Missionären
N R
2
F E B R U A R I
2 0 0 0
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Gammalt budskap
i modernt utförande
Ungdomar, och inte
minst män i åldrarna 20– 40 år, är traditionellt en svårfångad grupp för
den kristna tron.
Genom IT finner
det flera tusen år
gamla budskapet
nya spännande vägar till människan.
Läs mer om
Bibleinfo.com på sidan 10, 11.
Bibleinfo.com presenterades på bokmässan.
Fr v: Annaliisa Paasonen, Nancy och Roger
Martin från USA samt
Nils- Erik Lundberg.
Gud räddade
Vivianne
Vivianne Patchin (född Palm) stod öga mot
öga med döden. Genom en rad omöjliga och
märkliga omständigheter lyckades läkarna i
sista stund rädda hennes liv. Själv är hon
övertygad om att det var Gud som grep in
då hon var föremål för en massiv förbönsinsats bland vänner och släktingar över hela
världen.
Gud ska ha all ära för att jag lever, upprepar hon om och om igen.
Nu blir vi ett
trossamfund
Adventistsamfundet har i juridisk mening inte varit ett
trossamfund tidigare. Från
och med millennieskiftet kan
kyrkliga samfund ansöka om
att registreras som ett trossamfund.
Läs Inblick på sidan 3.
Kersti i
”Minns du
sången”
Kersti Esselwall - Smårs,
Nyhyttan är en av dem som
medverkar i årets upplaga av
TV-serien Minns du sången
som sänds i TV2 kl 18.15 på
lördagskvällarna. I två program ska hon även sjunga
solo. Detta sker den 12 februari då hon sjunger
sången ”Kärlek vid som oceaner”.
Kersti och Lars-Åke Lundberg
framför tillsammans ”Dina händer är fulla av blommor” i programmet den 4 mars. Samtliga
program repriseras efterkommande torsdag kl. 13.25
i TV1.
1
Min mening
Bönesvar
Klockorna
klämta
Klockorna klämta över världen!
Människa vart ställer du färden?
Gräver du ned dig i jordens grus?
eller blickar du upp mot himlens
ljus?
Oron i världen bådar ej gott
Vad faller på människornas lott?
Låtom oss blicka mot himlens sky!
Ifrån den skall en evig morgon gry!
Det klämtar bland bomber och
bland svärd
med ångest för morgondagens
värld.
Men minns att över världens
vimmel
du kan dock skåda en öppen
himmel!
E.S
2
Jag bor på tredje våningen i Riksbyggens
servicehus i Frövi. En dag låste jag min
dörr och gick med min rullator till hissen och åkte ned till läsrummet. När jag
skulle gå hem kunde jag inte finna nyckeln. Eftersom jag inte har så många fickor
i mina kläder hade jag förmodligen lagt
nyckeln i rullatorns korg. Jag sökte igenom den flera gånger men utan resultat.
Nästa dag tog jag rullatorn för en promenad. När jag återvände och kommit in
genom ytterdörren skakade jag rullatorn
för att få bort all snön. Till min obeskrivliga förvåning ligger så nyckeln med sitt
Manusdagar
APRILNUMRET 2000
Onsdagen den 1 mars 2000
MAJNUMRET 2000
Måndagen den 3 april 2000
Material ska sändas
till redaktionen:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66
Fax: 0302–427 55
Mobil: 010–2890081
E-mail: anne-maj.sandström
@ adventist.se
anne-maj.sandström@
blåa sidenband under rullatorn!
Att inte nyckeln fallit av på den skorviga vägen som jag gått på kan min
mänskliga hjärna inte förstå. Men jag
hade bett Gud om att visa mig var nyckeln fanns. Här var bönesvaret.
Jag är så lycklig som har en sådan underbar Far!
Vill så önska alla mina trossyskon
Guds rika välsignelse inför den nya
tusenårsperioden som vi nu gått in i.
Janny Svensson
Frövi
Namn- och
adresslösa
prenumeranter!
Varje år är det ett antal
personer som betalar för
prenumeration av
MISSIONÄREN och
BIBELSTUDIUM
utan att ange namn och adress
på inbetalningskortet.
Om du saknar ditt beställda
material ber vi dig snarast
kontakta
Maj-Britt Sjölander
på unionskontoret.
Tel 08–14 03 65.
Vi ber om ursäkt
Under hösten har vi inte alltid lyckats få
ut Missionären i tid. Detta har berott på
flera saker. SDA media har hållit på att
flytta sin verksamhet till nya lokaler, och
det har tagit en hel del tid. I somras slutade dessutom en av de anställda vid
SDA media. Tillsammans har detta inneburit att arbetssituationen har varit ansträngd under hösten.
Ingen av dem som arbetar med tidningen är anställd på heltid. Och samfundets ekonomi gör att vi inte har råd att
köpa in extra hjälp även om det skulle be-
hövas ibland.
Dessutom har vi råkat ut för problem
som vi inte har kunnat ha någon kontroll
över. En snöstorm gjorde t ex att postgången inställdes ett par dagar och personalen vid tryckeriet kunde inte komma
till sina arbeten. Så en färdigtryckt tidning blev försenad.
Vi vill be alla våra läsare om ursäkt för
förseningarna. Samtidigt lovar vi att göra
allt vi kan för att tidningen ska komma
ut mer regelbundet under detta år.
Per Bolling
Missionären
Inblick
NUMMER 2
FEBRUARI 2000
Årgång 104
ISSN 0349-6996
Chefredaktör
och ansvarig utgivare:
Per Bolling
Redaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-mail: 102555.2472@
compuserve.com
Telefon: 026–18 38 72
Telefax: 026–18 69 86
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm ¨
Telefon: 08–14 03 65
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 290 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 205 FIM
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling,
Audrey Boyle-Andersson,
Georg Filippou,
Anne-Maj Sandström,
Roland Sjölander,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Per Bolling
Samfundssekreterare:
Roland Sjölander
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor: Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–14 03 65, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.Adventist.se
HOPPETS RÖST
Föreståndare:
Roland Sjölander
Box 536, 101 30 Stockholm
Telefon: 08–14 03 65
Postgiro: 516 78–1
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare: Rudolf Pohl
Ekonomichef: Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 009 358/9602 799
Telefax: 009 358/9643 778
Äntligen finns det
samfund i Sverige
Millennieskiftet innebar inte bara att en massa
datorer i ett ögonblick blev hopplöst omoderna.
Plötsligt finns det också trossamfund i Sverige.
För den som vet något om det svenska samhället verkar det påståendet befängt. Visst finns det
samfund i Sverige! Och vissa av dem har ju funnits i mer än hundra år. Baptistsamfundet har sina
rötter ända nere i 1840-talet. Och slår man upp
Gula sidorna i närmaste telefonkatalog så kan man
finna en lång rad samfund representerade genom
sina församlingar.
Men juridiskt sett har inget av dessa kristna
samfund varit ett trossamfund. De flesta av dem
är ideella föreningar. Ett samfund bedriver sin
verksamhet genom ett antal stiftelser. Och ett är
till och med organiserat som ett aktiebolag.
Begreppet trossamfund har helt enkelt inte
funnits i den svenska lagstiftningen!
Nu är dock detta ändrat. Vid årsskiftet trädde
nämligen två nya lagar i kraft. Den ena reglerar
Svenska kyrkans förhållande till staten i det nya
särboförhållande som de två har enats om efter
nära 500 års intimt äktenskap. Den andra lagen
införde begreppet ”trossamfund” i den svenska
lagstiftningen.
Vad är då ett trossamfund? Enligt den nya lagen är det ”en gemenskap för religiös verksamhet,
i vilken det ingår att anordna gudstjänst”. Nyckelordet i definitionen är just ordet ”gudstjänst”.
Detta är vad som skiljer ett samfund från andra
organisationer som sysslar med religiös verksamhet.
För att en gemenskap för religiös verksamhet
ska bli erkänd som trossamfund måste den registreras som just trossamfund. Ordet ”registrera” kan
ha en negativ eller till och med hotfull klang för
många inom vårt samfund och även för andra
kristna. Det manar lätt fram tanken på Storebror
som vill veta vem som tillhör ett visst samfund –
en form av åsiktsregistrering.
Detta är dock en helt felaktig bild.
Registreringen av ett samfund innebär bara att
den ansvariga myndigheten (i det här fallet Kammarkollegiet) får skriftligt besked om samfundets
namn och adress samt kopia av dess stadgar. Kammarkollegiet ska också veta vilka som sitter i samfundets styrelse och vilka som tecknar dess firma,
”Begreppet trossamfund
har helt enkelt inte funnits
i den svenska lagstiftningen!
Nu är dock detta ändrat.”
dvs vilka som har rätt att företräda samfundet officiellt och underteckna handlingar som är juridiskt bindande. I princip är det samma regler som
gäller för t ex ett litet företag. Redan idag finns
alla dessa uppgifter hos olika svenska myndigheter. I lagens ögon är vårt samfund idag en ideell
förening. Men vid missionsstyrelsens sammanträde i december beslutade styrelsen att ändra
samfundets juridiska status till trossamfund. Under våren kommer vi att ansöka om detta.
Vad innebär då detta rent praktiskt?
Från en sida sett betyder det ingenting. Det
påverkar inte samfundets sätt att arbeta. Det medför inte några nya friheter men medför inte heller några nya restriktioner. Allt förblir som det
har varit.
Men sett från en annan sida betyder det
mycket.
Att det nu är möjligt att registrera sig som trossamfund innebär att vi äntligen har fått religionsfrihet i Sverige. Tidigare har det i lagens ögon
bara funnits ett kristet samfund i Sverige –
Svenska kyrkan. Alla andra samfund har juridiskt
sett inte varit trossamfund. Nu är det äntligen
möjligt för troende av alla kategorier att få sina
samfund erkända. Därför har den nya lagstiftningen ett stort symbolvärde. Det är ett stort steg
framåt för religionsfriheten!
Per Bolling
3
Missionären
Synd
och nåd
E
n trött kirurg sitter halvsovande,
längst bak på den tidiga röntgenronden bland dussinet kirurger.
Början på en ny arbetsdag. Han har varit
jour och opererat hela natten. På den
aktuella röntgenskärmen hänger några
bilder på någon skada på en prästman;
en olycka. En av överläkarna muttrar
en antireligiös sarkasm om ”synd och
straff ”. Den trötte kirurgen och hans närmaste kollega, sonen till en känd norsk
väckelsepredikant, reagerar momentant
och utbrister högt och ljudligt, och samtidigt:
”Nej! Synd och nåd!”
En generad tystnad utbreder sig. Verksamheten avstannar för en stund och
kommer så småningom igång, skamset
och dämpat. Ingen kommenterar vidare.
Jag glömmer aldrig det ögonblicket,
och jag är glad att vi ropade ut detta, min
kollega och jag.
Detta fruktansvärda missförstånd om
Gud och Hans verk bland människor! Ett
av fiendens mästerverk! Kristus och
straffet!
Hur många människor har inte drivits
bort från Kristi nåd både utom och inom
församlingen, just på grund av den missuppfattningen. För vi kristna klarar
många gånger inte att skilja mellan syndens konsekvens, och resultatet av syndarens möte med Kristus: Fördömelsen och
Nåden.
Jesus, ’lagens uppfyllelse’ sade till den
ertappade kvinnan när den ene efter den
andre av hennes domare droppat av: ”Inte
heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte
mer.” (Joh 8:11) Hennes ånger var djup.
Hennes nöd var bottenlös. Hon hade nog
välkomnat döden som skulle följa på domen, men hon gavs förlåtelse, frihet och
upprättelse, en ny tillvaro. Hon gavs en
gemenskap med Jesus Kristus. Och hon
finns där i Guds ord som ett vittnesbörd
för oss alla om nåden som lyfter oss upp
ur djupet där vi fann oss själva när vi
levde utan Gud. Upplevde vi inte just
detta när vi gick i dopet? Var det inte
4
detta som
vände vårt
liv från meningslöshet
”Förvissningen
till en djup
om Jesu nåd
mening?
Var det inte
hjälper dig
då vi fick
att möta en
löftet om
en evig
felande broder
gemenskap
eller syster
med
Mästaren?
som räcker
En gemendig handen.”
skap som
vi kommer
att dela med
BILD: HARRY ANDERSON, © REVIEW AND HERALD
alla dem som
förstått och
tagit till sig
upp åt andra, åt den som räckte ut sin
detta om Synd och Nåd.
hand till oss.
Om det nu är så Jesus handlar med
Jag tror inte ett ögonblick att kvinnan
oss, om det är just detta som är kärnan i
på marken framför Jesus till fullo förstod
vår omvändelse och i vår kristna förkundjupet av den nåd som räcktes till henne
nelse, varför handlar vi mot varandra efi den stunden. Hennes erfarenhet
ter lagens budskap istället för efter nådjupnade och mognade under hennes
dens budskap? ”Den som är utan synd skall
återstående levnad. Och när hon möter
kasta den första stenen på henne”, sade JeMästaren igen på Den Dagen är där ett
sus.
oändligt djup, inte av ånger och förtvivJamen det är nu inte den här prostilan, utan av tacksamhet och hängivenhet
tuerade kvinnans situation som vi bedöoch kärlek, i hennes väsen.
mer i våra församlingar när den felande
”Den som får litet förlåtet visar liten kärbroderns eller systerns ’fall’ ska behandlek” (Luk 7:47) .
las. Vi har ju att göra med respektabla
Nåden föder den kärlek som hjälper
människor med hög etik som har rört till
dig att uttala bönen ”liksom vi har förlåtit
tillvaron och rubbat rättsordningen i fördem som står i skuld till oss”. Förvissningen
samlingen! Här måste rättas till! Här
om Jesu nåd hjälper dig att möta en femåste bringas i dagen! Här måste Guds
lande broder eller syster som räcker dig
ordning återställas!
handen. Tror du inte att han eller hon
Du är förfördelad. Någon har handkänner förtvivlan över sin ofullkomliglat illa mot dig och räcker ut sin hand,
het, sitt misslyckande som en Kristi eföppnar sitt hjärta och ber dig att förlåta.
terföljare?
Har du förstått hur man gör när man förEn människa i djup nöd bemöter Jelåter?
sus bara med nåd.
”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har
Kan du inte följa Hans handlande så
förlåtit dem som står i skuld till oss” (Matt.
följ åtminstone Hans ord till domarna
6:12) .
om den första stenen.
En farlig bön. Tänk om det är så att vi
Anonym
bara får den förlåtelse som vi har mätt
Hänt
Dop i
Nyhyttan
J
ag har flera gånger fått frågan: ”Var
det inte dumt och meningslöst att
ni startade hälsocentret som personalkooperativ efter den första
konkursen? Det var väl ändå dömt att
misslyckas från början!”
Det är givetvis lättare med facit i handen, att göra bedömningar och vara efterklok. Men jag är ändå glad för att det
här året genomfördes. De synbara resultat vi idag kan se, är värda all möda och
alla pengar i världen. Då tänker jag på de
två dop som under 1999 hölls här i
Nyhyttan.
Vi vet av bister erfarenhet att det i vårt
land är svårt att nå ut med evangeliet.
95% av befolkningen är inte kyrkobesökare. Därför är en plats där människor
får chans att under en tid umgås med oss
som kristna, få hjälp med sina uttalade
behov och trivas, en lämplig grogrund
för den goda säden.
När Birgitta kom till Nyhyttan för ett
och ett halvt år sedan tog hon stora omvägar för att slippa komma i närheten av
en kvällsandakt. Men den hjälp hon fick
och den vänliga personalen satte sina
spår. När hon några månader senare kom
tillbaka hade dörren öppnats på glänt.
Det ledde till att hon ville bjuda in livets
Herre i sitt liv. I höstas blev hon döpt här
i Nyhyttan. Birgitta bor nu här och vi kan
dela den andliga gemenskapen med varandra.
Kim kom också hit till hälsocentret
för att få hjälp med sin hälsa. Här kunde
Herren komma till tals med henne. Det
Kims första
permission från
Hinseberg
tillbringades med
Kristus då hon
äntligen fick följa
honom helt genom
att låta sig döpas.
Här tillsammans
med pastor Lars
Gille.
skedde på många
olika sätt, bl.a. personalens omtanke, kärlek och personliga
vittnesbörd. Att en av
våra samfundsmedlemmar var här
som gäst och vittne
för Herren var viktigt. Andakterna
blev även viktiga
pusselbitar för
henne. När Kim beslutade sig för att
överlåta sitt liv i Jesu Birgitta fann en bärande gemenskap i Kristus och i höstas
barmhärtiga händer, döptes hon till honom. Här hälsas hon välkommen till
ville hon också göra
församlingen av pastor Lars Gille.
upp med sitt gamla
liv. Det har lett till
att hon idag avtjänar ett längre straff på
riksanstalten för kvinnor i Hinseberg.
När hon äntligen fick sin första fyra timmars permission med bevakning en månad före jul, var en resa till Nyhyttan för
I samband med utgivningen av Bibel 2000
att bli döpt det allra viktigaste för henne.
på första advent, anordnade AdventIdag får hon själv vara ett vittne bland
kyrkan i Helsingborg en bibelutställning.
sina medfångar.
Där kunde den språkkun-nige studera
Vi vet att för många andra har vistelGamla testamentet på hebreiska och det
sen på Nyhyttan inneburit en start eller
nya på grekiska. Där fanns också den fören nystart också andligt sett, även om det
sta sidan av Uppenbarelseboken i
inte lett fram till dop. Birgittas och Kims
Gutenbergs bibel från 1455 (den första
omvändelser och dop har ändå på ett spetryckta bibeln) i faximilkopia. Den hade
ciellt sätt fått vara till extra mycket inspivackra ornament i guld blått och rött.
ration och glädje för oss på Nyhyttan.
Bland biblarna kan också nämnas Jöran
Vi önskar dem Guds välsignelse.
Wallins ”Fattigmansbibel”. Den gavs ut i
Lars Gille
Göteborg 1752, till ett lågt pris, för att de
Foto: Vera Delding
”enfaldige bland folket” som just börjat
lära sig läsa, skulle få råd att köpa sin
egen bibel.
Förutom biblar visades också repliker
av arkeologiska föremål som har anknytning till texter i bibeln. Många besökare
fann utställningen intressant och deltog
också i en liten bibeltävling där de kunde
vinna ett exemplar av Bibel 2000.
På skyltsöndagen visades också en ”levande julkrubba” och hölls ”skattskrivning” där de som skrev namn och adress
kunde vinna en bibel. Det var också öppet hus i kyrkan med servering och försäljning av diverse småsaker. De pengar
som kom in gick till ”juloffret”.
Arne Sandström
Bibelutställning
i Helsingborg
5
Aktuellt
Nya storsamfund
på väg att bildas?
Ytterligare stora frikyrkosamfund håller på att bildas i
Sverige. Det är styrelserna för
Svenska Missionsförbundet
(SMF) , Metodistkyrkan i
Sverige och Svenska Baptistsamfundet som för samtal om
ett eventuellt samgående. En
samrådsgrupp är bildad och
man avser att kunna ta beslut
i de olika samfunden år 2001
och samgåendet kanske kan
verkställas under åren 20042006. (Nya Dagen, 14 dec -99)
I Svenska Kyrkans Tidning
(16 dec -99) säger ärkebiskop
KG Hammar att det är en
självklarhet och endast en
tidsfråga innan Svenska Kyrkan (SK) och SMF går samman. Bland annat pekar han
på den höga procenten av
dubbelanslutna medlemmar.
SMF:s missionsföreståndare
Krister Arvidsson säger till
Kyrkans tidning att man inte
samtalar med SK om samgående men att SMF och Metodistkyrkan uttalat att man
gärna ser en tydligare gemenskap med SK.
I december träffades även
representanter för Nybyggetkristen samverkan och
Svenska alliansmissionen för
att diskutera ett utvidgat samarbete, rapporterar tidningen
Petrus. Redan idag har de
flera samarbetsområden och
verkar nu för att utöka dessa.
Bland annat vill man se på hur
man kan samordna den teologiska utbildningen mellan
Korteboskolan (SAM) och
Örebro Missionsskola (Nybygget) . Fortsatta diskussioner följer under våren.
Samtal har förts tidigare
mellan olika konstellationer
av samfund men då inte lett
till något. Den här gången
verkar dock samtalen mer
konkreta och målsättningarna klarare, så det är större
sannolikhet att de leder till
förändringar av samfundskartan.
Inom pingströrelsen råder
för närvarande en stor debatt
om huruvida församlingarna
ska gå samman och bilda ett
pingstsamfund och om hur
det i så fall ska vara konstruerat. En del ledande pingstvänner upplever att församlingarnas självständighet och
frihet begränsas alltför
mycket vid en samverkanskonstellation med styrelse.
Det finns också en uttalad oro
över att ett organiserat samfund låser fast en teologisk
hållning som kan innebära att
mänskliga åsikter kommer att
framhållas framför Bibeln.
De olika åsikterna framförs
bland annat i tidningen Nya
Dagen.
Turkmenistan: Rivningen av kyrkan videofilmades i smyg
Adventistsamfundets medlemmar reagerade med chock och sorg över myndigheternas agerande när de rev samfundets nybyggda kyrka i Turkmenistan
(se Missionären, dec-99).
Medlemmarna och pastorn fick bokstavligen se sin kyrka jämnas med marken. Tilltaget har medfört att församlingen, som efter omständigheterna
ändå är vid relativt gott mod, nu gått
under jorden för att rädda sin existens.
I ett TV-program den 5 januari som
Adventistsamfundet sände ut via satellit, visades ett videoinslag som filmades
i smyg av en amatör då kyrkan jämnades med marken.
Flera medlemmar har uttryckt sin
bestörtning över hur uppenbart myndigheterna åsidosätter de mänskliga rättigheterna.
–Att riva en kyrka med hjälp av en
bulldozer demonstrerar en total likgiltighet för internationella överenskommelser rörande religionsfriheten. FN
KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
Mänskliga rättigheter kränks
Rapport till FN
Dr Abdelfattah Amor, ombudsman i FN:s kommission
för mänskliga rättigheter,
överlämnade till FN:s generalförsamling den 9 december 1999 en rapport där han
beskriver ett antal fall var enskilda medlemmar och församlingar
tillhörande
Adventistsamfundet fråntagits sina mänskliga rättigheter:
En arbetare i Uzbekistan
arresterades och fick böta ett
6
måste uppmärksamma detta, säger
Elwyn Platner, ansvarig för Adventistsamfundets informationsavdelning i Kalifornien, USA.
–Vi är mycket besvikna över att
någon regering skulle kunna ha en sådan inställning till en kyrka, säger
Lowell Cooper, vice föreståndare vid
Adventistsamfundets högkvarter i USA.
–Vi tröstar oss med att en församling främst består av människor, inte tegelstenar. Historien har visat oss att
ingen kraft är stark nog att förgöra en
församling.
Människor som tillhör församlingar
utanför den ortodoxa kyrkan i Turkmenistan har under den sista tiden fängslats
och bötfällts i försök att stoppa dessa
kyrkor. Religionsfrihetsivrare kräver att
FN ingriper mot regeringar som öppet
motverkar de mänskliga rättigheterna.
Videosekvenser från förstörelsen i
Turkmenistan kan ses på Internet: www.
adventist.org./videogalleries/ ANR
˙ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN ˙ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
tusen kronor; en pastor i Sri
Lanka anklagades för terrorism och hölls kvar onödigt
länge i fängelse; konfiskering
av kristna böcker och ogiltigförklarande av samfundets tidigare godkända registrering
som kyrka i Turkmenistan;
förbudet för en församling att
hyra offentliga lokaler i Belarus; tre medlemmar som arresterades och fängslades i
Cape Verde; förfrågan om
skadeersättning för konfiskerad egendom i Syrien och om
tillstånd att verka där.
–Trots en viss begränsad
framgång för religionsfriheten, inte minst efter ”kalla krigets” dagar, ser jag ett alltmer
hårdnande klimat för dessa
frågor, hur intolerans och diskriminering manifesteras och
hur en tilltagande religiös extremism växer fram, summerar Abdelfattah Amor i sin
rapport.
ANR
Generalkonferens
i Toronto
I sommar arrangerar det internationella Adventist-
samfundet sin reguljära
generalkonferens. Den hålls i
Toronto i Kanada. För den
som vill veta mer finns information att få från samfundskontoret i Stockholm samt på
Internet: www.adventist.org/
gc2000/. Där finns också den
så kallade Session 2000 News
som kommer varje månad. I
december angavs en del
agendapunkter som mest
kommer att röra sig om förändringar i Church Manual
(församlingshandboken) .
Följande personer ska
delta som delegater från
Aktuellt
Partnerskapspastorer
Deklarationen och
den heliga Birgitta
I Kyrkans Tidning 48/99 framstår det svenska helgonet Birgitta (som utsågs till Europas
skyddspatron den 1 oktober)
som drivkraften bakom dagens ekumeniska arbete.
Birgitta anlände till Rom
1349 för att delta i jubelåret
1350 och få fullständig förlåtelse för sina synder. Nytt
jubelår firas under år 2000
(även då kan man få en sk avlat) och inför det anordnades
i höstas ett Birgittajubileum
där hon bl. a beskrevs ”som en
brygga mellan den Katolska
Kyrkan och de nordiska länderna.”
Vid jubiléet hölls också en
gemensam vesper i ST Peterskyrkan med påven och
ärkebiskopen KG Hammar.
Det svenska kungaparet deltog liksom en delegation från
Svenska Kyrkan.
Kardinal E. Cassidy, ledare
för det ekumeniska arbetet
inom Katolska Kyrkan, betonade vid seminariet hur viktigt undertecknandet av deklarationen av rättfärdiggörelse är (Se Miss 12/99) .
Påven upprepade samma sak
vid vespern i St Peterskyrkan.
Den svenska delegationen
samrådde med kardinalen om
hur det ekumeniska arbetet
ska fortskrida.
”På internationell nivå förs
samtalen inom Kyrkornas
världsråd och mellan Katolska Enhetsrådet och Lutherska världsförbundet. På lokal nivå i Sverige mellan
Svenska Kyrkan och Stockholms katolska stift... och det
finns många inofficiella kontakter...”, skriver Kyrkans
Tidning som också understryker att det trots allt ännu finns
många skillnader i de respektive kyrkortraditonernas syn
på olika frågor.
Venezuela
ADRA har arbetat hårt med
att rädda strandsatta människor i Venezuela i samband
med regnkatastrofen före jul.
Man har försett människor
med nödvändig medicinsk
hjälp samt med mat, vatten,
kläder och skydd.
och Nybygget deklarerar
tydligt att de förväntar sig
att homosexuella pastorer
ska leva i celibat. Svenska
Alliansmissionen har inte
tagit beslut i frågan men
missionsföreståndaren Eskil Albertsson har svårt att
tänka sig annat än celibat.
Baptistsamfundet har diskuterat frågan men inga beslut har tagits då varje enskild församling får avgöra.
Metodistkyrkan i Sverige
följer sitt internationella
samfunds riktlinjer, nämligen att homosexuella pastorer ska leva i celibat.
Endast inom Svenska
kyrkan är det accepterat att
leva i registrerat partnerskap och samtidigt utöva
prästyrket.
Samtliga trossamfund
som kontaktats vill markera
en öppenhet gentemot homosexuella människor.
Försäljningssuccé för Bibel 2000
Nästan var tionde svensk,
alltså 700 000 personer har
en ny bibel sedan första advent förra året då Bibel 2000
gavs ut. Ett försäljningsrekord som inte förlagen
KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
Sverige: Per Bolling (som
medlem av GC styrelse) , Roland Sjölander (administratör) , Carsten Berglund (lekman) , Linda Alm (lekman,
TED kvot) .
Nyligen installerades Ninni
Länsberg som pastor i Hammarö-Skoghalls missionsförsamling. Hon lever i ett
homosexuellt förhållande
och händelsen har väckt
heta känslor och stor debatt,
inte minst inom Svenska
missionsförbundet, SMF.
Dess styrelse beslöt straxt
före jul att kräva att deras
homosexuella pastorer ska
leva i celibat. Beslutet, som
inte var enigt, har inte påverkat Hammarö - Skoghalls
missionsförsamlings inställning. SMF poängterar att
linjen kan komma att ändras
då man vill ta upp diskussionen på nytt i vår.
Tidningen Sändaren 1/
2000 redogör för en rundringning till flera trossamfund om inställningen till
pastorer som lever i registrerat partnerskap. Representanter för Pingströrelsen
väntat sig då de första upplagorna tog slut redan före jul.
Nya upplagor är på väg ut i
marknaden. Den stora uppmärksamheten från massmedia tros ha spelat in och An-
ders Alberius, generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet, understryker nu
kykornas ansvar för att uppmuntra människor att läsa
Bibeln. Sändaren nr 1/2000
˙ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN ˙ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
I en kyrka i Caracas satte
ADRA upp ett tillfälligt center där man delade ut förnödenheter till hundratals
människor i närområdet vars
hem spolades bort av vattenmassorna. På ett tidigt stadium brast Guapodammen
och hundratals hem där sveptes bort. ADRA kom med
elva transporter fullastade
med mat och kläder till dem
som drabbats. I delstaten
Vargas, i norra Venezuela tilläts endast fyra räddningsteam att gå in i de mest förstörda delarna. Ett av dessa är
ADRAs team Guimay.
Läkarmissionen har donerat 200.000 kronor till ADRA/
Sverige som sänts iväg.
ANN/
Rigmor Nyberg
andlighet. Bland annat får läsaren stifta bekantskap med
shamanism och fung shui.
Nya Dagen, 13 jan. -00.
Nyandliga tvålar
Svenska kyrkans
friskola godkänt
Det multinationella företaget
Bodyshop med naturvänliga
och icke djurtestade tvålar
och kosmetik pläderar också
för New Age. För att markera
företagets 20-årsjubileum utgavs i höstas en bok om
Bodyshops nya dimension,
Skolverket i Uppsala har godkänt Uppsala Domkyrkoskola som fristående grundskola. Detta kan medföra att
den första friskolan med
Svenska Kyrkan som huvudman startar i Höst
Sv. Kyrkans Tidn. nr 1/2 2000
7
Missionären
Vivianne var dödsdömd –
endast ett mirakel kunde rädda henne:
– Gud ska ha
all ära för att jag lever!
V
ivianne Patchin (dotter till det
svenska missionärsparet Hugo
och Anna Palm) , bosatt i Spokane, Washington, USA tackar Gud för
att hon lever idag. Det var ett Guds under att hon kunde besöka släktingar och
8
vänner i Sverige i höstas. Vi möttes på
Yxe gård i Lindesberg.
Sommaren -98 började Vivianne förstå att något var fel. Flera kroppsfunktioner hade försämrats och läkarna
hade bortförklarat det med att det var
hormonerna som spökade.
–Jag bad mina vänner att be speciellt
för mig då, berättar hon.
När Vivianne också förlorade läsförmågan och ögonläkaren inte kunde
finna något fel insåg familjen att något
Missionären
betydligt allvarligare var på gång. Först
gjordes enbart en vanlig hjärnröntgen
som inte visade något onormalt. Men
sonen Karl, som oroades över sin mors
förvärrade tillstånd med svår huvudvärk,
yrsel, uppstötningar och balanssvårigheter ringde och rådgjorde med hennes
bror Kenneth Palm, läkare i Florida. Efter samtalet insisterade Karl på att föra
sin mor till sjukhusets akutmottagning
där de beställde en skiktröntgen av hjärnan. När sanningen uppdagades var lä-
Hon behövde hjälp med i stort sett allting och fick bo en längre tid hos sina
svärföräldrar i Kalifornien där också
hennes man tjänstgjorde och hennes
egen far är bosatt. Här kunde hon få fortsatt avancerad behandling.
–Jag fick ett underbart gudomligt
stöd där, alla som bad för mig, alla som
hjälpte mig på alla sätt. En pastor kom
också och smorde mig med olja.
Så småningom märktes nya motgångar. Vivianne förlorade sin perifera
ten inte förlorar sitt hår. Ingen förväntade sig att några resultat skulle visa sig
förrän efter sex månader. Efter en månad
gjordes en scanner av hjärnan och Dr
Spetzer var mycket förvånad över att
tumören redan börjat krympa!
–Samtidigt märkte jag att mitt vidvinkelseende återkom. Jag kunde bara
tacka Gud för det! Folk i Sverige, Etiopien, Hawaii, USA och i flera andra länder hade bett för mig och nu såg vi resultatet.
Nyfiken på framtiden! Vivianne fick uppleva det
”omöjliga” och tackar Gud för att hon lever
efter den svåra sjukdomstiden.
–Gud ska ha all ära, upprepar hon om och om igen.
karna chockade över att Vivianne kunde
stå upprätt, ja att hon ens levde! Tjänstgörande läkare vägrade att vidröra henne
men lyckades med det omöjliga: att
ordna tid för operation inom en vecka
hos en av USA:s främsta hjärnkirurger,
dr Spetzer i Phoenix, Arizona. En mycket
stor tumör (som senare visade sig vara godartad) , ja en av de största som
dr Spetzer någonsin sett tryckte på i
hjärnstammen. Två avancerade operationer inom ett par dygn krävdes eftersom
tumören satt illa till och blodflödet var
alltför rikligt vid ingreppen.
Vid tiden för operationerna pågick ett
predikantmöte i Sverige och Vivivanne
blev föremål för en mycket intensiv förbön här såväl som bland sina vänner i
USA.
Operationen tog hårt, bland annat
påverkades minnet och språkförmågan.
syn (vidvinkelseende) på ena sidan. Vid
en ny skiktröntgen chockerades läkarna
igen. Tumören hade växt mycket snabbt.
Ny operation planerades men Vivianne
beslöt att först besöka en god vän till familjen på Hawaii, en pensionerad fd kirurg och missionär vars församling regelbundet samlas till förbönsmöten. Här
blev det ånyo förbön med handpåläggning och stärkt i sin tro på Guds förmåga
att hela återvände Vivianne till Arizona
för det tredje ingreppet. Efter det behandlades hon sex veckor med Peacock
Radiation, en bestrålning som med datorns hjälp träffar tumörens känsligaste
punkt. Patienten har fyra bultar inskruvade i huvudet som fixeras i en exakt
position vid den dagliga behandlingen.
Metoden finns enbart i ett fåtal städer i
USA och det är nästan omöjligt att få en
sådan behandling. En fördel är att patien-
Viviannes ögonläkare säger att hon
ska kunna köra bil igen. Tidigare kunde
hon endast läsa en enstaka bibelvers. Nu
kan hon börja läsa ordentligt allt eftersom de ”blinda fläckarna” avtar. Precis
före den här tidningens pressläggning
kom beskedet om att hon kunnat läsa en
bok på 400 sidor!
–Trots att jag varit så svag har jag inte
ens drabbats av förkylningar vilket har
varit fantastiskt eftersom det till exempel har gjort väldigt ont att hosta. Och
nu har jag även kunnat genomföra resan
hit till Sverige.
–Egentligen var min tid ute men nu
känner jag mig starkare och det verkar
som om jag fått flera år av nåd. Alltihop
är ett Guds mirakel och han ska ha all ära.
Anne-Maj Sandström
9
Missionären
Bibelns budskap
med nya metoder!
Ett litet bås
(egentligen ett
halvt) på
bokmässan med
en fantastisk
placering vid
Bibeltorget blev
startskottet för
Bibelinfo.com i
Sverige.
Annaliisa
Paasonen och
Nils-Erik
Lundberg från
Göteborgs
Adventkyrka
arbetade
tillsammans
med paret
Martin för att
presentera
internetverksamheten.
I
nternet. För många har ordet en ne
gativ klang. För nyfikna i yngre åldrar betyder samma ord något spännande och positivt. En ny verksamhet
har sett dagens ljus på Internet. Det är
Bibleinfo.com som nu översatts till svenska
och som blir en alltmer populär och välbesökt hemsida. Den presenterades i
Sverige för första gången på bokmässan
i höstas.
Bakgrunden till att Bibleinfo.com startades i USA var att man 1994 upptäckte
att amerikanarnas kunskap om adventisterna sjunkit drastiskt. Dessutom sammankopplades adventisterna ständigt
med Waco-händelsen och stämplades
som en sekt (flera av dem som omkom
där hade tidigare tillhört Adventistsamfundet) . En grupp i Upper Columbia
Conference satte sig ner för att analysera
situationen och utarbetade en strategi för
hur bilden av sjundedagsadventisterna
skulle kunna förändras. De satte upp fem
målsättningar:
1) Att förstärka en
positiv bild av samfundet
2) Att identifiera
samfundet och visa
att det är en etablerad kristen kyrka
med ett sunt budskap.
3) Att låta folk
veta att samfundet är
en bibeltroende kyrka
4) Att visa på att
Bibeln har svar på
Nancy & Roger Martin från Bibleinfo.com i USA kan berätta mycket
om vad internetverksamheten betytt för människor runt om i världen.
10
människans vardagsproblem
5) Att vinna andra för Jesus
Bibleinfo.com började som en telefonservice dit folk kunde ringa och ställa
frågor. Efter ett år lades samma projekt
ut på Internet. Nu har den vuxit till en
världsvid verksamhet. En av de nationer
(utanför USA) som Bibleinfo.com får flest
besök av är Sverige och därför uppstod
förra vintern en idé om att försöka översätta texten till svenska. Torbjörn och
Anita Joreteg i USA samt Nils-Erik
Lundberg i Göteborg ägnade mycket av
sin fritid åt att översätta den engelska
texten till svenska, bland annat 340 ämnen som man kan slå upp.
I september var det mesta färdigt och
på bokmässan som hade just Bibeln som
tema kunde så introduktionen äga rum.
Siffror från augusti -99 visar att hemsidan hade 20 751 besökare från 143 länder på en månad. Enbart till svenska
adressater har Bibleinfo.com sänt ut 1 300
gåvoböcker, Your Bible & You av Maxwell. Totalt har Bibleinfo.com fått cirka
180 000 besök under 1999.
Pastor Peter Nilsson i Uppsala, som
också arbetar med som Cyberpastor (till
vilken han fick in 613 förfrågningar förra
året) , är administratör för den svenska
Bibleinfo.com - verksamheten och gläder
sig åt att kunna hjälpa de lokala församlingarna/pastorerna att knyta kontakt
med dem som sökt upp Bibleinfo.com och
beställt en bok därifrån. Han hoppas att
detta på sikt ska kunna ge god skörd.
–Jag betraktar Bibleinfo.com som ett
sätt att skapa kontakter som sedan kan
vidareutvecklas, understryker Peter som
vill att allt ska förankras lokalt. Min för-
Missionären
hoppning är att kontakten ska utvecklas
till att bli en tvåvägskommunikation.
I USA är det frivilliga medarbetare
som svarar för de praktiska insatserna,
svarar på frågor och vägleder folk. Under 1999 fick man in omkring 10 000.frågor och cirka 2 400 förbönsämnen. Totalt har det beställts 50 000 böcker.
–Det är en helt ny grupp vi når nu som
tidigare alltid varit svårfångad, nämligen
yngre människor, främst män i åldrarna
20- 40 år säger Nancy Martin, USA som
presenterade Bibleinfo.com vid bokmässan..
–En av orsakerna till framgången med
Bibleinfo.com är att det är så anonymt.
Folk kan fråga om saker som de är rädda
att fråga pastorn, föräldrarna eller någon
annan om.
Sök upp
Bibleinfo.com
på Internet:
www. Bibleinfo.com
–Det är också enkelt att sprida kunskap om verksamheten. Nu finns det
både svenska och engelska broschyrer att
ge till grannar och vänner.
En dag fick Bibleinfo.com i USA telefon från en långtradarchaufför som fått
hjärtproblem och som lagts in på sjukhus långt borta från sitt hem. Han frågade om vad som sker när man dör. Medarbetaren förstod att mannen var orolig
för sitt liv och frågade om han hade överlämnat sig till Jesus. Sedan fick han steg
för steg leda chauffören per telefon att
öppna sitt hjärta för Frälsaren.
–Det var en mycket speciell händelse
för oss. Chauffören är nämligen bror till
min man och hade broschyren med sig i
lastbilen. Vi hade lagt med den i julposten till släktingar och vänner, säger
Nancy som kan berätta om många märkliga erfarenheter och kontakter genom
Bibleinfo.com.
–Vi behöver inte gå runt och knacka
på dörrar. Nu är det människorna som
knackar på vår dörr. Hela projektet har
växt och överträffat allas förväntningar,
säger Nancy Martin.
Anne-Maj Sandström
Den fjärde mannen
Ett litet häfte på 31 sidor
utgivet av
Internationella
Bibelsällskapet, 1999.
Som jag uppfattar det, är denna text riktad till den som ännu inte tagit emot Jesus Kristus i sitt hjärta. Min undran är
den, är då ”Den fjärde mannen” verkligen
”en hjälp på traven” för den som funderar på det?
Författaren/författarna beskriver här:
”En stark man” (Simson) , ”En bedragare”
(Jakob) , ”En mördare” (David) och ”Den
fjärde mannen” (Jesus) .
En liten skrift som flödar i guld och
mörkblått, mycket vacker. Men det är
bara den grafiska utformningen jag kan
berömma, tyvärr.
För det första förstår jag inte titeln
”Den fjärde mannen” (är det någon travesti på någon gammal klassisk thriller?) .
Alla personerna i Bibeln har något att
säga oss idag, så varför numrera dem?
För det andra har jag svårt att se sambandet mellan dessa tre och Jesus. Tanken slår mig att det kanske är något slags
motsatsförhållande man är ute efter, men
inte heller det framträder i så fall tillräckligt tydligt.
För det tredje: Bibelcitaten är häm-
tade ur Levande Bibeln, vilket gör att
man som ovan bibelläsare kan ha svårt
att förstå varför det inte helt och hållet
stämmer överens med texten i vår ”vanliga” Bibel.
Nej, denna skrift är alltför kortfattad
och komprimerad och jag upplever den
som smått brutal, trots det glada budskapet på slutet.
Jesus får helt enkelt för lite plats i
detta missionsbrev.
Jesus har ingen fjärdeplacering. Han är den
ende!
Vem söker vem
Internationella
Bibelsällskapet
”Min själ törstar efter Gud, efter den levande
Guden” (Ps 42:3) .
Jag har läst den lilla skriften Vem söker vem, nyss utgiven av Internationella
Bibelsällskapet. Medan jag läste den fick
jag en hel del att fundera över, som jag
faktiskt inte tänkt på förut. Är det jag
som kallar på Gud eller är det Gud som
kallar på mig?
Denna lilla skrift är lättläst och rikt illustrerad med vackra bilder som verkligen lockar till läsning.
Så gör det; läs den och upptäck att du
fått någonting att dela med dig av till
dem som ännu ej hört Guds kallelse i sitt
hjärta.
Kim Laovin
11
Missionären
Välkommen
till min måltid
Upp 3:20
En stilla stund med
glimtar från evangeliet
N
yligen bad jag helt plötsligt och
spontant av hela mitt hjärta: Kom
Herre Jesus och ha en andlig måltid med
mig och tala ljuvliga ord om Guds rike.
Och Herren kom. Jag satte mig ner likt
Maria och lyssnade. Jesus sa:
– Jag är livets bröd. Den som kommer till
mig han skall aldrig hungra och den som tror
på mig han skall aldrig någonsin törsta. Jag
är det levande vattnet och mina ord äro ande
och liv.
– Jag vet, Herre, att Du är Messias
som skulle komma i världen och ge dig
själv som ett offer för våra synder. Du undervisade i liknelser om himmelriket och
predikade att det var nära. Och om vi
ville tro på dig och göra din himmelske
Faders vilja skulle vi få evigt liv till arvedel. Du botade sjuka, förlät synder, gick
omkring och gjorde gott och hjälpte alla.
Och Herrens lov hördes på berg, i dalar
från Döda havet till Libanon.
– Herre, din gladaste dag på jorden?
– Jag hade flera sådana. En sabbatsdag kom jag till Betesda vid Jerusalem.
Där fick jag se en man som legat sjuk i 38
år. Han hade väntat på att komma ner till
det hälsobringande vattnet i dammen,
men han hade ingen som hjälpte sig. Jag
sa till honom att stiga upp, ta sin säng och
gå. Och när jag såg honom gå iväg bärande på sängen, då gladde det mig
mycket att jag fått ge hälsa och livskraft
åter till en så långvarigt sjuk människa.
En annan stor dag var när jag ute i en
öde trakt kunde bjuda 5.000 män förutom
kvinnor och barn på en måltid, bröd och
fisk, efter det att jag på dagen talat till
dem om Guds rike och botat deras sjuka.
En gosse skänkte fem kornbröd och två
fiskar. Guds välsignelse fullkomligt flödade genom mina händer. Och lärjungarna kunde inte efteråt fatta detta. De
hade aldrig sett så mycket bröd på en
gång. Och folket ville med våld göra mig
12
till konung. Jag nödgade lärjungarna att
fara över till andra stranden men själv
gick jag upp på berget för att tacka och
bedja, överväldigad av det stora underverk som min fader låtit mig göra. Allt
vad jag sade och gjorde verkade han
genom mig. Det var en underbar glädje
att samma dag få ge både andlig och lekamlig spis. Få ta hand om hela människan.
– Den gladaste dagen var nog när jag
kallade min vän Lasarus ut ur graven
efter han legat där i fyra dagar och jag
kunde ge honom tillbaka frisk och stark
igen till hans sörjande systrar, Marta
och Maria. Jag tyckte själv att det var
som en levande försmak av den stora
Uppståndelsens dag vid min andra ankomst då alla troende döda skall uppstå ända från förste Adams tid.
– Din svåraste?
– Ja, den började med natten i Getsemane. Innan dess fick jag besök av
Moses och Elias, dessa kraftfulla andliga män, som ledde vårt folk i svåra tider. De ingav mig mod och talade med
mig om min förestående bortgång som
skulle ske i Jerusalem.
Efter vår påskmåltid, där jag givit
mina lärjungar ett dyrbart minne av mig
själv, gick vi till Getsemane. Jag tog
med Petrus, Jakob och Johannes, de lärjungar jag mest hoppats på och sa till
dem att min själ är djupt bedrövad ända
till döds. Stanna kvar här och vaken
med mig.
Jag fruktade den smärtsamma korsdöden och människosläktets synder
hängde tungt på mina skuldror Jag gick
längre in i örtagården och där föll jag
ned på mitt ansikte under olivträden
och bad: Min Fader, om det är möjligt,
så tag denna kalk ifrån mig. Dock ske
icke min vilja utan Din. Då kom en
ängel från himmelen och styrkte mig.
Jag gick bort till mina lärjungar men de
sov tyngda av sorg och bedrövelse. Ensam
i kampen jag var. Jag gick bort igen och
bad allt ivrigare och min svett blev som
blodsdroppar som föll ned på jorden. Där
i Getsemane gav jag Gud min vilja och på
Golgata kors gav jag min kropp och mitt
blod.
– Den svåraste stunden på slutet var när
jag tyckte att Gud hade övergivit mig. Jag
lämnade mig i Guds händer. Den bästa
plats att vara på, och seger jag vann. Dyrköpt den var. Och min Fader bevisade offentligt inför all världen att han förlåtit
människorna deras synder genom mitt
offer på korset.
– I min Faders hus äro många boningar.
Min Fader är fantastisk i sin nåd och kärlek över alla gränser. Han gör stora förberedelser för sina trogna och älskade barns
hemkomst till fadershuset. Vad intet öga
har sett och intet öra har hört och vad
ingen människas hjärta har kunnat tänka,
vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Det skall bli den stora överraskningen. Och snart blir detta verklighet.
Jag har oändligt många budbärare i alla
folk och länder som delar ut inbjudningskort till Lammets bröllopsmåltid i det nya
Jerusalem. Saliga äro alla som i vita bröllopskläder får sitta vid mitt bort och
lyssna till mina välkomstord. Här får jag
då med outsäglig glädje se den dyrbara
frukten av min vedermöda och mitt svåra
lidande på jorden.
Tack för det givande besöket. Tack för
allt som Du har gjort för mig. Tack för alla
bönesvar och ny kraft för varje dag att
orka gå vidare mot målet. När jag kommer hem en gång vill jag tacka Dig med
en bättre sång än vad jag här kan göra.
Hjälp mig att ha olja i min lampa och vara
redo när Du kommer i din Faders härlighet med alla dina änglar för att hämta ditt
väntande folk.
Gemensam glädje:
Vår – att alltid får vara hos Jesus.
Hans – att ha oss där.
Kom snart Herre Jesus!
Ja, snart är han här
Ja, snart är han här
Vår konung och Gud.
Gläd Dig i Herren
Gläd dig i Herren
Han som vill ge oss
Han som vill ge oss
Det eviga livet till lön
Ja, snart är han här
Ja, snart är han här
Vår Konung och Gud.
Birgit Lindström
Källan
Väntar vi?
V
årt barnbarn Jessica var hos oss
över jul- och nyårshelgerna. Det
var intressant att få en liten inblick i hur
en snart fyraåring tänker även om andliga frågor. Under nyårsgudstjänsten var
hon livligt upptagen med att rita en bild.
Vad bilden föreställde var inte så lätt att
se, men Jessica vek försiktigt ihop den
och räckte den till Pearl och viskade:
”Den är till Jesus”. Vi undrade om hon menade att den skulle läggas i kollekthåven
där vi lägger pengar till Jesus? Nu tittade
Jessica på oss som bara barn kan göra då
de inser att vi vuxna inte fattar någonting. Så viskade hon till Pearl igen: ”Jag
skall själv ge den till Jesus när han kommer”.
Pearl log och nickade.
Den händelsen illustrerar hur olika vi
människor upplever ordet ”snart” och
väntans tid. För ett barn är det ingen
skillnad på ”maten är snart färdig” och
”Jesus kommer snart tillbaka”. I urkyrkan
var denna Jesu snara återkomst mycket
påtaglig. Lärjungarna, Paulus och de första kristna levde i övertygelsen att närsomhelst skulle deras älskade Frälsare
återvända till jorden. Samma tanke och
övertygelse var också på 1800-talet drivkraften under adventväckelsen runt hela
jorden och även för Adventistsamfundet
i Sverige under dess snabba och kraftiga
tillväxtperiod under 1900-talet. Nu befinner vi oss i 2000-talet och min fråga
är: Väntar vi Jesus åter snart?
Bara ett par dagar efter händelsen
med vår lilla Jessica berättade en
arbetskollega hur hon blivit ställd inför
ett påstående. En man aktiv inom
Svenska Kyrkan hade vid ett flertal tillfällen besökt Adventkyrkan och förväntat sig få höra i förkunnelsen en betoning
på Kristi snara advent, men han hade i
samtalet sagt: ”Det verkar som att ni har
tappat bort den ivriga väntan på hans
snara återkomst.”
Naturligtvis ska man inte bedöma ett
helt samfund efter en persons erfarenhet
på en plats, men frågan är ändå om inte
vår förståelse och tolkning av ordet
”snart” har fått en längre tidsaspekt. Väntar vi verkligen att Jesus kan komma närsomhelst och är jag redo för den händelsen? Eller har vi slutat att se oss som ”pilgrimer på väg hem” och istället slagit oss
ned och blivit ”bofasta”? Fler och fler av
oss accepterar att Jesus ”dröjer”, men inte
med den innebörd och förståelse som tas
upp i 2 Petrus 3:9,15.
Som individer och samfund satsar vi
mycket på att nå till ”alla länder och stammar och språk och folk”, så att alla får en
chans att höra om Jesus och han kan
komma tillbaka. Vi sammanknyter gärna
Upp 14:6 med Matt 24:14 men bör vara
på vår vakt mot den smygande faran av
att placera fullbordandets möjlighet på
oss istället för på Jesus Kristus. Ur
mänskligt logiskt tänkande blir då nämligen ”snart” genast ”flera år” och ”tids
nog”.
Det är väl att vi inte behöver ta ansvar
för Guds inställning till ”snart”. Den har
han med all rätt behållit för sig själv. Jesus uttryckte det så här: ”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar,
inte ens Sonen, ingen utom Fadern” (Matt
24:36) . Jesus var tillfreds med den situationen och det bör även vi kunna vara.
Vad som är av betydelse är vad vi gör
medan vi väntar, antingen väntan blir
kort eller lång.
När vi, särskilt som unga, väntar på
något tycks tiden gå väldigt sakta. Men
fyller man väntetiden med något meningsfullt går det betydligt fortare. Har
du lagt märke till vad olika personer som
suttit som gisslan eller kidnappats berättat efter sin frisläppning om hur de lyckats överleva månader och år av väntan.
Om man generaliserar lite så kan man
säga att de försökte hålla tankarna sysselsatta med helt andra saker än den situation de befann sig i.
Någon försökte att under ett drygt års
väntan få nedskrivet så många psalmverser som han kunde komma ihåg från
skolan. Genom dem började en tillit till
Gud att gry i hans sinne. En engelsk präst
som satt fängslad i mer än tre år i Beirut
övade sig på att utöka sitt minne med att
komma ihåg bibelverser.
Andra berättar om hur man sysselsatt
sig med att komma ihåg och göra listor
över positiva och trevliga minnen från
hem, familj och barndom. Ju mer de kom
ihåg och lade till sin lista ju mer kunde
de också tacksamt tänka positivt i sin
svåra situation.
Men det räckte inte med att bara hålla
sig till det förgångna, speciellt inte för de
som fick en lång väntan. De lade till ännu
en dimension, nämligen framtidsplaner.
De tänkte på vad de skulle vilja göra när
de en dag åter vara fria och tillsammans
med vänner.
Vi lever i en värld och tid som vi och
Bibeln kallar för ”mörk” och ”svår” och
väntar förhoppningsvis på att ”snart” ska
bli ”nu”. Låt oss vänta på Jesus vår Broder och Räddare genom att påminna oss
vad han gjort för oss, och fylla våra sinne
med tacksamhet för det. Låt oss använda
vår väntetid till att planera vad vi vill
göra tillsammans med Honom för alltid
och låta det komma till uttryck nu i handlingar ”för någon av dessa minsta som är
mina bröder” (Matt.25:40) .
Roland Sjölander
Roland Sjölander
arbetar som sekreterare
för Adventistsamfundet
13
F
A M I L J
VIGDA
Johan Bredberg
Cecilia Klämberg
Borås
vigdes i Hillareds kyrka
den 31 juli 1999
HÖGTIDSDAGAR
85 år
Janny Svensson
Frövi
den 9 februari 2000
AVSOMNADE
Vår syster Elin Krampe avled
den 25 oktober i en ålder av
91 år och tre dagar. Hon somnade stilla in på Lindesbergs
lasarett och hon gjorde det i
en stark förtröstan på sin Frälsare. Sr Krampe föddes i
Askum den 22 oktober 1908.
Elin lämnade sitt liv i Herrens
händer när hon i maj 1930
döptes av pastor K. Sandström.
Hon kom till Nyhyttan första gången i början av 1930talet och gick en kort tid på
missionsskolan här. Sedan arbetade hon på hälsocentret i
många år. Hon har varit medlem i vår församling sedan
1936. Här fann hon också sin
make. Barnen Stig och Gudrun växte också upp i
Nyhyttan. Det är ljusa minnen vi har av Elins långa liv
här i Nyhyttan.
Må syster Krampe vila i
frid till den uppståndelsens
dag som hon sett fram emot.
I 1 Joh 5:11–13 står det: ”Gud
har gett oss evigt liv, och det
livet finns i hans son. Den
som har hans son har livet.
14
Den som inte har Guds son
har inte livet. Detta skriver
jag till er som tror på Guds
sons namn, för att ni skall veta
att ni har evigt liv”. Det var
det här löftet som Elin
Krampe trodde på.
Den stämningsfulla begravningen ägde rum den 8
november i Nyhyttans Adventkyrka i närvaro av familj
och vänner.
Raymond Delding
Nyhyttans SDA-församling
Broder Erland Svenssons
plats är tom. Dödsbeskedet
kom mycket oväntat. Han fick
sluta sitt jordeliv sabbaten
den 4 december 1999. Jag
känner personligen en stor
saknad efter honom eftersom
han varit som en familjemedlem. Erland överlämnade sitt
liv tidigt i Guds hand och
döptes av pastor Olof Stagling 1945 och anslöt sig till
Ronneby församling. Han var
född den 6 december 1921.
Hela sitt yrkesverksamma
liv arbetade Erland som lantarbetare och därigenom kom
han nära naturen och naturens Gud. Hans älsklingssång
var ”Var jag går i skogar berg
och dalar...” Som pensionär
hjälpte han mycket till med
dorkasarbetet.
Begravningsgudstjänsten
förrättades av komminister
Johan Tyrberg. Erland såg
fram emot Jesu tillkommelse,
och vi hoppas att få möta vår
broder och vän i de rättfärdigas uppståndelse.
Allan Nilsson
För Ronneby församling
Vår församling i Göteborg
har gjort en stor förlust. Herbert Fleming är inte mer ibland oss. Efter en längre tids
sjukdom slutade han sitt liv
den 21 november 1999, 71 år
gammal.
Herbert föddes i Chicago
av svenska föräldrar den 26
januari 1928. År 1939 flyttade
familjen till Sverige. Han döptes av pastor Eric Erenius år
1943 och har sedan dess tillhört vår församling.
Herbert har arbetat inom
byggnadsbranschen och var
lika känd för sin skicklighet
som för sin stora hjälpsamhet
som många fick del av. Herbert var en behaglig människa, alltid vänlig och mycket social.
Under sin sjukdomstid visade Herbert ett beundransvärt tålamod. Personalen på
sjukhuset förvånades över alla
besök och telefonsamtal han
fick. Han spred en atmosfär
av Guds frid och kärlek i sitt
sjukrum. Han uttryckte sin
stora förtröstan på Jesu nåd
och han sa ofta: ”Det finns
inget annat.”
En fullsatt Älvsåkers kyrka
vittnade vältaligt om hur
uppskattad Herbert var. Pastor Ruben Engdahl läste från
Guds ord och betonade uppståndelsens visshet tack vare
Jesu egen död och uppståndelse. May-Britt Planelind
och Nils-Erik Lundberg medverkade med sång och Jan
Engdahl med violinmusik.
Det är en stor saknad efter
Herbert. Nu vilar han tills vi
ses igen.
Ruben Engdahl
Göteborgs församling
Ett mycket oväntat sorgebud
har nått oss. Birgitta Rudolphi - Lindberg somnade in i
sitt hem i september 1999.
Hon föddes i Delsbo, Hälsingland den 18 december 1928
men har bott i Stockholm
större delen av sitt liv.
I mitten av 50-talet gifte
hon sig med Hans Askenström och fick sönerna Per,
Bo och Gunnar. Senare gifte
hon sig med konstnären Albin Lindberg. Vid sidan av
hemmet har Birgitta arbetat
som sekreterare och senare
som revisor.
Genom en trossyster som
ivrigt vittnade om Gud fick
Birgitta vetskap om J.F
Colthearts stora evangeliska
kampanj 1968. Så kom en ny
fas där Birgittas själs innersta
längtan blev tillfredsställd.
I vår församling var Birgitta en trogen och aktiv
medlem in i det sista. Med
självuppoffrande hängivenhet har hon tagit sig an de
sysslor hon anförtrotts, både
i församlingen och i sitt yrkesliv.
En skara anhöriga och
trossyskon hade samlats i
Skogskapellet för avsked där
officiant Jerker Sjölander talade tröstens ord från bl.a
Johannesevangeliet: ”Den
som har sonen, han har livet.”
Frid över Birgittas minne!
För Stockholms församling
Ingeborg Lindahl
Linnéa Olsson har fått gå till
vila, 92 år gammal. Hon föddes i Ystad den 4 maj 1907.
Större delen av sitt liv bodde
hon i Göteborg med sin make
Rafael och de fick tre barn:
Ingrid (gift Bozetti) , AnnMarie och Kjell. Som barn
hade hon kontakt med ett
adventistpar och fick hos
dem höra många berättelser
från Bibeln. Dessa kände hon
igen när hon fick kontakt
med Adventkyrkan. Hon
hade funnit sitt andliga hem
och döptes av pastor Adolf
Blomstedt den 3 januari 1942.
Som sitt blomnamn var
hon stillsamt och varmt kärleksfull och i sin krafts dagar
ömmade hon särskilt för
Dorkas och Hjälpaktionen.
Hon somnade in den 6 oktober 1999 och begravdes i
Mariakyrkan 22 oktober. Officiant var pastor Nils-Erik
Lundberg. Frid över hennes
ljusa minne!
Gunnel Lundberg
Göteborgs församling
AN N O N S E R
SOMMARKONFERENS!
Boka in Rikskonferensen på Ekebyholm
den 16-18 juni 2000.
Mer info i senare nr av Missionären.
Missa inte 2000-talets
första körfest!
GENERALKONFERENSENS MÖTE
I TORONTO
Lördagen den 1 April 2000 i Örebro
Sjung sånger från hela världen tillsammans
med Per Harling och sångare från hela landet!
För detaljerad info: Läs annonsen i jan.numret.
Anmälan senast 17 mars till
Cecilia Blomstedt 019–330067,
e-mail: [email protected]
André Frank 019 –332217,
e-mail: [email protected]
LEVANDE SKRIFT
HAR FÅTT EN NY BOK INLÄST:
BILD: ANN/ADAM BUJAK
”En främling i mitt hem”
Det internationella Adventistsamfundet
håller sin Generalkonferens
den 29 juni - 8 juli i Toronto, Canada.
För den som önskar ytterligare
information: kontakta Unionskontoret.
Eller ta del av informationen via internet på
adress: www.adventist.org/gc2000/
Det här är en spännande berättelse om en luthersk präst
som till slut kom till klarhet om Guds vilja med hans liv.
De två kassetterna måste du låna!
Ring 08–642 6017 / Ingeborg Lindahl
PÅSKLÄGER I SLUSSFORS
den 20-23 April
VART TOG FILMERNA VÄGEN?
Var finns filmerna från samfundets juniorläger,
barnkoloni och ungdomsläger på 40- och 50-talen?
De visades senast 1984 vid Västerängs 40-årsjubileum.
Kontakta Kerstin Christianssen, tel 0411-177 91
Talare Hans Gille med flera
BREVVÄNNER
Beställ fler exemplar av
41-årig ensamstående kvinna önskar brevvänner. Gärna
också någon från Italien eller som har italiensk bakgrund.
Mina intressen: min tro, djur, barn, natur, böcker, resor
och musik m.m.
Svar till längtansfull
Tidens Tecken
för att ge till dina vänner
Tidningen kostar endast 10 kr plus porto.
Kontakta: SDA media, Box 10036, 800 10 Gävle.
Tel: 026–18 38 72; Fax: 026–18 69 86
E-mail: [email protected]
S
OLENS NEDGÅNG
WWW.BIBLEINFO.COM
Uppmuntra dina vänner att med hjälp
av Internet söka Bibelns svar
på livets stora frågor.
Beställ engelska eller svenska broschyrer om
Bibleinfo.com från samfundskontoret.
Tel 08-14 03 65.
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
25 feb
17.30
17.30
17.02
17.05
16.27
17.35
17.18
3 mars
17.45
17.47
17.20
17.26
16.50
17.53
17.41
10 mars
17.59
18.02
17.37
17.46
17.13
18.10
18.03
17 mars
18.13
18.18
17.53
18.06
17.36
18.28
18.25
24 mars
18.28
18.33
18.10
18.26
17.58
18.45
18.47
31 mars
19.42
19.49
19.27
19.46
19.21
20.02
20.09
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Brännpunkt
Min framtid på ett åldrat fotografi
J
ag sitter i sommarstugan och
bläddrar i ett album med foton
som vi barn hade sammanställt till
vår pappa som arbetade som pastor, när han fyllde 60 år. Oj, vad gammalt
vi tyckte att 60 år var!
Här är foton från tältmöten, konferenser, ungdomsläger, predikantmöten och
församlingar.
Det är foton från 20-talet och framåt i
tiden.
Här är ett gammalt foto från ett
predikantmöte. Pastorer med fruar och
bibelarbetare (ogifta kvinnor som arbetade i ”Guds verk” och inte blivit pastorsfruar) står uppställda i prydliga rader.
Det kan väl ändå inte vara predikningarna? De var ju så olidligt långa och
tråkiga. Eller var de kanske inte alltid
det? De här människorna talade med intensitet och engagemang. De var ivriga
och du visste, att de ville förmedla något
väsentligt, något livsviktigt just för dig.
Så är det förstås det här med åldern.
Jag är själv över 60 år, alltså lite äldre än
min far var, när han fick detta album.
Och ju äldre man blir desto intressantare
blir tiden som varit. Det vet alla ungdomar som försöker prata med äldre människor. Så är det för mig också. Hur blev
mitt liv? Hur kom det sig att det blev så?
Jag inser att dessa människor har betytt
Med fingret följer jag raderna och jag
tror att jag kan namnen på de flesta. De
lever inte mer, döda, borta. En underlig
nostalgi – längtan efter det som varitöverfaller mig med stort vemod. Hur kan
jag bli så nostalgisk av att titta på dessa
kostym-med-slips-klädda predikanter
och hårknutsförsedda bibelsystrar, ett
gammalt svartvitt foto? Är det
Blomstedts i första raden med sin lilla
flicka på armen? Hon blev min lekkamrat. Är det därför att jag själv är med?
Kanske är jag tre eller fyra år. Det är alltid roligt att se sig själv på kort. Är det
sångerna, de frejdiga och trosvissa,
hemlandssångerna om himlen och ett liv
där borta? Den härliga dagen, då Herren
Jesus skall komma tillbaka?
något för mig. De lever som skuggor i
mitt liv idag och de är också med och
formar min framtid.
Det är inte så självklart att man skriver om sin framtid, när nedräkningen
redan börjat. Ett liv är 70 eller 80 om det
är långt sägs det i Bibeln. Så egentligen
har jag inte så många år kvar att leva.
Många längtar efter pensioneringen. Det
gör jag också, när tiden inte räcker till.
För när jag blir pensionerad, då ska jag
göra allt det jag inte hunnit med tidigare.
Då ska jag läsa de olästa böckerna, resa,
ta mer tid för församlingsarbetet, lära
mig spanska ordentligt, hälsa på alla
mina vänner, gå på kurser, skriva insändare m.m. Helst av allt vill jag fortsätta
att undervisa, för det är det mest stimu-
16
lerande och roliga jag vet.
Det låter så fantastiskt med denna aktivitet på äldre dagar, att jag måste ta mig
en funderare. Den moderna pensionären
planerar och rutar in sina dagar, som om
detta vore garantin för ett långt liv, bara
för att upptäcka att tiden även i framtiden inte räcker till. Jag undrar till vad?
Även i framtiden ska jag finna, att någon
behövde mig, någon var sjuk, någon var
ensam och ville bara prata. Åh, här är
återigen dessa svartklädda predikanter,
som har påverkat också min pensionering. Tro inte att du fritas från dina plikter för att du blir pensionerad, säger de!
Tiden som varit berör mig. Att minnas tycks bli viktigare ju äldre man blir.
Det verkar vara nedlagt i våra gener, för
där finns också minnet av drömmen om
paradiset. Ju närmare vi kommer det
ofrånkomliga slutet av våra liv, desto
starkare blir längtan efter det som var.
Vi behöver fundera över våra liv och
återigen komma ihåg och förtälja berättelserna om de människor vi mött som
berättat om sin längtan efter framtiden
bortom döden. När jag blir varse skuggornas roll i mitt liv och kanske också går
till rätta med mig själv, då är det den viktiga förberedelsen för min framtid.
Jag skulle önska att jag kunde ha
mycket oplanerad tid i framtiden, men
en tid av förberedelser för en framtid
som Gud har berett för mig, där ”tiden
verkligen räcker till”.
Egentligen vet jag inte mycket om den
framtiden, men det var en framtid som
dessa på det svartvita fotot drömde om
och längtade efter. Inte underligt att jag
blir nostalgisk. Deras framtid är också
min.
Kerstin Christiansen
Kerstin Christiansen
undervisar på
Komvux i Ystad
