EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Plenarhandling
10.2.2011
B7-0121/2011
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga
representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om Egypten
Willy Meyer, Marisa Matias, Jean-Luc Mélenchon, Patrick Le Hyaric,
Marie-Christine Vergiat, Eva-Britt Svensson, Ilda Figueiredo
för GUE/NGL-gruppen
RE\856871SV.doc
SV
PE459.653v01-00
Förenade i mångfalden
SV
B7-0121/2011
Europaparlamentets resolution om Egypten
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av uttalandena från Europaparlamentets talman av den 26 och 28 januari
samt den 4 februari 2011 om situationen i Egypten,
– med beaktande av EU:s och Egyptens handlingsplan från 2007 och med beaktande av det
associeringsavtal mellan EU och Egypten som trädde i kraft den 1 juni 2004,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna
i Egypten,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken och
om unionen för Medelhavsområdet,
– med beaktande av sitt betänkande av den 14 maj 2010 om EU:s politik till stöd för
människorättsaktivister,
– med beaktande av sin nyligen antagna resolution om Tunisien av den 3 februari 2011,
– med beaktande av FN:s förklaring om människorättsförsvarare och FN:s internationella
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som Egypten ratificerade 1982,
– med beaktande av rådets slutsatser om Egypten av den 31 januari 2011 och Europeiska
rådets förklaring om Egypten med omnejd av den 4 februari 2011,
– med beaktande av den höga representantens uttalanden av den 27, 28 och 31 januari samt
den 3 och 4 februari 2011 om situationen i Egypten och om journalister och
människorättsförvarare,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den egyptiska polisens brutala mord på en 28-årig man väckte det egyptiska folkets insikt
om nödvändigheten att genom medborgarprotester bekämpa straffrihet och orättvisa.
B. Demonstrationer har pågått på Tahrirtorget sedan den 25 januari 2011. Den 1 februari
samlades en miljon egyptier i en ”miljonmarsch” för att kräva president Hosni Mubaraks
avgång.
C. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har uppmanat myndigheterna
att lyssna till det egyptiska folkets krav på grundläggande reformer för att förbättra
situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin.
PE459.653v01-00
SV
2/4
RE\856871SV.doc
D. Den folkliga resningen i Tunisien gav impuls till det egyptiska folkets uttryck av ursinne
mot avsaknaden av frihet, social rättvisa och demokrati och mot den synbarligen
ohämmade korruptionen.
E. Det är uppenbart att befolkningen förkastar ett system som har förvägrat folket
grundläggande rättigheter och i vars namn en mängd allvarliga övergrepp har begåtts, inte
minst genom ett utbrett bruk av tortyr.
F. Journalister, filmregissörer och bloggare har arresterats, skadats och till och med dödats
eller knivhuggits, som i fallet med den grekiska journalisten Petros Papaconstantinou.
G. Internet- och telefonförbindelser var avskurna i fem dagar.
H. Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har regeringens repressiva respons
hittills resulterat i att omkring 300 människor har dödats och mer än 3000 har skadats
medan flera hundra människor har arresterats.
I. Den folkliga resningen har inte mattats av utan folkmassan fortsätter att kräva president
Mubaraks avgång.
J. Parlamentsvalen i november och december 2010 kännetecknades av bedrägeri, korruption
och förtryck.
K. Med sina 80 miljoner invånare är Egypten det befolkningsmässigt största arablandet.
L. Som led i den handlingsplan som Egypten ingick med EU inom ramen för den europeiska
grannskapspolitiken har landet åtagit sig att stärka demokratin och säkerställa politisk
pluralism genom att inbjuda till ökat deltagande i det politiska livet och respektera
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Faktum är att Egypten inte har uppfyllt
några av sina åtaganden att värna om demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa.
M. Den strukturanpassningspolitik (i form av avreglering av livsmedelspriser, privatiseringar
och åtstramningsåtgärder) som Internationella valutafonden och andra internationella
organisationer har påtvingat Egypten i årtionden är en viktig del av förklaringen till
landets sociala och ekonomiska problem som arbetslöshet och fattigdom (40 procent av
Egyptens befolkning lever fortfarande under fattigdomsgränsen).
N. Europeiska unionen, och särskilt vissa medlemsstaters regeringar vilka liksom Förenta
staterna har understött Hosni Mubaraks regim i årtionden, har ett särskilt ansvar i den
rådande krisen. Redan samma dag som den folkliga resningen utbröt uppmanade Israel
Förenta staterna och ett antal EU-länder att stödja Mubarak.
1. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med alla egyptier som har motsatt sig
Mubaraks regim som tillämpar samma auktoritära politik som Anwar Sadat. Med
odemokratiska medel, bl.a. ett bestående och fullständigt omotiverat undantagstillstånd,
har Mubarak hållit sig kvar vid makten i trettio år, varvid han vänt ryggen mot folket och
tvingat det utstå misär, social orättvisa och institutionalisering av korruption och autokrati.
RE\856871SV.doc
3/4
PE459.653v01-00
SV
2. Europaparlamentet välkomnar och stöder egyptiernas kamp för grundläggande reformer
av landets politiska, ekonomiska och sociala system, mot den korrupta regimens bestående
och för verklig demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Parlamentet uttrycker
sin önskan att se en konstitutionell statsordning inrättad i Egypten.
3. Europaparlamentet förkastar det undantagstillstånd som råder i Egypten sedan nästan
trettio år och som bl.a. har gjort det möjligt för statliga myndigheter att arrestera påstådda
”terrorister och narkotikahandlare” och tillåta att oppositionen förtrycks.
4. Europaparlamentet stöder det demonstrerande egyptiska folkets krav på att Hosni
Mubarak omedelbart avgår och att val anordnas för att utse en demokratisk regering som
har folkets förtroende, vilket med nödvändighet innebär att personer med anknytning till
den gamla regimen, och särskilt inom de främsta ministerierna, måste bort.
5. Europaparlamentet anser att en oberoende och opartisk undersökningskommitté bör
inrättas med uppgift att undersöka kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet
fall av utomrättsliga avrättningar och godtyckliga arresteringar, identifiera de ansvariga
och i tillämpliga fall ställa dem inför rätta, varvid ersättning ska utgå till offren och deras
familjer. Parlamentet anser dessutom att man bör belysa det ansvar som andra länder har
genom sitt stöd till och delaktighet med Hosni Mubaraks regim.
6. Europaparlamentet kräver att alla demonstranter som arresterats under loppet av den
senaste tidens händelser liksom alla politiska fångar omedelbart friges samt att alla
pågående rättsliga förfaranden mot politiska motståndare utan dröjsmål avbryts.
7. Europaparlamentet fördömer det stöd som Hosni Mubaraks och hans företrädares regim i
årtionden har erhållit från Europeiska unionen och i synnerhet från vissa medlemsstaters
regeringar. Parlamentet fördömer ekonomisk och politisk inblandning i Egypten.
Parlamentet uppmärksammar Förenta staternas och Europeiska unionens tysta
medgivande av och delaktighet i Egyptens gynnade ställning med förevändningen att man
därmed ”erbjuder ett skydd mot islamism”. Parlamentet påpekar att dagens folkrörelse är
mycket populär, samhällstillvänd och demokratisk.
8. Europaparlamentet motsätter sig därför varje försök att utifrån försöka blanda sig i
händelseutvecklingen i Egypten eller att destabilisera den demokratiska process som nu
har inletts.
9. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att utveckla ett på grundval av
ömsesidigt intresse verkligt partnerskap för utveckling i alla dess former, och för
samarbetsformer för att främja sysselsättning och utbildning, i stället för att ingå
”associeringsavtal” som i huvudsak går ut på att etablera frihandelsavtal som gynnar
multinationella företag och privata investerare genom att ge dem möjlighet att utnyttja en
arbetskraft som saknar sociala rättigheter i verklig mening.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice
ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och
säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Medelhavsunionens
parlamentariska församling och Egyptens regering och parlament.
PE459.653v01-00
SV
4/4
RE\856871SV.doc
