Miljökvalitetsmål och delmål

Jordbrukssektorn
-
Miljökvalitetsmål och delmål
(Sammanställning av mål med tydlig eller viss koppling till sektorn. Texterna
är hämtade från Länsstyrelsens webbplats och Miljömålsportalen.)
2011-12-22
1. Begränsad klimatpåverkan
Miljökvalitetsmål
Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar
stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska
uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras,
livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har
tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.
Preciseringar
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
Halten, räknat som koldioxidekvivalenter, av de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s
definitioner tillsammans ska stabiliseras på en halt lägre än 550 ppm i atmosfären. Sverige ska
internationellt verka för att det globala arbetet inriktas mot detta mål. År 2050 bör utsläppen för Sverige
sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att därefter minska
ytterligare. Målets uppfyllande är till avgörande del beroende av internationellt samarbete och insatser i
alla länder.
Tillägg för Dalarna:
Den nationella preciseringen innebär en halvering av de svenska utsläppen till år 2050 och att utsläppen
då är rättvist fördelade i världen. Ambitionen för Dalarna är att halveringen uppnås tidigare.
Kan vi nå miljömålet för Begränsad klimatpåverkan i Dalarna till år 2050?
För att klara klimatmålet behöver de globala utsläppen av växthusgaser nå sin kulmen omkring 2015–
2020. Ju senare vändningen kommer desto snabbare behöver utsläppen minska därefter. Till år 2050
behöver de globala utsläppen minst ha halverats jämfört med 1990 och vara nära noll vid slutet av
seklet. EU:s mål är att Sverige och övriga industrialiserade länder ska minska sina utsläpp med 80–95
procent till 2050 jämfört med 1990.
Möjligheten att nå Begränsad klimatpåverkan är beroende av samarbete och insatser internationellt. Det
behövs en kraftigt minskad användning av fossila bränslen och förändring av energi- och
transportsystemen, liksom energieffektivisering i byggnader. Förändrade konsumtionsvanor, även av
mat, är viktigt.
I Sverige har utsläppen av växthusgaser minskat med en knapp femtedel jämfört med 1990.
Dalarnas utsläpp har enligt nationellt framtagna data minskat i motsvarande grad. Om denna minskning
bibehålls är dock osäkert, eftersom en betydande del av minskningen kan tillskrivas den senaste
lågkonjunkturen.
Jämfört med det nationella genomsnittet har Dalarna mer industri och transporter. Länets klimatarbete
är prioriterat, vilket gynnar åtgärder. EnergiIntelligent Dalarna samlar aktörerna och Dalarna är Pilotlän
för grön utveckling.
Konsumtionen av varor och tjänster i Sverige ger också upphov till utsläpp i andra länder.
Världens samlade växthusgasutsläpp fortsätter att öka, och den globala medeltemperaturen ökar i takt
med stigande halter av växthusgaser i atmosfären.
Det är mycket svårt att till år 2050 skapa förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet. Bedömningen av
måluppfyllelse görs enbart på nationell nivå och bedömningen är gjord av Naturvårdsverket.
Enligt en framtidsbild till Dalarnas klimat- och energistrategi kan användningen av fossila bränslen i
Dalarna minska med 30 procent under perioden 2005–2020 och med närmare 80 procent till år 2050.
Störst blir minskningen inom bostäder, service med mera.
Delmål
1. Minskade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser
Dalarna ska vara en föregångare i klimatarbetet genom att i samverkan inom EnergiIntelligent Dalarna
genomföra åtgärder som bidrar till följande nationella mål, med ambitionen att de uppnås snabbare än
på nationell nivå:
”Utsläppen för Sverige bör för år 2020 vara 25 procent lägre än utsläppen år 1990.”
”De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008–2012 vara minst fyra
procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen ska räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex
växthusgaserna enligt Kyotoprotokollets och IPCC:s definitioner. Målet har utgångspunkt i Sveriges
utsläppsprognos i den tredje nationalrapporten till klimatkonventionen.
Det svenska klimatarbetet och det nationella målet ska fortlöpande följas upp. Om utsläppstrenden visar
sig vara mindre gynnsam än man nu förutser, eller att de åtgärder som vidtas inte ger väntad effekt, kan
regeringen föreslå ytterligare åtgärder och/eller vid behov föreslå en omprövning av målet. Härvid ska
hänsyn tas till konsekvenser för svensk industri och dess konkurrenskraft. Kontrollstationer införs år
2004 och år 2008.
Det nationella målet om att minska utsläppen av växthusgaser med minst fyra procent ska uppnås utan
kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer.”
I Dalarna ska dessutom följande sektorsmål gälla:
- Till år 2020 ska beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsen vara brutet.
Användning av fossila bränslen för uppvärmning och varmvattenberedning av bostäder och lokaler ska år
2010 vara 20 procent lägre än år 2000 och senast 2025 endast ske med begränsade inslag av fossila
bränslen.
- Utsläppen av koldioxid från transporter ska år 2010 ha stabiliserats på 1990 års nivå.
- Industrins tillförsel av fossila bränslen per producerad enhet ska minska fram till 2010. (Delmålet
skärpt jämfört med nationellt miljömål.)
Kan vi nå delmålet?
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet som innebär att sektorsmål lagts till.
Målåret är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Dalarnas utsläpp minskade med 20 procent 1990–2009, det vill säga i samma omfattning som nationellt.
Om denna minskning bibehålls är dock osäkert, då en betydande del av minskningen kan tillskrivas den
senaste lågkonjunkturen. Jämfört med det nationella genomsnittet har Dalarna mer industri och
transporter.
Oljeanvändningen i bebyggelsen har minskat med 80-90 procent sedan 1990 och bedöms vara så gott
som avvecklad före 2020. Sektorsmålet har uppnåtts.
Det regionala tillägget om oförändrade utsläpp från transporter 1990–2010 är det sektorsmål som inte
kan nås, då utsläppen istället ökat sju procent. Målet motsvaras av ett nu avfört nationellt
transportpolitiskt mål och därför bortses från detta i bedömningen.
För energieffektivisering och minskad fossilanvändning inom industrin är potentialen stor. Målet att
utsläppen per producerad enhet ska minska har nåtts.
Indikatorer som följer upp målet




Körsträcka med bil
Vindkraftsel
Energianvändning
Klimatpåverkande utsläpp
2. Frisk luft
Miljökvalitetsmålet
Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Inriktningen
är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
Halterna av luftföroreningar överskrider inte lågrisknivåer för cancer eller riktvärden för skydd mot
sjukdomar eller påverkan på växter, djur, material och kulturföremål. Riktvärdena sätts med hänsyn till
personer med överkänslighet och astma (se tabell nedan).
Förorening
Halt som inte bör överskridas
(mikrogram/m3)
Medelvärdestid
Bensen
1
År
Bens(a)pyren
0,0001
År
Eten
1
År
Formaldehyd
10
Timme
Partiklar <10 mikrometer, 30
Dygn
PM 10
15
År
10
År
20
Dygn
80
Timme
50
Sommarhalvåret
70
Åttatimmarsmedelvärde
Sot
Ozon
Kan vi nå miljömålet för Frisk luft i Dalarna till år 2020?
Luftföroreningar skadar hälsan, naturen och kulturföremål. Delmålet för svavel är uppfyllt och utsläppen
av flyktiga organiska ämnen från större punktkällor minskar. Åtgärder för att minska kvävedioxid- och
ozonhalterna går för långsamt. Delmålen för partiklar och bens(a)pyren är nödvändiga för att kunna nå
det samlade målet.
För att nå målet måste ambitionsnivån på åtgärder höjas såväl på EU-nivå som på nationell och lokal
nivå. Flera åtgärder för att begränsa utsläpp av luftföroreningar är gemensamma för miljökvalitetsmålen
Frisk luft, Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning och Bara naturlig försurning. Dessa åtgärder
kan dock ha både positiv och negativ inverkan på möjligheterna att nå målet Frisk luft. Lokala åtgärder
på kommunnivå och en förändrad trafikplanering som i större utsträckning tar hänsyn till miljömålet
behövs.
Delmål
4. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
År 2010 ska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Dalarna, exklusive metan, ha minskat med
cirka 40 procent. (Delmålet skärpt jämfört med det nationella.)
5. Halter av partiklar
Halterna 35 mikrogram/m3 som dygnsmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM10) ska i Dalarna underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn
per år. Halterna 20 mikrogram/m3 som dygnsmedelvärde och 12 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM2,5) ska i Dalarna underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn
per år. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
6. Halt av benso(a)pyren
Halten 0,3 nanogram/m3 som årsmedelvärde för benso(a)pyren ska i huvudsak i Dalarna underskridas år
2015. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
Kan vi nå delmålen?
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Den nationella målnivån i ton har
ersatts av en målnivå i procent som är mer ambitiös.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad/utsträckning inom den utsatta
tidsramen. Utsläppt mängd flyktiga organiska ämnen (VOC) i Dalarna har minskat med sex procent från
2000 till 2009. Enligt länets miljömål ska utsläppen av VOC till 2010 minska med 40 procent jämfört med
1999 års nivå.
VOC bildas vid ofullständig förbränning och avdunstar från lösningsmedel och bensin. I länet kommer
utsläppen främst från lösningsmedelsanvändning därefter från energiförsörjning och industriprocesser.
Den katalytiska avgasreningen av personbilar har resulterat i att utsläppen av VOC har minskat men
trenden dämpas av att antalet transporter ökar. Utsläpp från arbetsmaskiner har nu minskat något
troligen på grund av övergång till ny teknik såsom fyrtaktare. Industrins utsläpp av lösningsmedel
minskar då alternativ teknik införs stegvis.
För att målet ska kunna nås till 2020 krävs ytterligare åtgärder.
Indikatorer som följer upp målet

Bensen i luft

Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
Halter av partiklar
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är mycket osäker.
Partiklar uppstår vid förbränning och slitage av vägbanan, men kan även bildas i atmosfären av
luftföroreningar eller ha naturliga källor som damm. Viktiga källor är vägtrafik, energiproduktion,
arbetsmaskiner och i vissa fall industrier. Vedeldning kan ge mycket höga partikelhalter.
I Dalarna görs inga regelbundna mätningar av partiklar i luft. De enstaka mätningar som gjorts avser
främst PM10, det vill säga partiklar med en diameter upp till 10 mikrometer. Modelleringar och andra
studier visar att miljömålets halter främst överskrids nära gator med mycket trafik och oftast på våren
då vägarna torkar upp.
Ett nytt mätprogram för övervakning av luftkvalitet tas nu fram av Dalarnas Luftvårdsförbund.
Halterna av partiklar påverkas dels av lokala åtgärder och dels av utsläppen inom och utom länet. Om
utsläppen från trafiken inte minskar är det svårt att se att målet kommer att nås till 2020.
Indikatorer som följer upp målet

Utsläpp av PM2,5

Partiklar PM10 i luft
Halt av bens(a)pyren
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
De nuvarande förhållandena är, om de säkerställs och fattade beslut genomförs i väsentliga delar,
tillräckliga för att målet ska kunna nås inom den utsatta tidsramen. Enligt de mätningar som genomförts
under 2010 i fyra tätorter (Mora, Avesta, Ludvika och Hedemora) är målet redan nu uppnått i Dalarna.
Bens(a)pyren används som markör för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i omgivningsluften.
Trafiken har tidigare varit en viktig utsläppskälla, men idag är utsläpp från småskalig vedeldning ett
större problem.
Sedan 2007 finns det en miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på ett årsmedelvärde av 1 nanogram per
kubikmeter (ng/m3) som inte bör överskridas efter den 31 december 2012. Enligt de mätningar som
genomförts underskrider alltså halterna i Dalarna denna miljökvalitetsnorm med god marginal.
Indikatorer som följer upp målet

Bensen i luft

Körsträcka med bil

Besvär av vedeldningsrök
3. Bara naturlig försurning
Miljökvalitetsmålet
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och
vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material
eller kulturföremål och byggnader. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Depositionen av försurande ämnen överskrider inte den kritiska belastningen för mark och vatten.
2. Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan, arkeologiska
föremål och den biologiska mångfalden bevaras.
3. Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket
anpassas till växtplatsens försurningskänslighet.
Kan vi nå miljömålet för Bara naturlig försurning i Dalarna till år 2020?
Depositionen av svavel i Dalarna är lägre än i sydvästra Sverige. Antalet sjöar och vattendrag som
kalkas minskar och delmålet för försurning av vatten är redan uppnått. Vissa sjöar och vattendrag måste
dock sannolikt kalkas under flera årtionden framöver. Det kommer att ta lång tid innan marken
återhämtar sig i de mest känsliga områdena. Detta tillsammans med att kvävenedfallet inte uppvisar
någon tydlig avtagande trend innebär en viss osäkerhet i bedömningen om miljökvalitetsmålet kommer
att uppnås.
Det finns starka kopplingar till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Begränsad
klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är beroende av att mål för Bara
naturlig försurning uppnås.
För att målet ska kunna nås måste nedfallet av försurande ämnen fortsätta att minska. Att
svavelnedfallet minskar är väl belagt. Även kvävenedfallet avtar, men alltför långsamt. De ökade
transporterna är sannolikt en viktig orsak till detta. För att målet ska nås förutsätts också att ett
intensivare uttag av biomassa sker på ett sådant sätt att skogsmarkens förmåga att motstå försurning
inte försämras.
Delmål
1. Försurning av vatten
År 2010 ska högst 5 procent av antalet sjöar och högst 15 procent av sträckan rinnande vatten i Dalarna
vara drabbade av försurning som orsakats av människan. (Delmålet oförändrat jämfört med det
nationella.)
2. Försurning av skogsmark
Före år 2010 ska trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden i Dalarna som
försurats av människan och en återhämtning ska ha påbörjats. (Delmålet oförändrat jämfört med det
nationella.)
4. Utsläpp av kväveoxider
År 2010 ska utsläppen i Dalarna av kväveoxider till luft ha minskat med minst 40 procent från 1999 års
nivå. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
Kan vi nå delmålen?
Försurning av vatten
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen. Även om det finns en
osäkerhet om vad som är försurat respektive naturligt surt bedöms delmålet vara uppnått i Dalarna.
De sjöar som bedöms vara försurade, idag knappt fyra procent av länets 6 000 sjöar, behandlas med
kalk. Ett antal försurade sjöar kalkas inte, men det är små sjöar med snabb omsättningstid där det inte
fungerar att kalka. Även betydande försurade vattendrag – totalt 750 km – kalkas mot försurning. Det är
ungefär nio procent av den totala längden av lite större vattendrag i länet.
Den positiva trenden beror framförallt på att svavelnedfallet minskar. Det största framtida hotet är
troligen ökade transporter, vilket medför ökade utsläpp av kväve. Det finns även tecken på ett ökat
uttag av biomassa i skogsbruket, vilket leder till utarmning av ämnen i marken som motverkar
försurning. Även bristande hänsyn i delar av skogsbruket med körskador vid vatten och bristfälliga
buffertzoner vid avverkning ger tillfälliga, lokala försurningsproblem.
Indikatorer som följer upp målet

Försurade sjöar

Nedfall av kväve

Nedfall av svavel
Försurning av skogsmark
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen. Bedömningen är osäker
beroende på att en förbättring inte har bekräftats med tillgängliga markundersökningar. Jämförelser
mellan data från 1980-, 1990- och 2000-talet visar ingen signifikant skillnad i pH i mineraljord och
humusprov.
Nedfallet av svavel och kväve har minskat och troligtvis är kulmen passerad när det gäller försurning.
Återhämtningstiden kan dock vara lång och markens förråd av mineralnäringsämnen kan vara störd av
försurning. Naturliga förhållanden i länet ger att de norra och nordvästra länsdelarna är känsligast för
försurning. Försurning av skogsmark är dock inte och har aldrig varit ett stort problem i Dalarna.
Det finns anledning att följa marktillståndets fortsatta utveckling. Ett ökat biobränsleuttag kan leda till
markförsurning genom utarmning av markens näringsämnen om inte aska återförs i tillräckligt stor
omfattning. Utarmning av marken kan även minska skogens produktionsförmåga och förändra
skogsmiljöns artsammansättning.
Indikatorer som följer upp målet

Försurad skogsmark

Nedfall av kväve

Nedfall av svavel
Utsläpp av kväveoxider
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att målet anges i procent i stället för ton, dock utan hänsyn
till utsläppens fördelning mellan olika sektorer.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
I Dalarna har de totala utsläppen minskat med 32 procent mellan år 2000 och 2009. Alla sektorer har
minskat sina utsläpp men den tydligaste minskningen finns inom industrin och transportsektorn.
Inom energi- och industrisektorerna finns ett intresse av att hitta lösningar för att minska emissioner till
luft för att minska kostnader för utsläppt mängd kväveoxider.
Indikatorer som följer upp målet

Energianvändning

Kväveoxidutsläpp
4. Giftfri miljö
Miljökvalitetsmålet
Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota
människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna.
Tillägg för Dalarna:
I omgivningen till gruvområden förekommer metaller i så låga halter att de inte innebär risk för
människors hälsa eller miljön.
2. Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll och deras påverkan på ekosystemen
försumbar.
3. All fisk i Sveriges hav och sjöar och vattendrag är tjänlig som människoföda med avseende på
innehållet av naturfrämmande ämnen.
4. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen
är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadlig för människor.
5. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade.
Tillägg för Dalarna:
Vid beslut om åtgärder i gruvområden tas särskild hänsyn till kulturhistoriska värden.
Kan vi nå miljömålet för Giftfri miljö i Dalarna till år 2020?
Problematiken med användning och spridning av miljöstörande ämnen är global. Kunskapen om de
kemikalier som används i samhället är bristfällig och många ämnen och produkter är hälso- och
miljöfarliga. Det finns en diffus spridning av miljöstörande ämnen i naturen. För enstaka ämnen minskar
halterna i miljön och i människor, för andra ökar halterna, men för det stora flertalet saknas i nuläget
kunskap om halter och hur de förändras.
Möjligheten att nå Giftfri miljö påverkas i hög grad av insatser för att nå Levande skogar, Ett rikt
odlingslandskap och God bebyggd miljö.
I Dalarna finns cirka 4 000 områden som misstänks vara förorenade och som kan utgöra ett hot mot
människors hälsa eller miljön. Cirka 1 100 av dessa är gruvområden. Om tillräckliga resurser avsätts för
tillsyn och arbete med statligt finansierade projekt bedöms de mest prioriterade förorenade områdena
vara undersökta och vid behov åtgärdade inom en generation.
I Dalarna kan ökade insatser vad gäller information, tillsyn och prövning bidra till att vi minskar den
fortsatta spridningen och på sikt närmar oss målet. För detta krävs ökade resurser.
För att målet ska kunna nås behövs alltså ett flertal kraftfulla åtgärder såsom kunskap, samverkan,
resurser och regelverk på global nivå alternativt ett omfattande kontrollsystem inom EU. Utveckling av
kemikalier med mindre miljöpåverkan, så kallad grön kemi, kan också bidra till att målet nås.
Delmål
1. Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper
I Dalarna ska det senast år 2010 finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller
utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre volymer och för
övriga ämnen som till exempel efter inledande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga ska
uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga tidigare än 2010. Samma krav på uppgifter ska då gälla
för såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 ska det även finnas uppgifter om egenskaperna
hos de mest betydande oavsiktligt framställda och utvunna kemiska ämnena. (Delmålet oförändrat
jämfört med det nationella.)
3. Utfasning av särskilt farliga ämnen
I fråga om utfasning av farliga ämnen ska följande gälla. Nyproducerade varor i Dalarna ska så långt det
är möjligt vara fria från:
- nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, nya ämnen som är
cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande samt kvicksilver så snart som
möjligt, dock senast år 2007,
- övriga cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen, samt sådana
ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande, senast år 2010 om varorna är avsedda
att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet,
- övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, samt kadmium och bly, senast år
2010.
Dessa ämnen ska inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och
miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående
egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly, ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker
ut i miljön. Spridning via luft och vatten till Sverige av ämnen som omfattas av delmålet ska minska
fortlöpande. Delmålet omfattar ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen.
Delmålet omfattar även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive dem
som bildats oavsiktligt. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
4. Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier
I Dalarna ska hälso- och miljöriskerna vid framställning och hantering av kemiska ämnen minska
fortlöpande fram till år 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som ska fastställas av berörda myndigheter.
Under samma tid ska förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av
material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3. (Det nationella delmålet
anpassat till Dalarna.)
8. Dioxiner i livsmedel
År 2010 ska tydliga åtgärdsprogram som medför en kontinuerlig minskning av halterna av för människan
skadliga dioxiner i livsmedel i Dalarna ha etablerats. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
9. Exponering av kadmium
År 2015 ska exponeringen av kadmium till befolkningen i Dalarna via föda och arbete vara på en sådan
nivå att den är säker ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv. (Delmålet oförändrat jämfört med det
nationella.)
Kan vi nå delmålen?
Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
För att målet ska kunna nås måste hälso- och miljöegenskaperna hos de kemiska ämnen som hanteras i
samhället vara kända. Prioriterade ämnen är de som hanteras i högre volymer eller misstänks vara
särskilt farliga.
EU:s nya gemensamma lagstiftning på kemikalieområdet, Reach, innebär att företagens ansvar för att ta
fram kunskap om kemiska ämnen ökar. Reach bedöms dock inte, i sin nuvarande utformning, vara
tillräckligt långtgående för att målet ska kunna nås till år 2020. För att på sikt kunna nå delmålet
behöver kemikalielagstiftningen utvecklas ytterligare, och det är fördelaktigt om detta sker på en bred
internationell nivå.
Utfasning av särskilt farliga ämnen
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Begränsning och utfasning av särskilt farliga ämnen är en stor och angelägen uppgift. Det saknas
tillräcklig kunskap om särskilt farliga ämnen som hanteras på regional nivå. För att öka kunskapen om
hanteringen av farliga kemikalier i länet har Länsstyrelsen och vissa av länets kommuner under 2007–
2008 kartlagt användningen av särskilt farliga kemiska produkter hos sina tillsynsobjekt enligt nionde
kapitlet i miljöbalken. Ett uppföljande regionalt tillsynsprojekt om kemikaliehantering genomfördes under
år 2009.
EU:s nya gemensamma lagstiftning på kemikalieområdet, Reach, medför ökat företagaransvar, ökade
krav på riskbedömningar samt tillståndsplikt för användning av vissa särskilt farliga ämnen. Däremot är
inte Reach krav på substitution tillräckligt omfattande. För att nå målet krävs starkare lagstiftning och
ökade tillsynsinsatser.
Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att ordet användning har ersatts av ordet hantering, vilket
tydliggör att även transporter och annat handhavande omfattas.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen av delmålet är osäker beroende på brist på indikatorer.
I Dalarna har Länsstyrelsen och vissa kommuner under 2007–2008 genomfört en kartläggning av
användning/hantering av farliga kemikalier inom miljöfarliga verksamheter. Ett uppföljande regionalt
tillsynsprojekt om kemikaliehantering genomfördes under år 2009. Inom ramen för löpande tillsyn och
prövning bedrivs fortlöpande arbete för att öka kunskapen och minska riskerna med de kemiska ämnen
som hanteras i Dalarna. Omfattande insatser för att minska risker vid yrkesmässig hantering av
växtskyddsmedel inom jordbruket har gett resultat men fortsatta insatser krävs. För att nå målet krävs
starkare lagstiftning och ökade tillsynsinsatser.
Dioxiner i livsmedel
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
För att nå målet till 2020 krävs nationellt och internationellt arbete med kunskapsunderlag och
åtgärdsprogram. Regionala program utarbetas inte.
Sverige har arbetat internationellt för att minska spridningen av dioxiner inom Stockholmskonventionen
och LRTAP-konventionen. Forskning har visat att Östersjön påverkas av luftburna dioxiner.
Fisk bidrar med cirka 50 procent av det totala intaget. EU har gränsvärden för fisk – 8 pikogram
TEQ/gram (färskvikt). Sverige kommer att, från januari 2012, få ett permanent undantag från detta
gränsvärde. Sverige har gränsvärden för icke dioxinlika PCBer i livsmedel, inom EU diskuteras
gemensamma sådana. Gränsvärden hindrar dock inte den viktigaste riskgruppen (flickor/kvinnor i fritids/yrkesfiskarfamiljer) att äta egenfångad fisk.
De viktigaste åtgärderna är minskade dioxinutsläpp vid till exempel anläggningar för förbränning och
kemikalieproduktion.
Indikatorer som följer upp målet

Ekologisk animalieproduktion

Ekologisk mjölk

Ekologiskt odlad mark

Miljöföroreningar i modersmjölk
Exponering av kadmium
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målet är mycket svårt eller inte möjligt att nå i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen även om
ytterligare åtgärder sätts in.
Utsläpp av kadmium har minskat. Bättre kontroll, effektivare teknik, riktade internationella åtgärder och
EU-lagstiftning har drivit på utvecklingen. Återhämtningstiden i miljön är mycket lång och beslutade
åtgärder är inte tillräckliga för att nå en säker exponeringsnivå.
Kadmium är en förorening i fosforgödsel. Det behövs åtgärder för att behålla låga halter i gödselmedel.
Om tillförseln till åkermark upphör, beräknas det ta hundratals år att halvera halterna i marken.
EU:s livsmedelsmyndighet (EFSA) har sänkt gränsen för tolerabelt veckointag av kadmium via mat.
Kemikalieinspektionen bedömer att lägre gränsvärden kan behövas. Maten står för merparten av
exponeringen. En mindre andel av befolkningen har halter av kadmium i urinen som kan ge benskörhet
och njurskador.
Halterna i livsmedel och åkermark väntas minska, men det bedöms mycket svårt att till 2015 minska
exponeringen tillräckligt
7. Ingen övergödning
Miljökvalitetsmålet
Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa,
förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa eller försämra
förutsättningarna för biologisk mångfald.
2. Nedfallet av luftburna kväveföreningar överskrider inte den kritiska belastningen för övergödning av
mark och vatten någonstans i Sverige.
3. Grundvatten bidrar inte till ökad övergödning av ytvatten.
4. Näringsförhållandena i kust och hav motsvarar i stort det tillstånd som rådde under 1940-talet och
tillförsel av näringsämnen till havet orsakar inte någon övergödning.
5. Sjöar och vattendrag uppfyller när det gäller näringshalter kraven God ekologisk status enligt
definitionen i EG:s ramdirektiv för vatten. För sjöar i odlingslandskapet innebär det att halten av
totalfosfor inte bör överskrida 25 mikrogram per liter.
6. Svenska kustvatten uppfyller när det gäller närsalthalter kraven på God ekologisk status enligt
definitionen i EG:s ramdirektiv för vatten.
7. Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen.
8. Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen.
Kan vi nå miljömålet för Ingen övergödning i Dalarna till år 2020?
Övergödning av sjöar och vattendrag orsakas av fosfor medan övergödning av havet orsakas av både
fosfor och kväve. Tillförsel av näringsämnen till mark och vatten kan påverka ekosystemen både på land
och i vatten genom bland annat en ändrad artsammansättning. Detta gäller även luftburet kväve som
tillförs via nedfall.
Ett hundratal sjöar och vattendrag i Dalarna har idag så höga näringshalter att de inte klarar kraven
enligt EG:s ramdirektiv för vatten. Många fler vatten har förhöjda näringshalter. Problemen finns främst i
jordbruksområden i länets södra delar. Länet har endast fyra procent jordbruksmark, men marken är
erosionskänslig vilket bidrar till övergödningen.
Arbetet för att nå Bara naturlig försurning, Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker kan
påverka möjligheterna att nå mål för Ingen övergödning.
Hittills beslutade och planerade åtgärder räcker inte för att nå miljökvalitetsmålet till 2020.
Möjligheten att nå målet är beroende av insatser inom EU och på internationell nivå. Om målet ska nås
krävs också insatser för att lokalt, i belastade sjöar och vattendrag, minska utsläppen av
växtnäringsämnen från jordbruk, kommunala avlopp, dagvatten, enskilda avlopp och skogsbruk.
Dessutom krävs åtgärder för att minska utsläpp av kväve från transporter.
Delmål
1. Minskade utsläpp av fosforföreningar
Fram till år 2010 ska de vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar
och vattendrag i Dalarna och kustvatten ha minskat med minst 20 procent från 1995 års nivå. De största
minskningarna ska ske i de känsligaste områdena. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
2. Minskade utsläpp av kväveföreningar till havet
Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till
haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå. (Delmålet oförändrat
jämfört med det nationella.)
3. Minskade utsläpp av ammoniak
Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak i Dalarna ha minskat med minst 15 procent från 1995 års
nivå. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
4. Minskade utsläpp av kväveoxider till luft
Senast år 2010 ska utsläppen av kväveoxider i Dalarna till luft ha minskat med minst 40 procent från
1999 års nivå. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
5. Minskade utsläpp från avlopp
– Senast år 2010 ska kommunala och större enskilda avloppsreningsverk i Dalarna ha en
fosforreningsgrad som överstiger 95 procent.
– Senast år 2015 ska utsläppen av fosfor genom bräddning från kommunala och andra större avloppsnät
i Dalarna uppgå till högst 1 procent av inkommande mängd.
– Senast år 2020 ska befintliga enskilda avloppsanläggningar i Dalarna ha en miljöbelastning i nivå med
nya anläggningar. (Delmål för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
Kan vi nå delmålen?
Minskade utsläpp av fosforföreningar
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad/utsträckning inom den utsatta
tidsramen. Utsläppen av fosfor från jordbruk ligger eventuellt på samma nivå som tidigare och många
övergödda vatten visar ännu ingen förbättring.
Den vattenburna transporten av fosfor ut ur länet minskar, men den flödesberoende
mellanårsvariationen är stor. På 1990-talet var utflödet från länet av fosfor från mänsklig verksamhet
cirka 90 ton per år, vilket var hälften av hela det vattenburna utflödet. I Dalälven var år 2007 den
uppmätta minskningen 50 ton, att jämföras med målets minskning på 20 ton. Kolbäcksån visar likartad
trend. Minskningen beror på låg avrinning samtidigt som utsläppen från avloppsreningsverken minskat.
Mål för utsläpp av fosfor till sjöar och vattendrag i länets södra delar blir svårt att nå, medan mål för
utsläpp från Dalarna till kustvattnen troligen kan nås. Dalarnas bidrag av antropogent fosfor kommer
sannolikt att bli mindre än fem procent av den svenska tillförseln till Bottenhavet, och mindre än 0,1
procent avseende Östersjön.
Indikatorer som följer upp målet

Begränsat näringsläckage – skyddszoner

Fosfor i havet

Tillförsel av fosfor till kusten
Minskade utsläpp av kväveföreningar till havet
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker. Trots minskad gödsling av skog och jord liksom minskade utsläpp av
näringsämnen har ingen statistiskt säkerställd förändring sedan 1960-talet av vattenburna
kvävetransporter ut ur länet uppmätts.
Under de senast åren har i genomsnitt 5 000 ton kväve årligen lämnat länet med de större vattendragen,
varav cirka 40 procent orsakas av mänskliga aktiviteter. Målet anger en minskning med minst 30 procent
av det antropogena tillskottet, det vill säga 600 ton till år 2010. Mellanårsvariationen är betydligt större
än 600 ton på grund av skillnader i årsavrinning. Måluppfyllelsen kan alltså avgöras av de kommande
årens nederbördsmängder.
Dalarnas bidrag till den mängd näringsämnen som tillförs Östersjön och Västerhavet är svårbedömd,
men entydigt mycket liten (mindre än en procent). Av detta teoretiskt maximala tillskott fastläggs
dessutom stora delar i insjöar som Vänern och Mälaren och når därmed aldrig haven.
Indikatorer som följer upp målet
Begränsat näringsläckage – skyddszoner
Kväve i havet
Tillförsel av kväve till kusten
Minskade utsläpp av ammoniak
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Ammoniakutsläppen har minskat, bland annat på grund av minskat djurantal, ökad andel djur i liggbås,
ökad användning av flytgödsel samt förbättrad gödselhantering. Nationellt bedömdes delmålet redan
vara uppnått fem år före målåret. Procentuellt har mjölkproduktionen i Dalarna minskat mer än i landet
som helhet. Eftersom mjölkproduktionen står för merparten av ammoniakförlusten i länet är
minskningen av ammoniakavgången minst lika stor som nationellt.
Ökade gödselpriser och ökat miljömedvetande bland brukarna medför effektivare nyttjande av kväve i
stallgödsel. Djurantalet kommer att koncentreras på större gårdar med bättre gödselhantering. Åtgärder
genomförs för att öka antalet betesdjur för att nå Ett rikt odlingslandskap och för att hålla landskapet
öppet. Sammantaget kan man räkna med att ammoniakförlusterna fortsätter att minska.
Även olika kompetensutvecklingsinsatser via växtnäringsbalansberäkningar och Greppa Näringen
påverkar utvecklingen.
Indikatorer som följer upp målet

Kväve i havet

Ammoniakutsläpp

Tillförsel av kväve till kusten
Minskade utsläpp av kväveoxider till luft
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att målet anges i procent i stället för ton, dock utan hänsyn
till utsläppens fördelning mellan olika sektorer.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
I Dalarna har de totala utsläppen minskat med 32 procent mellan år 2000 och 2009. Alla sektorer har
minskat sina utsläpp men den tydligaste minskningen finns inom industrin och transportsektorn.
Inom energi- och industrisektorerna finns ett intresse av att hitta lösningar för att minska emissioner till
luft för att minska kostnader för utsläppt mängd kväveoxider.
Indikatorer som följer upp målet

Körsträcka med bil

Kväveoxidutsläpp
Minskade utsläpp från avlopp
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att det i länet finns
behov av preciserade mål för kommunala och andra större avloppsreningssystem och för enskilda
avloppsanläggningar.
Målet är mycket svårt eller inte möjligt att nå i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen även
om ytterligare åtgärder sätts in.
Ungefär hälften av de tillståndspliktiga avloppsreningsverken uppnådde inte målet till 2010 att klara en
95-procentig rening av avloppsvattnets fosforinnehåll. Delmålet kan vara möjligt att nå om mycket stora
resurser satsas på att förbättra ledningsnäten.
I Dalarna finns det cirka 30 000 enskilda avlopp. Många av dessa uppfyller inte miljöbalkens krav.
Delmålet är möjligt att nå om omfattande åtgärder genomförs.
Indikatorer som följer upp målet

Fosfor i havet

Tillförsel av fosfor till kusten
8. Levande sjöar och vattendrag
Miljökvalitetsmålet
Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras.
Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och
vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Inriktningen
är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna för biologisk
mångfald.
2. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota biologisk mångfald introduceras
inte.
3. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad- och
friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt.
4. Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i
livskraftiga bestånd.
Tillägg för Dalarna:
I de mest värdefulla av de påverkade vattenmiljöerna har vandrings- och spridningsmöjligheter för
vattenlevande arter återskapats.
5. Anläggningar med stort kulturhistoriskt värde som använder vattnet som resurs kan fortsätta att
brukas.
6. I dagens oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag är naturliga vattenflöden och
vattennivåer bibehållna och i vattendrag som påverkas av reglering är vattenflöden så långt möjligt
anpassade med hänsyn till biologisk mångfald.
7. Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande
arter samt för naturligt förekommande biotoper med bevarandevärden.
8. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att
långsiktigt livskraftiga populationer säkras.
9. Sjöar och vattendrag har God ytvattenstatus med avseende på artsammansättning och kemiska och
fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG).
10. Utsättning av genmodifierad fisk äger inte rum.
11. Biologisk mångfald återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag.
Kan vi nå miljömålet för Levande sjöar och vattendrag i Dalarna till år
2020?
En svårighet med att bedöma skyddsbehovet för vattenmiljöer är att påverkansområdena kring dessa
ofta är stora och komplexa. Värdefulla vattenområdena med opåverkade och mångformiga miljöer är
generellt sett större och mer sammanhängande i länets norra delar jämfört med de södra.
Målet är svårt att nå för värdefulla kulturmiljöer vid sjöar och vattendrag. Det finns för litet resurser för
kunskapsuppbyggnad kring dessa och möjligheterna att långsiktigt skydda dem är begränsade.
Arbetet med att ge värdefulla vattenmiljöer ett formellt skydd har inletts på Länsstyrelsen.
Restaurering av värdefulla vattendrag kommer att ta lång tid eftersom en mycket stor del av länets
vattendrag är påverkade av reglering och/eller flottningsverksamhet. Förenklad omprövning av
vattendomar är en åtgärd i minst sju av åtgärdsprogrammen för hotade arter. Möjligheter till sådan
omprövning behövs för att målet ska nås.
Ingen av de tre allmänna ytvattentäkterna i länet är skyddade genom vattenskyddsområden utan enbart
genom kommunala föreskrifter.
I delar av länet är övergödningsproblemen betydande och läckaget från jordbruket tycks vara oförändrat.
Även om utsläppen minskar tar det lång tid innan åtgärderna ger resultat.
Delmål
1. Åtgärdsprogram för natur- och kulturmiljöer
Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för särskilt
värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och
vattendrag. Senast år 2010 ska minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd och
fördelas jämnt mellan de fem vattendistrikten. Minst 15 fiskefria områden ska finnas i varje
vattendistrikt. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
2. Åtgärdsprogram för restaurering av vattendrag
Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering
av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att
bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda
vattendragen ha restaurerats. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
3. Upprättande av vattenförsörjningsplaner m.m.
Senast år 2009 ska vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha
upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter i Dalarna. Med större ytvattentäkter avses
ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3 per
dygn i genomsnitt. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
5. Åtgärdsprogram för hotade arter
Senast år 2008 ska nationella åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter i Dalarna som har
behov av riktade åtgärder. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
Kan vi nå delmålen?
Åtgärdsprogram för natur- och kulturmiljöer
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker.
Det finns behov av att skydda värdefulla naturmiljöer vid vatten, men behovet är svårt att bedöma
eftersom omgivande påverkansområde ofta är stort och komplext. De värdefulla vattenområdena är
större och mer sammanhängande i länets norra delar än i de södra.
Länsstyrelsen har inlett arbete med formellt skydd av en handfull objekt men processen är ofta lång.
Arbetet med fiskefria områden har påbörjats, men det behövs tydligare direktiv för genomförande och
finansiering. Tillräckliga resurser saknas även för kunskapsuppbyggnad och långsiktigt skydd av
värdefulla kulturmiljöer vid vatten. Pilotstudien "Vattenanknutna kulturvärden i Norra Östersjöns
vattendistrikt" genomförs i Kolbäcksåns avrinningsområde.
Osäkerheten i bedömningen gäller främst framtida tilldelning av resurser (pengar och areal) för skydd av
vattenmiljöer samt för bildande av fiskefria områden.
Indikatorer som följer upp målet

Föryngring av flodpärlmussla

Skyddade sjöar och vattendrag
Åtgärdsprogram för restaurering av vattendrag
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Ett åtgärdsprogram för flottledsrensade vattendrag ska tas i bruk 2012. För övriga skyddsvärda eller
potentiellt skyddsvärda vattendrag utarbetas en, med vattenförvaltningen gemensam plan. Hastigheten
för att åtgärda länets vatten beror till stora delar av framtida tilldelning av resurser för restaurering.
Fysiskt variationsrika vattendrag med öppna vandringsvägar skapar förutsättningar för stor biologisk
mångfald och livskraftiga bestånd av vattenorganismer. Behovet liksom omfattningen av
restaureringsåtgärder i rinnande vatten skiljer sig åt i olika delar av länet, eftersom påverkansbilden och
vattendragens karaktär skiljer sig åt.
Upprättande av vattenförsörjningsplaner m.m.
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Under perioden 2010–2011 har Länsstyrelsen utarbetat en regional vattenförsörjningsplan där varje
kommun i länet behandlas. Flertalet kommuner i länet har utsett kommunala referensgrupper som stöd
för arbetet. Den regionala planen kommer att skickas på remiss till kommunerna i december 2011.
Ingen av de tre allmänna ytvattentäkterna i länet är skyddade genom vattenskyddsområden upprättade
med stöd av sjunde kapitlet i miljöbalken. Två av dem har dock ett mindre omfattande skydd i form av
kommunala föreskrifter som har meddelats med stöd av nionde kapitlet i miljöbalken och förordningen
om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Åtgärdsprogram för hotade arter
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Anpassningen innebär att målåret har
ändrats från 2005 till 2008.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Totalt 19 åtgärdsprogram (ÅGP) berör sjöar och vattendrag i Dalarna. Arbetet med i stort sett alla dessa
ÅGP har inletts i länet och arbetet pågår planenligt. För arterna storröding, flodnejonöga och asp finns
ännu inga ÅGP och inget arbete har därför påbörjats med dessa ÅGP.
En plan för arbetet med regionala hotarter är påbörjad. Regionala genomförandeplaner uppdateras
årligen.
Indikatorer som följer upp målet

Föryngring av flodpärlmussla
9. Grundvatten av god kvalitet
Miljökvalitetsmålet
Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för
växter och djur i sjöar och vattendrag. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en
generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Grundvattnets kvalitet påverkas inte negativt av mänskliga aktiviteter som markanvändning, uttag av
naturgrus, tillförsel av föroreningar med mera.
2. Det utläckande grundvattnets kvalitet är sådant att det bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i
sjöar och vattendrag.
3. Förbrukning eller annan mänsklig påverkan sänker inte grundvattennivån så att tillgång och kvalitet
äventyras.
4. Grundvattnet har så låga halter av föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet att dess kvalitet
uppfyller kraven för god dricksvattenkvalitet enligt gällande svenska normer för dricksvatten och kraven
på God grundvattenstatus enligt EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG).
Kan vi nå miljömålet för Grundvatten av god kvalitet i Dalarna till år
2020?
Länet har god tillgång till grundvatten av bra kvalitet. Grundvatten för dricksvattenändamål från de
allmänna och större enskilda vattentäkterna inom länet uppfyller för närvarande svenska normer och
kraven enligt EG:s ramdirektiv för vatten. Inom vissa områden kan dock grundvattnet påverkas negativt
av mänskliga aktiviteter såsom avfallsdeponier, gruvavfall, jordbruk, avlopp och vägtrafik. Förebyggande
åtgärder är viktiga för att långsiktigt bibehålla en god vattenkvalitet.
Förståelsen ökar för vikten av att bevara naturgrus, bland annat för möjligheterna att nyttja
isälvsavlagringarnas grundvattenmagasin för dricksvattenuttag idag och i framtiden. För detta krävs
tillgång till bra planeringsverktyg och beslutsunderlag. Under perioden 2010–2011 har Länsstyrelsen
utarbetat en regional vattenförsörjningsplan där varje kommun i länet behandlas. Flertalet kommuner i
länet har utsett kommunala referensgrupper som stöd för arbetet. I vattenförsörjningsplanen värderas
grundvattenförekomster som är viktiga för nutida och framtida vattenförsörjning genom klasstilldelning.
Områden med vattenförsörjningsintresse kan läggas in i de kommunala översiktsplanerna tillsammans
med fastställda vattenskyddsområden och bidra till att viktiga grundvattenresurser uppmärksammas
långsiktigt.
Delmål
1. Skydd av geologiska formationer
Grundvattenförande geologiska formationer i Dalarna av vikt för nuvarande och framtida
vattenförsörjning ska senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar
användningen av vattnet. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
3. Kvalitetskrav på grundvatten
Senast år 2010 ska alla vattenförekomster i Dalarna som används för uttag av vatten som är avsett att
användas som dricksvatten för gemensamt behov uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av
god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. (Delmålet skärpt jämfört
med det nationella.)
4. Anpassat jordbruk inom vattenskyddsområden
Senast år 2010 ska jordbruk inom vattenskyddsområden bedrivas så att vattenkvaliteten inte påverkas.
(Delmål för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
Kan vi nå delmålen?
Skydd av geologiska formationer
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
I många kommuner pågår omarbetning av vattenskyddsområden för större allmänna vattentäkter.
Det är kostsamt att bilda vattenskyddsområden. Därför saknas skydd för de flesta av länets många små
allmänna vattentäkter med 10–20 personer anslutna. Detsamma gäller många enskilda gemensamma
vattentäkter. Kommuner kan med stöd av miljöbalken besluta om skydd för en vattentäkt genom lokala
föreskrifter. Detta är ett enklare skydd än ett vattenskyddsområde.
Områden som ännu inte är planerade för vattentäkter eller där uttag av grundvatten inte påbörjats
saknar oftast långsiktigt skydd. Målet att säkerställa framtida vattenförsörjning är därför inte uppnått.
Länsstyrelsen kan på eget initiativ utfärda sådant skydd. En avhållande faktor är dock att det inte har
funnits medel för nödvändiga geohydrologiska undersökningar och för eventuell ersättning till
fastighetsägare.
Geologiska formationer som är av vikt för den framtida vattenförsörjningen
bör uppmärksammas i kommunens översiktsplan.
Indikatorer som följer upp målet

Grustäkt i grundvattenområden

Vattenskyddsområden
Kvalitetskrav på grundvatten
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är mer ambitiöst än det nationella
delmålet genom att delmålet utvidgats till att gälla samtliga dricksvattenförekomster för gemensamt
behov. Detta motiveras av att en stor del av Dalarnas dricksvatten kommer från mindre
vattenförekomster.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Dalarna har förhållandevis god tillgång på grundvatten av god kvalitet. Dricksvatten från allmänna
vattentäkter uppfyller som regel gällande normer och kvalitetskrav. I vissa fall behöver dock
vattenverken behandla sitt råvatten för att kunna uppfylla tekniska och hälsomässiga kvalitetskrav. Det
finns idag en del mindre gemensamma vattentäkter där vattenkvaliteten inte är känd.
Till att målet uppnås bidrar den tillsyn som utövas av de kommunala miljöförvaltningarna. Tillsynen
omfattar alla allmänna vattentäkter samt enskilda vattentäkter som försörjer fler än 50 personer. En
ytterligare faktor är kunskapsnivån hos ansvariga för enskilda vattentäkter. Kunskap om ansvar och
egenkontroll är en viktig del.
Indikatorer som följer upp målet

Klorid i grundvattnet

Vattenskyddsområden

Radon i dricksvatten
Anpassat jordbruk inom vattenskyddsområden
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att det är angeläget att
användningen av bekämpningsmedel och växtnäringsämnen begränsas inom vattenskyddsområden så
att risken för förorening av grundvatten minimeras.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
De naturliga grundvattenförekomsterna i länet är av bra kvalitet, intensivt jordbruk bedrivs inom
begränsade delar av länet och befolkningstätheten är relativt låg. I Dalarna finns ett 50-tal
vattenskyddsområden inom vilka det bedrivs jordbruk.
För att nå målet krävs fokus på rådgivning till berörda lantbrukare. Inom prioriterade
vattenskyddsområden behövs en plan för begränsning av växtnäringsutlakningen och användningen av
bekämpningsmedel. Ökande areal ekologisk odling innebär mindre bekämpningsmedel, men det är oklart
hur nitratläckaget påverkas.
För att nå målet krävs ökad aktivitet från Länsstyrelsen Dalarna och länets kommuner. Konsekvenserna
av kommunernas dispensgivning för användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden bör
följas upp.
Indikatorer som följer upp målet

Vattenskyddsområden

Växtskyddsmedel
10. Hav i balans samt levande kust och skärgård
Miljökvalitetsmålet
Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska
mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden
samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska
bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och
andra störningar. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Hotade arter och stammar har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga
utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras.
2. Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter
samt för naturligt förekommande biotoper med bevarandevärde.
3. Kust- och skärgårdslandskapets naturskönhet, naturvärden, kulturmiljövärden, biologiska mångfald
och variation bibehålls genom ett varsamt brukande.
4. Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och vattenområden, liksom bebyggelse och annan
exploatering i kust- och skärgårdsområden sker med hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga,
biologiska mångfald, natur- och kulturmiljövärden samt värden för friluftslivet.
5. Låg bullernivå eftersträvas.
6. Kust- och skärgårdslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer med särskilda värden värnas och
utvecklas.
7. Samtliga kustvatten har God ytvattenstatus med avseende på artsammansättning samt kemiska och
fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG).
Tillägg för Dalarna:
Kvaliteten hos det ytvatten som lämnar länet via bland annat Dalälven och Kolbäcksån medverkar till att
målet God ytvattenstatus uppnås.
Kan vi nå miljömålet för Hav i balans i Östersjön till år 2020?
Ingen bedömning av måluppfyllelse utförs eftersom Dalarna saknar havs- och kustmiljöer.
Östersjön och Västerhavet är i dag starkt påverkade av en kraftig näringsbelastning. En minskad
uttransport av näringsämnen till havet är en förutsättning för att havs- och kustvattnet ska uppnå god
status. Vattenvårdsåtgärder i Dalarna kan därmed medverka till att uppnå miljökvalitetsmålet.
Dalälven är det av Dalarnas vattendrag som bidrar mest till påverkan av havsmiljön, främst genom
uttransport av näringsämnen och metaller. Dalälven har förhållandevis låg näringshalt. Mindre än 0,1
procent av den totala tillförseln till Östersjön av fosfor från mänsklig verksamhet härrör från Dalarna via
Dalälven. Metallhalterna i Dalälven har reducerats det senaste årtiondet tack vare ett flertal
efterbehandlingsåtgärder i gruvområden.
11. Myllrande våtmarker
Miljökvalitetsmålet
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla
våtmarker bevaras för framtiden.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. I hela landet finns våtmarker av varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och bevarade
kulturhistoriska värden.
2. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att
långsiktigt livskraftiga populationer säkras.
3. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota eller utarma den biologiska
mångfalden introduceras inte.
4. Torvbrytning sker inte på platser med höga natur- eller kulturvärden eller på ett sådant sätt att det
leder till stora negativa effekter på den biologiska mångfalden.
5. Våtmarker skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering.
6. Våtmarkernas värde för friluftsliv värnas.
Tillägg för Dalarna:
Särskilt värnas de stora öppna skogsmyrarna, vars storlek, orördhet och frihet från buller ger stora
friluftsvärden.
Kan vi nå miljömålet för Myllrande våtmarker i Dalarna till år 2020?
Hoten mot våtmarkerna har minskat påtagligt i och med att torvexploatering och dikningsverksamhet
nästan har upphört. En ökad förståelse för våtmarkernas betydelse för hydrologi, biologisk mångfald och
kulturhistoria har spelat en stor roll för att större hänsyn visas idag vid till exempel skogsavverkningar
och vägdragningar.
Åtgärder för att nå miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar
och vattendrag, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv har stor betydelse
för möjligheterna att nå Myllrande våtmarker.
Skyddet av Myrskyddsplanens områden fortgår och bedöms, under förutsättning att tillräckliga medel
avsätts för fortsatt skydd av våtmarker, kunna uppnås till 2020 men tilldelningen av medel för inköp av
mark samt tillgängliga medel att genomföra beslutsprocessen blir avgörande.
För att målet ska vara möjligt att nå krävs:
• tillräckliga medel för fortsatt skydd av våtmarker
• att exploateringstrycket för torvbrytning inte ökar
• fortsatt kunskapskomplettering av kulturhistoriska värden
• insatser för skötsel av vissa kulturbetingade våtmarker och kulturelement.
Delmål
1. Strategi för skydd och skötsel
En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar ska tas fram senast till år 2005
och en regional strategi senast till år 2007. I den regionala strategin ska även restaureringsbehov
belysas. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
2. Långsiktigt skydd för våtmarker
Samtliga våtmarksområden i Dalarna som finns i Myrskyddsplanen för Sverige ska ha ett långsiktigt
skydd senast år 2010. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
4. Anläggning och återställning av våtmarker i odlingslandskapet
I Dalarnas odlingslandskap ska arealen våtmarker och småvatten som anläggs eller återställs öka med
150 hektar fram till år 2010. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
5. Åtgärdsprogram för hotade arter
Åtgärdsprogram ska senast till år 2008 finnas och ha inletts för de hotade arter i Dalarna som har behov
av riktade åtgärder. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
Kan vi nå delmålen?
Strategi för skydd och skötsel
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att även en regional strategi ska tas fram där dessutom
restaureringsbehov belyses.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Delmålet är uppnått på nationell nivå, men den regionala strategin kommer inte att utarbetas. Skälet är
att i rådande prioriteringssituation bedöms den nationella strategin som tillräcklig vägledning för arbetet
inom länet.
Indikatorer som följer upp målet

Antal skyddade våtmarker i myrskyddsplanen

Skydd av våtmarker
Långsiktigt skydd för våtmarker
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Gåstjärnskölen skyddades 2007 och Lövvasselkölen 2008. För alla områden utom ett i Myrskyddsplanen
pågår reservatsbildning. I och med att skyddsarbete har påbörjats är alla egentliga hot mot
våtmarkernas naturvärden avvärjda. Processen fram till beslutat formellt skydd är dock ofta långdragen
beroende på komplicerade markägarförhållanden. Det har inte varit möjligt att skydda dessa våtmarker
inom utsatt tid, men med intensifierat myrskyddsarbete kan större måluppfyllelse uppnås.
Indikatorer som följer upp målet

Antal skyddade våtmarker i myrskyddsplanen

Skydd av våtmarker
Anläggning och återställning av våtmarker i odlingslandskapet
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att en regional arealsiffra (150 hektar) har angivits.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Från 2000 fram till 2009 har 97 hektar våtmarker anlagts eller restaurerats i odlingslandskapet i länet.
Under 2009 har 56 hektar anlagts eller restaurerats, i denna areal räknas även restaurering av våta
slåtter- och betesmarker in (55 hektar).
Våtmarker är viktiga både för den biologiska mångfalden och som näringsfälla. I Dalarnas slättbyggd har
i stort sett alla naturliga våtmarker i odlingslandskapet dikats ut och om möjligt odlats upp varför
behovet av restaurering eller nyanläggning av våtmarker är mycket stort.
Länsstyrelsen har utarbetat en strategi som identifierar de områden där våtmarker gör störst nytta och
ett planeringsunderlag som underlättar arbetet. Sedan 2007 driver Länsstyrelsen även särskilda projekt
för att informera om våtmarker och ge stöd till intresserade markägare.
Indikatorer som följer upp målet

Anlagda våtmarker
Åtgärdsprogram för hotade arter
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Anpassningen innebär att målåret har
ändrats från 2005 till 2008.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Av de åtgärdsprogram (ÅGP) som behandlar våtmarker berör endast rikkärr Dalarna. Arbetet har inletts i
länet och pågår planenligt.
Länsstyrelsen i Dalarna har genomfört allt inventeringsarbete som tas upp i åtgärdsprogrammet. Arbetet
fortgår. Den första restaureringen är genomförd (Brittas Rönning). Ytterligare två rikkärr projekteras för
restaurering (Tranumyr och Lindbastmora). Hävden är påbörjad i Brittas Rönning. Arbetet fortlöper i
enlighet med intentionerna i åtgärdsprogrammet.
En plan för arbetet med regionala hotarter är påbörjad. Regionala genomförandeplaner uppdateras
årligen.
Indikatorer som följer upp målet
Häckande fåglar i våtmarker
13. Ett rikt odlingslandskap
Miljökvalitetsmålet
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska
skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Åkermarken har ett välbalanserat näringstillstånd, bra markstruktur och mullhalt samt så låg
föroreningshalt att ekosystemens funktioner och människors hälsa inte hotas.
2. Odlingslandskapet brukas på sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska
mångfalden gynnas.
Tillägg för Dalarna:
Ytlig jorderosion från åkermark begränsas.
3. Jorden brukas på ett sådant sätt att markens långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls.
4. Odlingslandskapet är öppet och variationsrikt med betydande inslag av småbiotoper och
vattenmiljöer.
Tillägg för Dalarna:
Arealen brukad och hävdad jordbruksmark samt antalet betesdjur minskar inte jämfört med år 2000.
Jordbruksmarken skyddas i största möjligaste utsträckning mot förändrat markutnyttjande.
5. Biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som uppkommit genom lång, traditionsenlig
skötsel bevaras eller förbättras.
Tillägg för Dalarna:
Unika brukningsstrukturer beaktas särskilt.
6. Odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer med särskilda värden bevaras och utvecklas.
Tillägg för Dalarna:
Den unika timmerhuskulturen i bymiljöer, fäbodar och finnbosättningar beaktas särskilt.
7. Hotade arter och naturtyper samt kulturmiljöer skyddas och bevaras.
8. Odlingslandskapets icke-domesticerade växt- och djurarter har sina livsmiljöer och spridningsvägar
säkerställda.
9. Den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter bevaras. Kulturväxter bevaras så långt
möjligt på sina historiska platser.
10. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
Egen precisering för Dalarna:
11. I Dalarna bevaras eller utvecklas odlingslandskapets värde för landskapsbild, friluftsliv, turism och
andra sociala värden.
Kan vi nå miljömålet för Ett rikt odlingslandskap i Dalarna till år 2020?
I Dalarna är åkermarkens tillstånd tillfredsställande, men lokalt är ytlig jorderosion ett problem. Länets
odlingslandskap är småskaligt med rik förekomst av småbiotoper. Skötseln av många småbiotoper antas
dock vara dålig. Genom tätortsnära exploatering riskerar jordbruksmark att övergå till annat nyttjande.
Arealen skötta betesmarker och ängar har de senaste åren ökat, men det är svårt att bedöma om de
sköts så att natur- och kulturvärden bevaras långsiktigt. Brister finns i livsmiljöer och spridningsvägar för
långsiktigt bevarande av biologisk mångfald. Det saknas kunskap om hur väl genetisk variation hos
domesticerade växter och djur bevaras i länet.
Många av länets unika timmerbyggnader och byggnadsmiljöer riskerar att förfalla eller rivas då de
saknar ekonomisk betydelse för ägaren och tillräckliga byggnadsvårdsmedel saknas.
För att nå målet till 2020 måste jordbrukets inriktning förändras mot ett mer hållbart nyttjande av
resurserna i odlingslandskapet. Tillräckligt med resurser måste avsättas för en bevarad och stärkt
biologisk mångfald i odlingslandskapet och för kulturmiljövården. Det behövs åtgärder för att stimulera
offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel.
Det krävs dessutom intensifierade insatser för restaurering, kompetensutveckling och
kunskapsuppbyggnad. Prioriteringar i genomförandet av nya Landsbygdsprogrammet från 2014 är också
av betydelse. Ett ökat samarbete mellan lantbrukets, miljövårdens och kulturmiljövårdens intressenter
ökar möjligheterna att nå målet.
Delmål
1. Skötsel av ängs- och betesmarker
Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker i Dalarna bevaras och skötas på ett sätt som
bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark ska utökas med minst 150 hektar och arealen hävdad
betesmark av de mest hotade typerna ska också utökas till år 2010, strandzoner med minst 50 hektar
och fäbodbete genom att djurhållningen i fäbodarna ökar med minst 25 procent. (Det nationella delmålet
anpassat till Dalarna.)
2. Bevarande av småbiotoper i odlingslandskapet
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela Dalarna. (Det
nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
3. Skötsel av kulturbärande landskapselement
Mängden kulturbärande landskapselement i Dalarna som vårdas ska öka till år 2010 med cirka 70
procent. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
4. Genetiska resurser hos domesticerade djur och växter
Senast år 2010 ska det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det ska
finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i
Sverige. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
5. Åtgärdsprogram för hotade arter
Senast år 2008 ska nationella åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter i Dalarna som har
behov av riktade åtgärder. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
6. Lantbrukets värdefulla ekonomibyggnader - UPPNÅTT
Senast år 2005 ska ett nationellt program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla
ekonomibyggnader kan tas till vara. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
7. Öppet, levande och attraktivt landskap
Fram till år 2010 ska insatserna för ett öppet, levande och attraktivt kulturlandskap i Dalarna med dess
produktions-, natur- och kulturvärden utvecklas. (Delmål för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
8. Certifierad ekologisk produktion
År 2012 ska 15 procent av spannmålsarealen, 10 procent av arealen potatisodling, 75 procent av arealen
växthusodling och 75 procent av arealen grönsaks- och bärodling på friland i Dalarna odlas ekologiskt.
Samtidigt ska 15 procent av mjölkkor och 10 procent av ungnöt finnas i ekologisk produktion. (Delmål
för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
9. Konsumtion av ekologiska livsmedel
År 2012 ska 25 procent av storkökens inköpsvärde i Dalarna utgöras av ekologiska livsmedel. Av den
totala försäljningen av mjölkprodukter i Dalarna ska 15 procent vara ekologiska, 7 procent av
ungnötsproduktionen ska nå konsumenten som ekologiska produkter och försäljningen av ekologiska
grönsaker och potatis ska öka med 25 procent. (Delmål för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
10. Fäbodar och finnbosättningar
År 2012 ska värdefulla fäbodmiljöer och finnbosättningar i Dalarna skötas så att natur- och
kulturmiljövärdena bevaras och förstärks. (Delmål för Dalarna utan nationell motsvarighet.)
11. Siljansområdets och Kopparbergslagens brukningsstrukturer
Senast år 2010 ska Siljansområdets och Kopparbergslagens unika agrara brukningsstrukturer vara
kartlagda och kända. Strukturernas lagliga skydd ska vara klarlagt senast år 2007. (Delmål för Dalarna
utan nationell motsvarighet.)
Kan vi nå delmålen?
Skötsel av ängs- och betesmarker
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att arealer för Dalarna har skattats utifrån de nationella
utgångspunkterna.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker. Ändringar av stödreglerna påverkar statistiken och gör den svårbedömd.
Den totala arealen ängs- och betesmark som sköts med hjälp av miljöersättningar ökade tidigare, men
har de senaste åren planat ut. Det är osäkert om skötseln är tillräcklig för att bevara de höga natur- och
kulturvärdena på sikt.
Arealen hävdad ängsmark har ökat något, men det är fortfarande långt till målet. Uppgifter om arealen
strandzoner är inte tillgängliga.
Antalet djur vid fäbodarna har ökat med mer än 25 procent, men kurvan har nu planat ut.
Utvecklingen i länet överensstämmer i stort med utvecklingen på nationell nivå. Ytterligare underlag
krävs för att bedöma skillnaderna inom länet.
Indikatorer som följer upp målet

Betesmarker

Slåtterängar
Bevarande av småbiotoper i odlingslandskapet
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet. Anpassningen innebär att skrivningen om en nationell strategi för småbiotoper i
slättbygden har utgått.
Målet är möjligt att nå i tillräcklig utsträckning inom tidsramen men ytterligare åtgärder krävs.
Bedömningen är osäker därför att tillräckligt dataunderlag saknas. Ändringar av stödreglerna påverkar
statistiken och gör den svårbedömd.
Merparten av Dalarnas odlingslandskap är småbrutet och rikt på landskapselement, men förekomsten av
småbiotoper är bristfälligt känd. Vissa småbiotoper ryms inom miljöersättningar till värdefulla natur- och
kulturmiljöer. Antalet objekt som sköts med dessa medel ökade tidigare, men har de senaste åren planat
ut.
Förutsättningar och förekomst av olika typer av småbiotoper varierar i länet. För att nå målet krävs att
småbiotoper i de slättbygdslika områdena i sydöstra Dalarna prioriteras i genomförandet av
Landsbygdsprogrammet. Det krävs även ett ökat samarbete mellan lantbrukets, miljövårdens och
kulturmiljövårdens intressenter.
Indikatorer som följer upp målet

Kulturspår i åkermark
Skötsel av kulturbärande landskapselement
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker därför att tillräckligt dataunderlag saknas.
Det finns ovanligt många kulturbärande landskapselement i Dalarnas småskaliga odlingslandskap. Vissa
kulturelement ryms inom miljöersättningar till värdefulla natur- och kulturmiljöer. Antalet objekt som
sköts med dessa medel ökade tidigare, men har de senaste åren planat ut. Det är fortfarande långt till
målet. De stora hoten mot de kulturbärande landskapselementen är bristande underhåll, igenväxning och
borttagning.
Ytterligare underlag behövs för att bedöma skillnaderna inom länet.
För att nå målet till år 2020 krävs att kulturbärande landskapselement prioriteras i genomförandet av
Landsbygdsprogrammet. Skötselplaner är viktiga eftersom de ger förståelse och incitament för vård och
skötsel. Dessutom krävs ytterligare insatser, exempelvis kulturmiljömedel till objekt som inte ingår i
miljöersättningarna samt ökat samarbete mellan lantbrukets, miljövårdens och kulturmiljövårdens
intressenter.
Indikatorer som följer upp målet

Kulturspår i åkermark
Genetiska resurser hos domesticerade djur och växter
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker därför att tillräckligt dataunderlag saknas.
Arbetet sker huvudsakligen på nationell nivå. Det finns ännu ingen klar bild huruvida de nationella
initiativen är tillräckliga eller om ytterligare åtgärder krävs i Dalarna.
På nationell nivå har den del av målet som behandlar växtgenetiska resurser nåtts, men inte den del som
handlar om inhemska husdjursraser.
Kunskapsläget om genetiska resurser hos domesticerade djur och växter i Dalarna är för närvarande
dåligt. För att kunna arbeta med målet på regional nivå krävs en kunskapsuppbyggnad inom länet.
Åtgärdsprogram för hotade arter
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Anpassningen innebär att målåret har
ändrats från 2006 till 2008.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Ett åtgärdsprogram är ännu inte fastställt men genomförandearbetet har trots det kommit igång.
Dalarna berörs av 14 åtgärdsprogram. Arbetet har inletts och fortgår med alla dessa i enlighet med
intentionerna i åtgärdsprogrammen och fungerar bra trots att alla inte är slutgiltigt fastställda.
En plan för arbetet med regionala hotarter är påbörjad. Regionala genomförandeplaner för nationella
åtgärdsprogram uppdateras årligen.
Lantbrukets värdefulla ekonomibyggnader
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde uppnås på nationell nivå inom den utsatta tidsramen. En
nationell strategi för det fortsatta arbetet med ekonomibyggnaderna färdigställdes år 2005. Nu återstår
att implementera strategin.
I Dalarna är det särskilt angeläget att tillvarata de stora kulturvärden som den rika timmerhuskulturen i
uthusbyggnader i byar, fäbodar och ute i odlingslandskapet representerar.
Öppet, levande och attraktivt landskap
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att odlingslandskapet
värderas högt i Dalarna och att delmål för öppet landskap saknas nationellt.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen. Arbetet måste dock fortsätta
kontinuerligt in i nästa programperiod.
Program och strategier som utarbetats i länet pekar på det öppna odlingslandskapets natur- och
kulturvärden som en unik tillgång för både lokal och regional utveckling och att länets miljöarbete kan bli
välkänt och respekterat. Minskningen av den brukade arealen har planat ut och det finns en efterfrågan
på mark för produktion av bioenergi och livsmedel. Etablerade partnerskap, dokumenterade
avsiktsförklaringar och ökad medvetenhet om landskapets betydelse är tecken på utvecklade insatser för
ett öppet, levande och attraktivt landskap.
För det fortsatta arbetet mot nya delmål behövs ökad samverkan mellan olika sektorer inom och mellan
organisationer/myndigheter och politiska beslut måste vara positiva för landsbygden.
Indikatorer som följer upp målet

Betesmarker

Slåtterängar

Åkermark
Certifierad ekologisk produktion
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att riksdagen har
beslutat om mål för ekologisk produktion. Det regionala målet bidrar till riksdagens mål om 20 procent
certifierad jordbruksmark och ökad animalieproduktion.
Målet är möjligt att nå i tillräcklig grad inom tidsramen.
Arealerna certifierad odling ligger nära målen. Grönsaker och bär ligger nära målen men mot bakgrund
av att arealerna totalt av dessa grödor minskar är det inte säkert att ”ökningen” är en ökning utan en
konsekvens av minskad totalareal. Animalieproduktionen har nått målen men speciellt för mjölkkorna är
detta även en konsekvens av färre mjölkkor totalt i länet.
Nuvarande utformning av miljöstöden i Landsbygdsprogrammet gynnar produktion av certifierade
ekologiska livsmedel. Efterfrågan på ekologiska livsmedel är större än någonsin och utrymme finns för
större produktion i länet
Bedömningen är säker då alla produktionsslag ligger vid eller nära målen. Möjliga osäkerhetsfaktorer är
dels att import kan ta en del av marknaden som skulle kunna försörjas lokalt, dels pågående
omstrukturering av
mejerimarknaden.
Indikatorer som följer upp målet

Ekologisk animalieproduktion

Ekologisk mjölk

Ekologiskt odlad mark
Konsumtion av ekologiska livsmedel
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att riksdagen har
beslutat att den offentliga sektorn senast 2010 skall köpa 25 procent ekologiska livsmedel.
Målet är mycket svårt eller inte möjligt att nå i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen även om
ytterligare åtgärder sätts in. Bedömningen är osäker.
Storkökens inköp i Dalarna är cirka elva procent, men varierar från 0 till cirka 30 procent mellan
kommunerna.
Den totala försäljningen av mjölk i Dalarna är nära målet om man ser till dryckesmjölk. Vägs hela
försäljningen av mjölkprodukter in är andelen ekologiskt mindre. Målen för andelen nötkött och ökningar
för grönsaker och potatis är osäkra om de klaras till 2012. Bra statistik saknas.
Konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel bedöms vara fortsatt mycket stor. För att nå målet
krävs att storhushållens inköp ökar kraftigt. För att bevara den stora efterfrågan på ekologiska produkter
krävs att produktionen kan förse konsumenterna med ekologiska livsmedel, annars tillgodoses
marknaden av import.
Indikatorer som följer upp målet

Ekologisk mjölk
Fäbodar och finnbosättningar
År 2012 ska värdefulla fäbodmiljöer och finnbosättningar i Dalarna skötas så att natur- och
kulturmiljövärdena bevaras och förstärks. (Länseget mål)
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av många fäbodars och
finnbosättningars höga kulturmiljö- och naturvärden och att de är typiska för Dalarna.
Målet är möjligt att nå i Dalarnas län, men bedömningen är osäker. Fäbodar med bete, slåtter och annan
hävd finns framför allt i mellersta och norra Dalarna. Finnbosättningarna förekommer främst i nordöstra
och södra delen av länet. Fäbodar och finnbosättningar har ofta stora upplevelsevärden.
Antalet fäbodar med aktivt fäbodbruk ökade fram till 2008 till cirka 110 stycken, men har därefter varit
ganska konstant. Det finns ytterligare ett 50-tal värdefulla fäbodmiljöer som kräver skötselinsatser.
Under 2010 har det femåriga projektet ”Life+ Foder & Fägring” startat, inom vilket skötsel av tre
fjällfäbodmiljöer kommer att säkras.
I länet finns ett 50-tal värdefulla finnbosättningar. På åtta av dessa säkras skötsel genom projektet
”Life+ Foder & Fägring”. Kännedomen om hur övriga finnbosättningar sköts är bristfällig. Särskilda
insatser behövs sannolikt vid flera bosättningar, till exempel röjning av vegetation.
Det krävs ytterligare insatser för att målet ska nås inom angiven tid. EUs miljöersättning är av stor
betydelse för måluppfyllelsen.
Indikatorer som följer upp målet

Betesmarker
Siljansområdets och Kopparbergslagens brukningsstrukturer
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att dessa
brukningsstrukturer i Dalarna är unika.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen. Målet
bedöms inte vara uppnått i Dalarna till 2010.
Tillräckliga resurser för inventering, registrering och tillgängliggörande har hittills saknats och därför har
inte målet uppnåtts. Metodutveckling och genomförande av laserscanning av brukningsstrukturer har
dock vidareutvecklats under 2011 och bidragit till kartläggning av delar av Siljansområdet och därmed en
viss måluppfyllelse. Strukturernas lagliga skydd är inte kartlagt.
Under 2010 har Länsstyrelsens kulturmiljöenhet i tvärsektoriell samverkan slutfört en analys och
beskrivning av Siljansområdet. Beskrivningen ingår i ett samarbetsprojekt med berörda kommuner i
Siljansområdet. Projektet har medfört en ökad kunskap för handläggare och allmänhet om områdets
värden och bidragit till en viss måluppfyllelse. Inom Länsstyrelsen har en landskapsgrupp bildats som
arbetar tvärsektoriellt för att ta tillvara
värdena i landskapet
15. God bebyggd miljö
Miljökvalitetsmålet
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till
en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och
anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god
hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås
inom en generation.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Den bebyggda miljön ger skönhetsupplevelser och trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder,
arbetsplatser, service och kultur så att alla människor ges möjlighet till ett rikt och utvecklande liv och så
att omfattningen av människors dagliga transporter kan minskas.
2. Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av byggnader och bebyggelsemiljöer samt
platser och landskap med särskilda värden värnas och utvecklas.
3. En långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur utvecklas, både vid nylokalisering av byggnader,
anläggningar och verksamheter och vid användning, förvaltning och omvandling av befintlig
bebyggelse.
4. Boende- och fritidsmiljön, samt så långt möjligt arbetsmiljön, uppfyller samhällets krav på gestaltning,
frihet från buller, tillgång till solljus, rent vatten och ren luft.
5. Natur- och grönområden med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att behovet
av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt lokalklimat kan tillgodoses.
6. Den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.
7. Transporter och transportanläggningar lokaliseras och utformas så att skadliga intrång i stads- eller
naturmiljön begränsas och så att de inte utgör hälso- eller säkerhetsrisker eller i övrigt är störande för
miljön.
8. Miljöanpassade kollektivtrafiksystem av god kvalitet finns tillgängliga och förutsättningarna för säker
gång- och cykeltrafik är goda.
9. Människor utsätts inte för skadliga luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga radonhalter eller andra
oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker.
10. Mark- och vattenområden är fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar.
11. Användningen av energi, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och
miljöanpassat sätt för att på sikt minska och främst förnybara energikällor används.
12. Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till
användningsområdet.
13. Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och för natur- och
kulturlandskapet bevaras.
14. Den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar.
15. Avfall och restprodukter sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i
kretsloppet i ett balanserat samspel mellan bebyggelsen och dess omgivning.
16. Andelen förnybar energi har ökat och ska på sikt svara för den huvudsakliga energitillförseln.
Kan vi nå miljömålet för God bebyggd miljö i Dalarna till år 2020?
För få beslut om åtgärder är fattade eller på gång. I många fall är problemen inte lokaliserade och
många aktörer behöver engageras i arbetet. Dessutom finns många intressekonflikter, samtidigt som
flera åtgärder är dyra utan att det är klart vem som är ansvarig. Stora insatser behövs för att komma till
rätta med buller, dålig inomhusmiljö och för att stärka samhällsplaneringen och ta tillvara och utveckla
estetiska och kulturhistoriska värden.
Positivt är att allt mindre avfall deponeras och att allt fler bostäder åtgärdas mot trafikbuller, radon samt
värms upp med förnybar energi. Negativa trender är att vägtransporterna ökar, vilket får flera negativa
effekter. Vi producerar också allt mer avfall per person, kulturvärden uppmärksammas inte tillräckligt,
tätortsnära natur tenderar att minska och det förekommer ännu att byggnader uppförs som ger
hälsoproblem på grund av inomhusmiljön.
Byggnader och bebyggelsestrukturer har lång livslängd. Från hushållningssynpunkt är detta positivt, men
gör också att de problem som finns i dag troligen dröjer kvar under lång tid. Städerna har anpassats till
dagens biltrafik och redan givna förutsättningar för inomhusmiljö, energieffektivisering och kollektivtrafik
kommer att bestå. Det finns också en tröghet i vår vilja att ändra livsstil när det gäller transportsätt,
bostadsyta och konsumtion. Politiska beslut om åtgärder som påverkar detta kan vara svåra att
acceptera.
Möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet är huvudsakligen beroende av insatser i Sverige.
Förutsättningarna för Dalarna bedöms bättre än nationellt, men detta är osäkert. Det motiveras av att
Dalarna har lägre exploateringstryck och motstående intressen än storstadslänen samt att mycket
positivt arbete pågår. Det finns brett medvetande och ambition att utveckla god bebyggd miljö i länets
städer, byar och landsbygd. Omfattande dialog inom byggsektorn och samverkan inom Energiintelligent
Dalarna är uttryck för detta. Samtidigt är Dalarna ett glesbygdslän med stora transportbehov.
Delmål
1. Planeringsunderlag
c) Estetiska värden
Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande i Dalarna grundas på program och strategier
för hur estetiska värden ska tas till vara och utvecklas. (Delmålet oförändrat jämfört med det
nationella.)
d) Tätortsnära natur
Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande i Dalarna grundas på program och strategier
för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas
för såväl natur- och kulturmiljö som folkhälsoaspekter och friluftsändamål, samt andelen hårdgjord yta i
dessa miljöer fortsatt begränsas. (Det nationella delmålet anpassat till Dalarna.)
e) Energi
Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande i Dalarna grundas på program och strategier
för hur energianvändningen ska effektiviseras för att på sikt minskas, hur förnybara energiresurser ska
tas till vara och hur utbyggnad av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och
vindkraft ska främjas.(Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
g) Miljömål
Inom ramen för hållbar utveckling ska miljömålen utgöra underlag för nya planer och program i länets
samhällsplanering, i kommunernas översiktsplaner ska detta ske senast år 2010. (Delmål för Dalarna
utan nationell motsvarighet.)
3. Buller
Antalet människor i Dalarna som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som
riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder ska ha minskat med 5 procent till 2010 jämfört med
1998. I viktiga rekreationsområden och stora opåverkade naturområden ska ambitionen vara att
störande buller minskas. (Delmålet skärpt jämfört med det nationella.)
5. Minskning av avfallsmängder
Den totala mängden genererat avfall i Dalarna ska inte öka och den resurs som avfall utgör ska tas till
vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras.
c) Insamling och behandling
Avfall ska sorteras, insamlas, behandlas och deponeras så att resurshushållning och uthållig miljö
främjas.
– Komposterat och/eller rötat matavfall ska år 2010 återföras till kretsloppet. Matavfall som återförs till
åkermark ska vara certifierat enligt vedertagen standard.
– Minst 90 procent av fosforföreningarna i avlopp ska år 2010 återföras till produktiv markanvändning
och hålla sådan kvalitet att det kan användas på åkermark.
6. Energianvändning med mera i byggnader
Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler i Dalarna minskar och är lägre år 2010
än år 1995. Detta ska bland annat ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på
sikt minska samt att andelen energi från förnybara energikällor ökar. Den genomsnittliga användningen
av köpt energi per kvadratmeter ska år 2010 vara 10 procent lägre än år 2000, 30 procent lägre år 2025
och 50 procent lägre år 2050.
Till år 2020 ska beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsen vara brutet.
Användning av fossila bränslen för uppvärmning och varmvattenberedning av bostäder och lokaler ska år
2010 vara 20 procent lägre än år 2000 och senast år 2025 endast ske med begränsade inslag av fossila
bränslen.
Fram till 2010 ska användningen av el för uppvärmning minska. (Det nationella delmålet anpassat till
Dalarna.)
7. Energieffektivisering
Energieffektiviteten i Dalarna ska fram till år 2010 öka till nivån 1,5– 2,5 procent per år genom att:
– bostads- och servicesektorns energianvändning per invånare för uppvärmning och el effektiviseras med
hjälp av tekniska och andra åtgärder
– transportsektorns energianvändning för godstransporter per producerad enhet minskar och för privata
och övriga transporter per invånare effektiviseras med hjälp av tekniska och andra åtgärder samt
samhällsplanering
– industrins energitillförsel per producerad enhet minskar. (Delmål för Dalarna utan nationell
motsvarighet.)
8. Förnybar energi och spillvärme
I Dalarna ska följande mål för uttag av förnybar energi gälla:
– Uttaget av bioenergi från jordbruks- och skogsmark ska öka från 2 400 GWh år 2002 till 3 100 GWh år
2010. Arealen jordbruksmark som odlas med energigrödor ska uppgå till 10 000 ha och ge minst 250
GWh.
– Produktionen av solenergi ska öka från dagens knappt 1 GWh till minst 5 GWh år 2010 genom ett ökat
intresse inom kommunerna samt genom att flera installatörer, fastighetsbolag och hustillverkare har
solenergi som en del av sin ordinarie verksamhet. Då ska ävensolenergi användas på minst en offentlig
byggnad i varje kommun.
I Dalarna ska även gälla:
– Andelen förnybar energi och spillvärme av den totala energitillförseln i Dalarna ska till år 2010 öka från
cirka 40 procent år 2002 till minst 50 procent med följande inriktning: vattenkraft cirka 25 procent
motsvarande dagens nivå, bioenergi, vindkraft, solenergi och övriga förnybara energislag samt
spillvärme minst 25 procent jämfört med cirka 15 procent 2002.
– Biobränsle- eller spillvärmebaserade fjärr- eller närvärmenät ska år 2010 vara utbyggda eller utredda i
alla tätorter över 500 invånare.
– Andelen förnybara fordonsbränslen ska år 2010 överstiga det nationella målet på 5,8 procent av den
totala bränslemängden som används för vägtransporter. (Delmål för Dalarna utan nationell
motsvarighet.)
Kan vi nå delmålen?
Planeringsunderlag
Det regionala delmålet är en anpassning och komplettering av det nationella delmålet. Anpassningen
innebär att tillägg har gjorts för bebyggelsestruktur, transporter och för tätortsnära natur. Dessutom har
egna mål lagts till för stora opåverkade områden, miljömål och allmänheten.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Arbete med miljöanpassade transporter, kollektivtrafik, attraktiva gång- och cykelstråk och
grönstrukturer i tätorter pågår i många centralorter men behöver fördjupas och nya underlag tas fram.
Planeringsunderlag för kulturmiljö finns i de flesta kommuner men behöver aktualiseras.
Planeringsunderlag för energi finns också i de flesta kommuner liksom kommunala klimat- och
energistrategier.
Underlag, metoder och kompetens behöver utvecklas i länets kommuner i frågor som rör estetiskt
tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder.
Ett fåtal underlag finns för stora opåverkade områden. Resursbrist begränsar utvecklingen av underlag
och planering. Regionala initiativ såsom ByggDialog Dalarna och Energiintelligent Dalarna utvecklar
arbetet.
Indikatorer som följer upp målet
Planering energi
Planering grönstruktur och vattenområden
Planering kulturmiljö
Planering transporter
Buller
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är mer ambitiöst än det nationella
delmålet genom att ett tillägg om buller i naturområden gjorts, vilket motiveras av behovet av bullerfria
naturområden.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker.
Det totala trafikarbetet har minskat något under senare år, men samtidigt ökar den tunga trafiken. Inom
vägverkets och banverkets ansvarsområde finns bra statistik över bullersituationen medan det på
kommunal nivå är mera osäkerhet.
Trafikbullret längs det statliga väg- och järnvägsnätet åtgärdas successivt. Hastighetsbegränsningar och
ökad hastighetsövervakning ger en lägre ljudnivå. Trafikökning och andra förändringar kan öka bullret.
Vid planläggning bevakas att riktvärdena inte överskrids.
Kunskapen om hur högt bullret är inom rekreationsområden är bristfällig. Ett ökande antal snöskotrar
och fyrhjulingar och ett ökat antal vindkraftverk innebär risk för ökat buller. Styrmedlen för att reglera
användningen av motordrivna fritidsfordon är otillräckliga.
Indikatorer som följer upp målet

Sömnstörda av trafikbuller

Besvär av trafikbuller
Minskning av avfallsmängder
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är mer ambitiöst än det nationella
delmålet genom att tillägg gjorts i överensstämmelse dels med regionala mål för avfallsplanering som
utarbetats av Dalarnas kommuner (a-d), dels med sektorsmål för byggavfall (e).
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Den totala mängden avfall ökar i takt med ökande konsumtion. Enkätundersökningar visar att kunskap,
attityder och beteenden inte ökat eller förbättrats.
Mängden insamlat säck-, kärl- och grovavfall var i Dalarna 386 kg per invånare år 2010, vilket är något
mer än genomsnittet för Sverige och en ökning jämfört med 2009 och 2008. Materialåtervinning och
biologisk behandling ökar i länet medan mängden deponerat hushållsavfall minskat under målperioden.
Regional statistik saknas för byggavfall. Skatt och förbud mot deponering av organiskt och brännbart
avfall har medfört ökad återvinning och ökat energiutnyttjande. Mängden insamlat farligt avfall ökar
nationellt.
I samtliga kommuner utom Rättvik är alla nedlagda deponier riskklassade.
Indikatorer som följer upp målet

Återvinning Glas

Återvinning Metall

Återvinning Pappersförpackningar

Återvinning Plast
Energianvändning m.m. i byggnader
Det regionala målet är en anpassning av det nationella delmålet. Målet är lika ambitiöst som det
nationella delmålet som fastställdes av riksdagen våren 2006. Anpassningen innebär att mål för minskad
användning av fossila bränslen för uppvärmning och varmvattenberedning har specificerats och ett
tillägg finns för el för uppvärmning som är i linje med energipolitiska mål.
Målet är möjligt att nå i tillräcklig grad inom tidsramen men ytterligare åtgärder krävs. Denna
sammanvägda bedömning görs med avseende på målåren 2020, 2025 och 2050.
Målet för minskad energianvändning 2010 har inte uppnåtts i Dalarna och kraftigare styrmedel krävs för
att uppnå målsättningarna för 2025 och 2050.
Avvecklingen av fossila bränslen går snabbt. Från 2000 till 2009 minskade användningen 79 procent och
utsläppen av CO2 från bostäder och service har därmed minskat kraftigt under senare år.
Bedömningen är att el för uppvärmning har minskat. Bidraget för konvertering från direktverkande el är
en faktor.
Den samlade bedömningen är att miljöbelastningen från energianvändningen i länets byggnadsbestånd
har minskat kraftigt.
Indikatorer som följer upp målet

Energianvändning

Planering energi
Energieffektivisering
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet 1,5 procent årlig effektivisering eller
20 procent till år 2020 har uttalats inom EU. Effektivitetsnivån 2,5 procent är hämtad från ett initiativ
som ledamöter i EU-parlamentet ställt sig bakom.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig utsträckning inom den utsatta tidsramen.
Bedömningen är osäker. Nationella styrmedel liksom åtgärder i Dalarna verkar i riktning mot en ökad
effektivisering. Det sammantagna resultatet bedöms dock inte nå upp till målnivån.
För bostadssektorn har målet inte uppnåtts.
För transportsektorn saknas bra regionalt underlag. Åtgärder genomförs i Dalarna framför allt på
godssidan. Effektiviteten ökar när gamla fordon byts mot nya. Arbetet för hållbara transporter pågår och
det finns en regional strategi för miljöanpassade transporter.
Även för industrisektorn saknas bra regionalt underlag. Nationellt, och sannolikt även i Dalarna, har den
totala energianvändningen legat relativt oförändrad samtidigt som tillväxten har varit stark.
Energitillförseln per producerad enhet har således minskat inom industrin.
Indikatorer som följer upp målet

Energianvändning

Körsträcka med bil

Planering energi
Förnybar energi och spillvärme
Det regionala målet är länseget utan nationell motsvarighet. Målet motiveras av att en övergång till
förnybar energi är viktig i arbetet för ett uthålligt energisystem.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Uttaget av bioenergi i Dalarna bedöms vara ca 3 000 gigawattimmar (GWh), vindkraften har ökat
kontinuerligt till 2010 och har de senaste fem åren ökat med nästan 400 GWh, solenergin ligger enligt
tidigare beräkningar och med nya bidragsansökningar på ca 5 GWh. Däremot ökar inte andelen
jordbruksmark med energigrödor, utbytet ligger idag på ca 10 GWh.
Enligt statistik från SCB använde Dalarna 15 300 GWh energi år 2009. På grund av den finansiella krisen
var 2009 ett svagt år för Dalarnas industrier vilket påverkar utfallet för Dalarnas totala energianvändning
kraftigt. Om man antar att det inte skett någon större förändring av energianvändningen till 2010 ger
detta en andel av förnybar energi på 50 procent och borträknat vattenkraften ca 24 procent.
Länsstyrelsen har utrett möjligheterna till utbyggnad av närvärme i mindre tätorter och pekar på en
ännu outnyttjad potential på 60 GWh.
Indikatorer som följer upp målet

Energianvändning

Planering energi

Vindkraftsel
16. Ett rikt växt- och djurliv
Miljökvalitetsmålet
Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida
generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas.
Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska
ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet
och välfärd.
Vad innebär det?
I ett generationsperspektiv bör enligt regeringens bedömning miljökvalitetsmålet innebära bland annat
följande:
1. Samhällets insatser för att bevara den biologiska mångfalden bedrivs med ett landskapsperspektiv på
förvaltningen av ekosystemen. Ekosystemens buffertförmåga bibehålls, det vill säga förmågan att klara
av förändringar och vidareutvecklas, så att de kan vara fortsatt produktiva och leverera varor och
tjänster.
2. Landskapet, sjöar och hav är så beskaffat att arter har sina livsmiljöer och spridningsvägar
säkerställda.
3. Det finns tillräckligt med livsmiljöer så att långsiktigt livskraftiga populationer av arter bibehålls
(gynnsam bevarandestatus).
4. I områden där viktiga naturtyper skadats restaureras sådana så att förutsättningarna för den
biologiska mångfalden väsentligt förbättras. Det kan till exempel handla om naturtyper som generellt har
minskat kraftigt i yta och utbredning, som fått sina kvaliteter som livsmiljö generellt utarmad, som hyser
en stor mångfald av arter eller som hyser genetiskt särpräglade bestånd av arter.
5. Arterna är spridda inom bland annat sina naturliga utbredningsområden i landet så att genetisk
variation inom och mellan populationer är tillräcklig.
6. Främmande arter eller genetiskt modifierade organismer som kan hota människors hälsa eller hota
eller utarma biologisk mångfald i Sverige introduceras inte.
7. Den biologiska mångfalden upprätthålls i första hand genom en kombination av hållbart nyttjande av
biologiska resurser, bevarande av arter och deras livsmiljöer samt åtgärder för att minimera
belastningen av föroreningar och genom att begränsa klimatpåverkan.
8. Arter som nyttjas till exempel genom jakt och fiske förvaltas så att de långsiktigt kan nyttjas som en
förnyelsebar resurs, och så att ekosystemens strukturer och funktioner inte påverkas.
9. Människor har tillgång till natur- och kulturmiljöer med ett rikt växt- och djurliv, så att det bidrar till
en god folkhälsa.
10. Det biologiska kulturarvet förvaltas så att viktiga natur- och kulturvärden består.
11. Samhället och dess medborgare har en bred kunskap om och förståelse för vikten av biologisk
mångfald. Traditionell och lokal kunskap om biologisk mångfald och dess nyttjande bevaras och används
när så är lämpligt.
12. Sverige deltar aktivt i det internationella miljösamarbetet för att bevara biologisk mångfald.
Kan vi nå miljömålet för Ett rikt växt- och djurliv i Dalarna till år 2020?
Möjligheterna att nå detta miljökvalitetsmål är i stor utsträckning beroende av möjligheterna att nå flera
andra miljömål såsom Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag,
Storslagen fjällmiljö, Myllrande våtmarker och Begränsad klimatpåverkan.
Förlusten av biologisk mångfald är inte lika kraftig som tidigare, men antalet hotade arter har trots det
fortsatt att öka sedan år 2000. Om inte den rådande ”utvecklingen” bryts kommer betingelserna för de
hotade arterna att bli än mer akut. Svårigheten att nå mål för biologisk mångfald beror delvis på att
biologiska processer som påverkar utbredning och förekomst av djur och växter tar lång tid.
Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter måste genomföras som planerat. En fortsatt och utökad
satsning på reservatsbildning och annat områdesskydd är avgörande för att bevarandestatusen för ett
stort antal hotade arter ska förbättras. De areella näringarnas arbete med att ge hotade arter bättre
livsbetingelser är också avgörande. Frivillig miljöhänsyn, naturvårdsåtgärder och riktat artskydd inom
skogs- och jordbruk måste öka avsevärt.
För att åstadkomma ett hållbart nyttjande av ekosystemen krävs förstärkt hänsyn inom all
markanvändning och krav på samplanering mellan olika aktörer. Det behövs bättre kunskaper om hur
biologisk mångfald ska värderas ekonomiskt i samhällsplaneringen. Vi måste beakta befintlig kunskap
om ekosystemens stabilitet och återhämtningsförmåga.
Småskalighet och variation ger biologisk mångfald men motsatsen stordrift är ”ekonomiskt lönsamt” i vår
samhällsstruktur. De ekonomiska incitamenten som finns i samhället driver oss mot ett fattigare växtoch djurliv – inte ett rikare.
Delmål
1. Hejdad förlust av biologisk mångfald
Senast år 2010 ska förlusten av biologisk mångfald inom Dalarna vara hejdad. (Delmålet oförändrat
jämfört med det nationella.)
2. Minskad andel hotade arter
År 2015 ska bevarandestatusen för hotade arter i Dalarna ha förbättrats så att andelen bedömda arter
som klassificeras som hotade har minskat med minst 30 procent jämfört med år 2000, och utan att
andelen försvunna arter har ökat. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
3. Hållbart nyttjande
Senast år 2007 ska det finnas metoder för att följa upp att biologisk mångfald och biologiska resurser
såväl på land som i vatten nyttjas på ett hållbart sätt. Senast år 2010 ska biologisk mångfald och
biologiska resurser såväl på land som i vatten i Dalarna nyttjas på ett hållbart sätt så att biologisk
mångfald upprätthålls på landskapsnivå. (Delmålet oförändrat jämfört med det nationella.)
Kan vi nå delmålen?
Hejdad förlust av biologisk mångfald
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
För Dalarna innehåller 2010 års rödlista 15 procent fler arter jämfört med 2005 års rödlista. Andelen är
större för Dalarna än för riket vilket beror på en stor andel skogslevande arter. Arealen gammal
naturskog minskar och uttaget av biomassa i form av GROT (grenar och toppar) ökar samtidigt som
generell naturvårdshänsyn i skogsbruket inte ökar. Nya vindkraftsetableringar pågår med nya vägbyggen
i tidigare väglösa höghöjdskogar av naturskogskaraktär.
Avverkningen av naturskog fortgår och hotade arters livsmiljöer utplånas. Genom illegal utsättning
pestsmittas flodkräftornas vatten och biologiskt värdefulla fodermarker minskar i areal och kvalitet.
De viktigaste åtgärderna för att nå målet är utökat områdesskydd, ökade frivilliga avsättningar hos
enskilda skogsägare och kraftigt utökad naturhänsyn i produktionsskogsbruket samt förbättrad
biotopvård i vattendrag. Dessutom behövs bättre anpassad skötsel av artrika marker samt fortlöpande
och förbättrad hävd av ängar och naturbetesmarker.
Indikatorer som följer upp målet
Föryngring av flodpärlmussla
Häckande fåglar
Häckande fåglar i fjällen
Häckande fåglar i odlingslandskapet
Häckande fåglar i skogen
Häckande fåglar i våtmarker
Häckande fåglar vid vatten
Minskad andel hotade arter
Det regionala målet är detsamma som det nationella delmålet.
Målet är mycket svårt eller inte möjligt att nå i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen även om
ytterligare åtgärder sätts in. Bedömningen är osäker.
En fortsatt och utökad satsning på reservatsbildning och annat områdesskydd är avgörande för att
bevarandestatusen för ett stort antal hotade arter ska förbättras, men de areella näringarnas arbete med
att ge hotade arter bättre livsbetingelser är också avgörande. Skötseln av skyddade områden och andra
marker med hotade arter behöver också utvecklas. Om inte den rådande ”utvecklingen” bryts kommer
betingelserna för de hotade arterna att bli än mer akut.
Rödlistan för 2010 hyser 15 procent fler arter förekommande i Dalarna än 2005 års lista. Detta är en
oroande trend.
Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter är betydelsefullt för att samordna insatser för vissa arter
och biotoper, men många hotade arter hamnar utanför programmens åtgärder och kräver särskilda
insatser. Andelen åtgärdsprogramarter som fått en förbättrad status 2010 är större än genomsnittet för
samtliga arter på rödlistan.
Indikatorer som följer upp målet
Föryngring av flodpärlmussla
Häckande fåglar
Häckande fåglar i fjällen
Häckande fåglar i odlingslandskapet
Häckande fåglar i skogen
Häckande fåglar i våtmarker
Häckande fåglar vid vatten
Hållbart nyttjande
Målet är en regional anpassning av ett nationellt mål.
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Förlusten av biologisk mångfald är huvudsakligen relaterad till ändrad markanvändning. För att nå målet
är det av största betydelse att hållbar utveckling är integrerad i allt samhällsarbete. Ännu saknas
metoder för att följa upp om biologiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt. Det saknas även kunskap
om hur man värderar ekosystemens produktivitet, stabilitet och resiliens.
Uppdrag att ta fram dessa hjälpmedel är givna till centrala myndigheter. Det finns potentiella metoder
för bedömning av biologisk mångfald i vattenmiljöer men kopplingen till hållbart utnyttjande saknas.
Flera av delmålets indikatorer visar att inte hållbara populationer uppnåtts inom målperioden.
För 2010 har en ny rödlista över hotade arter tagits fram. För flera däggdjur, fåglar, groddjur och
sötvattensarter är utvecklingen positiv. För odlingslandskapens fjärilar och steklar samt skogslevande
arter knutna till gammal skog är utvecklingen negativ.
Indikatorer som följer upp målet
Föryngring av flodpärlmussla
Häckande fåglar
Häckande fåglar i fjällen
Häckande fåglar i odlingslandskapet
Häckande fåglar i skogen
Häckande fåglar i våtmarker
Häckande fåglar vid vatten
Skyddade fjällmiljöer