GUDS RIKE ÄR NÄRA Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna." Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat." (Matteus 13:31-33) Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." (Lukas 17:20-21) Idag har vi i kyrkoåret kommit fram till andra advent. Förra söndagen var det första advent, den stora högtid när vi fick välkomna vår Herre Jesus med jubel och basuners klang där han kom ödmjuk, ridande på en åsna och bärande Guds rike. Idag har han satt sig ner på sin tron här mitt ibland oss och börjar undervisa oss för att vi ska förstå vad det är för rike som han kommer med. Vårt tema idag är: ”Guds rike är nära.” Redan förra söndagen gav han oss en fingervisning genom sättet som han red in på – inte på den vita stridshingsten, utan på en enkel åsna, ett lastdjurs föl. Och folket hurrade, för de tänkte ”här kommer en som äntligen ska slänga ut romarna och ge oss allt vi vill ha och upprätta vår nationella stolthet”. Är det inte så att det gärna är den vita stridshingsten vi vill se? Någon som gör slut på romarna i våra liv, vilka de nu är – livets krav och motgångar, chefen på jobbet, eller kanske svärmor. Allt som hotar mitt rike, som hindrar mitt ego från att växa ostört. Men åsneryttaren säger: ”O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd! Giv akt, det helga riket är ej av denna värld – ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet” (SvPs 103:5). Guds rike når man inte fram till genom smarta tekniker eller genom styrkan i sin personlighet eller ens genom att fylla sig med allehanda glädjeämnen, med lust och flärd. Guds rike är annorlunda, det helga riket är ej av denna värld. ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.” Och ändå säger han: Guds rike är här, det är nära. Guds rike är mitt ibland er. Ser ni det inte? DU SER DET NÄR DU TROR DET Skeptikern säger: ”Jag tror det när jag ser det.” Men Kyrkan säger precis tvärtom: Du ser det när du tror det – när du vågar tänka dig möjligheten att Gud finns där, när du 1 vågar börja söka och ropa ut i mörkret. Vad som behövs är en ögonens omvändelse. Jesus säger i Bergspredikan: Om ditt öga är fullt av ljus, då är hela du full av ljus. Men om ditt öga är fullt av mörker – av cynism och hårdhet, eller rädsla och självömkan, eller bitterhet och missunnsamhet – allt detta som vi sätter upp som skydd för att våra såriga hjärtan inte ska bli berörda igen – då blir hela du full av mörker. (Matt 6:22-23) Vad är det som hindrar oss från att se Guds rike om inte vår rädsla, vår otro, vår synd? Jesus säger: ”Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud” (Matt 5:8). Jag tänker på profeten Jesaja som fick bli renad med glödande kol och se en skymt av himlen, där änglarna står och sjunger ”Helig, helig helig är Herren Sebaot – hela jorden är full av hans härlighet!” (Jes 6:3). Full av hans härlighet? Ser de inte nöden, förtrycket, ensamheten? Kommer inte Guds änglar till Tynnered? Tittar de inte på Rapport? Jo – de ser våra små zoner av uppror mot Guds rike, men de är försvinnande små i den ström av ljus och kärlek och kraft som flödar mitt genom vår mörka värld genom Kristus Jesus. ”Kristus kommer, världens ljus. Dödens udd han bryter, in i denna dunkla värld livets källa flyter.” (SvPs 111:2) ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5) Ljuset och mörkret – här tror jag att tidningar och TV och radio ger oss ett väldigt skevt perspektiv, om vi tar in allt vad de säger om världen och tror att det är hela verkligheten. ”Media” betyder ”mellan”, det är något som är mellan dig och verkligheten – det är inte verkligheten själv. Vi läser: ekonomisk krasch här, våldtäkt där, vanvårdade barn där. Men tänk om vi fick läsa ett tvåsidors reportage om Ahmeds lycka över att ha fått lära sig svenska och kunna prata med sin granne, eller gamla Agdas glädje när vårdbiträdet såg henne och sjöng för henne, eller när två bröder som varit främlingar för varann i många år försonas och finner varann igen. Tänk om vi fick läsa sida upp och sida ner om Guds varma kärlek till var och en av oss människor. Varför inte? I vårt mediebrus måste vi göra ett aktivt val vad vi vill läsa: nyheterna eller de Goda nyheterna. Någon sade: ”Jag vill inte ta in fler hemska nyheter än vad jag orkar be för.” DET STORA TRÄDETS FRAMVÄXT Vad säger då de Goda nyheterna om Guds rike? Jesus berättar två liknelser, en från mannens vardag och en från kvinnans. Han säger: Guds rike är som ett senapskorn, det minsta tänkbara av alla frön, försvinnande litet. Och om mindre än tre veckor ska vi fira hur Gud planterade det senapskornet här i världen, i hans åker i Israels land och Betlehems stad, i ett litet spädbarns kropp. Ingen märkte något utom de som såg med trons ögon – Maria och Josef, herdarna, de vise männen – att världen höll på att förändras. Och senapskornet växte, det växte upp en späd planta inför Herren, sedan till Korsets träd och sedan till Kyrkans träd, och Kyrkan har nu brett ut sina frodiga grenar till världens alla ändar, även upp hit till vårt 2 land i den yttersta Norden. Den stadiga barken är vår lära och våra ordningar, den livgivande saven är den helige Andes närvaro i Ordet och sakramenten, i bönen och gemenskapen, och den saftiga frukten är Andens frukter i våra liv: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro, ödmjukhet, självbehärskning (Gal 5:22-23). Och där Kyrkans träd frodas och grönskar, där kommer fåglarna – himlens bevingade budbärare som tar sin boning ibland oss, änglar som bär med sig Guds närvaro och frid och höjer sin lovsång mitt ibland oss. Kyrkans träd har rötterna i jorden och lyfter sina grenar upp mot himlen, där löven suger i sig av solens varma välsignande strålar, av ljuset från Guds välsignande ansikte som lyser över oss. Det är att leva i Guds rike här och nu: rotad på jorden, med värme från himlen, och dela sin frukt med människorna. EN GENOMSYRAD KULTUR Och det är underbart att få leva så – men hur sprider man det vidare? Vad säger Jesus i den andra liknelsen, från kvinnans vardag? Guds rike är som en surdeg, som en bit jäst, som en kvinna blandar in i tre mått mjöl. Och det är inga litermått det handlar om, grundtexten talar om sea-mått på 13 liter, det är 40 liter mjöl! Det är ett jättebak som representerar en jättevärld. Och Gud planterade en liten bit surdeg, en deg med liv i sig. I grundtexten står det att han ”gömde” surdegen i mjölet – Guds rike ser vi inte med ögonen, vinden blåser vart den vill och ser inte vinden, men vi ser dess effekter. Och den här lilla surdegen har ”genomsyrat” inte bara enskilda människors liv, utan hela vår kultur och våra värderingar. Jag tror att vi inte fattar hur mycket vi att tacka Jesus och Guds rike för. Jag är väldigt historieintresserad, och jag får gång på gång anledning att tacka Gud för hur vi har det idag när jag läser om hur det var förr. Romarriket var en barbarisk kultur där man slängde ner oönskade barn i kloakerna, en kultur där man hade slavar och full rätt att piska ihjäl dem, där Gladiatorerna inte var ett ofarligt TV-program, utan människor slog varandra blodiga och till döds för massornas underhållning. Och det var inte bara i södern, det var lika illa här uppe i Norden, hos vikingarna – våra förfäder som vi ibland är stolta över att vara ättlingar till. In i en sådan kultur, som hyllar den råa makten, kommer Guds rike, en osynlig makt som sprids bland kvinnor och barn, bland de fattiga och föraktade – ett hopp om himlen, en ny resning och värdighet och medvetenhet om vår ställning som Guds älskade avbilder. Och när det sedan jäst i flera hundra år och livet har spritt sig runt om i degen, då är det självklart: vi slänger inte våra barn i kloakerna, det finns inga oönskade barn i Guds värld. Vi har inte slavar, man kan inte förtrycka en människa som är skapad till Guds avbild. Och vi kan inte ha gladiatorspel och döda människor för vår underhållning! 3 TRON KOMMER GENOM PREDIKAN Det är saker som har blivit självklara i vår kultur – men hur blev de självklara för vikingarnas ättlingar? Genom att de fick höra evangeliet och kom till tro på Guds rike. Tron kommer genom predikan, och predikan genom Kristi ord (Rom 10:17). Och då tänker jag inte bara på en sådan predikan som hålls från en predikstol, utan i vid mening – närhelst en kristen låter Kristus komma till tals, i vardagen, i ord och handling. Och när predikan nu mattas i vårt land – när vi är rädda och blyga och inte frimodigt talar Kristi ord i fikarummet och grannskapet och intar det offentliga rummet – då ser vi återigen hur de hedniska värderingarna kryper fram igen. Guds älskade barn dödas genom aborter, kvinnor förslavas genom trafficking och män blir förhärdade av underhållningsvåld. Men Kristus kallar oss till att vara jordens salt och världens ljus, att låta oss renas fullt ut och spegla Guds rike. Paulus säger: ”Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja, det är som gott och fullkomligt och behagar honom” (Rom 12:2). ”Otukt och orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga” (Ef 5:3). Lägg bort bitterhet och missnöje och hånfulla ord, var istället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit er (Ef 4:31-32). DIN MAKT ÖVER GUDS KÄNSLOLÄGE Bedröva inte Guds helige Ande! (Ef 4:30) Bibeln säger att du kan göra Gud glad genom det sätt du lever på, och du kan också göra Gud besviken. Om vi lever vårt liv som om han inte fanns – ”jag lyssnar inte på dig, jag ser dig inte, jag har inte tid” – då står han där med kärlekens smärta brännande i sitt bröst. ”Eller tror ni det är tomma ord när Skriften säger: Svartsjukt längtar Gud efter den ande han låtit bo i oss?” (Jak 4:5) Evangeliet säger att Gud är vansinnigt förälskad i dig. Och det är inte en farfars gullande låt-gå-kärlek, den är den vansinnigt förälskade Brudgummens kärlek som inte nöjer sig med ett nja, som söker din blick, som vill ha hela ditt hjärta och ingenting mindre. Det är vad Guds rike handlar om: Guds kärlek som söker ditt gensvar – nu i din bön och sedan i ditt liv och dina relationer. Ta emot den kärleken, låt dig renas från all hårdhet och alla försvar, och ge den sedan vidare. Då får vi se in i verkligheten själv: Guds rike är nära och hela jorden är full av hans härlighet. Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud (Matt 5:8). 4