Försämrad

Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående
inflammationssjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat
Tillstånd: Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående inflammationssjukdomar i vävnader
kring tänder och tandimplantat.
Åtgärd: Hänvisning till tandvården för ställningstagande om förebyggande åtgärder eller behandling mot karies
och parodontit
Rekommendation
1
2
Detta är det valda alternativet:3
4
5
6
7
8
9
10
Icke­göra
FoU
Motivering till rekommendation
Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har en effekt på HbA1c som är jämförbar med vissa läkemedel och
att åtgärden är kostnadsbesparande i ett samhällsekonomiskt perspektiv
Anpassning för gruppen mest sjuka äldre: Beakta att detta kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma i denna grupp
Beskrivning av tillstånd och åtgärd
Personer med diabetes har rapporterats ha mer karies än personer utan diabetes. Minskat salivflöde [1, 2], bristande
glykemisk kontroll [3], hög glukoshalt i saliven [2, 4, 5] och i gingivalvätskan [6] har diskuterats i detta sammanhang.
En viss form av karies som uppträder på rotytorna förekommer oftare bland personer med diabetes. Rotytorna, som
har lägre mineraliseringsgrad än tandkronorna, är mer mottagliga för kariesangrepp. Blottlagda rotytor kan ha
orsakats av till exempel parodontit [7, 8].
Den mest rapporterade orala manifestationen bland personer med diabetes är ökad förekomst och svårighetsgrad
av parodontal sjukdom. The American Diabetes Association har benämnt parodontit ”den sjätte
diabeteskomplikationen” [9].
Hur allvarligt är tillståndet?
Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.
Vilken effekt har åtgärden?
Vid tillståndet diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående inflammationssjukdom i vävnader
kring tänder och tandimplantat har åtgärden att förebygga karies och parodontit
effekten –4,2 till –7 mmol/mol på effektmåttet HbA1c (under en uppföljningstid på tre till nio månader) jämfört
med sedvanlig tandvård (starkt vetenskapligt underlag).
Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?
Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.
Vilka studier ingår i granskningen?
Åtgärden förebyggande åtgärder mot karies och parodontit har studerats i fem randomiserade kontrollerade studier
med sammanlagt 371 personer med diabetes, sammanfattade i en systematisk översikt [10]. Denna visar att
tandstensborttagning och efterföljande utslätning av rotytorna leder till en sänkning av HbA1c med cirka 0,4
procentenheter (–4,4 mmol/mol) under en uppföljningstid på tre till nio månader. Vidare identifierades två
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvard/sokiriktlinjerna
Utskriftsdatum: 7 april 2015
Sida 1 av 3
Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående
inflammationssjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat
randomiserade kontrollerade studier [11, 12]. Dessa visade en liknande bild med en sänkning av HbA1c på 0,3 till
0,4 procentenheter.
Efter uppdaterad litteratursökning 2014 identifierades följande studier – som till viss del är överlappande med
tidigare identifierade studier:
Engebretson & Kocher [13] byggde på Teeuws [10] systematiska översikt och inkluderade nio randomiserade
studier publicerade efter år 2009 i sin metaanalys. Studierna omfattade personer med typ 2­diabetes och
begynnande parodontit. Interventionen bestod av SRP och kontrollgruppen genomgick inte någon
parodontitförebyggande behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,36 procentenheter.
Corbella et al. [14] genomförde en metaanalys på 15 studier publicerade mellan åren 2001 och 2012 inkluderande
913 personer med typ 2-diabetes och mild parodontit. Interventionen bestod av SRP och kontrollgruppen genomgick
inte någon parodontitförebyggande behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,38
procentenheter.
Liew et al. [15] genomförde en metaanalys inkluderande sex studier mellan 1996 och 2012, omfattande 422 personer
med typ 2­diabetes. Interventionen bestod av SRP, medan kontrollgruppen inte fick någon parodontitförebyggande
behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,41 procentenheter.
Telgi et al. [16] genomförde en randomiserad studie med 60 personer med typ 2­diabetes. Interventionsgruppen fick
SRP medan kontrollgruppen fick sedvanlig tandvård utan SRP. Efter tre månader hade HbA1c sjunkit med 0,58
procentenheter (–0,58±0,27).
Raman et al. [17] genomförde en randomiserad studie med 40 personer med typ 2­diabetes. HbA1c ­förbättringen
var 0,7 procentenheter efter SRP.
Sgolastra et al. [18] gjorde en systematisk översikt inkluderande 586 personer i fem studier av personer med typ 2­
diabetes och kronisk parodontit. HbA1cförbättringen var 0,65 procentenheter.
De granskade studierna omfattar till övervägande del personer med typ 2­diabetes men resultaten bör kunna
generaliseras även till personer med typ 1­diabetes.
Saknas någon information i studierna?
Ingen relevant information saknas i studierna.
Hälsoekonomisk bedömning
Förebyggande åtgärder mot karies och parodontit är en dominant strategi (bättre effekt och kostnadsbesparande)
jämfört med sedvanlig tandvård enligt en modellanalys inom ramen för Socialstyrelsens nationella riktlinjer för
diabetes (kalkylerat). Modellanalysen simulerade konsekvenser för kostnader och patientnytta i ett 20­årsperspektiv,
under antagande att patientgrupper kan uppnå en förbättrad blodglukoskontroll i enlighet med resultat från
metaanalys av kliniska prövningar [10].
Litteraturgenomgången fann inga hälsoekonomiska utvärderingar av förebyggande åtgärder vid karies och
parodontit.
Referenser
1. Ben-Aryeh, H, Serouya, R, Kanter, Y, Szargel, R, Laufer, D. Oral health and salivary composition in diabetic
patients. J Diabetes Complications. 1993; 7(1):57–62.
2. Thorstensson, H, Falk, H, Hugoson, A, Olsson, J. Some salivary factors in insulin-dependent diabetics. Acta
odontologica Scandinavica. 1989; 47(3):175–83.
3. Pohjamo, L, Knuuttila, M, Tervonen, T, Haukipuro, K. Caries prevalence related to the control of diabetes.
Proceedings of the Finnish Dental Society Suomen Hammaslaakariseuran toimituksia. 1988; 84(4):247–52.
4. Ben-Aryeh, H, Cohen, M, Kanter, Y, Szargel, R, Laufer, D. Salivary composition in diabetic patients. The Journal
of diabetic complications. 1988; 2(2):96–9.
5. Tenovuo, J, Alanen, P, Larjava, H, Viikari, J, Lehtonen, OP. Oral health of patients with insulin-dependent
diabetes mellitus. Scandinavian journal of dental research. 1986; 94(4):338–46.
6. Hallmon, WW, Mealey, BL. Implications of diabetes mellitus and periodontal disease. Diabetes Educ. 1992;
18(4):310–5.
7. Lin, BP, Taylor, GW, Allen, DJ, Ship, JA. Dental caries in older adults with diabetes mellitus. Special care in
dentistry: official publication of the American Association of Hospital Dentists, the Academy of Dentistry for the
Handicapped, and the American Society for Geriatric Dentistry. 1999; 19(1):8–14.
8. Narhi, TO, Meurman, JH, Odont, D, Ainamo, A, Tilvis, R. Oral health in the elderly with non-insulin-dependent
diabetes mellitus. Special care in dentistry: official publication of the American Association of Hospital Dentists,
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvard/sokiriktlinjerna
Utskriftsdatum: 7 april 2015
Sida 2 av 3
Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående
inflammationssjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
the Academy of Dentistry for the Handicapped, and the American Society for Geriatric Dentistry. 1996;
16(3):116–22.
Loe, H. Periodontal disease. The sixth complication of diabetes mellitus. Diabetes Care. 1993; 16(1):329–34.
Teeuw, WJ, Gerdes, VE, Loos, BG. Effect of periodontal treatment on glycemic control of diabetic patients: a
systematic review and meta­analysis. Diabetes Care. 2010; 33(2):421–7.
Koromantzos, PA, Makrilakis, K, Dereka, X, Katsilambros, N, Vrotsos, IA, Madianos, PN. A randomized,
controlled trial on the effect of non-surgical periodontal therapy in patients with type 2 diabetes. Part I: effect on
periodontal status and glycaemic control. J Clin Periodontol. 2011; 38(2):142–7.
Lee, HK, Choi, SH, Won, KC, Merchant, AT, Song, KB, Jeong, SH, et al. The effect of intensive oral hygiene
care on gingivitis and periodontal destruction in type 2 diabetic patients. Yonsei medical journal. 2009;
50(4):529–36.
Engebretson, S, Kocher, T. Evidence that periodontal treatment improves diabetes outcomes: a systematic
review and meta­analysis. Journal of periodontology. 2013; 84(4 Suppl):S153–69.
Corbella, S, Francetti, L, Taschieri, S, De Siena, F, Fabbro, MD. Effect of periodontal treatment on glycemic
control of patients with diabetes: A systematic review and meta-analysis. Journal of diabetes investigation.
2013; 4(5):502–9.
Liew, AK, Punnanithinont, N, Lee, YC, Yang, J. Effect of non-surgical periodontal treatment on HbA1c: a metaanalysis of randomized controlled trials. Australian dental journal. 2013; 58(3):350–7.
Telgi, RL, Tandon, V, Tangade, PS, Tirth, A, Kumar, S, Yadav, V. Efficacy of nonsurgical periodontal therapy on
glycaemic control in type II diabetic patients: a randomized controlled clinical trial. Journal of periodontal &
implant science. 2013; 43(4):177–82.
Raman, RP, Taiyeb-Ali, TB, Chan, SP, Chinna, K, Vaithilingam, RD. Effect of nonsurgical periodontal therapy
verss oral hygiene instructions on type 2 diabetes subjects with chronic periodontitis: a randomised clinical trial.
BMC oral health. 2014; 14:79.
Sgolastra, F, Severino, M, Pietropaoli, D, Gatto, R, Monaco, A. Effectiveness of periodontal treatment to
improve metabolic control in patients with chronic periodontitis and type 2 diabetes: a meta-analysis of
randomized clinical trials. Journal of periodontology. 2013; 84(7):958–73.
Arbetsdokument
Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Screening, prevention och levnadsvanor
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvard/sokiriktlinjerna
Utskriftsdatum: 7 april 2015
Sida 3 av 3