schizofreni - Kongresskoll

KON
GRESS
KOLL
SCHIZOFRENI
Ylva Wächter rapporterar från den 28:e ECNP-kongressen i Amsterdam den 29 aug – 1 sep 2015
•
•
•
•
Tar datorerna över på mottagningen?
Bara remission duger inte!
Hur snabbt ska vi byta preparat?
Magbakterier boven bakom schizofreni?
Att förutsäga psykos och
effekt av behandling
Du håller just nu i Kongresskoll, en skrift som bevakar
de internationella kongresserna åt dig och går på djupet
inom schizofreni och depression. Kongresskoll kommer ut
två gånger om året med en rapport för respektive terapiområde. I detta nummer ger Ylva Wächter, tidigare journalist och programledare på SR:s samhällsredaktion,
Studio Ett och P1-morgon, och numera specialist i
psykiatri och överläkare på Psykosmottagningen i Alvik,
Norra Stockholms Psykiatri, sina reflektioner kring ECNPkongressen i Amsterdam den 29 aug–1 sep 2015.
Är du intresserad av det senaste inom depression eller att
ta del av tidigare års rapporter? Gå in på kongresskoll.se
eller skriv till [email protected].
ECNP 2015 –
det vi vet är att det finns
mycket som vi ännu inte vet
RAI konferenscenter i Amsterdam.
När ECNP, European College of
Neuro­psychopharmacology, träffas
för 28:e gången, denna gång i
2
Amsterdam, innehåller programmet
allt från karriär­utveckling till nya
lovande läkemedel för behandling av
schizofreni. Den som inte förstår allt,
och det gör kanske ingen, kan ändå
glida runt i det vetenskapliga myllret
och låta sig inspireras av nya rön om
små molekyler som kanske i fram­
tiden kan lösa schizofrenins gåta.
En bra kongress ger mycket ny kunskap men sår också tvivel och funderingar. Är de sanningar vi uppfattar
som etablerade verkligen tillräckligt
underbyggda? Hur ska vi förhålla oss
till nya fakta när vi kommer tillbaka
till klinikens vardag? Att åka på kongress innebär inte alltid att man
kommer hem så mycket klokare,
men det kanske inte heller är
meningen. I stället inser man åter
hur komplex denna sjukdom är och
hur lite vi fortfarande vet.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Ett enkelt blodprov eller en röntgenbild för att kunna ställa en psykiatrisk
diagnos, ja, vem har inte drömt om
det? Professor Carol A Tamminga,
University of Texas South­western
Medical School, USA, sade att hon
känner stor avundsjuka gentemot
sina kollegor inom somatik, som
har rejäla redskap för att ställa
sina diagnoser.
Men det finns hopp. Det pågår
nämligen en omfattande forskning
just för att hitta biomarkörer som
skulle kunna användas för att ställa
psykiatriska diagnoser, för att förutsäga vilka personer med hög risk för
att utveckla psykossjukdom som
verkligen kommer att göra det och
för att kunna skräddarsy farma­
kologisk behandling för olika
patientgrupper.
Tamminga berättade om hur hon
startat ett projekt för att hitta biomarkörer som skulle kunna kopplas
till olika DSM-diagnoser inom psykosspektrat. Projektet inkluderade
nästan tusen patienter och lika
många anhöriga och man genomförde neuropsykologiska tester, EEG
och funktionell magnetröntgen och
fMRI. Man bedömde funktion hos
occulomotoriusnerven och man testade den kognitiva funktionen m.m.
Men, man hittade ingen biomarkör
som kunde kopplas till någon specifik
diagnos i DSM.
I stället för att ge upp prövade
man något helt nytt. Man stoppade
in variablerna för kognitiv förmåga
och sensimotorisk aktivitet (d.v.s. EEG,
hjärnstamsaudiometri etc.), dock inte
hjärnvolym, och försökte hitta sam-
Professor Carol A Tamminga hittade 3 så kallade biotyper med datorns hjälp. Biotyp 1 var de
sjukaste patienterna.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Professor Carol A Tamminga, University
of Texas Southwestern Medical School,
Dallas, USA.
band. Resultatet blev att det utkristalliserade sig tre olika grupper, som
man döpte till biotyper. Den första
gruppen, biotyp 1, var minst och
visade sig bestå av de patienter som
var sjukast, hade sämst kognitiv förmåga, hade låg hjärnaktivitet på EEG
och flest familjemedlemmar som
också insjuknat. De hade också den
största minskningen av hjärnvolym
och flest gener som kopplats till risk
för schizofreni. Den andra gruppen
låg mittemellan och den tredje gruppen hade nästan normal hjärnvolym.
Samtliga patienter hade dock lika
mycket psykotiska symptom när studien genomfördes och man blev förbluffad över att biotyp 3 såg så normala ut på magnetröntgen. När man
undersökte närmare visade det sig att
den gruppen hade det största inslaget
av tidigt cannabisbruk.
Kan man då verkligen använda endo­
fenotyper för att fastställa diagnos
och förbättra behandlingen? Ja, konkluderade Tamminga, men inte som vi
tror. Kanske är det dags att byta ut de
kliniska diagnoserna mot biotyper för
att sortera patienterna på ett mer
konstruktivt sätt, menade hon.
3
Fler biomarkörer …
Problemet med psykossjukdomar är
att de är heterogena, både vad gäller
kliniska symptom och svar på
behandling och framför allt prognos.
Av dem som har prodromala symptom och bedöms ha en hög risk för
att insjukna i psykossjukdom så
återhämtar sig en tredjedel utan
några insatser alls, en tredjedel har
fortsatta symptom men utan att
utveckla en psykossjukdom och en
tredjedel drabbas av schizofreni.
Dessa patienter går inte att särskilja
med kliniska bedömningar. Om man
kunde förutsäga vilka som kommer
att insjukna skulle man kunna koncentrera resurserna till de patienterna och bespara de andra onödiga
behandlingar, framhöll professor Philip McGuire från King’s College i
London. McGuire, som leder det
stora europeiska projekt­et PSYSCAN
(se nästa sida), pekade på en rad
möjliga biomarkörer inför framtiden.
Exempelvis vet man att de som
insjuknar i psykos har minskad
hjärnvolym redan ett år innan de
insjuknar. Man vet också att de har
en högre produktion av dopamin.
Ett annat problem är att en tredjedel av patienterna inte svarar på
neuroleptika. McGuire berättade att
man genom att använda sig av
PET-teknik kunnat fastställa att de
patienter som inte svarar på
behandling inte har förhöjda nivåer
av dopamin, vilket gör det logiskt att
de inte svarar på blockad av dopaminreceptorer. I stället har man visat
att denna grupp av patienter har
förhöjda halter av glutamat.
4
PATIENTER MED
PRODROMALA SYMTOM
Fortsatta
symtom,
utan psykos
Återhämtar
sig
Drabbas
av
schizofreni
Machine learning. Datorn bearbetar klinikerns data
och spottar ut ett förslag till diagnos och prognos.
”Om man kunde förutsäga vilka som
kommer att insjukna skulle man
kunna koncentrera resurserna till de
patienterna och bespara de andra
onödiga behandlingar…”
Tar datorerna
över på mottagningen?
En teknik som det talades mycket om
på ECNP var något som kallas
”machine learning”. Det innebär i
princip att man använder datorer och
matar in så mycket faktorer som
möjligt: gener, magnetröntgen, PET,
blodprover, EEG, kognitiva tester, ja,
allt som kan särskilja gruppen psykotiska patienter. Sedan gör man med
hjälp av datorn en algoritm och
hoppas på det viset kunna förutsäga
vem som kommer att bli psykotisk
och vem som kommer att svara på
behandlingen. Det finns mindre studier som har visat att man prickat
rätt i upp till 80 % av fallen, men det
behövs större studier.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Nu drar ett stort EU-finansierat
forskningsprojekt, PSYSCAN, igång i
20 europeiska länder. Man ska
ken. Tanken är att doktorn matar in
sina data om patienten och sen får
förslag på diagnos och prognos till-
Tanken är att doktorn matar in sina data om patienten
och sen får förslag på diagnos och prognos tillbaka till
sin egen läsplatta. Science fiction?
använda sig av machine learning, och
förhoppningen är att det inte bara
ska ge mer kunskap utan också att
det ska bli ett riktigt verktyg för klinikern att använda sig av i diagnosti-
baka till sin egen läsplatta. Science
fiction? Ja, det lär i alla fall dröja 5 år
innan machine learning blir en del av
klinikerns vardag. För så länge ska
EU-projektet pågå.
5
Bara remission duger inte!
Psykiatrin har emellanåt kritiserats för
att inte lyssna på vad patienterna vill.
På ett symposium diskuterades svårigheterna med att mäta livskvalitet, och
vem som avgör vad som är kvalitet.
Patienten eller doktorn? Ett stort antal
studier har nämligen visat att graden
av upplevd livskvalitet inte korrelerar
med graden av psykopatologi och att
patient och behandlare ofta har helt
olika syn på behandlingens mål. Livskvalitet för patienten handlar ofta
mindre om de synliga symptomen och
mer om att ha ett arbete, bostad, vänner, någon att älska.
Från att ha fokuserat helt på att
behandla symptom har livskvalitet nu
skrivits in som ett av de viktigaste
behandlingsmålen i psykiatriska guide­
lines, både nationellt och internationellt. Remission duger inte längre som
mål, för även patienter i remission kan
ha dålig livskvalitet, konstaterade
professor Peter Falkai från Ludwig-­
Maximilians Universitet i München.
De faktorer som har störst inverkan på livskvaliteten ansågs vara
Han ville se spa-liknande inrättningar
för att göra behandling med depot­
injektion till en trevligare upplevelse.
Professor Peter Falkai
Livskvalitet för patienten handlar ofta
mindre om de synliga symptomen och mer
om att ha ett arbete, bostad, vänner, någon
att älska.
adekvat behandling tidigt i sjukdomsförloppet eftersom frekventa sjukdomsskov har allvarliga följder för
patienterna vad gäller yrkesliv, psykosocial funktion och livskvalitet. Hur
många kommer tillbaka till sitt tidi-
Från att ha fokuserat helt på att behandla
symptom har livskvalitet nu skrivits in
som ett av de viktigaste behandlings­målen
i psykiatriska guidelines.
negativa symptom, depression, nedsatt kognition samt dålig adherence
till behandling. Professor John M.
Kane, Zucker Hillside Hospital, New
York, pekade på vikten av att sätta in
6
gare arbete efter ett andra skov, undrade han retoriskt.
Hur kan vi då uppnå målet att ge
våra patienter en bättre livskvalitet?
Något riktigt bra svar på frågan finns
inte ännu då antalet studier är för få.
Det finns också många olika skalor
för att mäta livskvalitet, även om den
mest använda och validerade är Quality of Life Scale (Heinrichs et al,
Schizophr Bull. 1984;10(3):388-98).
Dock är det värt att notera att det nu
görs farmakologiska RCT, randomiserade kontrollerade studier, där livskvalitet är effektmåttet och att det
amerikanska läkemedelsverket, FDA,
uppmuntrar till att använda livskvalitet som behandlingsmål.
Det finns således studier som har
visat att neuroleptika har en viss, om
än moderat, effekt på patienternas
livskvalitet. Dock kan neuroleptika
också ge biverkningar såsom extra­
pyramidala biverkningar, viktuppgång,
anhedoni och dysfori, vilket försämrar
livskvaliteten och det är ibland svårt
att avgöra om det rör sig om biverkningar eller negativa symptom.
Det finns studier som visat att
psykosociala insatser kan ha effekt
på upplevd livskvalitet. Det handlar
då om att hjälpa patienterna att hantera vardagens stressfaktorer. Men
även där saknas det tillräckligt övertygande studier än så länge.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Professor John M. Kane, Zucker Hillside
Hospital, New York vill att det ska vara
angenämt som på ett SPA att få sin depot­
injektion med neuroleptika.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Mötet utmynnade slutligen i en
diskussion om depotinjektioner där
många talare menade att det kanske
inte är patienterna som är den
största bromsklossen för behandlingsformen, utan att det istället är
psykiatrikerna som är skeptiska. Professor Kane menade att depotinjektioner sannolikt är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra nya
skov och därmed bidra till att öka
livskvaliteten. Han ville se spa-lik-
nande inrättningar för att göra
behandling med depotinjektion till
en trevligare upplevelse. Framför allt
menade han att vi bör vara tydliga
med att depotinjektioner är rutin när
vi behandlar schizofreni, precis som
man inom somatiska specialiteter
utan att skämmas föreslår injektionsbehandling när det är indicerat. Men
att den farmakologiska behandlingen
måste kombineras med psykosociala
insatser var alla eniga om.
7
Hur snabbt ska vi
byta preparat?
Den som söker efter kliniskt handfasta råd på ECNP brukar stöta på
svårigheter, men några guldkorn
bjöds det på.
Professor Stefan Leucht, München,
och dr Stephan Heres, psykiater på
Münchens tekniska Universitet, presenterade SWITCH-studien i vilken
man ville ta reda på hur snabbt det är
Professor Stefan Leucht, München och
dr Stephan Heres, Tekniska universitetet,
München.
rimligt att byta preparat om patienterna inte svarar på den första
behandlingen av ett akut psykotiskt
tillstånd. I studien behandlades en
grupp patienter med olanzapin och
den andra med amisulprid. Man trappade upp läkemedlen snabbt så att
olanzapingruppen stod på 15 mg från
dag 3 och amisulpridgruppen på
600 mg. De patienter som inte svarade på sin initiala behandling fick
efter två veckor antingen byta
behandling eller stå kvar på läkemedlet för att se om de behövde behandlas en längre tid för att få effekt. Det
visade sig att de som bytte läkemedel
förbättrades i betydligt högre
utsträckning än de som stod kvar på
samma preparat. Och det gällde oavsett om patienterna bytte från olanzapin till amisulprid eller tvärtom.
Slutsatsen blev att de patienter som
8
inte svarar på sin första behandling
behöver ett preparat med annan
verkningsmekanism, det är dock inte
avgörande vilket preparat det är.
Rådet blev sammanfattningsvis att vi
inte ska dröja med att byta behandling när patienterna inte blir bättre.
Panelen konstaterade
att de studier som
gjorts talar för att
dosökning sannolikt
inte ger önskat resultat.
Efter 1–2 veckor är det bättre att
byta än att avvakta. Vi behöver inte
vara rädda för att förlora tid och att
patienterna ska försämras av bytet.
Tvärtom blir de alltså bättre.
Ur publiken väcktes frågan om inte
dosökning kan vara ett alternativ till
preparatbyte. Panelen konstaterade
att de studier som gjorts talar för att
dosökning sannolikt inte ger önskat
resultat, under förutsättning att
patienten står på en adekvat dos.
Preparatbyte är därför att föredra.
Man förespråkade också att alla läkemedel, förutom clozapine och möjligen quetiapin, sätts in i effektiv dos
redan från början – utan upptrappning. Detta för att försäkra sig om en
god och snabb effekt.
Nästa fråga var hur länge man
ska vänta med att sätta in clozapine
efter att man bytt preparat en gång
och patienten inte förbättrats. Där
menade Leucht och Heres att man
sannolikt inte bör vänta mer än
2–3 veckor.
Ref: Heres et al. The SWITCH study: rationale and design of the
trial. Eur Arch Psychiatry Clin Neurosci. 2015 Jul 31.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Trappa ut medicinen
eller fortsätta livet ut?
Dr Oliver Howes, Imperial College, London,
anser att medicineringen ska fortsätta eftersom
rubbningen i dopaminfunktionen kvarstår.
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Frågan om hur länge vi ska fortsätta
behandla efter den akuta fasen togs
upp på flera symposier. Om patienten
uppnått remission, kan man då börja
trappa ut läkemedlet?
Oliver Howes från Imperial College
i London framhöll att dopaminsystemets dysfunktion utgörs av en överproduktion av dopamin presynaptiskt.
De läkemedel som finns tillgängliga
verkar dock post-synaptiskt, och
attackerar konsekvenserna, inte orsa-
ken till dysfunktionen – framför allt
genom att blockera dopaminreceptorer. Om patienten behandlas och går
i remission så kvarstår överproduktionen av dopamin, varför risken för
återinsjuknande är mycket hög om
läkemedlet sätts ut. Howes slutsats
var tveklöst att behandlingen ska
fortgå även om de psykotiska symptomen har klingat av.
Dr Lex Wunderink från Leeuwarden, Nederländerna, hade en helt
9
annan åsikt. Behandla snabbt i
den akuta fasen men när symptomen
klingat av ska medicinen trappas ut
så fort som möjligt, manade han.
Detta eftersom läkemedlen har både
positiva och negativa effekter på
patientens sjukdom och livskvalitet.
De dämpar de psykotiska symptomen
men påverkar också kognitionen och
ökar de negativa symptomen.
Dr Wunderink presenterade en studie i vilken patienter randomiserats
till att fortsätta med underhållsbehandling eller att trappa ut läkemedlet när symptomen var under kontroll. Målet var, om möjligt, att sätta
ut läkemedlet helt. Om symptomen
återkom återinsattes dock även de
patienterna på medicinering. Till
dr Wunderinks besvikelse var det bara
ca 20 % av patienterna som klarade
av att sätta ut läkemedlet helt.
När man undersökte livskvalitet
och patienternas funktion efter 2 år
var det ingen skillnad alls mellan
grupperna. De som reducerat dosen
hade dock återfallit i psykos i dubbelt
så stor utsträckning (42 %) som de
som stått kvar på oförändrad medicinering (21 %).
Fem år senare beslutade man att
göra en uppföljning. Det visade sig då
att de som reducerat dosen hade
återhämtat sig i dubbelt så stor
utsträckning (40,4%) jämfört med de
som haft underhållsbehandling
(17,6%). Vilken medicinering någon
av grupperna haft under de 5 åren
Dr Lex Wunderink från Leeuwarden,
Nederländerna, vill trappa ut medicineringen
om det går.
som gått sedan studien genomfördes
visste man ingenting om. Den första
gruppen fungerade bättre i arbetslivet
och stod fortfarande på en lägre dos
neuroleptika än gruppen som haft
underhållsbehandling. Vad gällde återfall i psykos fann man ingen skillnad
mellan grupperna utan återfallen hade
kommit tidigt, då den första studien
genomfördes.
Lex Wunderinks förklaring till resultatet var att patienternas funktion
förbättras om man lättar på dopamin-blockaden. Hans slutsatser mötte
dock starka protester, framför allt för
att han inte hade en aning om vilken
behandling patienterna fått under de
5 år som gått sedan den första studien genomfördes.
ECNP i Wien 2016
Nästa år samlas hugade forskare
och kliniker i Wien den 17–20 september, för den 29:e ECNP-kongressen i ordningen. Innan dess har
vi en APA-kongress att se fram
emot, i Atlanta, Georgia, USA,
den 14–18 maj.
Behandlingen fungerade, men …
patienten dog 15 år för tidigt!
Att schizofrena patienter dör i förtid
är väl känt. Medan livslängden för
normalbefolkningen har ökat sedan
1980-talet har livslängden för schizofrena tvärtom minskat! I snitt dör
våra patienter 15–20 år tidigare än
de skulle ha gjort om de varit friska.
Och det är inte självmord som tar
deras liv. Det är kardiovaskulär sjukdom, diabetes och metabolt syndrom.
Och faktorer som går att påverka,
som rökning, dåliga matvanor, alkohol och brist på motion.
Psykiatrin sviker sitt ansvar, hävdades det på ett symposium där
man anlade ett kritiskt förhållningssätt till den vård psykospatienterna
får. Ett stort antal hinder för god
vård radades upp:
• Patienterna har svårt att söka
somatisk vård när de behöver
och förstår inte alltid att de
borde. De fortsätter att röka och
dricka för att det är svårt att
ändra levnadsvanor.
• Inom somatiken känner man sig
obekväm med att hantera de här
Professor Shitij Kapur, Kings College,
London, menade att vi sviker patienterna
om vi inte för deras talan i de sjukvårdssystem som låter dem dö 15 år i förtid.
• Psykiatrikerna fokuserar på de
psykiska symptomen och missar
att följa upp de faktorer som
förkortar patienternas liv. De tar
för lite hänsyn till de metabola
konsekvenserna när de väljer
behandling. Är viktuppgång
något nytt? Nej, vi har bara inte
intresserat oss för den typen av
biverkningar. Även haloperidol
ger ordentlig viktuppgång när
man undersöker saken närmare.
• Förvisso har man på många håll
börjat monitorera blodtryck,
glukos­nivåer och blodfetter –
men räcker det att monitorera?
Minskar det mortaliteten? Det
har inte bevisats än, konstaterade professor Shitij Kapur.
patienterna och man saknar kun­
skap om de speciella problem
sjukdomen och medicineringen
Så vad göra? Att monitorera och
behandla är bra, men det räcker
inte, konkluderade professor Kapur.
Vi måste ställa oss upp och föra dessa
försummade patienters talan. Vi måste
påverka de sjukvårdssystem vi verkar inom.
Vi måste välja våra läkemedel med omsorg
för att minska kardiovaskulär död.
medför. Det brister i kommunikationen mellan psykiatri och
somatik. Dessutom kräver sjukvårdssystemen produktivitet så
att det saknas tid att ta hand om
patienterna på ett adekvat sätt.
Vi måste ställa oss upp och föra
dessa försummade patienters talan.
Vi måste påverka de sjukvårdssystem vi verkar inom. Vi måste välja
våra läkemedel med omsorg för att
minska kardiovaskulär död.
10
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
Kongresskoll | Schizofreni | nr. 2 | 2015
11
Magbakterier boven
bakom schizofreni?
Våra miljoner tarmbakterier har större
betydelse än vi tidigare trott och kan
troligen ge oss svar på frågan om
orsakerna till schizofreni. Det menar
professor John F Cryan, professor i
anatomi och neurovetenskap vid uni-
bakterierna producerar massor av
viktiga neuropeptider som påverkar
hjärnan redan under fosterstadiet. Till
de ämnen som bakterierna producerar hör serotonin, noradrenalin och
dopamin och professor Cryan har
Ämnet väckte så stort
intresse att luften tog
slut i salen, en del
åhörare försvann ut
med svetten rinnandes.
Otsuka utvecklar läkemedel och medicinteknik för bättre hälsa globalt. I Norden
arbetar Otsuka Pharma Scandinavia AB
framförallt med att sälja och marknadsföra
behandlingar för sjukdomar som berör
hjärta-­kärl, mage-tarm, endokrinologi och
centrala nervsystemet.
Företaget har sina rötter i Japan och
namnet Otsuka betyder ”betydande milstolpe” på japanska. Vårt mål är att förbättra människors hälsa och livskvalitet
genom att utveckla innovativ och välbehövlig behandling. Det är viktigt för oss att
ge personlig service och att sätta patienten
i centrum.
Otsuka Pharma Scandinavia AB grundades i Stockholm år 2001 och ingår i koncernen Otsuka Pharmaceutical Co Ltd som är
ett av världens 21 största läkemedelsbolag
med cirka 40 000 anställda globalt.
O T S U K A P H A R M A S C A N D I N AV I A A B
B I R G E R J A R L S G A TA N 2 7
111 4 5 S T O C K H O L M
T E L 0 8 -5 45 2 8 6 6 0 FA X 0 8 -5 45 2 8 6 6 9
W W W.OT S U K A . S E
Bevakar de internationella
kongresserna, skriftlig rapport
2 ggr/år, går på djupet inom
de tre terapiområdena:
Depression
Bevakas av Lars Häggström
Schizofreni
(i samarbete med Otsuka
Pharma Scandinavia AB)
Bevakas av Ylva Wächter
Beställ de rapporter som du är intresserad av på [email protected]
eller kongresskoll.se.
H. LUNDBECK AB
BOX 23 250 53 HELSINGBORG
T E L 0 4 2 - 2 5 4 3 0 0 F A X 0 4 2 - 2 0 17 1 9
SWEDEN@LUNDBECK .COM
W W W. LU N D B EC K . S E
L U .1 6 . 2 0 1 5
Lundbeck är ett globalt läkemedels­­före­tag
vars främsta uppgift är att förbättra livskvaliteten för människor som lider av sjukdomar
i centrala nerv­systemet (CNS).
Lundbeck bedriver forskning, utveckling,
produktion, marknads­föring och försäljning
av läkemedel över hela världen.
Företagets produkter inriktar sig på
sjuk­domar som depression, schizo­freni,
Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom
och alkohol­beroende.
Professor John F Cryan, Universitet i Cork,
Irland.
KON
GRESS
KOLL
O P S E /1 015 / M T N /19 2 6 O C T 2 015
versitet i Cork, Irland, som talade på
ett symposium om magens betydelse
för psykisk sjukdom. Ämnet väckte så
stort intresse att luften tog slut i
salen, en del åhörare försvann ut med
svetten rinnandes. De som stannade
kvar fick höra mer om sambandet
mellan mage och hjärna och hur
under många år hävdat att magens
bakterieflora sannolikt kan ligga
bakom allt ifrån autism och schizofreni till depression. De små mikroberna producerar även ämnen som
ger upphov till inflammation. Att
inflammation skulle orsaka psykisk
sjukdom har ju varit ett hett spår
inom forskarvärlden under lång tid
nu. Vikten av en sund bakterieflora
som överförs till barnet från modern
under en vaginal förlossning framhölls också och det presenterades
data som talar för att kejsarsnitt kan
påverka den psykiska hälsan negativt
på lång sikt. Det har gjorts studier på
råttor som fått växa upp i en miljö
helt befriad från mikrober och som
utvecklat ett beteende präglat av
schizoida och autistiska drag.