Europaparlamentet
2014-2019
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
13.7.2016
ARBETSDOKUMENT
om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av
principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor och tjänster
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Agnieszka Kozłowska-Rajewicz
DT\1100968SV.doc
SV
PE585.717v02-00
Förenade i mångfalden
SV
I.
Direktivets sammanhang och aktuell situation avseende dess genomförande
Det främsta målet med direktiv 2004/1131 har varit att utvidga principen om likabehandling
av kvinnor och män, såsom denna framgår av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget) och andra relevanta direktiv2, till att inte bara omfatta sysselsättnings- och
arbetsmarknadsområdet utan även tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster
såväl inom den offentliga som den privata sektorn3, liksom att stärka principen om
jämställdhetsintegrering på dessa områden. Enligt direktivet är det förbjudet med direkt
(artikel 2) och indirekt diskriminering (artikel 3), inbegripet mindre förmånlig behandling av
kvinnor på grund av graviditet och moderskap (artikel 5.3). Trakasserier och sexuella
trakasserier samt instruktioner att diskriminera omfattas också av direktivets
tillämpningsområde (artikel 4) och är förbjudet enligt detsamma.
Medan varor och tjänster inte definieras i själva direktivet görs en hänvisning till artikel 57 i
EUF-fördraget, där det anges att tjänster ”normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de
inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer”. Medan
varor i domstolens fastställda rättspraxis definieras som ”produkter som kan värderas i pengar
och som i den egenskapen omfattas av handel”4, är de enda fall där skillnader i behandling
tillåts enligt direktivet sådana fall där ett berättigat mål kan fastställas, t.ex. skyddade boenden
enbart för kvinnor som drabbats av könsrelaterat våld (artikel 4.5). Dessutom faller medier,
reklam och undervisning samt anställnings- och sysselsättningsfrågor som omfattas av annan
relevant lagstiftning utanför tillämpningsområdet för direktiv 2004/113. Enligt artikel 4.3
utesluts även sådana tjänster som tillhandahålls inom den privata sfären, bland en mindre
krets av människor.
I sin rapport om direktivets tillämpning5 drar kommissionen på grundval av sina samråd med
medlemsstaterna, nationella organ för främjande av likabehandling och Equinet,
organisationer i civilsamhället samt andra experter slutsatsen att samtliga medlemsstater har
införlivat direktivet i sin inhemska lagstiftning. Samtidigt som tillämpningen av avgörandet i
målet Test-Achats, vilket av kommissionen betraktades som den största utmaningen för
medlemsstaterna, har fullföljts, kvarstår andra problem med det faktiska genomförandet.
Bland de allra vanligaste problemen ingår en alltför snäv tolkning av varor och tjänster,
vittomfattande och ibland otydliga motiveringar till olika behandling på grundval av
artikel 4.5 samt otillräckligt skydd för kvinnor under moderskap och graviditet. Dessutom
består en annan betydande utmaning i den otydliga statusen för trakasserifall där
trakasserierna begås av en tredje part som inte är den huvudsakliga leverantören av varor eller
tjänster, som i första hand faller under tjänster som erbjuds via digitala plattformar.
Föredraganden anser att tillämpningen av direktivet, även om dess genomförande generellt
sett är korrekt, faktiskt inte är enhetlig bland alla medlemsstater och att det återstår arbete att
Direktiv 2004/113/EG (om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller
tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster)
2
Såsom direktiv 2000/78/EG (direktivet om likabehandling) och 2006/54/EG (lika lön och likabehandling)
3 Europaparlamentets utredningstjänst (2016). E. Caracciolo di Torella and B. McLellal, forskningsrapport om
genomförandet bland medlemsstaterna av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om
likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster
4
Mål 7/68, domstolens dom av den 10 december 1968, Europeiska gemenskapernas kommission mot Italien
5
Kommissionen (2015). Rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av
principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och
tjänster
1
PE585.717v02-00
SV
2/5
DT\1100968SV.doc
utföra inom vissa sektorer. Inför rekommendationerna i det kommande betänkandet avser
föredraganden att i detta arbetsdokument fastställa de viktigaste skillnaderna och
utmaningarna inom var och en av de relevanta sektorerna och i förhållande till andra av
direktivets genomförandeområden.
II.
Sektorvis analys
Transportsektorn och offentliga rum
I samband med offentliga transporter väcks frågan om trakasserier och i synnerhet sexuella
trakasserier, som är förbjudet enligt artikel 4.3. De trakasserier som kvinnor drabbas av vid
transport utgör ett problem med stor spridning i alla medlemsstater och, såsom framgår av
undersökningar, har var sjätte kvinna1 blivit utsatt för oönskat sexuellt beteende under
tågresor. En av utmaningarna, som även framhålls i kommissionens rapport, består i frågan
om tjänsteleverantörers ansvar i händelse av trakasserier och för att förebygga sådana.
Samtidigt som förbudet mot trakasserier ingår i samtliga medlemsstaters nationella
lagstiftning utgör tolkningen av incidenter där trakasserierna begås av en tredje part och äger
rum utanför arbetslivet en av utmaningarna för medlemsstaterna. Dessutom verkar det, vad
gäller artikel 4.2 i direktivet avseende vilken det fastställs i kommissionens rapport att inga
svårigheter angetts, som att inte all lagstiftning i medlemsstaterna innehåller specifika
definitioner av graviditet och moderskap som grunder för könsdiskriminering. Detta är
särskilt relevant inom transportsektorn och beträffande offentliga rum, eftersom kvinnor, och i
vissa fall män i samband med faderskap, regelbundet stöter på fysiska hinder för tillträde,
bristfälliga utrymmen för blöjbyte och slutligen diskriminering av kvinnor på grund av
amning i tjänsteleverantörers lokaler. Föredraganden avser att visa på god praxis inom
området, som är förenlig med principen om jämställdhetsintegrering, och samtidigt framhålla
risken för att förlita sig på genvägslösningar som begränsar kvinnors friheter såsom,
exempelvis, vagnar reserverade för kvinnor.
Delningsekonomi
I sin analys önskar föredraganden gå längre än till traditionella tjänster som beaktades vid
tidpunkten för direktivets utarbetande och framhålla nya tillämpningsområden, i synnerhet
digitaliseringen av vissa tjänster och sektorer. Direktivets genomförande och den utsträckning
i vilken det gäller för tjänster som tillhandahålls inom den digitaliserade samverkans- eller
delningsekonomin är fortfarande oklart. Vad gäller könsdiskriminering eller trakasserier
tillkännager flertalet online-plattformar uttryckligen en nolltoleranspolitik, enligt vilken den
som bryter mot nationella lagar utesluts från plattformen. Statusen i fråga om deras ansvar är
dock fortfarande oklar. Föredraganden konstaterar att vissa utmaningar och viss god praxis
behöver identifieras för att säkerställa fullt skydd mot och förebyggande av incidenter i form
av könsbaserade trakasserier, även om delningsekonomin erbjuder stora vinster för både
leverantörer och användare. Även om den aktuella situationen i fråga om den sektor som
utgörs av den digitala delningsekonomin inte möjliggör ett tydligt fastställande av karaktären
hos de tjänster som tillhandahålls inom densamma, skulle föredraganden vilja förstå hur
jämställdhet mellan kvinnor och män och delningsekonomin kan förstärka på ett positivt sätt
och vilken bästa praxis som kan identifieras framöver.
The Telegraph (2015). Tillgänglig på:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/11545643/100-per-cent-of-Frenchwomen-victimsof-sexual-harassment-on-public-transport.html samt Project Guardian, tillgänglig på:
http://www.btp.police.uk/advice_and_info/how_we_tackle_crime/project_guardian.aspx
1
DT\1100968SV.doc
3/5
PE585.717v02-00
SV
Hälso- och sjukvårdssektorn
Definitionen av tjänster enligt direktivet grundar sig på artikel 57 i EUF-fördraget och det bör
därmed gå att utgå från rättspraxis avseende den fria rörligheten för tjänster för att avgöra
huruvida hälso- och sjukvårdstjänster faller inom direktivets tillämpningsområde.
Kommissionen bekräftade i sin tillämpningsrapport att så är fallet och framhöll att tjänster,
och i synnerhet tjänster inom hälso- och sjukvårdssektorn, inte nödvändigtvis måste betalas av
mottagaren. Likväl anges det även i själva direktivet att skillnader i tillhandahållandet av
dessa tjänster inte utgör diskriminering om de är ett resultat av fysiska skillnader mellan
könen. Föredraganden avser att undersöka sätt på vilka likabehandling av kvinnor och män
kan förbättras inom denna sektor och hur jämställdhetsintegrering kan införlivas bättre i detta
sammanhang.
Skillnader i behandling inom fritids- och underhållningssektorn
Den största andelen problem som tagits upp och klagomål som mottagits av medlemsstaternas
likabehandlingsorgan avser fritids- och underhållningssektorn. De rör framför allt motivering
av olika behandling på grundval av det undantag som anges i artikel 4.5, vilket leder
exempelvis till olika prissättning (såsom olika inträdesavgifter till nattklubbar), vägran att
tillhandahålla tjänster (såsom gym som enbart är öppna för kvinnor) och slutligen skillnader i
tillträdesvillkor för kvinnor och män (såsom en våning reserverad för kvinnor i ett hotell).
Såsom kommissionen själv rapporterar har undantag från artikel 4.5 varit en källa till
tvetydighet, och rättspraxis ger inga enhetliga tolkningsriktlinjer. Föredraganden avser att
uppmärksamma hur detta undantag har tolkats brett och skiftande bland medlemsstaterna,
också bland deras likabehandlingsorgan, och hur dessa motstridiga synpunkter inverkar på
jämställdheten i samband med tillhandahållandet av tjänster. Exemplen på skiftande
tolkningar bör inte, enligt föredraganden, leda till slutsatsen att artikel 5.4 enbart bidrar till
tvetydighet. Avsikten med betänkandet är även att undersöka hur artikeln kan tillämpas för att
föra fram positiv särbehandling som en metod för att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män såsom varit fallet i ett begränsat antal medlemsstater.
Sektorerna för finansiella tjänster
Ursprungligen medgavs enligt artikel 5.2 att medlemsstaterna gjorde skillnad i behandlingen
av kvinnor och män vid fastställda omständigheter, men detta undantag förklarades ogiltigt av
domstolen med verkan från och med den 21 december 2012 genom avgörandet i målet TestAchats1. Till följd därav var det inte längre tillåtet för försäkringsgivare att använda
könsspecifika försäkringstekniska faktorer vid beräkning av premier och ersättningar i några
av sina avtal, och medlemsstaterna fick anvisningar om att anpassa den nationella
lagstiftningen för att efterleva avgörandet. Även om samtliga medlemsstater anpassat sina
förordningar följdenligt finns det fortfarande fall där dess effektivitet skulle kunna granskas
kritiskt, såsom i fråga om kontinuerlig tillämpning av könsspecifika försäkringstekniska
faktorer i vissa försäkringar. Dessutom kan skillnader i behandlingen vad gäller
reseförsäkringar fortfarande vara förhärskande eftersom denna typ av försäkringar normalt
sett täcker utgifter för personligt betalningsansvar och akutsjukvård, medan
graviditetsrelaterade kostnader såsom avbokning på grund av nedkomst ofta inte täcks2.
Utöver analysen av skillnaderna i tillämpningen önskar föredraganden framhålla behovet av
Mål C-236/09, domstolens dom av den 1 mars 2011, Test-Achats
Irlands justitie- och jämställdhetsmyndighet (2007). Rapport från arbetsgruppen för försäkringsrelaterade
frågor.
1
2
PE585.717v02-00
SV
4/5
DT\1100968SV.doc
att samla in könsuppdelade uppgifter om konsekvenserna av övergången till en könsneutral
prissättning, vilket kommissionen har fastställt som en utmaning.
III.
Förbättring av direktivets tillämpning
Likabehandlingsorganens roll
Enligt artikel 12 i direktivet ska medlemsstaterna utse likabehandlingsorgan vilkas främsta
uppgift i samband med direktivet är att säkerställa ”främjande, analys och kontroll av samt
[...] stöd för likabehandling av alla personer utan åtskillnad på grund av kön”. Samtidigt som
man i kommissionens rapport drar slutsatsen att samtliga medlemsstater har inrättat dessa
organ, tenderar deras effektivitet i fråga om att uppnå de fastställda målen att variera. Som
ingångsdata till kommissionens rapport tillhandahöll Equinet en bedömning1 som visade på
att vissa likabehandlingsorgan hade flera svårigheter med att genomföra sina uppgifter fullt ut
i praktiken. Till exempel kunde vissa likabehandlingsorgan inte företräda individer genom
tvister, medan andra uppvisade brister bland organets egna experter i fråga om att hantera
tekniska frågor eller i fråga om särskilda resurser för att förstå den vidare kontext i vilken
principen om likabehandling på området varor och tjänster tillämpas. Föredraganden avser att
fastställa bästa praxis för att förbättra likabehandlingsorganens arbete och fastställa möjliga
samarbetsområden.
Jämställdhetsintegrering och ökad medvetenhet
Samtidigt som betydande framsteg har uppnåtts i fråga om likabehandling av kvinnor och
män inom området varor och tjänster måste man ta itu med de kvarstående bristerna vad
gäller den praktiska tillämpningen. Föredraganden anser att ökad medvetenhet bland alla
berörda parter, inbegripet tjänsteleverantörer och kunder, liksom sektorsvisa
rekommendationer för jämställdhetsintegrering är avgörande för en praktisk tillämpning av
principen om likabehandling på vardagserfarenheter inom området tillhandahållande av och
tillgång till varor och tjänster.
Equinet (2014). Genomförande av direktiv 2004/113/EG, Jämställdhet i tillgången till varor och tjänster:
likabehandlingsorganens roll
1
DT\1100968SV.doc
5/5
PE585.717v02-00
SV
