Magisteruppsats - Stockholms universitet

STOCKHOLMS UNIVERSITET
Företagsekonomiska institutionen
Magisteruppsats
Vårterminen 1998
Riskbedömning vid direktinvestering i
Ukraina
Författare: Fredrik Jörgensen
Ilona Komarnicka
Handledare: Lars Ehrengren
___
Sammanfattning
Denna uppsats behandlar lands och projekt risker som är förenade med
direktinvesteringar i Ukraina. Uppsatsen riktar sig främst till
industriföretag som planerar att etablera sig i Ukraina.
I en teoristudie ges en kortfattad introduktion till ämnesområdet
internationalisering, samt olika etableringssätt för företag på utländska
marknaden. I uppsatsen behandlas även direkta investeringars roll och
betydelse, motiv till direkta investeringar, risk teori samt BERA modellen
som utgör grunden för vår analys.
Detta följs sedan av tre fallbeskrivningar av industriföretags erfarenhet
av direkta investeringar i Ukraina samt dess riskbedömning vid
beslutprocessen. Fallbeskrivningarna bygger på standardiserade intervjuer
med nyckelpersoner på AGA, ABB samt South Foods Inc.
Vi utgår senare ifrån BERA modellen när vi i en alternativ analys
identifierar, inventerar och utvärderar risker på den ukrainska marknaden
som är enligt oss viktiga att hänsyn till. Dessa risker anses av oss vara
aktuella även på de flesta marknaderna i Östeuropa som befinner sig i
övergångsstadiet. Varje riskfaktor inom den internationella, nationella
och projektmiljön beskrivs i detalj. Vidare presenterar vi en modell enligt
vilken olika sociala, politiska, ekonomiska och teknologiska riskfaktorer
i Ukraina inventeras och utvärderas.
Nästa steg i uppsatsen är att modellen skickas till våra respondenter på
respektive företag. För att kunna få deras bedömning om modellen ombeds de
att svara på följande två frågor:
1. Tror du att vår tillämpning på BERA modellen skulle vara Er behjälplig i
er beslutprocess angående direktinvestering i Ukraina ?
2. Hade Ni gjort ett annat investeringsbeslut beträffande era direkta
investeringar i Ukraina om Ni hade systematiserat riskerna enligt BERA
modellen som ni just läst ?
Samtliga av våra respondenter tycker att BERA modellen utgör ett värdefullt
verktyg för de företag som planerar att investera i Ukraina. Men detta
verktyg är inte helt avgörande eftersom investerare måste ta hänsyn till
den snabbt föränderliga verkligheten i landet. De tillfrågade företagen
uppfattar dock sina investeringar i Ukraina som lyckade, därför skulle
deras investeringsbeslut inte påverkas av utvärderingar enligt BERA
modellen.
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.1.1 Ukraina och investeringar 1
1.1.2 Problemformulering
1
1.1.3 Syfte 1
1.1.4 Avgränsningar 2
1.1.5 Disposition
2
1.1.6 Uppsatsförfattarnas bakgrund
2
2. Metod
2
2.1 Hermeneutik och positivism- två skolbildningar
2
2.1.1 Analytiskt synsätt
3
2.1.2 Systemsynsätt 3
2.1.3 Aktörssynsätt 4
2.1.4 Lämpligaste metodsynsätt 4
2.1.5 Fallstudie
4
2.2 Kvalitativa och kvantitativa metoder
5
2.3. Motivering av metodval 5
2.4 Datainsamling
6
2.4.1 Intervju 6
2.4.2 Val av företag 6
2.4.3 Val av respondenter
6
2.4.4 Forskningsanknytning
7
2.5 Förklaring till alternativanalys 7
3. Direkta investeringars roll och betydelse 7
3.1 Orsakerna till internationalisering.
7
3.2 Etableringssätt 8
3.2.1 Indirekt export. 8
3.2.2 Direkt export. 8
3.2.3 Licensiering. 8
3.2.4 Joint ventures. 8
3.2.5 Direkt investering.
8
3.3 Syfte och mätning 9
3.4 Teorier om direkta investeringar. 9
3.5 Direktinvesteringstrender i Central- och Östeuropa.
3.5.1 Direkta investeringar i Ukraina. 10
3.6 Motiv till direkta investeringar 11
10
3.6.1 Undersökningar på området 11
3.6.2 Motiv 11
3.6.2.1 Nya marknadsmöjligheter 11
3.6.2.2 Marknadsandelar 12
3.6.2.3 Strategiska fördelar genom företagsförvärv
12
3.6.2.4 Kostnader
12
4. Riskteori 13
4.1 Projektinvesteringsrisk 13
4.1.1 Bakgrund 13
4.2 Beslutsanalys
13
4.3 BERA modellen
15
4.3.1. Översikt över BERA modellen 15
4.3.2. Riskfaktoranalys 17
4.3.2.1 Den internationella riskmiljön 17
4.3.2.2. Den nationella riskmiljön 17
4.3.2.3. Projekt-riskmiljön 18
4.3.3 Riskinventering. 21
4.3.4 Riskvärdering. 21
5. Ukraina
21
5.1 Ukrainas historiska utveckling
21
5.2 Ukraina ur det politiska perspektivet.
22
5.3 Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina.
22
5.4 Ukraina av idag 23
5.4.1 Utrikeshandel. 23
5.4.2 Produktutvecklingen.
23
5.4.3 Inflationen.
23
5.4.4 Framtidsutsikter 23
6. Fallstudier 24
6.1 Bakgrundsinformation om AGA AB
24
6.2 Hur AGA gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 25
6.2.1 Motiv till uppköp 25
6.2.2 Uppköpsprocessen 26
6.2.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
26
6.2.4 AGA:s investeringskalkyl. 26
6.3 Bakgrundsinformation om ABB AB
27
6.3.1 Kraftgenerering 27
6.3.2 Kraftöverföring och distribution 28
6.3.3 Industri och byggnadssystem
28
6.4 Hur ABB gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 28
6.4.1 Motiv till uppköp 28
6.4.2 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
29
6.5 Bakgrundsinformation om South Foods Inc. 29
6.5.1 Jordbruksproduktion
30
6.5.2 Paketeringsindustri
30
6.6 Hur South Foods Inc. gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina
30
6.6.1 Motiv till uppköp 30
6.6.2 Uppköpsprocessen. 31
6.6.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
31
6.6.4 South Foods Inc:s riskkalkyl 32
7.Tillämpning av BERA modellen på Ukraina
32
7.1 Inledning 33
7.2. Den internationella riskmiljön 33
7.3. Den nationella riskmiljön 34
7.3.1 Nationella sociala/kulturella risk områden
34
7.3.1.1 Social struktur 34
7.3.1.2 Levnadsstandard 34
7.3.1.3 Arbetslöshet och socialpolitik 34
7.3.1.4 Befolkning och etniska grupper 34
7.3.2 De nationella politiska/legala risk områdena. 35
7.3.2.1 Korruption. 35
7.3.2.2 Politisk stabilitet. 35
7.3.2.3 Lagar om utländska direktinvesteringar 35
7.3.2.4 Regler för utländska investerare.
36
7.3.2.5 Den institutionella infrastrukturen 36
7.3.3 Ekonomiska risk områden 37
7.3.3.1 Inflationen 37
7.3.3.2 Kapital marknaden.
37
7.3.3.3 Framtiden
37
7.3.4 Det teknologiska/infrastrukturella riskområdet 37
7.3.4.1 Energi 37
7.3.4.2 Transport
38
7.3.4.3 Kommunikationer 38
7.3.4.4 Infrastruktur 38
7.3.4.5 Ryssland och Ukraina vad avser energi och genomfart
7.4. Projektrisk området
38
7.4.1 Banker 38
7.4.2 Leverantörer
39
7.4.3 Kunder 39
7.4.4 Anställda 39
7.4.5 Myndigheter
39
7.4.6 Ägare 39
7.5 Respondenternas reaktion på modellen.
43
8.Slutsatser 44
8.1 Kritisk granskning 44
8.2 Förslag till vidare undersökning 44
Källförteckning 45
Bilagor 47
Bilaga 1. Mer information om Ukraina 47
Bilaga 2. Ukrainsk skattelagstiftning. 48
Bilaga 3. Enkät till respondenterna 51
Bilaga 4. The BERA-model applied to Ukraine 52
38
1. Inledning
1.1 Bakgrund
1.1.1 Ukraina och investeringar
Ukraina är Europas näst största stat efter Ryssland. Det har en befolkning
omfattande 52 miljoner invånare. Den 21:a augusti 1991 förklarades Ukraina
självständigt, den 28:e juni 1996 fick Ukraina sin nya författning.
Ukraina ligger i en del av världen som tilldrar sig stort intresse från
västvärldens investerare. Orsaken till detta intresse är dels den stora
tämligen närbelägna och numera tillgängliga marknad som står att finna där
och naturtillgångar som kan exploateras med modern teknologi.
Stora förbättringar i den ukrainska lagstiftningen om utländska direkta
investeringar har ägt rum under de senaste två åren. Det rör sig om
genomgripande förändringar eftersom de utgör ett framsteg från ett
ineffektivt system till ett system med icke-diskriminerande lagar för alla
investerare och utökat skydd för investerare. Men trots detta intar
utländska investerare en mycket avvaktade inställning till Ukraina, dels
på grund av de stora risker som förknippas med de instabila ekonomiska och
politiska förhållandena i landet och dels på grund av svårigheter med att
skaffa fram tillförlitlig landsinformation . Dessutom behövs det
ytterligare förbättring av investeringsklimatet i landet då dess enorma
behov av utökade utlandsinvesteringar är långtifrån mättat.
1.1.2 Problemformulering
Tar svenska företag hänsyn till alla betydande risker vid investering i
Ukraina vid beslut om direktinvestering i Ukraina ? Vilka risker är
förenade med att verka på den ukrainska marknaden ? Skulle beslutsfattare
vid industriföretag fatta annorlunda beslut vid direktinvesteringar i
Ukraina om de hade använt BERA-modellen istället för annan modell elleri
ingen modell alls ?
1.1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att:
- utifrån litteraturstudier beskriva fenomenet riskidentifiering vid
utländsk direkt investering i Ukraina.
- utifrån de tre fallstudierna beskriva hur vart och ett av de intervjuade
företagen har gått tillväga vid direkta investeringar i Ukraina samt
företagens riskanalys avseende etableringen i landet.
- med hjälp av BERA-modellen göra en alternativanalys av riskerna på den
ukrainska marknaden och föreslå denna som verktyg som kan underlätta
riskidentifieringen vid investeringar i regionen.
1.1.4 Avgränsningar
Vi väljer att avgränsa vår undersökning av praktiska och kvalitativa skäl.
Avgränsningarna tjänar också till att förenkla analysen av
problemställningarna, samt till att precisera undersökningen.
Denna studie avgränsar sig till medelstora och stora industriföretag som
etablerar sig i Ukraina. De företag som vi studerar har etablerats efter
1995 varför studien kan anses gälla från detta datum.
1.1.5 Disposition
Kapitel två förklarar vilken metod som vi använder oss av för att uppnå
uppsatsens syfte. I kapitel tre behandlas internationalisering, i kapitel
fyra behandlas direkta investeringars roll och betydelse. I kapitel fem
behandlas riskteori. Kapitel sex innehåller landsinformation om Ukraina.
Kapitel sju behandlar fallstudier av respektive AGA, ABB, South Foods Inc.
I kapitel åtta gör vi en tillämpning av BERA modellen på Ukraina. Vi
avslutar med slutsatser i det nionde kapitlet och kritisk granskning och
förslag vidare studier i det tionde och sista kapitlet.
1.1.6 Uppsatsförfattarnas bakgrund
Uppsatsförfattarna har intresse för Östeuropas samhällen och ekonomier
sedan tidigare. Vi har tillsammans skrivit en fallstudieuppsats om
Cederroth AB:s inträde i Ukraina sommarterminen 1997. Ukraina är i stort
behov av fler utländska investeringar därför anser vi att det är angeläget
att skapa ett underlag för företag som kan underlätta för företagen i dess
beslutsfattande om att göra direktinvesteringar i regionen.
2. Metod
Syftet med detta kapitel är att förklara hur vi gick tillväga med vår
studie och vilka vetenskapliga instrument vi använde oss av. Vi vill sättet
vi lösa vår problemställning på. Genom att noggrant redovisa vårt
tillvägagångssätt underlättar vi för läsarens förståelse av vår uppsats.
2.1 Hermeneutik och positivism- två skolbildningar
Inom vetenskapsteorin finns det två huvudinriktningar med olika syn på hur
vetenskaplig forskning skall bedrivas. Dessa är positivism och hermeneutik,
med vitt skilda verklighets- och vetbarhetsuppfattningar. Det handlar inte
bara om analysinstrument utan även om djupgående politiska, moraliska och
filosofiska antaganden.
Den hermeneutiska verklighetssynen grundas i att människan inte är
rationell, vilket innebär att samhället och mänskliga förhållanden inte
kan förklaras med hjälp av naturvetenskapliga metoder. Syftet med
hermeneutisk metod är att öka vår förståelse genom att lyfta fram
allmängiltiga mönster i de unika enskilda upplevelserna.
Positivisterna använder samma metoder när man vill förklara både
naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga problem. Positivisterna
värderar teorier efter hur väl de kan göra korrekta förutsägelser om
framtiden. Tiden utsätter inte heller teorierna för någon förslitning, utan
förutsätts vara giltiga och oföränderliga. Den ideala positivistiska
metoden ger neutrala och opartiska resultat där man lätt kan skilja mellan
fakta och värderingar.
Målet däremot för hermeneutisk metod är att tolka och förstå, vidare är det
svårt att skilja på fakta och värdeomdömen, och forskaren kan aldrig vara
helt opartisk. Enskilda fenomen kan endast förstås utifrån det sammanhang
i vilket de uppträder.
Ytterligare några punkter skiljer dessa skolbildningar åt: syftet med
forskningen handlar inom positivismen om att bygga upp teoretisk struktur,
medan hermeneutikerna är mer inriktade mot förståelse av det mänskliga;
förhållningssättet är inom positivismen mer logiskt, analytiskt, och
objektivt, medan hermeneutiken mer betonar inlevelse, värdering och
subjektivitet; metoden är inom positivismen mer hypotetiskt deduktiv med
empirisk prövning och inom hermeneutiken handlar det om förståelse och
tolkning.
2.1.1 Analytiskt synsätt
Det mest förekommande synsättet inom företagsekonomi är det analytiska
metodsynsättet. Analytiskt synsätt är den äldsta metoden och förekommer
ofta i rapporter som redovisar statistik av olika slag. Grundtesen för
detta synsätt är antagandet om verklighetens beskaffenhet bygger på att
denna har en summativ karaktär, dvs helheten är summan av delarna. Vidare
kan man illustrera detta synsätt med hjälp av exempel hur man skall skapa
det bästa fotbollslaget. Enligt det analytiska synsättet använder sig man
då av den bäste centern och den bäste högerforwarden etc. för att uppnå det
bästa laget. Man kan säga att kunskaperna har en individoberoende
karaktär vilket formaliserar omdömena, samt att det utesluter subjektiva
anspeglingar. Undersökningen kan därmed uppnå objektivitet.
För att kunna använda det analytiska synsättet måste det finnas en
teoribakgrund, vilket möjliggör verifiering av uppställda hypoteser.
Dessa verifikationer kan uppnås om undersökta händelser har ett kausalt
samband. Man kan då precisera resultatet genom att göra flera bevisande
orsaker och därmed skapa en bättre förklaring. Sådana slutsatser kräver
dock att allt annat är lika i resonemanget, det så kallade ceterus
paribus antagandet. De resultat man uppnår får därför en karaktär av
generalisering att en viss orsak får en viss verkan. Dessa studier skapar
goda förutsättningar för fortsatta studier.
2.1.2 Systemsynsätt
Systemsynsättet uppkom i den företagsekonomiska metodvärlden under
1950-talet som en reaktion och utveckling av det analytiska synsättet. Den
stora skillnaden mellan det analytiska synsättet och systemsynsättet är
skillnaden mellan synen på helheten. Som nämndes i tidigare avsnitt 2.1.1
om analytiska synsätt är helheten summan av delarna., men enligt
systemsynsättet kan helheten bli större eller mindre än delarna, men
enligt systemsynsättet kan helheten bli större eller mindre än delarna, man
uppnår alltså synergieffekter . Grundtesen är att helheten avviker från
summan av delarna och därför blir relationen mellan helhetens delar
väsentliga. För att använda sig av exemplet med fotbollslaget kan man
säga att en enskild fotbollsspelare får underordnad betydelse och man
försöker istället hitta kombinationer av spelare som spelar bra
tillsammans för att uppnå det optimala fotbollslaget. Den kunskap man
skapar blir beroende av systemet och man kan därför konstatera att
systemsynsättet förklarar delarna utifrån helhetens egenskaper
Det råder olika förutsättningarna för att använda sig av systemsynsätt och
analytiska synsättet. Detta enligt antagandet att helheten skiljer sig
från delarna Man använder sig i stor utsträckning av analogier dvs.
likheter och motsvarigheter. Man kartlägger "finalitetssamband", dvs.
sambandet mellan olika händelser. Resultatet blir då att "teorin om
verkligheten blir allt bättre genom bättre förklaringar och förståelse av
beteendet av olika systemklasser"
2.1.3 Aktörssynsätt
Detta synsätt är det nyaste av de tre synsätten och det grundades av den
engelske organisationssociologen David Silverman. Enligt detta synsätt
konstaterar man att helheten förstås utifrån delarnas egenskaper i stället
för delarna förstås i utifrån helhetens egenskaper. Detta kan man återigen
förklara med hjälp av exempel att utse det bästa fotbollslaget. Låt oss
säga att en viss spelare kan vara väldigt skicklig men att vissa sociala
faktorer påverkar honom/henne så att han/hon inte är lämplig att möta en
speciell motståndare. Grundtesen för aktörssynsättet är att olika teorier
som ger generella utgångspunkter för det mänskliga medvetandets funktion
och verklighetens sociala konstruktion ger olika tolkningsförfarande.
Enskilda fenomen kan endast förstås genom att förstå det speciella
sammandhang i vilket de ingår (behovet av helhetssyn) och styrs också av
vem som gör tolkningen samt ur vilket perspektiv och med vilket språk
den görs.
2.1.4 Lämpligaste metodsynsätt
Vi kommer att använda oss av aktörsynsättet för att nå vårt syfte med
uppsatsen. Genom att kombinera det hermeneutiska metoden och
aktörssynsättet enligt vilka forskaren är en aktör och vill uppleva det han
studerar också inifrån strävar vi att förstå hur AGA, ABB och South Foods
Inc. fungerar som aktörer i Ukraina.
2.1.5 Fallstudie
En fallstudie är en undersökning av en specifik företeelse eller skeende
och som fokus för undersökningen har man ett avgränsat system. Den
kvalitativa forskningen, varav fallstudien är en metod som strävar efter
förståelse av fenomen snarare än förutsägelser om kausaliteten mellan olika
fenomen. Fallstudier lämpar sig därför för den hermeneutiska metoden.
Uppsatsen studerar hur ett industri företag bedömer motiv och risker vid
direkta investeringar i Ukraina och då i synnerhet de analyser som AGA, ABB
och South Foods Inc. gjorde under direktinvetsteringsprocessen, därför
faller uppsatsen inom ramen för fallstudie.
Då vi söker fånga så många kriterier som möjligt blir det naturligt att
välja en metod som har förutsättningar att hantera många variabler, vilket
fallstudien har. Den speciella fokus fallstudier kan ha, gör att denna
metod är särskilt lämpad för praktiska problem, något som denna uppsats
söker analysera. Fallstudier riktar uppmärksamheten mot det sätt varpå
grupper av människor hanterar problem av olika slag utifrån ett
helhetsperspektiv.
"Det är också lämpligt att använda fallstudien då man söker levande,
konkreta och direkta kunskaper snarare än abstrakta och teoretiska." Då
problemet som uppsatsen avspeglar är konkret och samlad med vår erfarenhet
är en fallstudiemetod lämplig även i den aspekt.
Fallstudiemetoden kan diskuteras, som alla andra metoder, i sina för och
nackdelar. Styrka hos fallstudiemetoden är att den är förankrad i verkliga
situationer och ger en rikhaltig redogörelse av företeelse. Metoden ger
insikt och upplysning på ett sätt som utvecklar läsarens kunskaper inom ett
visst område.
Nackdelar som fallstudiemetoden medför är det är tidsmässigt och ekonomiskt
svårt att ge en djup och rik analys av en företeelse. "Ytterligare en
begränsning i fallstudiemetoden är att fallstudier kan överförenkla eller
överdriva faktorer i en situation, vilket gör att läsaren drar felaktiga
slutsatser om hur det hela egentligen är" . Fallstudiemetoden medför ofta
så detaljerade rapporter att det kan vara besvärligt att ta sig igenom dem.
Ett annat problem är att fallstudien kan ge en ofullständig bild som en
helhet. Eftersom forskaren är själv det främsta instrumentet för insamling
och analys av information är resultatet av undersökningen begränsat till
forskarens känslighet och färdigheter. Dessutom kan ovanliga etiska problem
uppstå. En oetisk forskare kan välja bland tillgängliga data på sätt som
gör att han kan visa praktiskt taget vad som helst.
2.2 Kvalitativa och kvantitativa metoder
När man skall beskriva komplexa förlopp, till exempel
internationaliseringar och etableringar på nya marknader blir kvantitativa
undersökningar mer underordnade och den kvalitativa undersökningen ter sig
mer lämplig.
Kvalitativ och kvantitativ metod är ej helt väsenskilda, utan den ena
metoden utesluter ej den andra. "En forskning som i hur kvalitativt
inriktad forskning använder sig av kvantitativ information" Vi kommer
därför att använda oss av båda metoderna.
Den information som inhämtas genom kvalitativa metoder, såsom verbala
beskrivningar, tolkningar och textanalyser, kommer främst att ske genom
intervjuer samt litteraturstudier.
Den information som inhämtas genom kvantitativa metoder är olika sorters
statistik om Ukraina. En annan viktig källa kommer att vara intern
företagsstatistik, men denna kan vara i begränsad form då viss del kan vara
hemligstämplad enligt företagets önskemål.
2.3. Motivering av metodval
Vilken typ av frågor man ställer, vilken grad av kontroll man har och hur
man tänker sig att slutresultaten ska bli är faktorer man måste ta hänsyn
till då man måste avgöra om en fallstudie verkligen är det som passar bäst
för att undersöka något av intresse. Vi väljer att använda oss av en
beskrivande fallstudie då vi presenterar vilka motiv och risker företagen
i fråga har identifierat vid direktinvesteringar i Ukraina.
Vi anser att fallstudiemetoden är det bästa sättet att få svar på de frågor
vi ställer samt är den det mest hanterbara instrumentet för vår studie.
Vår slutprodukt strävar efter att intensivbeskriva en process. Denna
beskrivning är användbar när man ska lära sig något om unika eller
innovativa situationer och kan utgöra ett verktyg för framtida forskning
och användning.
2.4 Datainsamling
Data kan man samla in på många olika sätt, antingen genom skriftliga eller
muntliga källor. Data kan erhållas antingen primärt eller sekundärt.
Information som man får genom skriftliga källor är sekundär, eftersom man
inte själv har inhämtat informationen. Däremot är de muntliga källorna
primära då man själv, oftast genom intervjuer har inhämtat informationen. I
vår uppsats kommer primärdata främst att bestå av en kvalitativ enkät som
senare kompletteras med intervjuer då vår begränsade tid ej medger
fältstudier. Våra sekundärdata kommer att vara litteratur, statistik, olika
artiklar, och företagsintern information.
2.4.1 Intervju
Intervjun är en av de vanligaste metoderna för datainsamling. Informationen
inhämtas genom att intervjuaren ställer frågor eller för en dialog med en
person. Denna person kallas för respondent i forskarsammanhang.
"Respondenternas svar och uttalanden är således en intervjuundersöknings
rådata" Man skiljer på olika intervjuformer genom graden av
standardisering. Ju mer standardiserad en intervju är desto mer
strukturerad är den. Intervjuaren har då i förväg fastställt intervjuns
målsättning. Vid en den mer ostruktuerade intervjun är inte målsättningen
mindre definierad. "Intervjun syftar till att locka fram respondentens
värdering av situationen, åsikter, attityder ochföreställningar lika mycket
som rena fakta." Likväl som man kan blanda den kvalitativa och
kvantitativa metoden kan man blanda strukturerad och ostrukturerad
intervjuteknik, man talar då om semistandardiserade intervjuer, då man på
förhand bestämt vissa frågor. Men man har valt att låta uppföljningen vara
oplanerad beroende på respondentens svar. Vi har valt att använda oss av
den standardiserade intervjuformen då vi ansåg det vara det mest effektiva
sättet att genomföra telefonintervjuer med våra respondenter i Ukraina.
2.4.2 Val av företag
Vi har valt företag dels tack vare personlig kännedom som i fallet med AGA,
dels tack vare information från svenska ambassaden i Kiev. South Foods
Inc. upptäckte vi genom en artikel i SIF tidningen. Vi har sökt efter fler
företag för att få en bredare bas för vår undersökning, men det finns
ytterst få svenska företag som har gjort direktinvesteringar i Ukraina.
2.4.3 Val av respondenter
Vi har valt respondenter som har en nyckelbefattningar vid etablering av
AGA:s, ABB:s och South Foods Inc:s dotterbolag i Ukraina, samt de
medarbetare som skapar investeringsmodeller i företagen. Respondenterna
valdes så att de skulle täcka de viktigaste aspekterna av problemområdet.
De kriterier som användes vid val av respondenter var:
* Person som har en beslutsfattande position om direkta investeringar i
Ukraina.
* Person som operativt arbetar med etableringar av dotterbolag eller dylikt.
* Person som var sakkunnig om Ukraina vad beträffar infrastruktur, regler
och skatter.
2.4.4 Forskningsanknytning
Denna uppsats knyter an till författarnas tidigare kandidatuppsats om ett
konsumtionsvaruföretags marknadsinträde i Ukraina. Vi har sökt efter
forskning om just direktinvesteringar i Ukraina och inte funnit annat än en
rapport som OECD har skrivit om direktinvesteringar i Ukraina. I övrigt
har vi inte funnit ett överflöd av material om just Ukraina. Den forskning
som tidigare gjorts inom området har vi angivit referenser till i
bibliografin.
2.5 Förklaring till alternativanalys
Vi förväntar oss av att respondenter kommer att svara på våra enkätfrågor
samt på frågor i en uppföljande intervju. Med hjälp av denna information
beskriver hur företagen agerade i sitt beslutsfattande angånde direkta
investeringar och vilka risker de har tagit hänsyn till.
Vidare föreslår vi en alternativanalys som kommer att bestå av en
identifiering och värdering av landsrisker som förknippas med Ukraina samt
projektrisker.
Vi kommer att skicka ut detta till de tre företagen för att de skall kunna
svara om de skulle haft användning för den i beslutsfattande vid
direktinvesteringar i Ukraina samt om de skulle handlat annorlunda vid sin
investering i regionen om de hade använt modellen.
Analysen kommer att göras enligt en del av BERA-modellen som omfattar
riskinventering och riskvärdering.
3. Direkta investeringars roll och betydelse
Syftet med detta kapitel är att inviga läsaren i företagets perspektiv på
möjligheterna till avsättning på utländska marknader. I detta kapitel går
vi även igenom grunderna för direktinvesteringsteori och tillämpning på
Ukraina. Vi tar bland annat upp några motiv till direktinvesteringar.
3.1 Orsakerna till internationalisering.
Det vanligaste skälet till internationaliseringen är att hemmamarknaden är
för liten för produktion med stordriftsfördelar d.v.s. överkapacitet i
produktionen. Det kan även vara behov av att sänka kostnader per producerad
enhet genom en ökad produktionsvolym. Tidigare studier visar att företag
startar sin internationaliseringsprocess med att exportera till ett land
och sedan succesivt utvecklar sin utlandsengagemang genom etableringar i
olika former och investeringar i en produktionsanläggning.
3.2 Etableringssätt
Enligt Kotler har ett företag fem olika alternativ att genomföra
internationaliseringen på: indirekt export, direkt export,
licenstillverkning, samriskföretag och direkt investering.
3.2.1 Indirekt export.
Vid indirekt export produceras varorna hemma. Det tillverkade företaget tar
sedan hjälp av en mellanhand som är stationerad i det landet som skall
importera varor från företaget. investeringsbehovet vid en sådan metod är
mycket litet då man inte bygger upp någon egen exportorganisation.
rikstagandet är därmed relativt begränsat. nackdelarna med detta förfarande
är att det finns ytterligare en intressent som vill ta del av marginalen.
3.2.2 Direkt export.
Denna metod kan ske genom egen resande försäljare, en separat
exportavdelning/exportdivision inom det tillverkade företaget,
distributörer eller agenter i utlandet som äger varorna själv, men som
säljer dem för tillverkarens räkning, eller genom dotterbolag alternativt
försäljningskontor i utlandet. Detta etableringssätt ökar kravet på
investeringar om man jämför med den direkta exporten. Risktagandet ökar
liksom möjligheten till större vinster.
3.2.3 Licensiering.
Tillverkaren sluter ett avtal med ett utländskt företag som mot en fast
ersättning eller en viss andel av försäljningen får rätten att utnyttja en
process, varumärke, patent eller annat av värde som tillhör tillverkaren.
Risktagandet för tillverkaren är mindre vid utlicensiering än vid
försäljning genom eget dotterbolag eftersom företaget då binder upp mindre
kapital. Problemet med licensiering kan vara att det tillverkande företaget
inte får full kontroll över verksamheten och produkterna.
3.2.4 Joint ventures.
Det tillverkande företaget investerar tillsammans med ett annat bolag i ett
samägt bolag. Det är vanligt förekommande att det andra företaget är
utländskt med starkare anknytning till den aktuella marknaden. Anledningen
till att skapa joint-ventures kan vara många. Tillverkaren har kanske inte
tillräckliga ekonomiska resurser för att starta upp en verksamhet själv.
Det kan ibland också vara politiskt gynnsamt om bolaget har en inhemsk
delägare.
3.2.5 Direkt investering.
En direkt investering sker i form av ett tillverkande företag etablerar ett
dotterbolag på den aktuella marknaden. Fördelarna med en sådan etablering
är bland annat att företaget får större möjligheter att kunna öka sina
kunskaper om den lokala marknaden, att kunna sprida sina varumärken i
landet och samtidigt en bättre tillgång till de lokala distributionsnäten.
Mer utförligare om direkt investering kan man läsa i nästa kapitel.
3.3 Syfte och mätning
Det huvudsakliga syftet med en direkt investering för investerare är att
kunna utöva betydligt inflytande på det utländska företagets ledningen.
Till skillnaden från passiva investeringar som t.ex. portföljinvesteringar
då man endast är intresserad av den förväntade avkastningen på satsat
kapital . I enlighet med Internationella Valuta Fondens handbok definieras
direkta investeringar som kapital investeringar då investerare förfogar
över minst 10 procent aktier eller rösträtt. I praktiken varierar den
kontrollgivande rösträttsproportionen starkt. I vissa fall ger endast 100
procent ägande en full kontroll över företaget medan för företagen med en
hög aktiespridning kan 5 procent anses vara tillräckligt.
Direkta investeringar kan genomföras på två olika sätt. Antingen kan det
vara nyinvestering , som riktar sig mot de nystartade företag, eller
förvärv av de redan existerande företag eller dess delar. Det förekommer
även kombination av de båda fall då investerare förvärvar ett befintligt
företag men i praktiken omvandlar det till ett nytt.
3.4 Teorier om direkta investeringar.
Flera olika teorier har under de senaste åren föreslagits för att förklara
utvecklingen av direkta investeringar. Det makroekonomiska synsättet
analyserar direkta investeringar i förhållande till de nationella och
internationella trenderna medan de mikroekonomiska förklaringarna grundar
sig på det enskilda företagets internationella tillväxt.
En av de nyaste teorierna som kombinerar både de makro- och mikroekonomiska
synsätt är Dunning's Eclectic Approach ( Dunning 1977, 1981, 1988 och
1993). Detta synsätt antar att ett företag angagerar sig i direkta
investeringar om följande tre villkor är uppfyllda: Det första, företaget
har konkurrensfördelar i form av immateriella tillgångar, teknologier och
management eller marknadsföring på vissa speciella marknader. Det andra,
det måste vara förmånligt för företaget att internalisera dem genom en
förlängning av sina egna aktiviteter istället för att externalisera dem
genom licensiering och kontakter med liknande företaget. Det sista är att
det skall vara lönsamt för företaget att använda sina konkurrensfördelar i
samverkan med åtminstone några resurser lokaliserade utomlands; annars
skulle utländska marknader betjänas endast med export och inhemska
marknader med den egna produktionen
Enligt denna teori följer att ju större företagsspecifika immateriella
tillgångar är desto starkare incitamentet att utforska dem själv. Vidare
föredrar ett företag direkta investeringar framför andra alternativ då
lokaliseringen av tillverkningsbasen är mer förmånlig utomlands än på
hemmamarknaden. Beslutet att investera påverkas sålda av sådana faktorer
som den lokala lagstiftningen, statliga politiken, infrastrukturen,
tillgänglighet av råmaterial, arbetskraftens kompetens o.s.v. Dessutom
finns det en tydlig anknytning till den uppskattade vinstpotentialen som
den utländska investeringen kommer att generera inom överskådlig framtid.
Från Dunnings synpunkt är det den investerande företagets immateriella
tillgångar som är mest intressanta för de länder som försöker locka till
sig direkta investeringar.
Det är den demokratiskt valda regeringen som är ansvarig för sitt lands
konkurrenskraft utomlands eftersom det är den som dikterar politiken i
många av de ovan nämnda sektorerna. Dock är de multinationella eller
transnationella företagen centrala i sitt inflytande över regional
integration och skapandet av nätverk för att stärka sitt lands
konkurrenskraft.
Det finns olika synpunkter på hur förmånligt det är för ett land att
förvärva direkta investeringar. Till exempel framhäver Porter i sin analys
att det är rivaliteten mellan inhemska företag som har en stor betydelse
för en nations konkurrensfördelar medan utländska investeringar anses av
honom vara av mindre vikt. Å andra sidan är Dunnings teori som betonar
vikten av den ekonomiska framsteg som investeringar skapar oavsett dess
ursprung mer vanlig. Enligt Dunning är den inhemska kapitalets företräde
framför den utländska endast uttryck för folkets vilja att driva ekonomin
oinskränkt för att ekonomiska framsteg. Men både Porter och Dunning är
enade om att det viktigaste med investeringar är att skapa de
betydelsefulla tillgångar som skjuter fram ett lands ekonomi och den lokala
regeringen spelar en avgörande roll i denna process.
3.5 Direktinvesteringstrender i Central- och Östeuropa.
Under 1996 svarade tillströmningen av utländska direkta investeringar i
Centrala och Östeuropa för 3.5 procent av världens investeringar. 1991 var
andelen bara 1 procent. Ändå anses framgångarna i att locka till sig
direkta investeringar ganska svag i jämförelse med globala standarder.
Under 1995 har tillflödet av direkta investeringar i regionen fördubblats
och nått 14 miljarder US dollars men sjönk 1996 till 12 miljarder.
Avtagandet hänvisas för det mesta till problem som förknippas med
övergången till marknadsekonomi. Det största del av investeringar samlades
i Tjeckien, Ungern, Polen och Ryssland. De första tre länder ensamma
svarade för 68 procent av investerings tillflödet i regionen. Bland
länderinvesterare dominerar Västeuropa som följes av USA och de nya
industrialiserade ekonomierna i Asien särskilt Korea.
3.5.1 Direkta investeringar i Ukraina.
I förhållande till Ukrainas behov av utländska investeringar för den
industriella rekonstruktionen är den aktuella nivån på investeringar långt
ifrån tillräcklig. Enligt information från Ukrainska regeringen har direkta
investeringar under perioden 1991-1997 nått ungefär 1.7 miljarder US dollar
medan behovet uppskattas till 40 miljarder US dollar. Under 1996 har det
strömmat in 459 miljoner dollar i landet . Detta representerar 15 procent
tillväxt i 1995 årsnivå men fortfarande bara 10 US dollar per capita.
Nedanstående data är baserade på den officiella statistiken över direkta
investeringar i Ukraina från 1991 till juni 1997.
Tabell 1. Direkta investeringar.
Länderinvesterare
procent av helheten
MUSD
USA
19.0
Tyskland
10.0
Holland
9.7
Storbritannien
7.9
Cypern
7.0
Ryssland
6.9
Liechtenstein
6.2
Övriga
33.3
315
166
160
131
116
114
103
552
President Kutjma tillsatte en kommission under 1997 för att tillmötesgå de
protester som ambassader och handelsdelegationer framfört mot de hinder som
utländska investerare möter i Ukraina. Endast 1.4 $ miljarder USD har
investerats i Ukraina sen självständigheten 1991. Den låga nivån på
utländska investeringar beror främst på de mutor, komplexa lagar och de
höga skatter som utländska investerare måste konfronteras med när de vill
göra direkta investeringar i Ukraina. Utländska intressen vill göra mer
direkta investeringar i Ukraina. Som ett svar på kritiken släppte man i
slutet av 1996 in utlänningar på den lukrativa statsobligationsmarknaden.
3.6 Motiv till direkta investeringar
3.6.1 Undersökningar på området
De flesta studier som har gjorts på området hävdar att de nya marknaderna i
Centrala och Östeuropa är de största för utländska investerare. Många
böcker och rapporter, t.ex. National Economic Research Associates ,1991;
Hoesch and Lehmann,1994; organization for Economic Cooperation and
Development,1995, begränsar drivfaktorer bakom direkta investeringar och
isolerar ett antal fall då företagen endast följer en lågkostnadsmotiverad
strategi. Det visade sig att det är just kostnads faktorer som är de
viktigaste för de investerande i Tyskland och Österrike särskilt för de
mindre företag ( Duvvuri 1995, Szanyi 1995). Vidare föreslår studierna om
västerländska företag marknadsstorleken och tillväxtpotentialen tillsammans
med den politiska och ekonomiska stabiliteten som avgörande faktorer bakom
direkta investeringar till regionen.
De största hindren till investeringar som behandlas i litteraturen är risk
och osäkerhet, en otillräcklig legal struktur, en svag infrastruktur och
brist på tillförlitlig information. om regionen McMillan (1993) och Meyer
(1995) skriver att investeringarna bromsas även på grund av svårigheter i
att hitta en passande lokal partner och kompetenta leverantörer.
3.6.2 Motiv
3.6.2.1 Nya marknadsmöjligheter
En av de främsta motivationer till direkta investeringar i Östeuropa är de
nya marknadsmöjligheterna i regionen. Det är lockande för västerländska
internationella företag att investera i dessa länder på grund av både
populationens storleken och den tidigare isoleringen från de västerländska
varorna, då speciellt konsumtions varor med en stark image. En växande
köpkraft i regionen, större produktutbud och marknadsförings aktiviteter
bidrar till en ökad efterfrågan och snabb marknadstillväxt för vissa
produkter. Det andra motivet med anknytning till nya marknadsmöjligheter
härstammar från det faktum att de flesta ekonomier son befinner sig i
övergångsstadiet kan hålla i gång den höga tillväxtpotentialen under några
år. Detta tack vare att den ekonomiska integrationen i Europa gynnar den
marknadsorienterade utvecklingen i före detta planekonomier och dess
strävan att komma i kapp resten av Europa.
3.6.2.2 Marknadsandelar
Direkta investeringar kan motiveras också med strategiska faktorer särskilt
nu när multinationella företag tenderar att konkurrera om marknadsandelar
på en global nivå. Företagens beslut att investera i en ekonomi i
övergångsstadium fattas ej oberoende av konkurrenternas verksamhet och
agerande. De företag som kommer in på nya marknader före sina konkurrenter
har större chans att skaffa sig konkurrensfördelar i form av kompetenta
leverantörer, trogna kunder samt inom uppbyggandet av ett välfungerande
distributionsnätverk eller förvärv av de mest attraktiva lokala företag.
Att etablera sig på en speciell marknad kan vara en del av ett strategiskt
spel då investeringar i nya marknads ekonomier fungerar som någon sort av
hot eller strategisk överenskommelse.
De före detta planekonomierna anses passa bra åt de företag som söker
efter first mover fördelar. Speciellt inom etableringen av ett varumärke
och därmed skapandet av en trogen kundrelation då dessa var underutvecklade
under central planeringen. Även den snabba uppbyggnaden av
marknadsrelationer och infrastruktur öppnar stora möjligheter till
utvecklingen av ett distributionssystem samt lokaliseringen av
återförsäljningsenheter.
3.6.2.3 Strategiska fördelar genom företagsförvärv
Ekonomier i övergångsstadium bjuder på ett brett urval av förvärvs
möjligheter genom sina privatiseringsprogram. Ett västerländskt företag
kan inom ramen för ett privatiseringsprogram förvärva ett tidigare statligt
ägt företag i syfte att öka sina marknadsandelar. Vidare är företagen
motiverade att investera i Östeuropa på grund av att regionens
marknadsstruktur tidigare varit ytterst ofullkomlig och konkurrenslagarna
är i vissa länder fortfarande svagt respekterade.
Däremot är det osannolikt att teknologin och kapaciteten tillhör till de
viktigaste motivationerna för investeringar i regionen. Detta på grund av
anläggningstillgångarnas föråldrade natur vilket dock kan variera starkt
mellan olika regioner och sektorer. Investerings mönster var under
planekonomiska förhållanden mycket ojämna, den modernaste utrustningen
användes ofta sida vid sida den föråldrade. Även om de flesta sektorer i
planekonomierna inte var de ledande inom teknologin och utveckling finns
det viktiga undantag. Vissa forskningsgrupper hade försett med värdefulla
vetenskapliga insatser som aldrig blev överförda till en inovation i
verkligheten.
3.6.2.4 Kostnader
Låga kostnader, särskilt låga kostnader för arbetskraft, representerar ännu
en viktig motiv till direkta investeringar i Östeuropa. I allmänhet, skulle
den ekonomiska teorin kunna förutsäga att företag kommer att flytta sin
produktion mellan regioner och länder för att dra nytta av den relativa
kostnadsdifferentieringen, oftast med synen på råmaterial, energi eller
arbeten.
Drivfjädern kommer att vara speciellt stark hos industrier som använder
arbetsintensiva produktionsmetoder som t.ex. textilier, gradvis växlande
från de relativt höga arbetskostnads områden till lägre sådana. Emellertid,
är direktinvesterings aktier mest lokaliserade i de industrialiserade
ekonomierna vilket framhäver vikten av ovannämnda marknad och strategi
faktorer.
Likväl utgör relativa kostnader en del i företagens motiv för
direktinvesteringar och det ger en förklaring till investeringar i
övergångsekonomierna. Fastän arbetskostnaderna i Östeuropa inte är lika
låga som i många utvecklingsländer är de fortfarande låga jämfört med
nivåerna i Västeuropa. Kombinerade med lägre transport och logistik
kostnader kan kostnadsfördelarna i regionen vara lagom attraktiva för en
rad internationella företag. Vidare är arbetskraften i före detta
planekonomier relativt högt utbildade, eller så har åtminstone en stor del
av arbetskraften varit anställt i flera år vid olika tekniska område. Andra
inputs som kan uppmuntra till investeringar är råmaterial, främst olja, gas
och dyrbara metaller, vilka främst kan hittas i före detta Sovjet samt
tillgång till produkter som järn och stål. Kostnader för energi i regionen
har traditionellt varit låga och utbudet brett, trots att priserna börjat
röra sig mot en västerländsk nivå.
4. Riskteori
I detta kapitel går vi bland annat igenom de riskmodeller som vi använder
oss av i vår undersökning.
4.1 Projektinvesteringsrisk
4.1.1 Bakgrund
Risk handlar om framtida händelser, vi måste alla göra riskberäkningar i
våra liv. En affärsresande som är på väg till ett viktigt möte kan råka ut
för en trafikolycka och inte hinna fram. Ett företag i vilken en
investerare har investerat kan träda i likvidation.
Ekonomiska framsteg är omöjliga utan risktagande, man kan till och med
argumentera att enbart att upprätthålla status quo i en ekonomi innebär en
risk. De människor som gör korrekt riskbedömningar i vårt samhälle blir
ofta rikligt belönade och uppmärksammade. Effektiv riskhantering kräver
först och främst risk bedömning och sen inlemmande i beslutsprocessen.
Att göra en investering är att göra en chanstagning som involverar risk.
Ibland är utsikterna till vinst låga och det är knappt tänkbart att
investeringen återbetalar sig. Ibland är möjligheterna till hög avkastning
mycket höga. Givet de val som man kan göra och de risker som finns så
måste beslut fattas. Ju mer precisa egenskaper man känner och ju bättre
man känner nivåerna i riskerna som tas, desto mer välinformerat val kan man
göra.
4.2 Beslutsanalys
Beslutsanalys tvingar beslutsfattare att göra en djup och logisk
utvärdering av de alternativa strategier som finns tillhanda.
Steg 1. Strukturering genom nedbrytning
Beslutsfattaren bryter först ner ett komplext beslutsproblem i en serie
enklare och mer individuellt överblickbara beslutsproblem. Denna typ av
nedbrytning kan göras i form av ett beslutsträd. Huvudpoängen är att
beslutsfattaren noggrant måste definiera problemet, att se över alla
alternativ och att förtydliga vilka resultat som kan uppkomma. Att
strukturera är en konst som beslutsfattare lär genom att göra om processen
många gånger.
Steg 2. Utvärdering av nytta
Beslutsfattaren utvärderar resultaten för varje grenslut i beslutsträdet.
Dessa resultat innebär vinst eller förlust. Det finns fler värden att ta
hänsyn till här än enbart det monetära, till exempel bör anställningar,
strategiska mål också vägas in.
Steg 3. Utvärdering av sannolikheter för vissa osannolika utfall
Bedömningar om möjligheterna till vissa utfall som kommer av vissa
handlingar kvantifieras i sannolikheter. Betydande bevis finns att
beslutsfattare använder sannolikhetsbegrepp effektivt när de utvärderar
osäkerheter till sina analyser av beslutsproblem så fort de har erfarenhet
av processerna som är involverade.
Steg 4. Strategival
Proceduren för att nå optimal lösning grundas på en utvärdering i varje
utfalls EMV (expected monetary value). Den optimala lösningen är den som
ger mest avkastning, som därför väljs.
Steg 5. Känslighetsanalys
I all beslutsanalys beror kvaliteten av den härledda strategin först och
främst på sannolikhetsberäkningarna och värderingarna av utfallen.
Beslutsfattaren måste noggrant granska den valda strategins känslighet
gentemot möjliga variationer
Investeringar kan vara av två olika slag. Finansiell investering innebär
att man investerar i statsobligationer eller aktier i ett företag. Den
andra typen, projekt- investering, är när ett företag, statligt eller
privat, eller en individ beslutar att investera pengar i, låt oss säga en
byggnad eller en fabrik och köper maskiner eller material till den för att
marknadsföra en ny produkt eller tjänst.
Riskbedömning och projekt utvärdering, skiljer sig markant åt vad avser
dessa två typer av investeringar.
Ett företag som söker nytt kapital för riskfyllda investeringar kan göra
det på två sätt, inte sällan i kombination med varandra. Först och främst
så kommer det att återinvestera sina vinster varje år. I andra hand så
kommer företaget att göra nyemission, aktie ägarna kan på så vis köpa nya
aktier till ett rabatterat pris, ibland så förekommer det även att företag
vänder sig till allmänheten också. Ett etablerat företag söker pengar genom
ett så kallt prospekt i vilket det i allmänna ordalag står beskrivet vad
företaget avser använda de nya pengarna till. Ett oetablerat företag måste
bistå marknaden med mycket detaljerad information om hela dess planer och
projekt. Dess prospekt bygger vanligtvis på en enda produkt eller process.
Ett företag kommer inte att investera i ett projekt som inte ger högre
avkastning än statsobligationer av tre skäl
1. Det är enklare och säkrare att investera i guldkantade värdepapper.
Antag att ökningen som krävs av denna faktor är en proportion av • g till
det guldkantade värdepapprets avkastning G
2. Särskilda skatter kan utkrävas av företaget. Antag att en sådan skatt är
t (0¾ t ¾ 1)
3. Det finns en riskfaktor (dvs. en sannolikhet för att projektet
fallerar). Antag att en sådan sannolikhet bedöms till r och det antas för
enkelhets skull att projektet antingen lyckas eller misslyckas helt.
Den minimala förväntade avkastningen innan projektet skulle i så fall vara
G(1+g)
(1-t ) (1-r)
Därför är risken r den viktigaste bedömningsfaktorn i utvärdering av
projekt eftersom man normalt kan ta fram de andra talen utan större problem.
4.3 BERA modellen
4.3.1. Översikt över BERA modellen
Bera modellen (Business Environment Risk Assessment) har skapats av Lars
Ehrengren på Företagsekonomiska Institutionen på Stockholms Universitet.
Avsnittet baseras på Lars Ehrengrens bok "Riskhantering vid
u-landsinvestering" . Modellen är främst avsedd för två typer av
industriella företag:
1. Företag som överväger att göra en direktinvestering som skulle kunna
använda modellen för att utvärdera företagsmiljöriskerna i möjliga
värdländer och
2. Företag som redan har investerat i främmande länder som skulle kunna
använda modellen för att göra en löpande utvärdering av
affärsmiljöriskerna i länder där man redan har investerat.
Modellen kan tillämpas på:
1. Jämförelse mellan olika affärsmiljöer
2. Utvärdering av vikten av riskfaktorer för ett investeringsprojekt.
3. Analys av riskfaktorer i projekt där man måste vidtaga åtgärder
4. I beslutsprocessen att nå ett mål om man skall göra en investering i ett
land och bygger en modell om föreslagna handlingar för varje steg. Dessa
steg är:
1. Projektklassificering
Detta steg inkluderar fem grupper av klassificeringsindikatorer; marknads,
produktions, erfarenhets, projekt orientering och orientering mot
moderföretaget. Vikten av att forma en egen åsikt om riskerna och att
identifiera de viktigaste faktorerna för varje projekt. Dessa böra
användas för att finna de mest relevanta riskfaktorerna för varje projekt,
därefter klassificeras investerings projektet i grupper på grundval av
riskutvärderingens huvudsakliga egenskaperna.
2. Riskinventering
Det andra steget är att identifiera de viktigaste riskfaktorerna i varje
riskområde, där varje riskområde är en del av riskmiljön och en risk
faktor är någonting som kan ha en negativ inverkan på ett
investeringsprojekt eller hindra investeringens förverkligande.
Avhandlingen föreslår allmänna riskfaktorer skall delas in landsrisker och
internationella risker samt projektriskfaktorer, i vad som benämns
projektmiljön. Dessa två riskfaktorer borde jämföras för att hitta
eventuella problem
3. Riskutvärdering
Detta steg handlar främst om möjligheten att göra en kvantitativ
utvärdering av företagets risker i miljön i värdlandet. Den maximala
möjliga förlusten (MPL, Maximum Possible Loss) bör användas, genom att
gradera riskfaktorerna som påverkar ett projekt enligt en utvärderingsskala:
-en mycket stor risk
(4)
-en viktig risk
(3)
-en mindre viktig risk (2)
-en negligerbar risk
(1)
Den totala MPL:en räknas ut som en summa av alla riskfaktorer.
4. Risk policy
Företagets risk policy bör finnas med i alla stadier av planeringen.
Policyn bör stödjas av ledningen och klart definiera förmågan och
villigheten att ta risker, i vilken utsträckning och vilka förhållanden
som riskpolicyn är tillämpbar på både på kort och lång sikt. Den totala
risken som investeraren utsätts för bör man ta hänsyn till. Studien
understryker vikten av att varje företag har en risk policy som riktlinje
när de skall utvärdera BERA modellen
5. Riskstrategi och planering
Detta steg handlar om risker som överstiger de gränser man har kommit
överens om enligt den bestämda riskpolicyn genom att göra en särskild plan.
Denna plan borde täcka följande situationer: när ett investeringsbeslut är
taget, och när man förhandlar med värdlandets byråkrater om en investering
och kommunicera med försäkringsbolag eller andra liknande institutioner.
För risker som är större än vad som kan anses acceptabla, har följande
strategier tagits fram...
6. Riskförhandling
Riskförhandlingen tar upp olika problemaspekter som kan inträffa i
förhandlingar med utländska företag, organisationer eller regeringar. Om
man bestämmer sig för vissa gränser i förväg för vad en förhandling kan
leda till eliminerar man eller reducerar riskerna som projektet involverar.
7. Projektutvärdering
Olika metoder som man kan använda för att utvärdera projekt är pay-back
metode, avkastningsmetoden, diskonteringsmodellen, och
internräntemodellen. Man bör göra en riskvärdering av den modell som man
använder, de viktigaste riskfaktorerna bör man ta hänsyn till och deras
inverkan på projektets lönsamhet.
4.3.2. Riskfaktoranalys
4.3.2.1 Den internationella riskmiljön
1. Det internationella social/kulturella riskområdet.
En av vanligaste kraven från värdlandets myndigheter till det investerande
företaget är att anställa fler personer av värdlandets nationalitet. En typ
av omvärldsrisker inom det sociala området kan vara begränsningar i
möjligheterna till fria in- och utresor för personer som är anknutna till
företaget. Bland andra risker inom detta riskområde kan nämnas
befolkningstillväxt, kulturell homogenitet gentemot grannländer,
flyktingproblem, religiösa spänningar gentemot grannländer samt skillnad i
normer och värderingar.
2. Den internationella politiska/legala riskområdet.
Ett lands dåliga investeringsklimat kan bero på två orsaker. Antingen är
gällande lagar oförmånliga eller det finns tendensen till snabba och
oväntade ändringar av dessa. Man skall skilja på politisk instabilitet som
står för händelser som kan påverka de gällande villkoren och risk som står
för de åtgärder som kan drabba ett projekt.
En produktinvesteringens lönsamhet kan påverkas av olika handels beslut som
fattas inom en union eller ett handelsblock där värdlandet är medlem.
De viktigaste faktorerna inom detta riskområdet är oroligheter i
grannländer, politiska block och militära pakter, diplomatiska
förbindelser, politiska läget i grannländer.
3. Den internationella ekonomiska riskområdet.
Även betalningar mellan länder kan innehålla ett riskmoment på grund av
svårigheter med indrivning av utstående fordringar, krångliga
betalningsförfaranden och valutakursförändringar. Andra viktiga indikatorer
vid riskbedömning kan vara levnadsstandard i internationell jämförelse,
bistånd från i-länder, valutabegränsningar samt exportkvoter.
4. Den internationella teknologiska/infrastrukturella riskområdet.
Till riskfaktorer inom detta område kan man inkludera begränsningar i
transferering av teknologi, internationella kommunikationer och
transporter, tillgång till produktionsresurser i grannländer, närhet till
marknaden samt utländska specialister i regionen.
4.3.2.2. Den nationella riskmiljön
1. Det nationella sociala/kulturella riskområdet.
Så länge en verksamhet är lönsam, skapar arbetstillfällen och bidrar genom
skatter till samhällsutveckling blir det positivt bemött i samhället. Det
är viktigt att man följer eventuella förändringar i allmänhetens åsikter då
protester och demonstrationer ökar risken för förändrade förutsättningar
för verksamheten. Man måste även beakta miljöförstörning speciellt i de
länder där lagar och regler har inte hunnit utarbetas.
De viktigaste riskfaktorerna inom området är bl.a. social struktur,
levnadsstandard för olika, kulturella och religiösa spänningar,
miljögrupper, arbetslöshet och social politik, etniska befolkningsgrupper
samt befolkningstillväxt.
2. Det nationella politiska/legala riskområdet.
Erfarenheter visar att sannolikheten för ändringar i det ekonomiska
klimatet ökar när den politiska oroligheten ökar. Om ett land är politiskt
stabilt eller ej har alltid intresserat eventuella investerare. Men det är
svårt att bedöma hur farlig en politisk oro är och hur den skulle kunna
förutspås. Frekvensen av utlandsinvesteringar visar ingen korrelation med
enbart förändringar i index över politisk stabilitet.
De viktigaste riskfaktorerna är bl.a. politisk stabilitet, verksamhets
betydelse för landet, regler för utlandsägda företag, politiska grupper,
nationalistisk ideologi, administration samt favorisering av statliga resp
inhemska företag.
3. Den nationella ekonomiska riskområdet.
Det ekonomiska systemet i ett land består och bestäms huvudsakligen av
dels kontroll och samordningen av resurser ( marknadsekonomi eller
planekonomi), dels ägandet av tillgångar ( privat eller kollektiv ägande).
Den ekonomiska systemet är nästan omöjligt att separera från den politiska.
Under de senare åren har länder från det före detta kommunistiska blocket
med varierande framgångar övergått till marknadsekonomi. Tillgången till
dessa utökade marknader har varit mycket attraktiv för utländska
investerare.
Förändringar i valutakurser är av stor betydelse för en internationell
investerare. De flesta modeller som används för att förutsäga framtida
kursutveckling för en valuta, tar störst hänsyn till landets
betalningsbalans. Andra faktorer är inflationsnivå i förhållande till andra
länder, förekomst av "svart" marknad med växelkurser annorlunda än den
officiella.
De riskfaktorer som tillhör detta område är lokalkapitalmarknad,
BNP-utvecklingen, inflation, statliga investeringsgarantier, skatter,
ekonomisk stabilitet, attityd till multinationella företag samt krav på
delägande.
4. Det nationella teknologiska/infrastrukturella riskområdet.
Teknologiska förändringar kan resultera i att den ekonomiska utvecklingen
varierar inom skilda områden. Detta kan skapa förändringar i sociala
attityder till förmån eller nackdel för den industri som ligger bakom de
teknologiska förändringar. Vissa "nyckelindustrier" undantas av
myndigheterna i landet från inflytande genom investeringar från utländska
företag. Ändå sker påverkan genom investeringar i närliggande branscher.
Till riskfaktorer tillhör även problem att hitta lokala underleverantörer
som uppfyller önskade kvalitetsnormer och kompetent arbetskraft.
Riskfaktorer inom området är teknologisk flexibilitet,
arbetskraftstillgång, tillgång till energi, transportmöjligheter,
infrastruktur samt forsknings och utvecklings resurser.
4.3.2.3. Projekt-riskmiljön
1. Ägare
Det är vanligt att myndigheterna ställer krav på lokalt delägande i företag
och fastställer särskilda regler för att styra utvecklingen i den önskade
riktningen. Bland regler av dessa slag kan nämnas att det kan vara lättare
att erhålla de nödvändiga tillstånd för att sätta upp och driva
verksamheten eller förmånligare skatter ju större den lokala ägardelen är.
Ett problem i sammanhanget är att de flesta företag är intresserade av ett
spritt ägande men inte en spridning av kontroll.. Det finns en stor ris att
en dotterbolag i värdlandet med moderbolaget i ett annat land inte får den
tillväxtpotentialen som de lokala politikerna är intresserade av.
2.
Leverantörer.
Uppbyggnaden av underleverantörsledet ställer oftast krav på det
investerade företaget i form av satsningar på utbildning och
maskinutrustning samt långsiktiga köråtaganden. Även en leverantör med
mycket liten omsättning eller endast en tillgänglig leverantör innebär en
risk. I vissa branscher tenderar utvecklingen att gå mot att den
investerande företaget driver den kapitalintensiva delen av verksamheten
medan lokala underleverantörer tar hand om den personalintensiva delen.
3. Kunder.
Det förekommer i vissa länder kampanjer som förmår människor att köpa mer
av de produkter som är producerade inom landet. Det kan medföra höga
kostnader och lång tid att skaffa en hög status och image för sina
produkter. Dessutom måste produkten ofta ändras för att passa landets smak
och preferenser.
Utmärkande för många nya marknadsekonomier är att det är svårt att finna
tillförlitliga och korrekta marknadsdata och statistik. Detta försvårar
uppskattningen av efterfrågan i dessa regioner.
4. Banker
En investerare vill ofta finansiera en investering i så stor utsträckning
som möjligt lokalt. Detta bidrar till minskade risker för nationalisering
eller expropriering, inblandning av myndigheterna, kritik från samhället
samt företaget får en mer lokal karaktär. I vissa länder är den lokala
kapitalmarknaden dåligt utvecklad eller räntorna är mycket högt satta för
multinationella företag.
Det har blivit mer vanligare att eventuella investerare vänder sig och får
lån och assistans till speciella internationella organ som t.ex.
Världsbanken. De vanligaste riskfaktorerna på området är lokal
kreditmarknad, valutans konvertibilitet och styrka, regler om återbetalning
av kapital samt speciella växelkurser för vissa företag.
5. Anställda
Investering i ett annat land kräver förutom den investerade kapitalet en
lokal insats i form av råvaror och arbetskraft. Det kan svårigheter inom
dessa områden. Även om en hög arbetslöshet råder i ett land innebär det
inte att just den typ av kompetens som det investerande företaget behöver
är tillgänglig. Man försöker lösa det med olika utbildningsinsatser och
kompetensöverföring vilket medför risker i verksamheten, kan fördyra ett
investeringsprojekt och orsaka förseningar i produktionen.
Ett problem och därmed en risk för verksamheten kan vara arbetskraftens
orörlighet. Multinationella företag är vana vid omflyttningar och
geografiska förändringar något som kanske inte anses som vanligt i de nya
marknadsekonomierna.
De vanligaste riskfaktorerna som förknippas med detta område är
fackföreningarna, arbetslagarna, de sociala kostnaderna samt de anställdas
produktivitet.
6. Konkurrenter.
Företag som har prisdiskussioner eller bildar anbudskarteller utsätter sig
för stora risker i fråga om myndigheters reaktion och åtgärder. En
produktionsinvestering som förutsätter en marknadsföringsstrategi baserad
på en kartell- eller utsätter sig därför för en stor risk.
De viktigaste riskfaktorerna är konkurrerande produkter, politiker
engagerade i konkurrenter, nationella konkurrenter eller multinationella
konkurrenter, befintliga konkurrenters relationer samt subventioner till
inhemska producenter.
7. Myndigheter.
Det är mycket viktigt för en investerare att följa de lagar och regler som
gäller i värdlandet, där erfarenheten har visat att myndigheter oftast
reagerar hårdare än väntat vid överträdelser. Myndigheternas möjlighet att
påverka ett investeringsprojekt under hela dess livslängd kan vara mycket
stora. Några av de vanligaste metoderna är t. ex att överta egendom med
eller utan ersättning, försämra villkor för ägande och beskattning.
Gränsen mellan byråkrati och medveten protektionism kan ibland vara svår
att bedöma, men effekterna av båda hindrar verksamhet. De viktigaste
riskfaktorerna är dokumentationskrav, byråkrati, miljöpolitik, patentskydd
och varumärkesskydd, begränsad handlingsfrihet samt protektionism vid
statlig upphandling.
Generell riskfaktoranalys.
I syfte att kunna nå de mest betydelsefulla riskfaktorerna inom varje
riskområde måste de struktureras och analyseras. En metod att gå tillväga
kan vara att använda "riskcirkeln", se figur 1. på nästa sida, som
beskriver de olika miljöerna i projektens omvärld. Resultatet av
riskidentifiering med hjälp av denna modell är en sammanställning av
riskområden med relevanta riskfaktorer med hänsyn till det specifika
företagets investeringsprojekt.
Med riskfaktorer avses en orsak eller omständighet som påverkar ett
investeringsprojekt negativt eller förhindrar dess genomförande. För vissa
faktorer fordras en kombination av omständigheter, för andra kan det räcka
med en enda.
Figur 1. Riskcirkeln (Riskhantering vid U-landsinvestering, s.130)
Ytterst:
den internationella riskmiljön
Mellanringen: den nationella riskmiljön
Inre ringen:
projektmiljön
4.3.3 Riskinventering.
Med riskinventering menas kopplingen mellan specifika riskfaktorer för en
viss typ av projekt och identifierade risker för en investering i ett
särskilt land. Utgångspunkt för riskinventering är den uppställning av
riskfaktorer för den aktuella investeringsprojektet, som den generella
riskfaktoranalysen resulterar i. Till denna kopplas de riskfaktorer som
bedöms vara aktuella för det planerade värdlandet.
4.3.4 Riskvärdering.
Riskvärderingen är den andra fasen i BERA-processen. Syftet är att
kvantitativt uppskatta ett investeringsprojekts omvärldsrisker. De två
vanligaste måtten är antingen i ekonomiska termer ( förväntad
förlust/vinst) eller i relativa vikter, hur kritiska olika faktorer är för
projektet. Både före och efter en investering är det viktigt för en
investerare att etablera system för såväl bevakning av omvärlden som
utvärdering av riskområden och riskfaktorer. En fullständig riskvärdering
bör innehålla såväl en kvantifiering av riskfaktorernas konsekvenser i
jämförbara mått som en sannolikhetsbedömning av varje relevant riskfaktor.
Förslag till riskvärderingsmetod innefattar följande steg:
1. Information om investeringens totala risksituation i form av en
checklista, dvs den generella riskfaktoranalysen.
2. För de alternativ där detta är relevant, anges den maximalt tänkbara
riskkonsekvensen.
3. Det beslutsunderlag som blir resultatet av ovanstående riskvärdering
ligger som grund dels för riskplaneringsfasen, dels för beslutet att
genomföra.
5. Ukraina
I detta kapitel presenteras Ukraina ur flera aspekter. Läsaren uppdateras
på landets viktigaste aspekter innan vi går in på fallstudierna.
Ukraina är med sina över 600 000 km2 och 52 miljoner invånare Europas näst
efter Ryssland största land. Trots att landet är större än Frankrike är det
i väst fortfarande förhållandevis anonymt. Västs blickar har i stället
riktats mot Ryssland, och då Ukraina uppmärksammats är det främst i
negativa sammanhang, som Tjernobylkatastrofen och dess följder, eller den
ekonomiska misär som, präglar landet till följd av uteblivna reformer.
Under senare tid har intresset för Ukraina ökat, då ett reformprogram, som
genomförs under presidentens ledning med uppbackning från bl.a. IMF och
världsbanken, sjösatts. Flera tecken tyder nu på att trenden har vänt, att
Ukraina är på väg mot optimism och framtidstro.
5.1 Ukrainas historiska utveckling
En första suveränitetsförklaring antogs av Ukrainas dåvarande Högsta Sovjet
redan den 16 juni 1990. Det misslyckade kuppförsöket i Moskva 19-21 augusti
1991 fick till följd att även Ukraina förklarade sig självständigt den 24
augusti samma år. Beslutet bekräftades i en folkomröstning den 1 december
1991, i vilken över 90 procent av deltagarna röstade för Ukrainas
självständighet. Samtidigt valdes parlamentets talman Leonid Kravtjuk till
president med överväldigande majoritet.
Efter det att Ukraina förklarade sig självständigt trodde många att den då
usla ekonomiska vardagen automatiskt skulle förbättras. Men
övergångsperioden blev väldigt smärtsam för majoriteten av befolkningen.
Ekonomin fortsatte att styras med planhushållning. Den ekonomiska
situationen var katastrofal med exempelvis en inflation på 10 000 procent
under 1993 . Missnöjet med Leonid Kravtjuk var så stor att Leonid Kutjma i
valet sommaren 1994 kunde erövra presidentstolen och inleda en ekonomisk
reformering. Men Kutjmas reformsträvande är dock inte i linje med det
kommunistdominerade parlamentets och konflikter mellan presidentkansliet
och parlamentet har haft en förlamande effekt på utvecklingen.
5.2 Ukraina ur det politiska perspektivet.
Informationen i detta avsnitt är hämtad från en rapport: "Ukraine in 1996:
an analysis" från Canadian Institute of Ukrainian Studies.
Den gällande ukrainska konstitutionen antogs den 28 juni 1996.
Statsöverhuvudet i Ukraina är president och väljs vart femte år.
Presidenten utser premiärministern och ministerrådet, som skall godkännas
av Parlamentet- Verchovna Rada Ukraina. Parlamentet består av 450 ledamöter
som väljs med en mandattid av 4 år. Ledamöterna väljs med personval och
icke alls på partibas. Men efter valet bildades ett antal parlamentsgrupper
vilka registrerades.
Kommunistpartiet förbjöds omedelbart efter den misslyckade augustikuppen
men blev omdöpt till Socialistpartiet och f.d. kommunister dominerar
fortfarande i parlamentet. Oklarheterna mellan presidenten, regeringen och
parlamentet bromsar genomförandet av reformprogrammet och är en av
förklaringarna till problemen i Ukrainas ekonomi.
De flesta nya politiska partier har utgått från folkfronten Ruch, den stora
nationella rörelse som 1990-91 med stort folkligt stöd drev kravet på
självständighet. Det finns även viktiga regionala politiska skillnader. De
nationalistiska partierna har sitt starkaste fäste i västra Ukraina, medan
det Socialistiska partiet har sitt starkaste fäste i de ryskspråkiga
industriområdena i östra Ukraina. I dessa områden har det dessutom bildats
ett flertal små partier av såväl kommunistisk som stark rysknationalistisk
karaktär.
5.3 Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina.
Under 1980-talet var Ukrainas ekonomi helt integrerad i det sovjetiska
ekonomiska systemet. Industri- och produktionsstrukturen gjorde landet helt
beroende av importerad energi och över 90 procent av oljan och 70 procent
av gasen importerades från Ryssland. Behovet av insatsvaror från övriga
sovjetrepubliker var mycket stort och en stor del av produktionen kunde
hänföras till den omfattande vapenindustrin. Det nominella överskott
Ukraina uppvisade i handeln med övriga sovjetrepubliker var helt en följd
av att energi kunde importeras till en bråkdel av världsmarknadspriset. I
praktiken hade Ukraina ett stort underskott i handelsbalansen med
omvärlden. Det sovjetiska systemet med subvention för såväl produktion som
konsumtion var omfattande och kostsamt - bl a beräknas ca 12 procent av BNP
ha använts för subventioner till företag under slutet av 1980-talet och
nästan lika mycket till livsmedelssubventioner. Bl a dessa faktorer kom att
få konsekvenser för Ukraina när de gamla banden inom Sovjetunionen började
lösas upp i inledningen av 1990-talet. Då Ryssland höjde priserna på olja
och gas till världsmarknadsnivå kom detta att hårt drabba det
energiberoende Ukraina.
5.4 Ukraina av idag
5.4.1 Utrikeshandel.
Ukrainas utrikeshandel består till största delen av handel med Ryssland och
andra f d sovjetrepubliker, som 1995 svarade för mer än 50 procent av såväl
export som import. Ukraina exporterar metaller (23 procent), kemiska
produkter (11,8 procent) och livsmedel ( 9.8 procent ). Enligt Statistiska
departementet har värdet av varor importerade till Ukraina nått 18.2
miljarder US dollar. Det betyder en ökning med 17.5 procent om man jämför
med 1995. Energiimport från Ryssland och Turkmenistan beräknas till nästan
hälften av den totala importen.
Ukraina har inget handelsavtal varken med Europeiska Unionen eller Central
Europe Free Trade Agreement ( CEFTA ). Landet ansöker nu om medlemskap i
Världshandels Organisationen (WTO), varigenom exportlicensiering och
kvoteringskrav lössläppts, i syfte att kunna komma med i CEFTA vid senare
tillfälle. Samtidigt som den officiella statistiken visar stort underskott
i handelsbalansen på ca 800 MUSD finns det anledning att antaga att en stor
del av detta kompenseras med en oregistrerad handelsverksamhet, ett
symptom av en aktiv svart ekonomi.
5.4.2 Produktutvecklingen.
Efter självständigheten har det ukrainska näringslivet visat sig lida av
allvarlig obalans. Industrin är antingen råvarubalanserad eller militärt
inriktad. Framför allt saknar Ukraina en väl etablerad
konsumtionsvarutillverkning. Ukraina har egna kolfyndigheter men ingen olja
och mycket litet gas. Statistiken visar ett mycket stort fall i
produktionen.
Den totala produktionen inom den statliga sektorn har minskat med över 50
procent under åren av självständighet. Särskilt hårt drabbades produktionen
av konsumtionsvaror och jordbruksprodukter. Bara några av de statliga
industrierna har ökat sin produktion. Exempel på sådana är socker- och
alkoholtillverkare och fiske. En av de största utmaningarna för ukrainska
politiker är att besluta vad av den gigantiska statliga produktionssektorn
som kan räddas och förbättras.
5.4.3 Inflationen.
I jämförelse med sina grannländer lyckades Ukraina få bättre kontroll över
hyperinflationen redan 1994 . Detta kan förklaras med att Ukraina införde
en mycket stram penning- och finanspolitik under kontroll av IMF. Den nya
ukrainska valutan hrivnja som presenterades i början av september 1996 och
ersatte karbovantsy har mot vissa förväntningar hållits stabilt och
motsvarar ca HR 1.80:1 US dollar.
5.4.4 Framtidsutsikter
Ukraina befinner sig i politisk ovisshet. Strukturellt fortsätter det att
utveckla en reformistisk presidentrepublik, stödd av ett kluvet parlament,
men som samtidigt har en tradition av att nå kompromisser med presidenten
som lirkar samman parterna. I kontrast till vissa andra postsovjetiska
länder har Ukraina varit ovanligt befriat från etniska spänningar och inre
konflikt. Författningen tjänade som symbol för denna gradvisa men absoluta
utveckling mot konsolidering av staten som deklarerades 1991.
Ekonomin och den demografiska bilden är dock fortfarande stora orosmoment.
Väldigt få av Ukrainas industrier presterar tillfredsställande resultat och
regeringen har att bry sig om alarmerande hälso- och demografisk statistik.
Regeringens motvilja att införa så kallad chockterapi kan man visserligen
förstå men de ekonomiska resultaten är knappast upplyftande. Ukrainas
ekonomi av idag är en blandning av gammalt och nytt: de allt sämre
traditionella industrierna och de framträdande eller återupplivade sfärerna
som fortsätter att attrahera utländskt kapital (andelen av privat
avkastning steg till nästan 50 procent år 1996).
För majoriteten av befolkningen ser utsikterna för 1990-talet inte så
ljusa ut: deras främsta huvudbry är överlevnad för dagen. Löner är
fortsatt outbetalda och fabriker betalar inte sina energiräkningar.
Å andra sidan är sådana kommentarer relativa eftersom de är tillämpbara på
de flesta nyligen etablerade stater. Det skulle lika väl kunna argumenteras
att de senaste fem årens koncentration på överlevnad och upprätthållande
av staten har varit ovanligt framgångsrika, och att de nästa fem åren
säkerligen kommer att innebära att regeringen sysselsätter sig med frågor
om ekonomisk förnyelse. Denna fråga är avgörande och kommer sannolikt att
väga tyngre än politiska manövrer med Ryssland, USA och andra europeiska
länder .
6. Fallstudier
6.1 Bakgrundsinformation om AGA AB
AGA är ett av världens ledande gasföretag. Koncernen tillverkar och säljer
gaser och tjänster i ett 40 tal länder i Europa, USA och Latinamerika.
AGA:s kunder är främst verkstads och processindustrin samt sjukvården.
AGA:s verksamhet är organiserad i tre affärsområden med övergripande
lönsamhetsansvar. Manufacturing Industry, som 1997 svarade för 51 procent
av koncernens försäljning , betjänar kunder främst inom verkstadsindustrin
i de 38 länder där AGA är verksamt. Process Industry med 36 procent av
försäljningen leverera stora volymer gaser till processindustrier som
stålverk och kemisk industri samt till livsmedelsindustrin. Healthcare, som
betjänar den för AGA viktiga sjukhus och hembehandlingsmarknaden,
representerar 13 procent av försäljningen. Affärsområdena stöds av fyra
supportfunktioner. Supply- produktförsörjning och distribution. Commercial
services & IT - kundadministration, marknadskommunikation och utveckling av
service samt koncernens informationsteknik. Plants- projektering och
byggande av nya produktionsanläggningar. Human resourcespersonalutveckling och chefsförsörjning.
AGA:s viktigaste produkter är luftgaserna syre, kväve, argon, som svarar
för cirka hälften av försäljningsintäkterna. Av stor betydelse är också
bränngaserna acetylen och propan, samt väte, koldioxid och lustgas. Andra
produkter är ädelgaserna helium, neon, krypton och xenon samt ett antal
specialgaser. AGA säljer också gas och svetsutrustning.
I Östeuropa hade AGA 1997 kraftiga ökningar och regionen svarar nu för fem
procent av AGA:s försäljning. Försäljningsökningen på 7 procent kommer till
stor del från de stora förvärv som AGA gjorde i slutet av 1996, i synnerhet
USA.
Investeringstakten har varit hög de senaste åren. Under 1997 startades åtta
luftgasfabriker och under 1998 startas ytterligare fem. Det innebär en
kraftig utökning och effektivisering av AGA:s produktionskapacitet.
Investeringarna uppgick 1997 till 2.859 Mkr eller 20 av årets försäljning.
1996 var motsvarande siffror 2.909 Mkr och 23 procent. Investeringarna
kommer att minska ytterligare under 1998 för att 1999 vara tillbaka på den
normala nivån, cirka 15 procent av försäljning.
Man har under 1997 lagt ner betydande arbete på förbättring av miljö och
säkerhet. Åttio procent av Process Industry's gastillämpningar minskar
belastningen på miljön, och utveckling av nya tillämpningar läggs vid denna
aspekt.
I årsredovisningen 1996 ställdes följande finansiella mål för AGA koncernen:
* Växa något snabbare än marknaden.
* Uppnå en rörelse marginal på 15 procent senast 1999.
* Varje år öka vinsten per aktie.
* Uppnå en avkastning på eget kapital på 15 procent.
AGA behöll sin andelar av världsmarknaden under 1997, men
rörelsemarginalen blev lägre än förväntat.
AGA förvärvade aktiemajoriteten i Ukrainas största industrigasbolag
Dneprokisen. Bolaget är koncentrerat kring Ukrainas tredje största stad
Dnepropetrovsk som har 1,2 miljoner invånare och ligger i landets
industritätaste område. Årsomsättningen i Dneprokisen ligger på cirka 6
miljoner US dollar.
Förvärvet ingick i AGA:s strategi att expandera i sina närområden. Sedan
början av 90-talet har AGA förvärvat och byggt upp verksamheter i Ungern,
Tjeckien, Slovakien, Polen, Baltikum, Ryssland, Rumänien och nu Ukraina.
Dessa satsningar bedöms ha stor potential för AGA:s utveckling.
6.2 Hur AGA gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina
Vi har träffat Ariel Hoff, som ingår i en s k affärsutvecklingsgrupp på
AGA. Han har väldigt lång erfarenhet av AGA i Latinamerika, Europa och
Östeuropa, bland annat har han varit nyckelperson i ett flertal uppköp
av fabriker i Ryssland. Vi har även intervjuat Arne Hauge och Ulf Borgcranz
som är controllers på företaget.
6.2.1 Motiv till uppköp
Från de intervjuer vi har genomfört kan vi konstatera att motiven till
direktinvestering var att Ukraina är ett land som kommer att lyfta på sikt.
AGA strävar efter att öka sina marknadsandelar på en global nivå. Dessutom
söker företaget efter first mover fördelar som ger möjligheter till att
kontraktera de bästa kunderna, d.v.s. de kunder som kan betala i tid, och
dessutom att bygga upp ett fungerande distributionssystem.
Ukraina inte har kommit så långt inom utvecklingen vad avser
gasbågssvetsning med avancerade skyddsgaser, därför kommer AGA:s
specialkompetens inom området väl till pass. Regionen anses av AGA vara
högt industrialiserad med bra infrastruktur. Dessutom hade företaget en
långvarig kontakt med den uppköpta Dnepropetrovsk företaget Dneprokisen
och ledningen på den sistnämnda var mycket positivt inställd till affären.
Etableringen av dotterbolag i Ukraina underlättades bland annat av
erfarenheter från AGAs direktinvesteringar i Ryssland, eftersom
förhållandena i dessa två länder anses att vara ganska likartade. Fabriken
passade in i AGA:s affärsstrategi dessutom fanns det relativt billig och
hadekompetent personal. Priset på fabriken var även väldigt förmånligt.
6.2.2 Uppköpsprocessen
Själva uppköpet var en stegvis process. Först kontaktade man ledningen i
företaget och blev hänvisad till en certifikatauktion, som ägde rum den
30:e november 1995, där 60 procent av aktierna i företaget var till
försäljning. AGA köpte en post genom en bulvan och erhöll 21 procent av
aktierna vilket var långt från majoritet som AGA strävade efter. Privata
investeringsfirmor och spekulanter köpte också in sig i Dneprokisen vid
denna auktion. Sammanlagt miljoner aktier såldes ut portionsvis. Vidare
köpte AGA 32 procent av aktierna av statens egendomsfond till ett lågt
pris. Efter detta kontrollerade AGA 53 procent vilket inte räckte till den
absoluta majoriteten, som kräver 75 procent. AGA fann sedan en säljare som
möjliggjorde för AGA att ha aktiemajoriteten. I augusti 1996 ägde
Dneprokisens bolagsstämma rum, efter vilket AGA:s verkliga dominans
började inom företaget.
AGA:s krav för investering i Ukraina var att företaget skulle bära sina
egna kostnader, vilket Dneprokisen nu gör.
Företaget bedömer sin satsning i Dneprokisen som en värdefull investering
till en låg kostnad. Progektet är långsiktigt vars mål AGA satt till att
växa några procent mer än Ukrainas ekonomi i sin helhet.
6.2.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
Med tanke på att AGA är ett globalt företag så har man stor erfarenhet av
främmande marknader. Östeuropa uppfattas som en svår marknad vad avser
informationsinhämtning. För att lösa detta problem anlitade AGA en jurist
i Kijev som skulle vägleda företaget inför direktinvesteringen i
Dneprokisen. Några problem med den centrala och lokala administrationen
uppstod inte då alla förhandlingar gällande uppköpet sköttes av
Dneprokisens inflytelserike VD. Däremot fanns det svårigheter med att hitta
betalningskapabla kunder. Även tariffer och exportlagar på grund av dessas
tendens till snabba ändringar uppfattas av AGA som problematiska. De legala
frågorna gällande äganderätt, finansiering och banker betraktades inte som
ett hinder.
6.2.4 AGA:s investeringskalkyl.
Innan ett investeringsbeslut fattas gör AGAs kontrollers en investerings
kalkyl och utvärdering. Dessa saknar en standard modell som man varje gång
arbetar med. Däremot utgår man från en s k Investment guide som vi fick
titta på.
I sina investerings kalkyler utgår AGA från volymer och priser på olika
produkter. Man tar även hänsyn till komponentkostnader såsom arbete,
energi, investeringar i olika slags utrustning mm. Vidare görs en analys av
alternativ och avvikelser. Då försöker man svara på frågan: Vilka
finansiella konsekvenser skulle man få om man ändrade på någon eller några
av de viktigaste parameter. Till exempel kan man titta på följande:
Lokalisering: Vilka blir konsekvenserna av en annan lokalisering med
avseende på
transport kostnader, energi kostnader?
Tid: Vilka blir konsekvenserna av att skjuta upp investeringen med t. ex
ett år ?
Storlek : vilka konsekvenser får man av en annan storlek- kostnader,
risker, behov av ett kapitaltillskott?
Många investeringar baseras på antaganden om inflationen i regionen,
konkurrenternas beteende, kostnadsutveckling osv. Dessa är mer eller mindre
osäkra. Därför inkluderar investeringskalkylen en känslighetsanalys som
fokuseras på de viktigaste avvikelserna.
För varje alternativfall bör en känslighetsanalys ge svar på följande
frågor:
-Hur skulle projektets lönsamhet påverkas ?
-Hur skulle behovet av finansiering ändras?
-Skulle beslutet vara annorlunda om ett alternativfall hade varit det
verkliga fallet? Skulle lokaliseringen eller tidpunkten ha varit olika?
Nästa steg i investeringskalkylen är strategiska övervaganden. I denna tar
man hänsyn till de strategiska implikationer som med tiden avsevärt kommer
att påverka lönsamheten.
Exempel på strategiska övervaganden är:
AGA:s strategiska position, marknadsandelar mm.
Påverkan på inträdesbarriärer for nya konkurrenter.
Kontroll över utbudet.
Inflytande över försäljningen av andra produkter.
Någon speciell analys av landsrisker förutom att titta på inflationsnivån
och kostnaderna på inputs i det aktuella landet gör man inte på företaget.
Det som i stort satt avgör ett investeringsförslag är priset på aktierna.
Även om landet där investeringarna görs anses vara riskabelt, men där
priset på företaget är tillräckligt förmånligt beslutar man oftast att
investera.
Controllers nämnde också att de går mycket på känsla i sina investeringar.
Det måste kännas rätt i magen, till exempel. Man varierar kriteterna för
investeringsbesluten från objekt till objekt, det finns alltså ett visst
mått av flexibilitet inom AGA vad avser investeringsbeslut.
6.3 Bakgrundsinformation om ABB AB
ABB är en världsomspännande elektroteknisk koncern med beställningsingång
på 35 miljarder USD och betjänar kunder inom elektrisk kraftgenerering,
kraftöverföring och distribution, industri och byggnadssystem liksom
spårbunden trafik. Av koncernens totala försäljning skedde 55 procent i
Europa, 20 procent i Amerika och 25 procent i Asien, Mellanöstern och
Afrika. ABB har tre huvudsakliga affärsområden kraftgenerering,
kraftöverföring och distribution, samt industri och byggnadssystem.
6.3.1 Kraftgenerering
ABB erbjuder marknadens bredaste sortiment av system och utrustning för
kraftgenerering. Man levererar kompletta lösningar från pannor, turbiner
och generatorer som producerar elenergi till styrsystem, utrustningar för
stoftavskiljning och rökgasrening, transformatorer och alla andra system
som behövs för att driva en kraftanläggning. ABB:s kraftanläggningar
genererar el från många kraftkällor, naturgas, kol, olja, diesel, vatten
och kärnkraft samt okonventionella bränslen som restgaser från industriella
processer, träflis och andra material. ABB ebjuder också ingenjörsarbete
för att uppföra anläggningen, bygga tillfartsvägar och utveckla annan
stödjande infrastruktur.
6.3.2 Kraftöverföring och distribution
ABB är världens största och mest kompletta leverantör av system och
utrustningar för kraftöverföring och distribution. Man bygger
transformatorstationer och tillverkar kraftledningar, kablar,
transformatorer, styrsystem för kraftnät och andra system och utrustningar
som kunderna använder för effektiv elenergitransport. Man tillverkar även
kraftsystem, krafttransformatorer och distributionstransformatorer.
6.3.3 Industri och byggnadssystem
ABB tillverkar varvtalsreglerade drivutrustningar som styr hastighet och
effekt hos industriella motorer för exempelvis fläktar, pumpar och
transportband. Man tillverkar drivsystem , elmotorer lågspänningssystem,
luftbehandlingssystem för affärsområdena olja, gas och petrokemi.
Marknaderna i Central och Östeuropa visade fortsatt tillväxt för
modernisering av befintliga anläggningar och även av ny utrustning under
1997. Flera förvärv slutfördes i Central och Östeuropa, inklusive
aktiemajoriteten i ett bolag som bygger kraftlinjer för att bredda
täckningen i Polen av ABB:s utrustning och service. Företaget fick en order
om 110 MUSD för modernisering av ett raffinaderi hos ett av Rysslands
största företag.
6.4 Hur ABB gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina
Vi har genomfört telefonintervjuer med Sven Carlin som är ansvarig för Öst
och Centraleuropa på ABB Sverige. Vi har kontaktat Åke Davidsson,
platschef för ABB i Ukraina, dock utan att få några svar på våra frågor.
Sven Carlin har det övergripande ansvaret. Vi har även genomfört en
telefonintervju med Joachim Viddemanis, Investment Relations på ABB i
Zürich.
6.4.1 Motiv till uppköp
ABB valde att gå in Ukraina tack vare landets stora infrastruktur, många
industrier och stora befolkning. ABB anser att Ukraina är en lovande
framtidsmarknad som kommer att lyfta på sikt. ABB har skapat en egen nisch
i Ukraina med sina produkter, den konkurrens som finns är enligt Karlin
inte svår att bemöta med tanke på den sovjetiska kvaliteten.
I fabriken i Rivno tillverkas mellanspänningskopplingsutrustning, populärt
kallade ställverk. I fabriken i Kharkov tillverkar man datorbaserade
kontrollsystem. Dessa produkter finns inte av samma kvalitet som ABB
producerar dem på östeuropamarknaden.
Företaget har gjort sin investering i landet på en relativt tidigt stadium
med syfte att nå fördelen med att vara först på marknaden
6.4.2 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
ABB har sedan länge etablerat sig i Ryssland och i övriga Östeuropa och har
därför god kännedom om hur man gör direktinvesteringar i dessa regioner.
Företaget har direktinvesterat i två fabriker i Ukraina, som de har valt
att göra joint ventures med. ABB är majoritets ägare med rätt att
tillsätta ledningen.
Man använder inte lokal finansiering för sin verksamhet utan den
finansieras internt dvs med bolagets egna medel. Däremot samarbetar ABB med
vissa lokala leverantörer som man anser tillförlitliga. ABB´'s lokala
distributionskanaler fungerar dåligt på grund av olika slags
organisatoriska problem hos de sistnämnda.
Sven Karlin tyckte att den ukrainska arbetskraften består av många duktiga
tekniker och ingenjörer därför var det lätt att rekrytera kompetent
personal för fabrikernas verksamhet. Däremot var ABB tvungen att rusta upp
fabrikerna på grund av den föråldrade och dålig fungerande utrustningen.
Sven Karlin anser att det råder en tillmötesgående attityd gentemot
utländska investerare i Ukraina.
Vad gäller en systematiserad riskanalys på ABB hävdade Sven Karlin att
företaget använder sig av ett standart formulär med 5000 frågor som är
relaterade till de flesta faktorer som berör den prospektiva investeringen.
Dock menar Joachim Viddemanis att ABB inte har någon enhetlig standard
beträffande landsriskanalys. Enligt honom använder ABB olika mallar
beroende på vilket företag som finansieras. Han sade även att
riskbedömningar vad avser direkta investeringar i utlandet ofta inte sker
med standardiserade modeller. Efter en viss erfarenhet är uppnådd läggs
inte lika stor vikt vid modeller. De ansvariga för investeringen utgår
till stor del ofta ifrån en "gut feeling".
6.5 Bakgrundsinformation om South Foods Inc.
South Foods Inc. är ett frukt och grönsaksbearbetningsföretag. Det ligger i
Kakhovka i södra Ukraina, 90 km från Svarta havet. Detta företag grundades
i maj 1996 efter tre år av genomgående undersökningar och förberedelser.
Ett svenskt företag, Midnight Sun Inc. äger majoriteten, 76 % av
aktiestocken och den ukrainska staten är minoritetsägare med resterande 24
%. Med sammanlagt 5 miljoner USD är South Foods Inc. den största
utländska investeringen i Kherson regionen.
Johan Bodén och Carl Sturén är de två unga männen som ligger bakom denna
investering.
Johan Bodén är tredje generationen i frukt och grönsakskonservindustrin.
Det första besöket år 1992 ledde till ett engagemang att utveckla
konservindustri i landet, bearbetande av produkter för de ukrainska och
ryska marknaderna. Johan är verkställande direktör för företaget.
Carl Sturén är Johans brorson som växte upp på Gotland. Han är fjärde
generationen i frukt och grönsakskonservindustrin. Han har bott i Ukraina
sen 1994 och talar flytande ryska. Han har byggt ett stort kontaktnätverk i
Ukraina. Carl är högste chef för företagets verksamhet.
South Foods Inc. har en fabrik om 8000 m2 som byggdes på mitten av
80-talet under Sovjettiden. Efter Ukraina blev självständigt avbröts
byggandet tills det började igen i slutet av maj 1996 då South Foods Inc.
startade sin verksamhet. Fabrikens utformning sågs över av South Foods
Inc:s nuvarande ledning.
South Foods Inc. tillverkar idag följande produkter: ketchup, hot sauce,
inlagd gurka, inlagda tomater, fruktkompotter och majonnäs.
Verksamheten pågår året runt med betoning på högsäsong då företaget
producerar både färdigkonserverade och halvfärdiga produkter. Företaget har
270 anställda. Företaget både köper in grönsaker och odlar själv. Förra
året odlade man gurka på 200 hektar och tomater på 1600 hektar. Frukt, som
äpplen, persikor, aprikoser och körsbär köps in från andra odlare. I år
planerar man att producera 12,000 ton grönsaker och 4,000 ton frukt.
6.5.1 Jordbruksproduktion
Företaget har etablerat ett jordbrukscentrum för att hjälpa kolchoser och
privata jordbrukare med planering, utsäde och sådd i samband med att
leverantörskontrakt skrivs. En jordbruksmaskinpark har startats , i vilken
bönder har tillgång till nödvändig teknik. Ett amerikanskt företag
levererar bevattningsutrustning till odlingen.
6.5.2 Paketeringsindustri
South Foods Inc. var det första företaget som introducerade skruvlock på
burkar och flaskor i f.d. Sovjetunionen. Genom att investera i glaspressar
och kvalitetssäkringsutrustning i två glasfabriker kan företaget försäkra
sig om paketering med hög kvalitet.
Företaget marknadsför sina produkter under märket Chumak. "Tjumaker" var
salthandlare så långt tillbaka som 1600-talet som transporterade salt från
Svarta Havs regionen ända upp till norra Ryssland. På etiketterna avbildas
en typisk för tjumakerna kärra som dras av oxar med havet i bakgrunden.
South Foods Inc:s produkter har tagits mycket väl emot av både den
ukrainska och valda delar av den ryska marknaden. Idag säljs South Foods
Inc:s produkter i alla regioner i Ukraina. McDonalds i Ukraina planerar att
eventuellt använda företaget som leverantör av inlagd gurka och ketchup.
Vår beskrivning av fallet bygger på en telefonintervju med Johan Bodén samt
en uppföljningsintervju per e-post. Vi har även lyssnat på ett inspelat
radioprogram , läst en artikel i SIF tidningen om South Foods Inc. samt
besökte deras hemsida på internet.
6.6 Hur South Foods Inc. gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina
6.6.1 Motiv till uppköp
Johan Bodén och Carl Sturén valde att göra en direktinvestering i Ukraina
mot bakgrunden att Ukraina har ett oerhört bördigt jord, klimatet vid
Svarta Havet är väldigt gynnsamt för frukt och grönsaksodling och utsikter
för lönsamhet är goda. De ansåg att den svenska och västeuropeiska
konservmarknaden var övermättad bland annat på grund av konkurrens från
låglöneländer. Ukraina, enligt Johan är ett land med stora möjlighet med en
enormt stor marknad för de som säljer basprodukter som konserver är. En
marknad med 55 miljoner människor som vill och de flesta kan köpa sådana
produkter.
6.6.2 Uppköpsprocessen.
Johan och Carl gjorde besök på 32 industrier runtom i Ukraina för att
identifiera den rätta att investera i. Det är en mödosam process att finna
den rättmätige ägaren till fabriken. För att finna denne gick de först
till företagets direktör och fick ett svar, sen till borgmästaren för att
höra vad han ansåg i frågan, sen till guvernören och sist kom man fram till
State Property Fund i Kiev. Där ställde man, efter två månaders sökning,
frågan till Johan och Carl "Vem tycker ni skall vara ägaren till industrin
?" De svarade att borgmästaren skulle vara den rättmätige ägaren, vilket
han fick. De grundade sedan tillsammans med staten ett joint venture där
staten skulle äga 24 procent och Carl och Johans skulle representera 76
procent av aktierna. För att det rätta värdet på fabriken skulle tas fram
fanns det invecklade index som uppskattade bland annat golv och marktyp och
byggmaterialets totala värde. När värdet 1,3 miljoner USD tagits fram fick
Johan och Carl investera drygt tre gånger detta belopp alltså 4,2 miljoner
USD i samriskföretaget.
6.6.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag
Johan och Carl har tidigare erfarenheter av att etablera ett företag i
Sverige. De hade dock ingen tidigare erfarenhet att etablera företag
utomlands. De hade kunskaper om jordbruk och frukt och grönsaksbearbetning
innan de begav sig till Ukraina.
För att kunna starta upp ett frukt och grönsaksbearbetningsföretag måste
man integrera många andra företag i sin verksamhet, som till exempel
glasburk och etikettillverkning samt distributionsföretag. Det är viktigt
att ha fullständig kontroll över alla steg i tillverkningsprocessen då det
uppkommer ständigt oförutsedda problem som måste lösas på mycket kort
varsel.
Vad det gäller information om den ukrainska marknaden söker företag oftast
den genom att anlita en advokatbyrå. Det kostar till att börja med 5000
USD vilket kan vara alldeles för mycket, risken finns att man blir
lurad. Det bästa är att söka efter flera olika lokala advokater parallellt
med större advokatbyråer parallellt för att få information . Det bästa
sättet att ta reda på vilka risker som föreligger i Ukraina är, enligt
Johan, att bosätta sig där ett år och gärna konsultera landsmän i företag i
andra branscher.
Det är viktigt när man gör en sån här investering är att ta reda på vem som
bestämmer över vad i den nationella, regionala och lokala administrationen.
Alla nivåer är involverade i en etablering även om det bara den regionala
och lokala administrationen som fattar besluten. I South Foods Inc:s fall
behövde man arrendera jord, eftersom det är förbjudet att äga jord i
Ukraina, med några få undantag. Presidenten i Ukraina kom på besök till
det nystartade företaget under hösten 1997 och frågade Carl hur mycket mark
de behövde. Han svarade 300 hektar och presidenten sade "Ge dem 300 hektar
!" , det var dock den lokala administrationen som skulle fatta beslut om
detta. Johan och Carl behövde hjälp med att ändra några regler på lokal
nivå och stödde det lokala kommunistpartiet i sin valkampanj. Partiet vann
och regeländringen ägde rum efter makttillträdet.
De många ändringarna i lagstiftningen anses av Johan vara frustrerande för
de utländska företagarna I Verchovna rada (parlamentet) fattas de avgörande
besluten om lagstiftningsförändringar. Det tar sedan en månad för de
regionala och lokala nivåerna att få reda på nyheterna om förändringar.
Ledningen i South Foods Inc. har löst detta problem genom att prenumerera
på en databas i Kiev som omedelbart registrerar alla ändringar i alla
lagar. På detta sätt är företaget alltid steget före de lokala
myndigheterna.
För att kunna starta ett verksamhet måste alla erforderliga tillstånd ha
upprättats. Om det finns några fel i dokumentationen är inte myndigheterna
sena att utnyttja detta då hela projekt kan falla på detta sätt. För att
upprätta en byggnad måste man ha tillstånd från myndigheterna med avseende
på vad byggnadens ändamål är, storlek mm.
Johan tycker att det är svårt att finna finansiering för sitt företag i
Ukraina. Det finns få utländska banker som etablerat sig i landet. De
nationella bankerna är centralstyrda, varenda beslut fattas på den högsta
nivån varför krediter är svåra att få.
Att hitta kompetenta leverantörer är enligt Johan åckso svårt. De flesta
förstår inte vad kvalitet, tidspassning och effektiv administration
innebär. Det är upp till beställaren att ta full kontroll över alla steg i
produktionsprocessen för att säkerställa kvaliteten i produktionen då
leverantörerna försöker fuska till sig fördelar genom att göra avkall på
kvaliteten. Detta måste beställaren omedelbart reagera mot för att inte
förlora i sin produkts kvalitet. Det gamla sovjetiska tänkandet är ofta
fortfarande förhärskande, vilket inte verkar positivt på företagandet.
Vad gäller tillgången till arbetskraft så är den enligt Johan god. Varje
morgon köar upp till hundra personer för att få arbete på fabriken. Den
anställda arbetskraften får minst dubbel normal ukrainsk lön, som dessutom
betalas i tid, vilket gör företaget mycket attraktivt som arbetsgivare.
Kommunikationen mellan de ukrainska cheferna och de anställda sker genom
s. k. prikaz, vilket betyder skriftlig order, enligt gammal sovjetisk
modell.
Det finns en uppsjö av skatter i landet som dessutom uppfattas av
företagets ledning som ganska höga. Företagsskatten är 30% och momsen 20
%. Den omtalade utomlands maffian och kriminaliteten skapar inte enligt
Johan några problem för företaget. Orsaker till detta är att branschen som
företaget verkar i är inte så utsatt för kriminella element samt som
Kakhovka är en liten och provinsiell stad.
Johan tycker att attityden mot de som svenskar är mycket bra. Svenskarna
uppfattas som ärliga och trevliga att ha att göra med.
Det bästa sättet enligt Johan att lära sig hur man etablerar ett företag i
Ukraina är att intervjua andra lokala utländska företag i samma eller i
närliggande bransch.
6.6.4 South Foods Inc:s riskkalkyl
De har inte använt sig av några riskanalysmodeller, utan begav sig ner till
Ukraina på gott och ont. Carl reste ner till Ukraina ett år för att lära
känna landet. På detta sätt lärde de sig vad de skulle investera i och
vilka fällor de skulle undvika.
De gjorde en analys av business cycle i jordbruket och odlade grönsaker i
liten skala i ett referensprojekt för att få större kunskap om hur
jordbruk och administration fungerar. På detta sätt skulle även bankerna få
insyn och tilltro till deras verksamhet.
Riskminimering nås, enligt Johan, genom att satsa brett, att kontrollera
alla verksamheter som är involverade i kedjan "från fält till bord". På
detta sätt nådde Johan och Carl total insyn i och kontroll över hela
tillverkningsprocessen.
Moderbolaget till South Foods Inc. är svenskt med fem delägare varav Johan
och Carl är två delägare.
7.Tillämpning av BERA modellen på Ukraina
Vi har använt oss av engelska i denna tillämpning eftersom minst en av våra
respondenter inte behärskar svenska. Modellen kan även på detta sätt
förstås av en större publik.
7.1 Inledning
BERA modellen (Business Environment Risk Assessment) har skapats av Lars
Ehrengren vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet.
Den är främst avsedd för industriföretag som överväger att göra en
direktinvestering och som skulle kunna använda modellen för att utvärdera
affärsriskerna i potentiella värdländer.
Vi använde riskinventeringen och riskutvärderings delarna av BERA modellen
i vår analys, för att identifiera och utvärdera de viktigaste
riskfaktorerna i varje riskområde, där ett riskområde är en del av en
riskmiljö och en riskfaktor är något som kan ha en negativ inverkan på ett
investeringsprojekt. Denna studie föreslår att generella riskfaktorer delas
in i landsrisk faktorer (internationella och nationella miljöer) och
projektrisk faktorer (i projektmiljön)
Vi har inkluderat i analysen, de enligt vårt synsätt viktigaste
riskfaktorerna i Ukraina som en övergångsekonomi.
7.2. Den internationella riskmiljön
Det finns ett ryskt inflytande på ukrainsk kultur eftersom befolkningen är
en blandning av etniska ryssar och ukrainare med svårligen urskiljbara
skillnader. Befolkningen minskar stadigt på grund av den höga dödstalen
och de låga födelsetalen. Det finns så många som 7-8 miljoner ukrainare som
bor i det närliggande Ryssland och Vitryssland. Skillnaderna i
värderingssystem mellan Ukraina och dess grannar är små, på grund av
homogeniseringen som ägde rum under Sovjetunionen. Visa krävs för ukrainare
som reser genom EU liksom det krävs visum från de besökare som kommer från
denna region.
Ukraina har eftersträvat internationellt erkännande av sin självständighet.
Relationerna med Ryssland är den dominerande frågan inom utrikespolitiken.
Ukraina var den första medlemmen i OSS som gick med i PFF (Partnerskap för
fred). Ukraina deltar inte i något militärt OSS samarbete, det strävar
istället efter civila bilaterala relationer med dess medlemmar. Ukraina
strävar efter både EU och NATO medlemskap. Relationerna till grannarna är
goda med undantag för Rumänien , som har framställt krav på ukrainskt
territorium. Ukraina har normala diplomatiska relationer med de flesta av
jordens länder.
Ukraina har en BNP om ungefär 1500 USD per capita, vilket är lågt i
jämförelse med västeuropeisk standard. Minskandet av den ukrainska
bruttonationalprodukten har saktat ned och kan vända under 1998. De
viktigaste handelspartners är Ryssland, Tyskland och USA. Ukraina är
beroende av energi från Ryssland och har lidit brister på grund av tvister
om betalningen. Exempel på reformer är stabilisering av den nationella
valutan, prisliberalisering, och förenkling av utrikeshandelsprocedurer .
Diskriminering mot utländska investeringar har minskat i samband med ett
reformeringsprogram som påbörjades 1997. Importtullarna är i vissa områden
höga. Ukraina räknar USA till sin närmaste allierade, och är dess tredje
största biståndsmottagare.
I egenskap av ett nytt europeiskt land, har Ukraina ett extremt
fördelaktigt geografiskt läge som Östeuropas knutpunkt. Från det forna
Sovjetunionen har det inkorporerat ett väl fungerande väg och
kommunikationssystem som fortfarande spelar en viktig roll i OSS staternas
kommunikation med Väst. Samtidigt är dock landets infrastrukturella
utveckling långsam. Kommunikationsmedlens och vägnätens tekniska nivå är
förringad. Telefontätheten är långt under väst standard. Eftersom effektiva
transport och kommunikationsnätverk utgör en nödvändig förutsättning för
den ukrainska ekonomins integrering i världssamfundet, så är dess
upprustning en högt prioriterad fråga i den nationella ekonomiska
politiken.
7.3. Den nationella riskmiljön
7.3.1 Nationella sociala/kulturella risk områden
7.3.1.1 Social struktur
Industrisektorn sysselsätter idag 40 procent av den totala arbetskraften,
jordbruk sysselsätter idag 20 procent, och handel, transport och övrigt
sysselsätter 40 procent.
7.3.1.2 Levnadsstandard
I juni 1997, var den genomsnittliga månadslönen i Ukraina 180 Hr ( USD 98).
En stor portion av befolkningen utökar sin officiella inkomst med en svart
inkomst; enligt vissa bedömningar så är denna del så stor som 80 procent.
De högsta inkomsterna återfinns i den finansiella sektorn och i
försäkringssektorn samt i den statliga administrationen.
Under de senaste åren har antalet fattiga och hemlösa ökat. Ukrainas
växande utländska befolkning har stora problem med olika typer av
brottslighet, såsom; gatubrottslighet, stöld av egendom och organiserad
brottslighet.
Eftersom de statsanställda får betalning med stor eftersläpning, är
strejker och andra åtgärder eller överenskommelser bland arbetarna inte
ovanliga, vilket kan störa normal aktivitet.
7.3.1.3 Arbetslöshet och socialpolitik
Enligt Ukrainas statistiska centralbyrå, var arbetslöshetsnivån 2.1
procent 1997. I verkligheten var arbetslösheten mycket högre. Förklaringen
till detta är att många arbetare placeras oavlönade inom administrationen
eller tvingas att utnyttja obetalda semesterdagar på grund av arbetsbrist.
Arbetslöshetsunderstöd består av 50 procent av den senaste lönen. Pensioner
är oberoende av tidigare lönenivåer och är för närvarande Hr 70 (USD 39),
till dess att det sker en förändring i lagen om pensionsutbelningar.
7.3.1.4 Befolkning och etniska grupper
Ukrainas befolkning består av 73 procent ukrainare och 22 procent ryssar
och 0.9 procent judar och 0.5 procent bulgarer, samt 3.2 procent polacker,
och andra etniska grupper.
Det är viktigt att veta att det enda officiella språket i landet är
ukrainska, även om man klarar sig med ryska, hur bra det lyckas beror på
vilken region man befinner sig i. Till exempel använder man sig mestadels
av det ukrainska språket i västra Ukraina, varför man oftast blir bättre
mottagen om man använder åtminstone ett par ord ukrainska i denna region.
Ukraina genomlider bittra strider mellan de tre mest inflytelserika
kyrkorna: den rysk-ortodoxa kyrkan, den ukrainska kyrkan och den
grekisk-katolska kyrkan. Maktkampen gör sig gällande främst i de övre
delarna av kyrkohierarkin.
7.3.2 De nationella politiska/legala risk områdena.
7.3.2.1 Korruption.
Det finns en risk att affärsmäns personer eller deras intressen kan råka ut
för hot. Utländska affärsmän har hotats i syfte att begränsa deras
affärsverksamhet eller att förhindra inträde på den ukrainska marknaden,
eller för att helt enkelt eliminera konkurrens.
Till och med lokala myndigheter kan sysselsätta sig med uppsägande av
kontrakt eller investerares verksamhetslicenser, utan någon varning eller
lagligt stöd; slumpartat tillämpande av ofördelaktiga lagar; och
betalningsuppehåll eller förseningar av varor till utländska investerare.
Detta har lett till anklagelser att den privata sektorn kan manipuleras av
byråkrater och gynna deras personliga intressen. Mutor till statligt
anställda är mycket vanliga.
Av alla dessa uppräknade skäl bör utländska företag vara mycket noggranna
och uppmärksamma på säkerhetsfrågor när de etablerar företag i Ukraina.
7.3.2.2 Politisk stabilitet.
Under 1996 inträffade ett antal kontraktsmord och explosioner i Ukraina,
premiärministern har råkat ut för ett mordförsök och en parlamentsledamot
har mördats. Det finns inga indikationer på att vare sig inhemska eller
internationella terroristgrupper var involverade. Dessa incidenter verkar
vara manifestationer av den kamp som förekommer mellan informella politiska
och finansiella grupper.
Trots landets ekonomiska svårigheter, så har Ukraina varit befriat från
inre oroligheter, det verkar inte finnas stor risk för inbördeskrig. Som i
de flesta demokratiska länder är politiska demonstrationer ett vanligt
inslag i vardagen, demonstrationerna har varit fredliga.
Ukraina anses vara ett relativt politiskt stabilt land, utan stor risk för
inbördeskrig eller statskupp. Men resultatet av det senaste valet till
Verchovna Rada (parlamentet) , är inte så optimistiska. Kommunistpartiet
blev det dominerande partiet med 113 platser av 450 möjliga. Detta
förväntas sinka samarbetet mellan presidenten, staten och parlamentet,
lägga en hämsko på reformer i den Ukrainska ekonomin och öka missnöjet
bland befolkningen i västra Ukraina.
7.3.2.3 Lagar om utländska direktinvesteringar
Den osammanhängande och instabila lagstiftningen i Ukraina skapar problem
och risker för utländska investerare. Efter 1991 har Ukraina antagit mer än
700 nya lagar och många fler förordningar och regler. Många av dessa har
förberetts på mycket kort tidsvarsel för att anta vissa specifika åtgärder.
En av de viktigaste frågorna som en seriös prospektiv investerare noga
borde se över i en ny marknad, är det legala systemets stabilitet på den
inhemska marknaden i synnerhet med avseende på skydd och upprätthållande av
utländska investeringars lagar och rättigheter.
Ukrainsk lagstiftning kännetecknas av deklarerande påståenden som saknar
den begreppsmässiga enhetligheten och detaljrikedomen som krävs för att
skapa ett ramverk för kommersiell aktivitet. Det finns en risk för
osäkerheter som gör det svårt att förstå "spelets regler". Samtidigt är
lagstiftningen både inkonsistent med, både internt och med avseende på
annan relevant lagstiftning.
Domstolarna i Ukraina har inte förutsättningarna att ta itu med komplexa
kommersiella dispyter. På grund av detta råds utländska investerare att
inkludera en klausul om internationellt skiljedomsförfarande vid tvistemål,
i sina överenskommelser med ukrainska samriskföretag.
Ukrainsk redovisningspraxis skiljer sig avsevärt från de internationella,
till exempel vad avser tillåtna avdrag vid förlust, vilket kan förvanska
tidigare vinster och vad som kan beskattas.
7.3.2.4 Regler för utländska investerare.
Lagen om utländska investeringar antogs i april 1996. Ett generöst men
ineffektivt system av incitament för utländska investeringar ersattes av
ett system av icke-diskriminerande legala förhållanden för alla
investerare. Ukraina har även skrivit under ett avsevärt antal bilaterala
investerings fördrag, inklusive de med åtta OECD medlemmar.
Bland skydden återfinns garantin mot statlig konfiskering av egendom, samt
kompensation vid felaktiga ingrepp av statliga myndigheter, frihet att ta
hem lagliga vinster efter skatt och 10-årigt skydd mot lagförändringar som
avser expropriering och statlig konfiskering.
Alla företag med utländska investeringar som skall betala vinstskatt om 30
%, i enlighet med andra typer av företag. Den skattefrihet som tillämpades
på samriskföretag före 1995 har tagits bort liksom deras skattefria import
av varor.
7.3.2.5 Den institutionella infrastrukturen
Bland de mest försvårande faktorerna för utländska direktinvesteringar har
varit svårigheterna med att handskas med ukrainska ämbetsmän. De komplexa
reglerna motverkar investerare och främjar korruption.
Nya utländska investeringsorgan skapas för närvarande för att bygga upp ett
förtroende hos utländska investerare, främja uppgörelser i godo av
investeringstvister och för att befrämja utländska investeringar.
7.3.3 Ekonomiska risk områden
Omställningsprocessen i Ukraina har varit svår eftersom landet är tyngt av
de ekonomiska strukturer det ärvde av sitt sovjetiska förflutna och en
komplex politisk konstellation. Däremot har ekonomisk reform tydligt
accelererat och inflationen har sänkts väsentligt, en ny valuta har
framgångsrikt introducerats och en ny författning har ratificerats.
Bruttonationalproduktens stadiga fall har avtagit och förväntas upphöra
detta år.
7.3.3.1 Inflationen
Ekonomin i Ukraina har stabiliserats avsevärt 1996 och 1997 i jämförelse
med tidigare år. Inflationstakten förväntas vara fortsatt hög vid 20
procent under 1998. Den ukrainska inflationstakten var 40 procent i slutet
av 1996. Den ukrainska valutan, hrivnjan är konvertibel, växelkursen var
1, 83 hrivnja/USD i juni 1997 och förväntas minska på grund av inflationen.
7.3.3.2 Kapital marknaden.
Investerare i ukrainska statsobligationer är underkastade risker som inte
typiskt finns i andra länder med mer utvecklade kapitalmarknaden. Bland
dessa risker finns osäkerheter i överlåtelse i äganderätt och förvar av
aktier.
Handel och innevarande underskott förväntas öka under 1998 i takt med att
den fortsatta ökningen av valutavärdet påverkar konkurrens.
Importefterfrågan förväntas vara fortsatt stark, understöd av efterfrågan
efter konsument och kapitalvaror. Import skatter kan höjas. Det
innevarande underskottet kan öka från 980 miljoner USD 1996 till 1,4
miljarder USD under 1997 och 1,6 miljarder USD, eller 2,6 procent av BNP.
7.3.3.3 Framtiden
Det finns många uppgifter att ta itu med i framtiden, i synnerhet inom det
ekonomiska utvecklingen och skapandet av en ekonomisk miljö som bidrar
till marknadsekonomi. Framstegen har tagit lång tid och går långsamt
framåt- men de går i rätt riktning.
7.3.4 Det teknologiska/infrastrukturella riskområdet
Ukraina har en lång tradition av högteknologisk industri och en högutbildad
befolkning, vars kompetens, vad avser naturvetenskap är mycket hög. Det
finns ett överskott av högkvalificerade arbetare.
7.3.4.1 Energi
Ryssland och Turkmenistan förser Ukraina med olja och gas. Den ukrainska
exporten till dessa länder övervägde det underskott som uppstod när de
ökade bränslepriser. Atomkraft bidrar med 40 procent av den totala
energikonsumtionen. Kol bidrar till ungefär en tredjedel av den totala
energikonsumtionen.
7.3.4.2 Transport
I och med Sovjetunionens sammanbrott uppkom ytterligare en annan faktor som
bidrog till den ukrainska transport infrastrukturens recession: ett
allvarligt bränsleunderskott som ett resultat av handeln mellan OSS
ländernas kollaps. Efter 1991 har ryska oljeleveranser till Ukraina
drastiskt minskat av politiska orsaker. Å andra sidan kräver Ukraina högre
genomreseavgifter för rysk olja och gas som transporteras till Europa genom
dess territorium. Transportsektorn är därför upphov till en av de ständiga
konflikterna mellan de två länderna och avbildar därför väl svårigheterna
med den postsovjetiska separationen.
7.3.4.3 Kommunikationer
Från det forna Sovjetunionen har Ukraina inlemmat ett stort väg och
kommunikationsnätverk som fortfarande spelar en viktig roll i OSS
kommunikationer med Väst. Vägarna är bättre än de flesta i de forna
sovjetrepublikerna, men inte lika bra som den standard som finns i väst.
7.3.4.4 Infrastruktur
Samtidigt är nivån på landets infrastrukturella utveckling notoriskt låg.
Den tekniska nivån på både kommunikationsmedel och vägnätverk har fallit
mycket. Telefontätheten är långt under väststandard. Ukrainska järnvägar är
inte kompatibla med det europeiska nätverket på grund av skillnader i
spårvidd.
7.3.4.5 Ryssland och Ukraina vad avser energi och genomfart
Efter Sovjetunionens sammanbrott har Ukraina drivit frågan om införandet av
genomfartsavgifter, i synnerhet i förhållande till Ryssland, som
kompensation för dess betjäning av Rysslands utrikeshandel. Ryssland, å
andra sidan, menar att detta problem bör lösas i ett större sammanhang
genom att omvärdera det bilaterala betalningssystemet, i och med detta
implicerar det att Ukraina borde betala marknadspriser för rysk olja och
gas. Dessa åtgärder kommer, om de utförs, att allvarligt leda till
försämring av Ukrainska bilaterala handelsvillkor. Ukraina skulle i ett
sådant fall knytas ännu hårdare till Ryssland, vilket ukrainska
nationalister starkt motsätter sig.
7.4. Projektrisk området
7.4.1 Banker
Ukrainsk valuta är den enda lagliga betalningsmedlet som kan accepteras
utan begränsning av uppgörelser av skulder och förpliktelser. En licens
måste erhållas från Ukrainas nationalbank för att använda utländsk valuta
på Ukrainas territorium som betalningsmedel.
Alla kommersiella transaktioner mellan bofasta och icke bofasta personer,
som har att göra med "handelsomsättning" måste genomföras i konvertibel
valuta och enbart genom auktoriserade ukrainska banker.
En bofast behöver en licens från den Ukrainas nationalbank för att erhålla
lån eller krediter i hårdvaluta.
Banksystemet är kaotiskt . Det finns en risk att förlora pengar vid en
banks konkurs. Eftersom all finansiering utförs av det tungt byråkratiska
huvudkontoret så finns det inga möjligheter att få lokala krediter.
Problemen att få lån och att använda fastigheter som säkerhet är andra
viktiga bankfrågor.
7.4.2 Leverantörer
Det finns en risk att råmaterial tillgången kan vara begränsad och de
lokala produkternas kvalitet inte är godtagbar. Information om lokala
leverantörers finansiella stabilitet är svårtillgänglig. Nystartade
företag är vanliga och det är svårt att bedöma lokala företags
uthållighet. Servicen kan vara bristfällig. Det är ofta fallet att lokala
företag i teorin skall leverera enligt den utländska investerarens flesta
behov, men i praktiken är detta ofta inte fallet.
7.4.3 Kunder
Ukrainare litar inte på kvalitet i de varor dom tillverkas i Ukraina eller
Ryssland. Folk föredrar oftast importerade varor från väst. Ukraina anses
vara ett land med en stark marknadspotential men med låg nuvarande
konsumentköpkraft.
7.4.4 Anställda
Det finns brist på personer som har bra ledningskunskap, i synnerhet vad
avser områdena marknadsföring, redovisning och språkkunskaper.
Rekryteringen av anställda blir ofta en kompromiss mellan erfarenhet och
ungdomlighet. Risken med att välja erfarenhet är att få någon som har en
sovjet mentalitet. Yngre människor tenderar att tro att allting är enkelt,
och söker mest efter vinster på kort sikt. Personal skyr ofta ansvar och
är ovilliga att fatta beslut.
7.4.5 Myndigheter
Byråkratin är ofta mycket omfattande och svårgenomtränglig. Många problem
med förseningar och feltolkningar skapas av ämbetsmän för att uppmuntra
till mutor av berörda företag. Procedurerna är ofta komplicerade och
kräver olika signaturer med bifogad dokumentation. Samtidigt är
ämbetsmännens avsikter oklara. Slumpartat beslutsfattande verkar
komplicera processen.
7.4.6 Ägare
Juridiska personer, vare sig de är bofasta ukrainska företag eller
utländska juridiska personer, kan inte äga land i Ukraina. Enligt
Landlagen kan sådana personer äga land i enhetlighet med hyresavtal eller
rättigheter att använda land.
Privatiseringslagen från 1997 ger att utländska investerare skall betala i
hrivnja för statsegendom och de kan även använda kompensations certifikat.
Denna bestämmelse utgör en viss risk: om en utländska investerare betalar
för statsegendom i ukrainsk valuta, kan denna investering bedömas vara en
icke utländsk investering, därför kommer den inte skyddas av garantier
som annars gäller för utländska investerare.
Risk inventering och risk utvärderingsmodell
I modellen använder vi följande utvärderings skala :
- en helt avgörande risk
- en mycket viktig risk
- mindre viktig risk
- en negligerbar risk•
(4)
(3)
(2)
(1)
En fungerande riskbedömningsprocess förutsätter att ledningen har
fastställt och godkänt en riskpolicy, och före en utvärdering kan göras bör
en måttstock för företagets risk skapats. Exempel på en måttstock för risk
i en riskpolicy kan vara att den maximalt tolererbara risken = maximal
risk för en risk faktor. Möjliga olika riskfaktorer visas i en tabell på
nästa sida. Om risken överstiger de godkända gränserna i organisationens
riskpolicy, så måste en plan för risk strategi tas fram.
Vi har även utvärderat riskfaktorerna för Ryssland och Polen eftersom de är
de två mest snarlika marknaderna. Vi anser att det kan vara av intresse att
se den relativa risken, faktor för faktor, i jämförelse med relaterade
länder.
På följande två sidor- Tabell 2. Riskinventering genom
projektklassificering och risk utvärdering
7.5 Respondenternas reaktion på modellen.
Vi har skickat modellen till våra respondenter på AGA, ABB samt South Foods
Inc. för att de skulle utvärdera den genom att svara på följande två frågor:
1. Tror Ni att BERA modellen skulle vara Er behjälplig i er beslutsprocess
angående direktinvesteringar i Ukraina ?
2. Skulle Ni ha gjort ett annat investeringsbeslut beträffande Era
direktinvesteringar i Ukraina om Ni hade systematiserat riskerna enligt
BERA modellen ?
Ariel Hoffs svar på fråga 1 var att BERA modellen skulle vara av stor nytta
för de företag som planerar att investera i Ukraina eller liknande
marknader. När AGA fattade sitt investerings beslut i regionen var det
extremt svårt att erhålla den information som behövdes för en analys av
Ukrainas landsrisker. Han anser att det i dagsläget har blivit lättare att
få sådan information, därför skulle han rekommendera att använda modellen
vid investeringsbeslut. Vidare tyckte Ariel att det var bra att inkluderade
utvärderingen av olika riskfaktorer i vår modell och inte enbart en
kvalitativ beskrivning av dessa. På fråga 2 svarade Ariel Hoff att de
skulle göra investeringen i Ukraina även om de kände till alla
riskfaktorerna enligt BERA modellen. Den största risken i Ukraina anser han
vara den politiska risken vilken är oberoende av företaget. Man kan bara
tro och hoppas på att regeringen i landet kommer att godta och genomföra
lagändringar som förbättrar förutsättningarna för utländska investerare.
Arne Hauge svarade på fråga 1 att BERA modellens tillämpning på Ukraina
täckte de flesta vinklarna som ett företag skulle vara intresserat av
innan den investerade i ukrainska marknaden, och att den definitvt skulle
vara hjälpsam i en riskvärdering vid en investering i till exempel Ukraina.
Han ansåg att vi skulle inkludera i modellen den extrema bristen på likvida
medel bland industri företag vilket han anser beror på
företagsbeskattningssystemet, där skatterna betalas i förskott innan
försäljning av varor har ägt rum, till och med innan kreditbetalning har
ägt rum till leverantör måste kunden betala skatt.
Arne Hauge tyckte att det var bra att modellen jämför riskfaktorer i
Ukraina med Ryssland och Polen, då detta gör modellen mer användbar.
Sven Karlin svarade på fråga 1 att modellen är användbar, dock fungerar
den mest som ett tankestimulerande instrument. BERA modellen skulle kunna
vara ett bra komplement till ABB:s standart formulär.
På fråga 2 svarade Sven Karlin att de inte skulle ha investerat annorlunda
om de använde sig av BERA modellen.
Johan Bodén svarade på fråga 1 att BERA modellen skulle vara behjälplig vid
en investering i Ukraina. Han höll med om våra riskvärderingar, de stämde
enligt hans egna erfarenheter i Ukraina. Däremot anser han att det bästa
sättet att identifiera landsrisker är att åka ner till Ukraina och lära sig
hur landet fungerar. I sådan fall skulle modellen fungera som en mall man
arbetar efter. Precis som Ariel Hoff, tyckte Johan att det för några år
sedan var mycket svårt att erhålla den information som behövdes för en
analys av Ukrainas landsrisker.
På fråga 2 svarade Johan Bodén att det skulla underlätta deras agerande i
Ukraina om de kände till alla nämnda risker i modellen men deras beslut
beträffande investeringar i landet skulle inte påverkas av denna.
8.Slutsatser
Efter att vi har inventerat och utvärderat risk faktorerna på den ukrainska
marknaden enligt BERA modellen anser vi att den har full användbarhet för
ett företag under dess investeringsprocess. Vi tror vidare att de moment
som finns i var modell är de som behövs vid en effektiv utvärdering av
landsrisker i Ukraina men även i andra länder med ekonomier i
övergångsstadiet.
De av oss undersökta företagen fattade sina beslut om direkta investeringar
i regionen utan någon systematiserad analys av landsrisker därför kunde de
inte ta hänsyn till alla viktiga faktorer som råder på den ukrainska
marknaden. Då företagen inte identifierade alla risk faktorer innan
etableringen av ett dotterbolag på den utländska marknaden kom de
oförberedda till den utländska marknaden vilket försvårade riskhanteringen.
Vidare kan vi konstatera att de tillfrågade företagen har avstått ifrån en
analys av landsrisker i Ukraina på grund av att den nödvändiga
informationen var svårtillgänglig.
Vår utvärdering enligt BERA modellen visar att Ukraina är en svår marknad
med en hög risknivå. De största riskerna ligger inom det nationella
politiska/legala riskområdet vilket är nära förknippat med det ekonomiska
riskområdet.
Alla våra respondenter ansåg att BERA modellens tillämpning på Ukraina
skulle vara ett behjälpligt underlag för beslutsfattande vid
direktinvesteringar. De var av den åsikten att modellen bör rekommenderas
till prospektiva investerare på den ukrainska marknaden. Företagen tillstod
dock inte att de skulle ha fattat ett annorlunda investeringsbeslut om de
hade använd sig av vår modell.
8.1 Kritisk granskning
En viss risk när man bygger modeller är att de kriterier man använder sig
av blir för trubbiga och att modellen inte avspeglar verkligheten på ett
rättvisande sätt, därför har modeller ett begränsat värde, så även vår
modell. Riskerna i Ukraina, och liknande marknader kan snabbt förändras
eftersom verkligheten inte låter sig förutsägas till fullo.
Undersökningen baseras på enbart tre företag vilket kan anses vara ett
litet antal.
Vidare kan respondenternas svar på fråga 2 ifrågasättas enär det kan vara
svårt att svara objektivt på den.
8.2 Förslag till vidare undersökning
Vi anser att vidare studier på våra utvalda företag bör göras igen om ett
par år, då vi vet mer om hur deras etablering har utfallit. Undersökningen
kan då bli djupare. Ett annat förslag är att undersöka hur etableringen av
serviceföretag har gått till med avseende på bland annat riskvärdering
innnan investering.
Vi välkomnar även en analys av företagens riskhantering med hjälp andra
områden av BERA modellen som till exempel risk policy och riskstrategi
vilket vi inte har gjort i denna undersökning.
Källförteckning
Arbnor I & Bjerke B, Företagsekonomisk metodlära, Studentlitteratur, Lund 1994.
Barriers to Foreign Direct Investments In the Baltic Sea Region, Baltic
Sea Business Summit 98.
Ehrengren, Lars Riskhantering vid u-landsinvestering, Studentlitteratur,
Lund, 1986.
Estrin Saul, Foreign direct investment in Central and Eastern Europe,
London, Pinter 1997.
Lundahl U & Skärvad P-H, Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer,
Studentlitteratur, Lund 1992.
Merriam, Sharan B, Fallstudien som forskningsmetod, Studentlitteratur,
Lund 1994.
Moore G. Peter. The Business of Risk, Cambridge University Press,
Cambridge, 1983.
Foreign direct investment in Ukraine, OECD, Paris, 1997.
Patel & Tibelius, Grundbok för forskningsmetodik, Studentlitteratur, Lund,
1987.
Årsredovisningar
AGA AB 1996 och 1997
ABB koncernen samt moderbolagen 1997
Intervjuer
AGA:
Ariel Hoff, landsansvarig Ukraina
Arne Hauge, business controller manufacturing industry
Ulf Borgcrantz, business controller manufacturing industry
ABB:
Sven Karlin, chef för Öst och centraleuropa inom ABB Sverige.
Joachim Viddemanis, Investment relations
South Foods Inc.: Johan Bodén, generaldirektör
Tidskrifter och publikationer
Business Easter Europe, The Economist Intelligence Unit April 21, 1997.
The Economist Business operations report Belarus Ukraine 2nd quarter 1997.
Finance East Europe, 7:e mars 1997 sid. 17-18.
Svenska Dagbladet, 96.04.13.
Konkurrensverket 950321.
Dagens Industri 930120, 940203.
Affärsvärlden 930120.
Internet
Crime and Safety Report, Ukraine Websidor på amerikanska ambassadens
hemsida i Kiev.
"Ukraine in 1996: an analysis" från Canadian Institute of Ukrainian Studies.
Coopers & Lybrand, Ukraine Websidor på nätet uppdaterad 970520.
Deloitte & Touche, Ukraine Websidor ©1996.
http://www.aga.se
http://www.abb.se
http://www.chumak.com
Bilagor
Bilaga 1. Mer information om Ukraina
Statsbudgeten.
Då Ukraina den 22 mars 1996 antog en budget med övre tak på 6.2 procent av
BNP godkände IMF ett lån på totalt 900 miljoner USD med månatlig
utbetalning på 100 miljoner. Den mycket noggranna uppföljningen sätter
ytterligare press på Leonid Kutjma som redan pressas hårt av
industrilobbyister som vill ha högre statligt stöd. Planerade
budgetunderskottet för 1997 är 5.4 procent av BNP. De inhemska lånen
förväntas att inbringa ca 1.7 miljarder hrivnja och extern finansiering ca
2.4 miljarder hrivnja.
Mycket aktiv i Ukraina är Världsbanken. Medan IMF lägger tonvikten på
stabilisering av ekonomin satsar Världsbanken på en liberalisering av
ekonomin. Världsbanken skiljer på olika typer av lån: anpassningslån som
ges i utbyte mot ekonomiska reformer och direkta projektlån.
Infrastrukturen.
Den ukrainska industrin domineras av metallurgisk industri och
verkstadsindustri. Maskiner är föråldrade och en stor del av företagen är
redan idag beroende av statliga subventioner. En betydande del av den
ukrainska industrin tillhör det s. k. militärindustriella komplexet. Den
rent militära tillverkningen uppskattas till 10-15 procent av den totala
industriproduktionen, men de militära beställningarna har nu skurits ned
kraftigt. Den ukrainska regeringen försöker lägga om militärproduktion till
civil produktion vilket är särskilt angeläget eftersom de militära
företagen tillhör de tekniskt sett mest avancerade.
Den totala industri produktionen uppgick till 7.3 miljarder hrivnja under
1996 vilket är 5.1 procent mindre än under 1995. Regeringen förutspådde att
1997 kommer att vara vänd punkten och visa en ökning på ungefär 1 procent.
Traditionellt har Ukraina varit ett jordbruksland, och 69 procent av
landets yta används för jordbruk. De ukrainska svartjordarna tillhör
världens bördigaste, men ineffektiva brukningsmetoder och miljöförstöring
har hållit produktiviteten på en låg nivå. Ukrainas landsbygd var den del
av Sovjetunion som drabbades hårdast av kollektiviseringen, då miljoner dog
i hungersnöden 1932-33. Trots de gamla traditionerna med privatägd jord har
privatiseringen varit mycket försiktig. Under 1996 har
jordbruksproduktionen nått den lägsta nivån som förekommit de två sista
decennierna. Den hårda vintern 1995-96 kan dels förklara nedgången. Men man
kan lägga skulden på ineffektivitet, korruption och stöld.
Bilaga 2. Ukrainsk skattelagstiftning.
Beskattning av bofasta enheter
Företag som registreras under ukrainsk lag anses som bofasta och beskattas
på sin vinst vartän i världen den må komma ifrån. Denna skatt är mer känd
som vinstbeskattning.
Vinstbeskattningsskalor:
Schablonskatten på vinst, den 950101 var, 30 procent. Denna procentsats
tillämpas på både bofasta och icke bofasta enheter. Det finns dock vissa
typer av enheter som (jordbruksproduktion för den skatteskyldiges egen
räkning, fiske, och fiskeproduktion samt byggande på landsbygden) inte
behöver betala skatt.
Utöver detta behöver ingen vinstskatt betalas av en laglig ukrainsk enhet om:
* Den lagliga enheten är helägd av icke bofasta
* Den lagliga enheten får intäkter och andra inbetalningar från källor
utanför Ukraina
* Alla förordnanden görs enbart genom ukrainska banker.
* Ledningen och administrativ personal alla är ukrainska medborgare.
* Enheten inte används i representativa syften av dess utländska ägare.
Beskattningsbar inkomst
Beskattningsbar inkomst inkluderar ett företags världsomspännande intäkter,
med några undantag för utgifter i samband med affärsverksamheten.
Utländsk inkomstskatt kan kvittas mot ukrainska inkomstbeskattning, men
krediten är begränsad till det belopp, men kvittningen är begränsad till
den inkomstbeskattning som härstammar från den inkomst som härstammar ifrån
utlandet.
Växlingsvinster och förluster inkluderas i allmänhet i beräkningen av
beskattningsbar inkomst.
Den före detta reglerna som gällde i Sovjetunionen vad beträffar linjär
avskrivning används fortfarande i Ukraina. Accelererad avskrivning får
användas om skattemyndigheterna ger sitt godkännande; godkännande ges till
investeringar i ny teknologi
.
Beskattning av icke bofasta enheter
Beskattning av icke bofasta enheter med permanenta inrättningar i Ukraina
betalar skatt enbart på den inkomst som härrör ifrån Ukraina.
Beskattning av icke bofasta enheter med permanenta inrättningar betalar
normalt skatt en gång per år.
Skattebeaktanden för företagsgrupper
Det finns inga skattelagar för företagsgrupper. En av gruppens medlemmar
måste bokföra hela gruppens aktiviteter. Vinsten som erhålls från den
gemensamma aktiviteten allokeras till företagen enligt deras
överenskommelse, och varje företag lägger till den allokerade inkomsten
till dess separata inkomst vad avser skattebetalning. Inga speciella
regler tillämpas på utdelning mellan företag. Inga speciella regler finns
för låg kapitaliseringsgrad, inte heller finns det regler för
transfererings kostnader.
Beskattning av individer
Bofasta individer i Ukraina är föremål för personlig inkomstbeskattning på
sin världsvida inkomst. Icke bofasta är skattskyldiga enbart för sin
inkomst härstammande från Ukraina.
Andra skatter
Moms
Momsen (mervärdesskatt) är 20 procent. Enligt ukrainsk lagstiftning är
försäljningen av varor och tjänster föremål för moms. Den andel av momsen
som ett företag kommer att transferera till staten inom en given period
bestäms av skillnaden mellan momsen som utbetalats för varor och tjänster
och den som kunder inbetalat.
Om momsen på försäljning är mindre än momsen på utgifter , återbetalas
ingen moms från staten, förutom för moms som betalats i samband med gods
som inte moms är tillämpbara på.
Exportförsäljning; diplomatförsäljning; försäljning av kol, kolbriketter
och elektricitet är undantagna moms. I dessa fall kan moms som betalats
för utgifter dras av från framtida betalningar eller erhållas från staten.
Moms på importerade varor (import moms) måste betalas i ukrainska
korbovantsy genom ukrainska legala enheter när tulldeklarationen delges
tullmyndigheten.
Värdet av importerat gods, för uträkning av moms, konverteras till lokal
valuta till den växlingskurs som Ukraina nationalbank fastställt.
Råmaterial och utrustning som importeras av ukrainska bofasta för sina egna
produktionsprocesser, liksom olja, gas och råmaterial och utrustning samt
reservdelar för jordbruksändamål som importeras för produktionsändamål
(inklusive barter transaktioner) betalar ingen moms.
Löneskatter
Löneskatter i Ukraina inkluderar betalningar för arbetsgivaravgifter och
skatter för statliga pensioner, betalningar till den statliga fonden för
Tjernobylkatastrofen, samt betalningar till den statliga
anställningskassan. Löneskatter betalas av arbetsgivaren i karbovantsy på
månatlig basis. Den sammanlagda skatten är 52 procent. Beskattningsbasen
är arbetsgivarens lönekassa.
Accis
Accisen varierar från 10 procent till 200 procent. Accisen på importerade
varor baseras på tullvärdet, som räknas om till ukrainska karbovantsy till
den växlingskurs som Ukrainas nationalbank fastställt.
Tullavgifter
Varor som importeras till Ukraina är föremål för tullbeskattning i enlighet
med Ukrainas tullbeskattningstariffer. Vissa varor är förmånsberättigade.
För majoriteten av importerade varor, är förmånsskatten på importtullen
mellan 5 och 10 procent. För vissa varor, i huvudsak kemiska produkter och
råmaterial som används för att producera dem, är skatten 0 procent,
eftersom Ukraina beror av utländsk import för att sina inhemska behov inom
dessa områden. En minoritet av varorna, som produceras av ukrainska
producenter eller avsedda för konsument syften (till exempel
jordbruksprodukter, som tillverkas av ukrainska tillverkare, mat,
alkoholhaltiga drycker, pälsar, varar som tillverkats av ädelstenar och
mattor) är föremål för tull till högre nivåer, vanligtvis mellan 10 och 20
procent, men skatten kan vara så hög som 50 procent i vissa fall.
Från och med 970622 har det ukrainska parlamentet instiftat en ny lag som
inte ger varor från utvecklingsländer några tullförmåner i form av 0
procent skatt. Den tidigare listan inkluderade över 145 utvecklingsländer.
De minskade tullavgifterna är tillämpbara på varor som tillverkade i länder
som har undertecknat fördrag med Ukraina för mest-gynnad-nations
behandling. Bland dessa länder återfinns bland andra Sverige, Schweiz,
Tyskland, Storbritannien.
Minskade importavgifter är också tillämpbara på varor som tillverkas i
länder som har ingått frihandelsavtal med Ukraina. Bland dessa finns bland
andra Ryssland och Baltstaterna.
Tullavgifter tas ut i sin helhet från länder som inte inkluderas i de två
ovan nämnda avtalen.
Egendom som importeras till Ukraina som ett tillskott av en utländsk
investerare till ett företags lagstadgade kassa med utländsk investering
eller importerad för investeringssyften på grundval av andra
överenskommelser undantas tullbeskattning.
Privatisering
Ukraina är på väg att hålla sin första statliga kontant aktion och
strategiska utländska investerare har möjlighet att köpa andelar i
ukrainska företag. 228 av 8000 stora och medelstora företag skall
privatiseras och kommer att säljas till utlänningar mot kontanter.
Bilaga 3. Enkät till respondenterna
Objectives and Motivation of the Investment
Risk
-What risk calculations did you do before the investment ?
-How did you calculate the country risk ?
-political
-economic
-How did you calculate the branch risk ?
In your investments, how large is your part in the joint venture ?
How did you find your factories/partners, ?
Experiences on establishing the Subsidiary.
Information about setting up easily obtainable ?
Any Administrative Hurdles Encountered from Central Government ?
Any Administrative Hurdles Encountered from Local Government ?
Any problems with Customs Clearance ?
Any problems with Tarrifs/Imports ?
What about Financing/Banks ?
Are there any ownership problems ?
-Are suppliers in host country reliable ?
Does recruitment of employees pose a
problem ?
Employees training/skills ?
How does taxation affect You ?
What about Crime ?
Management Culture ?
Do Levels of Technology Restrict Operations ?
Are markets Easily Accessible ?
Do Attitudes towards Foreign Investors make things any more difficult ?
How about Distribution ?
Bilaga 4. The BERA-model applied to Ukraine
1.1 Introduction
The BERA model (Business Environment Risk Assessment) was developed by Mr.
Lars Ehrengren at the School of Business at the University of Stockholm. It
is intended mainly for industrial companies considering a direct investment
that could use the model for evaluating the business environment risks in
potential host countries.
We used for our analysis the risk inventory and risk evaluation parts of
the BERA model in order to identify and evaluate the most important risk
factors in each risk area, where a risk area is a part of the risk
environment and a risk factor is something which can have a negative impact
on an investment project. The study proposes general risk factors to be
divided into country risk factors (international and national
environments) and project risk factors (project environment).
We included in the analysis the most important, in our opinion, risk
factors in Ukraine as a market in transition.
1.2. The international risk environment
There is Russian and influence on Ukrainian culture just as the population
is a mix between ethnic Russians and Ukrainians with hardly discernible
differences. The population is decreasing due to high mortality and low
birth rates. There are also as many as 7-8 million Ukrainians living in
nearby Russia and Belarus. Differences in value systems between Ukraine and
its neighbours are small due to historical closeness as well as the
homogenisation that occured during the Soviet Union. Visa is required for
Ukrainians travelling to the European Union as well as for visitors who
come from this region.
Ukraine has sought international recognition of its independence. The
relations to Russia are the dominant question in foreign policy. Ukraine
was the first member of the CIS to join the PFP initiative. Ukraine does
not participate in the military CIS cooperation , instead it strives for
bilateral relations with its members. Ukraine strives for both EU and NATO
membership. Relations to neighbours are good with the exception of Romania
which has produced claims to Ukianian territory. Ukraine has normal
diplomatic relations with most countries in the world.
Ukraine has a GNP of approximately 1500 USD per capita, which is low
compared to Western European standards. The shrinking of Ukraine's gross
national product has slowed down and may be reversed in 1998.The most
important trade partners are Russia , Germany and USA. Ukraine is
dependent on energy from Russia and has suffered shortages due to disputes
on payment. Examples of reforms include the completion of the national
currency stabilisation, the liberalisation of prices and simplification of
foreign trade procedures. Discrimination against foreign investment has
been reduced with a reform programme that was started in 1997. Import
duties are in some areas high. Ukraine counts USA to its closest allies,
and is its third largest recipient of foreign aid.
As a new European country, Ukraine has an extremely advantageous
geographical position at the East European junction. From the former USSR
it has incorporated a favorably outlined road and communications network
which still plays an important role in the CIS communication with the West.
At the same time the level of the country's infrastructural development is
characteristically low. The technical state of both means of communication
and roadnetwork is much depreciated. Telephone density lies far behind
Western standards. Since efficient networks of transport and communication
constitute an important prerequisite for the integration of the Ukrainian
economy into the world community, their restoration belongs to top priority
tasks of national economic policy.
1.3 The national risk environment
1.3.1 National social/cultural risk areas
1.3.1.1 Social structure
The industrial sector employs 40 percent of the total labour force,
agriculture employs 20 percent and trade, transport and other employs 40
percent.
1.3.1.2 Standard of living
As of June 1997, the avarage monthly wage in Ukraine was Hr 180 ( USD 98 ).
A large portion of the population supplements official income with "shadow"
income; some estimates suggest that as much as 80 percent of income goes
unreported. The highest incomes have been registered within the financial
sector and the insurance sector and in the state administration.
During the past few years the number of poor and homeless has increased.
The problem of crime remains an item of serious concern for Ukraine's
growing expatriate community, which is continuing to be targeted by various
manifestations of street crime, property crime, and organized crime.
Because employees in the state sectors get their pay with rather long
delays, strikes and other measures or agreeements among workers are not
unusual, which can disrupt normal activity.
1.3.1.3 Unemployment and social policies.
According to the State Statistical Comittee of Ukraine the rate of
unemployment reached 2.1% during 1997. In reality, the real rate is much
higher. The explanation to this is that many workers are placed on an
administrative level without recieving pay or being forced to use unpaid
vacationdays due to lack of work tasks. Aid to unemployed consists of 50%
of the last pay. Pensions are independent of how much salary people had
and get Hr 70 (USD 39), pending a change in the law on pension payments.
1.3.1.4 Population and ethnic groups
The population in Ukraine consists of 73 percent Ukrainians 22 percent
Russians 0.9 percent Jews and .5 percent Bulgarians 3.2 percent Polacks
and other ethnic groups. There are no serious tensions or conflicts
between ethnic groups.
It is important to know that the only official language in the contry is
Ukrainian although one can get by with Russian, tendencies differ in in
different regions. For example in West Ukraine, which traditionally is of
Ukrainian tongue you will be better recieved if you use at least a few
words of Ukrainian.
Population growth has decreased the last few years to negative growth of
-0,1 percent.
Ukraine is plagued by the bitter struggles between the three most important
churches: the Russian orthodox Church, the Ukranian Church and the
Greek-Catholic Church.. The struggle for power is present mostly in the
higher ranks of the churc hierarchy.
1.3.2 The national political/legal risk areas.
1.3.2.1 Corruption.
There is a risk for incidents of harassment and intimidation directed
againts business persons and interests. Physical threats have been recorded
against foreigner investors
with the apparent goal of restraining foreign business development, or
excluding entrance to the Ukrainian market, or even eliminating competition.
Even local government entities can be engaged in practices such as
termination of investors' license or contractual rights without warning or
legal basis; random implementation of unfavorable legislation; and delay of
payment or delivery of goods owed to foreign investors. This led to
allegations that the private sector may be manipulated of some goverment
officials and their favored business interests for personal gain. Bribes to
local authorities are very common.
For all of these reasons foreign firms should pay close attention to
security concerns when establishing operations in Ukraine.
1.3.2.2 Political stability
In 1996 there was a number of explosions and contract killings in Ukraine,
including an attempt on the prime minister and the murder of a parlamentary
deputy. There is no evidence that either domestic or international
terrorist groups were involved. Rather, the incindents appear to be
manifestations of struggles between informal political and financial
groupings.
Despite the country's difficult economic straits, Ukraine has been largely
free of significant civil unrest or disorders. As in most democratic
countries, political demonstrations are a normal part of life there and
these have been largely peaceful.
Ukraine is considered to be a relatively politically stable country without
great risk of civil war or coup. But the result of the last election to the
Verchovna rada, ( Parlament), are is not so optimistic. The communist
party became the dominant party with 113 seats out of a total of 450. This
is expected to further slow down the cooperation between the president, the
government and the parliament, put a brake on the Ukrainian reforms of the
economy and increase discontent among the people in western Ukraine.
1.3.2.3 Legal framework for foreign investment.
From a legal point of view, the incoherent and unstable legislation in
Ukraine creates problems and risk for foreign investors. Since 1991,
Ukraine has enacted more than 700 new laws and many more decrees and
regulations. Many of them were hastily prepared in order to enact specific
measures.
One of the most important issues that should be scrutinised by a serious
potential investor in any new market is the stability of the domestic legal
system from the point of view of the protection and enforcement of rights
and the legal framework for foreign investment.
Ukranian legislation is marked by declaratory statements that lack the
conceptual coherence and detail necessary to create a concise framework for
commercial activity. There is a risk of uncertainty, which makes it
difficult to understand the "rules of the game". At the same time the
legislation is often inconsistent, both internally and with respect to
other relevant legislation.
The courts in Ukraine are not yet sufficiently equipped to address complex
commercial disputes. For these reasons, foreign investors are well advised
to include in their joint venture agreements on dispute resolution
provisions that provide for international arbitration.
Ukrainian accounting standards differ markedly from international ones, for
instance on loss carrying provisions and allowable deductions, thus
potentially distorting recorded profits and the tax base.
1.3.2.4 Rules for foreign investors.
The Law on the Regime of Foreign Investment was enacted in April 1996. A
generous, but ineffective system of incentives for foreign investment was
replaced by a system of non-discriminatory legal conditions for all
investors. Ukraine has also signed a significant number of bilateral
investment treaties, including those with eight OECD members. Foreign trade
has been deregulated and Ukraine has developed its trade with countries
outside the CIS-area.
Among the protection is the guarantee against nationalisation, compensation
in case of improper actions by state authorities, freedom to remit legally
earned profits after tax and 10-year protection against legal changes
concerning expropriation or nationalisation.
All enterprises with foreign investments are due to pay the profit tax on
an equal basis with other enterprises, that is 30%, according to The Law of
22nd of May 1997 "On changes in the Law", "On taxation of enterprise
profit" . No special case is made for "grandfathered" enterprises with
foreign investment. The tax free status that was applied on joint ventures
started before 1995 has been removed as well as their tax free import of
merchandise.
1.3.2.5 The institutional infrastructure
Among the most damaging factors for foreign investment in Ukraine have been
the difficulties in dealing with Ukrainian officials. Complex rules
discourage investors and promote corruption.
New foreign investment bodies are currently being created in order to build
investors' confidence, facilitate the amicable resolution of investment
disputes and promote foreign investment. These are: a "Foreign Investment
Advisory Council", a "Chamber of Independent Experts on the Issues of
Foreign Investment" and an Investment Promotion Agency.
1.3.3. Economic risk areas
The transition process in Ukraine has been difficult, burdened as the
country is with the economic structure it inherited from its Soviet past,
the uncertainties of a complex political constellation. However, economic
reform has clearly accelerated. Inflation is down substantially, a new
currency has been successfully introduced and a new Constitution has been
approved. The persistent decline of real GDP has slowed and is expected to
be halted over the coming year.
1.3.3.1 Inflation
The economy in Ukraine has stabilised significantly in 1996 and 1997 in
comparison to earlier years. The inflation rate is expected to remain
strong at 20 percent in 1998.
Ukrainian inflation rate at the end of 1996 was 40 percent. Ukraines
currency, the hrivnya is convertible, the exchange rate hryvnia/USD was
1.83 in June 1997 and expected to decline due to inflation.
1.3.3.2 Capital market.
Investors in Ukrainian securities are subject to risks not typically
encountered in countries with more developed capital markets. Among these
risks are uncertainties in the area of title transfer and custody of shares.
Trade and current account deficits are expected to widen in 1998 as the
continued real appreciation of the currency affects competitiveness. Import
demand is expected to remain strong, fuelled by demand for consumer and
capital goods. Import duties may be raised. The current account deficit may
rise from USD 980 mln in 1996 to USD 1.4 bln. in 1997 and USD 1.6 bln. in
1998, or 2.6% of GDP.
1.3.3.3 The way ahead
A tremendous amount of work still lies ahead -- particularly in the area of
economic development and the creation of an economic environment conducive
to true market forces. Progress has been relatively slow -but the movement
is in a forward direction.
1.3.4 Technological/infrastructural risk area
Ukraine has a tradition of maintaining high-tech industries and also has a
highly educated population, whose competence when it comes to the natural
sciences is particularly high. There is an abundance of highly qualified
workers and professionals.
1.3.4.1 Energy
Russia and Turkmenistan supply Ukraine with oil and gas The export to
these countries outweighed the deficit which occured when they raised
fuelprices. Nuclear power contributes 40% of the total energy consumption.
Coal contributes about a third of the total energy consumption.
1.3.4.2 Transport
With the split-up of the USSR there appeared another recession factor for
the Ukrainian transport infrastructure: a severe shortage of fuel as a
result of the intra-CIS trade collapse. Since 1991 Russian oil supplies to
Ukraine have been drastically decreasing, partly for political reasons. On
the other hand Ukraine is demanding higher transit fees for the Russian oil
and gas transported to Europe through its territory. The transport sector,
therefore, is one of the subjects of continuous dispute between the two
countries and portrays well the difficulties of the post-soviet separation.
8.3.4.3 Communications
From the former USSR it has incorporated a favorably outlined road and
communications network which still plays an important role in the CIS
communications with the West. The roads are better than in most former
Soviet republics, bot not up to western standards.
8.3.4.4 Infrastructure
At the same time the level of the country's infrastructural development is
characteristically low. The technical state of both means of communication
and road network are much depreciated. Telephone density lies far behind
Western standards. Ukrainian railways are unattachable to the European
network because of the difference in the railway's gauge.
1.3.4.5 Russia and Ukraine on energy and transit
After the breakup of the USSR, Ukraine has also been pressing for
introduction of transit fees, above all in relation to Russia, as a
compensation for servicing the latter's foreign trade turnover. However,
Russia stipulates that this problem should be solved in a broader context
of reconsidering the bilateral payments system, clearly implying that
Ukraine is to pay world market prices for Russian oil and gas supplies.
Such principles, assuming they are in fact introduced, will undoubtedly
result in still less favourable, for Ukraine, terms of mutual trade,
meaning in fact that the country will be tied to Russia - an outcome
strongly opposed by Ukrainian nationalists.
1.4. Project risk environment
1.4.1 Banks
Ukrainian currency is the only lawful form of payment on the territory of
Ukraine that may be accepted without limitation for the settlement of debts
and obligations. An individual license must be obtained from the National
Bank of Ukraine in order to use foreign currency on the territory of
Ukraine as a means of payment.
All commercial transactions between a resident and non-resident in the
sphere of "trade turnover" must be carried out in foreign convertible
currency and only through authorised ukrainian banking institutions.
A resident needs a license from the NBU to receive hard currency loans or
credits.
The banking system is chaotic. There is the risk of losing money in the
bankruptcy of a bank. Since all financing is carried out by the heavy
bureaucratic head office there are no possibilities to get local credits.
Closely tied to the banking issues are the problems in obtaining mortgages
and using real estate as a security.
1.4.2 Suppliers
There is the risk that raw material sourcing possibilities may be limited
and quality of the local products is not accepteble. Information about
local suppliers financial stability is scarce. New start-ups are common and
it is difficult to assess the long-term viability of local companies.
Service care can be poor. It is often the case that local companies in
theory supply most needs to a foreign investor, but in practice it is not
often so.
1.4.3 Customers
Ukrainians do not trust the quality in goods that are produced in Ukraine
or Russia. People clearly prefer imported western goods. Ukraine is
considered to be a country with strong market potential but with a low
present consumer buying power.
1.4.4 Employees
There is a shortage of functional management skills, particularly in the
areas of marketing, accounting and language skills. Employee recruitment
becomes a trade-off between experience and youth. The risk with choosing
experience is to get someone with the older soviet-style mentality. Whereas
younger people tend to believe that everything is easy, they look mostly
for short-term profits. Personel are still afraid of responsibility and are
unwilling to make a decision.
1.4.5 Authorities
Bureaucracy is still very severe. Many of the problems of delay and
misinterpretation are created by officers to encourage bribes from the
companies concerned. Procedures are often complicated and require various
signatures on accompanying documentation. At the same time the intention of
the officials is not quite clear. Random decision making by officials
appears to complicate the process.
1.4.6 Owners
Legal entities, whether resident ukrainian companies or foreign legal
entities, cannot own land in Ukraine. Under the Land Code such entities may
possess land on the basis of either leasing rights or rights to the use of
land
The 1997 Privatisation law provides that foreign investors shall pay in
hryvnia for state property and they may also use compensation certificates.
This provision presents a certain risk: if a foreign investor pays for the
state property in Ukrainian currency, such investment may not be deemed a
foreign investment and therefore will not be protected by the guarantees
extended to foreign investors under the law.
Risk inventory and Risk evaluation model.
In the model we used the following evaluation scale:
- a highly determining risk (4)
- a risk of importance
(3)
- a risk of less importance (2)
- a negligable risk
(1)
A meaningful risk assessment process preassumes that the management has
established and approved a risk policy, and before any evaluation could be
made a risk scale for the company should have been established. Example of
a risk scale in a risk policy could be maximum tolerable risk = max risk
for a risk factor. The possible different risk factors are shown in a
diagram . If the risk exceeded the approved limits in the risk policy of
the organization, a plan for the risk strategy has to be taken.
We have evaluated risk factors for Russia och Poland as they are the two
most similar markets. We consider that it can be of interest to see the
relative risk item by item in comparison with related countries.
On following two pages -Table 2. Risk inventory through project
classification and risk evaluation.