Temaarbete

Inledning
Vi har valt temat måltidens betydelse för vi tycker att det är en viktig faktor att ta hänsyn till
vid omvårdnaden av äldre människor. Kroppens funktioner försvagas på olika sätt när
människan åldras men en av de saker som äldre fortfarande kan ha glädje och njuta av i sin
vardag är maten och måltiden.
Måltiden har en social betydelse och är traditionellt något som vi samlas kring vid högtider
som jul, påsk, midsommar och födelsedagar. Även när vi vill visa vår uppskattning för andra
så bjuder vi på en middag eller fika.
Vi vill visa att måltiden är betydelsefull för den åldrande människan eftersom situationen runt
intagandet av föda påverkar oss både socialt, fysiskt och psykiskt. Under hela livet har
måltiden haft en stor betydelse för de flesta människor och ska fortfarande få ha det i ett gott
åldrande.
Syfte: Att ta reda på vad måltiden har för betydelse för ett gott åldrande. Hur och på vilket
sätt spelar måltiden en stor roll för äldres välbefinnande? Är det extra viktigt att äldre äter
näringsriktig kost?
Nutrition
Dehlin et al (2000) menar att anledningen till att människor äter är för att förse kroppen med
den livsnödvändiga energi som behövs till ämnesomsättningen, kroppsvärme, rörelse och för
att andningssystemet, hjärtat och sömnen ska fungera. Kroppen kan liknas vid en ugn som
behöver både syre och bränsle för att fungera. Beroende på en människas vikt, kön,
kroppsbyggnad och ålder ligger dagsbehovet av energi för en vuxen människa mellan 1200
och 4000 kcal per dag för att upprätthålla ämnesomsättningen. Energibehovet hos äldre
människor minskar med stigande ålder. Det beror på flera aspekter, främst att äldre är mer
stillasittande men också att antalet celler i kroppen minskar och på så sätt en reducerad mängd
metaboliserande vävnad som förbrukar energin. Efter 70 års ålder minskar kroppsvikten hos
både kvinnor och män. Äldre människor har ett dagligt energibehov på mellan 1800 till 2000
kcal. Kosten ska bestå av proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineralämnen.
Kaloribehovet minskar med 20-30 procent från det att vi är unga till att vi blir äldre, däremot
anses behovet av proteiner, mineraler och vitaminer vara ungefär lika stort hos alla vuxna.
Därför behöver äldre vara försiktiga med att stoppa i sig ”tomma kalorier” för att minimera
risken för näringsbrist och/eller övervikt. Med tomma kalorier menas energirika livsmedel
1
innehållande främst socker och matfett som har ingen eller låg näringstäthet. Tillför de för lite
proteiner uppstår en negativ kvävebalans vilket gör att kroppen bryter ned sina egna proteiner
(äggviteämnen) som utgör viktiga byggstenar för cellerna. (Dehlin et al, 2000)
De svenska näringsrekommendationerna från Livsmedelsverket är i de flesta avseenden lika
för yngre och äldre människor. Det finns däremot vissa näringsämnen som har större
betydelse för den äldre människan:
Protein – minimiintaget för äldre ligger på 0,8 gram protein per kg kroppsvikt och dag
Vitamin D – finns i synnerhet i fet fisk men också i liten mängd i kött. Förekommer
som tillsats i livsmedel som lätt- och mellanmjölk samt margarin. Kroppen får D
vitamin genom att vistas ute i dagsljus, därför är det viktigt för äldre som mestadels är
inomhus att få i sig vitaminen genom kosten. Vitamin D minskar benskörhet och
frakturer, särskilt i kombination med 1 gram kalcium per dag.
Askorbinsyra – som även kallas vitamin C finns i frukt (störst mängd i citrusfrukter),
bär, grönsaker och potatis. Rekommenderat dagligt intag (RDA- värdet) är 45 mg men
då har det inte räknats bort den förlust som tillredning och förvaring medför som kan
vara upp till 50 procent.
Järn – finns i gröna bladgrönsaker, torkad frukt, kött, blod- och inälvsmat och i bröd
(för i Sverige tillsätts järn i spannmålsprodukter). RDA ligger på 10 mg för vuxna
kvinnor och män. Äldre kan ha ett försämrat upptag av järn på grund av
åldersförändringar i mag-tarmkanalen.
Kalium – finns i de flesta grönsaker och frukter. RDA- värdet är ca 60 mmol per dygn.
I kroppen befinner sig kalium främst i cellerna. Brist av ämnet beror huvudsakligen på
ett för litet kostintag eller på förändringar eller sjukdomar i mag-tarmkanalen eller i
njurarna.
Kostfibrer – det är summan av födans osmältbara kolhydrater och liknande
beståndsdelar. Finns främst i cerealier, bröd, frukt och grönsaker. Det finns inget
specifikt RDA- värde för intaget av fibrer men äldre i industriländer rekommenderas
en måttlig ökning av grönsaker och fullkornsprodukter i kosten. Deras intag bör ligga
runt 30 g fibrer per dag. Intaget av kostfibrer förebygger förstoppning, koloncancer
och diabetes. Observera att absorptionen av mineral i mag-tarmkanalen minskar vid ett
högt intag.
(Dehlin et al, 2000)
2
Enligt Dehlin et al (2000) äter äldre människor alldeles för lite frukt och grönsaker och
slutsatsen blir därmed att äldre bör äta mer frukt och grönt för att få i sig rätt mängd
näringsämnen som vitaminer och mineraler. Vissa av dessa näringsämnen har stor betydelse
när det gäller att minska risken för kroniska sjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar.
Måltiden och kostens betydelse för den äldre
Maten är en grundförutsättning för att vi ska må bra och måltiden är ett tillfälle för
gemenskap. Goda dofter, ett vackert dukat bord och samvaro med människor vi trivs med ger
en känsla av välbefinnande i största allmänhet. Mat och måltider ger naturliga tillfällen till
aktiviteter och umgänge på olika sätt. I det vardagliga livet ingår det att planera, köpa in,
tillaga och äta mat samt att umgås socialt med andra människor men med stigande ålder
försämras kroppsfunktionerna och umgänget med släkt och vänner minskar. Maten och
måltiderna kan då bli åsidosatta vilket kan leda till sämre välbefinnande för den äldre.
Äldreomsorgen och anhöriga spelar här en viktig roll för att göra den äldres matsituation
bättre. Man kan skapa bättre förutsättningar för den äldres välbefinnande genom följande
förändringar:
Måltiderna kan planeras tillsammans med den äldre, planera matsedel eller presentera
matsedeln både skriftligt och muntligt.
Stimulera den äldre att medverka vid dukningen och matlagningen.
Att göra skillnad på måltiderna vid vardag och helg eller andra högtider.
Låta den äldre välja om denne vill äta själv eller tillsammans med andra.
Undersök hur de äldre upplever måltiderna, är det positiva eller negativa händelser.
Se om det finns något som försvårar ätandet t.ex. ätstörningar, munhåleproblem eller
sväljproblem etc.
(vårdalinstitutet, 2006)
Enligt Socialstyrelsens rapport ”God vård i livets slut” (2004) är det känt att många äldre som
idag vårdas på sjukhem har dålig matlust. De anser det rimligt att utgå från följande
omvårdnadshandlingar för att främja äldre personers matlust:
Respekt för den äldres önskningar.
Lagom stora portioner som serveras på ett attraktivt sätt.
God munvård.
Övrig god symtomkontroll.
3
Vidare beskriver de hur vårdkulturen också har en avgörande betydelse för hur den äldre
personen kommer att äta och uppleva måltiden. Även ett glas vatten kan serveras på ett sådant
sätt att det främjar den äldres välbefinnande. Ibland kan måltiden upplevas som en
provokation och personalen gör ibland en positivare bedömning av den äldres möjligheter att
klara av ätandet på egen hand än vad den äldre själv gör. Matsituationen kan upplevas som
kränkande när den äldre inte längre kan uppfylla normer som att äta upp maten, att inte spilla
eller att klaga på maten. Rutinerna på ett boende kan vara svåra att ändra på eftersom de
påverkas av yttre faktorer som t.ex. var maten tillreds, hur den beställs och när den kommer.
Dessa faktorer som personalen inte har inflytande över påverkar ofta matsituationen på de
enskilda boendena. Ett flexiblare normsystem inom vårdkulturen krävs för att kunna
individualisera måltiderna. (socialstyrelsen, 2004)
Önskemål och inflytande i måltiden
Många äldre socialiserades in i en helt annan matkultur än vad yngre människor gör idag.
Fett stod för god näring och grönsaker introducerades ofta sent i deras liv och blev kanske
aldrig en naturlig del av måltiden som idag. Under första och andra världskriget togs maten
omsorgsfullt tillvara. Man hushållade med resurserna, drygade ut maten och många äldre är
präglade av den sparsamhet som man fick leva med då. (Thorslund et al, 2006)
Maten och måltiderna är bundna till viktiga funktioner som människors sociala liv och
kulturella tillhörighet. De kan betraktas som en del av vardagslivets ritualer och vi
kommunicerar samt överför social information här. När en äldre får maten och måltiden
ordnad inom äldreomsorgen så begränsas valmöjligheterna och det egna inflytandet över
kosthållet. Måltiden är inte bara mat utan den måste ses i sitt sammanhang. (Thorslund et al,
2006)
Ansvar
Ansvarsfrågan för den äldres mathållning ger ett ganska vagt svar. Det beror på att frågan är
så komplex. Kommunen har det yttersta ansvaret för att personalen får den utbildning som
behövs när det gäller matlagning, kosthygien och näring. Vidare ansvarar kommunen ytterst
för utvärdering av rutinerna för att klara den äldres mathållning vilken lösning det än gäller.
Personalen som dagligen träffar den äldre har också ett ansvar. I deras ansvar ligger att
uppmuntra den äldre till att äta genom att t.ex. göra måltiden glad och trevlig samt något att se
fram emot. Personalen ansvarar också för att rapportera om den äldre inte äter tillräckligt eller
4
visar tecken på undernäring. Det finns ett gemensamt ansvar för att på bästa sätt tillmötesgå
den äldres behov och önskemål. (Thorslund et al, 2006)
Rätten att bo kvar i sitt eget hem ställer stora krav på samarbete mellan kommunens
omvårdnadspersonal och primärvården. Omvårdnadspersonalen behöver i tid efterfråga
medicinsk kompetens för att hjälpa den äldre till rätt näringsintag. Statusen på måltiderna
behöver förändras från att vara en vanlig serviceinsats till att bli som andra
omvårdnadsinsatser i hemtjänsten och som hälso-och sjukvårdsinsatser. Personalen behöver
vara kreativ med en omsorgskompetens att inse att måltider är mera än enkelt näringsintag.
(Thorslund et al 2006)
Socialgerontologiska teorier
Kriterier för det goda åldrandet sägs vara subjektivt välbefinnande och livstillfredsställelse. I
vilken utsträckning som individen upplever att de psykologiska och sociala behoven blir
uppfyllda. Begreppet coping kan förknippas med livstillfredsställelse och livskvalitet. Coping
är hur man hanterar den situation man befinner sig i. Åldrandet innefattar olika förändringar
som rör människors hälsa men också de psykologiska och sociala förhållandena. Hur man
handskas med dessa förändringar och hur förändringarna ser ut påverkar hur vi mår. Genom
coping kan en äldre människa leva med de förändringar eller hotet om förändringar som
åldrandet innebär. (Dehlin et al, 2000)
Disengagemangsteorin innebär att det finns en genetisk drift inom alla människor som gör att
de vill dra sig undan från samhället när de blir äldre. Det är ett tillstånd som präglas av
tillfredsställelse och inre harmoni eftersom det sker naturligt som ett sätt att närma sig och
förbereda sig inför döden. Även samhället lösgör sig från de äldre, det är en avståndstagande
process som sker ömsesidigt. (Tornstam, 2010)
Aktuell forskning
Resultaten från en nationell kostundersökning ”Riksmaten” visar på att äldres födointag mer
än väl uppfyller rekommendationerna för vitaminer och mineraler, förutom vitamin D.
Energiintaget särskilt från mättat fett ligger dock över den rekommenderade nivån för många
äldre. Matvanorna hos de äldre är överlag positiva, de äter mer traditionella livsmedel som till
exempel potatis, rotfrukter, fisk, inälvs- och blodmat, gröt och kaffebröd. Enligt
undersökningen äter äldre mer frukt och grönsaker än yngre och de äldre verkar följa
kostrekommendationerna i bättre utsträckning än vad yngre gör. (Becker, 2001)
5
Diskussion
Alla människor behöver näring och har ett behov av social gemenskap. Måltiden uppfyller
bägge behoven. Därför är den så viktig och har en stor betydelse i människors liv. Kanske
ännu större betydelse hos äldre människor eftersom de oftast inte arbetar längre så de har mist
en naturlig social arena. Den förändrade måltidssituationen kan innebära en förändring som
den äldre kan klara av att hantera genom coping. Måltiden har betydelse för det goda
åldrandet och genom att få en bra måltidssituation kan den äldre förbättra sin livskvalitet.
Många äldre blir stillasittande och ensamma i sina bostäder eller på äldreboenden. Måltiden är
ett sätt att få njuta och något att se framemot när det inte händer så mycket annat i deras
vardag och innebär förhoppningsvis en social gemenskap för de som önskar det. Däremot så
kanske inte alla har ett lika starkt behov av social gemenskap vilket disengagemangsteorin
handlar om. Att tvingas sitta gemensamt i en stor matsal på ett äldreboende kanske inte är det
mest önskvärda för äldre som i dessa fall hellre vill sitta för sig själva. Det gäller att se till
varje enskild individs önskemål och behov.
Det är intressant att äldres kostvanor skiljer sig åt enligt Dehlin et al (2000) och Becker
(2001). Dehlin menar att äldre behöver äta mer frukt och grönt för att få i sig rätt mängd
vitaminer och mineraler medan Becker påvisar genom sin studie att äldres kostvanor följer
rekommendationerna för vad de behöver få i sig. Det är svårt att avgöra vem som har rätt men
vi kan i alla fall konstatera att äldres energibehov är lägre, men däremot så är behovet av
vitaminer och mineraler lika som hos en vuxen. Därför behöver äldre människor vara extra
noga med vad de stoppar i sin mun för att få i sig rätt mängd näringsämnen och inte för
mycket kalorier som i sin tur kan leda till övervikt.
Att göra måltiden mer attraktiv för den äldre människan är en viktig faktor eftersom äldre har
en minskad aptit i stigande ålder. Att tänka på vilket sätt man presenterar t.ex. dagens lunch,
hur upplägget ser ut och hur situationen kring måltiden ordnas är väsentligt och även att i sin
professionella yrkesroll tänka sig in i den äldres situation, hur skulle jag själv vilja ha det när
jag blir gammal?
6
Referenser
Litteratur
Dehlin, O. et al. (2000) Gerontologi. Natur och Kultur.
Thorslund, M., Wånell, S-E. (2006) Åldrandet och äldreomsorgen. Studentlitteratur.
Tornstam, L. (2010) Åldrandets socialpsykologi. Norstedts.
Tidskriftsartiklar
Socialstyrelsen (2004) God vård i livets slut.
www.socialstyrelsen.se/publikationer2004/2004-123-9
Vårdalinstitutet (2006) Lust till mat på äldre da´r.
www.vardalinstitutet.net/documentarchive/1168/1575/2182/4793.pdf?object
Becker, W. (2001) Näringsbehov och rekommendationer för äldre. Socialmedicinsk tidskrift,
nr 4, 2001 s. 288- 293.
7