Europaparlamentet
2014-2019
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
26.10.2015
ARBETSDOKUMENT
om tillämpningen av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om
inrättandet av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om
likabehandling i arbetslivet)
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Renate Weber
DT\1076941SV.doc
SV
PE569.861v01-00
Förenade i mångfalden
SV
I arbetsdokumentet beskrivs kortfattat syftet med betänkandet och dess omfattning:
Utvärdering av tillämpningen av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november
2000 om inrättandet av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om
likabehandling i arbetslivet).
Presentation av rekommendationerna
Föredraganden ger en allmän bakgrund, beskriver den preliminära ståndpunkten och den
planerade strukturen för förslaget till betänkande.
Bakgrund
Enligt fördraget om Europeiska unionen bygger Europiska unionen på värdena respekt för
människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Europeiska unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering. I
medlemsstaterna ska mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och
principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råda. Artikel 10 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt föreskriver att vid utformningen och genomförandet av sin politik och
verksamhet ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt
ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Vidare
fastslår artikel 21.1 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, att all diskriminering på
grund av exempelvis kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk,
religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet,
förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.
Rådets direktiv 2000/78/EG (direktivet om likabehandling i arbetslivet) fastställer en ram för
att motverka diskriminering och säkerställa likabehandling i arbetslivet. De fyra
diskrimineringsgrunderna som regleras av direktivet är religion och övertygelse,
funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning. De områden som det omfattar är tillgång till
sysselsättning och anställning, yrkesutbildning, befordran, anställningsvillkor och
medlemskap i vissa organisationer. Direktivet täcker både direkt och indirekt diskriminering.
Det fastställer minimikrav. Medlemsstaterna kan säkerställa en högre skyddsnivå mot
diskriminering i nationell lagstiftning. Direktivet trädde i kraft den 2 december 2000 och
medlemsstaterna var tvungna att införliva det senast den 2 december 2003.
Enligt artikel 19 i direktivet ska medlemsstaterna vart femte år ge kommissionen all
information som behövs för att utarbeta en rapport till parlamentet och rådet om
tillämpningen av detta direktiv. Den senaste rapporten offentliggjordes av kommissionen i
januari 2014 som en gemensam rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2000/43/EG
(direktivet om likabehandling oavsett ras) och 2000/78/EG (direktivet om likabehandling i
arbetslivet).
Denna gemensamma rapport visar att alla 28 medlemsstaterna införlivat direktivet om
likabehandling i arbetslivet och samlat erfarenhet av genomförandet, men att det fortfarande
finns utmaningar med avseende på genomförandet. Europeiska unionens domstol har på ett
betydande sätt bidragit till tolkningen av direktivets bestämmelser genom sin rättspraxis.
Domstolen har bidragit med riktlinjer för hur viktiga aspekter ska tolkas såsom begreppet
funktionsnedsättning eller omständigheterna då särbehandling på grund av ålder är tillåten.
PE569.861v01-00
SV
2/4
DT\1076941SV.doc
De senaste uppgifterna från 2015 års Eurobarometerundersökning1 visar en ökning av
diskriminerande beteenden men de visar även att känslan av diskriminering är högre, vilket
betyder att personer uppfattar särskilda handlingar som diskriminerande.
Det finns en del oroande uppgifter med hänsyn till diskriminering på grund av religion
och/eller övertygelse på arbetsplatsen eller utanför den, särskilt mot muslimska kvinnor. Ett
annat omfattande problem är att lagen, åtminstone när det gäller denna diskrimineringsgrund,
inte alltid tillhandahåller en lösning för de problem som uppkommer. En aspekt som också är
värd att nämnas är motsättningar och komplementaritet mellan likabehandling och frihet.
Därför har föredragaren uppfattningen att handlingar som bättre övervakning och tillämpning
av direktivet borde kompletteras med följande initiativ:
– Utbyte av bästa praxis på medlemsstatsnivå, regional och lokal nivå.
– Utbildning för nationella, regionala och lokala myndigheter och brottsbekämpande organ.
– Fylla ut hål i lagstiftningen där det behövs.
– Införande av program för utbildning inom rättsväsendet och att ge kunskap om både
nationella domstolsbeslut och Europeiska unionens domstol.
– Stöd till icke-statliga organisationer som är specialiserade på att ge juridiskt stöd till
personer som utsatts för diskriminering.
Struktur
Föredragaren avser att ge ett omfattande och balanserat förslag till betänkande som täcker de
fyra diskrimineringsgrunderna religion och övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och
sexuell läggning. Förslaget till betänkande kommer att fokusera på de viktigaste områdena
som beskrivs i detta avsnitt. De preliminära ståndpunkter som anges nedan grundar sig på
kommissionens gemensamma rapport och kommer att utarbetas vidare i förslaget till
betänkande.
1. Bristande medvetenhet och stöd till offer
Även om medvetenheten om diskriminering har ökat, som Eurobaromtern visar, är vi
fortfarande långt ifrån att kunna säga att personer som utsätts för diskriminering är
medvetna om sina rättigheter eller att de vågar vidta rättsliga åtgärder mot sådan
diskriminerande behandling. Det är därför viktigt att fortsätta med kampanjer för att
öka medvetenheten hos både offer och arbetsgivare, för att förhindra diskriminering
och ge stöd till de som utsatts. Detta problem bör betonas för att man ska kunna
förbättra säkerställandet av likabehandling av personer på arbetsplatser oavsett
religion och övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning.
2. Brist på uppgifter om likabehandling
Direktivet kräver inte att medlemsstaterna ska samla in uppgifter om likabehandling.
Bristen på uppgifter om likabehandling gör det svårare att bedöma situationer och
bevisa diskrimineringen. Däremot skulle insamling och analys av sådana uppgifter
bidra i kampen mot diskriminering och främjandet av likabehandling.
1
Publicerad av kommissionen den 1 oktober 2015
http://ec.europa.eu/justice/fundamental-rights/files/factsheet_eurobarometer_fundamental_rights_2015.pdf
DT\1076941SV.doc
3/4
PE569.861v01-00
SV
3. Lågt antal inrapporterade fall av diskriminering
Majoriteten av alla personer som utsatts för diskriminering rapporterade inte
händelsen. Anledningen till underrapporteringen är bland annat att man tror att det inte
kommer att hända något, okunskap om rättigheter och tillämpligt förfarandet, byråkrati
och processlängd, brist på ekonomiska medel.
4. Tillgång till rättslig prövning
Det är viktigt att känna till hur diskriminering bekämpas i olika länder. Det är viktigt
att utbyta bästa praxis inom området. Möjliga åtgärder skulle kunna vara befrielse från
domstolsavgifter för offer och att stödja icke-statliga organisationer som erbjuder offer
hjälp, då det är bevisat att offer är mer bekväma med att prata med icke-statliga
organisationer.
5. Sanktioner och möjligheter till rättelse
Specialiserade offentliga organ mot diskriminering kan spela en roll i lösningen av
problemen med sanktioner och möjligheter till rättelse.
6. Domstolarnas tolkning
Föredraganden anser att det är nödvändigt att utbyta domstolsbeslut mellan olika
medlemsstater och att offentliggöra EU-domstolens beslut.
7. Rekommendationer
Baserat på problemen i samband med genomförandet och tillämpningen av direktivet
kommer föredraganden att utforma passande rekommendationer för att ta itu med
situationen och göra framsteg.
Arbetsmetoder och förfaranden
Syftet med detta arbetsdokument är att få igång en givande debatt med ledamöterna i utskottet
för sysselsättning och sociala frågor. I arbetsdokumentet beskrivs därför bara föredragandens
preliminära ståndpunkt, vilken kommer att utvecklas närmare i förslaget till betänkande. I den
förberedande fasen avser föredraganden att kontakta kommissionen, organisationer i
civilsamhället och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA).
Föredraganden avser även att samarbeta nära med skuggföredragandena och alla ledamöterna
i utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanas att lägga fram sina synpunkter
under diskussionen så att förslaget till betänkande kan utökas med konstruktiva förslag.
PE569.861v01-00
SV
4/4
DT\1076941SV.doc
