EUROPAPARLAMENTET
16 november 1999
FÖRSLAG TILL YTTRANDE
(artikel 162 i arbetsordningen)
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
om den årliga debatten om området med frihet, säkerhet och rättvisa, 1999 (artikel 39 i FEU)
(betänkande av Terrón i Cusí)
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor
Föredragande: Pierre Jonckheer
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 14 oktober 1999 utsåg utskottet för sysselsättning och socialfrågor
Pierre Jonckheer till föredragande.
Vid utskottssammanträdet/na den ... 199... behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) antog utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med ...
röster för, .. röster mot och .. nedlagda röster.
Följande var närvarande vid omröstningen:/Följande deltog i omröstningen:
(ordförande/ordförande för sammanträdet), (vice ordförande), (föredragande), (suppleant för ...),
(suppleant för ... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen).
INLEDNING
1.
Bakgrund
Ett av Europeiska unionens viktigaste mål är att upprätta ett område med frihet, säkerhet och
rättvisa där fri rörlighet för personer säkerställs i kombination med lämpliga åtgärder avseende
kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpning av brottslighet.
Medan frågor om visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer är
en del av EG-fördragets första pelare, ingår polissamarbete och straffrättsligt samarbete i tredje
pelaren och är föremål för mellanstatliga beslut. Enligt artikel 39 i EU-fördraget har parlamentet
rätt att varje år hålla en debatt om de framsteg som gjorts på de sistnämnda områdena.
I juli 1998 offentliggjorde Europeiska kommissionen ett meddelande om området för frihet,
säkerhet och rättvisa, och i december 1998 lade rådet och kommissionen fram en handlingsplan
med en detaljerad förteckning över mål som skulle uppnås. Denna plan godkändes av Europeiska
PA\386075SV.doc
PE 232.414
rådet i Wien den 11-12 december 1998. Vid Europeiska rådets möte i Köln den 3-4 juni 1999
beslutade man att en stadga om grundläggande rättigheter skulle vara utarbetad före
december 2000. Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 fokuserade det
europeiska området med frihet, rättvisa och säkerhet.
Med hänsyn till denna utveckling anser föredraganden att följande frågor, som faller inom
behörighetsområdet för utskottet för sysselsättning och socialfrågor, måste tas upp: fri rörlighet
och rätt till bosättning för personer, en utvidgning av sociala trygghetsförmåner till personer från
tredje land som lagligen uppehåller sig i unionen men som flyttar mellan medlemsstater, stadgan
om grundläggande rättigheter, diskrimineringsfrågor och regeringskonferensen. Alla dessa frågor
är kopplade till ett väl fungerande område med frihet, säkerhet och rättvisa och måste tas upp.
2.
Fri rörlighet och rätt till bosättning för personer
Den fria rörligheten för arbetstagare (artikel 48) är en av de fyra friheter som ursprungligen
fastställdes av Romfördragets upphovsmän, och den är en grundläggande rättighet. Förordning
(EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om fri rörlighet för arbetstagare och rådets direktiv av
den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom
gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer utgör den rättsliga grunden på
detta område. Dessa rättigheter har förtydligats och förstärkts genom domstolens rättspraxis.
Begreppet fri rörlighet för medborgare i artikel 18 i EG-fördraget (f.d. artikel 8a) infördes genom
Europeiska enhetsakten och är vidare än begreppet fri rörlighet för arbetstagare. Sedan dess har
tre direktiv antagits som utvidgar den fria rörligheten till att omfatta pensionärer, personer med
tillräckliga ekonomiska resurser och studenter.
Det finns emellertid brister i den befintliga gemenskapslagstiftningen och kommissionen har
arbetat mycket hårt för att identifiera de olösta frågorna. I oktober 1998 lade kommissionen fram
ett antal förslag i syfte att lösa dessa problem. Det fanns och finns fortfarande ett särskilt behov
av att underlätta den fria rörligheten och rätten till bosättning för medborgare i tredje land som
lagligen uppehåller sig i en medlemsstat, att bidra till en lösning på olika familjerelaterade
problem när en familjemedlem flyttar mellan medlemsstater och att hjälpa gränsarbetare.
Parlamentet antog sin resolution om dessa förslag den 5 maj 1999 (föredragande:
Marie-Therèse Hermange) och yttrade sig generellt sett mycket positivt. Trots frågans betydelse,
har rådet ännu inte reagerat.
3.
En utvidgning av sociala trygghetsförmåner till att omfatta personer från tredje land som
lagligen uppehåller sig i unionen men som flyttar mellan medlemsstater
Gemenskapsbestämmelserna om samordning av den sociala tryggheten härrör från 1971 när
förordning (EEG) nr 1408/71 antogs. Sedan dess har den uppdaterats och ändrats nästan varje år.
Domstolens tolkning av förordningens bestämmelser och erforderliga uppdateringar till följd av
förändringar i nationell lagstiftning har gjort att systemet i förordningen är synnerligen
komplicerat. Det har dock fungerat väl, och förordningen tillhör den del av
gemenskapslagstiftning som berör europeiska medborgares liv i störst utsträckning.
Kommissionen lade fram ett förslag i slutet av 1997 i syfte att tillämpa principerna i förordning
(EEG) nr 1408/71 på medborgare i tredje land på samma sätt som de gäller EU-medborgare.
PE 232.414
2/4
PA\386075SV.doc
Parlamentet hade under lång tid önskat att få till stånd en sådan utvidgning, vilket kom till
uttryck i en rad resolutioner, och parlamentet godkände kommissionens förslag i sin resolution
(föredragande: Christine Oddy).
Det har vid upprepade tillfällen fastställts i tidigare ändringar av förordning (EEG) nr 1408/71
och i senare rättspraxis att förordningen inte syftar till att harmonisera de nationella systemen för
social trygghet utan till att samordna dem, så att personer som flyttar inom Europeiska
gemenskapen inte skall drabbas ekonomiskt. Detta uppnås genom att man garanterar att
förvärvade rättigheter till social trygghet inte förloras på grund av flyttning och genom att man
undviker situationer där en enskild individ samtidigt måste betala avgifter till mer än ett
nationellt system för social trygghet.
Föredraganden beklagar att rådet ännu inte har reagerat i denna fråga.
4.
Diskrimineringsfrågor (artikel 13)
I sin handlingsplan mot rasism (KOM(1998) 183) meddelade kommissionen sin avsikt att före
utgången av 1999 lägga fram ett förslag till lagstiftning för att bekämpa diskriminering på grund
av ras på grundval av artikel 13 i EG-fördraget. Föredraganden anser att tiden är mogen för ett
direktiv som syftar till att bekämpa diskriminering på grund av ras, vilket inte bara skulle vara ett
uttryck för en politisk vilja på EU-nivå, utan även, på individuell nivå, tillhandahålla en rättslig
ram med vars hjälp talan skulle kunna väckas vid Europeiska gemenskapernas domstol. Trots
politiska påtryckningar från parlamentets sida, bland annat resolutionen om handlingsplanen mot
rasism samt under utfrågningen av Anna Diamantopoulou, har kommissionen ännu inte lagt fram
det utlovade förslaget.
5.
Stadga om grundläggande rättigheter
Vid Europeiska rådets möten i Köln och Tammerfors fastställdes ramen för utarbetandet av
stadgan. De rättigheter som härrör från Europeiska sociala stadgan och gemenskapens stadga om
arbetstagares grundläggande sociala rättigheter samt sociala rättigheter för arbetstagare som är
medborgare i tredje land bör, i en eller annan form, inkluderas fullt ut i stadgan. Därefter, och på
grundval av det faktum att grundläggande rättigheter endast har ett värde om de erbjuder rättsliga
garantier, bör stadgan om grundläggande rättigheter införlivas fullt ut i fördragen.
6.
Nästa regeringskonferens
Föredraganden anser att antagande av lagstiftning i enlighet med artiklarna 13 och 22 i
EG-fördraget bör ske genom att röstning med kvalificerad majoritet och
medbeslutandeförfarandet tillämpas.
Med hänsyn till den nya behörighet som Europeiska gemenskapernas domstol skulle behöva
acceptera när det gäller de frågor som nämndes i punkt 4 och 5, skulle det vara nödvändigt att
förstärka och specialisera domstolens resurser.
SLUTSATSER
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande punkter i sitt
PA\386075SV.doc
3/4
PE 232.414
betänkande:
1.
uppmanar rådet att anta en gemensam ståndpunkt, på grundval av
medbeslutandeförfarandet och med beaktande av de ändringsförslag som parlamentet
lägger fram, om
förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets
förordning (EEG) nr 1612/68 för fri rörlighet inom gemenskapen för arbetstagare
(KOM(1998) 394 – C4-0575/1998 – 1998/0229(COD)),
förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv
68/360/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom
gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer
(KOM(1998) 394 – C4-0576/98 – 1998/0230(COD)),
förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av en rådgivande
kommitté för fri rörlighet och social trygghet för arbetstagare inom gemenskapen
och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1612/68 och (EEG) nr 1408/71
(KOM(1998) 394 – C4-0577/1998 – 1998/0231(COD)),
2.
uppmanar rådet att anta en gemensam ståndpunkt, med beaktande av de ändringsförslag
parlamentet lägger fram, om förslaget till rådets förordning (EG) om ändring av
förordning (EEG) nr 1408/71 med avseende på dess utvidgning till att gälla medborgare i
tredje land (KOM(1997) 561 – C4-0012/1998 – 1997/0320(CNS)),
3.
uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till direktiv mot
diskriminering i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget,
4.
anser det vara av största vikt att stadgan om grundläggande rättigheter antas och
införlivas i fördragen; kräver att alla de delar som ingår i Europeiska sociala stadgan och
gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter samt de sociala
rättigheterna för arbetstagare som är medborgare i tredje land införlivas i stadgan,
5.
kräver att man inom ramen för nästa regeringskonferens utvidgar tillämpningen av
röstning med kvalificerad majoritet och medbeslutandeförfarandet till att omfatta
artiklarna 13 och 22 i EG-fördraget.
PE 232.414
4/4
PA\386075SV.doc
