Bilaga

Bilaga
1 (24)
Landstingsstyrelsens förvaltning
Beställare Vård
Befolkningsperspektiv
Handläggare
Telefon
E-post
2006-12-20
Ewa Printz
08-737 44 58
[email protected]
Rapport 1 - projektet Handlingsprogram för jämlik och
jämställd vård
1.Uppdrag/bakgrund
Revisionskontoret konstaterar i sin rapport ”Vård på lika villkor – möter
vården behoven?” Revisionsrapport 2004 att ”Det saknas systematisk
styrning mot Vård på lika villkor. Den övergripande inriktningen prioriterar
vissa grupper, målen har formulerats i en annan dimension, och indikatorer
som har valts för uppföljning utgör en tredje dimension. Flera olika
lägesbeskrivningar har tagits fram, där var och en ger en god överblick, men
en samlad analys saknas och det går därför inte att uttala sig om landstinget
lever upp till hälso- och sjukvårdslagens krav på Vård på lika villkor.” 33
Hälso- och sjukvårdsutskottet har beslutat att ett handlingsprogram för
jämställd och jämlik vård ska tas fram.
Arbetet med att ta fram handlingsprogram bedrivs i projektform. I denna
första rapport från projektet presenteras;
- definitioner av begreppen jämlik resp jämställd hälso- och
sjukvård resp hälsa,
- en kartläggning av aktuellt kunskapsläge vad gäller Vård på lika
villkor/jämlik vård,
- samt förslag till hur projektet kan gå vidare i arbetet med att ta
fram ett handlingsprogram.
Kartläggningen av aktuellt kunskapsläge gör inte anspråk på att vara
fullständig. Aspekten vård på lika villkor/jämlik vård ska genomsyra all
hälso- och sjukvård och det är inte möjligt att göra en fullständig
genomgång av allt som genomförts, studerats och följts upp i SLL.
2 (24)
2. Definition av jämlik resp jämställd hälso- och sjukvård
resp hälsa.
Socialstyrelsens definition av Jämlik hälso- och sjukvård
Jämlik hälso- och sjukvård innebär att vården tillhandahålls och fördelas på
lika villkor för alla.
I Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 2 § står det att ”Målet för hälso- och
sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälsooch sjukvård skall ges företräde till vården.”.
I Tandvårdslagen (1985:125) står det att ”Målet för tandvården är en god
tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.”
Jämlik hälso- och sjukvård ska tillhandahållas och fördelas på lika villkor
för hela befolkningen oavsett kön, ålder, funktionshinder, social position,
etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet eller andra egenskaper.
Olika förutsättningar för män och kvinnor och mellan olika grupper bidrar
till ojämlikhet i hälsa. Skillnader i livsvillkor bidrar till skillnader i hälsa.
Social integration och goda livsvillkor är av stor betydelse för hälsan.
Några av de variabler som kan belysa ojämlikhet är kön, ålder, etnisk
bakgrund, hälsotillstånd, geografi, inkomst, utbildning, civilstånd,
sysselsättning och yrke. Vissa dimensioner kan inte redovisas som t. ex.
religionstillhörighet och sexuell identitet.
Jämställd hälso- och sjukvård utgör en del av jämlik hälso- och sjukvård, då
begreppet jämställd avser samma rättigheter och skyldigheter mellan könen.1
Behovet av hälso- och sjukvård är grunden för jämlik hälso- och sjukvård.
Hänsyn bör därför tas till värderingsprinciperna och prioriteringsgrupperna
som fastlagts av prioriteringsutredningen och den efterföljande
propositionen (1996/97:60) Prioriteringar inom hälso- och sjukvården. De
tre värderingsprinciperna är:
människovärdesprincipen
behovs- och solidaritetsprincipen
kostnadseffektivitetsprincipen
Prioriteringsgrupperna är följande:
1
Enligt Nationalencyklopedin:
Jämlik – som anses ha lika stort värde som varje annan person
Jämställd –som har samma rättigheter och skyldigheter som annan person
3 (24)
Prioriteringsgrupp 1
vård av livshotande akuta sjukdomar
vård av sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt
invalidiserande tillstånd eller för tidig död
vård av svårt kroniska sjukdomar
palliativ vård och vård i livets slutskede
vård av människor med nedsatt autonomi
Prioriteringsgrupp 2
prevention
habilitering/rehabilitering
Prioriteringsgrupp 3
vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar
Prioriteringsgrupp 4
vård av andra skäl än sjukdom eller skada
4 (24)
3. Kunskapsläge om vård på lika villkor i SLL
Vi har ingen samlad bild av huruvida SLL ger en vård på lika villkor. I detta
kapitel presenteras vad som kommit fram vid olika studier och
uppföljningar som SLL valt att genomföra.
Kartläggningen av aktuellt kunskapsläge gör inte anspråk på att vara
fullständig. Aspekten vård på lika villkor/jämlik vård ska genomsyra all
hälso- och sjukvård och det är inte möjligt att göra en fullständig
genomgång av allt som genomförts, studerats och följts upp i SLL.
Hälsoläget i befolkningen, livsvillkor, levnadsvanor
Hälsoläget i befolkningen speglas inte enbart genom att mäta frånvaro av
sjukdom. Hälsa handlar om såväl fysiskt, psykiskt och socialt
välbefinnande. För att landstinget ska kunna verka för en god och jämlik
vård krävs att man känner till aktuellt hälsoläge hos befolkningen.
Det finns påfallande skillnader i hälsa och förväntad livslängd mellan olika
kommuner i SLL. Enligt den senaste Folkhälsorapporten 2002 är
skillnaderna mellan olika kommuner upp till 3-4 år i förväntad livslängd.
Även om hälsan i termer av förväntad livslängd ökar finns negativa
tendenser, särskilt för vissa grupper och vissa tillstånd. Den psykiska
ohälsan ökar, inte minst bland unga personer och särskilt kvinnor,
flyktinginvandrare samt i vissa geografiska områden (bl a Rinkeby och
Skärholmen). Även bland äldre är psykisk ohälsa ett växande problem.
Sociala skillnader i hälsa kvarstår, kvinnor rapporterar sämre hälsa än män.
Skillnader i livsvillkor bidrar till ojämlikhet i hälsa. Detta gör sig gällande
både mellan socioekonomiska grupper och mellan geografiska områden. En
betydande hälsoförbättring skulle kunna åstadkommas med bättre
uppväxtvillkor för alla barn.
Alkoholkonsumtionen ökar bland både kvinnor och män, inte minst bland
unga kvinnor. Andelen överviktiga ökar också anmärkningsvärt, även här
finns socioekonomiska skillnader mellan grupper, särskilt bland barn.
Tandhälsans förbättring har avplanat under senare år, beroende på sämre
tandhälsa bland barn i socialt mer utsatta områden där riktade insatser
behövs. Bland äldre nås bara en tiondel av de äldre hemmaboende som
reformen tänktes inkludera. Hemlösas tandhälsa är påtagligt sämre än andra
gruppers.
5 (24)
Nedan presenteras en sammanställning av uppföljningar, rapporter,
utvärderingar etc när det gäller hälsoläget i befolkningen, livsvillkor
och levnadsvanor. Sammanställningen är inte fullständig. Vissa
områden får oproportionerligt mycket uppmärksamhet och andra
sannolikt allt för lite. Informationen kommer från en mångfald av
källor och har tagits fram i olika sammanhang, med olika metoder och
med olika syften, och saknar en övergripande analys. Detta belyser
den samordning och systematik som saknats i arbetet med jämlik
vård/vård på lika villkor.
Informationen har hämtats från flera källor, siffror i texten anger
hänvisning till källa, för mer information om dessa se appendix, sid 22.
Hälsoläge i befolkningen
Kvinnor har haft en sämre hälsoutveckling än män under hela 1990-talet,
särskilt gäller det den psykiska ohälsan. Det finns också en kvinnlig
översjuklighet i rörelseorganens sjukdomar. Unga vuxnas psykiska hälsa har
försämrats. Personer med utländsk bakgrund har oftare självrapporterade
hälsoproblem, nedsatta arbetsförmåga och rörelsehinder. Den psykiska
hälsan är påtagligt sämre bland invandrare, mest påtagligt är detta bland
kvinnorna liksom bland flyktinginvandrare som varit i Sverige kortare tid än
10 år.20
För de tre kommuner/stadsdelar med högst ohälsa visar både Rinkeby och
Skärholmen en försämring av hälsa under perioden 2002-2004. Ohälsan i
Rinkeby har ökat med 7,7 % och Skärholmen med 5,45 %. Ohälsan i
Norrtälje är stabil under perioden.22
Oro, ångest, sömnproblem och andra tecken på psykisk ohälsa hos
befolkningen har ökat kraftigt under senare år. Den psykiska ohälsan är
vanligare i Stockholms län än i övriga landet. Den psykiatriska sjukligheten
är högre hos kvinnor än hos män, med undantag för psykos där förekomsten
är lika stor hos bägge könen och antisocial personlighetsstörning samt
ADHD där förekomsten är större (eller uppmärksammas mer) hos männen.
Inom beroendevården är förhållandena motsatta, både vad gäller förekomst
och konsumtion. Kvinnor med beroende/missbruksproblematik har dock i
högre utsträckning kontakt med vården än män. Det problem som
överskuggar alla andra är den ökande psykiska ohälsan hos unga personer.
Den största ökningen har skett bland unga i åldern 21-24 år. Bland yngre
och medelålders är psykiska sjukdomar den vanligaste orsaken till
förtidspensionering. Den ökande psykiska ohälsan hos unga människor är
ett allvarligt tecken. Många av riskfaktorerna för psykisk ohälsa har ökat,
6 (24)
ekonomiska svårigheter, arbetslöshet, bostadsbrist, minskat formellt socialt
nätverk. Unga, framför allt kvinnor i fertil ålder, utgör en särskild riskgrupp
för att i ökad utsträckning utveckla egna skador eller fosterskador på ett sätt
som inte setts tidigare. När det gäller psykossjukdomar föreligger det inte
några skillnader mellan män och kvinnor vad gäller nyinsjuknande eller
förekomst av psykossjukdomar i Stockholms läns landsting. Däremot verkar
prognosen vara sämre för männen än för kvinnorna vad gäller:
- Intagningar med tvång för psykiatrisk heldygnsvård.
- För tidig död i självmord.
- Antal hemlösa med störningar av psykotisk svårighetsgrad.
- Samsjuklighet i missbruk, där speciellt cannabis och alkohol har stor
betydelse.
- Kvarstående plågsamma symptom trots medicinering.
Orsakerna till detta är inte klarlagda.23
Fokusrapporten ”Äldrepsykiatri” visar att psykisk ohälsa hos äldre är ett
betydande och växande problem och att vårdresurserna för dessa patienter är
ojämnt fördelade i länet. 23
Under senare år ses en avplaning eller viss nedgång i den förbättrade
tandhälsan. Detta kan bero på att tandhälsan är sämre hos barn i socialt mer
utsatta grupper. Riktade insatser mot dessa grupper är därför ett strategiskt
viktigt område. Inom barntandvården sker hälsoanalyser från ett
genusperspektiv, men inga stora skillnader står att finna.23
Tandhälsan hos den tredjedel barn och ungdomar som har sämst tandhälsa i
länet avviker och har en osäker utveckling.22
Vårdbehovet inom den allmänna barn och ungdomstandvården är olika i
länet och följer i stor utsträckning länets ”socioekonomiska geografiska
struktur”. Sedan några år är ersättningen till vårdgivarna för undersökning
och eventuellt vårderbjudande högre i områden med större vårdbehov. Detta
har inneburit att fler barn än tidigare nu kommer till tandvården i områden
med sämre tandhälsa.23
Äldres tandhälsa - Den uppsökande tandvården når totalt ca hälften av de
berättigade. Enligt Tandvårdsenheten når man endast ca 10 % av de äldre
hemmaboende som reformen är tänkt att inkludera: 200 av ca 2000
berättigade.23
Hemlösas tandhälsa är påtagligt sämre än hos motsvarande åldersgrupper
med annan social situation.23
Ojämlikhet i hälsa
Skillnaden i hälsa mellan olika grupper i samhäller har ökat. Det speglas
också geografiskt. Ensamstående mödrars hälsoläge försämrades under
7 (24)
1990-talet i förhållande till andra grupper. Jämfört med
genomsnittsbefolkningen är dödligheten liksom andelen sjuka betydligt
högre i marginaliserade grupper i samhället.20
Invånare med låg inkomst och låg utbildning har sämre hälsa men lägre
konsumtion av vård än genomsnittet.19
Kvinnor skattar genomgående sin hälsa sämre än män gör. Skillnaden
mellan könen är mest påtaglig i åldersgruppen 18-20 år. I de
kommuner/stadsdelar där kvinnor mår dåligt mår även männen dåligt. Det
gäller dock inte Rinkeby och Skärholmen, där ohälsan är högre hos
männen.22
Med EQ-5D beskrivs hälsa i fem dimensioner (rörlighet, hygien,
huvudsakliga aktiviteter, smärtor/besvär, oro/nedstämdhet) och i tre
allvarlighetsgrader (inga, måttliga respektive svåra problem) samt som
självskattad hälsa. Flest har problem med smärtor/besvär (47 %) följt av
oro/nedstämdhet (38 %) rörlighet och huvudsakliga aktiviteter (11 %) samt
hygien (2 %). Kvinnor rapporterade generellt mer problem än män och hade
lägre livskvalitet EQ-5D index, 0,80 jämfört med 0,84. De yngsta kvinnorna
hade mest problem med nedstämdhet, följt av kvinnor i åldern 25-29 år.21
Resultaten för olika grupper visar hur hälsorelaterad livskvalitet är
relaterade till sociala skillnader, personer med kortare utbildning rapporterar
sämre hälsa än personer med längre utbildning, utlandsfödda sämre än
svenskfödda.21
Livsvillkor, levnadsvanor, riskfaktorer för sjukdom
Unga vuxnas levnadsförhållanden har försämrats. Om alla barn växte upp
under samma villkor som barn i de bäst ställda familjerna skulle ohälsan
minska med 20-40 %. En viktig förklaring till skillnaderna förfaller vara att
barn utvecklar kompetenser i varierande omfattning. En möjlighet är därför
att främja utvecklingen av barns intellektuella, sociala, emotionella, och
kulturella förmågor. Det finns några arenor för detta som är centrala och
som är möjliga att påverka: familjens ekonomi, samspelet mellan barn och
föräldrar, förskolan, skolan samt fritidsverksamheter. En viktig fråga är hur
hälsosektorn kan stödja skolan så att lärande och hälsa främjas.23
Det har skett en kraftig ökning av alkoholkonsumtion bland både kvinnor
och män, bland unga vuxna, särskilt bland unga kvinnor samt en mycket
kraftig ökning av andelen överviktiga.20
Andel barn som utsätts för tobaksrök i hemmet varierar i länet från som
lägst 4,2 % i en kommun/stadsdel, till som högst 38,5%.22
Den högsta andelen av kvinnor och män med BMI värde över 25 finns i
kommuner/stadsdelar med högre ohälsa. I områden med hög andel
överviktiga män är också andelen överviktiga kvinnor hög.22 Särskilt hos
8 (24)
barn, men även hos vuxna, syns stora socioekonomiska skillnader i
förekomst av övervikt. Utvecklingen är alarmerande och det är sannolikt att
ökningstakten kommer att accelerera de närmaste åren.23
Vaccinationstäckning av barn mot mässling, påssjuka och röda hund har
ökat de senaste åren. Men det finns stora variationer i olika områden i länet
från som lägst 73,7 % till högst 97,3 %.22
Balans mellan behov och utbud av vård/resurser
En ansats finns att fördela resurser för sjukvård mellan geografiska områden
efter behov. Fördelningen av resurser mellan olika vårdgrenar är dock inte
nära länkat till utveckling av sjukdomsbörda, utan sker i huvudsak baserat
på konsumtion och kostnader i respektive vårdgren. Fördelningen av
budgetandelar mellan olika vårdgrenar sker till övervägande del baserat på
föregående års konsumtion och kostnadsutveckling, inte genom politiska
ställningstaganden eller i relation till utveckling av sjukdomsbörda och/eller
behandlingsbarhet.
Flera vårdområden pekar på både resursbrist, men också skev fördelning av
utbud av vård och resurser, bl a inom barn- och ungdomspsykiatrin,
skolhälsovården, ögonsjukvård, specialiserad hudsjukvård, psykosocialt
stöd i cancersjukvård, rökslutstöd, tillgång till psykosocial expertis
(kuratorer) inom primärvård, astmabehandling i primärvård, rehabilitering
inom öppen och sluten vård, arbetsterapi. I äldrevården varierar kunskap
och kompetens geografiskt och mellan vårdformer. Medicinsk service är
ibland en fri nyttighet och måste ibland betalas av vårdenheter. För vissa
specialiteter (bl a hjärt-, kärl- och lungsjukvård, audiologi, neurologi)
noteras geografiska skillnader i utbud och behandlingsmöjligheter.
Utbudet av privata specialistmottagningar är till stor del koncentrerat till
centrala stadsdelar. Personer som bor nära en mottagning har också högre
konsumtion av privat specialistvård än de som har längre resavstånd.
Nedan presenteras en sammanställning av uppföljningar, rapporter,
utvärderingar etc. när det gäller balans mellan utbud av vård/resurser.
Sammanställningen är inte fullständig. Vissa områden får
oproportionerligt mycket uppmärksamhet och andra sannolikt allt för
lite. Informationen kommer från en mångfald av källor och har tagits
fram i olika sammanhang, med olika metoder och med olika syften,
och saknar en övergripande analys. Detta belyser den samordning och
systematik som saknats i arbetet med jämlik vård/vård på lika villkor.
9 (24)
Informationen har hämtats från flera källor, siffror i texten anger
hänvisning till källa, för mer information om dessa se appendix, sid 22.
Struktur, resursfördelning, balans mellan utbud av vård/resurser och
behov
Sjukvårdsresurserna i Stockholms läns landsting förefaller liksom tidigare
att fördelas geografiskt ”rättvist”. Den faktiska ekonomiska
resursförbrukningen stämmer väl med resursfördelningen som sker enligt
behovsindex.22
En översyn har visat att BUP:s resurser är ojämnt fördelade över länet.
Norra Stockholm och sydvästra länsdelen har en lägre ersättning för lokal
BUP-verksamhet än övriga delar av länet. Resursen i kr/barn varierar mellan
som mest 912 kr och som lägst 673 kr/barn 0-17 år i befolkningen mellan de
olika kommunerna, och det finns indicier att den psykiska ohälsan som regel
är störst i kommunerna med de minsta resurserna. Ambitionen för de
kommande åren är att förstärka de områden som har de lägsta
ersättningsnivåerna.23
Inom skolhälsovården är resurserna ojämlikt fördelade. Detta drabbar
framförallt barn med kroniska sjukdomar och neuropsykiatriska tillstånd.23
Utbudet av privat specialistvård är mycket skevt och i stor utsträckning
koncentrerat till centrala delar av Stockholm. Konsumtionen av privat
specialistvård är högre i de områden där mottagningar finns.29
I kommuner/stadsdelar med hög ohälsa är utbudet av privata specialistmottagningar litet. I de områdena är också antalet besök hos privata
specialister lågt.22
Resurserna för ögonsjukvård i SLL är ej alldeles jämlikt fördelade över
landstinget. De sydvästra delarna är jämförelsevis sämre försörjda. Det har
periodvis varit svårt att besätta läkartjänsterna på S:t Eriks filial på
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.23
Dermatologi och venereologi – här råder en snedfördelning i tillgång på
specialiserad hudsjukvård inom länet.24
I Stockholms Läns Landsting bedrivs logopedisk vård av aktörer på
samtliga nivåer, men vården är ojämnt fördelat över länet.23
Det föreligger i flera avseenden ojämn fördelning av resurser för
psykosocialt stöd på de olika sjukvårdsinrättningar som ansvarar för
cancersjukvård. En reduktion av paramedicinsk verksamhet inom
10 (24)
Karolinska Universitetssjukhuset har orsakat ytterligare svårigheter att
utveckla den psykosociala onkologin, som redan idag är en bristvara.
Reduktionen av paramedicinska resurser inom Karolinska
Universitetssjukhuset skapar också problem för utveckling av onkologisk
rehabilitering. 23
Möjlighet att som patient få stöd att sluta röka ser olika ut inom Stockholms
läns landsting, detta gäller såväl patient med hjärtsjukdom som för patient
med lungsjukdom. Enligt Socialstyrelsen finns resultat som visar att
rökavvänjning är den mest kostnadseffektiva metoden för att minska
återinsjuknandet.23
Primärvården har fått tillgång till kuratorer, vilka visat sig fylla ett stort
behov. I länet har dock endast ca 10 % av vårdcentralerna tillgång till
psykolog. Alla vårdcentraler i länet har tillgång till någon form av
psykiatrisk konsult, vilket regleras inom ramen för lokala samverkansavtal.
Hur man löst detta och hur det fungerar i praktiken är mycket varierande. En
inventering genomförd av Beställarkontor Vård inom SLL visar att det finns
stora skillnader mellan olika delar av landstinget i hur väl behovet av
psykosocial och psykiatrisk kompetens tillgodoses inom primärvården.
Framför allt inom Stockholms stad men också inom södra delen av länet
byggs det upp psykosociala team bestående av psykolog och kurator, i vissa
fall även psykiater. Inom norra länsdelen fanns vid undersökningstillfället
endast drygt 20 kuratorstjänster, att jämföra med drygt 40
kurators/psykologtjänster inom södra delen av länet.23
Det finns stora olikheter mellan olika delar av landstinget vad gäller
fördelning av psykosociala resurser i primärvården. Inga förändringar har
genomförts för att rättat till den ojämlika fördelningen av psykosociala
resurser inom primärvården mellan södra och norra länsdelen.
Primärvårdens hårda prioriteringar bland vårdbehoven hos patienter med
psykisk ohälsa gör att allt fler patienter tvingas söka sig till privat sektor
med resultat att vården inte bli jämlik utan betalningsförmåga avgör.24
Primärvårdens möjlighet att adekvat diagnostisera, utreda och behandla
astma är idag mycket varierande inom SLL.23
För rehabilitering är det en ojämn tillgång av aktörer inom både sluten och
öppen vård. Tillgången stämmer inte med befolkningens behov och det är
stor skillnad mellan norra och södra länsdelarna. Det är mest slumpen som
avgör om någon får rehabilitering/behandling. Ofta saknas gemensam
prioriteringsordning och struktur. Endast ett fåtal vårdcentraler har tillgång
till arbetsterapeuter och det finns inte förutsättningar för likvärdig vård för
invånarna i SLL. Förutsättningarna för att få arbetsterapi är slumpmässiga,
11 (24)
och beroende på var man bor. Det är klart bättre för boende i södra
länsdelarna än de norra.24
Det är stora skillnader mellan vårdcentralerna när det gäller tillgång till
arbetsterapeut. Endast ett fåtal har tillgång till arbetsterapeut och det finns
inte förutsättningar för en likvärdig vård för invånarna i SLL. Det finns
ingen struktur för vilka insatser som kan förväntas av arbetsterapeuter
anställda inom SLL och i kommunerna i området. Struktur för vad, var och
hur arbetsterapeutiska interventioner ska utföras. Barn är en speciell grupp
där arbetsterapeuter inom slutenvården har stora problem när det gäller
vårdkedjor och överföring mellan olika vårdnivåer. Samverkan med
Habilitering och Handikapp fungerar bra. För barn som inte behöver deras
insatser men väl uppföljning och fortsatt behandling är situationen prekär.23
En snedfördelning i användandet av Medicinsk Service kan uppstå vid
exempelvis upphandling av primärvård om diagnostik inte är en fri nyttighet
lika för alla patienter.24 Genom generellt stort utbud i öppen och sluten vård
är tillgången god på medicinsk service. Dock finns fortfarande områden
med bristförhållanden: Vissa delar av sluten vård kommer inte i åtnjutande
av delar av diagnostiken genom brist på kompetenser och utrustning och i
stället god tillgång i öppen vård. Genom bättre utnyttjande av befintliga
resurser och kompetenser kan dessa skillnader delvis utjämnas. Inom vissa
sjukvårdsområden är inte Medicinsk Service en fri nyttighet för delar av
primärvården (t ex laboratoriemedicin). Detta skapar skillnader i
användning av diagnostik. Medicinsk Service.23
Hälso- och sjukvårdens struktur och utbud av psykiatri har ibland haft svårt
att tillgodose äldres och unga vuxnas behov av specifik diagnostisk kunskap
och behandlingsutbud anpassat till dessa åldersgrupper.24 Bara 20 % av
personer med psykisk ohälsa får sina behov tillgodosedda.19
Ett gott näringstillstånd krävs för ett gott behandlingsresultat. Trots det är
området fortfarande eftersatt inom många vårdenheter. Under året har
nutritionsuppföljning genomförts vid några av sjukhusen i Stockholm.
Resultaten visar att vägning av samtliga patienter i slutenvården inte är
rutin. Variationerna är stora. 23
Äldrevård: Tillgång till kunskap och kompetens om palliativ vård varierar
över länet och mellan olika vårdformer.24 Det finns skillnader i konsumtion
av geriatrisk vård mellan de tre beställarområdena. Tillgången till
sjuksköterskor i särskilt boende minskades av flera kommuner, vilket kan
leda till fler akutbesök och högre vårdkonsumtion.23, 24 I takt med att
vårdtider på sjukhus kortas ner och att antalet äldre ökar, vårdas allt fler
12 (24)
patienter i hemmen. Det regelsystem som idag finns ger inte alltid lika vård
på lika villkor. Idag finns inget gemensamt högkostnadsskydd mellan
kommun och landsting. Således kan kostnaden för den enskilde variera
utifrån var man bor, inte bara beroende på insatsens art och vårdbehovet.23
I norra länet behandlas fler patienter inom den reumatologiska vården med
nyare läkemedel.24
Patienter i norra Roslagen får inte akut PCI vid hjärtinfarkt, till skillnad från
patienter i övriga länet.24
Yrselsjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män. Långa väntetider och
begränsade möjligheter att ta hand om yrsel- och balansfall tenderar därför
att drabba kvinnor i större omfattning än män.24
Öppenvårdsförbrukningen inom den neurologiska vården varierar 3-faldigt
mellan områden med lågt respektive högt utnyttjande, men spridningen är
betydligt mindre än för sluten neurologisk vård.24
Upplevd tillgång till vård, förtroende, bemötande
Befolkningens förtroende för, upplevda tillgång till vård och bemötande i
vården varierar. De som uppger att de har dålig hälsa är mer kritiska till
sjukvården än de som har god hälsa. Detta gäller både med avseende på
vissa husläkarmottagningar och vid jämförelser mellan
närsjukvårdsområden. Telefontillgängligheten varierar avsevärt, liksom
väntetider. Sjukpensionärer, utlandsfödda, yngre och ensamstående med
barn är minst nöjda med bemötandet i vården. Grupper med sämre hälsa
(sjukpensionärer, arbetslösa, långtidssjukskrivna och utlandsfödda) anser sig
i mindre utsträckning ha tillgång till den vård de behöver.
Det finns också en tydlig inkomstgradient i att ha upplevt behov av vård
men inte sökt vård.
Fler kvinnor än män klagar till Patientnämnden, kvinnor och patienter med
annat modersmål än svenska känner sig i högre grad kränkta i vården än
övriga.
Nedan presenteras en sammanställning av uppföljningar, rapporter,
utvärderingar etc när det gäller upplevd tillgång till vård, förtroende
och bemötande. Sammanställningen är inte fullständig. Vissa områden
får oproportionerligt mycket uppmärksamhet och andra sannolikt allt
för lite. Informationen kommer från en mångfald av källor och har
13 (24)
tagits fram i olika sammanhang, med olika metoder och med olika
syften, och saknar en övergripande analys. Detta belyser den
samordning och systematik som saknats i arbetet med jämlik vård/vård
på lika villkor.
Informationen nedan har hämtats från flera källor, siffror i texten anger
hänvisning till källa, för mer information om dessa se appendix, sid 22.
Förtroende för, upplevd tillgång till vård, bemötande i vården
Enligt Vårdbarometern är de som uppger att de har en dålig hälsa
genomgående mer kritiska till sjukvården än de som har god hälsa. Det
gäller såväl bedömning av vårdkvaliteten i den senaste vårdkontakten
(information, bemötande, fått den hjälp man förväntat sig) som förtroende
för vården och tillgång till den vård man behöver.22, 8
Åldersgruppen 50-59 år, utlandsfödda och de som har en dålig hälsa har
lägre förtroende för vården än andra befolkningsgrupper.22 Befolkningen i
kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har ett något lägre förtroende för
vården än områden med låg ohälsa.22 Geografiska skillnader föreligger i
förtroende för sjukvården, lägst i närsjukvårdsområde Järva (54 %) och
högst i Södertälje (66 %).19
Det finns stora skillnader i förtroendet för husläkarmottagningarna i de olika
kommunerna/stadsdelarna, förtroendet varierar från lägst 36 % till som
högst 69 %, vilket talar för att vissa husläkarmottagningar fungerar mycket
bättre än andra.22 Sjukpensionärer, utlandsfödda, yngre och ensamstående
med barn är minst nöjda med det bemötande de fått i vården.22
Nästan var fjärde person har någon gång under 2005 ansett sig i behov av
vård men avstått från att söka vård, kvinnor avstår i högre grad.
Ålderspensionärer och män avstår vård i mindre grad än andra grupper.
Motsatsen gäller för utsatta grupper (arbetslösa, långtidssjukskrivna och
sjukpensionärer) barnfamiljer samt utlandsfödda. Den vanligaste orsaken
var att man vill avvakta en tid, men var sjätte trodde inte att de kunde få
hjälp.3
Invånare med låg inkomst avstår oftare än andra från att söka vård av
ekonomiska skäl.19 I SLL:s Folkhälsoenkät 2002 uppgav ca 5 procent av de
svarande att de avstått från att söka vård eller ta ut läkemedel på grund av
dålig ekonomi. Bland ensamstående mödrar hade närmare 15 % avstått från
att söka vård eller ta ut läkemedel på grund av dålig ekonomi.34
Var tionde person ansåg sig inte ha tillgång till den vård de behövde. Två
grupper är överrepresenterade, dels utsatta grupper som sjukpensionärer,
arbetslösa, långtidssjukskrivna och utlandsfödda, vilka ofta har en sämre
14 (24)
hälsa än övriga befolkningen. Bland dem som har sämst hälsa är dubbelt så
många missnöjda med tillgången till vård som den övriga befolkningen, och
tre gånger fler än de som har bra hälsa. Den andra gruppen som är missnöjd
är medelålders högutbildade barnfamiljer.22
Här finns också geografiska skillnader. I närsjukvårdsområde Syd ansåg
lägst andel, 71 %, att de hade tillgång till den vård de behövde, jämfört med
82 % i närsjukvårdsområde Nordost.19 Befolkningen i kommuner/stadsdelar
med låg ohälsa upplever bättre tillgång till vård.22
Det är stor skillnad mellan kommuner och stadsdelar vad gäller nöjdhet med
telefontillgänglighet i primärvården minst nöjd är man i Waxholm (41 %),
mest nöjd i Ekerö (81 %). De som är födda utanför Norden är mindre nöjda
med telefontillgängligheten än övriga befolkningen.22
Det har länge funnits variationer i väntetider till ortopediska operationer
mellan sjukhusen i Stockholm och under 2004 verkar det ha varit längst
väntetid för patienter som tillhör Huddinges upptagningsområde när det
gäller ledplastikoperationer.23
Korrigerat för könsskillnader i konsumtion av hälso- och sjukvård klagar
17% fler kvinnor till Patientnämnden i relation till män. Män klagar mer på
samverkan, tillgänglighet och administration än kvinnor medan kvinnor
klagar mer än män på de övriga områdena; omvårdnad, ekonomi,
information, behandling, rådgivning/info/hänvisning, juridik och
bemötande. Kvinnor klagar 15 % mer på behandling och 67 % mer på
bemötande. 17
Att kvinnor skulle ha en högre anmälningsbenägenhet än män motsägs av
att kvinnors anmälningar till HSAN och till patientförsäkringen i något
högre grad leder till påföljder jämfört med mäns anmälningar. Det ligger
nära till handa att tolka detta som att de i större grad utsätts för misstag och
misslyckanden. Resultaten kan tyda på att hälso- och sjukvården i SLL är
sämre anpassad för kvinnor än för män, skriver man i rapporten ”Jämställda
klagomål”. 17
Kvinnor och patienter med annat modersmål än svenska kände sig kränkta i
högre grad än övriga. Ofta berodde det på att de inte kände sig trodda av
doktorn.18
Sociala och geografiska skillnader i vårdkonsumtion
Vårdkonsumtionsanalyser visar stora variationer, främst inom öppenvård
men i vissa fall även i slutenvård. Här finns i vissa fall stora skillnader
mellan geografiska områden, men också sociala skillnader med avseende på
15 (24)
utbildning, inkomst och födelseland. Högutbildade och höginkomsttagare
vänder sig i högre grad till specialister på privata kliniker och vid sjukhus,
låginkomsttagare mera till primärvård. Förväntade sociala skillnader i
vårdutnyttjande ses i beroendevård och psykiatri. Personer födda i ickeOECD-länder har ofta ett lägre än förväntat vårdutnyttjande.
I särskilda studier av vårdkonsumtion av psykiatrin konstateras att det är
tveksamt om vården ges på lika villkor. I områden med dålig hälsa är utbud
av privata specialister lågt. Konsumtion av öppen och sluten vård har ökat
1998-2004 bland gruppen 18-24 år. I gruppen 25-44 år har konsumtion av
öppen vård ökat något och sluten vård minskat.
Nedan presenteras en sammanställning av uppföljningar, rapporter,
utvärderingar etc när det gäller sociala och geografiska skillnader i
vårdkonsumtion. Sammanställningen är inte fullständig. Vissa områden
får oproportionerligt mycket uppmärksamhet och andra sannolikt allt
för lite. Informationen kommer från en mångfald av källor och har
tagits fram i olika sammanhang, med olika metoder och med olika
syften, och saknar en övergripande analys. Detta belyser den
samordning och systematik som saknats i arbetet med jämlik vård/vård
på lika villkor.
Informationen nedan har hämtats från flera källor, siffror i texten anger
hänvisning till källa, för mer information om dessa se appendix, sid 22.
Konsumtion av vård
I kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har en större andel av befolkningen
(45 %) ett högt slutenvårdsutnyttjande jämfört med områden med låg
ohälsa. I kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har en större andel av
befolkningen (38 %) ett högt öppenvårdsutnyttjande jämfört med områden
med hög ohälsa. Det finns inga stora geografiska skillnader mellan mäns
och kvinnors vårdkonsumtion. I områden med hög vårdkonsumtion bland
män är också vårdkonsumtionen hög bland kvinnor.22
Högutbildade och höginkomsttagare vänder sig i högre grad till
specialistvård vid sjukhus och privatpraktiker.28 I områden med fler privata
specialistmottagningar gör den lokala befolkningen också flest besök till
dessa.29
Lågutbildade och låginkomsttagare vänder sig i högre grad till primärvård.
Ensamstående mödrar har genomgående ett högre vårdutnyttjande än
gifta/samboende mödrar. Däremot har ensamstående mödrar ibland kortare
vårdtider. Lågutbildade kvinnor, kvinnor med låg inkomst, samt kvinnor
födda i länder utanför OECD-området har kortare vårdtider inom
16 (24)
förlossningsvård än övriga kvinnor. Fler kvinnor än män har vårdats inom
akutsomatisk slutenvård, men män har fler vårddygn och en högre
vårdkostnad per person.28
De största sociala skillnaderna i vårdutnyttjande finns inom beroendevård
samt i psykiatrisk vård, med förväntade gradienter. Skillnader i
vårdutnyttjandet är störst när det gäller inkomstförhållanden. Inkomst är
därmed den faktor som har störst betydelse för sociala skillnader i
vårdutnyttjandet. Personer födda i icke OECD-länder har ofta ett
anmärkningsvärt lågt vårdutnyttjande i förhållande till sitt allmänna
hälsotillstånd. Det gäller också personer ur den lägsta inkomstgruppen.
Lågutbildade och låginkomsttagare har fått mindre rehabilitering än vad
som kan förväntas utifrån deras allmänna hälsotillstånd.28
Under 2005 varierade äldres besök i öppenvården från som lägst 11 besök
per person i Nykvarn till som flest 27 besök i Värmdö. Förortskommuner
med yngre befolkning och längre avstånd till vårdgivarna har färre antal
besök i öppenvård per invånare.19
Det finns skillnad i slutenvårdstillfällen bland äldre, lägst hade Sigtuna med
347 vårdtillfällen per 1000 invånare, motsvarande siffra för Rinkeby med
högst antal var 539 vårdtillfällen. Det finns stora skillnader i
vårdkonsumtion mellan kommuner/stadsdelar som inte beror endast på
skillnader i ålder.19
Andelen patienter med fast läkarkontakt vid privata Husläkarmottagningar
varierar mellan 70 % och 95 % i landstingets olika kommuner och
stadsdelar.18
Under 2004 gjorde kvinnor ca 57 % fler besök i primärvården än männen
Dessutom registrerades för samma tid sammanlagt 1 745 353 besök hos
privat allmänläkare och andra privata specialistläkare och sjukgymnaster
med ersättning enligt nationella taxan eller enligt vårdavtal med landstinget.
Av dessa besök gjordes 553 866 besök av män och 1 191 487 besök av
kvinnor.23
Besök på akutmottagningar - sedan 2001 har det totala antalet besök på
akutmottagningarna minskat med ca 45 000 eller 9 %. Det är personer 18-64
år som under de senaste tio åren står för en stor ökning och under 2004 totalt
ca 238 000 av besöken. Av dem som åker in direkt till akuten (utan att haft
någon vårdkontakt) är främst män och äldre överrepresenterade. Kvinnor
och barnfamiljer har i högre utsträckning än andra sökt och fått vårdråd per
telefon, innan de åkt till akutmottagningen.23
17 (24)
Om en konsumtionsanalys görs ur genusperspektiv av hjärtsjukvården
finner man att männen konsumerat 52,8 % och kvinnor 47,2 % av sluten
vård, d v s en liten skillnad. För den öppna vården är skillnaderna större
62,5 % för män och 37,5 % för kvinnor. Den största skillnaden återfinns
inom diagnosgruppen kranskärl där män i klart högre utsträckning
konsumerar mer öppenvård än kvinnor, men detta gäller även för
diagnosgruppen rytmrubbningar och för diagnosgruppen
hjärtsvikt/hjärtinsufficiens. Fördelningen män/kvinnor som omhändertas i
den öppna vården skiljer sig mellan den offentliga och den privata. I den
offentliga dominerar männen (57 %), i den privata finns en knapp dominans
för kvinnor (54 %).23
Andelen 18-24 år som har kontakt med psykiatrin (sluten- och öppenvård)
har ökat från 32/1 000 invånare år1998 till 53/1 000 invånare år 2004. Detta
ska jämföras med åldersgruppen 25-44 år där ökningen endast gått från 50/1
000 invånare till 56/1 000 inv.
När det gäller slutenvårdskonsumtionen finner man att antalet vårddagar
under mätperioden i åldersgruppen 18-24 år ökar från 177/1 000 invånare
till 223/1 000 invånare, medan den för åldersgruppen 25-44 minskar från
273/1 000 invånare till 220/1 000 inv. Ökningen av antalet personer 18-24
år som söker öppenvård är också större än för övriga åldersgrupper.23
Inom den öppna psykiatriska vården är det tveksamt om vården ges på lika
villkor, om man med det avser att dålig hälsa medför ett högt
vårdutnyttjande. Det går inte att se ett klart samband mellan dålig hälsa i ett
område och en hög öppenvårdskonsumtion. I områden med dålig hälsa är
också utbudet av privata specialister lågt. Gruppen med lägst inkomst har
ofta ett lägre vårdutnyttjande än förväntat. Högutbildade och
höginkomsttagare söker i högre grad specialistvård, lågutbildade och
låginkomsttagare i högre grad primärvård, tydligare bland kvinnor än män.
Beroendevården är den vårdform som uppvisar de största sociala
skillnaderna i vårdutnyttjande. Det finns ett samband mellan ekonomiska
problem och psykiatrisk sjuklighet vilket avspeglar sig i att personer med
lägre inkomst har ett högre vårdutnyttjande. Skillnaderna ses både inom
öppen- och slutenvården men är minst i den yngsta gruppen. Inom
beroendevården är mönstret detsamma. Graden av socialt stöd hör ofta ihop
med psykiatrisk sjuklighet. Ett sämre stöd är en riskfaktor, medan ett gott
stöd är en skyddsfaktor. Detta avspeglar sig i att ensamstående har ett högre
vårdutnyttjande än sammanboende.23
När det gäller jämförelser mellan personer som är födda i Sverige och
övriga länder så har de födda i Sverige det högsta antalet genomsnittliga
18 (24)
besök per 1 000 invånare, med undantag för män över 25 år där personer
inom ”icke-OECDgruppen” har det högsta utnyttjandet. 23
Lågutbildade har ett högre vårdutnyttjande än högutbildade. Inom
psykiatrisk slutenvård har lågutbildade män i åldern 25-44 år i genomsnitt
sex gånger fler vårdtillfällen per 1000 invånare än högutbildade män i
samma ålder. Kvinnor har genomgående ett högre vårdutnyttjande än män
inom samtliga utbildningsgrupper. Detta kan ha flera orsaker. Personer som
har en ökad sårbarhet för psykiatrisk sjuklighet eller har ett missbruk har
svårare att skaffa sig en utbildning. Dessutom har personer med högre
utbildning lättare att identifiera psykiatriska symtom och söka sig till rätt
instans för hjälp. När de söker hjälp har de dessutom lättare att verbalisera
sina problem och får då säkerligen adekvat hjälp i större utsträckning.23
Sammanfattande bedömning av inventering av studier
Sammanfattningsvis finns en rad studier med fynd som indikerar bland
annat geografiska och sociala skillnader i hälsoläge, utbud av vård, upplevd
tillgång till vård och bemötande, samt mönster i vårdkonsumtion som kan
kräva vidare analys och fortsatt bevakning.
Vidare kan konstateras att inga studier har hittats som beaktar SLL:s
uppföljningsmodells punkt om effekter på hälsoläget (och dess fördelning i
befolkningen). Här finns stort utrymme för utvecklingsarbete.
19 (24)
4. Fortsatt arbete med handlingsprogram
Sammanställningen i denna rapport av studier, rapporter, uppföljningar etc.
där perspektivet Vård på lika villkor/jämlik vård kan identifieras, och
resultat av dessa visar att det görs en hel del på området. Denna kunskap bör
tas tillvara och värderas, med avseende på möjlig åtgärdbarhet. Men, som
revisorerna påpekar, saknas systematik och en sammanhållen analys.
Projektgruppen föreslår därför att handlingsprogrammet utformas som en
långsiktig strategi och bevakningsfunktion för att kontinuerligt kunna
identifiera och följa upp var SLL har brister i Vård på lika villkor/jämlik
vård, för att sedan kunna föreslå lösningar, omprioriteringar av resurser etc.
Projektgruppen föreslår att handlingsprogrammet ska bestå av två delar:
A/ Ett systematiskt och långsiktigt bevaknings- och analysarbete av vård på
lika villkor i SLL som följs upp utifrån landstingets övergripande
uppföljningsmodell
B/ Jämlikhet- och jämställdhet i verksamhet och beslut
Dessutom kommer ett antal arbeten för utvärdering av behovsindex att
föreslås.
A/ Bevaknings- och analysarbete av vård på lika villkor
Handlingsprogrammet ska vara ett långsiktigt och systematiskt arbete som
syftar till att belysa vård på lika villkor inom SLL, med avseende på hälsooch sjukvårdens struktur, process och resultat. Syftet är att utifrån ökad
kunskap ge beslutsunderlag för ett kontinuerligt förbättringsarbete.
Utifrån identifierade brister eller avvikelser sker diskussioner med berörda
parter bland såväl beställare som producenter av vård om möjliga åtgärder,
varefter åtgärdsplaner tas fram. Resultaten av detta omsätts sedan i avtal och
följs upp. Arbetet förväntas även ge bidrag till behovsanalyser. Ett annat
mål är att engagera beställare och producenter i förbättringsarbete i detta
perspektiv och bidra till en utveckling mot en mer jämlik och jämställd vård.
Projektet kommer att föreslå hur ett sådant systematiskt arbete ska bedrivas.
Resultatet av arbete följs upp utifrån de åtta perspektiven i den övergripande
uppföljningsmodellen för hälso- och sjukvården i Stockholms läns
landsting.
20 (24)
B/ Jämlikhet- och jämställdhet i verksamhet och beslut
Landstingets behöver en strategi för jämlikhet och jämställdhet i hälso- och
sjukvården för att integrera jämlikhets-, och jämställdhetsaspekter i all
verksamhet samt i beslut på alla nivåer.
Strategin bör syfta till att innehållet i verksamheten ska bygga på jämlikhet
och jämställdhet samt komma alla i befolkningen till godo på ett rättvist sätt.
Det innebär att alla ska bemötas och behandlas efter de olika behov och
livsvillkor som råder. I beslut på alla nivåer i landstinget ska jämlik- och
jämställdhetskonsekvenser analyseras och beaktas.
Projektet kommer att föreslå hur en sådan analys kan genomföras, och för
vilken typ av beslut detta ska gälla.
Utvärdering av resursfördelningsindex
I arbetet med framtagande av handlingsprogram bör även det nya
resursfördelningssystemet utvärderas avseende dess effekter på vårdens
tillgänglighet och utbud, samt utifrån ett jämlikhets och
jämställdhetsperspektiv.
5. Politikens roll som referensgrupp
Då beredningarna i dess nuvarande form upphör den 7 november i år upphör
MPB 4 att vara referensgrupp. En politisk referensgrupp för projektet bör
utses så snart som möjligt.
6. Projektplan
Eftersom projektplanens utformning beror på politiskt beslut om inriktning
på projektet presenteras en projektplan först efter detta beslut.
21 (24)
Appendix
Nedanstående dokument har utgjort underlag för rapportens kartläggning av
aktuellt kunskapsläge vad gäller Vård på lika villkor/jämlik vård.
Sammanställningen nedan gör inte anspråk på att vara fullständig. Aspekten
vård på lika villkor/jämlik vård ska genomsyra all hälso- och sjukvård och
det har inte varit möjligt att göra en fullständig genomgång av allt som
genomförts, studerats och följts upp i SLL.
Policy och regelverk
1
Landstingsstyrelsebeslut om könsuppdelad statistik
2
Jämställdhetspolicy
Uppföljning ur befolkningsperspektiv
3
Övergripande uppföljningsmodell för hälso- och sjukvården
i SLL – 2006.
4
Patientenkäter /BV
5
Hälso/sjuklighetsbeskrivningar/Forum
6
Folkhälsoenkät /Forum
7
Behovsbeskrivningar utifrån kön, ålder, geografi /BV
8
Vårdbarometern – mäter tillgänglighet, tillgång till,
nöjdhet etc utifrån kön, ålder, geografi, mm /BV
9
Resursfördelningsindex/behovsindex /Forum
10
Hälsodataregister utifrån kön, ålder, geografi mm /SoS
11
Kvalitetsregister. Totalt finns drygt 50 nationella kvalitetsregister och ett okänt antal regionala register inom SLL./
SoS och landstingen
22 (24)
Uppföljning av vårdavtal
12
Samtliga akutsjukhus rapporterar könsuppdelad statistik
enligt avtalsuppföljning./BV
13
Paragraf 13 i normalavtalsmall (beakta
jämställdhetsriktlinjer och könsuppdela alla statistik) /BV
14
Kvalitetsområden i avtal /BV
15
Krav i gemensamma uppdragsbeskrivningar - De
vårdområden som har en gemensam uppdragsbeskrivning
innehåller någon text när det gäller krav på jämlik hälso- och
sjukvård./BV
16
Uppföljning utifrån ställda krav på jämlik vård i avtal.
Rapporter
17
”Jämställda klagomål” Rapport 2006
18
Rapport om patientenkäterna - privata HLM från 2005
19
”Behov av hälso- och sjukvård i Stockholms län utifrån ett
befolkningsperspektiv” 2005 – Rapport Beställare Vård 2006
20
Folkhälsorapport 2003/Forum
21
Hälsorelaterad livskvalitet i SLL– befolkningsundersökning
med EQ-5D (data från Folkhälsoenkäten 2002) /ForuM
22
Årsredovisning HSU 2005 – med bilagan Vård på lika
villkor, samt effektmål enl beställarplan 2005 /BV
23
Stockholms medicinska råds (SMR) årsrapport för 2004
med jämlik och jämställd vård som en rubrik. /Forum
23 (24)
24
SMRs årsrapp för 2005 tar i viss mån upp perspektivet
jämlik vård. /Forum
25
Fokusrapport 2005: Fördjupning av könsperspektivet för
personer med komplexa vårdbehov p g a psykisk störning och
missbruk. I denna rapport tas bl a upp genderperspektivet i
medicinsk beroendevetenskap och diagnostik. /Forum
26
Litteraturgenomgång av internat vetenskapliga studier av
sociala skillnader i vårdutnyttjande –SLL-rapport 2002.
/Forum
27
Studie av förändringar av vårdkonsumtionsmönster i olika
inkomstgrupper i Sverige 1988/89 till 1996/97, baserat på
ULF-data. /Forum
28
”Sociala skillnader i vårdutnyttjande” Rapport 2004
gällande befolkningen 18-64 år i SLL med data från 2001, om
öppen och sluten vård. /Forum
29
Analyser av betydelsen av reseavstånd till privat
specialistmottagning och socioekonomiska faktorer för
konsumtion av privat specialistvård i SLL. Rapport 2005.
/Forum
30
Variationer i genomsnittskostnad för sjukvård bland
patienter vårdade för psykossjukdom i SLL 1997-2002.
Rapport kommer under 2006. /Forum
31
Analyser av observerad/förväntad vårdkonsumtion i olika
stadsdelar/kommuner totalt och uppdelat på olika vårdgrenar.
/Forum
32
Analyser av vårdkonsumtion 2001 med hälsoekonomisk
metod (koncentrationsindex). /Forum
24 (24)
33
Vård på lika villkor – möter vården behoven?
Revisionsrapport 2004