Med världen i blickfånget
Svante Kedes måleri i Svenska fjällen, Spanien, Marocko och Söderhavet
Svante Kede föddes i Stockholm 1877. Under åren 1904-08 gick han på konstskola i Paris. Där
mötte han tidens konstavantgardistiska strömningar som impressionism och primitivism.
Särskilt starka intryck fick han från Paul Gauguins målningar från Tahiti. I Paris var han
samtida med andra svenska konstnärer som David Wallin, Erik Tryggelin och Fritz Lindström.
Åter i Sverige knöt han kontakter med Rackengruppen, som startades av Maja och Gustaf
Fjaestad i Arvika. Han påbörjade också ett livslångt resande till fjärran och exotiska platser.
Porträtt- och landskapsmåleri blev hans kännetecken. Han sökte det antipodiska, både i de
geografiska platserna han skildrade och i de teman han behandlade; den svenska fjällvärlden
mot Spanien och Marocko; den europeiska kulturen mot den mer exotiska på Tahiti i Franska
Polynesien.
Strax efter Första världskriget vistades han några år i Spanien och Marocko. Han reste runt
och skildrade människor och platser. När han återkom till Sverige påbörjade han sina årliga
sommarresor till den svenska fjällvärlden.
Sedan åren i Paris hade Kede en dröm om att få se och uppleva Gauguins tahitiska paradis.
Samtidigt i Sverige slog Söderhavsromantiken igenom i populärmusik och Hollywoodfilmer.
1929 blev resan av till andra sidan jorden. Han målade, men ville också söka spåren efter
Gauguin. Han fann så småningom både Gauguins son Emile och en hydda som mästaren
hade bott i. Kede själv blev tagen av den förtrollande miljön och han skrev: ”Tahiti, vilket
sällsamt namn och dock på något sätt förtroget, exotiskt och fantasieggande och förande
tanken till något slags drömmarnas land, ett jordiskt eden…fullt av njutningar utan tillsats av
den moderna civilisationens konstgjorda stimulantia”. Han började tänka som Gauguin och
så småningom försöka måla som han. Kede gav sedermera ut boken ”Otaheiti” (1933) om sin
resa. Recensionerna var i allmänhet positiva. Att kunna skildra en sådan exotisk miljö i både
ord och bild var ovanligt. Men Kede var inte ensam svensk konstnär på Tahiti. Rackenkonstnären Paul Engdahl vistades många år på öarna. Konstnären och illustratören Pierre
Heyman från Göteborg levde större delen av sitt liv i det som Kede kallade ”paradiset”.
I mitten av 30-talet återvände Kede till Spanien. Men inbördeskriget bröt ut 1936 och han
fick bege sig hem igen via en kortare vistelse i Paris. Resorna utomlands blev färre men han
besökte gärna fjällen på somrarna.
Kede bodde på Kungsgatan i Stockholm och ställde ofta ut sina alster på anrika Hultbergs
konsthandel. Han var även en flitig utställare runt om i landet, där hans målningar från
världen fascinerade en stor publik. Utställningsrecensenterna var oftast positiva till Kedes
måleri och objekt. Vid den här tiden var ju Spanien och Marocko, och inte minst Tahiti,
exotiska platser som få svenskar hade besökt och kanske bara kunde drömma om att få se i
verkligheten. Att fånga bilder av världen väckte ofta ett stort intresse. Kedes verk finns idag
på ett antal svenska konstmuseer.
Kede bodde i Stockholm när han gick ur tiden 1955. Han var Gunilla Manns morfars bror.
