Hidden tiger crouching dragon
En jämförelse mellan Indiens och Kinas ekonomiska tillväxt
och vilken påverkan den har på en demokratisk utveckling.
A comparison between India’s and China's economic growth
and which effect it has on a democratic development.
Joachim Tinnerholm
LINKÖPINGS UNIVERSITET
B-uppsats Ht. 2013
Statsvetenskap
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Antal ord: 7344
Innehållsförteckning.
1. Innehållsförteckning…………………………………………………………..2
2. Inledning……………………………………………………………………....3
3. Frågeställningar, metod, och avgränsningar…………………………………..4
4. Undersökning - bakgrund….………………………………………………….6
4.1 Marknadsekonomiska jämförelser…………………………………………8
4.2 Demografi och institutionella åtgärder……………………………………11
4.3 Omvärldens reaktioner…………………………………………………….14
4.4 Demokrati i Kina – jämlikhet i Indien?.....………………………………..15
5. Sammanfattning och diskussion…………………………………………......18
6. Litteratur och källförteckning……………………………………………......20
~2~
2. Inledning
Indien och Kina är två av världen äldsta och ännu existerande civilisationer. För lång tid var
de för européer en källa till både materiell rikedom och vishet omkring livets hemligheter,
ända fram till 1700-talet. Något hände i det upplysta Europa och européernas syn ändrades i
takt med att nya tankar och filosofier kom till, samtidigt som Europa upplevde en exempellös
ekonomisk utveckling. Vid 1900-talets ingång dominerades den allmänna uppfattningen hos
européer av en misstänksamhet mot indier och kineser som man nu ansåg vara
underutvecklade folk med konstiga sjukdomar och levnadsvanor bland sina många gudar.
Men de senaste 40 åren har något hänt. Länderna framstår idag som två växande dynamiska
och moderna ekonomier. Vad var det som hände i Kina och Indien? Redan i uppsatsens lätt
travesterande titel på en känd film (originaltiteln ska vara Crouching tiger, hidden dragon),
anar man en problemställning och samtidigt en viss oklarhet. Är det en smygande, hukande
eller gömd tiger som Indien här får representera? Och är den verkliga kinesiska drakens
avsikter gömda och fördolda för världen, och kommer den att så småningom få huka sig för
den indiska tigern? Det må vara som det vill med den saken, men pessimism och oro på
världens finansmarknader verkar inte bita på Indien och Kina, i synnerhet inte på Kina.
Skeptiker och ekonomiska analytiker har under ett antal år nu väntat på att se en utplaning i
den ekonomiska framgångskurvan för de båda länderna, att det snart måste komma en
reaktion, men inget av detta har ännu visat sig. Snarare har tillväxttakten ökat. Men det finns
också de kritiker som inte längre tror att Indien kan ta upp kampen med Kina i ett längre
perspektiv, och ifrågasätter de tidigare gjorda bedömningarna att ett demokratiskt Indien har
större chans än Kina att skapa en ekonomisk framgångsvåg, bara på lite längre sikt. Med en
kinesisk ekonomi som är ungefär fyra gånger större än Indiens, är detta enligt andra bedömare
inte realistiskt för en lång tid framöver, om ens någonsin.
Det som är intressant i detta fall är hur Indien och Kina var för sig, strategiskt och politiskt,
hanterar sin fortsatta ekonomiska färd in i framtiden. Det är också mycket intressant att
granska den politiska väg som de båda länderna har följt under de senaste decennierna, och
vilka konsekvenser som detta har fört med sig i form av reformer, särskilt de åtgärder som
Kinas politiska ledning beslutat om utifrån ekonomiska målsättningar, men utan att lätta på
det demokratiska spännet. Och till vilket pris vinner man sin ekonomiska framgång, detta sagt
med tanke på att miljöfrågorna inte haft någon stor prioritet fram till nu inom Kinas ledning,
med en alltmer accelererande miljöförstöring och misshushållning med resurser som en
konsekvens av det ekonomiska uppsvinget.
~3~
3. Frågeställningar, metod och avgränsningar
Med en årlig tillväxt på 8-10% per år är det lätt att bli imponerad av både Indiens och Kinas
ekonomiska utveckling. Men hur ser det verkligen ut när man ställer de i relief till varandra.
Jag har alltså för avsikt att göra en deskriptiv jämförelse av två länder utifrån ekonomisk
utveckling och institutionella åtgärder. Denna analys syftar till att undersöka och klargöra
varför Kina som odemokratisk enpartistat är mer ekonomiskt framgångsrikt än en demokrati
som Indien, som har stora problem att få de ekonomiska hjulen att börja snurra så att det
kommer en allt större del av befolkningen till dels. Mina frågeställningar är således:
. Hur kommer det sig att det kommunistiska Kina är mera ekonomiskt framgångsrikt än
världens största demokrati, Indien, detta då demokratiska länder sägs ha större möjligheter att
skapa ekonomiskt välstånd?
. Vad är det för processer och utvecklingsgångar som påverkar denna tydliga skillnad mellan
två av världen folkrikaste länder?
Genom att granska textmaterial och källor och den kontext som de ingår i, hoppas jag kunna
lyfta fram betydelsefullt innehåll som belyser problematiken i frågeställningarna. Detta arbete
kommer att vara uppdelat i tre olika kategorier. Som det första har jag tänkt göra en kortare
bakgrundsbeskrivning av hur Kina och Indien på olika sätt utvecklats till de stater de är idag.
För det andra kommer jag att försöka att systematisera innehållet i det undersökta
textmaterialet. Och som det tredje kommer jag att inrikta mig på att granska och analysera
innehållet i det undersökningsmaterial som jag har använt (Esaiasson:2012:211).
Slutligen kommer jag att använda mig av en kvalitativ analys för att hitta förklaringar på
undersökningens grundfråga och tillhörande frågeställningar. I min uppsatskonstruktion
kommer jag därför att dela in undersökningen i strukturellt tydliga avsnitt och kategorier som
kommer att grundligt undersöka och analysera det valda undersökningsmaterialet. Genom att
vara tydlig med min formalisering av texter och avgränsningar vad det gäller de olika
aspekterna omkring Indiens och Kinas ekonomiska utveckling och dess konsekvenser, hoppas
jag kunna få fram en så omfattande och tydlig bild av hur skillnaderna ser ut länderna
emellan, och vilka konsekvenser det kan få på de aktuella samhällena i ett vidare perspektiv.
Forskning inom samhällsvetenskaper upptas till stor del av att försöka belägga förekomsten
av samband och påverkan mellan olika samhälleliga fenomen. När jag väljer en metod för
~4~
vetenskaplig undersökning, väljer jag inte bara det konkreta praktiska tillvägagångssättet, jag
klargör också hur jag väljer att se på det jag studerar, på verkligheten och på vad resultaten
kan innebära. Eftersom jag huvudsakligen arbetar utifrån skrivna källor och diverse
forskningsutredningar som sammanställs vid olika tidpunkter, har jag alltså tänkt mig att
använda mig av en kvalitativ deskriptiv metod, vilket jag anser är lämpligt för att kunna
besvara min frågeställning. Med hjälp av noggrann läsning av texternas delar och den kontext
som de ingår i, hoppas jag kunna lyfta fram det väsentligaste innehållet för att därmed skapa
en bredare plattform för mina resonemang, och på så sätt också kunna analysera och beskriva
den kontext som frågeställningen tar upp (Beckman:2005:31). Detta också för att
åskådliggöra och belysa enskildheter som har betydelse för tolkningen av Indiens och Kinas
olika tillväxtfaser.
Min undersökning är alltså tänkt att i första hand vara deskriptiv och i andra hand explorativ.
Deskriptiv i det syftet att jag kommer att studera fenomenets aktörer och strukturer, samt
explorativ i syfte att få en så övergripande bild av problematiken omkring ekonomisk tillväxt.
Deskriptiva undersökningar inom problemområden där det redan finns en viss mängd
kunskap, som man kanske börjat systematisera i form av delar, kommer att vara beskrivande.
Dessa beskrivningar kan röra förhållanden som ägt rum, dvs. beskrivningar av dåtid, eller
beskrivningar av nutid. Vid deskriptiva undersökningar begränsar man sig till att undersöka
några aspekter av de fenomen man är intresserad av. De beskrivningar man gör av dessa
aspekter är detaljerade och grundliga. Det kan vara en beskrivning av varje aspekt för sig men
det kan även vara beskrivningar av samband mellan olika perspektiv.
Explorativa är de undersökningar där man inhämtar så mycket kunskap som möjligt om ett
bestämt problemområde. Detta innebär att man försöker belysa ett problemområde allsidigt.
För att undersökningen ska vara användbar krävs det att den är reliabel och valid. Reliabilitet
kan också ses som tillförlitlighet och användbarhet av de metoder jag använder. Genom att
förklara mitt tillvägagångssätt ökar tillförlitligheten. Validitet betyder helt krasst att man
undersöker det man har sagt man ska undersöka. Det kan också ses som giltighet. Validiteten
är beroende av vad som undersöks och om det är klargjort i frågeställningen. För att en
undersökning ska ha tillräcklig validitet behövs det mer än bara god begreppsvaliditet, dvs. att
man har ett verksamt mätinstrument, man måste förutom detta vara så exakt det går när man
använder mätinstrumentet för att uppnå hög reliabilitet. Genom att korrekt och med stor
noggrannhet genomföra en studie undviker man godtyckliga och försumliga fel vilket leder
till hög reliabilitet något som annars påverkar studiens tillförlitlighet och resultat.
~5~
4. Undersökning – bakgrund
Det sägs ju från och till att ekonomisk utveckling leder till demokrati (Landman 2008:100). I
mitt exempel har det inte lett till demokrati i Kina trots en makalös ekonomisk utveckling,
samtidigt som en demokratisk stat som Indien lever med stora ekonomiska och institutionella
problem. Vad är det för processer och utvecklingsgångar som påverkar denna tydliga skillnad
mellan två av världen folkrikaste länder? Redan när man betraktar ländernas historia skiljer de
sig markant från varandra när det gäller statsbildning och politisk kultur. Både Kina och
Indien har dock en lång och betydelsefull historia, men som ser mycket olika ut. Kina har
under sin historia företrädesvis varit en stor och stabil centralstyrd stat, med en stark kejsare
vid makten. Indien har varit motsatsen. En period där en ensam regent härskade över ens en
majoritet av landets territorium med en mängd etniska och religiösa grupper kan räknas på
ena handens fingrar. Inte ens britterna lyckades med att härska över hela Indien. På 1400 1500 talet behärskade Kina till stora delar Asien med tillhörande näringsverksamhet till lands
och till sjöss, och Indien var en betydande handelsnation med en nyckelposition mellan
östliga och västliga handelsvägar, något som gynnade de båda nationerna och som fortgick
under flera århundraden. Under 1500- talet stod Kina och Indien tillsammans för 50 % av
världens samlade produktion, Europa som kontrast bidrog då endast med 20 %. Nedgången
började i början av 1800-talet och vid mitten av 1950-talet var lågvattenmärket nått, då de
båda nationerna stod för endast 9 % av den samlade produktionen i världen (Maddison: 2008:
252).
Sedan 1950-talet har länderna gått igenom två avgörande steg i sin ekonomiska utveckling.
Jag ska här kort beskriva de viktigaste orsakerna och händelserna i detta skeende. Utifrån sin
tidiga självständighet var man orolig för att utländska krafter skulle dominera inom länderna
och ansåg därför att en omfattande utveckling skulle skapa en inhemsk industrialisering. Båda
framhävde staten som motorn för tillväxt och misstänkliggjorde de privata sektorernas
initiativ. I Kina manifesterade sig detta i först marxism-leninism, och senare i maoism. I
Indien hade Gandhiismen med sin tanke om självförsörjning och en symbios av
socialdemokrati och liberalism skapat ett system som inte motsvarade vad som egentligen
krävdes. Två starka män, Mao i Kina, och Nehru i Indien, ledde sina båda länder in i varsin
återvändsgränd, ledsagade av nepotism och korrupta partimedlemmar. Denna första period
varade för Kinas del från självständigheten 1949 och fram till 1978 då partiordförande Deng
Xiao Ping tog över makten. För Indiens del från självständigheten 1947 och fram till 1980 då
premiärminister Indira Ghandi övergav tanken om självförsörjning och upptog lån från
~6~
internationella valutafonden IMF. Ett lån som under 10 år och under ett halvhjärtat försök att
liberalisera Indien nästan fick landet att gå bankrutt 1991 (Meghnad: 2003:12-13).
I det andra steget är det en klar anpassning till resten av världen. För Kinas del börjar det i
slutet av 1970-talet, för Indien något senare, runt 1990. Den tidigare oron att främmande
kapital, privata initiativ och decentraliseringar skulle ta över var nu som bortblåsta. Båda
länderna anpassade sig till den nya ström som dominerade i världsekonomin istället för att
segla mot vinden. Det var Kina som efter 1978 under Pings inflytande lämnade Indien bakom
sig. Under de närmaste 25 åren tredubblades inkomsten per person, medans den i Indien
dubblades. Genom att anta en mer kapitalistisk inriktning än vad någon annan
kommunistregim gjort tidigare. Detta var en väg som Indien kunde ha slagit in på tidigare än
Kina, redan efter självständighetsförklaringen kunde detta ha skett. Men Indiens kapitalister
och industriägare accepterade inte ett ökat inflöde av utländskt kapital, eller att anpassa sin
egen marknad för ökad internationell inriktning. Detta kunde ha gjorts med speciella
”exportzoner”. Deng Xiao Ping började med att förvandla jordbruket. Efter att bönder
levererat de begärda kvoterna till staten blev det möjligt att sälja det resterande överskottet för
egen vinning. Därefter tog han sig an industrisektorn och öppnade upp den för utländskt
kapital genom att skapa plats så att lokala småföretag kunde växa. Den privata sektorn
förändrades inte, men reformerade skatte- och finanskontroll med nya arbetssätt och metoder.
Nytt blev att införa rättigheter till egendom och lagar gällande kontrakt (Meghnad: 2003:1213).
I Indien har de aktiva satsningarna kommit mera sporadiskt och inte med samma fasta kurs.
Det började med den andra femårsplanen i mitten på 1950-talet, och sedan med Indhira
Gandhi som lanserade sitt fattigdomsprogram. Under 1980-talet då hennes son Rajiv Gandhi
lättade upp på importrestriktionerna, och så småningom under premiärministrarna Rao och
Manmohan då ekonomin tvingades till en liberalisering på grund av omständigheterna. Indien
har också uppnått ett annat anmärkningsvärt resultat till skillnad mot flera andra postkoloniala
samhällen. Det har bevarat sin territoriella integritet, till skillnad mot Pakistan. Det har inte
haft inbördeskrig som exempelvis i Sri Lanka. Och medans federala stater som Sovjetunionen
och Jugoslavien har brutits upp, är Indien fortfarande intakt. Detta har naturligtvis dränerat
samhället på olika typer av resurser för att förhindra diverse konflikter som t.ex. i Punjab och
Kashmir, men även konflikter mellan hinduer och muslimer och mellan hinduer och sikher.
Men trots detta har landet överlevt som ett öppet samhälle baserat på konsensus och debatt
( Meghnad: 2007: 16).
~7~
4.1 Marknadsekonomiska jämförelser
Ekonomisk tillväxt styrs av att resurser tillförs kontinuerligt. Den ekonomiska tillväxten ser
annorlunda ut inom de båda länderna. Att mäta tillväxt i BNP kan vara styrt av investeringar
och/eller av konsumtion. I normala utvecklingsländer ligger investeringar på ca.20-25 % av
BNP. I Indien ligger den på just över genomsnittet, i Kina är den över 40 % av BNP, och har
så varit de senaste 10 åren. Det är dock viktigt att komma ihåg när man betraktar tabellerna
nedan att Indiens ekonomiska strukturomvandling startade ett drygt decennium senare än för
Kina. Redan i slutet av 70-talet gjordes viktiga ekonomiska kursändringar i Kina (Meghnad
2003:14) När det gäller den ekonomiska utvecklingen är det en väg som Kinas ledning tänker
hålla fast vid. Ambitionen är att skapa ”Xiaokang”, ett relativt välmående samhälle till
hundraårsfirandet av Folkrepubliken år 2049. Som ett steg på den vägen har man satt upp
målet att fyrdubbla BNP mellan år 2000 och 2020. Därför gäller det att hålla en tillväxt på 7
procent per året. Kina har på drygt 30 år gått från att vara en sluten centraliserad
planhushållning till att bli en global marknadsorienterad ekonomi, i 2010 blev Kina världens
största exportör. Reformerna som startade det hela gick ut på att fasa ut de improduktiva
kollektivjordbruken som också ledde till en liberalisering när det gällde prissättning. Skatter
decentraliserades och en ökad autonomi för statliga företag infördes. En utvecklad bank och
finansmarknad kom till och man öppnade upp för handel med utländska företag och
investeringar med utländskt kapital. Den privata sektorn växte också fram i en takt som var
gradvis och genomtänkt och BNP har tiodubblats sedan 1978. (Schwaag:2005). Denna tillväxt
har ju också påverkat omflyttningar och migration inom Kina. Många av de mest
framgångsrika tillväxtzonerna ligger vid kusterna och har sett en inflyttning av människor i
storleksordningen 250 miljoner som har sökt sig till dessa attraktiva och ekonomiskt lockande
kuststäder för att få arbete. Alla dessa skaror av nya arbetare har också inneburit att ett stort
antal kineser skaffat sig hög utbildning både i Kina och utomlands. Men ännu har inte detta
kunnat generera någon nämnvärd avkastning i form av ökade innovationer, även om kinesiska
patent stadigt ökar.
Just när det gäller Kinas förmåga att omvandla kunskap till tillväxt beror det mycket på
investeringar, antal forskare och hur stor andel högutbildad arbetskraft landet har. Samtidigt
måste det finna institutioner som skapar förutsättningar för att det ska finnas en vilja och
förmåga att skapa, sprida, och omvandla kunskap. Detta ökar i Kina, men inte tillräckligt för
att det ska räknas som effektivt med tanke på de investeringar som gjorts. En annan faktor
som ses som något negativt är tjänstesektorn. Denna är fortfarande outvecklad, och då
~8~
framförallt vad det gäller företagstjänster, trots dess betydelse för innovation och
konkurrenskraft i framtiden. I ett stort antal länder med sämre utvecklingskurva än Kina står
denna sektor för en mycket större andel av BNP (Schwaag: 2005: 26). Den kinesiska
regeringens 12:e femårsplan som antogs i mars 2011, betonar fortsatta reformer men också
behovet av att öka den inhemska konsumtionen, detta för att göra ekonomin mindre beroende
av exportintäkter i framtiden.
Indien för sin del har likaledes gjort stora ansträngningar för att utvecklas till en öppen
marknadsekonomi, även om protektionistiska och autokratiska spår fortfarande finns kvar,
med en tillväxt på ungefär 7 procent per år sedan 1997. Den ekonomiska liberaliseringen som
alltså började i början på 1990-talet, omfattar en avreglering av industrin, privatiseringar av
statsägda företag, och minskad kontroll av utrikeshandel och främmande länders
investeringar. Ekonomin omfattar allt från traditionellt småskaliga bönder, modernt jordbruk,
hantverk, och en rad moderna industrier och tjänster, där bland annat IT-branschen och
telekommunikation har blivit uppmärksammad. Hälften av arbetskraften är verksam inom
jordbruk, men olika typer av tjänster är den sektor som står för den största ekonomiska
tillväxten, ungefär två tredjedelar beräknas den omfatta, men utförs av en tredjedel av
arbetskraften. En viktig faktor är att Indien har utnyttjat den stora del av sin befolkning som
talar engelska, och som har gjort att Indien blivit stort på just informationsteknologiområdet,
företag inom olika outsourcingtjänster, och tillverkning av mjukvaror. Indisk ekonomi har
klarat sig bra från de globala finanskriserna, men ändå så genomförde den indiska regeringen
2012 ytterligare åtgärder och reformer med bl.a. tillåta ännu högre nivåer av utländska
investeringar.
Men ska det bli en fortsatt tillväxtframgång, och ett ärligt försök att ta upp kampen med Kina
måste fler och bättre åtgärder förverkligas. Bland annat måste fattigdomen åtgärdas,
korruptionen bekämpas, likaså våld och diskriminering mot kvinnor. Elkraften måste
förbättras, inte minst distributionen av densamma. Likaså infrastrukturer för transporter och
jordbruk. Utbildningssystemet är alltför dåligt och ojämlikt, där man även är dåliga på att
utnyttja arbetskraften som finns bland de välutbildade intellektuella och deras resurser. Det är
också alltför begränsade anställningsmöjligheter för de som inte är knutna till
jordbrukssektorn (Siddiqui: 2005: 68-70). På senare år har attityden och uppfattningen
omkring migrationen av skickliga och välutbildade medborgare ändrats i Indien. Från att ha
varit sett med oro och bekymmer, hyllas den nu unisont. Migration av yrkesskickliga, handel
och institutionella förändringar betraktas numera som möjligheter, inte som hinder. En
betydande attitydförändring har alltså ägt rum, vilket har haft betydelse för att reformerna
~9~
skulle få ett stadigvarande och lyckat resultat på den ekonomiska utvecklingen (Siddiqui:
2005:87).
Det är också omöjligt att gå förbi en så viktig faktor som den utbredda korruptionen i de båda
länderna, och som också återfinns i många andra tigerekonomier i Sydostasien. Av Indien och
Kina ligger Indien sämst till. När statliga tjänstemän inte kan lova att vara moraliska och inte
ta emot mutor är de i det närmaste oanvändbar på sin post. Förlusten av tillit visar sig också i
en minskad välfärd. Så om t.ex. ett vägbyggnadsprojekt ska sättas i verket, men att de
inblandade räknar med ett dåligt resultat p.g.a. inblandning av korrupta tjänstemän, så blir
kanske projektet inte ens av, och de vinster man skulle ha gjort på att färdigställa vägbygget
går om intet. Eller att ett rättvist och effektivt skattesystem ska införas, men att
skattemyndigheten inte kan hindras från att ta mutor för att inte rapportera i9nkomster från en
del företagare, kan hela förslaget falla i onåd och därmed förkastas. Hur och var den än visar
sig inom de olika strukturerna så minskar korruptionen samhällets framväxt och produktivitet
på ett avsevärt sätt (Siddiqui: 2005:362).
Framtidsscenarion är alltid osäkra men Indien kommer säkerligen att utveckla den inre
marknaden med en ökad konsumtion och tekniska tjänster. Fler och fler konsumtionsvaror
kommer att tillverkas inomför den egna marknaden och tekniska produkter och tjänster för en
global marknad. Kina vill säkert växa i takt med en ökad tillverkningsindustri för
exportmarknader. Den inhemska marknaden kommer att se en ökad konsumtion från en allt
större och välbärgad medelklass. Det är rimligt att fråga sig om det är tillväxten eller dess
fördelning som har betydelse för utvecklingen i de båda länderna. Det man vinner i
konkurrens och marknadsandelar bör kunna skapa möjligheter till inre samhälleliga
förändringar för individen, både i enpartistaten Kina som det av kastväsendet präglade Indien.
En viktig fråga framöver är om Indien kan kanalisera och hantera en växande konsumtion,
samtidigt som man står kvar på en balanserad plattform av en högre tillväxt och ökad BNP.
Detta utan att man hämmar investeringar i fast kapital, samt att man undviker nationella,
korporativa och individuella skuldsättningar. Indien har fokuserat på ingenjörsteknik, och
utvecklingen av effektiva och konkurrenskraftiga mjukvaror på IT-området har fått
sökarljuset på sig från omvärlden. Trots att detta inte är det typiska för indisk industri har den
blivit synonym för det nya Indien (Srinivasan 2005:13).
~ 10 ~
4.2 Demografi och institutionella åtgärder
Demografiskt står de båda nationerna inför enorma utmaningar, både befolkningsmässigt och
ekonomiskt. Sedan lång tid tillbaka finns ett ambitiöst program att begränsa barnafödandet i
kina familjepolitiken med ett barn har varit mycket framgångsrikt. Kanske nästan för
framgångsrikt. Vid horisonten skymtar en obehaglig överraskning. Från att ha haft en
befolkningsökning på 8 % årligen under 1960-talet var det nere i ca 2,1 % år 2000, alltså
under den nivå som visar om befolkningen reproducerar sig stabilt med jämna tal. Och här
finns ett inbyggt problem för Kina, vilket har att göra med hur många av den produktiva
befolkningen som försörjer den ickeproduktiva delen (dit man räknar barn, unga och äldre).
En stor del av befolkningen som är inräknade i de arbetsdugliga eftersom de betalar skatt och
bidrar till det sociala välfärdssystemet och därmed upprätthåller ett hållbart samhälle. Men om
beroendefaktorn ser annorlunda ut uppstår problem. Just nu drar Kina fördel av att det går 2,6
individer på varje ickeproduktiv person. Beräkningar tyder dock på att en tredjedel av Kinas
befolkning kommer att gå i pension om ungefär 15 år, och årtioendena därefter kommer
beroendetalet vara 1:1,5. Alltså att en och en halv person ska försörja en tredje individ som
inte är produktiv. Detta menar man kommer att förstöra Kinas vidare ekonomiska framgång
(Ghosh:2012)
Mer än hälften av Kinas befolkning lever i urbana miljöer, och detta kommer att stiga till 70
% de närmaste decennierna. I Indien är det fortfarande en majoritet som lever på landsbygden,
runt 65-70 % av befolkningen. Men många bedömare tror att Indien inom ett årtionde
kommer att ha nästan hälften av befolkningen boende i städer. Hur denna stora omflyttning
kommer att hanteras skiljer sig från de båda länderna. Kina å ena sidan har långt gångna
strategiska planer hur de ska agera med en ökad stadsbefolkning och med högre och större
krav på en utbyggd infrastruktur, något som Indien saknar. Planer för byggande av
motorleder, järnvägsnät och tunnelbanesystem har redan satts i verket i kina, detta för att
knyta samman de 170 största städerna. Indien kan just nu inte konkurrera med ett så ambitiöst
program, snarare släpar infrastrukturen klart efter i Indien, där det saknas både landsväg och
järnväg för att knyta samman endast de 35 största städerna (Ghosh: 2012).
~ 11 ~
Statlig politik ser mycket olika ut i de två länderna. Kina har gjort enorma investeringar för att
skapa industriell kapacitet som framförallt vänder sig mot exportmarknaden. Vilket därmed
kan skapa sårbarhet när världsmarknaden går ned, särskilt i USA. Sparandet i Kina har varit
högt, konsumtionen är väsentligt lägre än i andra världsekonomier. Allt detta har skapat en
överkapacitet, sjunkande priser och stagnation och en ökad mängd osålda varor inom Kina.
Kina har redan från början valt en mer holistisk väg som stämmer väl med deras tidigare
historia och traditioner. Förutom att förbättra teknik och färdigheter inom industrier, har man
också ett program för att utveckla ledarskap och de kompetenser som behövs. De har insett att
tekniken är en del av internationell konkurrens och att billig arbetskraft är en annan, men
endast under förutsättning att det de gör håller högsta kvalitet. Många kineser i olika
branscher har skickats utomlands för att lära och skolas i hur företag bör skötas, något som
utvecklas inom Kina där det nu finns utbildning i särskilda företagsprogram. Detta har gjort
att den kinesiske teknokraten är kunnig i logistik och dess verktyg, produktutveckling,
strategiskt ledarskap, globala strukturer, produktdesign, internationella finansmarknader,
nätverkskapande etc. ( Meghnad 2003:3)
Indien har gått en helt annan väg. Förändringar inom skattelagstiftning (med bl.a. lägre
marginalskatter) och bankväsendet tillsammans med infrastrukturreformer med lättnader inom
företagandet (speciellt inom Telecomindustrin), drog igång de ekonomiska hjulen i Indien i
början på 1990-talet. En annan betydelsefull komponent är den demografiska förändringen.
Indiens medelklass har ökat de senaste 20 åren till ca 250 miljoner människor. Den
övergripande befolkningstillväxten har börjat stanna av, vilket återspeglar sig i en ökad BNP
per person. Familjerna minskar i storlek och inkomsterna ökar. Om konsumtionen fortsätter
att öka som i andra moderna länder, kan detta pågå i årtionden framöver. En viktig aspekt i
detta är att Indien har förlitat sig på en kombination av efterfrågan på en växande inhemsk
marknad samtidigt med att man investerat i kunskapskrävande industrier. För Indien finns det
stora sociala och demografiska förändringar som har stor betydelse för det ekonomiska
utslaget i framtiden. Mycket av indisk industri är fortfarande gammaldags, och ofta fastlåst i
förstenade och byråkratiska ledarstrukturer. En alltför liten vertikal genomströmning i de
olika kasten och klasserna bidrar även till en stel och gammalmodig struktur. Positivt för
Indien är att arbetskraften är billig, vilket kan ses som en slags kompensation för tröga och
ineffektiva system. Indien å andra sidan har ännu inte nått det förhållande i behovskalkylen
~ 12 ~
som råder i Kina just nu. Men trots sjunkande födelsetal som en konsekvens av den
ekonomiska framgången kommer Indien att snart vara världens folkrikaste nation. Detta trots
att ett enormt antal människor söker sig in till de stora städerna som Mumbai och New Delhi.
Emedan Kina har ett väl utbyggt utbildningssystem, har Indien ett mycket ojämlikt sådant.
Regioner som Kerala, Tamu Nadu och Uttar Pradesh går i spetsen för det nya utvecklade
Indien, främst genom ett mycket bra utbildningssystem. När det gäller hälsa är det
kommunistiska Kina helt överlägset. Om individen har något hälsoproblem kommer du
snabbt till en läkare, ej så i Indien. När Indien lämnade de socialistiska inslagen i sina
ekonomiska satsningar i början på 1990-talet och öppnade sin ekonomi mot världen,
försämrades paradoxalt nog hälsosystemet och sjukvården. Men en viktig och bortglömd
tillgång som Indien har är det öppna samtalet, att röster gör sig gällande som pekar på vad
Indien måste göra. I denna diskussion pågår också en debatt omkring massmedias roll i den
demokratiska processen, och om dessa verkligen är demokratiska, eller om de bara följer
makten.
Förhoppningen hos många indier om att Indien en dag skall gå förbi Kina i ekonomisk tillväxt
ska ställas mot de sociala förhållanden som råder i Indien. Mellan länderna är det en stor
skillnad när det handlar om offentliga tjänster, som gör att Indien släpar efter när det gäller
levnadsstandard vilket fungerar som bromskloss på utvecklingen. Båda länderna har en stor
ojämlikhet mellan olika samhällsgrupper, men Kina har gjort mycket mer än Indien för att
höja levnadsåldern, bromsa befolkningsutvecklingen, förbättra utbildning och tillhandahålla
sjukvård för sin befolkning. Indien har elitskolor för de privilegierade medans ca 30 % av
landets befolkning är analfabeter. Indien har heller inte varit framgångsrikt med att stimulera
en ökning av arbetsmarknaden och att locka landsbygdsbor in till städerna (Srinivasan
2005:10). En annan viktig faktor är att Kina tidigare har fått draghjälp av den tidigare kolonin
Hong Kong som nu åter är kinesiskt, men även av handeln med Taiwan har fått positiva
återverkningar för kinesisk industri. Gemensamt för båda länderna är problemet med en
mycket utbredd korruption. Andra faktorer man delar är arbetslöshet, regional ojämlikhet,
höga skuldnivåer. Det saknas också närvaro i Europa av både indiska och kinesiska företag,
men också en etablering och samarbete med europeiska företag i Indien och Kina. En annan
viktig faktor är ett program för utbildning och praktik för att utnyttja resurserna tillfullo. Ett
översubventionerat jordbruk i Indien har också lett till låg produktivitet.
~ 13 ~
4.3 Omvärldens reaktioner
Den hårda konkurrensen och kappmätningen inom ekonomi framträder även på andra
områden mellan Kina och Indien. En fredlig terrorbalans med skarpa kanter råder mellan
länderna. Ambitiösa och kostnadskrävande program inom både rymdteknologi och
vapenutveckling mobiliserar en vaken uppmärksamhet från båda länder gentemot sin
ambitiösa granne. Båda länderna har interkontinentala missiler med både räckvidd och
lastkapacitet för att bära kärnvapenladdningar som når de flesta städerna inom ländernas
gränser. Detta är något som främst tycks uppröra Kina och dess maktambitioner, då man ser
Indien som en deltagare till det strategiska förhållningssätt som U.S.A. och västmakterna har
gentemot Kina, och som Kina menar går ut på att begränsa Kinas inflytande. När Indien har
testat sina missiler kommer genast kommentarer från de statliga kinesiska myndigheterna och
nyhetsbyråerna för att påpeka sin inställning. Gärna framhåller man från kinesiskt håll att
Indien fortfarande är fattigt och saknar infrastruktur men oroar sig för att Indien är världens
största vapenimportör. Man varnar även Indien för att inte överdriva sin militära styrka, för
trots att de har missiler, så påminns de om att Kina är både större och mer tillförlitligt när det
gäller sina kärnvapenstyrkor, och varnar Indien för att gå in i en vapenkapprustning med Kina
(Nelson: 2012).
Med sin allt starkare ekonomiska inflytande på världsmarknaden har Indien och Kina blivit
maktfaktorer att räkna med. Och vad som sker i de båda länderna, hur deras ekonomi
utvecklas, har blivit av intresse för hela världen. Konjunktursiffror påverkar sysselsättningen
för många stora företag och industrier i väst. Det spelar ingen roll om det är snabbmatskedjor
eller varumärkesprylar. Då många stora aktörer i väst har många köpare och konsumenter och
i Indien och Kina för sina produkter, är det viktigt att hålla deras ekonomiska gryta kokande.
Tappar Kina och Indien, tappar även företagen i väst. Även när det gäller kampen rörande
utbildning och arbetsplatser har reaktioner kommit från oroliga länders företrädare där man
uttrycker farhågor för västvärldens framtida konkurrensförmåga. Bl.a. har president Obama
talat om det asiatiska fenomenet inför studenter i U.S.A. och de utmaningar, men också det
hot som starka ekonomiska nationer i väst känner inför den massiva tillväxten av ekonomiska
resurser och humankapital i de asiatiska länderna, och då särskilt indien och Kina. Bl.a. har
han uttryckt: ” Now you have got billions of people from Beijing to Bangalore to Moscow, all
of whom are competing with you directly. And they are -- those countries are working every
day to out-educate and out-compete us”. (The Hindu: 26 oktober, 2013) .
~ 14 ~
4.4 Demokrati i Kina – jämlikhet i Indien?
Framtidsscenarion är alltid osäkra men Indien kommer säkerligen att utveckla den inre
marknaden med en ökad konsumtion och tekniska tjänster. Fler och fler konsumtionsvaror
kommer att tillverkas inomför den egna marknaden och tekniska produkter och tjänster för en
global marknad. Kina vill säkert växa i takt med en ökad tillverkningsindustri för
exportmarknader. Den inhemska marknaden kommer att se en ökad konsumtion från en allt
större och välbärgad medelklass. Det är rimligt att fråga sig om det är tillväxten eller dess
fördelning som har betydelse för utvecklingen i de båda länderna. Det man vinner i
konkurrens och marknadsandelar bör kunna skapa möjligheter till inre samhälleliga
förändringar för individen, både i enpartistaten Kina som det av kastväsendet präglade Indien.
En viktig fråga framöver är om Indien kan kanalisera och hantera en växande konsumtion,
samtidigt som man står kvar på en balanserad plattform av en högre tillväxt och ökad BNP.
Detta utan att man hämmar investeringar i fast kapital, samt att man undviker nationella,
korporativa och individuella skuldsättningar. Indien har fokuserat på ingenjörsteknik, och
utvecklingen av effektiva och konkurrenskraftiga mjukvaror på IT-området har fått
sökarljuset på sig från omvärlden. Trots att detta inte är det typiska för indisk industri har den
blivit synonym för det nya Indien (Srinivasan 2005:13).
Men vad händer på det mänskliga och demokratiska området i de båda länderna? Leder den
ekonomiska utvecklingen till full demokrati i Kina, och vad ska ske med ojämlikheterna i det
indiska samhället? Kommer kastsystemet och orättvisorna att bestå?
Det finns ett stort gap mellan ekonomiska och politiska reformer i Kina. Men ändå finns det
uttalanden som pekar på en demokratisk inriktning. Under ett möte 2006 uttalade den
dåvarande premiärminister Wen Jiabao att ”Vi måste röra oss mot demokrati. Vi har många
problem, men vi är medvetna om vägen vi går”. Samtidigt finns hos storstädernas
bokhandlare böcker som tar upp ämnen som civilsamhälle, mänskliga rättigheter och
medborgarskapets möjligheter (Cheng: 2007). Det pågår en kinesisk diskurs omkring
demokratibegreppet om än något ambivalent, för samtidigt med denna diskurs har
kommunistpartiet noggrant studerat politiska framgångar och misslyckanden runt om i
världen, och har utifrån dessa försökt att intag ett förhållningssätt som fortsättningsvis ska
säkra att de behåller makten i framtiden. Debatten om att införa demokrati finns bland
kineser, men eftersom många har fått det bättre, vilket gäller även för landsbygden, är inte
påtryckningar och demokratisträvanden lika tydliga och kraftfulla som tidigare. Många
~ 15 ~
kineser har fortfarande ett stort förtroende för kommunistpartiet och statsledningen. Däremot
så har förtroendet på lokal nivån sjunkit, och många människor är missnöjda med den
myndighetsutövning som görs. Lokala konflikter är utbredda men är inget hot mot den
övergripande stabiliteten. Men trots detta så alstrar dessa friktioner ett avsevärt tryck på
myndigheterna att införa reformer, särskilt på lokal nivå. Önskan att undvika instabilitet och
oro på lokal nivå ger upphov till små förändringar hela tiden, allt för att bevara ett intakt
samhälle som fungerar (Cheng:2007: 213-214). Undersökningar som gjorts bland studeranden
inom partiets skolor visar på att det är ekonomiskt tillväxt och inte politiska reformer som står
högst på agendan. Det ses också som den viktigaste faktorn för att bevara en social stabilitet,
även om frågan om ökad och utbyggd social välfärd också har en viss betydelse.
Medelklassen växer, det finns en mångfald och pluralism i samhället, och globaliseringen
påverkar indirekt Kina på oförutsedda sätt. Nya generationer av kineser intar nya attityder till
samhälle och ledarskap vilket lyfter fram frågor som omfattar partimedarbetarna och deras
kader legitimitet och hur de väljs. På det hela taget är den kinesiska befolkningen mycket
tillfredsställd med de förhållanden som nu råder, samtidigt som man anser att Kinas politiska
elit ska fortsätta arbetet med att bevara och utveckla det växande välståndet i landet
(Cheng:2007:215).
Ett lands kulturella kontext präglar det politiska klimatet och landskapet. Det är inte många
som idag tvivlar på kraften i Indiens demokrati, däremot är dess kvalitet ofta diskuterad. Efter
60 år av demokrati är de största svårigheterna att det demokratiska samhället har svårt att
omfatta alla de variationer av etniska, religiösa och sociala grupper som är Indien. Samtidigt
framstår tanken på en demokrati grundad på lika rättigheter och social rättvisa som en
illusion. De orättvisa socioekonomiska och kulturella förhållandena som fanns i det nya
självständiga Indien tvingade skaparna av konstitutionen att lita på att den nya demokratiska
staten kunde säkra en social jämlikhet. Att ansvara för en modernisering av en bred
kosmopolitisk kultur resulterade i en situation där staten tog för givet diverse aktörers
godvilliga medverkan som i andra samhällen skulle ha varit civilsamhällets ansvarsområde.
Detta har gjort att det indiska civilsamhället inte har utvecklat en självständig karaktär. Trots
ett ökat deltagande och regelbundna val, trots ett större inkluderande av marginaliserade
grupper i den politiska processen, är det fortfarande ett gemenskapsbaserat och hierarkiskt
samhälle. Detta samhälle blir i sin tur påverkat av den västerländska individpräglade
demokratin som vid vissa tillfällen har visat oförmåga att hantera konflikter som berör
religiösa, regionala och etniska grupper ( Manisha :2009:15). Vad det gäller kvinnors
~ 16 ~
rättigheter och möjligheter i det demokratiska Indien är förhållandena än mer problematiska.
Kvinnorörelser i Indien utkämpar också en kamp med flera ansikten. En rad faktorer hindrar
dem i deras självständighet och i det demokratiska utrymmet, faktorer som hör ihop med
kulturella attityder, den politiska och ideologiska omgivningen, bristen på läs- och
skrivkunnighet, samt usla ekonomiska förhållandena. Allt detta tillsammans begränsar
handlingsutrymmet.
Betydelsen
av
myndighetsutövning
betonas
genom
öppenhet,
ansvarsskyldighet,
professionalism, delaktighet och rättssäkerhet. Trots dessa lovvärda mål är det ofta
exkludering av grupper, isolation, och vinstmaximering som dominerar staten och det civila
samhället. Statens förmåga att uppnå social rättvisa i ljuset av mer eller mindre våldsamma
förtryck av oliktänkande, legitimerandet av korruptionen (som därmed undergräver moralen),
eroderar det mänskliga värdet och projicerar snarare dominans, som gör hela tanken på ett
demokratiserat Indien till en myt. En annan viktig faktor är att statsmakten har blivit
synonymt med en elit som medvetet tillförskansat sig denna maktposition. Detta har gjort att
den demokratiska processen inom de kontrollerande politiska institutionerna hindras. Antalet
människor under fattigdomsgränsen är fortfarande skrämmande högt, analfabetismen är ännu
utbredd, och korruptionen ett accepterat faktum, som i sin förlängning hindrar utvecklingen
av en verklig demokrati. Det största misstaget i Indiens demokratiska utveckling har varit
oförmågan att komma tillrätta med massfattigdomen. För en majoritet av Indiens 700 miljoner
invånare är fattigdomen ett sätt att leva (Manisha: 2009:30). Detta låter märkligt då en
demokrati i sin politiska process ska vara inkluderande, också då man tycker att politiska
partier i sina program skulle göra stora ansträngningar för att minska och helst utradera
fattigdomen, något som de styrande partierna undviker att ta del av. Det är som om acceptans
finns hos många grupper att detta är ett naturligt tillstånd för den sociala struktur som den
enskilde fattige individen är en del utav. Detta gör att en verklig meningsfull och äkta
demokrati aldrig riktigt kommer till stånd, inte förrän den politiska demokratin har tagit upp
frågor som berör radikala lösningar omkring den enskildes liv och livsvillkor. Lösningar som
ökar demokratin, förbättrar de redan existerande strukturerna, tillvaratar nya värderingar och
intressen, utan åtskillnad på människor (Manisha: 2009:30)
~ 17 ~
5. Sammanfattning och diskussion
I min frågeställning fanns det en önskan att få svar på vad som gjort Kina så framgångsrikt
ekonomiskt trots att det är en odemokratisk enpartistat, och varför Indien som demokratisk
stat släpat så långt efter Kina i sin utveckling mot ett ökat välstånd. Vilka processer och
utvecklingsvägar finns det som har påverkat skeendet och som kan belysa den tydliga
skillnaden mellan världens två folkrikaste länder? Det framkommer av min undersökning att
Kina har gjort mer för att stabilisera sin resa in i framtiden för att säkra sin ekonomiska
utveckling. Genom stora och omfattande projekt inom infrastruktur, utbildning och folkhälsa
har man skapat förutsättningar för att kunna förbättra sin konkurrensförmåga med bra
kommunikationer och en befolkning som är välutbildad och som genom familjeprogram inte
ökar i samma omfattning. Samtidigt har man låtit utländska företag och kapital investera i
Kina och samarbeta med kinesiska företag och myndigheter. Gränserna öppnades för handel
och ett stort antal statliga företag privatiserades eller omstrukturerades för att bli
marknadsanpassade. I detta arbete utarbetades även nya lagar och ett förbättrat rättsväsende
inom just de kommersiella områdena. Samtidigt inrättades de omtalade ekonomiska
frizonerna. Som en följd av denna kursändring inom sin ekonomi beräknar världsbanken
(World Bank) att ungefär 400 hundra miljoner människor i Kina har lyfts ur sin extrema
fattigdom tack vare den ekonomiska tillväxten (Schwaag: 2005:14).
Samtidigt knyts det också stora förhoppningar till att de ekonomiska framstegen i Kina så
småningom ska leda till någon slags reformering av det nuvarande politiska systemet. En stor
del av kineserna är mycket nöjda med de resultat som vunnits. Kraven på demokrati enligt
västerländsk modell är inte lika uttalade längre. Många människor är nöjda och tillfreds med
de val och alternativ som har givits hitintills. Kinas statsledning och politbyråmedlemmar är
också mycket medveten om vad alltför långtgående reformer kan leda till, negativt som
positivt, och är angelägna om att hålla Kina stabilt för en lång tid framöver, och då med
kommunistpartiet vid rodret (Cheng: 2007: 213). Men trots framgångarna finns det orosmoln
vid horisonten. Den ekonomiska framväxten har sitt pris och innebär en ökad internationell
utmaning eftersom enorma naturresurser slukas och den globala miljön påverkas i form av en
ökad miljöförstöring. Ingen kan heller förutsäga vad som skulle ske i Kina om landet skulle
krascha ekonomiskt? Inte heller vet man hur Kina kommer att agera i framtiden på den
internationella politiska arenan i takt med sin ökade maktposition, politiskt som ekonomiskt.
(Schwaag: 2005:66).
~ 18 ~
Indien har andra problem att brottas med. Dess största framgång är att landet har skapat den
befolkningsrikaste demokratin i världen, detta med stora svårigheter som utbredd
analfabetism, flerspråkigt, sociala och religiösa olikheter. Men det moderna Indien var tänkt
att uppstå utifrån ett sekulariserat och socialistiskt Indien, och som byggde på Nehrus
tankegångar. Men denna modernitet har fått vänta på sig och hinduisk nationalism och
religiösa frågeställningar har inte minskat trots den marknadsliberala politikens framgångar de
senaste åren. En utbredd oro finns att detta hinduiska majoritetsstyre ska leda till social oro
och instabilitet. Ända sedan Indien började reformera sin ekonomi, och på ett mycket mera
komplicerat och motstridigt sätt än Kina, måste stora hänsyn tas till hur den politiska kulturen
ser ut. En del menar öppet att reformer endast kan lyckas om det finns en bred uppslutning
och att de som har något att förlora på uppgörelserna blir erbjudna mutor för att snabba på
processen (Manisha: 2009:20-25).
I Indien har politikens sekularisering, utvecklingen av en modern kapitalistisk ekonomi, samt
det civila samhällets individualitet kommit att ske på samma tidpunkt. Demokratins
utveckling har förändrat men inte ersatt traditionella identiteter som baserats på kastsystem
och religiös splittring (Landman 2008:125). Indien har också problem med en stor och
trögaktig byråkrati. Då hjälper det inte att ha en mängd välutbildade tekniker och ingenjörer
om inte företagen kan vara handlingsflexibla och fatta snabba beslut. Konkurrensförmåga
beror på en rad faktorer, samt om dessa faktorer kan svetsas samman till en effektiv helhet
som kan göra sig gällande på en global marknad. Just nu har Kina försprånget i fråga om
konkurrensförmåga, men kan Indien få delar av samhället att utvecklas och reformeras,
kommer Indien inom ett antal år med stor sannolikhet att kunna hämta in en del av det
försprång som Kina har, och en del tror till och med att de kommer att gå förbi Kina i fråga
om ekonomisk tillväxt, andra bedömare är inte lika övertygade (Meghnad 2003:15).
Centraliserade regeringar, och då särskildt enpartistater som Kina, har en tendens att gömma
undan sina svagheter. Ett land som Indien som tillhör demokratierna, är väldigt bra på att lyfta
fram sina nackdelar och problem, detta kan vara Indiens räddning i framtiden, att man ser sina
brister. Man är beredd att ta itu med det som hindrar vägen framåt, särskilt infrastrukturen och
dess brister. Det är ju ingen överdrift att påstå att både Indien och Kina tar stora kliv när det
gäller den ekonomiska tillväxten, och som många bedömare menar kommer att fortgå en bra
bit in i framtiden. Men det är också högst troligt att utvecklingen mot en verklig och rättvis
demokrati enligt västerländsk modell, kommer att ske med betydligt mindre steg framåt i både
Indien och Kina. Kanske utvecklar man en egen unik modell av demokratin.
~ 19 ~
6. Litteratur och källförteckning
Beckman, L. Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer, 1:a upplagan
3: tryckningen. Stockholm: Santérus Förlag. 2005
Esaiasson, P., (2012) Gilljam, M., Oscarsson, H. Wängnerud, L. Metodpraktikan: konsten att
studera samhälle, individ och marknad, fjärde upplagan. Stockholm: Norstedts.
Ghosh, Palash, The Future of India, the Fate of China – an analysis, International Business
Times, January 2012.
Landmann Todd, Issues and methods in Comparative Politics, Routledge, 2008.
Li, Cheng, China's Changing Political Landscape: Prospects for Democracy, Brooking
Institution Press, Washington, 2007.
Maddison, Angus, China in the World Economy: 1300-2030‖. International Journal of
Business 11, No. 3, 2006.
Manisha, M. Mitra Deb, Sharmila, Indian Democracy : Problems and Prospects, Anthem
Press India, London, 2009.
Meghnad Desai, India and China:An essay in comparative political Economy IMF
Conference on India and China, 2003.
Nelson Dean, China warns India of arrogance over missile launch, The Daily Telegraph,
April 2012.
Schwaag Sylvia, Widman Erik; Konkurrensen från Kina – möjligheter och utmaningar för
Sverige, ITPS – Institutet för tillväxtpolitiska studier, 2005
Siddiqui, Anjum India and South Asia : Economic Developments in the Age of Globalization
M.E. Sharpe, Inc. , NY, USA, 2005.
Srinivasan T. N. China and India: Economic Performance, Competition and Cooperation
An Update, 2005.
The Hindu. 26 oktober, 2013
~ 20 ~
