Facit till elevarbetsblad

Facit till elevarbetsblad 1 fråga 1-9:
X, 1, X, X, X, 2, 1, 2, 1
Facit till elevarbetsblad 2 fråga 1-6:
1. Mer om inflation
Hur uppstår inflation?
Inflation kan uppstå på flera sätt. Ett exempel är om människor vill köpa mer än vad företagen
kan tillverka. Då blir efterfrågan på varor större än utbudet. Människor kan tänka sig att betala
mer för att få varan. Priserna stiger och inflation har uppstått.
Priserna kan också öka om det blir dyrare att tillverka varor och tjänster, exempelvis om löner
eller energipriser stiger. Om det blir dyrare för företagen kan det innebära att de måste öka
priset på sina varor för att vara lönsamma.
Hur mäts inflation?
Det finns olika mått på inflation. Ett mått som Riksbanken tittar på är förändringen i
konsumentprisindex (KPI). KPI beräknas av Statistiska centralbyrån (SCB). Varje månad går
SCB ut och ”köper” en korg med varor och tjänster som innehåller t.ex. kläder, mat, biobiljett
och hårklippning. Genom att ”köpa” samma varor och tjänster varje månad kan priserna
jämföras.
Varför är hög inflation negativt?
En hög inflation är ofta en inflation som svänger upp och ner. Detta leder till en osäkerhet om
inflationen i framtiden. Man vet helt enkelt inte hur hög inflationen kommer att bli. Om
inflationsutvecklingen är osäker innebär det också att ränteläget är osäkert. Riksbanken kan ju
komma att höja räntan om inflationen blir för hög. Om en företagsledning är osäker på
ränteläget kan det försvåra beslutet om de skall köpa t ex en ny maskin eller inte och kan i
vissa fall leda till att de avstår helt från köpa den där maskinen.
När väl inflation har uppstått har den en förmåga att leva kvar och till och med öka. En av
orsakerna är att det är lätt att ta för givet att allting ständigt blir dyrare. Detta gör att anställda
kräver högre löner för att de tror att priserna kommer att stiga. Arbetsgivarna går i sin tur med
på löneökningarna, om de räknar med att kunna höja sina priser. Detta driver upp inflationen
och en löne- och prisspiral har bildats. Därför är det viktigt att hålla inflationen låg och stabil.
Varför är målet 2 % inflation? Varför är det inte 0 %?
Det viktigaste för att landets ekonomi ska fungera bra är att inflationen är låg och stabil.
Sverige har som många andra länder satt som mål att begränsa inflationen till 2 % per år.
Att mäta inflation är inte enkelt. Prisökningar som beror på att en varas kvalitet har förbättrats
är inte inflation, men att mäta hur kvalitet ändras är svårt. Det är ett skäl till att Riksbanken
inte satt inflationsmålet till 0 %. Ett annat skäl är att man vill undvika deflation som betyder
att priserna går ner. Det låter kanske bra att priserna går ner men det kan ha allvarliga effekter
på ett lands ekonomi. Om priset på varor faller så kan människor föredra att vänta med att
handla. Företagen tjänar då mindre eftersom färre köper det de säljer. Detta kan leda till att
företagen måste säga upp anställda. Arbetslösheten stiger.
1
2. Mer om betalningssystemet
Hur fungerar betalningssystemet?
Betalningssystemet innehåller allt det som krävs för att betalningar för varor och tjänster i
samhället skall fungera. Alla betalningar som inte görs med sedlar och mynt innebär att
pengar flyttas mellan konton hos någon eller några banker. När hushåll och företag till
exempel betalar en räkning, så ger de banken i uppdrag att överföra pengar från det egna
kontot till betalningsmottagarens konto. Om betalningsavsändaren och betalningsmottagaren
har konton i samma bank, slutförs betalningen inom banken. Om mottagarens konto finns på
en annan bank behövs ett system som vidarebefordrar betalningar från den ena banken till den
andra. Banker handlar också med värdepapper och valutor sinsemellan. Dessutom lånar de
pengar av varandra. Alla betalningar, både direkt mellan banker och på uppdrag av en kund,
sker genom de konton som bankerna har i Riksbanken. Systemet som hanterar dessa
betalningar heter RIX och ägs av Riksbanken. Riksbanken är därmed knutpunkten i
betalningssystemet. När betalningar når RIX överförs pengar omedelbart till mottagarens
bank.
3. Riksbanken och växelkurs
Vad är växelkurs?
Växelkurs eller valutakurs är priset på en viss valuta. När vi säger att dollarkursen är 7,00
innebär det att vi får betala 7 kronor för 1 dollar.
Vad är skillnaden mellan fast och rörlig växelkurs?
Fast växelkurs betyder att två eller flera länder förbundit sig att hålla en fast kurs mellan sina
valutor. Rörlig växelkurs innebär att valutans värde inte har någon bestämd riktkurs mot en
annan valuta eller en korg av valutor. Växelkursen bestäms istället av t ex hur många andra
som vill köpa och sälja kronor och de andra valutorna. Den svenska kronan har idag en rörlig
växelkurs.
Vilken roll har Riksbankens i detta?
Det är regeringen som bestämmer vilket system som skall gälla för att fastställa kronans värde
i förhållande till utländska valutor, det vill säga om Sverige skall ha fast eller rörlig växelkurs.
Riksbanken ansvarar sedan för att detta fungerar på ett bra sätt.
4. Om internationellt samarbete
Varför är det så viktigt att följa hur andra länder utvecklas?
Riksbankschefens svart:
Den svenska ekonomin är beroende av förhållanden i omvärlden. Eftersom Sverige är ett litet
land med handel med många länder påverkas vi också av inflationen och den ekonomiska
utvecklingen i andra länder. Riksbanken följer därför noga utvecklingen i andra ekonomier
och bevakar hur Sveriges ekonomi och de svenska bankerna skulle kunna påverkas av
händelser på andra håll i världen.
En ökad handel med andra länder och en tillgång till internationellt kapital ställer också krav
på att länderna genomför reformer på olika ekonomiska områden för att kunna klara den
internationella konkurrensen och för att göra reglerna för handel och kapital flöden mer lika i
olika länder. En rad internationella organisationer, där Riksbanken deltar, arbetar med dessa
frågor t ex EU, BIS, IMF.
Sverige är ju med i EU men röstade nej till en gemensam valuta, euron. Vad innebär det för
Riksbanken?
2
Riksbankschefens svar:
Sverige är medlem av EU och därmed en del av en stor marknad. I juni 2001 ingick 12 av
EU:s 15 medlemsstater i valutaunionen EMU med en gemensam europeisk valuta, euron, och
en gemensam centralbank, ECB. Sverige ingår i det europeiska centralbankssystemet ECBS
och är med i EMU med undantag av dess tredje steg, den gemensamma valutan och
penningpolitiken. Riksbankschefen ingår ändå i den europeiska centralbankens allmänna råd
och deltar i det arbete som rör bl a relationen mellan länderna i eurozonen och de länder i EU
som ännu inte gått med i EMU:s tredje steg.
5. Eleverna Frida, Christian och Michelle agerar riksbankschef
Vi tänker oss följande händelse i Sverige. Räntan är låg och människor planerar att köpa mer
än vad företagen planerar att tillverka. Ekonomin går på högvarv och löneförhandlingarna har
lett till planerade löneökningar på 10 % nästa år.
Vad hade du gjort om du var riksbankschef?
Riksbankschefens svar:
Riksbankschefen hade i detta fall höjt reporäntan och diskuterar enligt nedan:
Fridas och Michelles analyser är nog mest korrekta. Hur mycket räntan behöver höjas beror
dock på flera omständigheter, och där har vi inte fått veta så mycket i det här exemplet. Vad
som är viktigt att veta är att när vi höjer reporäntan så väntas den ge effekter som sträcker sig
över flera år. Därför så arbetar banken med att göra prognoser på vad inflationen kan ligga på
om ett till två år. Höjer vi räntan idag så ger det alltså inte direkt så stor effekt, men
inflationen dämpas de närmaste åren.
Men Christian, som ju ville vänta med å att höja räntan, har en viktig synpunkt, - det är
komplexa frågor det här. Det är helt korrekt att Riksbanken tittar på en mängd olika variabler
innan vi bestämmer oss för att förändra räntan som t ex utvecklingen av BNP, investeringar,
konsumtion, offentliga utgifter men vi tittar också på priser och löner. Dessa variabler gör
Riksbanken prognoser över. Sverige är ett litet öppet land vilket innebär att vi även påverkas
av förändringar i omvärlden. Detta måste Riksbanken naturligtvis också ta hänsyn till.
6. Riksbanken och arbetslöshet
Kan Riksbanken göra något åt arbetslösheten?
Riksbankschefens svar:
Riksbanken har som mål att hålla inflationen runt 2 %. En låg och stabil inflation är viktig
främst därför att det bidrar till att den ekonomiska utvecklingen i allmänhet blir lugnare och
stabilare. Det innebär i sin tur att det blir lättare för företag att bedöma om det lönar sig att
bygga ut och att nyanställa. Osäkerheten blir mindre. Också hushållen kan känna sig tryggare
och därmed kanske de handlar mer och att vågar investera i t.ex. ett nytt hus. Och ju mer det
investeras och produceras desto lägre blir normalt sett arbetslösheten. Det sätt på vilket vi nu
bedriver penningpolitik bör alltså i det långa loppet skapa goda förutsättningar för
sysselsättningen, bättre än om vi hade en högre och mer varierande inflation, med större kast i
den ekonomiska utvecklingen.
Det som bestämmer arbetslösheten är i första hand hur arbetsmarknaden fungerar. Att de
lediga platser som finns fylls på ett snabbt och smidigt sätt. Då handlar det om att det ska
3
finnas personer med rätt kompetens och kunskaper. Att skolan förbereder er på rätt sätt. Men
också förstås att det lönar sig att vidareutbilda sig, att ta nya jobb och att flytta osv.
Varför påstås det ibland att Riksbanken bedriver en politik som gör att arbetslösheten stiger?
Riksbankschefens svar:
Här gäller det att skilja på vad vi kan göra i det långa loppet och vilka effekterna är på kort
sikt. Vad jag nyss talade om var utvecklingen på längre sikt. Men den ekonomiska
utvecklingen tenderar att gå lite upp och ner. Ibland växer ekonomin snabbare och ibland
långsammare. Det brukar kallas konjunktursvängningar. När ekonomin är i en lågkonjunktur
finns det lediga resurser i ekonomin, människor är utan arbete, maskiner står stilla. Då kan
produktionen normalt sett öka utan att inflationen tar fart. Och då kan vi normalt sett sänka
räntorna. Det gör hushållen piggare på att konsumera. Lönsamheten kanske ökar och med de
investeringarna. Hjulen börjar snurra snabbare i ekonomin. Fler får jobb. Då har vi alltså
bidragit till att få ner arbetslösheten.
Men det här går bara ett tag. Det är därför man brukar tala om kort sikt. Så småningom slår
produktionsökningen i taket. Det finns inte fler att anställa. Maskinerna räcker inte till trots att
det investeras. Flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det blir svårare att hitta personer
att anställa. Då tenderar lönerna att öka. Leveranstiderna kan också börja öka. Allt det här
bidrar till att inflationen accelererar. Då är det hög tid för Riksbanken att höja räntorna om
den ska kunna säkra inflationsmålet och bevara stabiliteten i ekonomin.
Gränsen för hur mycket sysselsättningen kan öka sätts av vad ekonomin klarar utan att
inflationen skjuter fart. Vad vi kan göra är i bästa fall att bidra till att stabilisera utvecklingen
kring en mer långsiktig bana som bestäms av hur mycket arbetskraft som finns och hur
mycket den kan producera. Vi vill alltså förstås att arbetslösheten ska vara så låg som möjligt.
Men vi kan inte stimulera ekonomin mer än den tål. Försöker vi pressa upp efterfrågan högre
än ekonomin klarar skjuter inflationen fart. Risken finns också att den biter sig fast. Då kan
det bli svårt att få ner den igen. Det handlar hela tiden om svåra avvägningar. Besluten
baseras dessutom på prognoser av en osäker framtid.
Man kan fråga sig om vi då inte skulle kunna tänja lite på gränserna och försöka pressa ner
arbetslösheten även om det skulle gå ut över inflationen. Så tänkte många regeringar och
centralbanker tidigare, främst under 60- och 70-talen. Hela tiden tänjde man gränserna. Men
det fungerade bara ett tag. Sen lärde sig hushåll och företag att se igenom det som hände. När
efterfrågan stimulerades var tanken att priserna skulle stiga. Så blev det också. Men nästa led,
att lönsamheten skulle stiga och att investeringar och nyanställningar skulle komma igång,
fungerade sämre. Löntagarna begärde direkt att få högre löner som kompensation. Därför blev
det inte lönsamt att bygga ut och nyanställa. Det blev alltså inte flera jobb och lägre
arbetslöshet som det var tänkt utan bara en högre och ibland accelererande inflation.
Ekonomin fungerade då också allmänt sämre. Inte minst gällde detta i Sverige där 70 och 80talen var två årtionden med en ovanligt svag ekonomisk utveckling.
4