LUNDS UNIVERSITET
Ylva Hartman Magnusson
Språk- och litteraturcentrum
LIVK10
Handledare: Bibi Jonsson
2010-01-13
Skuggan som ville bli man
En queerteoretisk analys av manligt begär i
Hjalmar Söderbergs Doktor Glas
Innehåll
1. Bakgrund och syfte......................................................................................2
2. Teori och metod............................................................................................6
2.1
Queerteori, identitet och homosexualitet........................................6
2.2
Homosocialt begär och sexuell betydelse........................................9
2.3
Sexualitet eller historia?.................................................................13
2.4
Genusasymmetri och erotiska trianglar........................................14
3. Analys.....................................................................................................17
3.1
Heterosexualitetens potential och risk...........................................18
3.2
Kvinnan som handelsvara..............................................................20
3.3
Fadersgestalten...............................................................................23
3.4
Försök och misslyckande...............................................................24
4. Diskussion...............................................................................................26
5. Käll- och litteraturförteckning..............................................................28
1
1. Bakgrund och syfte
Hjalmar Söderberg (1869–1941) debuterade 1895 med Förvillelser, en roman
som rönte stor uppmärksamhet inte minst på grund av att några av tidens stora
litteraturkritiker var synnerligen fräna i sina omdömen. Även Doktor Glas (1905)
väckte rabalder vid utgivningen och Söderberg ansågs allmänt som en
”ungdomens förförare”, ett omdöme som inte bleknade på många år.1 Doktor
Glas är en på många vis tidstypisk roman med sekelskiftets stora filosofiska och
moraliska frågor som motiv. Nihilism kontra religiositet, tillvaron och jaget, etik
och moral; den bildade borgerligheten i Europa fann nya ideal och
förhållningssätt, något som synliggörs i Söderbergs roman. I min läsning av
romanen är det inte Söderbergs originalitet utan just romanens tidstypiska
tendens som är av intresse. Doktor Glas publicerades under en period som inte
minst präglades av formuleradet av en ny sexualsyn, något jag återkommer till i
nästa kapitel.
Att som ämne för min kandidatuppsats välja en så kanoniserad roman som
Söderbergs Doktor Glas var ett inte ett självklart beslut. Med tanke på allt som
har skrivits om romanen, författaren själv och hans samtid, ligger det nära till
hands att betrakta ännu en litteraturvetenskaplig text i ämnet som något
överflödigt. Jag hoppas dock att mitt val av perspektiv ska bidra till den digra
forskningen genom att gripa an texten från en i sammanhanget mer outforskad
vinkel. Jag kommer att studera Tyko Gabriel Glas och karaktären av hans
relationer till andra män med hjälp av queerorienterad genusteori och väljer att
helt bortse från Söderbergs person samt de vanligaste tolkningsingångarna för att
fokusera på texten och vad den berättar om manlig homosexualitet,
homosocialitet och dess ångestladdade strukturella förändringar.
Teorin som jag använder mig av har jag främst hämtat från Between Men.
English Literature and Male Homosocial Desire (1985)2 av Eve Kosofsky
Sedgwick (1950 – 2009), vid tiden för publicerandet Professor of English vid
Bure Holmbäck, Hjalmar Söderberg. Publiceringsdatum ej angivet. Hämtat från
http://www.soderbergsallskapet.se/hjalmarsoderberg/default.asp?show=2 2010-12-22
1
2
Duke University. Sedgwick var pionjär inom queerforskningen som växte fram i
USA under åttiotalet och publicerade flera större analyser inom området litteratur
och genus, varav den mest välkända är Epistemology of the Closet (1990).
Between Men är uppbyggd kring nio litterära analyser, från William Shakespeare
till Walt Whitman. Sedgwick bygger således sina analyser på en relativt kort
period inom litteraturen, med undantag för texten om Shakespeares sonetter:
mellan åren 1750 – 1900. Den temporala begränsningen i valet av analysmaterial
motiverar Sedgwick med att just denna epok är av särskilt intresse på grund av
de omfattande strukturella förändringar inom ekonomi-, ideologi- och
genusstrukturer som ekar ända in i vår moderna tillvaro. Hon ägnar ett kapitel åt
att diskutera den engelskgotiska litteraturen och den paranoia hon menar präglar
epoken som en reaktion på förändringar i synen på sexualitet, då främst
homosexualitet. Paranoian i de gotiska romaner Sedgwick analyserar kopplar
hon till en framväxande homofobi i det engelska samhället.
Sedgwicks tes innebär således att parallellt med uppenbara yttre förändringar
förändras även spektrat för det manliga så kallade homosociala begäret, mer
exakt: det framträdande mönstret kring manlig vänskap, mentorskap, rivalitet,
hetero- och homosexualitet stod i förbund med skiftande klasstrukturer och inget
element i detta kan förstås utan dess förhållande till kvinnor och genussystemet i
sin helhet.3 Sedgwick har i sitt arbete utgått ifrån två sinsemellan olika verk som
hon sedan utvecklar och kritiserar (René Girards Deceit, Desire and the Novel:
Self and Other in Literary Structure (1961) samt Dorothy Dinnersteins The
Mermaid and the Minotaur (1976)). Andra teoretiker med vars hjälp Sedgwick
formulerar sin tes är exempelvis Jaques Lacan och Michel Foucault. Jag kommer
att presentera dessa namn och deras koppling till Sedgwicks arbete närmare i
nästa kapitel.
Som teoretiker anses Sedgwick aningen svårläst och i den här uppsatsen
kommer en grundlig genomgång av hennes teori och dess stöttestenar vara av
stor betydelse. Jag kommer att under rubriken Teori och metod redogöra
Hädanefter kommer jag att referera till Sedgwicks bok som Between Men.
Bok: Kosofsky Sedgwick, Eve. Between Men. English Literature and Male Homosocial Desire
2
3
3
kortfattat för queerteori och dess förhållningssätt till identitet och
homosexualitet, ett förhållningssätt som präglar Sedgwicks arbete. Jag kommer
även att gå på djupet i min redogörelse för teorin bakom Sedgwicks, och min,
analys för att fast förankra mitt arbete i teorin. Mitt syfte med den här uppsatsen
är således att grundligt redogöra för Sedgwicks queerteoretiska, litterära
analysmodell, vidare är min ambition att applicera denna modell på valda inslag i
Doktor Glas för att sedan diskutera dess användbarhet i det sammanhang jag valt
att placera den. Att jag väljer att begränsa min analys till att endast beröra de
punkter jag snart kommer presentera är en fråga om utrymme och kvalitet, för att
göra teorin rättvisa arbetar jag utifrån devisen less is more. Innan jag presenterar
mina frågeställningar vill jag understryka att jag inte har historisksamhällsvetenskaplig ambition med min uppsats, jag kommer därför inte i min
analys gå närmare in på Söderbergs samtid utan begränsa mina historiska källor
till romanen.
Min intention är att analysen ska ha en prövande struktur med ansatsen att
undersöka huruvida Sedgwicks litterära tolkningssystem fungerar vid läsningen
av denna svenska klassiker. Analysen kommer således utgå från Sedgwicks teori
men vara frukten av mina egna resonemang, något som naturligtvis kan innebära
svårigheter i balansgången mellan teori och tolkning. Jag kommer dock arbeta
med att i största möjliga mån återknyta till vetenskapliga resonemang.
Jag kommer inte att formulera några direkta frågeställningar att besvara till
punkt och pricka, jag kommer istället i första hand ange diskussionsingångar
utifrån vilka jag på ett konstruktivt sätt angriper texten.
Jag kommer diskutera valda inslag i romanen utifrån följande punkter:
Under rubriken Heterosexualitetens potential och risk kommer jag diskutera varför
Glas väljer att engagera sig i Helgas öde och vad det innebär identitetsmässigt för
densamme att ha tagit klivet in i en begärstriangel.
1985, s. 1
4
Under rubriken Kvinnan som handelsvara kommer jag diskutera hur Glas,
Gregorius och Reckes förhållningssätt till kvinnor och deras funktion som
handelsvara inom den manliga homosociala ekonomin skiljer sig samt vilken
inverkan dessa skillnader har på relationerna dem emellan.
Under rubriken Fadersgestalten kommer jag diskutera romanens primära
begärstriangel som en reproducering av Glas relation till föräldrarna.
Under rubriken Försök och misslyckande kommer jag diskutera vad som driver
Glas till mord och varför hans handling bör anses som ett misslyckande ur
homosocial synpunkt sett.
5
2. Teori och metod
Sedgwick definierar syftet med studien som en önskan att underlätta för läsare
att studera homosociala band mellan män genom det europeiska heterosexuella
erotiska etos, samt att använda ämnet sexualitet för att illustrera värdet av vissa
marxist-feministiska historiska kategorier för litteraturkritik som hittills har
förbisetts. Den komplicerade men potentiellt produktiva spänningen mellan
historisk och strukturalistisk feminism utgör den teoretiska grunden och följs av
spänningen mellan den historiska och den litterära organisationen och
metodologin.4 Jag kommer, precis som Sedgwick, generellt sett låta verken
själva definiera historien. Sedgwick vill genom sitt val av litteratur ur kanon visa
att den klassiska litteraturen per definition berör manlig homosocialitet.
Sedgwick påpekar att hon kommer att göra vissa generaliseringar för att göra
hennes teori applicerbar på valfria verk och medger att hennes teori har
begränsningar som till stor del bottnar i förenklingar kring historia,
klassförhållanden och, givetvis, kön.5 Jag vill även understryka att Sedgwicks
arbete och min uppsats behandlar europeisk kultur och aspirerar inte på att
fungera som en universell och kulturellt obunden förklaringsmall för manliga
relationer och dess betydelser.
Genomgående kommer jag själv att översätta Sedgwicks engelska text, utom i
de fall då jag citerar ordagrant.
2.1 Queerteori, identitet och homosexualitet
Tiina Rosenberg inleder sin presentation av begreppet queer i Queerfeministisk
Agenda (2002) med att konstatera att det inte finns något klart svar på frågan vad
är queer? då det ligger i begreppets natur att ”bryta upp kategorier, inte att
4
Sedgwick, s. 15
Sedgwick, s. 18
5
6
förvandlas till en”.6
Queerteori har under 1990-talet fokuserat spänningsförhållandet mellan det
heterosexuella och homosexuella, samt ifrågasatt sexuella definitioner i allmänhet och
heteronormativa köns/genusidentiteter i synnerhet. Centralt för queerteorin är att
betrakta sexualiteter som socialt, historiskt och geografiskt konstruerade. Queerteori
söker därmed ingen ursprungssexualitet eller annat idylliskt ur-ursprung utan fokuserar
den heterokulturella dominansen som en förtrycksmekanism.7
Den vanligaste betydelsen av begreppet är dock som synonym för homo-,
bisexualitet samt transidentiteter. I den här uppsatsen kommer queer att fungera
som beteckning på den typ av läsning jag ämnar genomföra och för de kulturella
företeelser som jag ämnar granska, företeelser som faller utanför gängse
förståelser av kön/genus och sexualitet. I det fallet blir queer, som Rosenberg
konstaterar, ”en beteckning av det som går utöver de etablerade kategorierna för
kön/genus och sexualitet”.8
Queerteorin är sprungen ur feministiska så kallade lesbiska och gaystudier och
samlar influenser från fransk poststrukturalism (som inkluderar Jaques Lacans
teorier), analyser av förhållandet mellan diskurs, kunskap och makt samt
dekonstruktion av binära och lingvistiska strukturer.9 Den centrala frågan om
identitet delar queerteorin med lesbiska och gaystudier, även om inställningen till
ämnet varierar. Identitet fungerar, skriver Rosenberg, ”som berättelser som följer
sin egen dramaturgi”10 och den homosexuella dramaturgin bör inbegripa en fas
av att komma ut för att sedan arbeta sig in i den homosexuella gemenskapen.
Detta att tillhöra en grupp eller en gemenskap med möjlighet till positiv
självidentifikation underlättar skapandet av den egna identiteten, något individen
skapar i ett berättande samröre med andra. Att jämföra identitetsskapande med
berättande påvisar dess formbara och omformulerbara potential.
Identitetsskapande och grupptillhörighet är dock inte oproblematiska fenomen,
Rosenberg citerar ur etnologen Pia Lundahls Lesbisk identitet (1998) och påpekar
6
Rosenberg, s. 11
Bok: Tiina Rosenberg, Queerfeministisk Agenda, Stockholm 2003, s 63
Rosenberg, s. 12
Rosenberg, s. 64
7
8
9
7
att identiteter ofta är uppbyggda kring motsatser (”jag är inte det där, alltså är jag
det här”) och att detta innebär att identifikationsprocessen tar omvägen via
rådande normer och förtätas i samspelet mellan likhet och olikhet.11 Nästa steg
blir oftast att markera gränsen utåt och funktionen blir således exkluderande.
Queerteori bygger på en kritik mot föreställningen om en hel och odelbar
individ samt mot ett essentialistiskt tänkande, det vill säga uppfattningen av
subjektet som ”orsak till sig självt, och som en substans till vilken man kan lägga
eller dra ifrån attribut som kön, sexualitet, nationalitet, familjeförhållanden […]
utan att något väsentligt förändras”.12 Diskussionen om homosexualitet, samt om
sexualitet i stort, tar samma konstruktivistiska utgångspunkt: existerar det något
sådant som en ursprunglig, essentiell homo- eller heterosexualitet? Svaret på
frågan torde, med queerteoretiska glasögon, bli nekande.
För att förstå homosexualitet krävs en förståelse av fenomenet heterosexualitet
och den tanketradition som växte fram i samklang med sociala omvälvningar
som krävde en definition av heterosexualitet och, följdaktligen, dess motsats.
Den brittiska sociologen Mary McIntosh publicerade 1968 den i sammanhanget
klassiska artikeln The Homosexual Role, en artikel som anses banbrytande i
synen på homosexualitet i och med McIntoshs tes att den sociala
kategoriseringen av människors utifrån avvikande eller ”normal” sexuell
läggning är en mekanism för social kontroll och syftar till att hålla samhället rent
från oönskade och för hegemonin destabiliserande inslag.13 Foucault arbetade vid
den här tiden med liknande frågeställningar och publicerade under åren 1976-84
Sexualitetens Historia i tre band. Foucault driver tesen att homosexualitet i
dagens betydelse uppstod år 1870 i och med publiceringen av Carl Westphals
artikel om homosexualitet som en konträr könsdrift.14 Med detta inte sagt att
homosexuella handlingar eller begär inte existerade före 1870 men de har inte
varit sammanlänkade till en homosexuell identitet. I Sverige skedde denna
sexualpolitiska utveckling något senare, Rosenberg daterar födelsen för den
10
Rosenberg, s. 52
Rosenberg, s. 54
Rosenberg, s. 55
Rosenberg, s. 25
11
12
13
8
svenska homosexualiteten till år 1894 då begreppet används i den medicinska
tidskriften Hygiea.15 Det är dock först år 1904 som ordet får en mer allmän
spridning i och med publicerandet av läkaren Anton Nyströms bok Könslivet och
dess lagar.
Utgångspunkten här är att språket skapar och omskapar vår verklighets- och
identitetsuppfattning. Detta homosexualitetens dop skedde under sent 1800-tal i
ett historiskt sammanhang där den nya sexologin förklarade den feminina
mannen och den maskulina kvinnan som symptom på den nya homosexuella
särarten.16 Sexualitet och könsskillnader diskuterades alltmer ingående och
producerade, som Foucault påvisat, ett accelererande antal anomalier.17
Det är i detta tomrum, bland dessa skavande avvikelser och skräck för
sammanblandning av normalitet och det abnorma som min undersökning
placerar sig.
2.2 Homosocialt begär och sexuell betydelse
Begreppet homosocialt begär skiljer sig medvetet från homosexuellt begär då
det förra syftar på manligt samröre i ett större perspektiv, något som även kan
inbegripa intensiv homofobi. Att Sedgwick väljer att undvika begreppet kärlek är
centralt för förståelsen av teorin då begär kan inbegripa både hat och motvilja,
eller något mindre känsloladdat, och att detta formar relationerna män emellan.18
När Sedgwick så återinför det potentiellt erotiska begäret till det homosociala
spektrat så ingår det i hypotesen att kontinuumet mellan homosocialitet och
homosexualitet är obrutet, tvärtemot synen på manlighet som frodas i dagens
samhälle. Det här påståendet bör inte misstas som ett försök att förklara all
manlig samvaro som en form av undertryckt homosexualitet utan som en strategi
för att förenkla generaliseringar kring historiska skillnader i strukturen i mäns
14
15
16
17
18
Rosenberg, s. 28
Rosenberg, s. 30
Rosenberg, s. 30
Ibid
Sedgwick, s. 2
9
förhållande till varandra. Begreppet begär är i Sedgwicks analys analogt med det
psykoanalytiska begreppet libido.19
En ständigt pågående frågeställning i analysen är huruvida detta begär är
sexuellt betonat överhuvudtaget, vad som anses vara sexualitet är, precis som jag
tidigare diskuterat, något som är starkt bundet till det samhälleliga varat och i
allra högsta grad föränderligt. I ett samhälle där män och kvinnor har en ojämlik
tillgång till makt så kommer även konstitutionen av sexualitet att definieras olika
dem emellan. Sedgwick menar att brottet mellan homosexualitet och
homosocialitet är mindre uttalat i kvinnliga relationer. I vårt samhälle, skriver
Sedgwick, är lesbiskhet kopplat till andra former av uppmärksamhet kvinnor
emellan, i mor-dotter relationer, mellan systrar, vänskap och den feministiska
kampen.20 Detta kontinuum är givetvis brutet av komponenter som klass- och
rasskillnader samt homofobi men ändå långt mer sammanhållet än hos män. Det
kvinnliga kontinuumets relativa obrutenhet visar att homosocialitet inte behöver
stå i motsats till homosexualitet såsom det i vårt samhälle ser ut i relationer
mellan män. Kvinnor som älskar kvinnor och kvinnor som främjar andra
kvinnors intressen, sträckandes över erotiska, sociala, familjebaserade,
ekonomiska och politiska sfärer, vore inget uppseendeväckande om det inte vore
för kontrasten i arrangemangen mellan män, menar Sedgwick.21
En stor del av forskningen kring patriarkalt strukturerade samhällen håller för
troligt att obligatorisk heterosexualitet är inbyggt i systemet, eller att homofobi är
en nödvändig konsekvens av patriarkala institutioner. Det är så gott som omöjligt
för oss att föreställa oss ett patriarkat utan homofobi men Sedgwick menar att
vårt samhälles homofobi är nära förbundet med politiska och ekonomiska
strukturer och det är ännu inte bevisat att patriarkala samhällen kräver
homofobi.22 För att stärka sin tes om patriarkatets förändrade förhållande till
homosexualitet citerar Sedgwick en studie av K.J. Dovers över grekisk
homosexualitet under antiken, en studie som indikerar att manlig homosexualitet
Freuds benämning på den energi som härrör ur sexualdriften.
Sedgwick, s. 2
Sedgwick, s. 3
Ibid
19
20
21
22
10
var en viktig del i den grekiskpatriarkala kulturen.23 Homosexualiteten
strukturerades och begränsades, visar studien, i strikta klassförhållanden samt
åldersskillnader. Äldre män tog yngre pojkar som älskare, något som beskrevs i
termer som idag förknippas med romantisk heterosexuell kärlek (erövring, att ge
upp, osv.) där den passiva rollen intogs av pojken. Sammanbundet med den
erotiska komponenten löpte också mentorskapet mellan den äldre, erfarne
mannen och den yngre adepten. Pojken var lärjunge i atenska dygder och seder
och skulle komma att överta dess privilegier, privilegier som inkluderade kraften
att kommendera slavar av båda könen samt kvinnor i alla klasser, inklusive deras
egen. Att pojken så småningom växer upp till man innebär att rollerna som
erövrare och kärleksobjekt inte var permanenta. Sedgwick menar att exemplet
från det antika Grekland visar att heterosexualitet är en nödvändig komponent i
alla patriarkala samhällen men homofobi riktat mot män är det inte.24 Faktum är
att i det grekiska samhället verkar kontinuumet mellan män som älskar män och
män som främjar mäns intressen vara sömlöst. I ljuset av det grekiska exemplet
kan man konstatera att det finns en asymmetri i vårt nuvarande samhälle mellan
det relativt obrutna kvinnliga kontinuumet och den radikalt brutna manliga
motsvarigheten. Detta är alltså beroende av, skriver Sedgwick, inte ”manlighet”
eller ”kvinnlighet”, utan kultur.25
Om relationen mellan homosexualitet och homosexualitet är så föränderlig
vad har vi då för teoretiskt ramverk för att finna länkar mellan sexuella och
maktorienterade relationer? Vad betyder det – vilken skillnad gör det – när ett
socialt eller politiskt förhållande sexualiseras? Detta är frågor som fortfarande
diskuteras inom genusforskningen. Sedgwick illustrerar förvirringen och
svårigheten att operationalisera begreppen inom den feministiska- och
gayrörelsen genom att ta upp diskussionen om sexuell sadism och pedofili.
Feministiska teoretiker och manliga gayteoretiker har traditionellt sett intagit
olika ståndpunkter kring hur direkt sambandet mellan maktrelationer och sexuell
sadism egentligen är. Många feminister menar att sexuellt våld står i direkt
23
Sedgwick, s. 4
Sedgwick, s. 4
24
11
samband med våld och förtryck i samhället. I diskussionen kring pedofili,
relationer mellan män och pojkar, menar dock samma feminister att inslaget av
sex i relationen radikalt förändrar den till något per automatik exploaterande.
Svaret på frågan vad sexuella inslag i relationer gör för skillnad varierar. Precis
som homosexualitet kan vara både upprätthållande och oppositionell i
förhållande till homosocialitet, beroende på politiskekonomiska omständigheter
och grupper, kan sexuella inslag i relationer ha olika betydelser. Sedgwick
använder sig av exemplet för att illustrera att tillförandet av sex i ett socialt
förhållande inte per automatik sexualiserar förhållandet i en förutsägbar och
konstant riktning.26
Först och främst bör man använda den analysform som bäst beskriver
historiska variationer av maktasymmetrier, både rörande klass, ras och genus. I
samband med detta är även en analys av framställningen i sig är nödvändig.
Endast en modell för undersökningen gör rättvisa åt den variation av sätt som
sexualitet fungerar som symboler för maktrelationer. Nödvändigheten av en
retorisk modell i det här fallet avser inte att framställa problem rörande
sexualitet, våld eller förtryck som mindre viktiga utan fungerar endast som ett
sätt att avslöja och analysera de politiska krafter som möter oss insvepta i
sexualitetens mantel. Sedgwick citerar Catherine MacKinnon som menar att
varje element av den kvinnliga könsstereotypen är av sexuell karaktär, det som
definierar kvinnan är vad män önskar sig sexuellt. Sedgwick ifrågasätter dock
vad definitionen av definition egentligen är och understryker att varje sexuell
erfarenhet kan kopplas till väven av genusbaserat förtryck men denna kunskap är
för inexakt och ovetenskaplig för att kunna användas som instrument för analys
av specifika politiska frågor.27 Svårigheten ligger, menar Sedgwick, i tron att
sexualitet är något lätt identifierbart och lätt att beskydda från förorening.
Sedgwicks poäng är att understryka att det inte finns några allmängiltiga svar på
hur sexualitet och makt korresponderar med varandra.
25
Sedgwick, s. 5
Sedgwick, s. 7
26
12
2.3 Sexualitet eller historia?
Metodologiskt vill Sedgwick placera sina läsningar som ett bidrag till en
dialektik inom feministisk teori mellan mer eller mindre historiserad syn på
förtrycket av kvinnor. Sedgwick vill föra samman fransk feminism –
dekonstruktiv och/eller Lacan-orienterad feminism – med en historieorienterad
feministisk teori. Fransk dekonstruktiv feminism bygger på tesen att all mänsklig
kultur, språk, livsstruktur, allt är strukturerat transhistoriskt och genomgående
utefter genusskillnadernas drama. Utmaningen blir således att placera den
dekonstruktiva feminismen i ett historiskt sammanhang. Den mer historiskt
orienterade marxistiska feminismen tenderar att se sexualitet som endast en
reproduktiv könsfunktion och har därför främst studerats som en demografisk
fråga eller en fråga om lag. Diskrimineringen av homosexuella män samt
kvinnans sexualitet som vara har legat i fokus, men man har inte bidragit till att
undersöka den historiska meningen av kvinnors upplevelse av heterosexualitet
eller lesbianism. Inom den dekonstruktiva feminismen har man däremot lyckats
placera sexualitet under lupp men missat, menar Sedgwick, att se förändringarna
i genus och sexualitet sett över längre tid.28 Mäns förtryck av kvinnors sexualitet
ses i det närmaste som oföränderligt – kort sagt: den strukturaliserande synen på
sexualitet är för universell och dikotomisk. Som feministisk läsare lämnas man
alltså att välja mellan antingen att studera sexualitet eller historia, det synkrona
eller diakrona. Sedgwick vill integrera dessa båda synsätt, delvis genom att
studera hur ideologi kan vara till hjälp vid förståelsen av sexualitet.
Sexualitet, liksom ideologi, har en omformulerande funktion på historiska
skeenden: ”The developmental fact that even the naming of sexuality as such is
always retroactive in relation to most of the sensations and emotions that
27
Sedgwick s. 8
Sedgwick, s. 12
28
13
constitute it, is historically important.”29 Vad som anses sexuellt är som den här
uppsatsen vill visa föränderligt och politiskt i sig. Detta rum av förändring
mellan politik och sexualitet är den fruktbaraste grunden för formulering av
ideologi. Ideologi, precis som sexualitet, definieras, benämns och identifieras
retroaktivt.
2.4 Genusasymmetri och erotiska trianglar
René Girard identifierade genom omfattande studier i europeiska skönlitterära
verk en maktekvation som struktureras genom relationen mellan två aktiva
medlemmar i en erotisk triangel. Vad som är av största intresse i den läsning
Sedgwick, precis som jag, gör är Girards tes att bandet som knyter samman de
två rivalerna i den erotiska triangeln alltid är lika starkt och potent som
bindningen till objektet för rivalernas kärlek.30 Således är de band som blivit
knutna genom rivalitet lika kraftfulla som de knutna av kärlek och trots de yttre
olikheterna påfallande strukturellt jämförbara. Girard finner till exempel att
objektet för kärlek i många fall ursprungligen bestäms, inte på grund av de
egenskaper som kärleksobjektet besitter, utan utifrån det faktum att den person
som utsetts till rival redan valt densamma som sitt kärleksobjekt. Enligt
Sedgwick menar Girard att banden mellan rivalerna i själva verket präglas av
mångt större handlingskraft och omfattning än den älskades koppling till någon
av älskarna.31 Eftersom Girard undersöker litteratur inom den manscentrerade
litterära europeiska traditionen är det naturligt att de trianglar han avtäcker allt
som oftast tecknar två mäns rivalitet om en kvinna. Homosexualitet som begrepp
nämns enligt Sedgwick endast vid ett par tillfällen.32 De trianglar som Girard
tecknar är synnerligen symmetriska, något som är sprunget ur de teoretiska
förenklingar som hans bortseende från historiska definitioner av sexualitet och
begär, samt huruvida känslor alls är en del i begreppet sexualitet.
29
Sedgwick, s. 15
Sedgwick, s. 21
Ibid
30
31
14
Psykoanalytiska studier, såväl som tidigare nämnde Foucaults teorier och
feministisk forskning, pekar alla mot att gränsen mellan sexualitet och ickesexualitet, precis som knytandet av genus till olika sfärer, är variabel men inte
godtycklig. Placeringen av dessa begränsningar påverkar inte bara definitionen
av termerna i sig – sexuell/icke-sexuell, maskulin/feminin - utan även
fördelningen av makt som inte är uppenbart sexuellt kodad. Dessa inkluderar
kontroll över produktion och reproduktion av varor, personer och åsikter.
Sedgwick menar således att Girards beräkningar utelämnar kategorier som
bestämmer fördelningen av makt i alla kända samhällen.33 Eftersom fördelningen
av makt enligt dessa dikotomier omöjligen kan vara symmetrisk kommer vi i
varje symmetrisk triangel som Girard avtäcker finna en rad asymmetriska
skevheter.
Trots detta är Girards triangel användbar, menar Sedgwick, för att den gör det
enkelt att se och förstå samt diskutera inskrivningen av manligt homosocialt och
heterosocialt begär och motståndet mot detsamma.34 Girard baserar sin
begärstriangel på Sigmund Freuds oidipala triangel i vilken det lilla barnet
försöker finna sin roll jämte en maktfull fader och en älskad moder.
Homosexualitet som framträder i vuxen ålder har enligt den freudianska teorin
sin grund i ett komplicerat spel kring begär och identifikation med respektive
förälder, manlig heterosexualitet förutsätter en fas av homosexuell identifikation
och vice versa. Girard, liksom Freud, utgår från att deras respektive triangel är
symmetrisk såtillvida att den inte förändras vid ett byte av genus hos en av
triangelns deltagare. Sedgwick återknyter här till hennes teori om den manliga
homosocialitetens brutna kontinuum samt den kvinnliga sfärens obrutna spektra
och menar att detta förändrar balansen i triangeln på ett sätt som varken Freud
eller Girard tog i beräkning.35
Den franske psykoanalytikern och filosofen Jaques Lacan är en av de
psykoanalytiska teoretiker som integrerat genusasymmetrin i den freudianska
32
Sedgwick, s. 22
Sedgwick, s. 22
Ibid
Sedgwick, s. 24
33
34
35
15
teorin. Lacan identifierar exempelvis makt, språk och lagen som delar i den
fallocentriska världsbilden och lyckas därmed skilja anatomiskt kön från
kulturellt skapat genus. Detta öppnar upp för tolkningsmöjligheter som
inbegriper såväl inre psykiska processer (oidipuskonflikten) som offentliga
sådana (språket och lagen). Sedgwick uppmärksammar att Lacan, via Freud,
lyckats belysa den glidande gränsen mellan identifikation och begär. Med detta i
åtanke motiverar Sedgwick sin teori om asymmetrin mellan mäns respektive
kvinnors sexuella spektra, mellan mäns respektive kvinnors sexualitet och
homosocialitet, samt skillnaderna i mäns val av homosociala och heterosociala
objekt och det faktum att kvinnans status är av vikt även i sammanhang där
kvinnor generellt sett utesluts. Sedgwicks slutsats är således att det i varje
mansdominerat samhälle finns:
[a] special relationship between male homosocial (including homosexual) desire and
the structures for maintaining and transmitting patriarchal power: a relationship
founded on an inherent and potentially active structural congruens. For historical
reasons, this special relationship may take the form of ideological homophobia,
ideological homosexuality, or some highly conflicted but intensively structured
combination of the two.36
Det är detta fenomen jag i nästa kapitel kommer försöka avtäcka i Söderbergs
roman.
36
Sedgwick, s. 25
16
3. Analys
Gabriel Tyko Glas inleder sina dagboksanteckningar den 12:e juni med en
kommentar om hans oväntade möte med pastor Gregorius på Vasabron: ”varför
skall jag jämt möta pastor Gregorius?”37. Själva åsynen av pastorn äcklar Glas så
till den milda grad att doktorn helst skulle se pastor Gregorius död. Han menar
att kunde han döda pastorn genom att trycka på en knapp så skulle han göra det.
Glas konstaterar lakoniskt att pastorns unga hustru skulle finna en långt
lämpligare make om pastorn dog.
Strax efter mötet på bron får doktorn besök av pastorns unga fru. I
dagboksanteckningen daterad till den 19:e juni redogör Glas för Helgas ärende:
hon vill ha hjälp med att undslippa sexuellt samliv med pastorn. Doktor Glas
känner medlidande med den unga kvinnan men har till en början svårt att ta
hennes bekymmer på allvar, pastorn är ju gammal och kanske impotent,
resonerar han. Så är dock inte fallet, tvärtom så berättar Helga att hennes make
mot hennes vilja anser att det vore ”[e]n mycket stor synd om vi slutade upp med
det som Gud vill att vi ska göra för att få barn […]”.38 När doktorn får höra detta
kan han knappt dölja ett leende för sig själv: ”Vilken inpiskad gammal
skojare!”.39 Här är det värt att markera att doktorns starka motvilja inför pastorn
har grott inom honom i närmare tjugo år och är hitintills totalt oberoende av
Helga och att hans känslor inför henne inte överskrider sympatins och den milda
nyfikenhetens gränser. Helga känner av doktorns tveksamhet inför att lägga sig i
hennes äktenskapliga situation och bestämmer sig rodnande för att lägga korten
på bordet:
Bok: Hjalmar Söderberg, Doktor Glas, 1905, s. 1
Söderberg, s. 17
Ibid
37
38
39
17
-Nej, ni måste veta allt, sade hon. Ni har kanske redan gissat det, ni ser ju mitt
igenom mig. Jag begär ju att ni skall narras för min skull, då måste jag åtminstone vara
uppriktig mot er. Ni får döma mig hur ni vill. Jag är en otrogen hustru. Jag tillhör en
annan man. [Min kursivering] […] Men jag, jag såg henne egentligen först nu. Nu först
såg jag att det stod en kvinna i mitt rum [min kursivering] […] en ung kvinnoblomma
med doft av kärlek omkring sig och med blygselrodnad över att doften var så mäktig
och stark. Jag kände att jag bleknade.40
Efter att Helga avslöjar sin otrohet för Glas är det som om en slöja lyfts
från doktorns ögon och han lovar genast att hjälpa henne. I samma stund som
Glas får reda på att Helga har en älskare så väcks hans begär: ”[v]em är den
lycklige?” undrar Glas i dagboken, ”Det har jag nu frågat mig sedan i förrgår”.41
3.1 Heterosexualitetens potential och risk
Genom att acceptera Helgas rop på hjälp finner sig Glas plötsligt i en triangulär
relation med en annan man, en man som han snart får reda på är den unge
framtidsmannen Klas Recke. Glas konstaterar i sin dagbok att Recke är just en sådan
man som han själv önskar vara, han är vacker, han är framgångsrik och han har
dessutom en till synes naturlig förmåga som Glas helt saknar: att binda kvinnor till sig
och till fulländning utnyttja deras värde som instrument för att nå homosocial
tillfredsställelse. Glas själv har aldrig haft en kärleksrelation med en kvinna, driften,
skriver han, har aldrig drivit honom till någonting. Pojkårens begär och ärelystnad
ersattes aldrig av den vuxne mannens dito och Glas konstaterar att hans driftsliv legat i
en halvslummer ”levande nog att väcka drömmar och begär, som hos en ung flicka [min
kursivering], men icke mäktigt och bjudande som hos andra unga män.”42 Flera
kvinnor har visserligen väckt hans begär, men ”just de kvinnorna märkte aldrig mig, det
40
41
42
Söderberg, s. 18
Söderberg, s. 20
Söderberg, s. 23
18
var som om jag inte fanns till för dem.”43 I sin dagbok resonerar Glas kring varför detta
varit hans öde och kommer insiktsfullt fram till att ”[e]n kvinna, som älskar, har just
den förtrollning […] som tar mig fången. Det var alltid sådana kvinnor som tände mitt
begär. Men eftersom de redan älskade andra män, kunde de ju icke se mig.”44 Detta,
skriver Glas i sin dagbok, är hans livs misslyckande. Livet igenom har han äcklats av de
kvinnor som varit honom sexuellt tillgängliga, ”kvinnor […] föreföllo mig
motbjudande. Det gjorde väl också till, att min fantasi alltid hade fått växa på egen hand
[…] nästan utan all beröring med kamraternas.”45
Vad Glas själv beskriver i dagboken är alltså en situation där han själv inte kan känna
begär till en kvinna om hon inte är romantiskt involverad med en annan man samt en
genuskodad identitetsförvirring där han snarare identifierar karaktären av sitt begär med
en flickas än med en mans. Denna begärsbaserade identitetsförvirring förstärks av att
Glas betraktar Recke med en i det närmaste förälskad fascination, en fascination som
intensifieras av avundsjuka:
[j]ag har knappt sett en vackrare man. Kalla ljusgrå ögon, men i en inramning som gör dem
drömmande och djupa. Alldeles raka och horisontala ögonbryn, som gå långt bortåt
tinningarna; en marmorvit panna, ett mörkt och rikt hår. Men i ansiktets nedre hälft är munnen
det enda som är fullkomligt vackert, eljest finns där några små bisarrerier, en oregelbunden
näsa, en mörk och liksom förbränd hy, kort sagt allt som behövs för att rädda honom från det
slags felfri skönhet, som mest väcker löje. Hur ser den mannen ut inuti? […] Jag vet bara att
[…] jag oftare sett honom i sällskap med hans överordnade […] än med hans jämnåriga
kamrater. […] när jag ser en man sådan som han därborta, känner jag en bitter avund längst
inne. Det problem som förgiftade min ungdom och som tynger mig ännu […] har för honom
löst sig av sig självt.46
Att Glas endast känner åtrå inför kvinnor som älskas av andra män tycks i ljuset av
Sedgwicks teori fullkomligt följdriktigt. Men om målet för mäns relationer med
kvinnor är att uppnå närmare relationer med andra män, varför har då Glas aldrig har
43
44
45
46
Söderberg, s. 28
Söderberg, s. 28
Söderberg, s. 23
Söderberg, s. 29-30
19
tagit steget och involverat sig sexuellt med en kvinna?
En anledning kan vara den risk det innebär för den manliga identiteten att involveras
med en kvinna, en risk som Sedgwick beskriver: ”[f]or a man to undergo even a
humiliating change in the course of a relationship with a man still feels like
participating in a sum of male power, while for a man to undergo any change in the
course of a relationship with a woman feels like a radical degeneration of substance”.47
Både homosexuell och heterosexuell kärlek för samman det manliga subjektet med
andra män och kan för subjektet innebära såväl en stärkt som en försvagad position i
den manliga gemenskapen. Att dela sexuellt territorium med andra män är ett sätt att
delta i mäns makt över kvinnor samt komma närmare de män som anses stå högt i
hierarkin. Slutsatsen är att heterosexualitet i sig inte är av hotfull karaktär för män men
”any erotical involvement with an actual woman threatens to be unmanning.”48
Sedgwick skriver vidare att det endast är inblandningen av kvinnor som har makten att
förminska en man till något annat än en man, detta genom att subjektet ”finds himself
unexpectedly entrapped in a confusion of identities with the woman.”49 Samtidigt som
Glas träder in i Helgas, Gregorius och Reckes erotiska triangel så utsätter han sig alltså
för risken att identitetsmässigt placera sig närmare kvinnan än mannen. I ljuset av detta
kan vi alltså sluta oss till att Glas tidigare aldrig funnit det värt att ta den risk ett erotiskt
involverande med en kvinna innebär. Häri kan vi också finna en del av förklaringen till
Glas ambivalenta genusidentitet. Sedgwick skriver ”[a]t the same time, to be fully a
man requires having obtained the instrumental use of a woman, having risked
transformation by her.”50 Den handling som Glas önskar genomföra, den steg som skall
göra honom till en människa, kan alltså förstås som en ambition att träda in i männens
krets med hjälp av Helga.
3.2 Kvinnan som handelsvara
Triangelrelationen mellan Glas, Helga och Recke är romanens primära konflikt. Det
47
48
49
50
Sedgwck, s. 45
Sedgwick, s. 36
Sedgwick, s. 40
Ibid.
20
ligger nära till hands att identifiera en första triangel mellan Glas, Gregorius och Helga
men jag vill hävda att Glas och Gregorius snarare bör ses som två inkompetenta
deltagare på samma position i samma triangel. Doktorns äcklade men fascinerade
inställning till pastorn och hans val att kliva in som Reckes homosociala partner i
pastorns ställe har en annan bakgrund som jag strax återkommer till.
Sedgwick skriver i sin analys av William Wycherleys The Country Wife att ”to
cuckold” - att göra någon till hanrej – per definition är en sexuell akt utförd av en man
på en annan man Denna akt mellan män kräver alltså en kvinnas inblandning som
objekt och illustrerar hur heterosexuell kärlek kan fungera som en strategi för
homosocialt begär:
The compulsory and double-edged involvement of women in all the male homosocial bonds,
the absence of direct genital contact between men, and the cognitively hierarchical,
authoritarian, ”transcendent” nature of the homosocial bond signalized by cuckoldry. The
homosociality of this world seems embodied fully in its heterosexuality; and its shape is not
that of brotherhood but of extreme compulsory and intensely volatile mastery and
subordination.51
Recke agerar framgångsrikt romanen igenom och navigerar säkert inom de
homosociala farvattnen. Han vet hur länge en kvinna är av värde och han vet precis när
det är dags att släppa taget. Han begär kvinnor tillräckligt mycket för att använda sig av
dem men aldrig så starkt att han glömmer deras primära funktion som bytesobjekt. Av
Glas samtal med sina vänner om Reckes person framgår det att han är en man med
ambitioner, han förväntas gå långt inom politiken men spelar ett högt spel. Läsaren anar
att han är involverad i ljusskygga affärer och Glas får genom Helga veta att de
tillsammans planerar att lämna landet. Detta sker dock aldrig då Reckes situation
plötsligt stabiliseras, hans karriär verkar säkrad och som ett steg uppåt i hierarkin
överger han Helga för en arvtagerska. Glas gode vän journalisten Markel kommenterar i
samtal med doktorn Reckes förmåga att smidigt och i det närmaste omärkligt använda
sig av hans nya bekantskap för att nå social framgång:
51
Sedgwick, s. 66
21
Och du tror att han tänker gifta sig för pengar...?
För all del, visst inte. Klas Recke är en fin man. Du kan vara lugn för att han sköter om att
han först blir lidelsefullt förälskad i henne, och sedan gifter han sig av kärlek. Det där kommer
han att göra så bra, att pengarna nästan blir en överraskning för honom.52
Gregorius anar romanen igenom varken att Helga bedrar honom eller att Glas hatar
honom intensivt, hans omedvetenhet är så omfattande att han i det närmaste saknar den
subjektsposition som romanens övriga män besitter. Gregorius agerar inte utifrån
devisen att mäns sociala och sexuella bindningar till kvinnor är underordnade
komplement som bör användas för att få kontakt med andra män. Hans äktenskap med
Helga kan bäst beskrivas som ett försök att utesluta andra män och kort sagt ha hustrun
för sig själv. Detta är en situation han anstränger sig för att bevaka. Gregorius plågas av
hypokondri och lägger stor vikt vid doktorns ord men när Glas berör pastorns relation
till hustrun väljer Gregorius hellre att framställa sig själv som impotent än att involvera
en annan man i hans och Helgas sexualliv. Sedgwick tar i kapitel 3 upp hur manlig
androgynitet, eller att falskeligen förespegla impotens kan fungera som en mask för en
effektivare manipulering av kvinnan som vara.53 Genom att påstå sig vara impotent är
Gregorius beredd att offra sin manlighet och eventuell beundran från andra män, kort
sagt att kliva ut ur den homosociala sfären bara för att binda hans hustru närmare till
sig. Detta försök misslyckas dock fatalt då doktor Glas redan vet att pastorn bluffar.
Gregorius känner sig hotad av själva fenomenet manliga transaktioner via kvinnor.
Sedgwick påpekar att den man som missförstår eller inte kan hantera den form av
ägodel en kvinna är eller den typ av transaktion i vilken ägandet av en kvinna får ett
värde löper risken att helt förlora sin position som subjekt i en relation av homosocialt
utbyte.54 Han riskerar kort sagt, precis som Gregorius, att bli permanent feminiserad
eller objektifierad i relation till andra män.
Glas är, till skillnad från Gregorius, medveten om hur begärsstrukturen ser ut men
har inte kraft nog att på egen hand involvera kvinnor i den homosociala ekonomin. Han
52
53
54
Söderberg, s. 148
Sedgwick, s. 55
Sedgwick, s. 51
22
visar prov på kunskap om hur transaktioner med kvinnor fungerar då han i sin dagbok
resonerar kring innebörden av att Recke känner till att Glas är involverad i
triangeldramat och uttrycker en förhoppning om att Recke känner obehag inför
vetskapen om att ”det finns en som är invigd i hemligheten.”55 Då Glas får vetskap om
Helgas och Reckes förhållande söker han som jag tidigare nämnt en väg ut ur hans
feminiserade position genom att kliva in som ställföreträdare åt Gregorius.
3.3 Fadersgestalten
För att finna svar på Glas oförmåga att av egen kraft upprätta en begärstriangel och
istället väljer att placera sig i Gregorius ställe så lämnar jag för ett ögonblick romanens
primära triangel mellan Glas/Gregorius – Recke – Helga för att närmare undersöka en
annan mindre uttalad konstellation: triangeln Glas – hans far – hans mor. Om
ursprunget för den erotiska triangel som mitt och Sedgwicks arbete diskuterar är
familjen med en förälder av varje kön och ett gossebarn som subjekt så kan det finnas
fog för att i densamma söka orsaken till Glas oförmåga.
Glas talar genomgående nedlåtande om sin far och relationen dem emellan tycks ha
präglats av distans. Glas blev ofta pryglad av sin far och han nämner även att fadern
inte ”var god mot min mor”56 något som pekar mot ett identifierande med modern. Glas
beskriver svårigheten att förlåta den maktfullkomlige fadern för alla de gånger han fick
stryk ”rättvist” men även känslan av makt när han fick stryk ”orättvist”, något som
blottade faderns felbarhet:
[e]n gång fick jag stryk orättvist. Det hör nästan till mina bästa barndomsminnen. Det gjorde
ont i skinnet naturligtvis, men gott i själen. Jag gick ner till sjön efteråt, det blåste nästan storm
och skummet yrde ända upp i mitt ansikte. Jag vet inte om jag någonsin senare har känt en så
behaglig översvämning av ädla känslor. Jag förlät min far, han hade ett så häftigt lynne [...]57
Hatet och ilskan som Glas uttrycker över faderns våldsamhet mot honom och
55
56
Söderberg, s. 29
Söderberg, s. 63
23
modern mildras endast i situationer av martyrskap, när Glas tar mot faderns orättfärdiga
bestraffning och när modern dör, något som den unge Glas i det närmaste förstår som
ett faderns straff. Fadern tycks dessutom dela drag med pastor Gregorius, den fysiska
motvilja Glas känner varje gång i mötet med Gregorius (”han var så förfärligt ful att se
på, att jag måste vända mig bort”)58 har en tydlig motsvarighet i den lille pojkens äckel
inför faderns kropp, Glas ”var nästan lika rädd för döden som för beröringen med hans
[faderns] nakna kropp”.59
Glas barnsliga fantasi att bestraffa fadern genom att agera martyr får i mötet med
Gregorius potential till realisering. Barndomens fantiserade maktövertag återskapas i
vuxen ålder genom Glas försök att tala prästen till lydnad.
Vad som reproduceras i triangeln Glas/Gregorius – Helga – Recke är således Glas
identifiering med modern/Helga, hatet mot fadern/Gregorius i kombination med en
önskan att överta hans plats för att i mötet med Recke manifestera sin manlighet.
3.3 Försök och misslyckande
Glas söker febrilt efter en handling: “[j]ag sökte ju en gärning, jag tiggde om den. Är
detta alltså gärningen – min gärning?”60 undrar Glas i sin dagbok. Hans önskan att för
en gångs skull agera kan alltså som jag redan nämnt härledas till ett desperat hävdande
av hans egen manlighet. Detta försök att genom Helga nå en manlig subjektsposition
misslyckas dock då Glas inte tycks kunna åtrå kvinnor tillräckligt kraftfullt för att åtrå
män genom dem. Han lyckas kort sagt inte triangulera sitt homosociala begär genom en
kvinna utan fastnar i identifikation med Helga. Detta kommer till uttryck i Glas
beundran för Recke som jag tidigare diskuterat men även i den hängivenhet Glas visar i
sina försök att få Gregorius att lämna Helga i sexuellt hänseende ifred. Sedgwick
nämner att en mans försök att rädda en kvinna ur en annan mans våld fungerar som en
duell mellan män med syfte att befästa statusen hos den man som kommer till en utsatt
57
58
59
60
Söderberg. s. 61
Söderberg, s. 47
Söderberg, s. 62
Söderberg, s. 93
24
kvinnas räddning.61
Helga har inför sin make sagt nej till sexuellt umgänge, något pastorn ignorerar.
Helga ber då Glas om hjälp att formulera och förstärka hennes nej, en uppgift som Glas
tar på dödligt allvar men misslyckas med. Glas nej väger lika lätt som Helgas och
doktorns enda medel för att få pastorn att avhålla sig från att förgripa sig på hustrun är
döden. Att mord är Glas enda möjlighet att bli hörsammad är ett symptom på hans
misslyckande. Mordet på den hatade pastorn är således inte Glas efterlängtade handling
som ska ge honom inträde i männens värld utan tvärtom det som slutgiltigt beseglar
hans öde som utestängd.
Mordet blir dock inte bara en symbol för Glas misslyckande utan även ett talande
exempel på hur kvinnor påverkas av att fylla funktionen av valuta inom manliga
transaktioner. Jag har vid upprepade tillfällen diskuterat den risk som vägen genom
heterosexualitet till homosocial tillfredsställelse innebär för mannen, en slingrande men
för de flesta män nödvändig väg att gå. För kvinnor som agerar instrument för manlig
homosocialitet är inblandningen skadande oavsett vad utgången blir för de inblandade
männen. Mordet på Gregorius får ingen frigörande effekt på Helgas situation utan
blottlägger endast hennes bundenhet till fallisk makt oavsett vad som skett med
enskilda manliga individer. När Gregorius är död och Recke har övergivit henne kan
eller vill inte heller Glas längre vara henne till hjälp:
Jag såg henne [Helga] för mig […] jag såg henne gå av och an i skymningen på en tom gata
och vänta på någon som icke kom. Och jag mumlade för mig själv: - Kära, det här är ditt eget.
Det här måste du gå igenom själv. Här kan jag inte hjälpa dig, och om jag också kunde så ville
jag inte.62
61
Sedgwick, s. 76
25
4. Diskussion
Jag tar upp det i min inledning men jag anser det vara värt att återigen poängtera
att detta är en modell för litterära analyser som inte kan appliceras rakt av på reella
skeenden. Verkligheten är alldeles för genombruten och splittrad av konträra spänningar
och maktfält för att låta sig förklaras med en enkel modell. Inom romanen som jag
undersökt finns också flera kontrasterande teman och inslag som vid en närmare
granskning skulle vara svåra att passa in i den analys jag har genomfört. En parallell
eller kritisk analys av samma roman skulle därmed inte, vill jag påstå, ogiltigförklara
mitt arbete utan snarare bredda förståelsen av en komplicerad verklighet som romanen
på sitt specifika vis porträtterar. Att mitt syfte inte har varit att ifrågasätta Sedgwicks
ursprungliga analyser eller teoretiska utgångspunkt uppfattar jag inte heller som
problematiskt för den undersökning jag genomfört. Därmed inte sagt att det inte vore
intressant att göra en kritisk läsning av hennes teori men tyvärr måste jag dock lämna
den uppgiften åt framtida uppsatsskribenter och forskare då både formatet och
omfattningen av det här arbetet inte gjort det möjligt.
Vad jag däremot uppfattar som ett problem i min analys är det faktum att jag varit
tvungen att avstå från att i större utsträckning sätta mig in i de specifika omständigheter
som rådde i Sverige runt sekelskiftet och tiden för publicerandet av Doktor Glas, nu
syftande främst på synen på sexualitet och homofoba inslag i samhället. Att geografiskt
och tidsmässigt förflytta Sedgwicks teori från det viktorianska England till sekelskiftets
62
Söderberg, s. 148
26
Sverige sker inte utan att frågetecken reser sig kring huruvida det är rimligt att okritiskt
sätta likhetstecken mellan dessa båda samhällen. Storbritannien var under tiden för
Drottning Viktorias regering ett land av stora sociala, ekonomiska och politiska
förändringar, precis som Sedgwick diskuterar. Den enorma omfattningen av det
brittiska imperiet, den galopperande industriella revolutionen och dess inverkan på det
brittiska samhället kan inte rimligtvis varit identisk med skeenden i en av Europas norra
avkrokar.
Vad som däremot för samman dessa båda exempel är en fallocentrisk världsbild
och den västerländska idétradition vars mest grundläggande inslag tycks vara
ambitionen att dela in verkligheten i sinsemellan asymmetriska motsatsförhållanden.
Jag vill påstå att min analys och det faktum att den kunde genomföras validerar
användandet av Sedgwicks teori i ett alternativt geografiskt sammanhang. Fortsatt
forskande i ämnet inbjuder dock till att vässa begreppen och specificera
homosexualitetens idéhistoria i Sverige.
Vad jag velat pröva med min analys är om Sedgwicks litterära analysmodell som en
metod för att identifiera den genusasymmetri som kommer till uttryck i den engelska
klassiska litteraturen fungerar som mall för en analys av romanen Doktor Glas. För att
göra detta har jag genomgående sökt avkoda textens till synes heterosexuellt färgade
kärlekstema och därigenom blottlägga manliga, homosociala begär och önskningar som
den heterosexuella kärlekens primära mål. Jag tycker mig ha anledning att påstå att min
analys varit lyckad såtillvida att jag funnit belägg för Sedgwicks tes även i litteraturen
jag valt att undersöka.
27
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor:
Rosenberg, Tiina, Queerfeministisk Agenda, Stockholm 2003 (2002)
Sedgwick-Kosofsky, Eve, Between Men. English Literature and Male Homosocial
Desire. New York 1985
Söderberg, Hjalmar, Doktor Glas, Falun 2005 (1905)
Internetkällor:
Bure Holmbäck, Hjalmar Söderberg. Publiceringsdatum ej angivet. Hämtat från
http://www.soderbergsallskapet.se/hjalmarsoderberg/default.asp?show=2
28
2010-12-22
