Nr 4/2013 - Nordiska Ciklidsällskapet

Nr 4/2013
Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967
Ciklidbladet 46 år
Innehåll Ciklidbladet 4/2013
6
En mexikan med sting: ”Cichlasoma” istlanum
(Jordan & Snyder, 1900)
22Fototävling
14 Cryptoheros nanoluteus
15 Diskuschampionat och ciklidstämma
Malmö 4 till 6 april 2014
26 Malawiresan 2012
35 Min dotters val
16 Nordens största akvarieträff under 2014
18 Kasta sten i glashus? Erfarenheter av Tahuantinsuyoa macantzatza
36 En Tysklandsresa
42 Resultaten för Artregistertävlingen IV:
Plattfiskarnas välde
44Vetenskapskrönikan
46Cikliden – Neolamprologus caudopunctatus
21 Några ord från ordföranden
Nordiska Ciklidsällskapet
Ciklidbladet
Föreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer
per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst
48 sidor och cirka 100 foton. Ibland har vi också tävlingar där man
kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom
inkluderas ibland speciella bilagor.
Medlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer.
Rabatten gäller i nedanstående affärer. Exakt rabattbelopp anges på
www.ciklid.org under rubriken rabattaffärer.
Rabattbutiker
Köpenhamnsområdet
Köpenhamn: Planteimporten
Vallensbæk Strand: Cichlidecentret
Finland
Helsingfors: NL-Aqua
Norge
Stokke: Krizoo Dyresenter
Sverige
Borås: Djurmagazinet
Jönköping: Djurmagazinet
Karlskoga: Thomas Zoologiska
Karlstad-Skoghall: Akvarie Interiör
Ludvika: Ludvika Zoo
Luleå: Rolles Akvariecenter AB
Mjölby: Mjölby Zoo & Ciklidshop
Norrköping: Akvarievalvet
Sala: Aquatropic i Sala
Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby
Tomelilla: Ciklidshopen
Tvååker/Varberg: Diskus
Varberg
Uppsala: Akvarie-Hobby
Vetlanda: Djurmagazinet
Visby: Akvariecenter
Åhus: Linkan AB
Årjäng: Nordmarkens Akvariebutik
Ängelholm: Arken Zoo
Örebro: Akvariekällaren
Stockholmsområdet
Bromma: Akvarielagret
Stockholm: Fridhems akvarier
Sundbyberg: Aquarium Stockholm
Täby: Zookompaniet
Göteborgsområdet
Göteborg: Arken Zoo Gubbero
Göteborg: Trop Akvariefiskimporten
Lerum: Ciklidhuset
Nol: Nols Ciklidhobby
Webshop (Internetbaserade
handelsplatser)
Landskrona: Ojzoo
Obbola: Aquawarehouse
Trelleborg: Pet Outlet
Trollhättan: TonysDiskusOdling
Vargön (Vänersborg): Cyberzoo
Vingåker: PWSS
Hemsidan www.ciklid.org
NCS hemsida www.ciklid.org är antagligen en av de största och bästa
hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa
funktioner kräver medlemsbehörighet.
Medlemskort
Som medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling
och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i
akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och
omröstningar. Ditt medlemskort skriver du ut själv. Gå till www.ciklid.
org, menyval Medlem - Medlemskort.
Medlemserbjudanden
I vissa nummer av Ciklidbladet presenteras ett medlemserbjudande
där våra medlemmar får möjlighet att köpa intressanta produkter till
ett kraftigt reducerat pris (20 till 50 procent). Det kan till exempel gälla
foder, pumpar, böcker och vattenpreparat.
4
NCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som
främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/
eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information
finns på www.ciklid.org under Föreningsinformation och Stipendier.
Medlemsavgiften
Rabatterbjudande
Danmark
Gistrup: MalawiCarsten
Hadsten: Akvanet
Randers: Unimati
Stipendier
Sverige 295 SEK
Danmark 255 DKK
Finland 34 €
Norge 280 NOK
Övriga Europa 425 SEK eller 45 €
Övriga länder 460 SEK
Familjemedlem 100 SEK (80 DKK, 11 EUR, 90 NOK). Familjemedlemsskapet berättigar till alla medlemsförmåner utom ett eget Ciklidblad.
Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12 och berättigar till
kalenderårets fyra nummer av Ciklidbladet (med reservation för att
upplagan räcker till). Inbetalning sker till Nordiska Ciklidsällskapets
Plusgiro 698 168-2. För betalningar från utlandet inom EU och Norden
rekommenderar vi en så kallad SEPA-betalning, som är förmånligare. För
att göra den behöver Du ange NCS kontonummer i IBAN-formen SE95
9500 0099 6034 0698 1682, och SWIFT- eller BIC-koden NDEASESS.
Glöm inte att på betalningen ange ditt namn och din adress samt vilket
år betalningen avser. Om du betalar via internetbank och antalet tecken
i meddelanderutan inte räcker till, ber vi dig sända ett kompletterande
mail till [email protected] med alla uppgifter om betalningen.
Styrelsen
Ordförande
Joakim Asterhed, Edestadsvägen 3, 372 95 Johannishus
tel: 0731-542721
[email protected]
Redaktör/Vice ordförande
Wilhelm Lubkowitz, Starvägen 16, 585 95 Linköping
tel: 0707-710669
[email protected]
Kassör
Albin Ekenberg, P G Vejdes väg 2:304, 35252 Växjö
tel: 070-3175379
[email protected]
Marknadsansvarig
Therese, Borås
[email protected]
Medlemsansvarig
David Rejdemyhr, Östbovägen 13b, 18256 Danderyd
tel: 0701 612 616
[email protected]
Sekreterare
Anders Johnsson, Öders gränd 23, 43231 Varberg
tel: 0725-363221
[email protected]
Webmaster
Bo Persson
[email protected]
Suppleant
Rickard Salmberg
[email protected]
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Ciklidfronten
Ciklidbladet utges som medlemstidning av
Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967
J
ust nu håller du sista numret av Ciklidbladet för detta år i handen. Det blev en
hektisk och mardrömslik novembermånad
för min del. Min dator kraschade och många
artiklar hade därmed försvunnit. Men som
tur var lyckades jag rädda de flesta artiklarna.
Artiklar
Artiklar för publicering i Ciklidbladet
skickas till redaktören (se kontaktinformation på sidan 4). Endast artikelförfattaren
ansvarar för artikelinnehållet. Redaktionen
förbehåller sig rätten att redigera insänt
material. Artiklar inklusive foton kommer
publiceras i elektroniskt format på www.
ciklid.org om inget annat avtalats.
I detta nummer är det många fina medlemsartiklar och det är glädjande att det är så
många som vill delge oss läsare sina akvaristiska berättelser. Alla ni som skriver artiklar
till Ciklidbladet får känna er verkligt stolta!
Redan nu har jag fått löfte om en artikelserie
till nästa års fyra nummer av en medlem!
Den kommer att bli grym!
Upphovsrätt
Inte någon del av denna publikation får
kopieras, reproduceras, lagras i datasystem
(till exempel hemsidor på Internet) utan
tillstånd av redaktören, fotografen och författaren. Kopia av trycksak skall alltid skickas
till Ciklidbladets redaktör.
Utgivningsplan 2014
Ciklidbladet utkommer med fyra nummer
per år. Preliminär utgivningsplan 2014 är
25/2, 20/6, 25/9, 20/12.
Medlemsärenden
Alla medlemsärenden som till exempel
anmälan av utebliven tidning och adressändring görs företrädelsevis till medlem@
ciklid.org, eller direkt till medlemsansvarig
(se kontaktinformation på sidan 4).
Paketpriser för annonsering i Ciklidbladet:
Helsida, sista sidan samt banner på www.
ciklid.org 10 125 SEK
Helsida, insida omslag samt banner på www.
ciklid.org 6 750 SEK
Helsida samt banner på www.ciklid.org
5 400 SEK
Halvsida (landscape) 4 750 SEK
Kvartssida (portrait) 1 875 SEK
Alla som annonserar i Ciklidbladet kan även
lägga in företagsannonser på www.ciklid.org
under Köp & sälj-företag
Dessa priser gäller för ett helt år. Fullständiga uppgifter om annonspriserna samt om
bannerannonsering på Nordiska Ciklidsällskapets hemsida, se www.ciklid.org under
Föreningsinformation, Annonsera, eller kontakta Therese (kontaktuppgifter på sidan 4).
Vetenskapliga namn i Ciklidbladet
Av praktiska skäl använder Ciklidbladet samma
vetenskapliga namn som artregistret på www.
ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of
Fishes eller The Cichlidroom Companion.
J
ag har även fått löfte om artiklar av
utländska författare som inte har skrivit
i Ciklidbladet tidigare, och det bådar ju gott!
En artikel som handlar om Xinguprojektet i
Amazonas kom tyvärr in alldeles för sent, men den kommer i nästa års första nummer.
Det har varit en del tävlingar detta år och den tävlingen som gav bäst, var artikelregistertävlingen! En fröjd att så många ställde upp och skrev artikelregisterinformation! Jag
tror att NCS har det bästa artikelregistret av ciklider i hela världen! Och dessutom är det
gratis att utforska det! Fortsätt gärna att skriva till artikelregistret!
C
yprichromisar har varit ett hett ämne i forumet och det är glädjande att en forumstråd
har smittat av sig så enormt att många har startat tanganyikaakvarier. En ny tropheusbok av Ad Konings har också kommit och den vill jag lovorda! Den borde finnas i
alla bokhyllor, i varje fall hos alla troffenördar!
En annan glädjepunkt är att så många nya akvarister har registrerat sig som medlemmar
i NCS!
Jag hoppas att nästa års utgåvor av CB blir bättre än föregående år och hoppas att ni
läsare fattar tag i pennan eller tangentbordet och skriver något om era akvarier, eller gör
ett hembesök hos en kompis eller någon akvarieaffär.
Till slut vill jag bara tacka alla skribenter för detta år och hoppas att alla ni läsare får ett
intressant och stimulerande akvaristiskt 2014!
God Jul och Gott Nytt År!
Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet
Ansvarig utgivare: Wilhelm Lubkowitz
Redaktör: Wilhelm Lubbkowitz
Medarbetare: Christian Alfredsson, Joakim
Draktoft, Albin Ekenberg, Kjell Fohrman,
David Rejdemyhr, Ola Svensson och Mikael
Westerlund.
Hemsida: www.ciklid.org
ISSN: 0349-2362
Tryck: Graspo CZ, a.s., Tjeckien
Omslagsbild
Otopharynx lithobates
Foto: Niclas Olausson, Deelay
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
5
Centralamerikanska ciklider
En mexikan med sting: ”Cichlasoma”
istlanum (Jordan & Snyder, 1900)
Text och foto där ej annat anges: Uwe Werner, översättning: Mikael Westerlund
Äldre djur, här ett par, utvecklar tydliga pannpucklar.
T
ill de ciklider
från M exiko
som inte alltid
finns att få, men
som då och då ”ny”
importeras av H.
Garbe, hör ”Cichlasoma” istlanum, en storciklid som utöver
vackra färger och tilltalande form
även har ett intressant beteende
att bjuda på.
Cikliderna i Mexiko tillhör olika släkten,
är specialiserade i olika grad och blir olika
stora. ”Cichlasoma” istlanum tillhör de
stora arterna och bland dessa till dem som i
naturen framför allt livnär sig på animalisk
föda. Det betyder att dess näring till största
delen sannolikt utgörs av insektlarver och
mindre fiskar.
Är den att rekommendera?
Såsom med andra rovfiskar, som måste
vara i stånd att göra blixtsnabba överfall,
har den en strömlinjeformad och låg men
ändå kraftig kropp, och fenorna på undre
kroppshalvan har kraftiga hårda och mjuka
fenstrålar, vilket möjliggör en optimal
6
kraftöverföring. Det kraftfulla huvudet
låter en ana välbyggda käkar bestyckade
med vassa tänder. Tänderna i den främsta
raden är stora och lätt böjda, såsom även
hos ”C.” grammodes, en ciklid från Grijalvainflödet i Chiapas-höglandet. Men
för mig verkar inte ”C.” istlanum vara
en specialiserad fiskätare. För det är dess
mun alltför liten och den går inte att öppna
tillräckligt mycket.
”Cichlasoma” istlanum går bra att hålla
i akvarium. Men denna art älskar varmt
vatten, eftersom den härstammar från
stillahavssidan av Centralamerika, där det
är mycket hett och torrt. Man skall alltså
erbjuda dessa ciklider temperaturer på från
26 till 28 °C.
Men framför allt behöver dessa fiskar
utrymme. I längden kan man hålla dem
artriktigt bara i akvarier med en längd
på från en och en halv till två meter och
en volym på 500 liter eller mera. Det är
bäst att inreda akvarierna med bara större
stenar och rötter, med vilka man bygger
hålor och trängre gömställen. Man är
inte nödvändigtvis tvungen att avstå från
växter, eftersom fiskarna inte äter dem.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
Men eftersom fiskarna drar upp växterna
eller biter av dem ifall de stör vid leken
kan man bara använda robusta växter eller
bättre helt avstå från att hålla växter.
Med maten är det inga problem. Enligt
mina erfarenheter tar fiskarna särskilt
gärna ciklidsticks och grovt granulat.
Därtill kan man ge alla slag av djupfryst
foder (mysis, krill, vattenloppor, artemia).
Stora exemplar äter också nordsjöräkor,
musselkött och bläckfiskkött som skurits
i lagom små bitar. Att utfodra med röda
mygglarver borde man undvika, för att inte
riskera tarmproblem.
Naturligtvis måste man med så här stora
fiskar, som dessutom helst lever i strömmande vatten, sörja för effektiv filtrering
och regelbunden vattenvård. Filter, som
limmats in i akvariet och fyllts med ett inte
alltför fint filtermaterial, och filtermattor
har visat sig vara pålitliga. Med en effektiv
cirkulationspump borde man skapa åtminstone lite rörelse i vattnet.
Dessa territoriella och framfusiga ciklider
går inte att hålla med vilka andra fiskar som
helst. Men om man tycker om uttrycksfulla
www.ciklid.org
Rio Papagayo(s) är en stenig snabbt flytande flod.
Denna bild visar en halvvuxen ”Cichlasoma” istlanum, antagligen en hanne,
fångad i Rio Papagayo(s).
Foto: H. Garbe
Stranden och öarna är klippiga, bottnen är täckt av stenar eller grus.
I Balsas vid Ciudad Altamirano fångade H. Garbe denna sydamerikanska pansarmal. Arten (Glyptoperichthys gibbiceps) är utplanterad och har massförökat
sig.
Rio Balsas är ett mäktigt tillflöde till Stilla Oceanen.
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
7
Här vaktar en ung hona sin rom.
Emellanåt avlöser hannen henne i detta arbete.
På Balsas strandbankar hittar
man kaktéer och torra snår.
8
När fiskarna möter varandra vid rommen hotar de först varandra.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Här vaktar honan de kläckta men inte ännu simfärdiga larverna.
Föräldrarna har samlat dem på ett skyddat ställe på (glas)bottnen.
Här leder bägge föräldrarna ynglen tillsammans.
Fastän hannen är jämställd håller honan oftast närmare kontakt med ynglen.
och karaktärsstarka ciklider och väljer sällskap till dem med eftertanke (jag rekommenderar särskilt Vieja-arterna), kommer
man att ha mycken glädje av den här arten.
Den är variabel
”Cichlasoma” istlanum härstammar från
stillahavssidan av Mexiko och beskrevs
ursprungligen som en Heros från Rio Ixtla
vid Puente de Ixtla (söder om Cuernavaca)
i förbundsstaten Morelos i Mexiko och den
fick sitt artnamn efter typlokalen (Ixtla >
istla). Enligt Meek (1904) ligger ytterligare
fyndplatser i förbundsstaten Guerrero i
Balsas-systemet vid Yautepec, Jojutla,
Chietla och Papayo (sannolikt har man
avsett Papagayo). Förmodligen sträcker
sig utbredningsområdet ännu vidare mot
norr, nämligen ända till Rio Armeria i
förbundsstaten Colima.
Då utbredningsområdet är så pass stort,
är det inte förvånande att det finns olika
färgvarianter. Redan Meek (1904) påpekade, att arten är mycket variabel i färgsättningen. Hos en del djur från Yautepec ska
underkroppen ha varit nästan svart eller
full av svarta fläckar, detta förekommer så
gott som aldrig i andra populationer. Nor-
www.ciklid.org
malt är underkroppen och buken alltid ljus.
De Buen (1946) ansåg det vara befogat att
beskriva en underart. Han skiljde mellan
nominatformen Cichlasoma istlana istlana
från Balsas, Rio Nexapa (Nexpa?), en bäck
kallad Raboso och Laguna Epatlán-Xochiltepec, och sin ”blå” underart Cichlasoma
istlana fusca (fuscus är latin och betyder
blå) från Rio Marqués med tillflöden (Rio
Huamito, Arroyo de las Anonas). Varianten från den lilla floden Arroyo de las
Anonas ska vara den som avviker mest
från nominatformen och är lägre eller mer
långsträckt till kroppsformen.
Det varierande utseendet hos denna art
torde också förklara att Ahl år 1935
beskrev arten som Cichlasoma (Parapetenia) leonhard-schultzei. Det enda typexemplaret härstammade från Tiapa i Guerrero,
alltså likaså från Balsas tillflödesområde
i Mexiko.
Bekräftade fyndplatser och ekologi
”Cichlasoma” istlanum förekommer i
strömmande vatten med stenig botten.
Garbe letade efter arten i Rio Ixtla, alltså
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
vid typlokalen, men fann den inte. Han
hittade den i själva Rio Balsas, och även i
Guerrero, 13 km öster om Ciudad Altamirano vid förbundsstatsväg 51 i riktning mot
Iguala. Här iakttog han talrika medelstora
djur med yngel. Vattnet var klart och därför
stack de talrika stora sydamerikanska harneskmalarna (Glyptoperichthys gibbiceps)
ut, som myndigheterna (varför över huvud
taget?) hade satt ut och som nu hotade den
inhemska fiskfaunan.
Den jämförelsevis fiskfattiga Rio Balsas
är enligt Meek (1904) i närheten av orten
med samma namn även under torrtiden
ännu tre till fyra och en halv meter djup,
snabbflytande och full av små forsar och
vattenfall. Trots det ska vattnet vara något
bräckt! Under regnperioden växer floden
till en av Mexikos största floder.
Men Garbe hittade arten också i en liten
biflod till Rio Balsas vid orten Arcelia, som
också ligger i Guerrero, 35 km öster om
Ciudad Almirano vid förbundsstatsvägen
51 i riktning mot Iguala. Flodens ”ringa”
mängd vatten var lätt grumligt.
9
De västligaste fångstplatserna som Garbe
letade upp hade han fått veta om av Hans
van Heusden: Det handlar om två bifloder till Balsas, vid Nueva Italia de Ruiz
i delstaten Michoacan, 15 km söder om
staden vid väg nr 120 mellan Zicuizan och
Nueva Italia.
Själv fiskade jag år 1987 i Rio Papagayo
(eller Papagayos) som utmynnar i Stilla
Oceanen söder om Acapulco. Det strömmande vattnet (pH > 7,6, 3 °dGH, 5 °KH,
28 °C) var knappt djupare än en meter och
bara lätt grumligt. Men uppenbarligen var
det övergödslat. Den steniga bottnen var
ofta täckt av slemmig algväxt. H. Garbe fiskade 1993 i denna flod vid Carretera Libre
nr 95 i delstaten Oaxaca längs sträckan från
Mexico City till Acapulco nära orten Papagayos. Han fångade enstaka halvvuxna
exemplar med kastnät.
Vattnet var
10
klart och svalt. Folk från orten berättade
för honom att det i närheten fanns en liten
flod vid namn ”Victoria” där arten skulle
vara talrikare. Men denna flod är i varje fall
inte ett av Rio Balsas tillflöden!
Populationen som nämns i detta bidrag
fångade H. Garbe, som jag här ännu en
gång vill tacka för informationen och fiskarna jag fick av honom, i Rio de Oro, ett
tillflöde till Balsas i Guerrero vid Ciudad
Altamirano, förbundsstatsväg 134, cirka
34 km efter Ciudad Altamirano längs
vägen mot stillahavskusten (Ixtapa). Han
hittade flera ännu rätt unga par, som trots
det vårdade yngel, i ytterst klart vatten med
pH 8,2, 360 µS/cm och 30 °C.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
Könsskillnader och färger
”Cichlasoma” istlanum kallas i sina
hemtrakter populärt ”mojarra criolla”
(MacBeath, 1991) och blir över 30 cm lång.
Arten är därför vid sidan av en malart den
viktigaste matfisken i Rio Balsas. Den blir
könsmogen vid en totallängd på ungefär
10 cm (honan) och 13 cm (hannen). I regel
växer honorna först snabbare, men blir
sedan snabbt omkörda av hannarna då de
blir könsmogna. Hannarna blir senare klart
större än honorna och utvecklar, åtminstone om de hålls tillsammans med andra
hannar, en tydlig pannpuckel. Även
honorna får en mindre pannpuckel.
Puckeln eller bulan är reversibel
www.ciklid.org
och består till största delen av vatten. Den
kan uppnå extrema dimensioner och den
kan alltså också tillbakabildas beroende
på förändringar i stämning och rangposition. Hannarna bygger nämligen upp sina
pannpucklar framför allt när de måste stå
i konkurrens med andra hannar. Därför är
det klokt att hålla en större grupp fiskar i ett
verkligt stort akvarium, där fiskarna inte
bara kan växa upp ordentligt, utan också
kan utveckla sin imponerande pannpuckel.
Men
könen är lätta att skilja åt på färgteckningen. Hos honan är grundfärgen kraftigare gul och fjällen på underkroppen har
en kraftigare röd kant. Hos hannarna överväger däremot blå färgtoner på sidorna.
Vid leken framträder på ryggen annars
bara latent förekommande brunsvarta
vertikala ränder, som smälter samman så
att de bildar en mörk zon. Däremot förblir
området under raden av svarta fläckar mitt
på kroppen samt fenorna ljusa.
Sårbar och hotad
Man kunde anse att dylika stora och
kraftigt byggda fiskar vore tåliga och
robusta, således inte heller sårbara
för sjukdomar. Men så är inte
fallet. Åtminstone ungfiskar
har visat sig vara ytterst
känsliga för tarmsjukdomar då de hålls i
akvarium. Framför
allt tre till fyra månader gamla ungfiskar,
som mäter en längd
på mellan två och
fyra centimeter,
råkar ofta ut för massdöd. Men av denna
orsak ska man aldrig heller mata fullvuxna
djur med röda mygglarver eller tubifex,
då dessa härstammar från avloppsvatten
och ofta leder till tarmsjukdomar. I övrigt
tenderar fullvuxna ”C.” istlanum också
att få tarmsjukdomar då de utsätts för
särskild stress, till exempel då akvariet
är överbefolkat eller då man ofta försöker
fånga fiskar i akvariet.
Man kunde också anta, att en sådan stor
fisk, som därtill är en rovfisk, inte hade
några fiender i naturen och därför kunde
hävda sig utan problem. Men inte heller det
stämmer. Enligt uppgifter från MacBeath
(1991) hotas arten av numera utplanterade
Amatitlania nigrofasciata. Dessa små men
aggressiva zebraciklider blir könsmogna
mycket snabbare och leker ofta med bara 26
dagars mellanrum, medan ”C.” istlanum
antagligen fortplantar sig bara en gång i
året. På många platser är populationstätheten av Amatitlania därför redan uttalat
hög och de sluga små cikliderna förstår
helt hur de ska kunna äta upp de stora
Ixtla-ciklidernas rom.
Detta bekräftas också av iakttagelser som
Garbe gjort (pers. komm.) Han anser att
arten antagligen förefaller vara utdöd på
typlokalen. Han har nämligen under tiden
gjort omfattande sökningar med snorkel
och cyklopögon i den klara Rio Ixtla vid
Puente de Ixtla, alltså i området där typlokalen ligger, och funnit massor av zebraciklider, men inte en enda ” C”. istlanum.
Substratlekare
”Cichlasoma” istlanum hör till substratlekarna och leker även i akvarium oftast
öppet. I regel väljer paren vågräta eller
bara lätt lutande underlag, oftast stenar
eller rötter, att leka på. Leken räcker flere
dagar eller till och med veckor. Hannarna
imponerar upprepade gånger framför
honorna genom att spärra ut fenorna för
att få kroppen att verka större. Därtill
försöker de demonstrera styrka genom att
göra kraftiga slag med stjärten.
I något skede börjar hannen och honan
tillsammans putsa leksubstratet, oftast en
stenyta, med munnen. Samtidigt gräver de
och ofta förekommer det att bottnen nära
lekplatsen grävs fram så att bottenglaset
är framme. I synnerhet äldre par gräver en
stor grop och hopar upp höga sandvallar
kring lekplatsen.
De leker i lugn och ro, utan brådska, och
jagar då bort alla andra fiskar i akvariet.
Romkornen är ovala, förhållandevis stora
med en största diameter på nära 2 millimewww.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
11
I början håller sig ynglen ännu tätt ihop.
De avlägsnar sig inte ännu långt från sina föräldrar.
Yngre fiskar har inte tydlig pannpuckel
När de blir äldre växer pannpuckeln och kan bli imponerande.
ter och bärnstensfärgade till genomskinliga. Utvecklingen fram till att rommen
kläcks tar vid 26 °C och ett pH-värde kring
7 fyra till fyra och en halv dagar.
Yngelvård
Därefter flyttar föräldrarna larverna till
gropen som ofta ligger direkt under eller
bredvid lekstenen, i varje fall till ett skyddat ställe, och bevakar dem där. Sedan
dröjer det ytterligare fem till sex dagar
innan ynglen blir frisimmande.
Vid lekplatsen utför honan största delen
av arbetet, det vill säga fläktar rom och
yngel. Ifall hannen dyker upp hos familjen
blir han åtminstone i början häftigt hotad
av honan. Med tiden förändras hotet till
en vänlig hälsningsgest som består av en
antydd eller lätt knuff i sidan. Annars fläktar hannen på samma sätt som honan, som
efter sina utflykter i omgivningen oftast
återkommer mycket snabbt till rommen
eller larverna. När ynglen är frisimmande
håller sig hannen nästan hela tiden vid sin
familj och föräldrarna leder sina yngel
tillsammans. När andra fiskar närmar sig
jagas de bort av än den ena, än den andra
föräldern, som därefter snabbt kommer
tillbaka.
12
Som ung är ”C.” istlanum en återhållsam
ciklid, som knappast framstår som aggressiv. Vuxna djur, som har upptäckt vilken
kraft det gömmer sig i dem, kan även i stora
akvarier utveckla sig till tyranner. Enligt
mina erfarenheter förblir par, som lekt flere
perioder tillsammans, även ihop utanför
lektiden. Parbandet går alltså inte eller
åtminstone inte helt förlorat och därför
sker följande lek ofta utan påfallande eller
långvariga parningsritualer.
Litteratur:
Ahl E. (1935) Über eine Fischsammlung aus Mexiko.
Sitz. Ber. Ges. nat. Fr. Berlin, 1:107-112.
De Buen F (1946) Ictiogeografia continental Mexicana (I, II y III). Revista de la Sociedad Mexicana
de Historia Natural, Tomo VII, Nos. 1-4: 87-138.
Jordan DS, Snyder JO (1899) Notes on a Collection
of Fishes from the Rivers of Mexico. Bull US
Fish Comm 19: 115-147.
MacBeath TC (1991) Zebras in Mexiko. DATZ
44:305-307.
Meek SE (1904) The Fresh-Water Fishes of Mexico
North of the Isthmus of Tehuantepec. Publ Field
Columb Mus, Zool Ser 5:1-252.
Stawikowski R, Werner U (1998) Die Buntbarsche
Amerikas, Bd 1, Stuttgart, 540 sidor.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
13
Centralamerikanska ciklider
Cryptoheros nanoluteus
Text och foto: Joakim Asterhed "Banderad"
C
ryptoheros-arterna har lockat mig sedan jag
startade med ciklider från Centralamerika.
De tillhör de minsta cikliderna från Mellanamerika och min erfarenhet är att de är extremt bra
yngelvårdare. Många av dessa arter fungerar utan
särskilt många problem i ett sällskapsakvarium
med inte allt för små arter. Liksom andra ciklider
från Centralamerika vallar de runt sina små yngel
i karet och gör då utfall mot fiskar som kommer
alltför nära, men det är sällan dessa andra fiskar
kommer till skada om inte akvariet är för litet.
Mina Cryptoherosar har jag haft tillsammans med
olika former av svärdbärare i akvarium strax över
metern. Arter som exempelvis Cryptoheros sajica
och Cryptoheros cutteri går dessutom att hålla
med inte allt för aggressiva mellanstora ciklider
som exempelvis Thorichthysar. Arten jag tänkte
berätta om nedan är dock ett undantag, den är den
minsta arten i sitt släkte och gör sig bäst som den
dominerande arten i sitt akvarium.
Cryptoheros nanoluteus, hane.
En juvel
Första gången jag såg Cryptoheros nanoluteus var på Akvarielagret
uppe i huvudstaden. Jag var redan då sugen på att inhandla denna
vackra fisk, men faktorer som platsbrist och att jag faktiskt ”bara”
hade tänkt komma hem med några svärdbärare gjorde att jag lät
bli. Denna gula, vackra skapelse fick dock fäste i min hjärna och
jag började läsa lite om arten. När jag något halvår senare fick
chansen tvekade jag inte; en bekant nere i Skåneland skulle göra
sig av med sina fullvuxna fiskar som hade lekt flera gånger. Dock
hade fiskarna aldrig fått frisimmande yngel på grund av lite hetsigt
sällskap. Det föll sig till och med så att jag redan hade en Skåneresa
inplanerad på grund av en sedan länge bokad Danmarkstur till
Neonfisken i Köpenhamn.
Det där med lite för tufft sällskap…
Även denna gång hade jag lite för tjockt med fisk hemma, vilket
gjorde att de till en början fick gå tillsammans med små Thorichthys
pasionis ”Laguna Catazaja”. Trots att Thorichthysarna var endast
runt 4 cm stora, och nanoluteusarna fullvuxna lekpar förblev
mina nya tillskott mörka i färgen och ganska skygga. Jag visste
att jag hade några kar till på ingång och bestämde då att ett av
dessa skulle vigas till dessa fiskar. Sagt och gjort; när jag fick hem
den nya ställningen satte jag mina nya juveler tillsammans med
några små egenodlade Xiphophorus clemenciae i ett akvarium
med måtten 108 x 45 x 47 cm. Som inredning la jag ner ett antal
rötter, en sten och lite grönsaker. Till saken hör att dessa ciklider
inte ens rör mjukbladiga växter som svärdsplantor ens vid lek.
Efter tre till fyra dagar började utfärgade fiskar visa upp sig från
sin allra bästa sida och redan efter några veckor tryckte en av
honorna under en rot medan hanen hade fullt upp med att jaga
bort sina artfränder från reviret…
14
Cryptoheros nanoluteus, hona.
Lek på lek på lek
När Cryptoherosar väl har lekt en gång, då lär de leka hyfsat snart
igen. Min hona kom efter någon vecka fram med en skock yngel
på 30 till 40 små individer. Denna skock vallade hon runt på sant
Cryptoherosmanér över ungefär halva akvariet samtidigt som
hon visade upp färger som enligt min mening hamnar absolut
överst bland olika ciklidarters färgprakter. Efter en dryg vecka
som frisimmande (jag ville njuta några dagar extra av färgerna)
befriade jag henne från de små och satte dem i ett eget kar. Det
dröjde dock inte många veckor innan det var dags igen, och
denna gång lät jag ynglen gå kvar hos paret. Så här har det hållit
på sedan dess, och om paret inte vallar yngel, fläktar de ägg eller
förbereder lek. Detta gör att de alltid är extremt fina och för alla
som uppskattar små centralare rekommenderar jag verkligen dessa
fiskar. Glöm dock inte att de behöver lugn och ro för att kunna
visa sig från den sida vi vill se dem.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Föreningsinformation
Diskuschampionat och ciklidstämma
Malmö 4 till 6 april 2014
Text och Foto Kaj Persson ”kaj.p”
A
llt sedan vårt första championat på Fjärilshuset i Stockholm har tankar funnits på att
ordna ett större akvaristiskt event i Sverige
liknande dem som anordnas ute i Europa.
Då vi är några diskusentusiaster som regelbundet besöker de
mässor som anordnas i bland annat Tyskland, England, Polen,
Holland, Italien med flera länder har suget vuxit att anordna något
liknande på hemmaplan.
Och efter succén i Malmö ihop med Malmö Akvarieförening och
den internationella responsen som kom efteråt var det bara att köra.
Men till skillnad från de två förra championaten inte som gästutställare utan som huvudarrangör, detta för att bibehålla visionen.
Att det blev Malmö igen berodde till sist på att vi fick ett bra pris
på Baltiska hallen samt det överlägset bästa geografiska läget för
internationella gäster.
I dagsläget är det klart med Diskuschampionatet som kommer att
omfatta cirka 100 kar.
KM i diskusfisk, där ett 25-tal medlemmar i NDSs köper tolv
ungfiskar från Diskuszucht Stendker till ett subventionerat pris
med syfte att ställa upp dem i en grupp på fyra fiskar. I dagsläget
är cirka hälften av deltagarna kvar.
Det kommer att ordnas ett räkchampionat av Andreas Keller och
Janne på Ebishop.se.
Malmö Akvarieförening kommer att ha en nanoutställning i sin
monter samt troligen bjuda på lite till.
Även andra föreningar kommer att presentera sig i montrar. Utöver
MAF är så klart NCS klara, men även Göteborgs Ciklidgrupp,
Danska diskusforumet, Guppysällskapet, rovfisk.se och SARF
med flera.
En hel del företag, både svenska och utländska, kommer också att
sätta upp montrar där man kan shoppa loss akvaristiska prylar.
Förhoppningsvis kommer också några producenter att nappa och
vissa upp sina produkter.
Hans Evers är redaktör för tidskriften Amazonas och har som
specialintresse malar (Corydoras) men det finns inget som hindrar
honom att tala om annat. Han har gjort otaliga resor världen över
och fångat all möjlig fisk.
Steve Chester jobbar på The Blue Planet i Liverpool. Han är med
andra ord en proffsakvarist med specialintresse för dvärgciklider.
Han kommer att bjuda på två intressanta föredrag.
Thomas Andersen kommer från Århus och har Tanganyika som
specialintresse. Han föreläser runt om i Europa. Thomas har specialiserat sig på tanganyikaciklider. Han har under de senaste sex
till sju åren varit speciellt intresserad av de arter av Xenotilapia,
som förekommer i djupvatten, och andra bottenlevande arter som
Trematocara, Bathybates och olika limnochromines.
Bosse Quiding kommer med ett helt färskt reseföredrag från
oktober 2013 då några av oss gjorde en fångstresa till Tapajos,
Nhamunda och Lake Guariba i Amazonas.
Janne Johansson, mer känd som räkJanne, kommer givetvis att
erbjuda räkentusiasterna sitt.
När det gäller fördrag faller det sig lite naturligt att det blir en
sydamerikavinkling då det är diskusfolk som är arrangörer, men
bredd kommer också att erbjudas.
En utförligare presentation av våra föredragshållare och programmet kommer att publiceras i sin helhet på www.akvariehelg.se
och på www.ndss.se
Bland inbjudna föreläsare som tackat ja finns:
Felipe Cantera som bott i Malmö men som nu utgår från Uruguay
där han idag anordnar fångstresor. Felipe är en flitig föreläsare
runt om i Europa men han har aldrig hållit föredrag i Sverige,
mycket beroende på att Felipes säsong i Uruguay sammanfallit
med ciklidstämman. Felipe kommer också att ha med sig en del
mycket speciell fisk till utställningen.
På www.ndss.se kan man också redan nu boka hotellpaket under
bokningssystem i högermarginalen.
Så väl mött i Malmö
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
15
Föreningsinformation
Nordens största akvarieträff under 2014
Ciklidstämman kommer att arrangeras i Malmö. Det blir inte
bara en mängd spännande föredrag utan det kommer också att
bjudas på en massa utställningar arrangerade av diverse klubbar
och forum, samt en aquascapingtävling, Ebishop.se räkchampionat samt Nordiska diskussällskapets championat.
Allt detta kommer man att kunna delta i för en mycket låg
avgift.
Tid: 4/4 – 6/4 2014
Plats: Gamla Isstadion, Eric Perssons väg, Malmö
Boende: Mercure Hotel, Stadiongatan 21, Malmö
Arrangör: Nordiska Diskussällskapet
Pris
Paket 1: Enkelrum med frukost.
Paket 1A – fredag - söndag: Hotell enkelrum, 2 middagar, 1
lunch, fika, entré 2 dagar 2 100:Paket 1B – lördag - söndag: Hotell enkelrum, 1 middag, 1
lunch, fika, entré 1 dag 1 400:Paket 2: Dubbelrum med frukost.
Priserna är per person, båda måste anmäla sig på www.ndss.se/
shop
Paket 2A – fredag - söndag: Hotell dubbelrum, 2 middagar, 1
lunch, fika, entré 2 dagar 1 650:Paket 2B – lördag - söndag: Hotell dubbelrum, middag lördag, 1
lunch, fika, entré 1 dag 1 150:Singelpriser:
Mingelkväll med buffé: Dagsentré mässan: Dagsentré mässan (barn 5-12 år) Helgentré mässan: Dagsentré föredrag Helgentré föredrag (gäller ej fredagen)
150:100:40:150:-
Lördag 5/4
08:30 Registreringen öppnar
09:00 Inledning
09:20 Steve Chester: Apistogramma (keeping and breeding)
10:00 Fika
10:30 Valbara föredrag
a: Thomas Andersson "Deep water cichlids from Lake
Tanganyika”. Part 1 - Limnochromines b: Räkföredrag
11:10 rast
11:30 Bosse Quiding: Rio Nhamunda och Lake Guariba
12:30 Lunch
13:30 Felipe Cantera: Fångstresa i Uruguay
14:30 Christian Brams: Aquascaping workshop
15:00 Paus
15:30 Hans Evers: The Brazilian Shield: Hotspot for fish diversity
16:30 NCS informerar
17:00 NCS/SARFS Årsmöte
19:00 Middagsbankett med dyringlotteri
20:00 Utmärkelser
Söndag 6/4
09:15-10:15 Thomas Andersen: "Deep water cichlids from
Lake Tanganyika” Part 2 - Xenotilapia
10:30 Valbara föredrag
a: Steve Chester: Dwarfcichlids
b: Diskusföredrag
c: Christian Brams – Aquascaping workshop
11:30 Fika
11:50 Felipe Cantera: Gymnogeophagus land
13:00 Avslutning med lotteridragning
14:00 Prisutdelning Championatet
Med reservation av programändringar
Försäljning
För företag och privatpersoner som vill ha ett bord eller en
monterplats att sälja vid går det också bra att boka på www.
ndss.se/shop Ett bord för en privatperson kostar från 500:- för
hela helgen! För företag har vi platser från 1 000:- till 3 000:-.
För 3 000:- får man en 6 meter lång monterplats! Alla som
säljer måste följa rådande lagar och i synnerhet bör man ta en
titt på jordbruksverkets L80-regler!
125:200:-
Lördag kväll – Middagsbankett 200:Dyringlotteriet hålls under kvällen
Anmälan: Sker på www.ndss.se/shop. Efter anmälan får du en
kod som du skall använda vid inbetalning till vårt postgirokonto.
OBSERVERA att deltagarantalet kommer att vara begränsat
under Akvariehelgen och därför är det nödvändigt med föranmälan.
Vid frågor kontakta oss på mail [email protected]
Alla akvarieintresserade hälsas välkomna till 2014 års akvariehögtid.
16
Fredag 4/4
19.00 Samling i hotellobbyn
20.30 Buffé i mässhallen
21.00 Hans Evers: All around the world... for fish!
Reklam
För den som vill synas går det att köpa reklamplatser vid
diskusutställningen. För endast 500:- får du reklam ovanför,
under och som bakgrund på ett utställningsakvarium. Som
tack för bidraget kommer vi att skicka dig/ditt företag en bild
på fisken i ditt akvarium och en bild på championatvinnaren!
Självklart med din logga på båda bilderna! Reklamplatser går
att boka på www.ndss.se/shop. Det finns ett begränsat antal
reklamplatser!
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
17
Sydamerikanska ciklider
Kasta sten i glashus?
Erfarenheter av Tahuantinsuyoa macantzatza
Text och foto: David Rejdemyhr om inte annat anges
F
isken som kanske är mest
känd för sitt svåruttalade
namn har även en del annat
spännande i repertoaren som
gör den bekant för många SAintresserade. Dess beryktade
beteende att lägga rom på ett löv
som den sedan flyttar runt för att
skydda mot potentiella fiender
var det som lockade mig till att
skaffa en liten grupp. Enklare är
då kanske ändå att uttala handelsnamnet, inkastenciklid. Och
vem har sagt att stenar inte hör
hemma i ett glashus?
Varför Tahuantinsuyoa?
Jag fastnade för Tahuantinsuyoa efter att
ha sett den på Akvarielagret i ett läge då
jag inte hade plats. Jag reagerande på dess
utseende då den har en väldigt kilformad
kropp med kraftig mun som ger ett intryck
av att ha starka käkar. Färgen var inte så
imponerande med sin ljusgrå grundton och
svaga ränder över kroppen. De exemplar
jag då såg i butiken hade heller inga framträdande maskmarkeringar på huvudet och
således inget anmärkningsvärt alls kan
man tycka. Det är i och för sig inget som
håller tillbaka mig då jag ändå inte kunde
glömma denna fisk utan några månader
senare när ytterligare ett akvarium införskaffats åkte jag raskt till affären för att
se om den var kvar. Dock var den inte det
men inte för att någon köpt dem utan för
att hanen jagat ihjäl honan. Det fick mig
att fundera på hur pass aggressiv arten
var. Nåja, jag höll ögonen öppna och ett år
senare hade en sändning av vildfångade
kommit in till flertalet butiker i landet.
Glad i hågen gav jag mig genast iväg för
att skaffa en liten grupp.
Inköpet
Med aggressiviteten i åtanke hade jag
iordningställt ett 430 liters akvarium med
Guianacara geayi samt Crenicichla regani
som kompanjoner. Ett stort akvarium som
inte var för glest befolkat var tanken. Gott
om gömställen och ett rejält förarbete
för att skapa minst två revir i områden
som mina Guianacaras inte tagit upp. Jag
brukar aldrig skaffa så stora grupper som
ofta rekommenderas och nöjde mig med
fyra fiskar. Jag tillsammans med personal
i butiken försöka träffa rätt så att det blev
2+2. De var vildfångade från Peru, men
exakt från vilken flod var inte känt och
jag har inte lyckats utröna i mer detalj var
de var fångade. Väl hemma var det bara
att koppa in dem och nu började min tid
med denna fisk som ständigt växte i hur
jag betraktade dem. Bara vackrare och
vackrare ju längre tiden gick.
I vilka biotoper lever T. macantzatza
Arten återfinns i en del klarvattenfloder i
Hanne som visar upp sig.
18
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Honan är mest aktiv vad gäller flyttande av löv.
Lek på eklöv.
Paret flyttar lövet med ägg till ett lugnare område.
Lek på eklöv.
Peru både på högre höjd och längre ned i
floderna. Jag har ofta läst att de återfinns
i strömmande vatten, men då jag talat
med personer (en kollega till mig) som
är uppväxt i området och känner till just
denna fisk (kul historia även det för övrigt)
berättar han att han som liten ofta snorklade och tittade på när de hade yngelstim.
Som så många andra arter letar de sig då
till lugna områden där flödet på vattnet är
obefintligt. Han kunde heller inte påminna
sig att han hade fångat denna fisk i annat
än lugna vattendrag. Andra arter fiskade
han dock i strömmarna. Det roliga i en
del av hans berättelser är att han lyfter
fram precis samma saker som jag själv
såg i motsvarade biotoper då jag som liten
spanade på abborrar och sikar i Tuvattnet
i norra Jämtland. Erik Åhlander lyfter ofta
fram just detta att det ofta ser ut precis som
i vilken svensk sjö som helst.
Vad äter de då?
Av vad jag har kunnat läsa mig till och
vad som fungerar för mig tycks de vara
väldigt förtjusta i mysis, larver, mindre
insekter men även grönfoder. De är dock
väldigt ointresserade av krossade gröna
www.ciklid.org
ärtor. I allmänhet var de väldigt okräsna
matvrak som åt det mesta mat som jag
kunde erbjuda. Daggmaskar, pellets av
olika slag, med fördel de som sjunker då
de i mitt fall sällan eller aldrig åt från ytan.
Flingfoder gick ned utmärkt.
Beteende i akvarium
Det är mest i detta område jag har funnit
många spännande stunder framför akvariet
och också fått kunskap hur just mina fiskar
betett sig som kanske kan vara värdefullt
även för andra som är nyfiken på arten.
Många sydamerikanska ciklider kan ha en
viss fientlighet mot andra individer inom
arten men avsevärt mindre aggression mot
andra arter förutom då de har frisimmande
yngel. För T. macantzatza vill jag hävda att
den är aggressivare än de flesta SA arter jag
haft, även mot andra arter och det oavsett
om lek sker eller frisimmande yngel finns i
akvariet. Inte ovanligt är att se många arter
göra kortare utfall mot andra fiskar, här
skiljer sig denna art genom att jaga andra
arter långt genom hela akvariet, inte sällan
fram och tillbaka över hela ytan. Detta
noterade jag med viss förvåning många
gånger även i akvariet då alla fiskar och
arter var inkörda och oförändrade under
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
lång tid. Jag höll mina hela tiden i ett 430
liters akvarium som var 120 cm långt.
Jag skaffade som nämnts fyra exemplar
och det visade sig turligt nog vara två par
som snabbt hittade varandra. Givetvis hade
jag inrett akvariet med många gömställen
i form av både rötter och stenar. Dessutom
mängder med eklöv som jag placerade
utspritt i akvariet. Med spänd förväntan
började jag studera vad som skulle hända
och de var inte svårlekta. Redan efter några
dagar hade första leken skett och precis
som man kan läsa lade honan ägg på ett
löv som omedelbart befruktades av hanen.
Själva äggläggandet tog några timmar, upp
till en dag! Därefter var min förväntan att
de skulle flytta runt lövet för att hålla det
undan eventuella hot i akvariet, men istället vände de, vanligtvis hannen, snabbt på
lövet och placerade det upp och ned med
äggen nedåt. Därefter täcktes det delvis
av sand och paret höll ett visst avstånd till
lövet för att (kanske) inte dra uppmärksamhet till det. Otrevlig som jag är testade jag
några gånger att vända lövet och då kunde
det hända att de flyttade lövet till en mer
avsides plats innan det åter vändes och
täcktes smått av lite sand.
19
Hanne som visar upp sig.
Vildfångat par, hona överst.
Dominant gäspande hanne.
Hona.
Jag fick frisimmande på första leken och
därefter ny lek var tredje vecka mer eller
mindre. Med tiden noterade jag ett annat
beteende som var väldigt intressant. Hanen
tycktes inte särskilt trogen sin hona utan
förberedde leken genom att samla löv i
hela akvariet och byggde en redig hög i
”sitt” område, den andre hannen gjorde
motsvarande på sin del. I mitt fall var en
av hannarna avsevärt mer framgångsrik
och samlade fler löv än den andre och båda
honorna visade intresse för hans hög. Det
vill säga inte heller honan var speciellt
monogam. Den hona som inte fick leka,
eller om det nu var tvärtom, etablerade
snabbt och odramatiskt partnerskap med
den överblivne hanen och även de lekte.
Dock lekte det dominanta ”paret” mycket
mer frekvent.
Som ni kanske känner till är arten munruvare. Så snart ynglen kläckts och lång tid
framöver var det ett ständigt insamlande
av ynglen i munnen vid minsta hot. På vår
hemsida finns några fina filmer på detta
beteende, tagna av Uffe Lindström.
Ett annat tydligt beteende jag observerade
var att paren så länge de hade yngel eller
lekte hade ställningskrig mot det andra
paret med få utfall men de gick parvis
20
fram för att hålla det andra paret undan
från deras revir. Nu kom det sig att jag
sålde ena paret och det var i min mening
ett stort misstag. En hel del beteenden
gick jag därmed miste om. Lövsamlandet
i konkurrerande högar uteblev. Även dessa
ställningskrig uteblev och istället ökade
hanens aggressioner mot honan så pass
efter lek att han ofta stod ensam med yngelvården och honan fick gömma sig i andra
delen av akvariet. Jag upplevde också att
de färgade ut avsevärt bättre då de var två
par. Kanske ändå konkurrensen är något
positivt för oss betraktare åtminstone.
men de är väl värda att leta efter då det är
så mycket roligare med flera par istället för
en ensam hanne med många honor eller
vice versa. Inred också gärna akvariet med
löv av olika storlek, tunna grenar eller små
kottar som hanen gärna flyttar omkring för
att skryta för tjejerna i akvariet.
En art jag varmt rekommenderar som
ständigt överraskade mig!
Rekommendationer
Jag rekommenderar alltid att skaffa minst
två par av arten och det går förhållandevis
enkelt att se skillnad på könen då hanen
är avsevärt större, har mer utmejslade
färger på linjeringarna i ansiktet och har
färggrannare fenor. Hanen bildar också en
liten pannpuckel med tiden, åtminstone i
det fall då jag hade två par. Andra jag läst
om har haft arten länge där hanen inte alls
haft samma pannpuckel. Denna puckel är
verkligen inte starkt utmärkande men med
honan intill ser man det tydligt. Hanen har
också mer gnistrande fjäll över hela kroppen. Många av dessa skillnader mellan
könen kan ta tid att se hos en fisk i butik
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Föreningsinformation
Några ord från ordföranden
Text: Joakim Asterhed ”Banderad”
Hösten/vintern är för mig en tid när jag
ger mig ut på diverse akvaristiska äventyr
tillsammans med vänner och blivande
sådana som också är djupt nere i denna
fantastiska hobby. Höstens stora event för
min del var ett besök på Unimati i Randers,
Danmark som bjöd på en härlig upplevelse
med många ciklider från Central- och
Sydamerika att välja på. Mer om denna
www.ciklid.org
Foto: Pia Johansson
T
iden går snabbt när man
har roligt. Nu sitter jag här
igen och försöker författa
några väl valda ord till årets sista
Ciklidblad. Senast låg jag i hängmattan och funderade igenom
denna spalt, nu har vi precis tagit
oss igenom den första riktiga
höst-/vinterstormen på några
år. I det lilla samhälle jag bor i
var vi dock bara strömlösa i 30
minuter, vilket jag är tacksam för
eftersom grannsamhället tre kilometer bort saknade ström i tolv
timmar. De problem vi upplever i
samband med naturens nycker är
dock futtiga om man jämför med
naturkatastrofer i andra delar
av världen som tragiskt nog har
varit aktuellt nu i dagarna (när
detta skrivs).
Hypsophrys nematopus.
resa kommer förmodligen i nästa nummer
genom en artikel av en premiärförfattare...
Om två veckor från skrivande stund är
det dags för den årliga fiskauktionen i
Göteborg som arrangeras av Göteborg
Ciklidgrupp. Detta event ska jag definitivt
inte missa i år. Vilka akvaristiska utflykter
ger ni andra medlemmar er ut på? Skriv
gärna en artikel om era utflykter!
Apropå tid som förflyter snabbt är det när
du håller detta nummer av Ciklidbladet
i din hand mindre än fyra månader kvar
till det stora Diskuschampionatet i Malmö
med bland annat integrerad Ciklidstämma.
Jag är otroligt laddad och jag hoppas att så
många som möjligt tar sig dit och pratar
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
lite med oss i styrelsen, och givetvis med
varandra. Liksom jag var inne på ovan är
det i alla fall för mig lite av grejen med den
här hobbyn. Jag är verkligen laddad inför
denna helg, och tror att detta lite annorlunda upplägg kommer att bli en succé.
Glöm nu inte att njuta under den eventuella
julledigheten, och köp gärna något extra
gott levande- eller frysfoder till era ciklider
till julafton.
En god jul och ett gott slut på 2013 önskar
er ordförande
Joakim Asterhed
Ordförande
21
Föreningsinformation
Fototävling
Text: Pia Johansson "PiaJo"
N
u när mörkret har kommit
in på husknutarna har
det ökat med bidrag till
fototävlingen, kan det bero på att
man tillbringar mer tid i inomhus
och framför sina akvarium? Det
tror jag i alla fall!
Har lite att berätta om förändringarna i
fototävling 2014, det kommer att bli ett
par spännande nyheter. Men först har vi
månadstävlingarnas resultat som skall
redovisas.
Först ut är augusti, där var vinnaren Göran
Åstebro foto på ett lekande Tropheus-par
med det passande namnet ” Lekande
troffar” .
Tvåan i denna omgången var Ove Planstedt
med bidrag ”Cichlasoma pearsei” och
trean Tomas med bidrag ”Paret”.
22
Sen var det dags för september och höstens
tematävling med temat ”Födointag” , här
ville jag se bilder som illustrerar fiskars
födointag på något sätt och det vinnande
bidraget blev Jan Hommel med bidraget
”Algeæder”, ett härligt foto på en Eretmodus marksmithi som äter alger.
Månadens tvåa blev Rolf Dahl med fotot
”Mygglarver” som titeln säger är det en
Apistogramma som äter mygglarver.
Jacek Jackiewicz kom på en tredje plats
med ”Krill-kaka”.
Oktober månad innebar 18 tävlingsbidrag,
mycket roligt!
Orange” och på tredje plats kom Göran
Åstebro med bidraget ”porträtt”.
November hade ett valfritt tema och det
var 16 bidrag som slogs om pallplatserna i
årets sista månadstävling.
Den som blev vinnaren denna månaden är
Göran Åstebro med det fina fotot ”Jag är
en Hästnos”
På andra plats kom Lars Thieme med bidraget ”Staredown” och på sista pallplatsen
kom Stefan Sjöberg med "Lamprologus
ocellatus gold".
Stort grattis till alla er som var med och
fajtades i årets tävling!
Johan Falkborn med bidraget ”karamelltroffen” blev det vinnande bidraget, tätt
följt av tvåan som blev Stefan Sjöberg med
bidraget ” Eretmodus cyanostictus Kigoma
Vinnare augusti.
Vinnare oktober.
Vinnare september.
Vinnare november.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Andraplats augusti.
Andraplats september.
Andraplats oktober.
Tredjeplats augusti.
Trejdeplats september
Tredjeplats oktober.
Andraplats november.
Tredjeplats november.
Nyheter för Fototävling 2014!
Först och främst kommer det att vara helt nytt sätt att kora ” Årets fotograf” . För
att få fram detta kommer varje fotografs medelbetyg att räknas ihop under tävlingarna januari till november och den fotograf som har högst medelbetyg efter sista
månadstävlingen för året kommer att vara årets fotograf.
Detta kommer att redovisas löpande under året för att hålla spänningen uppe.
Jag personligen tycker att detta kommer att vara en mycket spännande nyhet som
förhoppningsvis kommer att tas emot med glada miner och leder till att fler känner
att de vill skicka in bidrag för att kämpa om pallplatserna i ”Årets fotograf 2014”!
Det kommer även att komma lite nya teman, samma månader som innan, men
med nya enkla teman för att kunna locka fler till dessa tävlingar då antalet bidrag
brukar sjunka när det är temaomgångar.
Priset ”Årets foto” kommer att delas ut på samma sätt som tidigare, där kommer
det inte att blir några förändringar vad jag vet i nuläget.
www.cichlidnews.com
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
23
Resereportage
Malawiresan 2012
Text och foto: Magnus Sandberg ”Mankan”
Mattias och jag möter en krokodil i vatttnet. Så här såg vi ut då.
D
et var med
en euforisk
känsla jag
gick och la mig
den kvällen, efter
ett samtal från min
tyska vän Mattias Koch. Han
frågade om jag ville följa med på
en resa till Malawi. Det var vi två
och fem andra ciklidnördar som
skulle dyka i nationalparken i den
södra delen av Malawisjön. Efter
samråd med min fantastiskt förstående fru var det ingen tvekan.
Klart jag skulle resa.
Vi f lög med Ethiopian Airways från
Frankfurt, mellanlandade i Addis Abeba
och efter ett kort stopp i Congo gick flyget
till Malawis huvudstad Lilongwe. Där
hämtades vi av Red Zebra Lodges chaufför
Andersson, som tog oss den sista biten till
Kambiri Point. Kambiri Point ligger vid
stranden av Malawisjön och det var här
numera avlidne Stuart Grant byggde upp
26
sin fångststation och sin lodgeverksamhet.
Allting drivs numera av hans fru Esther
Grant och hennes son David. Stuart ligger
begravd vid stranden med utsikt mot ön
Namalenje.
På ankomstdagen installerade vi oss
i rummen. Standarden är mycket bra.
Fungerande vatten, fläkt och myggnät. Vad
mer behöver man? Vi träffades därefter
i baren för att gå igenom planen för de
kommande fjorton dagarna. Mike (Red
Zebra Lodges bartender), serverade oss
kalla ”green” (Carlsberg Hof) och alla
blev mycket nöjda. Det fanns två varianter
av upplägg. Ett för dem som ville dyka i
fjorton dagar och ett upplägg för dem som
ville bryta av med en landtripp i tre dagar.
Landtrippen skulle besöka Zombaplatån
och Shire nationalpark. Jag bestämde mig
för att en landtripp på tre dagar skulle vara
kul. Vi hade givetvis fått mail tidigare och
kunnat ta del av alternativen. Andreas
Spreinat och Ralph Kete är organisatörer
av tysk modell.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
Dag två var det dags för dykning. Vi åkte
båt en timme söderut och kom till ön
Nakombe. Nakombe är en av tre öar som
ligger mycket nära varandra. De andra två
är mer kända bland akvarister, nämligen
Maleri Island och Nakantenga Island. Alla
öarna ligger i nationalparken och man får
numera inte fånga några ciklider där. Vi
gjorde bara ett dyk och jag hade inte med
någon kamera men sikten var fantastisk
och jag såg mycket mbunas. Jag kan nämna
att Labeotropheus trewavasae var ”red top
typ” där, samma som vid Maleri Island. Jag
såg också en Labeotropheus fuelleborni
Marmelade Cat där. Det visade sig att det
var den enda L. fuelleborni MC jag skulle
se på hela resan. Den hade vit botten
med blå prickar och jag såg den alldeles i
strandkanten på 50 cm djup.
Dag tre skulle vi lämna Red Zebra Lodge
för ett tag. Vi åkte båt i ungefär två timmar
söderut till Mumbo Island där vi skulle
göra vårt första dyk. Därefter skulle vi
åka ytterligare 30 minuter och göra det
andra dyket i närheten av Otter Point, för
www.ciklid.org
Hela gänget.
att sedan ta oss den sista korta biten till
Cape Mclear. Där skulle vi bo i tre nätter på
Cape Mclear Lodge. En mycket bra lodge
ägd av två fransyskor. Den ligger precis på
stranden med utsikt mot Thumbi West. Det
fanns till och med luftkonditionering på
rummen. Mumbo Island var en fantastisk
ö. Det fanns en paradislodge där. Det var
som träkojor som låg på klipporna ner
mot vattnet, förmodligen ingen el men
ett otroligt romantiskt ställe med en egen
strand. Perfekt att åka på smekmånad
till. Dyket var fantastiskt. Vattnet var
k ristallklar t och jag såg så mycket
fina fiskar. Labeotropheus trewavasae
var helt isblå här. Fantastiskt ren och
klar i färgen. Jag såg några OB-honor.
OB-honor är mycket sällsynta. Har man
som odlare lyckats komma över några
vilda Labeotropheusar med tillhörande
OB-honor som ger rätt avkomma ska
man vara rädd om avelsdjuren. För man
vet aldrig vad man får om man vill
komplettera. Det är inget grossister
eller butiker kan råda över. Det är helt
enkelt så att har de inte rätt OB-honor på
www.ciklid.org
fångststationen packas det några andra. Det
är ”Africa style”och inget att göra något åt.
Labeotropheus fuelleborni var också isblå
med inslag av orange i stjärtfena och bak i
anal och ryggfena. Otroligt snygg liknande
den som fångas vid Eccles Reef. Här får
den inte fångas för att Mumbo Island också
hör till nationalparken. Det fanns även en
snygg Petrotilapia som var helt ljusblå
med inslag av svart och gult i fenorna. Den
Copadichromis cyaneus som fanns här
var mycket vacker. Den var mörkblå med
vit bläs. Det var många stora stenar under
vattnet och i kanten mot djupet gick det
många helt utfärgade hannar och vaktade
sina revir. Tittade man sedan upp mot
frivattnet såg man hundratals honor i stora
stim. De var dock mycket mindre, kanske 6
till 7 centimeter, medan hannarna var 10+.
Från släktet Melanochromis fanns det både
klassikern M. auratus och vermivorus. Jag
såg en snygg Pseudotropheus elongatus
som jag tror är den som förr kallades
Pseudotropheus sp. "elongatus slim". Det
fanns också en Protomelas som var mycket
blå utan inslag av gult eller rött. Man kunde
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
simma in i laguner mellan stenarna och
hitta områden med Vallisneria, en variant
som var upp till 15 cm hög. Där såg jag
bland annat Mylochromis mola. Alla
mylochromisar är mycket vackra och får
oförskämt liten plats i våra skandinaviska
ciklidakvarier. En av anledningarna är
givetvis att det tar lång tid innan de färgar.
Det fanns givetvis rovfiskar också, till
exempel Tyrannochromis nigriventer
och Dimidiochromis kivingi. Otopharynx
lithobates white finns här, dock är de
inte talrika. Jag såg endast några få men
lyckades inte fotografera dem.
Nästa dyk skulle bli i närheten av Otter
Point. Vi åkte förbi Otter Point och
fortsatte i en kvart. Där kom vi till
Msaka. Vinden hade legat på, så sikten
var inte optimal. Men vi var alla sugna
på framför allt Aulonocara jacofreibergi.
Jag hittade två helt utfärgade hannar i
en stor grotta. De var fantastiska. Jag
såg en superfin Tropheops tropheops
(Tropheops microstoma). En utfärgad
hanne som försvarade en 4 kvadratmeter
27
Lodge Mumbo Island.
Copadichromis cyaneus, Mumbo Island.
28
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
stor klippa. Han spelade för honorna och
jagade iväg alla andra fiskar. Andreas
Spreinat berättade att den tropheopsen
bara fanns i det här området och inte
existerade någon annanstans i sjön. En
otroligt snygg hanne, förtjänar mer plats
i våra akvarier. Anledningen till att de
inte blivit populära är förmodligen de grå
honorna och att de outfärgade hanarna är
mycket grå. Jag såg också Pseudotropheus
williamsi, Nimbochromis polystigma, L.
fuelleborni med mera. Här växte också en
låg Vallisneria, endast fem till tio cm hög.
Nästa dag skulle vi börja med att dyka
vid Thumbi West. Thumbi West ligger
bara 15 minuter med båt från Cape
Mclear. Vinden låg perfekt, så vattnet var
kristallklart. En fantastisk dykplats. Vi
dök på den sidan av Thumbi West som
vetter mot Cape Mclear. Otroligt mycket
fisk. Vi såg fisk som inte hörde hemma
här. Till exempel Labidochromis gigas
och Aulonocara stuartgranti, Cobue.
Båda dessa arter har etablerat sig här
efter att de släppts ut från fångststationen
vid Cape Mclear. Aulonocaran har varit
mycket framgångsrik i konkurrensen
och är talrik. Den har spridit sig i hela
området och tryckt undan jacobfreibergin.
Fångststationen har inte varit i bruk på
många år. Såg också den klassiska black
and blue zebran, den ser ut precis som man
mindes den från förr. Här fanns en snygg
white top afra, en mörkblå Petrotilapia, M,
callainos (både blå och vita), P. elongatus
och T. tropheops med mera.
Labeotropheus fuelleborni, Mumbo Island
Nästa dyk var vid Dombwe Island efter
ungefär en halvtimmes tur med båten. Nu
hade vi inte tur med vinden och vattnet
var inte perfekt. Det som var speciellt med
den här dykplatsen var att det fanns mycket
ob-honor. De tillhörde en stor mörkblå
zebraart. Efter dyk två vid Dombwe Island
styrde vi fören mot Cape Mclear. Vi var
alla mycket nöjda med dagens båda dyk
och efter en ”decompression green” var
stämningen på topp. Vi åt på restaurangen
som är mycket trevlig och har utsökt mat.
Hela vårt gäng beställde oftast fisk. Reser
man i Afrika i närheten av Malawi- eller
Tanganyikasjön är fisk att rekommendera.
Oftast åt vi Oreochromis eller Kampango
(mal). Jag bad oftast om file´, säger man
inget får man en hel fisk. Jag är väl
förmodligen för svensk för att sitta och
pilla med händerna. Annars brukar just
händerna kallas ”african spoon”. Man blir
trött av dykning och även denna natt sov
jag som en stock.
Petrotilapia, L. fuelleborni och P. tropheops, Mumbo Island
Nu stod dyk vid Otter Point på programmet.
Vi var laddade till max. Otter Point ligger
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
29
högst 15 minuters båtfärd från vår lodge.
Vinden låg på, så sikten var inte optimal.
Dykplatsen i sig var mycket häftig med
massor av stora stenar. Stenarna var tre
till sju meter höga och bildade häftiga
passager att simma igenom. Vi hittade
givetvis Aulonocara jacobfreibergi och
konstaterade att de såg likadana ut som
vid Msaka.
Nu var det dags att förflytta oss söderut
i sjön. Efter ett rådslag bestämmer vi
oss för att hyra två minibussar för att ta
oss till Boadzulu. På så sätt slipper vi en
sju timmar lång båtfärd. Att åka båt på
Malawisjön kan vara fantastiskt vackert
och rofyllt. Men det kan också gå riktigt
hög sjö och på natten är det mörkt, mycket
mörkt. Robert och Dodo körde båten
till Boadzulu och vi tog minibussar. Vi
skulle bo två nätter på Andrews lodge i
Boadzulu. Även här visade det sig att vi
valt en bra lodge. Toalett, rinnande vatten,
myggnät och fläkt. Vädret var kanon, sjön
låg spegelblank när vi styrde båten mot
Boadzulu Island som var dagens första
dykplats. Det var mycket skarvar på ön
så det var ingen vegetation utan bara
klippor. Förväntningarna och frågorna var
många inför dyket. Det blev ett dyk som
jag alltid kommer att minnas. Jag skulle
dyka en stund med Mattias Koch. Mattias
har inget dykarcertifikat. Men ibland när
förhållandena var bra fick Mattias låna
min andra regulator. Vi skulle dyka i tio
minuter på grunt vatten innan jag simmade
bort till de andra och Mattias återgick
till att snorkla. Det var planen. Mattias
var först i och simmade in till stranden.
Därefter plumsade jag i och simmade
sedan bort till Mattias. Vi satt på en sten
vid stranden och fixade med regulatorerna.
Vi kom överens om att gå ner utmed botten
till högst sju meters djup och avbryta när vi
gjort av med 50 bar. Vi visste inte då att på
7,2 meters djup och tre minuters dykning
skulle vi få vårt livs chock. Vi hade följt
bottenkurvan stadigt neråt. Mattias hade
Labeotropheus trewavasae, Mumbo Island"
Vallisneria vid Mumbo Island
30
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
L. fuelleborni, Marleri Island
T. tropheops, Marleri Island
Petrotilapia av okänd sort, Marleri Island
L. trewavasae, Marleri Island
en tendens att flyta upp. Vi höll armkrok
och jag höll mig fast med andra armen i
en undervattensklippa. Sedan tecknade
jag till Mattias att ta en sten. När Mattias
famlar med ena handen för att ta upp en
sten ser jag att något rör sig bredvid mig
till vänster. Det första jag tänker är: Fy
faan vilken stor fisk! Jag vet inte om det
är när jag ser den välbekanta, läderaktiga
mönstringen på ryggen, eller när jag ser
benen och taggarna på svansen. Men när
jag ser Mattias ansikte, likblekt och fyllt
av skräck inser jag att det är bråttom upp
ur vattnet. Sedan går det snabbt. Vi simmar
upp till ytan och sätter full speed in mot
land. Vi når stranden och kastar oss upp på
varsin sten. Jag slet av mig dykpaketet och
höll det som en sköld framför mig. Vi skrek
till de andra i båten att inte gå i eftersom
det var en krokodil i vattnet. Tre dykare
hade redan hoppat i vattnet. Vi provade
vårt larm. Sätta på och stänga av motorn
på båten i snabb följd. Ingen reagerade. Vi
band fast dyklampor i rep och rodde efter
bubblorna med landstigningsbåten. Där
svingade vi lamporna och till slut fick vi
upp alla ur vattnet. Det var en chock av det
värre slaget. Jag tittade på dykdatorn och
noterade ett tre minuter långt dyk. Djup
7,2 meter, 29 grader varmt. Vi uppskattade
www.ciklid.org
krokodilens längd till tre meter eftersom
den var längre än klippan jag höll mig fast
i, som i sin tur var längre än jag. Den var så
pass stor att den med enkelhet hade kunnat
ta en av oss. Varför simmade den iväg?
Blev den rädd för bubblorna? Det är frågor
som kommer tillbaka till mig än idag och
man inser att det hade kunnat ta slut där.
Det blev inget mer dyk den dagen och det
pratades en hel del krokodil den kvällen.
Det konstigaste var att byborna kände till
att det fanns krokodiler ute på ön. Man
undrar ju varför de inte sa något trots att
vi pratade med dem om att vi skulle dyka
där. Erwin berättade om hur han var kvar
i vattnet med en krokodil i Mocambique
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
på förra årets expedition. Den krokodilen
simmade runt båten och spanade efter
honom efter att han kastat sig upp i båten.
Det är tydligen två ciklidturister som fallit
offer för krokodiler under alla år, en tysk
som blev tagen från en klippa utanför Liuli
Tanzania och en engelsk kvinna som blev
tagen när hon simmade vid Likoma Island.
Det var först när jag skulle somna den
kvällen som jag på allvar insåg vad som
kunde ha hänt.
Nästa dags första dyk var komiskt nog vid
Crocodile Rock och det andra vid Makokola
Reef. Jag var allt annat än avslappnad. När
vi närmade oss Crocodile Rock (vilket bara
31
32
En del av Stuarts enorma anläggning.
Fiskare i krokodilrikt vatten.
Skylt vid Liwonde.
Här pustar alla ut efter mötet med krokodilen vid Andrews lodge.
Crocodile Rock.
Krokodil på tallriken.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
T. tropheops och P. williamsi vid Msaka Otterpoint.
en klippa mitt i sjön) frågade jag Robert:
"Why this name? Any crocodiles here?"
"Oh no, no crocodile here!" Samma svar
som alltid. Men när man ser på Robert, hur
leendet täcker hela hans ansikte, formligen
strålar och så sjunger han fram det alla vill
höra: "No crocodiles!" Då brister det och
alla gapskrattar. Vi bestämde oss ändå att
vänta i båten och spana (man kunde se
runt ön). Robert sa, att om ingen krokodil
har kommit upp om 20 minuter finns det
ingen och det är safe. En krokodil kan bara
vara under vattnet i 20 minuter sedan
måste den andas, enligt Robert. Robert
är afrikan och har växt upp där det finns
krokodiler, så han vet, tänkte alla. Efter
20 minuter hade ingen krokodil synts till
så vi hoppade i vattnet. Jag nämnde detta
för min bror senare när jag kommit hem.
Niklas är en riktig googlare och det visade
sig att en krokodil kan vara under vattnet
i två timmar!!? Vi simmade runt hela
Crocodile rock. Djupet var bara fem meter
och det var sandbotten. Där såg jag för
första gången Pseudotropheus lanistocola,
snäcklekaren från Malawisjön. Tropheops
fanns i massor, såg dock ingen MC men
OB-honor fanns det. Jag såg också stora
www.ciklid.org
stim med Copadichromis borleyi, Kadango
red fin.
Makokola Reef är ett rev som ligger på
cirka fjorton meters djup. Man behöver
GPS-kordinater för att hitta det. När vi
hittat revet gick vi ner längs ankarlinan.
Det var strömt, ganska grumligt, men
häftiga klippformationer och massor av
fisk. Detta är det enda stället i sjön där
du kan se Ps. greshakei. Hannarna lyser
verkligen. De har en klarröd ryggfena och
en skinande ljusblå kropp. De är talrika och
det finns utfärgade hannar i varje skreva.
Även här finns samma Tropheops som vid
Crocodile rock.
vår guide. Krokodilerna har ökat i antal i
detta område sedan det blivit nationalpark.
Nästa dag anlände vi till Zomba. Zomba
var Malawis huvudstad fram till 1975. Där
finns flera universitet och man upplever
allting lite mera modernt. Staden ligger
nedanför Zombaplatån som är mycket
vacker. Vi åkte upp till hotellet på platån.
Därifrån fanns det guidade vandringleder.
Vi tog bara en kort vandring på några
timmar till ett vattenfall. Det fanns
heldagsturer också, då man gick ända upp
till toppen. Det fanns ett mycket fint hotell
högst upp på berget. Här fick man försvara
maten mot apor som hoppade ner från
träden och stal från borden.
Nu var det dags för vår landtripp. Jag och
Mattias Koch hakade på landgruppen. Vi
skulle övernatta en natt i Liwonde där vi
skulle åka på båtsafari. Den andra natten
skulle vi bo i Zomba. Vi skulle vandra på
Zombaplatån. Båtsafarin var kanonbra.
Man kom mycket nära djuren. Vi såg massor
av flodhästar, elefanter, vattenbufflar och
krokodiler på riktigt nära håll. Fågellivet
var också mycket rikt. I Liwonde hade
femton personer bara i år (1/1 2012 -15/9
2012) fallit offer för krokodiler, berättade
Vi åkte sedan med minibussen tillbaka
till Red Zebra Lodge. Nu skulle vi träffa
de andra. De hade dykt i området kring
Kadango och Chinyanqwesi. Nästa
dag skulle vi avsluta med ett dyk på
Nakantenga Island och Maleri Island.
Man var ju superladdad för dessa dyk.
Vi började vid Nakantenga. Vattnet var
kristallklart och det kryllade av fisk. Jag
blir euforisk när jag tänker på det. Alla
dessa red top zebra Classic. Runt varje
sten fanns det utfärgade hannar. Den är
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
33
Metriaclima zebra "red top", Nakatenga Island.
Klassisk zebra vid Thumbi West.
Foto: Andreas Spreinat
Aulonocara jakobfreibergi, Otter Point
mycket klarare och aningen ljusare i färgen
jämfört med dem jag såg vid Mpanga Rock
2011. Ryggfenan är verkligen röd. Såg
också en kanonfin fuelleborni. Ljusblå
botten med en gul fläck på sidan. Ursnygg!
Jag såg E. hertae, helt utfärgade hannar.
Jag såg T. macrostoma som ruvade och
Nimbochromis linni som jagade. Det var en
helt suverän dykplats! Nästa dyk på Maleri
Island var också fantastiskt. Här fanns
Labeotropheus trewavasae red top, den
klassiska. Här är den talrik och det finns
utfärgade hannar överallt. Jag ser också
en del OB-honor men ingen MC. Maleri
Island ligger endast 20 minuter med båten
ifrån Nakantenga och nu ser fuellebornin
helt annorlunda ut. Helt ljusblå utan det
gula på stjärten som fuellebornin vid
Mumbo Island har och utan den gula
fläcken som Nakantenga fuellebornin har
34
på kroppen. Kul att se att de finns tre helt
olika färgvarianter på ett förhållandevis
litet område. Det fanns även en snygg
Petrotilapia här. Hannarna är mörkblå med
gul strupe. Det är en stor mbuna med rykte
om sig som bråkstake i akvarium. Här i
naturen ”live” är de mycket vackra. Vi såg
givetvis också Aulonocara sp. "stuartgranti
maleri", den klassiska gula aulonocaran,
väldigt fin.
Dessa två dyk gjordes på samma dag.
Båda dyken gjordes i kristallklart vatten.
Dykupplevelsen att få se alla dessa
ciklidklassiker i sin hemmiljö är svår att
slå. Jag personligen uppskattar sötvatten
och 29 grader på 25 meters djup. Detta
innebär att man kan dyka i t-shirt och inte
behöver blyvikter. De flesta dyker givetvis
med någon typ av våtdräkt och lite bly.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
Sista kvällen hade David och Esther på Red
Zebra Lodge ordnat grillfest. Vi fick äta
grillad krokodil och det bjöds på livemusik.
En perfekt avslutning på den två veckor
långa resan.
Jag vill bara avsluta med att önska att alla
ciklidfantaster någon gång ska få uppleva
att dyka i Malawisjön och även denna
gång styr jag åter mot Sverige med många
upplevelser i bagaget.
Nästa safari till Afrika är nu planerad till
oktober 2014. Vi ska efter de obligatoriska
första dyken vid Maleri Island åka till
Nkatha Bay och sedan vidare till Likoma
Island och Chisumulue Island. Vi har också
tänkt vara några dagar vid Mbenji som
avslutning. Gissa om man längtar?
www.ciklid.org
Föreningsinformation
Min dotters val
Text och foto: Fundeborg Rodrigo ”Kawasa”
Ä
nda sen tiden då mina
barn Samuel och Isabella
var små spädbarn har de
fått sitta i sina babybjörnstolar
och gunga framför akvariet vi
hade i vardagsrummet. Det här
var otroligt fascinerande för dem,
märkte både jag och min fru,
båda följde med stor förundran
fiskarnas minsta rörelser när
de simmade runt. Ibland hände
det att de bara tystnade och när
vi gick fram för att titta till dem,
hade de somnat. Man kan säga
att deras introduktion i akvarievärlden började tidigt, ja så tidigt
det bara gick faktiskt. Och det
som visat sig vara som mest kul
för mig, är att mitt intresse för
fiskar, natur och biologi verkar
har förts över till dem.
Min son började undra när han skulle få
sitt eget akvarium till sitt rum ungefär när
han var 7 år gammal, han fick sitt första
akvarium ungefär ett år senare. Han
fascinerades då mycket av de "farliga"
"tuffa" cikliderna som Red Devil och
jaguarciklider. Både min son och min
dotter brukade sitta bredvid mig och önska
sig filmer på fiskar som de ville ha och se,
min son på de tuffa fiskarna, och min dotter
på de "finaste" fiskarna. Senare år satt de
själva och surfade runt och läste om sina
favoritfiskar som också visade sig vara
ciklider, precis som pappas favoritfiskar.
Min dotter brukade fråga hur det kom sig
att cikliderna skyddade sina yngel, jag sa
bara att de gjorde det för att de var smartare
än många andra fiskar, jag sa att de tänkte
bättre än andra fiskar. Jag gillar ciklider
pappa, sa Isabella, de skyddar sina bebisar
precis som vi människor, ja lite grann så
kan man ju säga att det är, sa jag och höll
med min dotter.
För inte så länge sen satt min dotter och
såg lite ledsen ut. När jag frågade vad som
var på tok, sa hon att hon också ville ha ett
akvarium i sitt rum, precis som Samuel.
www.ciklid.org
Ja det är väl inga problem tänkte jag, och
inom mig såg jag direkt ett projekt med
ett litet 60-liters kar, med både växter och
rötter samt med ett gäng kardinaltetror
och ett par dvärgciklider från Sydamerika
förstås. När jag föreslog setupen jag hade
sett inom mig sa hon bara näe! Så ska jag
inte ha det. Jag vill ha ciklider från Afrika,
från Tanganyikasjön, dom är mycket
finare tycker jag för det har jag faktiskt
sett på Youtube. Jag kunde ju förstås inte
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
missunna min duktiga lilla dotter som hade
skaffat sig sina alldeles egna favoriter,
nämligen ciklider från Tanganyikasjön.
35
Resereportage
En Tysklandsresa
Text och foto Rickard Nilsson ”56ovwal”
Mycket prylar på ZooZajac.
D
et är en sen
torsdag eftermiddag den
19:e september och
jag är nyss hemkommen från jobbet. Packar det sista
och hinner faktiskt byta vatten i
ett gäng småkar innan jag sätter
mig bakom ratten i den hyrda
minibussen jag hämtat ut på
vägen hem från jobbet. Det är
dags för årets Tysklandsresa
med Ciklidvännerna i Malmö
tillsammans med Göteborgs
Ciklidgrupp!
Inser när jag hämtar upp Magnus Hallin
efter några kilometer att jag i min
iver att komma iväg glömt ta med en
"flamingokasse".
– Äh, det löser sig nog. I god tid är vi
sedan framme hos Tomas Landgren. Det
fanns såklart en anledning till att vi var
tidiga. Vi ville naturligtvis ta en titt på hans
36
nya akvarium vi hjälpt till att baxa ned i
källaren några veckor tidigare.
I år var det vår tur att sitta och vänta vid
färjeläget i Trelleborg. Till sist dyker
de andra två bussar na upp. Det har
tydligen druckits några öl och pausats
både en och två gånger för att lätta på
trycket. Reseledare Peter Ljung tar genast
kommandot och ser till att vi kommer
på färjan och blir tilldelade hytter och
matbiljetter. Efter att ha slängt in våra
väskor i hytterna begav vi oss raskt ned
några trappor till restauranten. Är man
skåning och varit med på tidigare resor
har man laddat hela dagen genom att
äta sparsamt för nu vankas det Captain´s
Buffé! Ät och drick(!) så mycket du orkar
under någon timme tills restauranten
stänger.
Efter sedvanligt besök i TaxFreeShopen
var vi alla fortsatt törstiga och samlades
naturligtvis i baren för att dra upp riktlinjer
inför fredagens äventyr. Tidigare om åren
har Ciklidvännernas resor alltid skett i
”storbuss” med chaufför, men av olika
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
anledningar testade vi att köra själva i
hyrda minibussar för något år sedan och
såg nästan bara fördelar med detta. Det
mest positiva är att vi inte är beroende av
någon busschaufförs lagstadgade pauser
och begränsade körsträckor och därför i
princip kan köra hur långt vi vill samt att
vi kan dela upp oss i våra tre bussar och
besöka olika butiker och odlare beroende
på intresseområde.
Nere på bildäck tidigt på fredagsmorgonen
efter avklarad frukostbuffe´ skulle då
sjutton resenärer fördela sig i malawi-,
tanganyika- och övrigtbussen. Om det var
för tidigt på morgonen eller om kvällens
diskussioner var dolda i dimma av olika
anledningar kan jag inte svara på, men
helt friktionsfritt var det inte för alla att
sätta sig i rätt buss. Nåväl, när vi körde
av färjan i Trawemünde satt alla i någon
buss i alla fall. För egen del rådde det inget
större tvivel om vad jag var intresserad
av utan jag gjorde sällskap med fyra
skåningar och en stackars göteborgare i
tanganyikabussen.
www.ciklid.org
I väntan på att komma iväg.
Fullproppade med exklusiva Tanganyika!
Ophthalmotilapia nasuta.
Ophtahalmotilapia nasuta, Mukosa.
ADA visningskar hos Garnelenhaus.
Sulawesi-räkor hos Garnelenhaus.
www.ciklid.org
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
37
Den första planerade anhalten låg många
mil och flera timmar framåt varför vi valde
att göra övrigt-bussen sällskap till deras
första stopp, Garnelenhaus i Oststeinbeck
i utkanten av Hamburg. En fruktansvärt
fräsch och pedantskött butik med som
namnet antyder specialinriktning på små
färgglada räkor obetydligt större än mysis.
I den ganska lilla butiken fanns ett större
antal visningsakvarier, enligt uppgift
till och med ett på toaletten, som jag
mer än gärna hade haft stående hemma i
vardagsrummet. Alla var från den japanska
tillverkaren ADA jag tidigare bara sett på
bild. Det fanns naturligtvis även möjlighet
att köpa en del av deras produkter i butiken,
men när en planteringstång kostar som ett
par vildfångade guldnasutus har jag inga
problem att behålla slantarna i plånboken.
Nöjde mig med deras produktkatalog…
Övrigt-grabbarna handlade en del medan
vi i Tanganyika-bussen raskt drog vidare
söder ut. Bor tsett från ett stopp f ör
lunch på en av otaliga vägkrogar utmed
Autobahn, var nästa anhalt Aquafarm
i Recklinghausen några mil nordväst
om Dortmund. Aquafarm fick vi tips
om redan 2006 och det har varit ett
obligatoriskt ställe på samtliga resor
sedan dess. Tidigare var det en stor odling
av malawi- och tanganyikaciklider med
hundratalet akvarier i en stor industrilokal.
Numera huserar odlingen i källaren
hemma hos ägaren och drivs i betydligt
blygsammare skala. Den kanske största
anledningen att vi så gärna återkommer
år efter år är Aqufarms försäljning av
fiskfoder, framförallt ett granulat med
hög Astaxantinhalt. Väl framme möttes
vi av vårt förbeställda foder och Malawisällskapet som varit här en stund och nu var
redo att dra vidare. För egen del ägnades
större delen av vistelsen åt fotografering.
Jag fick ett par Lamprologus kungweensis
med mig därifrån som tack för att jag skött
förbeställningen av allas ranson av foder.
Totalt lastades närmare 80 kg foder in i
våra bussar och vi drog vidare mot nästa
resmål.
10 minuter senare var vi framme hos en
odlare av framförallt tanganyikaciklider
vi besökt en gång tidigare. En ganska rörig
lokal under, gissar jag, ständig ombyggnad,
men med finfina firrar i akvarierna. Jag
gjorde ett halvhjärtat försök att fotografera,
men övergav det ganska snart för att istället
förhandla fram ett pris på ett litet gäng små
Xenotilapia bathyphilus Kekese. Till sist
enades vi kring rätt pris och rätt antal och
åtta stycken packades enligt konstens alla
regler och fick följa med till nästa anhalt,
Zoo Zajac i Duisburg.
Enligt egen utsago är det världens största
Zoo-butik och jag har inget att invända mot
det påståendet. Till ytan som ett Bauhaus
(12 000 m²) och med ett utbud som täcker
in det mesta. Produktkatalogen är på drygt
600 sidor! Personligen rörde jag mig bara
i akvarieavdelningen och passade på att
fotografera en del. Lyckades tygla mig
och passerade kassorna på vägen ut utan
att behöva ”lytta po läret”.
Några mil senare mötte vi Malawi-folket
på hotellets restaurant och avnjöt en utsökt
middag. Min Rumpfsteak var precis lika
god som jag mindes den sedan i fjol.
Övrigt-killarna lyste med sin frånvaro och
dök inte upp förrän långt senare. Deras
kvällsmat hade utgjorts av ett snabbt stopp
på Gyllene Måsen, men de verkade lika
glada ändå.
Ef t e r a v k l a r a d f r u ko s t b u f f é o c h
utcheckning från hotellet var det så dags att
placera sig i rätt buss igen. I Tanganyikabussen innebar det byte av en göteborgare
mot en stockholmare, men det skulle visa
sig gå bra det med. Först på dagordningen
stod ett besök på Aqua-Treff i Meerbusch
några mil sydväst om Duisburg. Välbekant
för oss alla och ett återkommande inslag
på våra resor. En snygg och prydlig butik
med ett bra utbud av endast malawi- och
tanganyikaciklider. Här fanns som vanligt
en hel del att titta på och eventuella köp
att ta ställning till varför det inte blev
fotograferat något. Dock kunde jag inte
motstå att gräva fram kameran när det stod
klart för oss att det fanns en livs levande
kameleont i en stor benjaminfikus mitt i
tanganyikaavdelningen. Det handlades en
hel del, men för första gången handlade jag
inget hos Aqua-Treff.
Aquahaus-Gaus i Neustadt fem till sex
mil söder om Kassel stod på tur, trots
att deras utbud till 99 procent består av
malawiciklider. Det fanns ju faktiskt några
icke renläriga Tanganyika-ciklidioter i
bussen som fuskar även med malawis. Det
ska tilläggas att denna butik är väl värd ett
besök ändå! Tveklöst den bästa malawibutik
jag känner till med ett fantastiskt sortiment.
Neolamprologus leloupi.
38
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Undrar vad jag fått i blickfånget hos Aquafarm.
Neolamprologus pectoralis hos Aquafarm.
Copadichromis virginalis "Gold" hos Aquafarm.
Lamprologus ornatipinnis.
En kameleont hos Aqua-Treff.
En sten som föreställer en dubbe.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
39
Placidochromis electra "black face", Fort Maguire hos Aquahaus-Gaus.
I över 600 akvarier erbjuds allt från yngel
till utfärgade nästintill fullvuxna exemplar
av förstklassiga odlade malawiciklider.
Dagen till ära firades något jubileum i
butiken och utöver rabatt på samtliga
fiskar bjöds det även på tilltugg i form av
äppelpaj. Odlingsavdelningen i källaren
hade också öppnats upp och där nere
simmade en hel del avelsdjur som fick
mig att fundera på att kanske ha ett
akvarium med malawiciklider trots allt.
Nä, bestämde mig för att inte lockas i
fördärvet och plockade fram kameran
istället. Färgglada motiv fanns ju överallt
i alla akvarier omkring mig.
Lördagens sista etapp gick till Mal-Ta-Vi
i Hohenahr. För mig var det detta besök
jag sett mest fram emot innan resan, men
för en del andra raka motsatsen. ”-Sätter
inte en fot i den sunkiga lokalen en gång
till!!” Tyvärr är hela anläggningen väldigt
sliten med många tomma eller halvtomma
akvarier, ett hopkok av missanpassade
täckglas över de kar som överhuvudtaget
begåvats med några och ställningar
som i en del fall är ett under att de
överhuvudtaget håller ihop. Beståndet
av framförallt odlade och vildfångade
tanganyikaciklider håller däremot högsta
klass och ofta till fördelaktiga priser. Det
är en hopplös lokal att försöka fotografera
i och jag hade ändå fullt upp att fundera
40
på vilka firrar jag skulle köpa med mig
hem. Efter mycket tänkande nöjde jag mig
med en trio vildfångade Ophthalmotilapia
nasuta, Mabilibili OB.
Det visade sig att vi var sist av bussarna
att anlända till hotellet och de andra höll
just på att avsluta trerättersmiddagen när vi
äntligen tog plats vid borden i restauranten.
Söndag morgon blev det dags att köra
nor r ut. Nu blev det t y vär r väldig t
komplicerat vilka bussar som skulle åka
vart och hur bagaget med alla välfyllda
frigolitlådor skulle fördelas. Långt om
länge kom vi till sist iväg dryga timmen
senare än planerat.
Vi försöker besöka något nytt ställe ynder
varje resa och i år hade jag lyckats snoka
upp en odlare av tanganyikaciklider som
verkade lovande. Endast en av bussarna
valde att ta den lilla omvägen det innebar
för ett besök och givetvis var jag en av
resenärerna i den bussen. Väl framme i
ett mindre samhälle ute på landsbygden
blev vi dirigerade ned i villans källare och
möttes av massor av akvarier fyllda med
gräddan av tanganyikasjöns sandciklider!!
Det var tveklöst resans höjdpunkt för min
del! Tyvärr hade vi fått besked några dagar
innan resan att han levererat allt säljklart
till en grossist under fredagen och att han
inte längre hade något att sälja. Men visst
fanns det annat att köpa ändå! Själv fick
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
jag med mig sju små F1 Ophthalmotilapia
ventralis, Mtoto hem. Hit ska vi definitivt
fler gånger!
Sällskapet i en av de andra bussarna
hade redan hunnit lämna resans sista
ciklidrelaterade stopp när vi anlände till
Cichlidenland i Bad Münder strax utanför
Hannover. Hit hittade vi för första gången i
fjol och ett återbesök var självklart. I en stor
öppen industrihall står med tysk precision
rad efter rad med akvarieställningar fyllda
med odlade och vildfångade malawi- och
tanganyikaciklider. Rent och snyggt i och
utanför akvarierna, det var utan tvekan
en av de fräschaste butiker/grossister
jag besökt. För de sista kontanterna i
plånboken inhandlades det sex halvvuxna
Lestradea perspicax.
Nu återstod bara åtskilliga mil genom
norra Tyskland, BorderShop, färjeöverfart
Puttgarden – Rödby, ytterligare mil genom
Danmark, Öresundsbron, byte av buss och
bagage i Lockarp utanför Malmö, några
mil till söderut i Skåneland och avstigning
för två medresenärer innan jag äntligen var
hemma med mina nyförvärv strax innan
midnatt. En snabb inkoppning av fiskarna
och sedan raskt i säng, utmattad men nöjd.
God natt…
www.ciklid.org
www.ciklid.org
En liten del av Aquahaus-Gaus.
Delar av Malawigänget tar igen sig efter en heldag hos Aquahaus-Gaus.
Copadichromis mloto "ivory", Lupingu.
Aulonocara "eureka".
Aulonocara.
Melanochromis.
Copadichromis azureus.
En röd Aulonocara.
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
41
Föreningsinformation
Resultaten för Artregistertävlingen IV:
Plattfiskarnas välde
Text: David Rejdemyhr "DaRe"
F
järde omgången av artregistertävlingen har precis
avslutats. Priserna var som
vanligt enastående. Denna gång
sponsrades priserna i huvudsak
av Aquazoo.
Aquazoo sponsar med sex vildfångade diskusfiskar
samt ett kraftfullt ytterfilter.”
Därtill hade vi ett bonuspris i form av boken Tropheus in their natural habitat,
sponsrat av Lars Andersson
och Ad Konings.
Ald r ig tidigare har så
många beskrivningar skickats in i en
artregistertävling. Det var riktigt kul att
se. Trots att temat var plattfiskar och att
vi har en enorm brist på bilder på främst
odlade diskusfiskar men också på alla olika
varianter av diskusfiskar från olika fångstplatser kom det väldigt få diskusfiskbilder
in till tävlingen. Istället fick vi in väldigt
bra med bilder på framför allt tanganyikaciklider, men alla världsdelar var nära nog
representerade.
42
Det blev faktiskt ett gediget antal arter som
uppdaterades med antingen beskrivningar
eller bilder. Ge er nu in och titta på alla
vackra bilder och dröm vidare kring vilka
arter ni vill testa. Endast fantasin sätter
begränsningar kring vad som går att testa!
Tävlingen har som rutin en lite försiktig
start, tills någon gör ett ryck och det
formligen vräker in bidrag. Varje gång
blir jag lika förvånad kring hur mycket
som faktiskt går in i artregistret. Det är
väldigt kul att se hur det utvecklas med alla
fantastiska bilder och beskrivningar som
kommer in. Även denna gång startade det
hela upp så smått för att slutstriden sedan
skulle stå mellan i huvudsak fyra personer. Joakim Sternborn, Johan Lundin, Jan
Hommel samt Joakim Draktoft som överraskade mot sista veckan med att skriva
fantastiska artbeskrivningar för samtliga
Aulonocara. Även Johan Lundins beskrivningar för Petrochromis imponerar starkt.
Numera har vi beskrivningar av alla arter i
dessa släkten och om slutgranskningen av
beskrivningarna i denna stund är klara är
det bara att gå in i artregistret och läsa på
vad som finns att lära om dessa arter. Jag
var verkligen nervös när jag sluträknade
bidrag och poäng för alla bidrag. Vi fick
faktiskt en ändring av förstaplatsen bara
sista timmen av tävlingen, aldrig tidigare
har det varit så jämnt i toppen.
för inte minst alla våra medlemmar, men
även andra besökare till vår hemsida.
Joakim Sternborn aka maltandis knep andraplatsen på
sin uthållighet och enorma
förråd av bilder på ett vitt
spektrum av arter, imponerande och uppenbarligen
finns här en lång spännande historia gömd
bland alla dessa arter.
Tr e dje pr iset g ick t i l l
Jan Hommel som bidrog
med fantastiska bilder på
ovanliga arter i vildfångat
format. Underbart att titta
igenom.
Värt att nämna är givetvis alla som bidrog
men jag vill lyfta fram Joakim Draktofts
mycket fina och välskrivna beskrivningar
av många Aulononcara, tack för det!
Mikael Westerlund gör ett stort jobb med
att gå igenom och korra alla artbeskrivningar som kommit in. Jag själv hoppas vid
den tidpunkt ni får denna tidning också ha
lagt in alla bilder på rätt plats i artregistret
för er beskådan.
Vem vann?
Förstaplatsen gick till Johan Lundin som
har gjort föreningen en stor tjänst genom
att beskriva så många arter. Han var riktigt
taktisk genom att skicka in en stor mängd
beskrivningar alldeles i slutet av tävlingen
och med detta passerade han precis Joakim
Sternborn. Spännande läsning framöver
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
Öppettider
Månd - fred 13 - 18
Lörd
09.30 - 13
Vinkelhaken 1c, 247 32 S. Sandby, tele: 046-57220
www.ciklidhobby.nu
Vetenskap
Vetenskapskrönikan
Text: Ola Svensson, Göteborgs universitet
H
ur länge har det funnits
ciklider? Utifrån deras
utbredning har det antagits att de fanns redan när superkontinenten Gondwana bröts upp
men en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceedings
of the Royal Society London
kommer med ett oväntat resultat.
Vad är då Gondwana? För drygt 500 miljoner år sedan bildades en jättekontinent
kallad Pangea som sedan fanns i hundratals
miljoner år för att därefter splittras upp i
två superkontinenter – Laurasia i norr och
Gondwana i söder. Gondwana bestod av
vad som idag är Sydamerika, Afrika inklusive arabiska halvön, Madagaskar, Indien,
Antarktis, Nya Zeeland och Australien. För
200 miljoner år sedan lossnade Gondwana
helt från Laurasia och för 180 miljoner år
sedan började Gondwana brytas upp. Först
lämnade Antarktis, Australien, Nya Zelland, Madagaskar och Indien i form av en
kontinent Afrika. Madagaskar och Indien
lossnade på kontinentens väg ”österut”.
Snart lämnade Sydamerika också Afrika.
För drygt 100 miljoner år sedan var det
marina hav mellan dessa kontinenter.
Många växter och djur, även dinosauriefossil, har en utbredning som speglar
Gondwana, till exempel tetror och ciklider.
Cikliderna har verkligen ett hand i handske-utbredningsområde utifrån Gondwana.
Cikliderna i Indien hör till släktet Etroplus
som är nära släkt med Paretloplus på
Madagaskar, medan cikliderna i Sydamerika står närmre de afrikanska cikliderna.
Cikliderna i Nordamerika härstammar
från Sydamerika och de i mellanöstern
(Haplochromis, Iranocichla, Tristramella)
från Afrika inklusive arabiska halvön. Antarktis, Australien och Nya Zeeland tog (och
tar) en resa för långt söderut vilket gjort
att det varit för kallt för ciklider. Finns det
någon hake i resonemanget? Ja en liiiten.
Det äldsta ciklidfossilet är 46 miljoner år
gammalt. Forskarlaget har gått igenom
sediment från Gondwana och dessa sediment innehåller fossil från sötvattensfisk
men inga ciklider. Cikliderna verkar ha
44
Etroplus
Crenicichla
Astronotus
Hemichromis
Steatocranus
Altolamprologus
Tropheus
Geologiskt lager med
ciklidfossil
Geologiskt lager med
fiskfossil men inga
ciklidfossil
En överensstämmande molekylär- och paleontologisk tidsskala placerar ciklidernas ursprung
i intervallet sen Kritaperiod (L. Creaceous) till Eocen långt efter Gondwanas uppsplittring. a)
Molekylärt släktträd (fylogeni) kalibrerat med fossil som inte är ciklider. b) Statistisk beräkning av
ciklidernas ursprung baserat på ciklidfossilens utbredning i fiskfossilförande sötvattenssediment
avsatt under Trias till nutid i områden som hört till Gondwana. De grå staplarna visar tjockleken
på fiskfossilbärande lager och de rosa hur stor andel av dessa som innehåller ciklidfossil. Det övre
intervallet är baserat på dagens cikliders utbredning och det undre på hela Gondwana. c) Statistisk
beräkning av ciklidernas ursprung baserat på senare fossila grupper som utgrupp till cikliderna
(utgruppen är en ”referensgrupp” som släktträdet jämförs med). Det övre intervallet är baserat på
den äldsta föreslagna åldern på utgrupperna och det nedre på den yngsta föreslagna åldern på
utgrupperna. Figuren är licensierad under Creative commons Friedman m. fl. (2013).
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
www.ciklid.org
www.ciklid.org
istället ha simmat för en liten fisk oändliga
avstånd över djupa salta hav.
Den här artikeln är Open Access och finns
att läsa här http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/280/1770/20131733
Referens
Friedman M, Keck BP, Dornburg A, Eytan RI,
Martin CH, Hulsey CD, Wainwright PC, Near
TJ (2013) Molecular and fossil evidence place
the origin of cichlid fishes long after Gondwanan rifting Proc R Soc B 2013 280 20131733;
doi:10.1098/rspb.2013.1733
Bild: ДиБгд, public domain.
blivit 10 till 30 gånger bättre på att fossilisera med tiden om de fanns på Gondwana.
Forskarna fortsatte med att studera mutationstakten hos ciklider och jämförde med
andra fiskar. Resultatet blev att cikliderna
är cirka 60 miljoner år gamla och alltså
inte hann träffa dinosaurier innan dessa
dog ut (förutom fåglar då förstås – de är
dinosaurier). Så hur skulle cikliderna då
ha kunnat få sin gondwanautbredning?
Simma över de djupa oceanerna? Möjligen
kan vattenflöden från Amazonfloden och
Kongofloden ha underlättat och Afrika
och Sydamerika låg närmre varandra,
men Indien och Madagaskar? Tror jag på
det här? Njäe… Milt uttryckt är detta ett
osannolikt scenario. De äldsta fossilen av
ciklider ser tydligen ut som moderna ciklider och kanske misstolkas små benbitar
av tidiga ciklider som tillhörande någon
släkting. Möjligen har min tvärsäkerhet
när det gäller ciklidernas samexistens med
dinosaurier (förutom fåglar då förstås) fått
sig en törn. Det ska villigt erkännas, att
min uppfattning om slutsatserna i den här
artikeln baseras på att det känns fullständigt bisarrt om cikliderna har utbredningen
de har utan att ha varit på Gondwana utan
Fanns cikliderna samtidigt som dinosaurierna (förutom fåglar som förstås är dinosaurier)?
Ciklidbladet 4/2013 − Årgång 46
45
Cikliden – Nr. 143
Neolamprologus caudopunctatus, par.
Text: Johan Lundin Foto: Joakim Draktoft
Neolamprologus caudopunctatus
Familj:
Cichlidae
Handelsnamn:
Inga
Tidigare vetenskapliga
namn:
Lamprologus caudopunctatus
Utbredning:
Förekommer mellan Kapampa i
D.R. Kongo och Kala i Tanzania.
Naturlig biotop:
Arten förekommer i övergångszonen på djup mellan 5 och 20 meter.
Föda
Arten äter i naturen zooplankton. I akvarium kan denna art äta
ett bra torrfoder/pellets eller räkmix.
Könsskillnad
Det går att se skillnad på könsöppningen. I ett par kan man också
se skillnad i beteende mellan hane och hona där hanen vaktar det
yttre reviret och honan vaktar lekplatsen.
Beteende och lek
Denna art kan leka i en grotta eller i en snäcka. Honan vaktar rom och
yngel medan hanen patrullerar det yttre reviret och försvarar boet med
all sin kraft.
Temperatur:
23 - 27 °C
Akvariestorlek:
Minimum 60 cm & 80 l
Längd:
8 cm
pH:
7,8 - 9,3
Svårighetsgrad:
Akvariemiljö
Arten behöver både grottor och snäckor för att kunna hitta sin
lekplats. Den kan gräva lite runt sin lekplats och behöver därför
finkornig sand.
Övrigt
Detta är en mycket tuff, men liten fisk. Hanar kan sinsemellan
bråka rejält och ge varandra livshotande skador i strider om
honor och lekplatser. Även om arten är liten försvarar den sina
yngel med all sin kraft och har inga problem att jaga bort större
invånare i akvariet.
å
Fira med oss och få 30% rabatt vid ett inköpstillfälle, mot uppvisande av ditt medlemskort
ä
Efter en utbildning i Tyskland är
Akvarielagret och XL-ZOO numera auktoriserade Eheim Service Center,
och kan även hantera specialreparationer.