besökt en gång tidigare. En ganska rörig lokal under, gissar jag, ständig ombyggnad, men med finfina firrar i akvarierna. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att fotografera, men övergav det ganska snart för att istället förhandla fram ett pris på ett litet gäng små Xenotilapia bathyphilus Kekese. Till sist enades vi kring rätt pris och rätt antal och åtta stycken packades enligt konstens alla regler och fick följa med till nästa anhalt, Zoo Zajac i Duisburg. Enligt egen utsago är det världens största Zoo-butik och jag har inget att invända mot det påståendet. Till ytan som ett Bauhaus (12 000 m²) och med ett utbud som täcker in det mesta. Produktkatalogen är på drygt 600 sidor! Personligen rörde jag mig bara i akvarieavdelningen och passade på att fotografera en del. Lyckades tygla mig och passerade kassorna på vägen ut utan att behöva ”lytta po läret”. Några mil senare mötte vi Malawi-folket på hotellets restaurant och avnjöt en utsökt middag. Min Rumpfsteak var precis lika god som jag mindes den sedan i fjol. Övrigt-killarna lyste med sin frånvaro och dök inte upp förrän långt senare. Deras kvällsmat hade utgjorts av ett snabbt stopp på Gyllene Måsen, men de verkade lika glada ändå. Ef t e r a v k l a r a d f r u ko s t b u f f é o c h utcheckning från hotellet var det så dags att placera sig i rätt buss igen. I Tanganyikabussen innebar det byte av en göteborgare mot en stockholmare, men det skulle visa sig gå bra det med. Först på dagordningen stod ett besök på Aqua-Treff i Meerbusch några mil sydväst om Duisburg. Välbekant för oss alla och ett återkommande inslag på våra resor. En snygg och prydlig butik med ett bra utbud av endast malawi- och tanganyikaciklider. Här fanns som vanligt en hel del att titta på och eventuella köp att ta ställning till varför det inte blev fotograferat något. Dock kunde jag inte motstå att gräva fram kameran när det stod klart för oss att det fanns en livs levande kameleont i en stor benjaminfikus mitt i tanganyikaavdelningen. Det handlades en hel del, men för första gången handlade jag inget hos Aqua-Treff. Aquahaus-Gaus i Neustadt fem till sex mil söder om Kassel stod på tur, trots att deras utbud till 99 procent består av malawiciklider. Det fanns ju faktiskt några icke renläriga Tanganyika-ciklidioter i bussen som fuskar även med malawis. Det ska tilläggas att denna butik är väl värd ett besök ändå! Tveklöst den bästa malawibutik jag känner till med ett fantastiskt sortiment. Neolamprologus leloupi. 38 Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org www.ciklid.org Undrar vad jag fått i blickfånget hos Aquafarm. Neolamprologus pectoralis hos Aquafarm. Copadichromis virginalis "Gold" hos Aquafarm. Lamprologus ornatipinnis. En kameleont hos Aqua-Treff. En sten som föreställer en dubbe. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 39 Placidochromis electra "black face", Fort Maguire hos Aquahaus-Gaus. I över 600 akvarier erbjuds allt från yngel till utfärgade nästintill fullvuxna exemplar av förstklassiga odlade malawiciklider. Dagen till ära firades något jubileum i butiken och utöver rabatt på samtliga fiskar bjöds det även på tilltugg i form av äppelpaj. Odlingsavdelningen i källaren hade också öppnats upp och där nere simmade en hel del avelsdjur som fick mig att fundera på att kanske ha ett akvarium med malawiciklider trots allt. Nä, bestämde mig för att inte lockas i fördärvet och plockade fram kameran istället. Färgglada motiv fanns ju överallt i alla akvarier omkring mig. Lördagens sista etapp gick till Mal-Ta-Vi i Hohenahr. För mig var det detta besök jag sett mest fram emot innan resan, men för en del andra raka motsatsen. ”-Sätter inte en fot i den sunkiga lokalen en gång till!!” Tyvärr är hela anläggningen väldigt sliten med många tomma eller halvtomma akvarier, ett hopkok av missanpassade täckglas över de kar som överhuvudtaget begåvats med några och ställningar som i en del fall är ett under att de överhuvudtaget håller ihop. Beståndet av framförallt odlade och vildfångade tanganyikaciklider håller däremot högsta klass och ofta till fördelaktiga priser. Det är en hopplös lokal att försöka fotografera i och jag hade ändå fullt upp att fundera 40 på vilka firrar jag skulle köpa med mig hem. Efter mycket tänkande nöjde jag mig med en trio vildfångade Ophthalmotilapia nasuta, Mabilibili OB. Det visade sig att vi var sist av bussarna att anlända till hotellet och de andra höll just på att avsluta trerättersmiddagen när vi äntligen tog plats vid borden i restauranten. Söndag morgon blev det dags att köra nor r ut. Nu blev det t y vär r väldig t komplicerat vilka bussar som skulle åka vart och hur bagaget med alla välfyllda frigolitlådor skulle fördelas. Långt om länge kom vi till sist iväg dryga timmen senare än planerat. Vi försöker besöka något nytt ställe ynder varje resa och i år hade jag lyckats snoka upp en odlare av tanganyikaciklider som verkade lovande. Endast en av bussarna valde att ta den lilla omvägen det innebar för ett besök och givetvis var jag en av resenärerna i den bussen. Väl framme i ett mindre samhälle ute på landsbygden blev vi dirigerade ned i villans källare och möttes av massor av akvarier fyllda med gräddan av tanganyikasjöns sandciklider!! Det var tveklöst resans höjdpunkt för min del! Tyvärr hade vi fått besked några dagar innan resan att han levererat allt säljklart till en grossist under fredagen och att han inte längre hade något att sälja. Men visst fanns det annat att köpa ändå! Själv fick Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 jag med mig sju små F1 Ophthalmotilapia ventralis, Mtoto hem. Hit ska vi definitivt fler gånger! Sällskapet i en av de andra bussarna hade redan hunnit lämna resans sista ciklidrelaterade stopp när vi anlände till Cichlidenland i Bad Münder strax utanför Hannover. Hit hittade vi för första gången i fjol och ett återbesök var självklart. I en stor öppen industrihall står med tysk precision rad efter rad med akvarieställningar fyllda med odlade och vildfångade malawi- och tanganyikaciklider. Rent och snyggt i och utanför akvarierna, det var utan tvekan en av de fräschaste butiker/grossister jag besökt. För de sista kontanterna i plånboken inhandlades det sex halvvuxna Lestradea perspicax. Nu återstod bara åtskilliga mil genom norra Tyskland, BorderShop, färjeöverfart Puttgarden – Rödby, ytterligare mil genom Danmark, Öresundsbron, byte av buss och bagage i Lockarp utanför Malmö, några mil till söderut i Skåneland och avstigning för två medresenärer innan jag äntligen var hemma med mina nyförvärv strax innan midnatt. En snabb inkoppning av fiskarna och sedan raskt i säng, utmattad men nöjd. God natt… www.ciklid.org www.ciklid.org En liten del av Aquahaus-Gaus. Delar av Malawigänget tar igen sig efter en heldag hos Aquahaus-Gaus. Copadichromis mloto "ivory", Lupingu. Aulonocara "eureka". Aulonocara. Melanochromis. Copadichromis azureus. En röd Aulonocara. Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 41 Föreningsinformation Resultaten för Artregistertävlingen IV: Plattfiskarnas välde Text: David Rejdemyhr "DaRe" F järde omgången av artregistertävlingen har precis avslutats. Priserna var som vanligt enastående. Denna gång sponsrades priserna i huvudsak av Aquazoo. Aquazoo sponsar med sex vildfångade diskusfiskar samt ett kraftfullt ytterfilter.” Därtill hade vi ett bonuspris i form av boken Tropheus in their natural habitat, sponsrat av Lars Andersson och Ad Konings. Ald r ig tidigare har så många beskrivningar skickats in i en artregistertävling. Det var riktigt kul att se. Trots att temat var plattfiskar och att vi har en enorm brist på bilder på främst odlade diskusfiskar men också på alla olika varianter av diskusfiskar från olika fångstplatser kom det väldigt få diskusfiskbilder in till tävlingen. Istället fick vi in väldigt bra med bilder på framför allt tanganyikaciklider, men alla världsdelar var nära nog representerade. 42 Det blev faktiskt ett gediget antal arter som uppdaterades med antingen beskrivningar eller bilder. Ge er nu in och titta på alla vackra bilder och dröm vidare kring vilka arter ni vill testa. Endast fantasin sätter begränsningar kring vad som går att testa! Tävlingen har som rutin en lite försiktig start, tills någon gör ett ryck och det formligen vräker in bidrag. Varje gång blir jag lika förvånad kring hur mycket som faktiskt går in i artregistret. Det är väldigt kul att se hur det utvecklas med alla fantastiska bilder och beskrivningar som kommer in. Även denna gång startade det hela upp så smått för att slutstriden sedan skulle stå mellan i huvudsak fyra personer. Joakim Sternborn, Johan Lundin, Jan Hommel samt Joakim Draktoft som överraskade mot sista veckan med att skriva fantastiska artbeskrivningar för samtliga Aulonocara. Även Johan Lundins beskrivningar för Petrochromis imponerar starkt. Numera har vi beskrivningar av alla arter i dessa släkten och om slutgranskningen av beskrivningarna i denna stund är klara är det bara att gå in i artregistret och läsa på vad som finns att lära om dessa arter. Jag var verkligen nervös när jag sluträknade bidrag och poäng för alla bidrag. Vi fick faktiskt en ändring av förstaplatsen bara sista timmen av tävlingen, aldrig tidigare har det varit så jämnt i toppen. för inte minst alla våra medlemmar, men även andra besökare till vår hemsida. Joakim Sternborn aka maltandis knep andraplatsen på sin uthållighet och enorma förråd av bilder på ett vitt spektrum av arter, imponerande och uppenbarligen finns här en lång spännande historia gömd bland alla dessa arter. Tr e dje pr iset g ick t i l l Jan Hommel som bidrog med fantastiska bilder på ovanliga arter i vildfångat format. Underbart att titta igenom. Värt att nämna är givetvis alla som bidrog men jag vill lyfta fram Joakim Draktofts mycket fina och välskrivna beskrivningar av många Aulononcara, tack för det! Mikael Westerlund gör ett stort jobb med att gå igenom och korra alla artbeskrivningar som kommit in. Jag själv hoppas vid den tidpunkt ni får denna tidning också ha lagt in alla bilder på rätt plats i artregistret för er beskådan. Vem vann? Förstaplatsen gick till Johan Lundin som har gjort föreningen en stor tjänst genom att beskriva så många arter. Han var riktigt taktisk genom att skicka in en stor mängd beskrivningar alldeles i slutet av tävlingen och med detta passerade han precis Joakim Sternborn. Spännande läsning framöver Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org Öppettider Månd - fred 13 - 18 Lörd 09.30 - 13 Vinkelhaken 1c, 247 32 S. Sandby, tele: 046-57220 www.ciklidhobby.nu Vetenskap Vetenskapskrönikan Text: Ola Svensson, Göteborgs universitet H ur länge har det funnits ciklider? Utifrån deras utbredning har det antagits att de fanns redan när superkontinenten Gondwana bröts upp men en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society London kommer med ett oväntat resultat. Vad är då Gondwana? För drygt 500 miljoner år sedan bildades en jättekontinent kallad Pangea som sedan fanns i hundratals miljoner år för att därefter splittras upp i två superkontinenter – Laurasia i norr och Gondwana i söder. Gondwana bestod av vad som idag är Sydamerika, Afrika inklusive arabiska halvön, Madagaskar, Indien, Antarktis, Nya Zeeland och Australien. För 200 miljoner år sedan lossnade Gondwana helt från Laurasia och för 180 miljoner år sedan började Gondwana brytas upp. Först lämnade Antarktis, Australien, Nya Zelland, Madagaskar och Indien i form av en kontinent Afrika. Madagaskar och Indien lossnade på kontinentens väg ”österut”. Snart lämnade Sydamerika också Afrika. För drygt 100 miljoner år sedan var det marina hav mellan dessa kontinenter. Många växter och djur, även dinosauriefossil, har en utbredning som speglar Gondwana, till exempel tetror och ciklider. Cikliderna har verkligen ett hand i handske-utbredningsområde utifrån Gondwana. Cikliderna i Indien hör till släktet Etroplus som är nära släkt med Paretloplus på Madagaskar, medan cikliderna i Sydamerika står närmre de afrikanska cikliderna. Cikliderna i Nordamerika härstammar från Sydamerika och de i mellanöstern (Haplochromis, Iranocichla, Tristramella) från Afrika inklusive arabiska halvön. Antarktis, Australien och Nya Zeeland tog (och tar) en resa för långt söderut vilket gjort att det varit för kallt för ciklider. Finns det någon hake i resonemanget? Ja en liiiten. Det äldsta ciklidfossilet är 46 miljoner år gammalt. Forskarlaget har gått igenom sediment från Gondwana och dessa sediment innehåller fossil från sötvattensfisk men inga ciklider. Cikliderna verkar ha 44 Etroplus Crenicichla Astronotus Hemichromis Steatocranus Altolamprologus Tropheus Geologiskt lager med ciklidfossil Geologiskt lager med fiskfossil men inga ciklidfossil En överensstämmande molekylär- och paleontologisk tidsskala placerar ciklidernas ursprung i intervallet sen Kritaperiod (L. Creaceous) till Eocen långt efter Gondwanas uppsplittring. a) Molekylärt släktträd (fylogeni) kalibrerat med fossil som inte är ciklider. b) Statistisk beräkning av ciklidernas ursprung baserat på ciklidfossilens utbredning i fiskfossilförande sötvattenssediment avsatt under Trias till nutid i områden som hört till Gondwana. De grå staplarna visar tjockleken på fiskfossilbärande lager och de rosa hur stor andel av dessa som innehåller ciklidfossil. Det övre intervallet är baserat på dagens cikliders utbredning och det undre på hela Gondwana. c) Statistisk beräkning av ciklidernas ursprung baserat på senare fossila grupper som utgrupp till cikliderna (utgruppen är en ”referensgrupp” som släktträdet jämförs med). Det övre intervallet är baserat på den äldsta föreslagna åldern på utgrupperna och det nedre på den yngsta föreslagna åldern på utgrupperna. Figuren är licensierad under Creative commons Friedman m. fl. (2013). Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 www.ciklid.org www.ciklid.org istället ha simmat för en liten fisk oändliga avstånd över djupa salta hav. Den här artikeln är Open Access och finns att läsa här http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/280/1770/20131733 Referens Friedman M, Keck BP, Dornburg A, Eytan RI, Martin CH, Hulsey CD, Wainwright PC, Near TJ (2013) Molecular and fossil evidence place the origin of cichlid fishes long after Gondwanan rifting Proc R Soc B 2013 280 20131733; doi:10.1098/rspb.2013.1733 Bild: ДиБгд, public domain. blivit 10 till 30 gånger bättre på att fossilisera med tiden om de fanns på Gondwana. Forskarna fortsatte med att studera mutationstakten hos ciklider och jämförde med andra fiskar. Resultatet blev att cikliderna är cirka 60 miljoner år gamla och alltså inte hann träffa dinosaurier innan dessa dog ut (förutom fåglar då förstås – de är dinosaurier). Så hur skulle cikliderna då ha kunnat få sin gondwanautbredning? Simma över de djupa oceanerna? Möjligen kan vattenflöden från Amazonfloden och Kongofloden ha underlättat och Afrika och Sydamerika låg närmre varandra, men Indien och Madagaskar? Tror jag på det här? Njäe… Milt uttryckt är detta ett osannolikt scenario. De äldsta fossilen av ciklider ser tydligen ut som moderna ciklider och kanske misstolkas små benbitar av tidiga ciklider som tillhörande någon släkting. Möjligen har min tvärsäkerhet när det gäller ciklidernas samexistens med dinosaurier (förutom fåglar då förstås) fått sig en törn. Det ska villigt erkännas, att min uppfattning om slutsatserna i den här artikeln baseras på att det känns fullständigt bisarrt om cikliderna har utbredningen de har utan att ha varit på Gondwana utan Fanns cikliderna samtidigt som dinosaurierna (förutom fåglar som förstås är dinosaurier)? Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46 45 Cikliden – Nr. 143 Neolamprologus caudopunctatus, par. Text: Johan Lundin Foto: Joakim Draktoft Neolamprologus caudopunctatus Familj: Cichlidae Handelsnamn: Inga Tidigare vetenskapliga namn: Lamprologus caudopunctatus Utbredning: Förekommer mellan Kapampa i D.R. Kongo och Kala i Tanzania. Naturlig biotop: Arten förekommer i övergångszonen på djup mellan 5 och 20 meter. Föda Arten äter i naturen zooplankton. I akvarium kan denna art äta ett bra torrfoder/pellets eller räkmix. Könsskillnad Det går att se skillnad på könsöppningen. I ett par kan man också se skillnad i beteende mellan hane och hona där hanen vaktar det yttre reviret och honan vaktar lekplatsen. Beteende och lek Denna art kan leka i en grotta eller i en snäcka. Honan vaktar rom och yngel medan hanen patrullerar det yttre reviret och försvarar boet med all sin kraft. Temperatur: 23 - 27 °C Akvariestorlek: Minimum 60 cm & 80 l Längd: 8 cm pH: 7,8 - 9,3 Svårighetsgrad: Akvariemiljö Arten behöver både grottor och snäckor för att kunna hitta sin lekplats. Den kan gräva lite runt sin lekplats och behöver därför finkornig sand. Övrigt Detta är en mycket tuff, men liten fisk. Hanar kan sinsemellan bråka rejält och ge varandra livshotande skador i strider om honor och lekplatser. Även om arten är liten försvarar den sina yngel med all sin kraft och har inga problem att jaga bort större invånare i akvariet. å Fira med oss och få 30% rabatt vid ett inköpstillfälle, mot uppvisande av ditt medlemskort ä Efter en utbildning i Tyskland är Akvarielagret och XL-ZOO numera auktoriserade Eheim Service Center, och kan även hantera specialreparationer.