STOCKHOLMS UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats Vårterminen 1998 Riskbedömning vid direktinvestering i Ukraina Författare: Fredrik Jörgensen Ilona Komarnicka Handledare: Lars Ehrengren ___ Sammanfattning Denna uppsats behandlar lands och projekt risker som är förenade med direktinvesteringar i Ukraina. Uppsatsen riktar sig främst till industriföretag som planerar att etablera sig i Ukraina. I en teoristudie ges en kortfattad introduktion till ämnesområdet internationalisering, samt olika etableringssätt för företag på utländska marknaden. I uppsatsen behandlas även direkta investeringars roll och betydelse, motiv till direkta investeringar, risk teori samt BERA modellen som utgör grunden för vår analys. Detta följs sedan av tre fallbeskrivningar av industriföretags erfarenhet av direkta investeringar i Ukraina samt dess riskbedömning vid beslutprocessen. Fallbeskrivningarna bygger på standardiserade intervjuer med nyckelpersoner på AGA, ABB samt South Foods Inc. Vi utgår senare ifrån BERA modellen när vi i en alternativ analys identifierar, inventerar och utvärderar risker på den ukrainska marknaden som är enligt oss viktiga att hänsyn till. Dessa risker anses av oss vara aktuella även på de flesta marknaderna i Östeuropa som befinner sig i övergångsstadiet. Varje riskfaktor inom den internationella, nationella och projektmiljön beskrivs i detalj. Vidare presenterar vi en modell enligt vilken olika sociala, politiska, ekonomiska och teknologiska riskfaktorer i Ukraina inventeras och utvärderas. Nästa steg i uppsatsen är att modellen skickas till våra respondenter på respektive företag. För att kunna få deras bedömning om modellen ombeds de att svara på följande två frågor: 1. Tror du att vår tillämpning på BERA modellen skulle vara Er behjälplig i er beslutprocess angående direktinvestering i Ukraina ? 2. Hade Ni gjort ett annat investeringsbeslut beträffande era direkta investeringar i Ukraina om Ni hade systematiserat riskerna enligt BERA modellen som ni just läst ? Samtliga av våra respondenter tycker att BERA modellen utgör ett värdefullt verktyg för de företag som planerar att investera i Ukraina. Men detta verktyg är inte helt avgörande eftersom investerare måste ta hänsyn till den snabbt föränderliga verkligheten i landet. De tillfrågade företagen uppfattar dock sina investeringar i Ukraina som lyckade, därför skulle deras investeringsbeslut inte påverkas av utvärderingar enligt BERA modellen. 1. Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.1.1 Ukraina och investeringar 1 1.1.2 Problemformulering 1 1.1.3 Syfte 1 1.1.4 Avgränsningar 2 1.1.5 Disposition 2 1.1.6 Uppsatsförfattarnas bakgrund 2 2. Metod 2 2.1 Hermeneutik och positivism- två skolbildningar 2 2.1.1 Analytiskt synsätt 3 2.1.2 Systemsynsätt 3 2.1.3 Aktörssynsätt 4 2.1.4 Lämpligaste metodsynsätt 4 2.1.5 Fallstudie 4 2.2 Kvalitativa och kvantitativa metoder 5 2.3. Motivering av metodval 5 2.4 Datainsamling 6 2.4.1 Intervju 6 2.4.2 Val av företag 6 2.4.3 Val av respondenter 6 2.4.4 Forskningsanknytning 7 2.5 Förklaring till alternativanalys 7 3. Direkta investeringars roll och betydelse 7 3.1 Orsakerna till internationalisering. 7 3.2 Etableringssätt 8 3.2.1 Indirekt export. 8 3.2.2 Direkt export. 8 3.2.3 Licensiering. 8 3.2.4 Joint ventures. 8 3.2.5 Direkt investering. 8 3.3 Syfte och mätning 9 3.4 Teorier om direkta investeringar. 9 3.5 Direktinvesteringstrender i Central- och Östeuropa. 3.5.1 Direkta investeringar i Ukraina. 10 3.6 Motiv till direkta investeringar 11 10 3.6.1 Undersökningar på området 11 3.6.2 Motiv 11 3.6.2.1 Nya marknadsmöjligheter 11 3.6.2.2 Marknadsandelar 12 3.6.2.3 Strategiska fördelar genom företagsförvärv 12 3.6.2.4 Kostnader 12 4. Riskteori 13 4.1 Projektinvesteringsrisk 13 4.1.1 Bakgrund 13 4.2 Beslutsanalys 13 4.3 BERA modellen 15 4.3.1. Översikt över BERA modellen 15 4.3.2. Riskfaktoranalys 17 4.3.2.1 Den internationella riskmiljön 17 4.3.2.2. Den nationella riskmiljön 17 4.3.2.3. Projekt-riskmiljön 18 4.3.3 Riskinventering. 21 4.3.4 Riskvärdering. 21 5. Ukraina 21 5.1 Ukrainas historiska utveckling 21 5.2 Ukraina ur det politiska perspektivet. 22 5.3 Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina. 22 5.4 Ukraina av idag 23 5.4.1 Utrikeshandel. 23 5.4.2 Produktutvecklingen. 23 5.4.3 Inflationen. 23 5.4.4 Framtidsutsikter 23 6. Fallstudier 24 6.1 Bakgrundsinformation om AGA AB 24 6.2 Hur AGA gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 25 6.2.1 Motiv till uppköp 25 6.2.2 Uppköpsprocessen 26 6.2.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag 26 6.2.4 AGA:s investeringskalkyl. 26 6.3 Bakgrundsinformation om ABB AB 27 6.3.1 Kraftgenerering 27 6.3.2 Kraftöverföring och distribution 28 6.3.3 Industri och byggnadssystem 28 6.4 Hur ABB gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 28 6.4.1 Motiv till uppköp 28 6.4.2 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag 29 6.5 Bakgrundsinformation om South Foods Inc. 29 6.5.1 Jordbruksproduktion 30 6.5.2 Paketeringsindustri 30 6.6 Hur South Foods Inc. gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 30 6.6.1 Motiv till uppköp 30 6.6.2 Uppköpsprocessen. 31 6.6.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag 31 6.6.4 South Foods Inc:s riskkalkyl 32 7.Tillämpning av BERA modellen på Ukraina 32 7.1 Inledning 33 7.2. Den internationella riskmiljön 33 7.3. Den nationella riskmiljön 34 7.3.1 Nationella sociala/kulturella risk områden 34 7.3.1.1 Social struktur 34 7.3.1.2 Levnadsstandard 34 7.3.1.3 Arbetslöshet och socialpolitik 34 7.3.1.4 Befolkning och etniska grupper 34 7.3.2 De nationella politiska/legala risk områdena. 35 7.3.2.1 Korruption. 35 7.3.2.2 Politisk stabilitet. 35 7.3.2.3 Lagar om utländska direktinvesteringar 35 7.3.2.4 Regler för utländska investerare. 36 7.3.2.5 Den institutionella infrastrukturen 36 7.3.3 Ekonomiska risk områden 37 7.3.3.1 Inflationen 37 7.3.3.2 Kapital marknaden. 37 7.3.3.3 Framtiden 37 7.3.4 Det teknologiska/infrastrukturella riskområdet 37 7.3.4.1 Energi 37 7.3.4.2 Transport 38 7.3.4.3 Kommunikationer 38 7.3.4.4 Infrastruktur 38 7.3.4.5 Ryssland och Ukraina vad avser energi och genomfart 7.4. Projektrisk området 38 7.4.1 Banker 38 7.4.2 Leverantörer 39 7.4.3 Kunder 39 7.4.4 Anställda 39 7.4.5 Myndigheter 39 7.4.6 Ägare 39 7.5 Respondenternas reaktion på modellen. 43 8.Slutsatser 44 8.1 Kritisk granskning 44 8.2 Förslag till vidare undersökning 44 Källförteckning 45 Bilagor 47 Bilaga 1. Mer information om Ukraina 47 Bilaga 2. Ukrainsk skattelagstiftning. 48 Bilaga 3. Enkät till respondenterna 51 Bilaga 4. The BERA-model applied to Ukraine 52 38 1. Inledning 1.1 Bakgrund 1.1.1 Ukraina och investeringar Ukraina är Europas näst största stat efter Ryssland. Det har en befolkning omfattande 52 miljoner invånare. Den 21:a augusti 1991 förklarades Ukraina självständigt, den 28:e juni 1996 fick Ukraina sin nya författning. Ukraina ligger i en del av världen som tilldrar sig stort intresse från västvärldens investerare. Orsaken till detta intresse är dels den stora tämligen närbelägna och numera tillgängliga marknad som står att finna där och naturtillgångar som kan exploateras med modern teknologi. Stora förbättringar i den ukrainska lagstiftningen om utländska direkta investeringar har ägt rum under de senaste två åren. Det rör sig om genomgripande förändringar eftersom de utgör ett framsteg från ett ineffektivt system till ett system med icke-diskriminerande lagar för alla investerare och utökat skydd för investerare. Men trots detta intar utländska investerare en mycket avvaktade inställning till Ukraina, dels på grund av de stora risker som förknippas med de instabila ekonomiska och politiska förhållandena i landet och dels på grund av svårigheter med att skaffa fram tillförlitlig landsinformation . Dessutom behövs det ytterligare förbättring av investeringsklimatet i landet då dess enorma behov av utökade utlandsinvesteringar är långtifrån mättat. 1.1.2 Problemformulering Tar svenska företag hänsyn till alla betydande risker vid investering i Ukraina vid beslut om direktinvestering i Ukraina ? Vilka risker är förenade med att verka på den ukrainska marknaden ? Skulle beslutsfattare vid industriföretag fatta annorlunda beslut vid direktinvesteringar i Ukraina om de hade använt BERA-modellen istället för annan modell elleri ingen modell alls ? 1.1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att: - utifrån litteraturstudier beskriva fenomenet riskidentifiering vid utländsk direkt investering i Ukraina. - utifrån de tre fallstudierna beskriva hur vart och ett av de intervjuade företagen har gått tillväga vid direkta investeringar i Ukraina samt företagens riskanalys avseende etableringen i landet. - med hjälp av BERA-modellen göra en alternativanalys av riskerna på den ukrainska marknaden och föreslå denna som verktyg som kan underlätta riskidentifieringen vid investeringar i regionen. 1.1.4 Avgränsningar Vi väljer att avgränsa vår undersökning av praktiska och kvalitativa skäl. Avgränsningarna tjänar också till att förenkla analysen av problemställningarna, samt till att precisera undersökningen. Denna studie avgränsar sig till medelstora och stora industriföretag som etablerar sig i Ukraina. De företag som vi studerar har etablerats efter 1995 varför studien kan anses gälla från detta datum. 1.1.5 Disposition Kapitel två förklarar vilken metod som vi använder oss av för att uppnå uppsatsens syfte. I kapitel tre behandlas internationalisering, i kapitel fyra behandlas direkta investeringars roll och betydelse. I kapitel fem behandlas riskteori. Kapitel sex innehåller landsinformation om Ukraina. Kapitel sju behandlar fallstudier av respektive AGA, ABB, South Foods Inc. I kapitel åtta gör vi en tillämpning av BERA modellen på Ukraina. Vi avslutar med slutsatser i det nionde kapitlet och kritisk granskning och förslag vidare studier i det tionde och sista kapitlet. 1.1.6 Uppsatsförfattarnas bakgrund Uppsatsförfattarna har intresse för Östeuropas samhällen och ekonomier sedan tidigare. Vi har tillsammans skrivit en fallstudieuppsats om Cederroth AB:s inträde i Ukraina sommarterminen 1997. Ukraina är i stort behov av fler utländska investeringar därför anser vi att det är angeläget att skapa ett underlag för företag som kan underlätta för företagen i dess beslutsfattande om att göra direktinvesteringar i regionen. 2. Metod Syftet med detta kapitel är att förklara hur vi gick tillväga med vår studie och vilka vetenskapliga instrument vi använde oss av. Vi vill sättet vi lösa vår problemställning på. Genom att noggrant redovisa vårt tillvägagångssätt underlättar vi för läsarens förståelse av vår uppsats. 2.1 Hermeneutik och positivism- två skolbildningar Inom vetenskapsteorin finns det två huvudinriktningar med olika syn på hur vetenskaplig forskning skall bedrivas. Dessa är positivism och hermeneutik, med vitt skilda verklighets- och vetbarhetsuppfattningar. Det handlar inte bara om analysinstrument utan även om djupgående politiska, moraliska och filosofiska antaganden. Den hermeneutiska verklighetssynen grundas i att människan inte är rationell, vilket innebär att samhället och mänskliga förhållanden inte kan förklaras med hjälp av naturvetenskapliga metoder. Syftet med hermeneutisk metod är att öka vår förståelse genom att lyfta fram allmängiltiga mönster i de unika enskilda upplevelserna. Positivisterna använder samma metoder när man vill förklara både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga problem. Positivisterna värderar teorier efter hur väl de kan göra korrekta förutsägelser om framtiden. Tiden utsätter inte heller teorierna för någon förslitning, utan förutsätts vara giltiga och oföränderliga. Den ideala positivistiska metoden ger neutrala och opartiska resultat där man lätt kan skilja mellan fakta och värderingar. Målet däremot för hermeneutisk metod är att tolka och förstå, vidare är det svårt att skilja på fakta och värdeomdömen, och forskaren kan aldrig vara helt opartisk. Enskilda fenomen kan endast förstås utifrån det sammanhang i vilket de uppträder. Ytterligare några punkter skiljer dessa skolbildningar åt: syftet med forskningen handlar inom positivismen om att bygga upp teoretisk struktur, medan hermeneutikerna är mer inriktade mot förståelse av det mänskliga; förhållningssättet är inom positivismen mer logiskt, analytiskt, och objektivt, medan hermeneutiken mer betonar inlevelse, värdering och subjektivitet; metoden är inom positivismen mer hypotetiskt deduktiv med empirisk prövning och inom hermeneutiken handlar det om förståelse och tolkning. 2.1.1 Analytiskt synsätt Det mest förekommande synsättet inom företagsekonomi är det analytiska metodsynsättet. Analytiskt synsätt är den äldsta metoden och förekommer ofta i rapporter som redovisar statistik av olika slag. Grundtesen för detta synsätt är antagandet om verklighetens beskaffenhet bygger på att denna har en summativ karaktär, dvs helheten är summan av delarna. Vidare kan man illustrera detta synsätt med hjälp av exempel hur man skall skapa det bästa fotbollslaget. Enligt det analytiska synsättet använder sig man då av den bäste centern och den bäste högerforwarden etc. för att uppnå det bästa laget. Man kan säga att kunskaperna har en individoberoende karaktär vilket formaliserar omdömena, samt att det utesluter subjektiva anspeglingar. Undersökningen kan därmed uppnå objektivitet. För att kunna använda det analytiska synsättet måste det finnas en teoribakgrund, vilket möjliggör verifiering av uppställda hypoteser. Dessa verifikationer kan uppnås om undersökta händelser har ett kausalt samband. Man kan då precisera resultatet genom att göra flera bevisande orsaker och därmed skapa en bättre förklaring. Sådana slutsatser kräver dock att allt annat är lika i resonemanget, det så kallade ceterus paribus antagandet. De resultat man uppnår får därför en karaktär av generalisering att en viss orsak får en viss verkan. Dessa studier skapar goda förutsättningar för fortsatta studier. 2.1.2 Systemsynsätt Systemsynsättet uppkom i den företagsekonomiska metodvärlden under 1950-talet som en reaktion och utveckling av det analytiska synsättet. Den stora skillnaden mellan det analytiska synsättet och systemsynsättet är skillnaden mellan synen på helheten. Som nämndes i tidigare avsnitt 2.1.1 om analytiska synsätt är helheten summan av delarna., men enligt systemsynsättet kan helheten bli större eller mindre än delarna, men enligt systemsynsättet kan helheten bli större eller mindre än delarna, man uppnår alltså synergieffekter . Grundtesen är att helheten avviker från summan av delarna och därför blir relationen mellan helhetens delar väsentliga. För att använda sig av exemplet med fotbollslaget kan man säga att en enskild fotbollsspelare får underordnad betydelse och man försöker istället hitta kombinationer av spelare som spelar bra tillsammans för att uppnå det optimala fotbollslaget. Den kunskap man skapar blir beroende av systemet och man kan därför konstatera att systemsynsättet förklarar delarna utifrån helhetens egenskaper Det råder olika förutsättningarna för att använda sig av systemsynsätt och analytiska synsättet. Detta enligt antagandet att helheten skiljer sig från delarna Man använder sig i stor utsträckning av analogier dvs. likheter och motsvarigheter. Man kartlägger "finalitetssamband", dvs. sambandet mellan olika händelser. Resultatet blir då att "teorin om verkligheten blir allt bättre genom bättre förklaringar och förståelse av beteendet av olika systemklasser" 2.1.3 Aktörssynsätt Detta synsätt är det nyaste av de tre synsätten och det grundades av den engelske organisationssociologen David Silverman. Enligt detta synsätt konstaterar man att helheten förstås utifrån delarnas egenskaper i stället för delarna förstås i utifrån helhetens egenskaper. Detta kan man återigen förklara med hjälp av exempel att utse det bästa fotbollslaget. Låt oss säga att en viss spelare kan vara väldigt skicklig men att vissa sociala faktorer påverkar honom/henne så att han/hon inte är lämplig att möta en speciell motståndare. Grundtesen för aktörssynsättet är att olika teorier som ger generella utgångspunkter för det mänskliga medvetandets funktion och verklighetens sociala konstruktion ger olika tolkningsförfarande. Enskilda fenomen kan endast förstås genom att förstå det speciella sammandhang i vilket de ingår (behovet av helhetssyn) och styrs också av vem som gör tolkningen samt ur vilket perspektiv och med vilket språk den görs. 2.1.4 Lämpligaste metodsynsätt Vi kommer att använda oss av aktörsynsättet för att nå vårt syfte med uppsatsen. Genom att kombinera det hermeneutiska metoden och aktörssynsättet enligt vilka forskaren är en aktör och vill uppleva det han studerar också inifrån strävar vi att förstå hur AGA, ABB och South Foods Inc. fungerar som aktörer i Ukraina. 2.1.5 Fallstudie En fallstudie är en undersökning av en specifik företeelse eller skeende och som fokus för undersökningen har man ett avgränsat system. Den kvalitativa forskningen, varav fallstudien är en metod som strävar efter förståelse av fenomen snarare än förutsägelser om kausaliteten mellan olika fenomen. Fallstudier lämpar sig därför för den hermeneutiska metoden. Uppsatsen studerar hur ett industri företag bedömer motiv och risker vid direkta investeringar i Ukraina och då i synnerhet de analyser som AGA, ABB och South Foods Inc. gjorde under direktinvetsteringsprocessen, därför faller uppsatsen inom ramen för fallstudie. Då vi söker fånga så många kriterier som möjligt blir det naturligt att välja en metod som har förutsättningar att hantera många variabler, vilket fallstudien har. Den speciella fokus fallstudier kan ha, gör att denna metod är särskilt lämpad för praktiska problem, något som denna uppsats söker analysera. Fallstudier riktar uppmärksamheten mot det sätt varpå grupper av människor hanterar problem av olika slag utifrån ett helhetsperspektiv. "Det är också lämpligt att använda fallstudien då man söker levande, konkreta och direkta kunskaper snarare än abstrakta och teoretiska." Då problemet som uppsatsen avspeglar är konkret och samlad med vår erfarenhet är en fallstudiemetod lämplig även i den aspekt. Fallstudiemetoden kan diskuteras, som alla andra metoder, i sina för och nackdelar. Styrka hos fallstudiemetoden är att den är förankrad i verkliga situationer och ger en rikhaltig redogörelse av företeelse. Metoden ger insikt och upplysning på ett sätt som utvecklar läsarens kunskaper inom ett visst område. Nackdelar som fallstudiemetoden medför är det är tidsmässigt och ekonomiskt svårt att ge en djup och rik analys av en företeelse. "Ytterligare en begränsning i fallstudiemetoden är att fallstudier kan överförenkla eller överdriva faktorer i en situation, vilket gör att läsaren drar felaktiga slutsatser om hur det hela egentligen är" . Fallstudiemetoden medför ofta så detaljerade rapporter att det kan vara besvärligt att ta sig igenom dem. Ett annat problem är att fallstudien kan ge en ofullständig bild som en helhet. Eftersom forskaren är själv det främsta instrumentet för insamling och analys av information är resultatet av undersökningen begränsat till forskarens känslighet och färdigheter. Dessutom kan ovanliga etiska problem uppstå. En oetisk forskare kan välja bland tillgängliga data på sätt som gör att han kan visa praktiskt taget vad som helst. 2.2 Kvalitativa och kvantitativa metoder När man skall beskriva komplexa förlopp, till exempel internationaliseringar och etableringar på nya marknader blir kvantitativa undersökningar mer underordnade och den kvalitativa undersökningen ter sig mer lämplig. Kvalitativ och kvantitativ metod är ej helt väsenskilda, utan den ena metoden utesluter ej den andra. "En forskning som i hur kvalitativt inriktad forskning använder sig av kvantitativ information" Vi kommer därför att använda oss av båda metoderna. Den information som inhämtas genom kvalitativa metoder, såsom verbala beskrivningar, tolkningar och textanalyser, kommer främst att ske genom intervjuer samt litteraturstudier. Den information som inhämtas genom kvantitativa metoder är olika sorters statistik om Ukraina. En annan viktig källa kommer att vara intern företagsstatistik, men denna kan vara i begränsad form då viss del kan vara hemligstämplad enligt företagets önskemål. 2.3. Motivering av metodval Vilken typ av frågor man ställer, vilken grad av kontroll man har och hur man tänker sig att slutresultaten ska bli är faktorer man måste ta hänsyn till då man måste avgöra om en fallstudie verkligen är det som passar bäst för att undersöka något av intresse. Vi väljer att använda oss av en beskrivande fallstudie då vi presenterar vilka motiv och risker företagen i fråga har identifierat vid direktinvesteringar i Ukraina. Vi anser att fallstudiemetoden är det bästa sättet att få svar på de frågor vi ställer samt är den det mest hanterbara instrumentet för vår studie. Vår slutprodukt strävar efter att intensivbeskriva en process. Denna beskrivning är användbar när man ska lära sig något om unika eller innovativa situationer och kan utgöra ett verktyg för framtida forskning och användning. 2.4 Datainsamling Data kan man samla in på många olika sätt, antingen genom skriftliga eller muntliga källor. Data kan erhållas antingen primärt eller sekundärt. Information som man får genom skriftliga källor är sekundär, eftersom man inte själv har inhämtat informationen. Däremot är de muntliga källorna primära då man själv, oftast genom intervjuer har inhämtat informationen. I vår uppsats kommer primärdata främst att bestå av en kvalitativ enkät som senare kompletteras med intervjuer då vår begränsade tid ej medger fältstudier. Våra sekundärdata kommer att vara litteratur, statistik, olika artiklar, och företagsintern information. 2.4.1 Intervju Intervjun är en av de vanligaste metoderna för datainsamling. Informationen inhämtas genom att intervjuaren ställer frågor eller för en dialog med en person. Denna person kallas för respondent i forskarsammanhang. "Respondenternas svar och uttalanden är således en intervjuundersöknings rådata" Man skiljer på olika intervjuformer genom graden av standardisering. Ju mer standardiserad en intervju är desto mer strukturerad är den. Intervjuaren har då i förväg fastställt intervjuns målsättning. Vid en den mer ostruktuerade intervjun är inte målsättningen mindre definierad. "Intervjun syftar till att locka fram respondentens värdering av situationen, åsikter, attityder ochföreställningar lika mycket som rena fakta." Likväl som man kan blanda den kvalitativa och kvantitativa metoden kan man blanda strukturerad och ostrukturerad intervjuteknik, man talar då om semistandardiserade intervjuer, då man på förhand bestämt vissa frågor. Men man har valt att låta uppföljningen vara oplanerad beroende på respondentens svar. Vi har valt att använda oss av den standardiserade intervjuformen då vi ansåg det vara det mest effektiva sättet att genomföra telefonintervjuer med våra respondenter i Ukraina. 2.4.2 Val av företag Vi har valt företag dels tack vare personlig kännedom som i fallet med AGA, dels tack vare information från svenska ambassaden i Kiev. South Foods Inc. upptäckte vi genom en artikel i SIF tidningen. Vi har sökt efter fler företag för att få en bredare bas för vår undersökning, men det finns ytterst få svenska företag som har gjort direktinvesteringar i Ukraina. 2.4.3 Val av respondenter Vi har valt respondenter som har en nyckelbefattningar vid etablering av AGA:s, ABB:s och South Foods Inc:s dotterbolag i Ukraina, samt de medarbetare som skapar investeringsmodeller i företagen. Respondenterna valdes så att de skulle täcka de viktigaste aspekterna av problemområdet. De kriterier som användes vid val av respondenter var: * Person som har en beslutsfattande position om direkta investeringar i Ukraina. * Person som operativt arbetar med etableringar av dotterbolag eller dylikt. * Person som var sakkunnig om Ukraina vad beträffar infrastruktur, regler och skatter. 2.4.4 Forskningsanknytning Denna uppsats knyter an till författarnas tidigare kandidatuppsats om ett konsumtionsvaruföretags marknadsinträde i Ukraina. Vi har sökt efter forskning om just direktinvesteringar i Ukraina och inte funnit annat än en rapport som OECD har skrivit om direktinvesteringar i Ukraina. I övrigt har vi inte funnit ett överflöd av material om just Ukraina. Den forskning som tidigare gjorts inom området har vi angivit referenser till i bibliografin. 2.5 Förklaring till alternativanalys Vi förväntar oss av att respondenter kommer att svara på våra enkätfrågor samt på frågor i en uppföljande intervju. Med hjälp av denna information beskriver hur företagen agerade i sitt beslutsfattande angånde direkta investeringar och vilka risker de har tagit hänsyn till. Vidare föreslår vi en alternativanalys som kommer att bestå av en identifiering och värdering av landsrisker som förknippas med Ukraina samt projektrisker. Vi kommer att skicka ut detta till de tre företagen för att de skall kunna svara om de skulle haft användning för den i beslutsfattande vid direktinvesteringar i Ukraina samt om de skulle handlat annorlunda vid sin investering i regionen om de hade använt modellen. Analysen kommer att göras enligt en del av BERA-modellen som omfattar riskinventering och riskvärdering. 3. Direkta investeringars roll och betydelse Syftet med detta kapitel är att inviga läsaren i företagets perspektiv på möjligheterna till avsättning på utländska marknader. I detta kapitel går vi även igenom grunderna för direktinvesteringsteori och tillämpning på Ukraina. Vi tar bland annat upp några motiv till direktinvesteringar. 3.1 Orsakerna till internationalisering. Det vanligaste skälet till internationaliseringen är att hemmamarknaden är för liten för produktion med stordriftsfördelar d.v.s. överkapacitet i produktionen. Det kan även vara behov av att sänka kostnader per producerad enhet genom en ökad produktionsvolym. Tidigare studier visar att företag startar sin internationaliseringsprocess med att exportera till ett land och sedan succesivt utvecklar sin utlandsengagemang genom etableringar i olika former och investeringar i en produktionsanläggning. 3.2 Etableringssätt Enligt Kotler har ett företag fem olika alternativ att genomföra internationaliseringen på: indirekt export, direkt export, licenstillverkning, samriskföretag och direkt investering. 3.2.1 Indirekt export. Vid indirekt export produceras varorna hemma. Det tillverkade företaget tar sedan hjälp av en mellanhand som är stationerad i det landet som skall importera varor från företaget. investeringsbehovet vid en sådan metod är mycket litet då man inte bygger upp någon egen exportorganisation. rikstagandet är därmed relativt begränsat. nackdelarna med detta förfarande är att det finns ytterligare en intressent som vill ta del av marginalen. 3.2.2 Direkt export. Denna metod kan ske genom egen resande försäljare, en separat exportavdelning/exportdivision inom det tillverkade företaget, distributörer eller agenter i utlandet som äger varorna själv, men som säljer dem för tillverkarens räkning, eller genom dotterbolag alternativt försäljningskontor i utlandet. Detta etableringssätt ökar kravet på investeringar om man jämför med den direkta exporten. Risktagandet ökar liksom möjligheten till större vinster. 3.2.3 Licensiering. Tillverkaren sluter ett avtal med ett utländskt företag som mot en fast ersättning eller en viss andel av försäljningen får rätten att utnyttja en process, varumärke, patent eller annat av värde som tillhör tillverkaren. Risktagandet för tillverkaren är mindre vid utlicensiering än vid försäljning genom eget dotterbolag eftersom företaget då binder upp mindre kapital. Problemet med licensiering kan vara att det tillverkande företaget inte får full kontroll över verksamheten och produkterna. 3.2.4 Joint ventures. Det tillverkande företaget investerar tillsammans med ett annat bolag i ett samägt bolag. Det är vanligt förekommande att det andra företaget är utländskt med starkare anknytning till den aktuella marknaden. Anledningen till att skapa joint-ventures kan vara många. Tillverkaren har kanske inte tillräckliga ekonomiska resurser för att starta upp en verksamhet själv. Det kan ibland också vara politiskt gynnsamt om bolaget har en inhemsk delägare. 3.2.5 Direkt investering. En direkt investering sker i form av ett tillverkande företag etablerar ett dotterbolag på den aktuella marknaden. Fördelarna med en sådan etablering är bland annat att företaget får större möjligheter att kunna öka sina kunskaper om den lokala marknaden, att kunna sprida sina varumärken i landet och samtidigt en bättre tillgång till de lokala distributionsnäten. Mer utförligare om direkt investering kan man läsa i nästa kapitel. 3.3 Syfte och mätning Det huvudsakliga syftet med en direkt investering för investerare är att kunna utöva betydligt inflytande på det utländska företagets ledningen. Till skillnaden från passiva investeringar som t.ex. portföljinvesteringar då man endast är intresserad av den förväntade avkastningen på satsat kapital . I enlighet med Internationella Valuta Fondens handbok definieras direkta investeringar som kapital investeringar då investerare förfogar över minst 10 procent aktier eller rösträtt. I praktiken varierar den kontrollgivande rösträttsproportionen starkt. I vissa fall ger endast 100 procent ägande en full kontroll över företaget medan för företagen med en hög aktiespridning kan 5 procent anses vara tillräckligt. Direkta investeringar kan genomföras på två olika sätt. Antingen kan det vara nyinvestering , som riktar sig mot de nystartade företag, eller förvärv av de redan existerande företag eller dess delar. Det förekommer även kombination av de båda fall då investerare förvärvar ett befintligt företag men i praktiken omvandlar det till ett nytt. 3.4 Teorier om direkta investeringar. Flera olika teorier har under de senaste åren föreslagits för att förklara utvecklingen av direkta investeringar. Det makroekonomiska synsättet analyserar direkta investeringar i förhållande till de nationella och internationella trenderna medan de mikroekonomiska förklaringarna grundar sig på det enskilda företagets internationella tillväxt. En av de nyaste teorierna som kombinerar både de makro- och mikroekonomiska synsätt är Dunning's Eclectic Approach ( Dunning 1977, 1981, 1988 och 1993). Detta synsätt antar att ett företag angagerar sig i direkta investeringar om följande tre villkor är uppfyllda: Det första, företaget har konkurrensfördelar i form av immateriella tillgångar, teknologier och management eller marknadsföring på vissa speciella marknader. Det andra, det måste vara förmånligt för företaget att internalisera dem genom en förlängning av sina egna aktiviteter istället för att externalisera dem genom licensiering och kontakter med liknande företaget. Det sista är att det skall vara lönsamt för företaget att använda sina konkurrensfördelar i samverkan med åtminstone några resurser lokaliserade utomlands; annars skulle utländska marknader betjänas endast med export och inhemska marknader med den egna produktionen Enligt denna teori följer att ju större företagsspecifika immateriella tillgångar är desto starkare incitamentet att utforska dem själv. Vidare föredrar ett företag direkta investeringar framför andra alternativ då lokaliseringen av tillverkningsbasen är mer förmånlig utomlands än på hemmamarknaden. Beslutet att investera påverkas sålda av sådana faktorer som den lokala lagstiftningen, statliga politiken, infrastrukturen, tillgänglighet av råmaterial, arbetskraftens kompetens o.s.v. Dessutom finns det en tydlig anknytning till den uppskattade vinstpotentialen som den utländska investeringen kommer att generera inom överskådlig framtid. Från Dunnings synpunkt är det den investerande företagets immateriella tillgångar som är mest intressanta för de länder som försöker locka till sig direkta investeringar. Det är den demokratiskt valda regeringen som är ansvarig för sitt lands konkurrenskraft utomlands eftersom det är den som dikterar politiken i många av de ovan nämnda sektorerna. Dock är de multinationella eller transnationella företagen centrala i sitt inflytande över regional integration och skapandet av nätverk för att stärka sitt lands konkurrenskraft. Det finns olika synpunkter på hur förmånligt det är för ett land att förvärva direkta investeringar. Till exempel framhäver Porter i sin analys att det är rivaliteten mellan inhemska företag som har en stor betydelse för en nations konkurrensfördelar medan utländska investeringar anses av honom vara av mindre vikt. Å andra sidan är Dunnings teori som betonar vikten av den ekonomiska framsteg som investeringar skapar oavsett dess ursprung mer vanlig. Enligt Dunning är den inhemska kapitalets företräde framför den utländska endast uttryck för folkets vilja att driva ekonomin oinskränkt för att ekonomiska framsteg. Men både Porter och Dunning är enade om att det viktigaste med investeringar är att skapa de betydelsefulla tillgångar som skjuter fram ett lands ekonomi och den lokala regeringen spelar en avgörande roll i denna process. 3.5 Direktinvesteringstrender i Central- och Östeuropa. Under 1996 svarade tillströmningen av utländska direkta investeringar i Centrala och Östeuropa för 3.5 procent av världens investeringar. 1991 var andelen bara 1 procent. Ändå anses framgångarna i att locka till sig direkta investeringar ganska svag i jämförelse med globala standarder. Under 1995 har tillflödet av direkta investeringar i regionen fördubblats och nått 14 miljarder US dollars men sjönk 1996 till 12 miljarder. Avtagandet hänvisas för det mesta till problem som förknippas med övergången till marknadsekonomi. Det största del av investeringar samlades i Tjeckien, Ungern, Polen och Ryssland. De första tre länder ensamma svarade för 68 procent av investerings tillflödet i regionen. Bland länderinvesterare dominerar Västeuropa som följes av USA och de nya industrialiserade ekonomierna i Asien särskilt Korea. 3.5.1 Direkta investeringar i Ukraina. I förhållande till Ukrainas behov av utländska investeringar för den industriella rekonstruktionen är den aktuella nivån på investeringar långt ifrån tillräcklig. Enligt information från Ukrainska regeringen har direkta investeringar under perioden 1991-1997 nått ungefär 1.7 miljarder US dollar medan behovet uppskattas till 40 miljarder US dollar. Under 1996 har det strömmat in 459 miljoner dollar i landet . Detta representerar 15 procent tillväxt i 1995 årsnivå men fortfarande bara 10 US dollar per capita. Nedanstående data är baserade på den officiella statistiken över direkta investeringar i Ukraina från 1991 till juni 1997. Tabell 1. Direkta investeringar. Länderinvesterare procent av helheten MUSD USA 19.0 Tyskland 10.0 Holland 9.7 Storbritannien 7.9 Cypern 7.0 Ryssland 6.9 Liechtenstein 6.2 Övriga 33.3 315 166 160 131 116 114 103 552 President Kutjma tillsatte en kommission under 1997 för att tillmötesgå de protester som ambassader och handelsdelegationer framfört mot de hinder som utländska investerare möter i Ukraina. Endast 1.4 $ miljarder USD har investerats i Ukraina sen självständigheten 1991. Den låga nivån på utländska investeringar beror främst på de mutor, komplexa lagar och de höga skatter som utländska investerare måste konfronteras med när de vill göra direkta investeringar i Ukraina. Utländska intressen vill göra mer direkta investeringar i Ukraina. Som ett svar på kritiken släppte man i slutet av 1996 in utlänningar på den lukrativa statsobligationsmarknaden. 3.6 Motiv till direkta investeringar 3.6.1 Undersökningar på området De flesta studier som har gjorts på området hävdar att de nya marknaderna i Centrala och Östeuropa är de största för utländska investerare. Många böcker och rapporter, t.ex. National Economic Research Associates ,1991; Hoesch and Lehmann,1994; organization for Economic Cooperation and Development,1995, begränsar drivfaktorer bakom direkta investeringar och isolerar ett antal fall då företagen endast följer en lågkostnadsmotiverad strategi. Det visade sig att det är just kostnads faktorer som är de viktigaste för de investerande i Tyskland och Österrike särskilt för de mindre företag ( Duvvuri 1995, Szanyi 1995). Vidare föreslår studierna om västerländska företag marknadsstorleken och tillväxtpotentialen tillsammans med den politiska och ekonomiska stabiliteten som avgörande faktorer bakom direkta investeringar till regionen. De största hindren till investeringar som behandlas i litteraturen är risk och osäkerhet, en otillräcklig legal struktur, en svag infrastruktur och brist på tillförlitlig information. om regionen McMillan (1993) och Meyer (1995) skriver att investeringarna bromsas även på grund av svårigheter i att hitta en passande lokal partner och kompetenta leverantörer. 3.6.2 Motiv 3.6.2.1 Nya marknadsmöjligheter En av de främsta motivationer till direkta investeringar i Östeuropa är de nya marknadsmöjligheterna i regionen. Det är lockande för västerländska internationella företag att investera i dessa länder på grund av både populationens storleken och den tidigare isoleringen från de västerländska varorna, då speciellt konsumtions varor med en stark image. En växande köpkraft i regionen, större produktutbud och marknadsförings aktiviteter bidrar till en ökad efterfrågan och snabb marknadstillväxt för vissa produkter. Det andra motivet med anknytning till nya marknadsmöjligheter härstammar från det faktum att de flesta ekonomier son befinner sig i övergångsstadiet kan hålla i gång den höga tillväxtpotentialen under några år. Detta tack vare att den ekonomiska integrationen i Europa gynnar den marknadsorienterade utvecklingen i före detta planekonomier och dess strävan att komma i kapp resten av Europa. 3.6.2.2 Marknadsandelar Direkta investeringar kan motiveras också med strategiska faktorer särskilt nu när multinationella företag tenderar att konkurrera om marknadsandelar på en global nivå. Företagens beslut att investera i en ekonomi i övergångsstadium fattas ej oberoende av konkurrenternas verksamhet och agerande. De företag som kommer in på nya marknader före sina konkurrenter har större chans att skaffa sig konkurrensfördelar i form av kompetenta leverantörer, trogna kunder samt inom uppbyggandet av ett välfungerande distributionsnätverk eller förvärv av de mest attraktiva lokala företag. Att etablera sig på en speciell marknad kan vara en del av ett strategiskt spel då investeringar i nya marknads ekonomier fungerar som någon sort av hot eller strategisk överenskommelse. De före detta planekonomierna anses passa bra åt de företag som söker efter first mover fördelar. Speciellt inom etableringen av ett varumärke och därmed skapandet av en trogen kundrelation då dessa var underutvecklade under central planeringen. Även den snabba uppbyggnaden av marknadsrelationer och infrastruktur öppnar stora möjligheter till utvecklingen av ett distributionssystem samt lokaliseringen av återförsäljningsenheter. 3.6.2.3 Strategiska fördelar genom företagsförvärv Ekonomier i övergångsstadium bjuder på ett brett urval av förvärvs möjligheter genom sina privatiseringsprogram. Ett västerländskt företag kan inom ramen för ett privatiseringsprogram förvärva ett tidigare statligt ägt företag i syfte att öka sina marknadsandelar. Vidare är företagen motiverade att investera i Östeuropa på grund av att regionens marknadsstruktur tidigare varit ytterst ofullkomlig och konkurrenslagarna är i vissa länder fortfarande svagt respekterade. Däremot är det osannolikt att teknologin och kapaciteten tillhör till de viktigaste motivationerna för investeringar i regionen. Detta på grund av anläggningstillgångarnas föråldrade natur vilket dock kan variera starkt mellan olika regioner och sektorer. Investerings mönster var under planekonomiska förhållanden mycket ojämna, den modernaste utrustningen användes ofta sida vid sida den föråldrade. Även om de flesta sektorer i planekonomierna inte var de ledande inom teknologin och utveckling finns det viktiga undantag. Vissa forskningsgrupper hade försett med värdefulla vetenskapliga insatser som aldrig blev överförda till en inovation i verkligheten. 3.6.2.4 Kostnader Låga kostnader, särskilt låga kostnader för arbetskraft, representerar ännu en viktig motiv till direkta investeringar i Östeuropa. I allmänhet, skulle den ekonomiska teorin kunna förutsäga att företag kommer att flytta sin produktion mellan regioner och länder för att dra nytta av den relativa kostnadsdifferentieringen, oftast med synen på råmaterial, energi eller arbeten. Drivfjädern kommer att vara speciellt stark hos industrier som använder arbetsintensiva produktionsmetoder som t.ex. textilier, gradvis växlande från de relativt höga arbetskostnads områden till lägre sådana. Emellertid, är direktinvesterings aktier mest lokaliserade i de industrialiserade ekonomierna vilket framhäver vikten av ovannämnda marknad och strategi faktorer. Likväl utgör relativa kostnader en del i företagens motiv för direktinvesteringar och det ger en förklaring till investeringar i övergångsekonomierna. Fastän arbetskostnaderna i Östeuropa inte är lika låga som i många utvecklingsländer är de fortfarande låga jämfört med nivåerna i Västeuropa. Kombinerade med lägre transport och logistik kostnader kan kostnadsfördelarna i regionen vara lagom attraktiva för en rad internationella företag. Vidare är arbetskraften i före detta planekonomier relativt högt utbildade, eller så har åtminstone en stor del av arbetskraften varit anställt i flera år vid olika tekniska område. Andra inputs som kan uppmuntra till investeringar är råmaterial, främst olja, gas och dyrbara metaller, vilka främst kan hittas i före detta Sovjet samt tillgång till produkter som järn och stål. Kostnader för energi i regionen har traditionellt varit låga och utbudet brett, trots att priserna börjat röra sig mot en västerländsk nivå. 4. Riskteori I detta kapitel går vi bland annat igenom de riskmodeller som vi använder oss av i vår undersökning. 4.1 Projektinvesteringsrisk 4.1.1 Bakgrund Risk handlar om framtida händelser, vi måste alla göra riskberäkningar i våra liv. En affärsresande som är på väg till ett viktigt möte kan råka ut för en trafikolycka och inte hinna fram. Ett företag i vilken en investerare har investerat kan träda i likvidation. Ekonomiska framsteg är omöjliga utan risktagande, man kan till och med argumentera att enbart att upprätthålla status quo i en ekonomi innebär en risk. De människor som gör korrekt riskbedömningar i vårt samhälle blir ofta rikligt belönade och uppmärksammade. Effektiv riskhantering kräver först och främst risk bedömning och sen inlemmande i beslutsprocessen. Att göra en investering är att göra en chanstagning som involverar risk. Ibland är utsikterna till vinst låga och det är knappt tänkbart att investeringen återbetalar sig. Ibland är möjligheterna till hög avkastning mycket höga. Givet de val som man kan göra och de risker som finns så måste beslut fattas. Ju mer precisa egenskaper man känner och ju bättre man känner nivåerna i riskerna som tas, desto mer välinformerat val kan man göra. 4.2 Beslutsanalys Beslutsanalys tvingar beslutsfattare att göra en djup och logisk utvärdering av de alternativa strategier som finns tillhanda. Steg 1. Strukturering genom nedbrytning Beslutsfattaren bryter först ner ett komplext beslutsproblem i en serie enklare och mer individuellt överblickbara beslutsproblem. Denna typ av nedbrytning kan göras i form av ett beslutsträd. Huvudpoängen är att beslutsfattaren noggrant måste definiera problemet, att se över alla alternativ och att förtydliga vilka resultat som kan uppkomma. Att strukturera är en konst som beslutsfattare lär genom att göra om processen många gånger. Steg 2. Utvärdering av nytta Beslutsfattaren utvärderar resultaten för varje grenslut i beslutsträdet. Dessa resultat innebär vinst eller förlust. Det finns fler värden att ta hänsyn till här än enbart det monetära, till exempel bör anställningar, strategiska mål också vägas in. Steg 3. Utvärdering av sannolikheter för vissa osannolika utfall Bedömningar om möjligheterna till vissa utfall som kommer av vissa handlingar kvantifieras i sannolikheter. Betydande bevis finns att beslutsfattare använder sannolikhetsbegrepp effektivt när de utvärderar osäkerheter till sina analyser av beslutsproblem så fort de har erfarenhet av processerna som är involverade. Steg 4. Strategival Proceduren för att nå optimal lösning grundas på en utvärdering i varje utfalls EMV (expected monetary value). Den optimala lösningen är den som ger mest avkastning, som därför väljs. Steg 5. Känslighetsanalys I all beslutsanalys beror kvaliteten av den härledda strategin först och främst på sannolikhetsberäkningarna och värderingarna av utfallen. Beslutsfattaren måste noggrant granska den valda strategins känslighet gentemot möjliga variationer Investeringar kan vara av två olika slag. Finansiell investering innebär att man investerar i statsobligationer eller aktier i ett företag. Den andra typen, projekt- investering, är när ett företag, statligt eller privat, eller en individ beslutar att investera pengar i, låt oss säga en byggnad eller en fabrik och köper maskiner eller material till den för att marknadsföra en ny produkt eller tjänst. Riskbedömning och projekt utvärdering, skiljer sig markant åt vad avser dessa två typer av investeringar. Ett företag som söker nytt kapital för riskfyllda investeringar kan göra det på två sätt, inte sällan i kombination med varandra. Först och främst så kommer det att återinvestera sina vinster varje år. I andra hand så kommer företaget att göra nyemission, aktie ägarna kan på så vis köpa nya aktier till ett rabatterat pris, ibland så förekommer det även att företag vänder sig till allmänheten också. Ett etablerat företag söker pengar genom ett så kallt prospekt i vilket det i allmänna ordalag står beskrivet vad företaget avser använda de nya pengarna till. Ett oetablerat företag måste bistå marknaden med mycket detaljerad information om hela dess planer och projekt. Dess prospekt bygger vanligtvis på en enda produkt eller process. Ett företag kommer inte att investera i ett projekt som inte ger högre avkastning än statsobligationer av tre skäl 1. Det är enklare och säkrare att investera i guldkantade värdepapper. Antag att ökningen som krävs av denna faktor är en proportion av • g till det guldkantade värdepapprets avkastning G 2. Särskilda skatter kan utkrävas av företaget. Antag att en sådan skatt är t (0¾ t ¾ 1) 3. Det finns en riskfaktor (dvs. en sannolikhet för att projektet fallerar). Antag att en sådan sannolikhet bedöms till r och det antas för enkelhets skull att projektet antingen lyckas eller misslyckas helt. Den minimala förväntade avkastningen innan projektet skulle i så fall vara G(1+g) (1-t ) (1-r) Därför är risken r den viktigaste bedömningsfaktorn i utvärdering av projekt eftersom man normalt kan ta fram de andra talen utan större problem. 4.3 BERA modellen 4.3.1. Översikt över BERA modellen Bera modellen (Business Environment Risk Assessment) har skapats av Lars Ehrengren på Företagsekonomiska Institutionen på Stockholms Universitet. Avsnittet baseras på Lars Ehrengrens bok "Riskhantering vid u-landsinvestering" . Modellen är främst avsedd för två typer av industriella företag: 1. Företag som överväger att göra en direktinvestering som skulle kunna använda modellen för att utvärdera företagsmiljöriskerna i möjliga värdländer och 2. Företag som redan har investerat i främmande länder som skulle kunna använda modellen för att göra en löpande utvärdering av affärsmiljöriskerna i länder där man redan har investerat. Modellen kan tillämpas på: 1. Jämförelse mellan olika affärsmiljöer 2. Utvärdering av vikten av riskfaktorer för ett investeringsprojekt. 3. Analys av riskfaktorer i projekt där man måste vidtaga åtgärder 4. I beslutsprocessen att nå ett mål om man skall göra en investering i ett land och bygger en modell om föreslagna handlingar för varje steg. Dessa steg är: 1. Projektklassificering Detta steg inkluderar fem grupper av klassificeringsindikatorer; marknads, produktions, erfarenhets, projekt orientering och orientering mot moderföretaget. Vikten av att forma en egen åsikt om riskerna och att identifiera de viktigaste faktorerna för varje projekt. Dessa böra användas för att finna de mest relevanta riskfaktorerna för varje projekt, därefter klassificeras investerings projektet i grupper på grundval av riskutvärderingens huvudsakliga egenskaperna. 2. Riskinventering Det andra steget är att identifiera de viktigaste riskfaktorerna i varje riskområde, där varje riskområde är en del av riskmiljön och en risk faktor är någonting som kan ha en negativ inverkan på ett investeringsprojekt eller hindra investeringens förverkligande. Avhandlingen föreslår allmänna riskfaktorer skall delas in landsrisker och internationella risker samt projektriskfaktorer, i vad som benämns projektmiljön. Dessa två riskfaktorer borde jämföras för att hitta eventuella problem 3. Riskutvärdering Detta steg handlar främst om möjligheten att göra en kvantitativ utvärdering av företagets risker i miljön i värdlandet. Den maximala möjliga förlusten (MPL, Maximum Possible Loss) bör användas, genom att gradera riskfaktorerna som påverkar ett projekt enligt en utvärderingsskala: -en mycket stor risk (4) -en viktig risk (3) -en mindre viktig risk (2) -en negligerbar risk (1) Den totala MPL:en räknas ut som en summa av alla riskfaktorer. 4. Risk policy Företagets risk policy bör finnas med i alla stadier av planeringen. Policyn bör stödjas av ledningen och klart definiera förmågan och villigheten att ta risker, i vilken utsträckning och vilka förhållanden som riskpolicyn är tillämpbar på både på kort och lång sikt. Den totala risken som investeraren utsätts för bör man ta hänsyn till. Studien understryker vikten av att varje företag har en risk policy som riktlinje när de skall utvärdera BERA modellen 5. Riskstrategi och planering Detta steg handlar om risker som överstiger de gränser man har kommit överens om enligt den bestämda riskpolicyn genom att göra en särskild plan. Denna plan borde täcka följande situationer: när ett investeringsbeslut är taget, och när man förhandlar med värdlandets byråkrater om en investering och kommunicera med försäkringsbolag eller andra liknande institutioner. För risker som är större än vad som kan anses acceptabla, har följande strategier tagits fram... 6. Riskförhandling Riskförhandlingen tar upp olika problemaspekter som kan inträffa i förhandlingar med utländska företag, organisationer eller regeringar. Om man bestämmer sig för vissa gränser i förväg för vad en förhandling kan leda till eliminerar man eller reducerar riskerna som projektet involverar. 7. Projektutvärdering Olika metoder som man kan använda för att utvärdera projekt är pay-back metode, avkastningsmetoden, diskonteringsmodellen, och internräntemodellen. Man bör göra en riskvärdering av den modell som man använder, de viktigaste riskfaktorerna bör man ta hänsyn till och deras inverkan på projektets lönsamhet. 4.3.2. Riskfaktoranalys 4.3.2.1 Den internationella riskmiljön 1. Det internationella social/kulturella riskområdet. En av vanligaste kraven från värdlandets myndigheter till det investerande företaget är att anställa fler personer av värdlandets nationalitet. En typ av omvärldsrisker inom det sociala området kan vara begränsningar i möjligheterna till fria in- och utresor för personer som är anknutna till företaget. Bland andra risker inom detta riskområde kan nämnas befolkningstillväxt, kulturell homogenitet gentemot grannländer, flyktingproblem, religiösa spänningar gentemot grannländer samt skillnad i normer och värderingar. 2. Den internationella politiska/legala riskområdet. Ett lands dåliga investeringsklimat kan bero på två orsaker. Antingen är gällande lagar oförmånliga eller det finns tendensen till snabba och oväntade ändringar av dessa. Man skall skilja på politisk instabilitet som står för händelser som kan påverka de gällande villkoren och risk som står för de åtgärder som kan drabba ett projekt. En produktinvesteringens lönsamhet kan påverkas av olika handels beslut som fattas inom en union eller ett handelsblock där värdlandet är medlem. De viktigaste faktorerna inom detta riskområdet är oroligheter i grannländer, politiska block och militära pakter, diplomatiska förbindelser, politiska läget i grannländer. 3. Den internationella ekonomiska riskområdet. Även betalningar mellan länder kan innehålla ett riskmoment på grund av svårigheter med indrivning av utstående fordringar, krångliga betalningsförfaranden och valutakursförändringar. Andra viktiga indikatorer vid riskbedömning kan vara levnadsstandard i internationell jämförelse, bistånd från i-länder, valutabegränsningar samt exportkvoter. 4. Den internationella teknologiska/infrastrukturella riskområdet. Till riskfaktorer inom detta område kan man inkludera begränsningar i transferering av teknologi, internationella kommunikationer och transporter, tillgång till produktionsresurser i grannländer, närhet till marknaden samt utländska specialister i regionen. 4.3.2.2. Den nationella riskmiljön 1. Det nationella sociala/kulturella riskområdet. Så länge en verksamhet är lönsam, skapar arbetstillfällen och bidrar genom skatter till samhällsutveckling blir det positivt bemött i samhället. Det är viktigt att man följer eventuella förändringar i allmänhetens åsikter då protester och demonstrationer ökar risken för förändrade förutsättningar för verksamheten. Man måste även beakta miljöförstörning speciellt i de länder där lagar och regler har inte hunnit utarbetas. De viktigaste riskfaktorerna inom området är bl.a. social struktur, levnadsstandard för olika, kulturella och religiösa spänningar, miljögrupper, arbetslöshet och social politik, etniska befolkningsgrupper samt befolkningstillväxt. 2. Det nationella politiska/legala riskområdet. Erfarenheter visar att sannolikheten för ändringar i det ekonomiska klimatet ökar när den politiska oroligheten ökar. Om ett land är politiskt stabilt eller ej har alltid intresserat eventuella investerare. Men det är svårt att bedöma hur farlig en politisk oro är och hur den skulle kunna förutspås. Frekvensen av utlandsinvesteringar visar ingen korrelation med enbart förändringar i index över politisk stabilitet. De viktigaste riskfaktorerna är bl.a. politisk stabilitet, verksamhets betydelse för landet, regler för utlandsägda företag, politiska grupper, nationalistisk ideologi, administration samt favorisering av statliga resp inhemska företag. 3. Den nationella ekonomiska riskområdet. Det ekonomiska systemet i ett land består och bestäms huvudsakligen av dels kontroll och samordningen av resurser ( marknadsekonomi eller planekonomi), dels ägandet av tillgångar ( privat eller kollektiv ägande). Den ekonomiska systemet är nästan omöjligt att separera från den politiska. Under de senare åren har länder från det före detta kommunistiska blocket med varierande framgångar övergått till marknadsekonomi. Tillgången till dessa utökade marknader har varit mycket attraktiv för utländska investerare. Förändringar i valutakurser är av stor betydelse för en internationell investerare. De flesta modeller som används för att förutsäga framtida kursutveckling för en valuta, tar störst hänsyn till landets betalningsbalans. Andra faktorer är inflationsnivå i förhållande till andra länder, förekomst av "svart" marknad med växelkurser annorlunda än den officiella. De riskfaktorer som tillhör detta område är lokalkapitalmarknad, BNP-utvecklingen, inflation, statliga investeringsgarantier, skatter, ekonomisk stabilitet, attityd till multinationella företag samt krav på delägande. 4. Det nationella teknologiska/infrastrukturella riskområdet. Teknologiska förändringar kan resultera i att den ekonomiska utvecklingen varierar inom skilda områden. Detta kan skapa förändringar i sociala attityder till förmån eller nackdel för den industri som ligger bakom de teknologiska förändringar. Vissa "nyckelindustrier" undantas av myndigheterna i landet från inflytande genom investeringar från utländska företag. Ändå sker påverkan genom investeringar i närliggande branscher. Till riskfaktorer tillhör även problem att hitta lokala underleverantörer som uppfyller önskade kvalitetsnormer och kompetent arbetskraft. Riskfaktorer inom området är teknologisk flexibilitet, arbetskraftstillgång, tillgång till energi, transportmöjligheter, infrastruktur samt forsknings och utvecklings resurser. 4.3.2.3. Projekt-riskmiljön 1. Ägare Det är vanligt att myndigheterna ställer krav på lokalt delägande i företag och fastställer särskilda regler för att styra utvecklingen i den önskade riktningen. Bland regler av dessa slag kan nämnas att det kan vara lättare att erhålla de nödvändiga tillstånd för att sätta upp och driva verksamheten eller förmånligare skatter ju större den lokala ägardelen är. Ett problem i sammanhanget är att de flesta företag är intresserade av ett spritt ägande men inte en spridning av kontroll.. Det finns en stor ris att en dotterbolag i värdlandet med moderbolaget i ett annat land inte får den tillväxtpotentialen som de lokala politikerna är intresserade av. 2. Leverantörer. Uppbyggnaden av underleverantörsledet ställer oftast krav på det investerade företaget i form av satsningar på utbildning och maskinutrustning samt långsiktiga köråtaganden. Även en leverantör med mycket liten omsättning eller endast en tillgänglig leverantör innebär en risk. I vissa branscher tenderar utvecklingen att gå mot att den investerande företaget driver den kapitalintensiva delen av verksamheten medan lokala underleverantörer tar hand om den personalintensiva delen. 3. Kunder. Det förekommer i vissa länder kampanjer som förmår människor att köpa mer av de produkter som är producerade inom landet. Det kan medföra höga kostnader och lång tid att skaffa en hög status och image för sina produkter. Dessutom måste produkten ofta ändras för att passa landets smak och preferenser. Utmärkande för många nya marknadsekonomier är att det är svårt att finna tillförlitliga och korrekta marknadsdata och statistik. Detta försvårar uppskattningen av efterfrågan i dessa regioner. 4. Banker En investerare vill ofta finansiera en investering i så stor utsträckning som möjligt lokalt. Detta bidrar till minskade risker för nationalisering eller expropriering, inblandning av myndigheterna, kritik från samhället samt företaget får en mer lokal karaktär. I vissa länder är den lokala kapitalmarknaden dåligt utvecklad eller räntorna är mycket högt satta för multinationella företag. Det har blivit mer vanligare att eventuella investerare vänder sig och får lån och assistans till speciella internationella organ som t.ex. Världsbanken. De vanligaste riskfaktorerna på området är lokal kreditmarknad, valutans konvertibilitet och styrka, regler om återbetalning av kapital samt speciella växelkurser för vissa företag. 5. Anställda Investering i ett annat land kräver förutom den investerade kapitalet en lokal insats i form av råvaror och arbetskraft. Det kan svårigheter inom dessa områden. Även om en hög arbetslöshet råder i ett land innebär det inte att just den typ av kompetens som det investerande företaget behöver är tillgänglig. Man försöker lösa det med olika utbildningsinsatser och kompetensöverföring vilket medför risker i verksamheten, kan fördyra ett investeringsprojekt och orsaka förseningar i produktionen. Ett problem och därmed en risk för verksamheten kan vara arbetskraftens orörlighet. Multinationella företag är vana vid omflyttningar och geografiska förändringar något som kanske inte anses som vanligt i de nya marknadsekonomierna. De vanligaste riskfaktorerna som förknippas med detta område är fackföreningarna, arbetslagarna, de sociala kostnaderna samt de anställdas produktivitet. 6. Konkurrenter. Företag som har prisdiskussioner eller bildar anbudskarteller utsätter sig för stora risker i fråga om myndigheters reaktion och åtgärder. En produktionsinvestering som förutsätter en marknadsföringsstrategi baserad på en kartell- eller utsätter sig därför för en stor risk. De viktigaste riskfaktorerna är konkurrerande produkter, politiker engagerade i konkurrenter, nationella konkurrenter eller multinationella konkurrenter, befintliga konkurrenters relationer samt subventioner till inhemska producenter. 7. Myndigheter. Det är mycket viktigt för en investerare att följa de lagar och regler som gäller i värdlandet, där erfarenheten har visat att myndigheter oftast reagerar hårdare än väntat vid överträdelser. Myndigheternas möjlighet att påverka ett investeringsprojekt under hela dess livslängd kan vara mycket stora. Några av de vanligaste metoderna är t. ex att överta egendom med eller utan ersättning, försämra villkor för ägande och beskattning. Gränsen mellan byråkrati och medveten protektionism kan ibland vara svår att bedöma, men effekterna av båda hindrar verksamhet. De viktigaste riskfaktorerna är dokumentationskrav, byråkrati, miljöpolitik, patentskydd och varumärkesskydd, begränsad handlingsfrihet samt protektionism vid statlig upphandling. Generell riskfaktoranalys. I syfte att kunna nå de mest betydelsefulla riskfaktorerna inom varje riskområde måste de struktureras och analyseras. En metod att gå tillväga kan vara att använda "riskcirkeln", se figur 1. på nästa sida, som beskriver de olika miljöerna i projektens omvärld. Resultatet av riskidentifiering med hjälp av denna modell är en sammanställning av riskområden med relevanta riskfaktorer med hänsyn till det specifika företagets investeringsprojekt. Med riskfaktorer avses en orsak eller omständighet som påverkar ett investeringsprojekt negativt eller förhindrar dess genomförande. För vissa faktorer fordras en kombination av omständigheter, för andra kan det räcka med en enda. Figur 1. Riskcirkeln (Riskhantering vid U-landsinvestering, s.130) Ytterst: den internationella riskmiljön Mellanringen: den nationella riskmiljön Inre ringen: projektmiljön 4.3.3 Riskinventering. Med riskinventering menas kopplingen mellan specifika riskfaktorer för en viss typ av projekt och identifierade risker för en investering i ett särskilt land. Utgångspunkt för riskinventering är den uppställning av riskfaktorer för den aktuella investeringsprojektet, som den generella riskfaktoranalysen resulterar i. Till denna kopplas de riskfaktorer som bedöms vara aktuella för det planerade värdlandet. 4.3.4 Riskvärdering. Riskvärderingen är den andra fasen i BERA-processen. Syftet är att kvantitativt uppskatta ett investeringsprojekts omvärldsrisker. De två vanligaste måtten är antingen i ekonomiska termer ( förväntad förlust/vinst) eller i relativa vikter, hur kritiska olika faktorer är för projektet. Både före och efter en investering är det viktigt för en investerare att etablera system för såväl bevakning av omvärlden som utvärdering av riskområden och riskfaktorer. En fullständig riskvärdering bör innehålla såväl en kvantifiering av riskfaktorernas konsekvenser i jämförbara mått som en sannolikhetsbedömning av varje relevant riskfaktor. Förslag till riskvärderingsmetod innefattar följande steg: 1. Information om investeringens totala risksituation i form av en checklista, dvs den generella riskfaktoranalysen. 2. För de alternativ där detta är relevant, anges den maximalt tänkbara riskkonsekvensen. 3. Det beslutsunderlag som blir resultatet av ovanstående riskvärdering ligger som grund dels för riskplaneringsfasen, dels för beslutet att genomföra. 5. Ukraina I detta kapitel presenteras Ukraina ur flera aspekter. Läsaren uppdateras på landets viktigaste aspekter innan vi går in på fallstudierna. Ukraina är med sina över 600 000 km2 och 52 miljoner invånare Europas näst efter Ryssland största land. Trots att landet är större än Frankrike är det i väst fortfarande förhållandevis anonymt. Västs blickar har i stället riktats mot Ryssland, och då Ukraina uppmärksammats är det främst i negativa sammanhang, som Tjernobylkatastrofen och dess följder, eller den ekonomiska misär som, präglar landet till följd av uteblivna reformer. Under senare tid har intresset för Ukraina ökat, då ett reformprogram, som genomförs under presidentens ledning med uppbackning från bl.a. IMF och världsbanken, sjösatts. Flera tecken tyder nu på att trenden har vänt, att Ukraina är på väg mot optimism och framtidstro. 5.1 Ukrainas historiska utveckling En första suveränitetsförklaring antogs av Ukrainas dåvarande Högsta Sovjet redan den 16 juni 1990. Det misslyckade kuppförsöket i Moskva 19-21 augusti 1991 fick till följd att även Ukraina förklarade sig självständigt den 24 augusti samma år. Beslutet bekräftades i en folkomröstning den 1 december 1991, i vilken över 90 procent av deltagarna röstade för Ukrainas självständighet. Samtidigt valdes parlamentets talman Leonid Kravtjuk till president med överväldigande majoritet. Efter det att Ukraina förklarade sig självständigt trodde många att den då usla ekonomiska vardagen automatiskt skulle förbättras. Men övergångsperioden blev väldigt smärtsam för majoriteten av befolkningen. Ekonomin fortsatte att styras med planhushållning. Den ekonomiska situationen var katastrofal med exempelvis en inflation på 10 000 procent under 1993 . Missnöjet med Leonid Kravtjuk var så stor att Leonid Kutjma i valet sommaren 1994 kunde erövra presidentstolen och inleda en ekonomisk reformering. Men Kutjmas reformsträvande är dock inte i linje med det kommunistdominerade parlamentets och konflikter mellan presidentkansliet och parlamentet har haft en förlamande effekt på utvecklingen. 5.2 Ukraina ur det politiska perspektivet. Informationen i detta avsnitt är hämtad från en rapport: "Ukraine in 1996: an analysis" från Canadian Institute of Ukrainian Studies. Den gällande ukrainska konstitutionen antogs den 28 juni 1996. Statsöverhuvudet i Ukraina är president och väljs vart femte år. Presidenten utser premiärministern och ministerrådet, som skall godkännas av Parlamentet- Verchovna Rada Ukraina. Parlamentet består av 450 ledamöter som väljs med en mandattid av 4 år. Ledamöterna väljs med personval och icke alls på partibas. Men efter valet bildades ett antal parlamentsgrupper vilka registrerades. Kommunistpartiet förbjöds omedelbart efter den misslyckade augustikuppen men blev omdöpt till Socialistpartiet och f.d. kommunister dominerar fortfarande i parlamentet. Oklarheterna mellan presidenten, regeringen och parlamentet bromsar genomförandet av reformprogrammet och är en av förklaringarna till problemen i Ukrainas ekonomi. De flesta nya politiska partier har utgått från folkfronten Ruch, den stora nationella rörelse som 1990-91 med stort folkligt stöd drev kravet på självständighet. Det finns även viktiga regionala politiska skillnader. De nationalistiska partierna har sitt starkaste fäste i västra Ukraina, medan det Socialistiska partiet har sitt starkaste fäste i de ryskspråkiga industriområdena i östra Ukraina. I dessa områden har det dessutom bildats ett flertal små partier av såväl kommunistisk som stark rysknationalistisk karaktär. 5.3 Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina. Under 1980-talet var Ukrainas ekonomi helt integrerad i det sovjetiska ekonomiska systemet. Industri- och produktionsstrukturen gjorde landet helt beroende av importerad energi och över 90 procent av oljan och 70 procent av gasen importerades från Ryssland. Behovet av insatsvaror från övriga sovjetrepubliker var mycket stort och en stor del av produktionen kunde hänföras till den omfattande vapenindustrin. Det nominella överskott Ukraina uppvisade i handeln med övriga sovjetrepubliker var helt en följd av att energi kunde importeras till en bråkdel av världsmarknadspriset. I praktiken hade Ukraina ett stort underskott i handelsbalansen med omvärlden. Det sovjetiska systemet med subvention för såväl produktion som konsumtion var omfattande och kostsamt - bl a beräknas ca 12 procent av BNP ha använts för subventioner till företag under slutet av 1980-talet och nästan lika mycket till livsmedelssubventioner. Bl a dessa faktorer kom att få konsekvenser för Ukraina när de gamla banden inom Sovjetunionen började lösas upp i inledningen av 1990-talet. Då Ryssland höjde priserna på olja och gas till världsmarknadsnivå kom detta att hårt drabba det energiberoende Ukraina. 5.4 Ukraina av idag 5.4.1 Utrikeshandel. Ukrainas utrikeshandel består till största delen av handel med Ryssland och andra f d sovjetrepubliker, som 1995 svarade för mer än 50 procent av såväl export som import. Ukraina exporterar metaller (23 procent), kemiska produkter (11,8 procent) och livsmedel ( 9.8 procent ). Enligt Statistiska departementet har värdet av varor importerade till Ukraina nått 18.2 miljarder US dollar. Det betyder en ökning med 17.5 procent om man jämför med 1995. Energiimport från Ryssland och Turkmenistan beräknas till nästan hälften av den totala importen. Ukraina har inget handelsavtal varken med Europeiska Unionen eller Central Europe Free Trade Agreement ( CEFTA ). Landet ansöker nu om medlemskap i Världshandels Organisationen (WTO), varigenom exportlicensiering och kvoteringskrav lössläppts, i syfte att kunna komma med i CEFTA vid senare tillfälle. Samtidigt som den officiella statistiken visar stort underskott i handelsbalansen på ca 800 MUSD finns det anledning att antaga att en stor del av detta kompenseras med en oregistrerad handelsverksamhet, ett symptom av en aktiv svart ekonomi. 5.4.2 Produktutvecklingen. Efter självständigheten har det ukrainska näringslivet visat sig lida av allvarlig obalans. Industrin är antingen råvarubalanserad eller militärt inriktad. Framför allt saknar Ukraina en väl etablerad konsumtionsvarutillverkning. Ukraina har egna kolfyndigheter men ingen olja och mycket litet gas. Statistiken visar ett mycket stort fall i produktionen. Den totala produktionen inom den statliga sektorn har minskat med över 50 procent under åren av självständighet. Särskilt hårt drabbades produktionen av konsumtionsvaror och jordbruksprodukter. Bara några av de statliga industrierna har ökat sin produktion. Exempel på sådana är socker- och alkoholtillverkare och fiske. En av de största utmaningarna för ukrainska politiker är att besluta vad av den gigantiska statliga produktionssektorn som kan räddas och förbättras. 5.4.3 Inflationen. I jämförelse med sina grannländer lyckades Ukraina få bättre kontroll över hyperinflationen redan 1994 . Detta kan förklaras med att Ukraina införde en mycket stram penning- och finanspolitik under kontroll av IMF. Den nya ukrainska valutan hrivnja som presenterades i början av september 1996 och ersatte karbovantsy har mot vissa förväntningar hållits stabilt och motsvarar ca HR 1.80:1 US dollar. 5.4.4 Framtidsutsikter Ukraina befinner sig i politisk ovisshet. Strukturellt fortsätter det att utveckla en reformistisk presidentrepublik, stödd av ett kluvet parlament, men som samtidigt har en tradition av att nå kompromisser med presidenten som lirkar samman parterna. I kontrast till vissa andra postsovjetiska länder har Ukraina varit ovanligt befriat från etniska spänningar och inre konflikt. Författningen tjänade som symbol för denna gradvisa men absoluta utveckling mot konsolidering av staten som deklarerades 1991. Ekonomin och den demografiska bilden är dock fortfarande stora orosmoment. Väldigt få av Ukrainas industrier presterar tillfredsställande resultat och regeringen har att bry sig om alarmerande hälso- och demografisk statistik. Regeringens motvilja att införa så kallad chockterapi kan man visserligen förstå men de ekonomiska resultaten är knappast upplyftande. Ukrainas ekonomi av idag är en blandning av gammalt och nytt: de allt sämre traditionella industrierna och de framträdande eller återupplivade sfärerna som fortsätter att attrahera utländskt kapital (andelen av privat avkastning steg till nästan 50 procent år 1996). För majoriteten av befolkningen ser utsikterna för 1990-talet inte så ljusa ut: deras främsta huvudbry är överlevnad för dagen. Löner är fortsatt outbetalda och fabriker betalar inte sina energiräkningar. Å andra sidan är sådana kommentarer relativa eftersom de är tillämpbara på de flesta nyligen etablerade stater. Det skulle lika väl kunna argumenteras att de senaste fem årens koncentration på överlevnad och upprätthållande av staten har varit ovanligt framgångsrika, och att de nästa fem åren säkerligen kommer att innebära att regeringen sysselsätter sig med frågor om ekonomisk förnyelse. Denna fråga är avgörande och kommer sannolikt att väga tyngre än politiska manövrer med Ryssland, USA och andra europeiska länder . 6. Fallstudier 6.1 Bakgrundsinformation om AGA AB AGA är ett av världens ledande gasföretag. Koncernen tillverkar och säljer gaser och tjänster i ett 40 tal länder i Europa, USA och Latinamerika. AGA:s kunder är främst verkstads och processindustrin samt sjukvården. AGA:s verksamhet är organiserad i tre affärsområden med övergripande lönsamhetsansvar. Manufacturing Industry, som 1997 svarade för 51 procent av koncernens försäljning , betjänar kunder främst inom verkstadsindustrin i de 38 länder där AGA är verksamt. Process Industry med 36 procent av försäljningen leverera stora volymer gaser till processindustrier som stålverk och kemisk industri samt till livsmedelsindustrin. Healthcare, som betjänar den för AGA viktiga sjukhus och hembehandlingsmarknaden, representerar 13 procent av försäljningen. Affärsområdena stöds av fyra supportfunktioner. Supply- produktförsörjning och distribution. Commercial services & IT - kundadministration, marknadskommunikation och utveckling av service samt koncernens informationsteknik. Plants- projektering och byggande av nya produktionsanläggningar. Human resourcespersonalutveckling och chefsförsörjning. AGA:s viktigaste produkter är luftgaserna syre, kväve, argon, som svarar för cirka hälften av försäljningsintäkterna. Av stor betydelse är också bränngaserna acetylen och propan, samt väte, koldioxid och lustgas. Andra produkter är ädelgaserna helium, neon, krypton och xenon samt ett antal specialgaser. AGA säljer också gas och svetsutrustning. I Östeuropa hade AGA 1997 kraftiga ökningar och regionen svarar nu för fem procent av AGA:s försäljning. Försäljningsökningen på 7 procent kommer till stor del från de stora förvärv som AGA gjorde i slutet av 1996, i synnerhet USA. Investeringstakten har varit hög de senaste åren. Under 1997 startades åtta luftgasfabriker och under 1998 startas ytterligare fem. Det innebär en kraftig utökning och effektivisering av AGA:s produktionskapacitet. Investeringarna uppgick 1997 till 2.859 Mkr eller 20 av årets försäljning. 1996 var motsvarande siffror 2.909 Mkr och 23 procent. Investeringarna kommer att minska ytterligare under 1998 för att 1999 vara tillbaka på den normala nivån, cirka 15 procent av försäljning. Man har under 1997 lagt ner betydande arbete på förbättring av miljö och säkerhet. Åttio procent av Process Industry's gastillämpningar minskar belastningen på miljön, och utveckling av nya tillämpningar läggs vid denna aspekt. I årsredovisningen 1996 ställdes följande finansiella mål för AGA koncernen: * Växa något snabbare än marknaden. * Uppnå en rörelse marginal på 15 procent senast 1999. * Varje år öka vinsten per aktie. * Uppnå en avkastning på eget kapital på 15 procent. AGA behöll sin andelar av världsmarknaden under 1997, men rörelsemarginalen blev lägre än förväntat. AGA förvärvade aktiemajoriteten i Ukrainas största industrigasbolag Dneprokisen. Bolaget är koncentrerat kring Ukrainas tredje största stad Dnepropetrovsk som har 1,2 miljoner invånare och ligger i landets industritätaste område. Årsomsättningen i Dneprokisen ligger på cirka 6 miljoner US dollar. Förvärvet ingick i AGA:s strategi att expandera i sina närområden. Sedan början av 90-talet har AGA förvärvat och byggt upp verksamheter i Ungern, Tjeckien, Slovakien, Polen, Baltikum, Ryssland, Rumänien och nu Ukraina. Dessa satsningar bedöms ha stor potential för AGA:s utveckling. 6.2 Hur AGA gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina Vi har träffat Ariel Hoff, som ingår i en s k affärsutvecklingsgrupp på AGA. Han har väldigt lång erfarenhet av AGA i Latinamerika, Europa och Östeuropa, bland annat har han varit nyckelperson i ett flertal uppköp av fabriker i Ryssland. Vi har även intervjuat Arne Hauge och Ulf Borgcranz som är controllers på företaget. 6.2.1 Motiv till uppköp Från de intervjuer vi har genomfört kan vi konstatera att motiven till direktinvestering var att Ukraina är ett land som kommer att lyfta på sikt. AGA strävar efter att öka sina marknadsandelar på en global nivå. Dessutom söker företaget efter first mover fördelar som ger möjligheter till att kontraktera de bästa kunderna, d.v.s. de kunder som kan betala i tid, och dessutom att bygga upp ett fungerande distributionssystem. Ukraina inte har kommit så långt inom utvecklingen vad avser gasbågssvetsning med avancerade skyddsgaser, därför kommer AGA:s specialkompetens inom området väl till pass. Regionen anses av AGA vara högt industrialiserad med bra infrastruktur. Dessutom hade företaget en långvarig kontakt med den uppköpta Dnepropetrovsk företaget Dneprokisen och ledningen på den sistnämnda var mycket positivt inställd till affären. Etableringen av dotterbolag i Ukraina underlättades bland annat av erfarenheter från AGAs direktinvesteringar i Ryssland, eftersom förhållandena i dessa två länder anses att vara ganska likartade. Fabriken passade in i AGA:s affärsstrategi dessutom fanns det relativt billig och hadekompetent personal. Priset på fabriken var även väldigt förmånligt. 6.2.2 Uppköpsprocessen Själva uppköpet var en stegvis process. Först kontaktade man ledningen i företaget och blev hänvisad till en certifikatauktion, som ägde rum den 30:e november 1995, där 60 procent av aktierna i företaget var till försäljning. AGA köpte en post genom en bulvan och erhöll 21 procent av aktierna vilket var långt från majoritet som AGA strävade efter. Privata investeringsfirmor och spekulanter köpte också in sig i Dneprokisen vid denna auktion. Sammanlagt miljoner aktier såldes ut portionsvis. Vidare köpte AGA 32 procent av aktierna av statens egendomsfond till ett lågt pris. Efter detta kontrollerade AGA 53 procent vilket inte räckte till den absoluta majoriteten, som kräver 75 procent. AGA fann sedan en säljare som möjliggjorde för AGA att ha aktiemajoriteten. I augusti 1996 ägde Dneprokisens bolagsstämma rum, efter vilket AGA:s verkliga dominans började inom företaget. AGA:s krav för investering i Ukraina var att företaget skulle bära sina egna kostnader, vilket Dneprokisen nu gör. Företaget bedömer sin satsning i Dneprokisen som en värdefull investering till en låg kostnad. Progektet är långsiktigt vars mål AGA satt till att växa några procent mer än Ukrainas ekonomi i sin helhet. 6.2.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag Med tanke på att AGA är ett globalt företag så har man stor erfarenhet av främmande marknader. Östeuropa uppfattas som en svår marknad vad avser informationsinhämtning. För att lösa detta problem anlitade AGA en jurist i Kijev som skulle vägleda företaget inför direktinvesteringen i Dneprokisen. Några problem med den centrala och lokala administrationen uppstod inte då alla förhandlingar gällande uppköpet sköttes av Dneprokisens inflytelserike VD. Däremot fanns det svårigheter med att hitta betalningskapabla kunder. Även tariffer och exportlagar på grund av dessas tendens till snabba ändringar uppfattas av AGA som problematiska. De legala frågorna gällande äganderätt, finansiering och banker betraktades inte som ett hinder. 6.2.4 AGA:s investeringskalkyl. Innan ett investeringsbeslut fattas gör AGAs kontrollers en investerings kalkyl och utvärdering. Dessa saknar en standard modell som man varje gång arbetar med. Däremot utgår man från en s k Investment guide som vi fick titta på. I sina investerings kalkyler utgår AGA från volymer och priser på olika produkter. Man tar även hänsyn till komponentkostnader såsom arbete, energi, investeringar i olika slags utrustning mm. Vidare görs en analys av alternativ och avvikelser. Då försöker man svara på frågan: Vilka finansiella konsekvenser skulle man få om man ändrade på någon eller några av de viktigaste parameter. Till exempel kan man titta på följande: Lokalisering: Vilka blir konsekvenserna av en annan lokalisering med avseende på transport kostnader, energi kostnader? Tid: Vilka blir konsekvenserna av att skjuta upp investeringen med t. ex ett år ? Storlek : vilka konsekvenser får man av en annan storlek- kostnader, risker, behov av ett kapitaltillskott? Många investeringar baseras på antaganden om inflationen i regionen, konkurrenternas beteende, kostnadsutveckling osv. Dessa är mer eller mindre osäkra. Därför inkluderar investeringskalkylen en känslighetsanalys som fokuseras på de viktigaste avvikelserna. För varje alternativfall bör en känslighetsanalys ge svar på följande frågor: -Hur skulle projektets lönsamhet påverkas ? -Hur skulle behovet av finansiering ändras? -Skulle beslutet vara annorlunda om ett alternativfall hade varit det verkliga fallet? Skulle lokaliseringen eller tidpunkten ha varit olika? Nästa steg i investeringskalkylen är strategiska övervaganden. I denna tar man hänsyn till de strategiska implikationer som med tiden avsevärt kommer att påverka lönsamheten. Exempel på strategiska övervaganden är: AGA:s strategiska position, marknadsandelar mm. Påverkan på inträdesbarriärer for nya konkurrenter. Kontroll över utbudet. Inflytande över försäljningen av andra produkter. Någon speciell analys av landsrisker förutom att titta på inflationsnivån och kostnaderna på inputs i det aktuella landet gör man inte på företaget. Det som i stort satt avgör ett investeringsförslag är priset på aktierna. Även om landet där investeringarna görs anses vara riskabelt, men där priset på företaget är tillräckligt förmånligt beslutar man oftast att investera. Controllers nämnde också att de går mycket på känsla i sina investeringar. Det måste kännas rätt i magen, till exempel. Man varierar kriteterna för investeringsbesluten från objekt till objekt, det finns alltså ett visst mått av flexibilitet inom AGA vad avser investeringsbeslut. 6.3 Bakgrundsinformation om ABB AB ABB är en världsomspännande elektroteknisk koncern med beställningsingång på 35 miljarder USD och betjänar kunder inom elektrisk kraftgenerering, kraftöverföring och distribution, industri och byggnadssystem liksom spårbunden trafik. Av koncernens totala försäljning skedde 55 procent i Europa, 20 procent i Amerika och 25 procent i Asien, Mellanöstern och Afrika. ABB har tre huvudsakliga affärsområden kraftgenerering, kraftöverföring och distribution, samt industri och byggnadssystem. 6.3.1 Kraftgenerering ABB erbjuder marknadens bredaste sortiment av system och utrustning för kraftgenerering. Man levererar kompletta lösningar från pannor, turbiner och generatorer som producerar elenergi till styrsystem, utrustningar för stoftavskiljning och rökgasrening, transformatorer och alla andra system som behövs för att driva en kraftanläggning. ABB:s kraftanläggningar genererar el från många kraftkällor, naturgas, kol, olja, diesel, vatten och kärnkraft samt okonventionella bränslen som restgaser från industriella processer, träflis och andra material. ABB ebjuder också ingenjörsarbete för att uppföra anläggningen, bygga tillfartsvägar och utveckla annan stödjande infrastruktur. 6.3.2 Kraftöverföring och distribution ABB är världens största och mest kompletta leverantör av system och utrustningar för kraftöverföring och distribution. Man bygger transformatorstationer och tillverkar kraftledningar, kablar, transformatorer, styrsystem för kraftnät och andra system och utrustningar som kunderna använder för effektiv elenergitransport. Man tillverkar även kraftsystem, krafttransformatorer och distributionstransformatorer. 6.3.3 Industri och byggnadssystem ABB tillverkar varvtalsreglerade drivutrustningar som styr hastighet och effekt hos industriella motorer för exempelvis fläktar, pumpar och transportband. Man tillverkar drivsystem , elmotorer lågspänningssystem, luftbehandlingssystem för affärsområdena olja, gas och petrokemi. Marknaderna i Central och Östeuropa visade fortsatt tillväxt för modernisering av befintliga anläggningar och även av ny utrustning under 1997. Flera förvärv slutfördes i Central och Östeuropa, inklusive aktiemajoriteten i ett bolag som bygger kraftlinjer för att bredda täckningen i Polen av ABB:s utrustning och service. Företaget fick en order om 110 MUSD för modernisering av ett raffinaderi hos ett av Rysslands största företag. 6.4 Hur ABB gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina Vi har genomfört telefonintervjuer med Sven Carlin som är ansvarig för Öst och Centraleuropa på ABB Sverige. Vi har kontaktat Åke Davidsson, platschef för ABB i Ukraina, dock utan att få några svar på våra frågor. Sven Carlin har det övergripande ansvaret. Vi har även genomfört en telefonintervju med Joachim Viddemanis, Investment Relations på ABB i Zürich. 6.4.1 Motiv till uppköp ABB valde att gå in Ukraina tack vare landets stora infrastruktur, många industrier och stora befolkning. ABB anser att Ukraina är en lovande framtidsmarknad som kommer att lyfta på sikt. ABB har skapat en egen nisch i Ukraina med sina produkter, den konkurrens som finns är enligt Karlin inte svår att bemöta med tanke på den sovjetiska kvaliteten. I fabriken i Rivno tillverkas mellanspänningskopplingsutrustning, populärt kallade ställverk. I fabriken i Kharkov tillverkar man datorbaserade kontrollsystem. Dessa produkter finns inte av samma kvalitet som ABB producerar dem på östeuropamarknaden. Företaget har gjort sin investering i landet på en relativt tidigt stadium med syfte att nå fördelen med att vara först på marknaden 6.4.2 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag ABB har sedan länge etablerat sig i Ryssland och i övriga Östeuropa och har därför god kännedom om hur man gör direktinvesteringar i dessa regioner. Företaget har direktinvesterat i två fabriker i Ukraina, som de har valt att göra joint ventures med. ABB är majoritets ägare med rätt att tillsätta ledningen. Man använder inte lokal finansiering för sin verksamhet utan den finansieras internt dvs med bolagets egna medel. Däremot samarbetar ABB med vissa lokala leverantörer som man anser tillförlitliga. ABB´'s lokala distributionskanaler fungerar dåligt på grund av olika slags organisatoriska problem hos de sistnämnda. Sven Karlin tyckte att den ukrainska arbetskraften består av många duktiga tekniker och ingenjörer därför var det lätt att rekrytera kompetent personal för fabrikernas verksamhet. Däremot var ABB tvungen att rusta upp fabrikerna på grund av den föråldrade och dålig fungerande utrustningen. Sven Karlin anser att det råder en tillmötesgående attityd gentemot utländska investerare i Ukraina. Vad gäller en systematiserad riskanalys på ABB hävdade Sven Karlin att företaget använder sig av ett standart formulär med 5000 frågor som är relaterade till de flesta faktorer som berör den prospektiva investeringen. Dock menar Joachim Viddemanis att ABB inte har någon enhetlig standard beträffande landsriskanalys. Enligt honom använder ABB olika mallar beroende på vilket företag som finansieras. Han sade även att riskbedömningar vad avser direkta investeringar i utlandet ofta inte sker med standardiserade modeller. Efter en viss erfarenhet är uppnådd läggs inte lika stor vikt vid modeller. De ansvariga för investeringen utgår till stor del ofta ifrån en "gut feeling". 6.5 Bakgrundsinformation om South Foods Inc. South Foods Inc. är ett frukt och grönsaksbearbetningsföretag. Det ligger i Kakhovka i södra Ukraina, 90 km från Svarta havet. Detta företag grundades i maj 1996 efter tre år av genomgående undersökningar och förberedelser. Ett svenskt företag, Midnight Sun Inc. äger majoriteten, 76 % av aktiestocken och den ukrainska staten är minoritetsägare med resterande 24 %. Med sammanlagt 5 miljoner USD är South Foods Inc. den största utländska investeringen i Kherson regionen. Johan Bodén och Carl Sturén är de två unga männen som ligger bakom denna investering. Johan Bodén är tredje generationen i frukt och grönsakskonservindustrin. Det första besöket år 1992 ledde till ett engagemang att utveckla konservindustri i landet, bearbetande av produkter för de ukrainska och ryska marknaderna. Johan är verkställande direktör för företaget. Carl Sturén är Johans brorson som växte upp på Gotland. Han är fjärde generationen i frukt och grönsakskonservindustrin. Han har bott i Ukraina sen 1994 och talar flytande ryska. Han har byggt ett stort kontaktnätverk i Ukraina. Carl är högste chef för företagets verksamhet. South Foods Inc. har en fabrik om 8000 m2 som byggdes på mitten av 80-talet under Sovjettiden. Efter Ukraina blev självständigt avbröts byggandet tills det började igen i slutet av maj 1996 då South Foods Inc. startade sin verksamhet. Fabrikens utformning sågs över av South Foods Inc:s nuvarande ledning. South Foods Inc. tillverkar idag följande produkter: ketchup, hot sauce, inlagd gurka, inlagda tomater, fruktkompotter och majonnäs. Verksamheten pågår året runt med betoning på högsäsong då företaget producerar både färdigkonserverade och halvfärdiga produkter. Företaget har 270 anställda. Företaget både köper in grönsaker och odlar själv. Förra året odlade man gurka på 200 hektar och tomater på 1600 hektar. Frukt, som äpplen, persikor, aprikoser och körsbär köps in från andra odlare. I år planerar man att producera 12,000 ton grönsaker och 4,000 ton frukt. 6.5.1 Jordbruksproduktion Företaget har etablerat ett jordbrukscentrum för att hjälpa kolchoser och privata jordbrukare med planering, utsäde och sådd i samband med att leverantörskontrakt skrivs. En jordbruksmaskinpark har startats , i vilken bönder har tillgång till nödvändig teknik. Ett amerikanskt företag levererar bevattningsutrustning till odlingen. 6.5.2 Paketeringsindustri South Foods Inc. var det första företaget som introducerade skruvlock på burkar och flaskor i f.d. Sovjetunionen. Genom att investera i glaspressar och kvalitetssäkringsutrustning i två glasfabriker kan företaget försäkra sig om paketering med hög kvalitet. Företaget marknadsför sina produkter under märket Chumak. "Tjumaker" var salthandlare så långt tillbaka som 1600-talet som transporterade salt från Svarta Havs regionen ända upp till norra Ryssland. På etiketterna avbildas en typisk för tjumakerna kärra som dras av oxar med havet i bakgrunden. South Foods Inc:s produkter har tagits mycket väl emot av både den ukrainska och valda delar av den ryska marknaden. Idag säljs South Foods Inc:s produkter i alla regioner i Ukraina. McDonalds i Ukraina planerar att eventuellt använda företaget som leverantör av inlagd gurka och ketchup. Vår beskrivning av fallet bygger på en telefonintervju med Johan Bodén samt en uppföljningsintervju per e-post. Vi har även lyssnat på ett inspelat radioprogram , läst en artikel i SIF tidningen om South Foods Inc. samt besökte deras hemsida på internet. 6.6 Hur South Foods Inc. gick tillväga i sin direktinvestering i Ukraina 6.6.1 Motiv till uppköp Johan Bodén och Carl Sturén valde att göra en direktinvestering i Ukraina mot bakgrunden att Ukraina har ett oerhört bördigt jord, klimatet vid Svarta Havet är väldigt gynnsamt för frukt och grönsaksodling och utsikter för lönsamhet är goda. De ansåg att den svenska och västeuropeiska konservmarknaden var övermättad bland annat på grund av konkurrens från låglöneländer. Ukraina, enligt Johan är ett land med stora möjlighet med en enormt stor marknad för de som säljer basprodukter som konserver är. En marknad med 55 miljoner människor som vill och de flesta kan köpa sådana produkter. 6.6.2 Uppköpsprocessen. Johan och Carl gjorde besök på 32 industrier runtom i Ukraina för att identifiera den rätta att investera i. Det är en mödosam process att finna den rättmätige ägaren till fabriken. För att finna denne gick de först till företagets direktör och fick ett svar, sen till borgmästaren för att höra vad han ansåg i frågan, sen till guvernören och sist kom man fram till State Property Fund i Kiev. Där ställde man, efter två månaders sökning, frågan till Johan och Carl "Vem tycker ni skall vara ägaren till industrin ?" De svarade att borgmästaren skulle vara den rättmätige ägaren, vilket han fick. De grundade sedan tillsammans med staten ett joint venture där staten skulle äga 24 procent och Carl och Johans skulle representera 76 procent av aktierna. För att det rätta värdet på fabriken skulle tas fram fanns det invecklade index som uppskattade bland annat golv och marktyp och byggmaterialets totala värde. När värdet 1,3 miljoner USD tagits fram fick Johan och Carl investera drygt tre gånger detta belopp alltså 4,2 miljoner USD i samriskföretaget. 6.6.3 Erfarenhet av att etablera ett dotterbolag Johan och Carl har tidigare erfarenheter av att etablera ett företag i Sverige. De hade dock ingen tidigare erfarenhet att etablera företag utomlands. De hade kunskaper om jordbruk och frukt och grönsaksbearbetning innan de begav sig till Ukraina. För att kunna starta upp ett frukt och grönsaksbearbetningsföretag måste man integrera många andra företag i sin verksamhet, som till exempel glasburk och etikettillverkning samt distributionsföretag. Det är viktigt att ha fullständig kontroll över alla steg i tillverkningsprocessen då det uppkommer ständigt oförutsedda problem som måste lösas på mycket kort varsel. Vad det gäller information om den ukrainska marknaden söker företag oftast den genom att anlita en advokatbyrå. Det kostar till att börja med 5000 USD vilket kan vara alldeles för mycket, risken finns att man blir lurad. Det bästa är att söka efter flera olika lokala advokater parallellt med större advokatbyråer parallellt för att få information . Det bästa sättet att ta reda på vilka risker som föreligger i Ukraina är, enligt Johan, att bosätta sig där ett år och gärna konsultera landsmän i företag i andra branscher. Det är viktigt när man gör en sån här investering är att ta reda på vem som bestämmer över vad i den nationella, regionala och lokala administrationen. Alla nivåer är involverade i en etablering även om det bara den regionala och lokala administrationen som fattar besluten. I South Foods Inc:s fall behövde man arrendera jord, eftersom det är förbjudet att äga jord i Ukraina, med några få undantag. Presidenten i Ukraina kom på besök till det nystartade företaget under hösten 1997 och frågade Carl hur mycket mark de behövde. Han svarade 300 hektar och presidenten sade "Ge dem 300 hektar !" , det var dock den lokala administrationen som skulle fatta beslut om detta. Johan och Carl behövde hjälp med att ändra några regler på lokal nivå och stödde det lokala kommunistpartiet i sin valkampanj. Partiet vann och regeländringen ägde rum efter makttillträdet. De många ändringarna i lagstiftningen anses av Johan vara frustrerande för de utländska företagarna I Verchovna rada (parlamentet) fattas de avgörande besluten om lagstiftningsförändringar. Det tar sedan en månad för de regionala och lokala nivåerna att få reda på nyheterna om förändringar. Ledningen i South Foods Inc. har löst detta problem genom att prenumerera på en databas i Kiev som omedelbart registrerar alla ändringar i alla lagar. På detta sätt är företaget alltid steget före de lokala myndigheterna. För att kunna starta ett verksamhet måste alla erforderliga tillstånd ha upprättats. Om det finns några fel i dokumentationen är inte myndigheterna sena att utnyttja detta då hela projekt kan falla på detta sätt. För att upprätta en byggnad måste man ha tillstånd från myndigheterna med avseende på vad byggnadens ändamål är, storlek mm. Johan tycker att det är svårt att finna finansiering för sitt företag i Ukraina. Det finns få utländska banker som etablerat sig i landet. De nationella bankerna är centralstyrda, varenda beslut fattas på den högsta nivån varför krediter är svåra att få. Att hitta kompetenta leverantörer är enligt Johan åckso svårt. De flesta förstår inte vad kvalitet, tidspassning och effektiv administration innebär. Det är upp till beställaren att ta full kontroll över alla steg i produktionsprocessen för att säkerställa kvaliteten i produktionen då leverantörerna försöker fuska till sig fördelar genom att göra avkall på kvaliteten. Detta måste beställaren omedelbart reagera mot för att inte förlora i sin produkts kvalitet. Det gamla sovjetiska tänkandet är ofta fortfarande förhärskande, vilket inte verkar positivt på företagandet. Vad gäller tillgången till arbetskraft så är den enligt Johan god. Varje morgon köar upp till hundra personer för att få arbete på fabriken. Den anställda arbetskraften får minst dubbel normal ukrainsk lön, som dessutom betalas i tid, vilket gör företaget mycket attraktivt som arbetsgivare. Kommunikationen mellan de ukrainska cheferna och de anställda sker genom s. k. prikaz, vilket betyder skriftlig order, enligt gammal sovjetisk modell. Det finns en uppsjö av skatter i landet som dessutom uppfattas av företagets ledning som ganska höga. Företagsskatten är 30% och momsen 20 %. Den omtalade utomlands maffian och kriminaliteten skapar inte enligt Johan några problem för företaget. Orsaker till detta är att branschen som företaget verkar i är inte så utsatt för kriminella element samt som Kakhovka är en liten och provinsiell stad. Johan tycker att attityden mot de som svenskar är mycket bra. Svenskarna uppfattas som ärliga och trevliga att ha att göra med. Det bästa sättet enligt Johan att lära sig hur man etablerar ett företag i Ukraina är att intervjua andra lokala utländska företag i samma eller i närliggande bransch. 6.6.4 South Foods Inc:s riskkalkyl De har inte använt sig av några riskanalysmodeller, utan begav sig ner till Ukraina på gott och ont. Carl reste ner till Ukraina ett år för att lära känna landet. På detta sätt lärde de sig vad de skulle investera i och vilka fällor de skulle undvika. De gjorde en analys av business cycle i jordbruket och odlade grönsaker i liten skala i ett referensprojekt för att få större kunskap om hur jordbruk och administration fungerar. På detta sätt skulle även bankerna få insyn och tilltro till deras verksamhet. Riskminimering nås, enligt Johan, genom att satsa brett, att kontrollera alla verksamheter som är involverade i kedjan "från fält till bord". På detta sätt nådde Johan och Carl total insyn i och kontroll över hela tillverkningsprocessen. Moderbolaget till South Foods Inc. är svenskt med fem delägare varav Johan och Carl är två delägare. 7.Tillämpning av BERA modellen på Ukraina Vi har använt oss av engelska i denna tillämpning eftersom minst en av våra respondenter inte behärskar svenska. Modellen kan även på detta sätt förstås av en större publik. 7.1 Inledning BERA modellen (Business Environment Risk Assessment) har skapats av Lars Ehrengren vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet. Den är främst avsedd för industriföretag som överväger att göra en direktinvestering och som skulle kunna använda modellen för att utvärdera affärsriskerna i potentiella värdländer. Vi använde riskinventeringen och riskutvärderings delarna av BERA modellen i vår analys, för att identifiera och utvärdera de viktigaste riskfaktorerna i varje riskområde, där ett riskområde är en del av en riskmiljö och en riskfaktor är något som kan ha en negativ inverkan på ett investeringsprojekt. Denna studie föreslår att generella riskfaktorer delas in i landsrisk faktorer (internationella och nationella miljöer) och projektrisk faktorer (i projektmiljön) Vi har inkluderat i analysen, de enligt vårt synsätt viktigaste riskfaktorerna i Ukraina som en övergångsekonomi. 7.2. Den internationella riskmiljön Det finns ett ryskt inflytande på ukrainsk kultur eftersom befolkningen är en blandning av etniska ryssar och ukrainare med svårligen urskiljbara skillnader. Befolkningen minskar stadigt på grund av den höga dödstalen och de låga födelsetalen. Det finns så många som 7-8 miljoner ukrainare som bor i det närliggande Ryssland och Vitryssland. Skillnaderna i värderingssystem mellan Ukraina och dess grannar är små, på grund av homogeniseringen som ägde rum under Sovjetunionen. Visa krävs för ukrainare som reser genom EU liksom det krävs visum från de besökare som kommer från denna region. Ukraina har eftersträvat internationellt erkännande av sin självständighet. Relationerna med Ryssland är den dominerande frågan inom utrikespolitiken. Ukraina var den första medlemmen i OSS som gick med i PFF (Partnerskap för fred). Ukraina deltar inte i något militärt OSS samarbete, det strävar istället efter civila bilaterala relationer med dess medlemmar. Ukraina strävar efter både EU och NATO medlemskap. Relationerna till grannarna är goda med undantag för Rumänien , som har framställt krav på ukrainskt territorium. Ukraina har normala diplomatiska relationer med de flesta av jordens länder. Ukraina har en BNP om ungefär 1500 USD per capita, vilket är lågt i jämförelse med västeuropeisk standard. Minskandet av den ukrainska bruttonationalprodukten har saktat ned och kan vända under 1998. De viktigaste handelspartners är Ryssland, Tyskland och USA. Ukraina är beroende av energi från Ryssland och har lidit brister på grund av tvister om betalningen. Exempel på reformer är stabilisering av den nationella valutan, prisliberalisering, och förenkling av utrikeshandelsprocedurer . Diskriminering mot utländska investeringar har minskat i samband med ett reformeringsprogram som påbörjades 1997. Importtullarna är i vissa områden höga. Ukraina räknar USA till sin närmaste allierade, och är dess tredje största biståndsmottagare. I egenskap av ett nytt europeiskt land, har Ukraina ett extremt fördelaktigt geografiskt läge som Östeuropas knutpunkt. Från det forna Sovjetunionen har det inkorporerat ett väl fungerande väg och kommunikationssystem som fortfarande spelar en viktig roll i OSS staternas kommunikation med Väst. Samtidigt är dock landets infrastrukturella utveckling långsam. Kommunikationsmedlens och vägnätens tekniska nivå är förringad. Telefontätheten är långt under väst standard. Eftersom effektiva transport och kommunikationsnätverk utgör en nödvändig förutsättning för den ukrainska ekonomins integrering i världssamfundet, så är dess upprustning en högt prioriterad fråga i den nationella ekonomiska politiken. 7.3. Den nationella riskmiljön 7.3.1 Nationella sociala/kulturella risk områden 7.3.1.1 Social struktur Industrisektorn sysselsätter idag 40 procent av den totala arbetskraften, jordbruk sysselsätter idag 20 procent, och handel, transport och övrigt sysselsätter 40 procent. 7.3.1.2 Levnadsstandard I juni 1997, var den genomsnittliga månadslönen i Ukraina 180 Hr ( USD 98). En stor portion av befolkningen utökar sin officiella inkomst med en svart inkomst; enligt vissa bedömningar så är denna del så stor som 80 procent. De högsta inkomsterna återfinns i den finansiella sektorn och i försäkringssektorn samt i den statliga administrationen. Under de senaste åren har antalet fattiga och hemlösa ökat. Ukrainas växande utländska befolkning har stora problem med olika typer av brottslighet, såsom; gatubrottslighet, stöld av egendom och organiserad brottslighet. Eftersom de statsanställda får betalning med stor eftersläpning, är strejker och andra åtgärder eller överenskommelser bland arbetarna inte ovanliga, vilket kan störa normal aktivitet. 7.3.1.3 Arbetslöshet och socialpolitik Enligt Ukrainas statistiska centralbyrå, var arbetslöshetsnivån 2.1 procent 1997. I verkligheten var arbetslösheten mycket högre. Förklaringen till detta är att många arbetare placeras oavlönade inom administrationen eller tvingas att utnyttja obetalda semesterdagar på grund av arbetsbrist. Arbetslöshetsunderstöd består av 50 procent av den senaste lönen. Pensioner är oberoende av tidigare lönenivåer och är för närvarande Hr 70 (USD 39), till dess att det sker en förändring i lagen om pensionsutbelningar. 7.3.1.4 Befolkning och etniska grupper Ukrainas befolkning består av 73 procent ukrainare och 22 procent ryssar och 0.9 procent judar och 0.5 procent bulgarer, samt 3.2 procent polacker, och andra etniska grupper. Det är viktigt att veta att det enda officiella språket i landet är ukrainska, även om man klarar sig med ryska, hur bra det lyckas beror på vilken region man befinner sig i. Till exempel använder man sig mestadels av det ukrainska språket i västra Ukraina, varför man oftast blir bättre mottagen om man använder åtminstone ett par ord ukrainska i denna region. Ukraina genomlider bittra strider mellan de tre mest inflytelserika kyrkorna: den rysk-ortodoxa kyrkan, den ukrainska kyrkan och den grekisk-katolska kyrkan. Maktkampen gör sig gällande främst i de övre delarna av kyrkohierarkin. 7.3.2 De nationella politiska/legala risk områdena. 7.3.2.1 Korruption. Det finns en risk att affärsmäns personer eller deras intressen kan råka ut för hot. Utländska affärsmän har hotats i syfte att begränsa deras affärsverksamhet eller att förhindra inträde på den ukrainska marknaden, eller för att helt enkelt eliminera konkurrens. Till och med lokala myndigheter kan sysselsätta sig med uppsägande av kontrakt eller investerares verksamhetslicenser, utan någon varning eller lagligt stöd; slumpartat tillämpande av ofördelaktiga lagar; och betalningsuppehåll eller förseningar av varor till utländska investerare. Detta har lett till anklagelser att den privata sektorn kan manipuleras av byråkrater och gynna deras personliga intressen. Mutor till statligt anställda är mycket vanliga. Av alla dessa uppräknade skäl bör utländska företag vara mycket noggranna och uppmärksamma på säkerhetsfrågor när de etablerar företag i Ukraina. 7.3.2.2 Politisk stabilitet. Under 1996 inträffade ett antal kontraktsmord och explosioner i Ukraina, premiärministern har råkat ut för ett mordförsök och en parlamentsledamot har mördats. Det finns inga indikationer på att vare sig inhemska eller internationella terroristgrupper var involverade. Dessa incidenter verkar vara manifestationer av den kamp som förekommer mellan informella politiska och finansiella grupper. Trots landets ekonomiska svårigheter, så har Ukraina varit befriat från inre oroligheter, det verkar inte finnas stor risk för inbördeskrig. Som i de flesta demokratiska länder är politiska demonstrationer ett vanligt inslag i vardagen, demonstrationerna har varit fredliga. Ukraina anses vara ett relativt politiskt stabilt land, utan stor risk för inbördeskrig eller statskupp. Men resultatet av det senaste valet till Verchovna Rada (parlamentet) , är inte så optimistiska. Kommunistpartiet blev det dominerande partiet med 113 platser av 450 möjliga. Detta förväntas sinka samarbetet mellan presidenten, staten och parlamentet, lägga en hämsko på reformer i den Ukrainska ekonomin och öka missnöjet bland befolkningen i västra Ukraina. 7.3.2.3 Lagar om utländska direktinvesteringar Den osammanhängande och instabila lagstiftningen i Ukraina skapar problem och risker för utländska investerare. Efter 1991 har Ukraina antagit mer än 700 nya lagar och många fler förordningar och regler. Många av dessa har förberetts på mycket kort tidsvarsel för att anta vissa specifika åtgärder. En av de viktigaste frågorna som en seriös prospektiv investerare noga borde se över i en ny marknad, är det legala systemets stabilitet på den inhemska marknaden i synnerhet med avseende på skydd och upprätthållande av utländska investeringars lagar och rättigheter. Ukrainsk lagstiftning kännetecknas av deklarerande påståenden som saknar den begreppsmässiga enhetligheten och detaljrikedomen som krävs för att skapa ett ramverk för kommersiell aktivitet. Det finns en risk för osäkerheter som gör det svårt att förstå "spelets regler". Samtidigt är lagstiftningen både inkonsistent med, både internt och med avseende på annan relevant lagstiftning. Domstolarna i Ukraina har inte förutsättningarna att ta itu med komplexa kommersiella dispyter. På grund av detta råds utländska investerare att inkludera en klausul om internationellt skiljedomsförfarande vid tvistemål, i sina överenskommelser med ukrainska samriskföretag. Ukrainsk redovisningspraxis skiljer sig avsevärt från de internationella, till exempel vad avser tillåtna avdrag vid förlust, vilket kan förvanska tidigare vinster och vad som kan beskattas. 7.3.2.4 Regler för utländska investerare. Lagen om utländska investeringar antogs i april 1996. Ett generöst men ineffektivt system av incitament för utländska investeringar ersattes av ett system av icke-diskriminerande legala förhållanden för alla investerare. Ukraina har även skrivit under ett avsevärt antal bilaterala investerings fördrag, inklusive de med åtta OECD medlemmar. Bland skydden återfinns garantin mot statlig konfiskering av egendom, samt kompensation vid felaktiga ingrepp av statliga myndigheter, frihet att ta hem lagliga vinster efter skatt och 10-årigt skydd mot lagförändringar som avser expropriering och statlig konfiskering. Alla företag med utländska investeringar som skall betala vinstskatt om 30 %, i enlighet med andra typer av företag. Den skattefrihet som tillämpades på samriskföretag före 1995 har tagits bort liksom deras skattefria import av varor. 7.3.2.5 Den institutionella infrastrukturen Bland de mest försvårande faktorerna för utländska direktinvesteringar har varit svårigheterna med att handskas med ukrainska ämbetsmän. De komplexa reglerna motverkar investerare och främjar korruption. Nya utländska investeringsorgan skapas för närvarande för att bygga upp ett förtroende hos utländska investerare, främja uppgörelser i godo av investeringstvister och för att befrämja utländska investeringar. 7.3.3 Ekonomiska risk områden Omställningsprocessen i Ukraina har varit svår eftersom landet är tyngt av de ekonomiska strukturer det ärvde av sitt sovjetiska förflutna och en komplex politisk konstellation. Däremot har ekonomisk reform tydligt accelererat och inflationen har sänkts väsentligt, en ny valuta har framgångsrikt introducerats och en ny författning har ratificerats. Bruttonationalproduktens stadiga fall har avtagit och förväntas upphöra detta år. 7.3.3.1 Inflationen Ekonomin i Ukraina har stabiliserats avsevärt 1996 och 1997 i jämförelse med tidigare år. Inflationstakten förväntas vara fortsatt hög vid 20 procent under 1998. Den ukrainska inflationstakten var 40 procent i slutet av 1996. Den ukrainska valutan, hrivnjan är konvertibel, växelkursen var 1, 83 hrivnja/USD i juni 1997 och förväntas minska på grund av inflationen. 7.3.3.2 Kapital marknaden. Investerare i ukrainska statsobligationer är underkastade risker som inte typiskt finns i andra länder med mer utvecklade kapitalmarknaden. Bland dessa risker finns osäkerheter i överlåtelse i äganderätt och förvar av aktier. Handel och innevarande underskott förväntas öka under 1998 i takt med att den fortsatta ökningen av valutavärdet påverkar konkurrens. Importefterfrågan förväntas vara fortsatt stark, understöd av efterfrågan efter konsument och kapitalvaror. Import skatter kan höjas. Det innevarande underskottet kan öka från 980 miljoner USD 1996 till 1,4 miljarder USD under 1997 och 1,6 miljarder USD, eller 2,6 procent av BNP. 7.3.3.3 Framtiden Det finns många uppgifter att ta itu med i framtiden, i synnerhet inom det ekonomiska utvecklingen och skapandet av en ekonomisk miljö som bidrar till marknadsekonomi. Framstegen har tagit lång tid och går långsamt framåt- men de går i rätt riktning. 7.3.4 Det teknologiska/infrastrukturella riskområdet Ukraina har en lång tradition av högteknologisk industri och en högutbildad befolkning, vars kompetens, vad avser naturvetenskap är mycket hög. Det finns ett överskott av högkvalificerade arbetare. 7.3.4.1 Energi Ryssland och Turkmenistan förser Ukraina med olja och gas. Den ukrainska exporten till dessa länder övervägde det underskott som uppstod när de ökade bränslepriser. Atomkraft bidrar med 40 procent av den totala energikonsumtionen. Kol bidrar till ungefär en tredjedel av den totala energikonsumtionen. 7.3.4.2 Transport I och med Sovjetunionens sammanbrott uppkom ytterligare en annan faktor som bidrog till den ukrainska transport infrastrukturens recession: ett allvarligt bränsleunderskott som ett resultat av handeln mellan OSS ländernas kollaps. Efter 1991 har ryska oljeleveranser till Ukraina drastiskt minskat av politiska orsaker. Å andra sidan kräver Ukraina högre genomreseavgifter för rysk olja och gas som transporteras till Europa genom dess territorium. Transportsektorn är därför upphov till en av de ständiga konflikterna mellan de två länderna och avbildar därför väl svårigheterna med den postsovjetiska separationen. 7.3.4.3 Kommunikationer Från det forna Sovjetunionen har Ukraina inlemmat ett stort väg och kommunikationsnätverk som fortfarande spelar en viktig roll i OSS kommunikationer med Väst. Vägarna är bättre än de flesta i de forna sovjetrepublikerna, men inte lika bra som den standard som finns i väst. 7.3.4.4 Infrastruktur Samtidigt är nivån på landets infrastrukturella utveckling notoriskt låg. Den tekniska nivån på både kommunikationsmedel och vägnätverk har fallit mycket. Telefontätheten är långt under väststandard. Ukrainska järnvägar är inte kompatibla med det europeiska nätverket på grund av skillnader i spårvidd. 7.3.4.5 Ryssland och Ukraina vad avser energi och genomfart Efter Sovjetunionens sammanbrott har Ukraina drivit frågan om införandet av genomfartsavgifter, i synnerhet i förhållande till Ryssland, som kompensation för dess betjäning av Rysslands utrikeshandel. Ryssland, å andra sidan, menar att detta problem bör lösas i ett större sammanhang genom att omvärdera det bilaterala betalningssystemet, i och med detta implicerar det att Ukraina borde betala marknadspriser för rysk olja och gas. Dessa åtgärder kommer, om de utförs, att allvarligt leda till försämring av Ukrainska bilaterala handelsvillkor. Ukraina skulle i ett sådant fall knytas ännu hårdare till Ryssland, vilket ukrainska nationalister starkt motsätter sig. 7.4. Projektrisk området 7.4.1 Banker Ukrainsk valuta är den enda lagliga betalningsmedlet som kan accepteras utan begränsning av uppgörelser av skulder och förpliktelser. En licens måste erhållas från Ukrainas nationalbank för att använda utländsk valuta på Ukrainas territorium som betalningsmedel. Alla kommersiella transaktioner mellan bofasta och icke bofasta personer, som har att göra med "handelsomsättning" måste genomföras i konvertibel valuta och enbart genom auktoriserade ukrainska banker. En bofast behöver en licens från den Ukrainas nationalbank för att erhålla lån eller krediter i hårdvaluta. Banksystemet är kaotiskt . Det finns en risk att förlora pengar vid en banks konkurs. Eftersom all finansiering utförs av det tungt byråkratiska huvudkontoret så finns det inga möjligheter att få lokala krediter. Problemen att få lån och att använda fastigheter som säkerhet är andra viktiga bankfrågor. 7.4.2 Leverantörer Det finns en risk att råmaterial tillgången kan vara begränsad och de lokala produkternas kvalitet inte är godtagbar. Information om lokala leverantörers finansiella stabilitet är svårtillgänglig. Nystartade företag är vanliga och det är svårt att bedöma lokala företags uthållighet. Servicen kan vara bristfällig. Det är ofta fallet att lokala företag i teorin skall leverera enligt den utländska investerarens flesta behov, men i praktiken är detta ofta inte fallet. 7.4.3 Kunder Ukrainare litar inte på kvalitet i de varor dom tillverkas i Ukraina eller Ryssland. Folk föredrar oftast importerade varor från väst. Ukraina anses vara ett land med en stark marknadspotential men med låg nuvarande konsumentköpkraft. 7.4.4 Anställda Det finns brist på personer som har bra ledningskunskap, i synnerhet vad avser områdena marknadsföring, redovisning och språkkunskaper. Rekryteringen av anställda blir ofta en kompromiss mellan erfarenhet och ungdomlighet. Risken med att välja erfarenhet är att få någon som har en sovjet mentalitet. Yngre människor tenderar att tro att allting är enkelt, och söker mest efter vinster på kort sikt. Personal skyr ofta ansvar och är ovilliga att fatta beslut. 7.4.5 Myndigheter Byråkratin är ofta mycket omfattande och svårgenomtränglig. Många problem med förseningar och feltolkningar skapas av ämbetsmän för att uppmuntra till mutor av berörda företag. Procedurerna är ofta komplicerade och kräver olika signaturer med bifogad dokumentation. Samtidigt är ämbetsmännens avsikter oklara. Slumpartat beslutsfattande verkar komplicera processen. 7.4.6 Ägare Juridiska personer, vare sig de är bofasta ukrainska företag eller utländska juridiska personer, kan inte äga land i Ukraina. Enligt Landlagen kan sådana personer äga land i enhetlighet med hyresavtal eller rättigheter att använda land. Privatiseringslagen från 1997 ger att utländska investerare skall betala i hrivnja för statsegendom och de kan även använda kompensations certifikat. Denna bestämmelse utgör en viss risk: om en utländska investerare betalar för statsegendom i ukrainsk valuta, kan denna investering bedömas vara en icke utländsk investering, därför kommer den inte skyddas av garantier som annars gäller för utländska investerare. Risk inventering och risk utvärderingsmodell I modellen använder vi följande utvärderings skala : - en helt avgörande risk - en mycket viktig risk - mindre viktig risk - en negligerbar risk• (4) (3) (2) (1) En fungerande riskbedömningsprocess förutsätter att ledningen har fastställt och godkänt en riskpolicy, och före en utvärdering kan göras bör en måttstock för företagets risk skapats. Exempel på en måttstock för risk i en riskpolicy kan vara att den maximalt tolererbara risken = maximal risk för en risk faktor. Möjliga olika riskfaktorer visas i en tabell på nästa sida. Om risken överstiger de godkända gränserna i organisationens riskpolicy, så måste en plan för risk strategi tas fram. Vi har även utvärderat riskfaktorerna för Ryssland och Polen eftersom de är de två mest snarlika marknaderna. Vi anser att det kan vara av intresse att se den relativa risken, faktor för faktor, i jämförelse med relaterade länder. På följande två sidor- Tabell 2. Riskinventering genom projektklassificering och risk utvärdering 7.5 Respondenternas reaktion på modellen. Vi har skickat modellen till våra respondenter på AGA, ABB samt South Foods Inc. för att de skulle utvärdera den genom att svara på följande två frågor: 1. Tror Ni att BERA modellen skulle vara Er behjälplig i er beslutsprocess angående direktinvesteringar i Ukraina ? 2. Skulle Ni ha gjort ett annat investeringsbeslut beträffande Era direktinvesteringar i Ukraina om Ni hade systematiserat riskerna enligt BERA modellen ? Ariel Hoffs svar på fråga 1 var att BERA modellen skulle vara av stor nytta för de företag som planerar att investera i Ukraina eller liknande marknader. När AGA fattade sitt investerings beslut i regionen var det extremt svårt att erhålla den information som behövdes för en analys av Ukrainas landsrisker. Han anser att det i dagsläget har blivit lättare att få sådan information, därför skulle han rekommendera att använda modellen vid investeringsbeslut. Vidare tyckte Ariel att det var bra att inkluderade utvärderingen av olika riskfaktorer i vår modell och inte enbart en kvalitativ beskrivning av dessa. På fråga 2 svarade Ariel Hoff att de skulle göra investeringen i Ukraina även om de kände till alla riskfaktorerna enligt BERA modellen. Den största risken i Ukraina anser han vara den politiska risken vilken är oberoende av företaget. Man kan bara tro och hoppas på att regeringen i landet kommer att godta och genomföra lagändringar som förbättrar förutsättningarna för utländska investerare. Arne Hauge svarade på fråga 1 att BERA modellens tillämpning på Ukraina täckte de flesta vinklarna som ett företag skulle vara intresserat av innan den investerade i ukrainska marknaden, och att den definitvt skulle vara hjälpsam i en riskvärdering vid en investering i till exempel Ukraina. Han ansåg att vi skulle inkludera i modellen den extrema bristen på likvida medel bland industri företag vilket han anser beror på företagsbeskattningssystemet, där skatterna betalas i förskott innan försäljning av varor har ägt rum, till och med innan kreditbetalning har ägt rum till leverantör måste kunden betala skatt. Arne Hauge tyckte att det var bra att modellen jämför riskfaktorer i Ukraina med Ryssland och Polen, då detta gör modellen mer användbar. Sven Karlin svarade på fråga 1 att modellen är användbar, dock fungerar den mest som ett tankestimulerande instrument. BERA modellen skulle kunna vara ett bra komplement till ABB:s standart formulär. På fråga 2 svarade Sven Karlin att de inte skulle ha investerat annorlunda om de använde sig av BERA modellen. Johan Bodén svarade på fråga 1 att BERA modellen skulle vara behjälplig vid en investering i Ukraina. Han höll med om våra riskvärderingar, de stämde enligt hans egna erfarenheter i Ukraina. Däremot anser han att det bästa sättet att identifiera landsrisker är att åka ner till Ukraina och lära sig hur landet fungerar. I sådan fall skulle modellen fungera som en mall man arbetar efter. Precis som Ariel Hoff, tyckte Johan att det för några år sedan var mycket svårt att erhålla den information som behövdes för en analys av Ukrainas landsrisker. På fråga 2 svarade Johan Bodén att det skulla underlätta deras agerande i Ukraina om de kände till alla nämnda risker i modellen men deras beslut beträffande investeringar i landet skulle inte påverkas av denna. 8.Slutsatser Efter att vi har inventerat och utvärderat risk faktorerna på den ukrainska marknaden enligt BERA modellen anser vi att den har full användbarhet för ett företag under dess investeringsprocess. Vi tror vidare att de moment som finns i var modell är de som behövs vid en effektiv utvärdering av landsrisker i Ukraina men även i andra länder med ekonomier i övergångsstadiet. De av oss undersökta företagen fattade sina beslut om direkta investeringar i regionen utan någon systematiserad analys av landsrisker därför kunde de inte ta hänsyn till alla viktiga faktorer som råder på den ukrainska marknaden. Då företagen inte identifierade alla risk faktorer innan etableringen av ett dotterbolag på den utländska marknaden kom de oförberedda till den utländska marknaden vilket försvårade riskhanteringen. Vidare kan vi konstatera att de tillfrågade företagen har avstått ifrån en analys av landsrisker i Ukraina på grund av att den nödvändiga informationen var svårtillgänglig. Vår utvärdering enligt BERA modellen visar att Ukraina är en svår marknad med en hög risknivå. De största riskerna ligger inom det nationella politiska/legala riskområdet vilket är nära förknippat med det ekonomiska riskområdet. Alla våra respondenter ansåg att BERA modellens tillämpning på Ukraina skulle vara ett behjälpligt underlag för beslutsfattande vid direktinvesteringar. De var av den åsikten att modellen bör rekommenderas till prospektiva investerare på den ukrainska marknaden. Företagen tillstod dock inte att de skulle ha fattat ett annorlunda investeringsbeslut om de hade använd sig av vår modell. 8.1 Kritisk granskning En viss risk när man bygger modeller är att de kriterier man använder sig av blir för trubbiga och att modellen inte avspeglar verkligheten på ett rättvisande sätt, därför har modeller ett begränsat värde, så även vår modell. Riskerna i Ukraina, och liknande marknader kan snabbt förändras eftersom verkligheten inte låter sig förutsägas till fullo. Undersökningen baseras på enbart tre företag vilket kan anses vara ett litet antal. Vidare kan respondenternas svar på fråga 2 ifrågasättas enär det kan vara svårt att svara objektivt på den. 8.2 Förslag till vidare undersökning Vi anser att vidare studier på våra utvalda företag bör göras igen om ett par år, då vi vet mer om hur deras etablering har utfallit. Undersökningen kan då bli djupare. Ett annat förslag är att undersöka hur etableringen av serviceföretag har gått till med avseende på bland annat riskvärdering innnan investering. Vi välkomnar även en analys av företagens riskhantering med hjälp andra områden av BERA modellen som till exempel risk policy och riskstrategi vilket vi inte har gjort i denna undersökning. Källförteckning Arbnor I & Bjerke B, Företagsekonomisk metodlära, Studentlitteratur, Lund 1994. Barriers to Foreign Direct Investments In the Baltic Sea Region, Baltic Sea Business Summit 98. Ehrengren, Lars Riskhantering vid u-landsinvestering, Studentlitteratur, Lund, 1986. Estrin Saul, Foreign direct investment in Central and Eastern Europe, London, Pinter 1997. Lundahl U & Skärvad P-H, Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer, Studentlitteratur, Lund 1992. Merriam, Sharan B, Fallstudien som forskningsmetod, Studentlitteratur, Lund 1994. Moore G. Peter. The Business of Risk, Cambridge University Press, Cambridge, 1983. Foreign direct investment in Ukraine, OECD, Paris, 1997. Patel & Tibelius, Grundbok för forskningsmetodik, Studentlitteratur, Lund, 1987. Årsredovisningar AGA AB 1996 och 1997 ABB koncernen samt moderbolagen 1997 Intervjuer AGA: Ariel Hoff, landsansvarig Ukraina Arne Hauge, business controller manufacturing industry Ulf Borgcrantz, business controller manufacturing industry ABB: Sven Karlin, chef för Öst och centraleuropa inom ABB Sverige. Joachim Viddemanis, Investment relations South Foods Inc.: Johan Bodén, generaldirektör Tidskrifter och publikationer Business Easter Europe, The Economist Intelligence Unit April 21, 1997. The Economist Business operations report Belarus Ukraine 2nd quarter 1997. Finance East Europe, 7:e mars 1997 sid. 17-18. Svenska Dagbladet, 96.04.13. Konkurrensverket 950321. Dagens Industri 930120, 940203. Affärsvärlden 930120. Internet Crime and Safety Report, Ukraine Websidor på amerikanska ambassadens hemsida i Kiev. "Ukraine in 1996: an analysis" från Canadian Institute of Ukrainian Studies. Coopers & Lybrand, Ukraine Websidor på nätet uppdaterad 970520. Deloitte & Touche, Ukraine Websidor ©1996. http://www.aga.se http://www.abb.se http://www.chumak.com Bilagor Bilaga 1. Mer information om Ukraina Statsbudgeten. Då Ukraina den 22 mars 1996 antog en budget med övre tak på 6.2 procent av BNP godkände IMF ett lån på totalt 900 miljoner USD med månatlig utbetalning på 100 miljoner. Den mycket noggranna uppföljningen sätter ytterligare press på Leonid Kutjma som redan pressas hårt av industrilobbyister som vill ha högre statligt stöd. Planerade budgetunderskottet för 1997 är 5.4 procent av BNP. De inhemska lånen förväntas att inbringa ca 1.7 miljarder hrivnja och extern finansiering ca 2.4 miljarder hrivnja. Mycket aktiv i Ukraina är Världsbanken. Medan IMF lägger tonvikten på stabilisering av ekonomin satsar Världsbanken på en liberalisering av ekonomin. Världsbanken skiljer på olika typer av lån: anpassningslån som ges i utbyte mot ekonomiska reformer och direkta projektlån. Infrastrukturen. Den ukrainska industrin domineras av metallurgisk industri och verkstadsindustri. Maskiner är föråldrade och en stor del av företagen är redan idag beroende av statliga subventioner. En betydande del av den ukrainska industrin tillhör det s. k. militärindustriella komplexet. Den rent militära tillverkningen uppskattas till 10-15 procent av den totala industriproduktionen, men de militära beställningarna har nu skurits ned kraftigt. Den ukrainska regeringen försöker lägga om militärproduktion till civil produktion vilket är särskilt angeläget eftersom de militära företagen tillhör de tekniskt sett mest avancerade. Den totala industri produktionen uppgick till 7.3 miljarder hrivnja under 1996 vilket är 5.1 procent mindre än under 1995. Regeringen förutspådde att 1997 kommer att vara vänd punkten och visa en ökning på ungefär 1 procent. Traditionellt har Ukraina varit ett jordbruksland, och 69 procent av landets yta används för jordbruk. De ukrainska svartjordarna tillhör världens bördigaste, men ineffektiva brukningsmetoder och miljöförstöring har hållit produktiviteten på en låg nivå. Ukrainas landsbygd var den del av Sovjetunion som drabbades hårdast av kollektiviseringen, då miljoner dog i hungersnöden 1932-33. Trots de gamla traditionerna med privatägd jord har privatiseringen varit mycket försiktig. Under 1996 har jordbruksproduktionen nått den lägsta nivån som förekommit de två sista decennierna. Den hårda vintern 1995-96 kan dels förklara nedgången. Men man kan lägga skulden på ineffektivitet, korruption och stöld. Bilaga 2. Ukrainsk skattelagstiftning. Beskattning av bofasta enheter Företag som registreras under ukrainsk lag anses som bofasta och beskattas på sin vinst vartän i världen den må komma ifrån. Denna skatt är mer känd som vinstbeskattning. Vinstbeskattningsskalor: Schablonskatten på vinst, den 950101 var, 30 procent. Denna procentsats tillämpas på både bofasta och icke bofasta enheter. Det finns dock vissa typer av enheter som (jordbruksproduktion för den skatteskyldiges egen räkning, fiske, och fiskeproduktion samt byggande på landsbygden) inte behöver betala skatt. Utöver detta behöver ingen vinstskatt betalas av en laglig ukrainsk enhet om: * Den lagliga enheten är helägd av icke bofasta * Den lagliga enheten får intäkter och andra inbetalningar från källor utanför Ukraina * Alla förordnanden görs enbart genom ukrainska banker. * Ledningen och administrativ personal alla är ukrainska medborgare. * Enheten inte används i representativa syften av dess utländska ägare. Beskattningsbar inkomst Beskattningsbar inkomst inkluderar ett företags världsomspännande intäkter, med några undantag för utgifter i samband med affärsverksamheten. Utländsk inkomstskatt kan kvittas mot ukrainska inkomstbeskattning, men krediten är begränsad till det belopp, men kvittningen är begränsad till den inkomstbeskattning som härstammar från den inkomst som härstammar ifrån utlandet. Växlingsvinster och förluster inkluderas i allmänhet i beräkningen av beskattningsbar inkomst. Den före detta reglerna som gällde i Sovjetunionen vad beträffar linjär avskrivning används fortfarande i Ukraina. Accelererad avskrivning får användas om skattemyndigheterna ger sitt godkännande; godkännande ges till investeringar i ny teknologi . Beskattning av icke bofasta enheter Beskattning av icke bofasta enheter med permanenta inrättningar i Ukraina betalar skatt enbart på den inkomst som härrör ifrån Ukraina. Beskattning av icke bofasta enheter med permanenta inrättningar betalar normalt skatt en gång per år. Skattebeaktanden för företagsgrupper Det finns inga skattelagar för företagsgrupper. En av gruppens medlemmar måste bokföra hela gruppens aktiviteter. Vinsten som erhålls från den gemensamma aktiviteten allokeras till företagen enligt deras överenskommelse, och varje företag lägger till den allokerade inkomsten till dess separata inkomst vad avser skattebetalning. Inga speciella regler tillämpas på utdelning mellan företag. Inga speciella regler finns för låg kapitaliseringsgrad, inte heller finns det regler för transfererings kostnader. Beskattning av individer Bofasta individer i Ukraina är föremål för personlig inkomstbeskattning på sin världsvida inkomst. Icke bofasta är skattskyldiga enbart för sin inkomst härstammande från Ukraina. Andra skatter Moms Momsen (mervärdesskatt) är 20 procent. Enligt ukrainsk lagstiftning är försäljningen av varor och tjänster föremål för moms. Den andel av momsen som ett företag kommer att transferera till staten inom en given period bestäms av skillnaden mellan momsen som utbetalats för varor och tjänster och den som kunder inbetalat. Om momsen på försäljning är mindre än momsen på utgifter , återbetalas ingen moms från staten, förutom för moms som betalats i samband med gods som inte moms är tillämpbara på. Exportförsäljning; diplomatförsäljning; försäljning av kol, kolbriketter och elektricitet är undantagna moms. I dessa fall kan moms som betalats för utgifter dras av från framtida betalningar eller erhållas från staten. Moms på importerade varor (import moms) måste betalas i ukrainska korbovantsy genom ukrainska legala enheter när tulldeklarationen delges tullmyndigheten. Värdet av importerat gods, för uträkning av moms, konverteras till lokal valuta till den växlingskurs som Ukraina nationalbank fastställt. Råmaterial och utrustning som importeras av ukrainska bofasta för sina egna produktionsprocesser, liksom olja, gas och råmaterial och utrustning samt reservdelar för jordbruksändamål som importeras för produktionsändamål (inklusive barter transaktioner) betalar ingen moms. Löneskatter Löneskatter i Ukraina inkluderar betalningar för arbetsgivaravgifter och skatter för statliga pensioner, betalningar till den statliga fonden för Tjernobylkatastrofen, samt betalningar till den statliga anställningskassan. Löneskatter betalas av arbetsgivaren i karbovantsy på månatlig basis. Den sammanlagda skatten är 52 procent. Beskattningsbasen är arbetsgivarens lönekassa. Accis Accisen varierar från 10 procent till 200 procent. Accisen på importerade varor baseras på tullvärdet, som räknas om till ukrainska karbovantsy till den växlingskurs som Ukrainas nationalbank fastställt. Tullavgifter Varor som importeras till Ukraina är föremål för tullbeskattning i enlighet med Ukrainas tullbeskattningstariffer. Vissa varor är förmånsberättigade. För majoriteten av importerade varor, är förmånsskatten på importtullen mellan 5 och 10 procent. För vissa varor, i huvudsak kemiska produkter och råmaterial som används för att producera dem, är skatten 0 procent, eftersom Ukraina beror av utländsk import för att sina inhemska behov inom dessa områden. En minoritet av varorna, som produceras av ukrainska producenter eller avsedda för konsument syften (till exempel jordbruksprodukter, som tillverkas av ukrainska tillverkare, mat, alkoholhaltiga drycker, pälsar, varar som tillverkats av ädelstenar och mattor) är föremål för tull till högre nivåer, vanligtvis mellan 10 och 20 procent, men skatten kan vara så hög som 50 procent i vissa fall. Från och med 970622 har det ukrainska parlamentet instiftat en ny lag som inte ger varor från utvecklingsländer några tullförmåner i form av 0 procent skatt. Den tidigare listan inkluderade över 145 utvecklingsländer. De minskade tullavgifterna är tillämpbara på varor som tillverkade i länder som har undertecknat fördrag med Ukraina för mest-gynnad-nations behandling. Bland dessa länder återfinns bland andra Sverige, Schweiz, Tyskland, Storbritannien. Minskade importavgifter är också tillämpbara på varor som tillverkas i länder som har ingått frihandelsavtal med Ukraina. Bland dessa finns bland andra Ryssland och Baltstaterna. Tullavgifter tas ut i sin helhet från länder som inte inkluderas i de två ovan nämnda avtalen. Egendom som importeras till Ukraina som ett tillskott av en utländsk investerare till ett företags lagstadgade kassa med utländsk investering eller importerad för investeringssyften på grundval av andra överenskommelser undantas tullbeskattning. Privatisering Ukraina är på väg att hålla sin första statliga kontant aktion och strategiska utländska investerare har möjlighet att köpa andelar i ukrainska företag. 228 av 8000 stora och medelstora företag skall privatiseras och kommer att säljas till utlänningar mot kontanter. Bilaga 3. Enkät till respondenterna Objectives and Motivation of the Investment Risk -What risk calculations did you do before the investment ? -How did you calculate the country risk ? -political -economic -How did you calculate the branch risk ? In your investments, how large is your part in the joint venture ? How did you find your factories/partners, ? Experiences on establishing the Subsidiary. Information about setting up easily obtainable ? Any Administrative Hurdles Encountered from Central Government ? Any Administrative Hurdles Encountered from Local Government ? Any problems with Customs Clearance ? Any problems with Tarrifs/Imports ? What about Financing/Banks ? Are there any ownership problems ? -Are suppliers in host country reliable ? Does recruitment of employees pose a problem ? Employees training/skills ? How does taxation affect You ? What about Crime ? Management Culture ? Do Levels of Technology Restrict Operations ? Are markets Easily Accessible ? Do Attitudes towards Foreign Investors make things any more difficult ? How about Distribution ? Bilaga 4. The BERA-model applied to Ukraine 1.1 Introduction The BERA model (Business Environment Risk Assessment) was developed by Mr. Lars Ehrengren at the School of Business at the University of Stockholm. It is intended mainly for industrial companies considering a direct investment that could use the model for evaluating the business environment risks in potential host countries. We used for our analysis the risk inventory and risk evaluation parts of the BERA model in order to identify and evaluate the most important risk factors in each risk area, where a risk area is a part of the risk environment and a risk factor is something which can have a negative impact on an investment project. The study proposes general risk factors to be divided into country risk factors (international and national environments) and project risk factors (project environment). We included in the analysis the most important, in our opinion, risk factors in Ukraine as a market in transition. 1.2. The international risk environment There is Russian and influence on Ukrainian culture just as the population is a mix between ethnic Russians and Ukrainians with hardly discernible differences. The population is decreasing due to high mortality and low birth rates. There are also as many as 7-8 million Ukrainians living in nearby Russia and Belarus. Differences in value systems between Ukraine and its neighbours are small due to historical closeness as well as the homogenisation that occured during the Soviet Union. Visa is required for Ukrainians travelling to the European Union as well as for visitors who come from this region. Ukraine has sought international recognition of its independence. The relations to Russia are the dominant question in foreign policy. Ukraine was the first member of the CIS to join the PFP initiative. Ukraine does not participate in the military CIS cooperation , instead it strives for bilateral relations with its members. Ukraine strives for both EU and NATO membership. Relations to neighbours are good with the exception of Romania which has produced claims to Ukianian territory. Ukraine has normal diplomatic relations with most countries in the world. Ukraine has a GNP of approximately 1500 USD per capita, which is low compared to Western European standards. The shrinking of Ukraine's gross national product has slowed down and may be reversed in 1998.The most important trade partners are Russia , Germany and USA. Ukraine is dependent on energy from Russia and has suffered shortages due to disputes on payment. Examples of reforms include the completion of the national currency stabilisation, the liberalisation of prices and simplification of foreign trade procedures. Discrimination against foreign investment has been reduced with a reform programme that was started in 1997. Import duties are in some areas high. Ukraine counts USA to its closest allies, and is its third largest recipient of foreign aid. As a new European country, Ukraine has an extremely advantageous geographical position at the East European junction. From the former USSR it has incorporated a favorably outlined road and communications network which still plays an important role in the CIS communication with the West. At the same time the level of the country's infrastructural development is characteristically low. The technical state of both means of communication and roadnetwork is much depreciated. Telephone density lies far behind Western standards. Since efficient networks of transport and communication constitute an important prerequisite for the integration of the Ukrainian economy into the world community, their restoration belongs to top priority tasks of national economic policy. 1.3 The national risk environment 1.3.1 National social/cultural risk areas 1.3.1.1 Social structure The industrial sector employs 40 percent of the total labour force, agriculture employs 20 percent and trade, transport and other employs 40 percent. 1.3.1.2 Standard of living As of June 1997, the avarage monthly wage in Ukraine was Hr 180 ( USD 98 ). A large portion of the population supplements official income with "shadow" income; some estimates suggest that as much as 80 percent of income goes unreported. The highest incomes have been registered within the financial sector and the insurance sector and in the state administration. During the past few years the number of poor and homeless has increased. The problem of crime remains an item of serious concern for Ukraine's growing expatriate community, which is continuing to be targeted by various manifestations of street crime, property crime, and organized crime. Because employees in the state sectors get their pay with rather long delays, strikes and other measures or agreeements among workers are not unusual, which can disrupt normal activity. 1.3.1.3 Unemployment and social policies. According to the State Statistical Comittee of Ukraine the rate of unemployment reached 2.1% during 1997. In reality, the real rate is much higher. The explanation to this is that many workers are placed on an administrative level without recieving pay or being forced to use unpaid vacationdays due to lack of work tasks. Aid to unemployed consists of 50% of the last pay. Pensions are independent of how much salary people had and get Hr 70 (USD 39), pending a change in the law on pension payments. 1.3.1.4 Population and ethnic groups The population in Ukraine consists of 73 percent Ukrainians 22 percent Russians 0.9 percent Jews and .5 percent Bulgarians 3.2 percent Polacks and other ethnic groups. There are no serious tensions or conflicts between ethnic groups. It is important to know that the only official language in the contry is Ukrainian although one can get by with Russian, tendencies differ in in different regions. For example in West Ukraine, which traditionally is of Ukrainian tongue you will be better recieved if you use at least a few words of Ukrainian. Population growth has decreased the last few years to negative growth of -0,1 percent. Ukraine is plagued by the bitter struggles between the three most important churches: the Russian orthodox Church, the Ukranian Church and the Greek-Catholic Church.. The struggle for power is present mostly in the higher ranks of the churc hierarchy. 1.3.2 The national political/legal risk areas. 1.3.2.1 Corruption. There is a risk for incidents of harassment and intimidation directed againts business persons and interests. Physical threats have been recorded against foreigner investors with the apparent goal of restraining foreign business development, or excluding entrance to the Ukrainian market, or even eliminating competition. Even local government entities can be engaged in practices such as termination of investors' license or contractual rights without warning or legal basis; random implementation of unfavorable legislation; and delay of payment or delivery of goods owed to foreign investors. This led to allegations that the private sector may be manipulated of some goverment officials and their favored business interests for personal gain. Bribes to local authorities are very common. For all of these reasons foreign firms should pay close attention to security concerns when establishing operations in Ukraine. 1.3.2.2 Political stability In 1996 there was a number of explosions and contract killings in Ukraine, including an attempt on the prime minister and the murder of a parlamentary deputy. There is no evidence that either domestic or international terrorist groups were involved. Rather, the incindents appear to be manifestations of struggles between informal political and financial groupings. Despite the country's difficult economic straits, Ukraine has been largely free of significant civil unrest or disorders. As in most democratic countries, political demonstrations are a normal part of life there and these have been largely peaceful. Ukraine is considered to be a relatively politically stable country without great risk of civil war or coup. But the result of the last election to the Verchovna rada, ( Parlament), are is not so optimistic. The communist party became the dominant party with 113 seats out of a total of 450. This is expected to further slow down the cooperation between the president, the government and the parliament, put a brake on the Ukrainian reforms of the economy and increase discontent among the people in western Ukraine. 1.3.2.3 Legal framework for foreign investment. From a legal point of view, the incoherent and unstable legislation in Ukraine creates problems and risk for foreign investors. Since 1991, Ukraine has enacted more than 700 new laws and many more decrees and regulations. Many of them were hastily prepared in order to enact specific measures. One of the most important issues that should be scrutinised by a serious potential investor in any new market is the stability of the domestic legal system from the point of view of the protection and enforcement of rights and the legal framework for foreign investment. Ukranian legislation is marked by declaratory statements that lack the conceptual coherence and detail necessary to create a concise framework for commercial activity. There is a risk of uncertainty, which makes it difficult to understand the "rules of the game". At the same time the legislation is often inconsistent, both internally and with respect to other relevant legislation. The courts in Ukraine are not yet sufficiently equipped to address complex commercial disputes. For these reasons, foreign investors are well advised to include in their joint venture agreements on dispute resolution provisions that provide for international arbitration. Ukrainian accounting standards differ markedly from international ones, for instance on loss carrying provisions and allowable deductions, thus potentially distorting recorded profits and the tax base. 1.3.2.4 Rules for foreign investors. The Law on the Regime of Foreign Investment was enacted in April 1996. A generous, but ineffective system of incentives for foreign investment was replaced by a system of non-discriminatory legal conditions for all investors. Ukraine has also signed a significant number of bilateral investment treaties, including those with eight OECD members. Foreign trade has been deregulated and Ukraine has developed its trade with countries outside the CIS-area. Among the protection is the guarantee against nationalisation, compensation in case of improper actions by state authorities, freedom to remit legally earned profits after tax and 10-year protection against legal changes concerning expropriation or nationalisation. All enterprises with foreign investments are due to pay the profit tax on an equal basis with other enterprises, that is 30%, according to The Law of 22nd of May 1997 "On changes in the Law", "On taxation of enterprise profit" . No special case is made for "grandfathered" enterprises with foreign investment. The tax free status that was applied on joint ventures started before 1995 has been removed as well as their tax free import of merchandise. 1.3.2.5 The institutional infrastructure Among the most damaging factors for foreign investment in Ukraine have been the difficulties in dealing with Ukrainian officials. Complex rules discourage investors and promote corruption. New foreign investment bodies are currently being created in order to build investors' confidence, facilitate the amicable resolution of investment disputes and promote foreign investment. These are: a "Foreign Investment Advisory Council", a "Chamber of Independent Experts on the Issues of Foreign Investment" and an Investment Promotion Agency. 1.3.3. Economic risk areas The transition process in Ukraine has been difficult, burdened as the country is with the economic structure it inherited from its Soviet past, the uncertainties of a complex political constellation. However, economic reform has clearly accelerated. Inflation is down substantially, a new currency has been successfully introduced and a new Constitution has been approved. The persistent decline of real GDP has slowed and is expected to be halted over the coming year. 1.3.3.1 Inflation The economy in Ukraine has stabilised significantly in 1996 and 1997 in comparison to earlier years. The inflation rate is expected to remain strong at 20 percent in 1998. Ukrainian inflation rate at the end of 1996 was 40 percent. Ukraines currency, the hrivnya is convertible, the exchange rate hryvnia/USD was 1.83 in June 1997 and expected to decline due to inflation. 1.3.3.2 Capital market. Investors in Ukrainian securities are subject to risks not typically encountered in countries with more developed capital markets. Among these risks are uncertainties in the area of title transfer and custody of shares. Trade and current account deficits are expected to widen in 1998 as the continued real appreciation of the currency affects competitiveness. Import demand is expected to remain strong, fuelled by demand for consumer and capital goods. Import duties may be raised. The current account deficit may rise from USD 980 mln in 1996 to USD 1.4 bln. in 1997 and USD 1.6 bln. in 1998, or 2.6% of GDP. 1.3.3.3 The way ahead A tremendous amount of work still lies ahead -- particularly in the area of economic development and the creation of an economic environment conducive to true market forces. Progress has been relatively slow -but the movement is in a forward direction. 1.3.4 Technological/infrastructural risk area Ukraine has a tradition of maintaining high-tech industries and also has a highly educated population, whose competence when it comes to the natural sciences is particularly high. There is an abundance of highly qualified workers and professionals. 1.3.4.1 Energy Russia and Turkmenistan supply Ukraine with oil and gas The export to these countries outweighed the deficit which occured when they raised fuelprices. Nuclear power contributes 40% of the total energy consumption. Coal contributes about a third of the total energy consumption. 1.3.4.2 Transport With the split-up of the USSR there appeared another recession factor for the Ukrainian transport infrastructure: a severe shortage of fuel as a result of the intra-CIS trade collapse. Since 1991 Russian oil supplies to Ukraine have been drastically decreasing, partly for political reasons. On the other hand Ukraine is demanding higher transit fees for the Russian oil and gas transported to Europe through its territory. The transport sector, therefore, is one of the subjects of continuous dispute between the two countries and portrays well the difficulties of the post-soviet separation. 8.3.4.3 Communications From the former USSR it has incorporated a favorably outlined road and communications network which still plays an important role in the CIS communications with the West. The roads are better than in most former Soviet republics, bot not up to western standards. 8.3.4.4 Infrastructure At the same time the level of the country's infrastructural development is characteristically low. The technical state of both means of communication and road network are much depreciated. Telephone density lies far behind Western standards. Ukrainian railways are unattachable to the European network because of the difference in the railway's gauge. 1.3.4.5 Russia and Ukraine on energy and transit After the breakup of the USSR, Ukraine has also been pressing for introduction of transit fees, above all in relation to Russia, as a compensation for servicing the latter's foreign trade turnover. However, Russia stipulates that this problem should be solved in a broader context of reconsidering the bilateral payments system, clearly implying that Ukraine is to pay world market prices for Russian oil and gas supplies. Such principles, assuming they are in fact introduced, will undoubtedly result in still less favourable, for Ukraine, terms of mutual trade, meaning in fact that the country will be tied to Russia - an outcome strongly opposed by Ukrainian nationalists. 1.4. Project risk environment 1.4.1 Banks Ukrainian currency is the only lawful form of payment on the territory of Ukraine that may be accepted without limitation for the settlement of debts and obligations. An individual license must be obtained from the National Bank of Ukraine in order to use foreign currency on the territory of Ukraine as a means of payment. All commercial transactions between a resident and non-resident in the sphere of "trade turnover" must be carried out in foreign convertible currency and only through authorised ukrainian banking institutions. A resident needs a license from the NBU to receive hard currency loans or credits. The banking system is chaotic. There is the risk of losing money in the bankruptcy of a bank. Since all financing is carried out by the heavy bureaucratic head office there are no possibilities to get local credits. Closely tied to the banking issues are the problems in obtaining mortgages and using real estate as a security. 1.4.2 Suppliers There is the risk that raw material sourcing possibilities may be limited and quality of the local products is not accepteble. Information about local suppliers financial stability is scarce. New start-ups are common and it is difficult to assess the long-term viability of local companies. Service care can be poor. It is often the case that local companies in theory supply most needs to a foreign investor, but in practice it is not often so. 1.4.3 Customers Ukrainians do not trust the quality in goods that are produced in Ukraine or Russia. People clearly prefer imported western goods. Ukraine is considered to be a country with strong market potential but with a low present consumer buying power. 1.4.4 Employees There is a shortage of functional management skills, particularly in the areas of marketing, accounting and language skills. Employee recruitment becomes a trade-off between experience and youth. The risk with choosing experience is to get someone with the older soviet-style mentality. Whereas younger people tend to believe that everything is easy, they look mostly for short-term profits. Personel are still afraid of responsibility and are unwilling to make a decision. 1.4.5 Authorities Bureaucracy is still very severe. Many of the problems of delay and misinterpretation are created by officers to encourage bribes from the companies concerned. Procedures are often complicated and require various signatures on accompanying documentation. At the same time the intention of the officials is not quite clear. Random decision making by officials appears to complicate the process. 1.4.6 Owners Legal entities, whether resident ukrainian companies or foreign legal entities, cannot own land in Ukraine. Under the Land Code such entities may possess land on the basis of either leasing rights or rights to the use of land The 1997 Privatisation law provides that foreign investors shall pay in hryvnia for state property and they may also use compensation certificates. This provision presents a certain risk: if a foreign investor pays for the state property in Ukrainian currency, such investment may not be deemed a foreign investment and therefore will not be protected by the guarantees extended to foreign investors under the law. Risk inventory and Risk evaluation model. In the model we used the following evaluation scale: - a highly determining risk (4) - a risk of importance (3) - a risk of less importance (2) - a negligable risk (1) A meaningful risk assessment process preassumes that the management has established and approved a risk policy, and before any evaluation could be made a risk scale for the company should have been established. Example of a risk scale in a risk policy could be maximum tolerable risk = max risk for a risk factor. The possible different risk factors are shown in a diagram . If the risk exceeded the approved limits in the risk policy of the organization, a plan for the risk strategy has to be taken. We have evaluated risk factors for Russia och Poland as they are the two most similar markets. We consider that it can be of interest to see the relative risk item by item in comparison with related countries. On following two pages -Table 2. Risk inventory through project classification and risk evaluation.