Utkast litteraturkompendium

Utkast litteraturkompendium
Kommunikation och social förändring
Valerija Varga
Internetgalaxen reflektioner om internet, ekonomi och samhälle av Manuel Castells
Castells <Internetgalaxen> reflektioner om internet, ekonomi och samhälle handlar just om det som
står i bokens titel. Castell har genom att samanfatta både sina och många andras forskning och
teorier försökt att presentera en relativt bred analys. Han ger sin samlade bild av nätverksamhället,
det vill säga om internet, dess uppkomst och tillväxt och framförallt hur det har påverkat ekonomi,
samhället, globalisering och individen bland andra saker.
Han börjar från början och förklarar och berättar om internet och nätverkens historia. Han ger en
översikt om vart nätverk och internet egentligen kom ifrån, och även vilka makter som kom att göra
stor skillnad i dess uppkomst. Han går vidare till att förklara internetkulturen, där han förklarar att
tekniken är ”samhälligt producerat”. Här går han närmare in på olika grupper av människor som
gjorde tekniken möjlig. Här pratar han bland annnat om hackare och den stora inverkan de hade
som både producenter av ny teknik och som de faktiska användarna.
Catsells går vidare och tar upp en av de största punkterna i boken, ekonomi. Här tar han upp ett
antal stora ekonomiska aspekter som ingår i ”internetgalaxen”. Här lyfts frågor fram som e-affärer,
e-handel, e-kapital och hur internet förändrar hur företag ser ut, fungerar, arbetar och även hur
investeringar, och börsen ser annorlunda ut tack vare och med hjälp av internet och diverse nätverk
som företag och andra kan använda sig av. Dessa nätverk mellan företag möjliggör snabbare,
enklare, billigare och mer utbredda affärsmöjligheter. Dessa nätverk och ekonomin går hand i
hand, där ekonomin växer om nätverken fungerar, och med större ekonomi desto störra möjlighter
för att expandera på nätverk och internet.
Fokus ligger dock inte bara på de ekonomiska aspekterna på företagen Castells tar upp som
exempel, utan på individen i samhället och hur den påverkas. Lite senare i boken tas de virtuella
gemenskaperna och nätverkssamhällena upp. Dessa kapitel behandlar hur människor agerar på
internet, och om det har blivit en förändring i människors sociala liv. I början handlar det om hur
”vi” som människor framstår och framställer oss själva, men det går vidare till en samhällssyn där
vi inte bara är individer utan söker oss till olika kulturer och grupper på internet med hjälp av de vi
framställer oss som.
Han tar upp påståenden om att internet skulle göra oss osocial och försöker bevisa motsatsen med
hjälp av diverse forskningsresultat. Analysen går vidare på både individ- och samhällsnivå där det
diskuteras politik med lite olika inriktingar. Castell tar upp frågor som datornät, stat och civilt
samhälle och även den privata sfären och frihet i cyberrymden. Frågor som informationskontroll,
medborgarnas roll och nätverk på internet, politikers roll och medverkan på internet, olika politiska
rörelser online, demokrati och övervakning illustreras med exempel från olika håll och det ges även
en historisk bakgrund även där till vissa av ämnena.
Denna analys av dagens nätverkssamhälle avslutas med några kortare kapitel om multimedia och
framtiden, hur utbrett internet och nätverk är i den tidsperidon boken är skriven och slutligen pratar
Castells lite om den digitala klyftan och dess påverkan på internetgalaxen (eller internetgalaxens
påverkan på den digitala klyftan).
Sammanfattningsvis så försöker Castells som han själv säger det ”Kasta ett ljus över samspelet
mellan internet, näringsliv och samhälle”.
Omdöme
Efter att ha läst en bra bit in i den här boken där Castells berättar om hur internet kom till, byggdes
upp, spreds och ens blev möjlig för den stora massan är jag imponerad. Inte av boken i sig, men
historian som ligger till grund för att boken finns och att jag idag har möjlighet att kunna använda
mig att det nätverk som den amerikanska militären arbetade fram för många år sedan under krig.
Det var väldigt intressant att se hela historian bakom denna idag relativt snabbt växande fenomen, i
alla fall från den tid då internet var tillgänglig kommersiellt för en större publik. Jag insåg mer jag
läste att tekniken och hur vi kommunicerar är helt och hållet beroende av varandra. Om inte internet
hade vuxit fram ut militäriska nätverk hade vi inte haft de kommunikationssätt som vi har idag.
Men samtidigt utvecklas våra sätt att kommunicera och därför krävs en ständig utveckling av
tekonolgin också. Men även ekonomin, politiken och samhället i sig. Internet och stora nätverk gör
det möjligt att på helt nya sätt skapa kulturer, språk, subkulturer och olika grupper och beteenden
som annars vore omöjliga. Den teknik vi har idag möjliggör för en helt annan sort socialisering än
tidigare, till och med en helt annan sort än när Castells skrev boken, även om det bara är 10 år
sedan.
Och det var just där jag upplevde bokens brister. Det som utmärkte sig för mig när jag läste boken,
och detta kom fram i nästan varenda kapitel eller del av kapitel, var att det kändes så daterat.
Internetgalaxen kändes mer som en historieskilldring till stor del, än en aktuell analys av hur det
faktiskt är. Jag tyckte dock att historieskilldringen var väldigt intressant och gav mig nya perspektiv
på saker som internetövervakning, företagsnätverk och ekonomi och dess samband med internet för
att nämna några saker. Fast jag kände ofta under läsningen att jag saknade mycket, men det är väl
för att jag vet och har upplevt vad som har hänt sedan Castells skildring. Jag fick även ofta känslan
av att det kanske inte var riktat till vilken läsare som helst, speciellt i delarna om den ekonomiska
aspekten men även i första delen om nätverkens utveckling. Delar av språket i de ämnen gjorde att
jag inte förstod helt, men det kan ju mycket möjligt ha att göra med eget intresse och tidigare
kunskap inom de ämnen. Jag saknade helt enkelt förklaringar till vissa uttryck och ord.
Boken i sig i övrigt var lättläst och välstrukturerad, vilket gjorde den enkel och bra att följa. Det
enda som störde lite var att Castells ofta refererade till andra, och ibland var referensen så pass lång
att det blev lätt att tappa den röda tråden i texten. Utöver det så ger Castells både sina egna och
andras brett spridda reflektioner och analyser om nätverk på ett oftast övergripligt sätt och boken
en utmärkt överblick på nätverksamhället och internet, hur de utvecklats och hur det hjälpt till att
skapa och förändra samhällen både lokalt och globalt. I alla fall fram till ungefär 2001.
The fear of small numbers - Vredens geografi, rädslan för de fåtaliga.
Arjun Appadurai
- Referat av Sofia Henriksson 101129
Denna bok är skriven av Arjun Appadurai, en antropolog med fokus på modernitet och
globalisering. 1996 släpptes hans bok Modernity at large som han fick kritik för att han bara hade
belyst globaliseringens ljusare sidor under tidiga nittiotalet och att han ägnade för lite
uppmärksamhet åt den mörkare sidan av denna utveckling. Som ett svar på kritiken skrev han The
fear of small numbers, 2006. Med denna bok vill han visa att det finns ett samband mellan
globaliseringen och de storskaliga våldsutbrotten under 90-talet och 2000-talets början.
Appadurai kallar nittiotalet för ”högglobaliseringen” och han ställer sig frågan: ”Hur kan det
komma sig att ett decennium som dominerades av en global vurm för öppna marknader, ett fritt
flödande finanskapital, liberala idéer om konstitutionellt och gott styre samt en utvidgning av
mänskliga rättigheter, samtidigt kunde frambringa en mångfald exempel på etnisk rensning å ena
sidan och ett extremt politiskt våld mot olika civilbefolkningar å den andra?”
Bakgrunden till detta, menar Appadurai, är den sociala ovissheten rörande identiteter. Ingen modern
nation är fri från idén att dess nationella suveränitet bygger på någon form av etnisk egenskap. Men
vilka har denna etniska egenskap? Etniska grupper och deras rörelser, kulturstilar skapar ett tvivel
kring vilka som tillhör ”oss” och vilka som tillhör ”dem”. Skapandet av kollektiva ”andra” är en
förutsättning för att definiera och staka ut gränserna för ett ”vi”. Appadurai menar att gränserna
mellan ”oss” och ”dem” alltid har varit suddiga och otydliga, men att globaliseringen har förstärkt
dem. Våld har då blivit ett verktyg för att få visshet vilka ”vi” och ”dem” är, våldet producerar fasta
och laddade identiteter som ett sätt att lätta känslan av ovissheten rörande identiteter.
Appadurai berättar att globalisering har blivit ett positivt laddat modeord i USA och andra rika
länder, men för migranter, färgade och andra marginaliserade grupper är ordet förknippat med oro
som berör frågor om inklusion, jobb, risken för värre marginalisering. Globaliseringen är en
ansiktslös kraft och kan inte utsättas för etnocid, men det kan minoriteter. Minoriteter skapar en
ovisshet kring det nationella självet och bidrar till att sudda ut gränserna kring den nationella
folkgemenskapen. Denna ovisshet kan lätt övergå till en intolerans inför kollektiva främlingar av
alla slag, menar Appadurai. Han drar slutsatsen att det samtida våldet inte är en fråga om gammalt
hot och primitiva rädslor, utan tycks vara ett försök att driva ut den nya och framväxande, dvs. det
som man bl a skulle kunna kalla för globaliseringen.
Appadurai skriver om något han kallar för predatoriska identiteter. De växer fram ur ett
identitetspar eller en konstellation av fler än två identiteter. De delar en lång historia av ömsesidig
stereotypisering och någon form av kontrasterande identifikation. En predatorisk identitet uppstår
när en av dessa två börjar se sig själv som en hotad majoritet. Den predatoriska identiteten tror att
den riskerar att förvandlas till en minoritet om inte en annan minoritet undanröjs. Det fåtal som då
är i minoritet skiljer majoriteten från totalitet eller total renhet. Ju mindre minoriteten är desto större
blir vreden över att majoriteten bara får vara majoritet, snarare än ett enhetligt och naturligt etnos.
Sista delen av boken handlar mycket om terrorismen som använder sig av ovissheten som verktyg.
De attackerar och försvinner omedelbart, vi vet inte vilka de är och självmordsbombarens motiv
förbryllar oss. Vi vet heller inte när de attackerar igen. Appadurai berättar om de muslimska
terroristerna som går från att vara en skrämd minoritet till en skrämmande majoritet, som består av
hela den muslimska världen. Från att vara maktlös, ilsken, marginaliserad till att vara globaliserad,
transnationell, beväpnad och farlig. De är minoriteter som förtjänar att fruktas, eftersom de på ett
våldsamt sätt ger röst åt en sårad global majoritet.
The fear of small numbers - Vredens geografi, rädslan för de fåtaliga.
Arjun Appadurai
- Omdöme av Sofia Henriksson 101129
Denna bok anknyter till postkolonial teori, jag valde den för att titeln verkade intressant och
det var även en av de senast skrivna böckerna i listan. Jag fastnade för den direkt när jag
började läsa eftersom jag är väldigt intresserad av ämnet. Boken knyter an till kursen eftersom
den handlar om globaliseringen, vilket är ett stort samtalsämne i kursen. Mer specifikt handlar
boken om de mörka sidorna av globaliseringen, något som enligt mig inte är särskilt välkänt
när man pratar om globalisering.
Något jag tyckte var särskilt spännande att läsa om var hur ovisshet och förhållandet mellan
majoriteter/minoriteter kan skapa sådana hemska våldsbrott och etniska rensningar.
Appadurai förklarar vad som händer när en ofullständig nationell renhet går till att bli en
predatorisk identitet: ”... statsapparatens erövrande av partier eller andra grupper som har
satsat sitt politiska kapital på en rasifierad nationalistisk ideologi; förekomsten av
folkräkningsverktyg och -tekniker som bidrar till att göra noga förtecknade samhällsgrupper
till normen för idén om samhället i stort”. Detta tycker jag är djupt intressant med tanke på att
Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdagsval 2010. Den frågeställning som kom till
mig när jag läste boken var, vad betyder detta för Sverige? Sverigedemokraterna vill
begränsa/avveckla invandringen i Sverige och deras slogan är ”Trygghet och tradition”, för
mig låter det som att de har en klar uppfattning om hur det nationella etnoset ser ut och vilka
som är majoritet. Sverigedemokraterna ser sig, enligt mig, som en hotad majoritet, eftersom
de är rädda för att ”svenskheten” (det som enligt dem är ”svenskhet”) kommer att försvinna,
de söker totalitet, en total renhet. Är det framväxten av en predatorisk identitet vi ser, som
kommer att utföra en etnisk rensning?
Det ämne som jag tycker går igen genom hela boken är just förhållandet mellan
majoriteter/minoriteter. I varje kapitel finns det argument och förklaringar på hur
minoriteterna skapar en vrede hos majoriteten och hur minoriteten har kommit att
förkroppsliga rädslan för det globala. Om jag skulle försöka översätta detta till något mer
konkret så skulle jag säga att Appadurai menar att vi människor är osäkra och ängsliga inför
globaliseringen. Detta orsakar ett missriktad utbrott mot olika minoriteter för att vi återigen
ska få grepp om vad som händer i världen, eftersom globaliseringen gör alla förvirrade.
Men sen fanns det även delar av boken som jag hade svårare att relatera till. Appadurai talar
mycket om vad som har skett i Indien efter att USA startade kriget mot terrorismen. Dock var
det väldigt intressant att läsa om hur detta påverkade Indien då det inte är vida känt.
Slutligen vill jag berätta vad jag tyckte om boken i helhet. Den var väldigt lättläst och
Appadurais resonemang var lätta att följa. Han ger goda exempel hela tiden genom nutida och
äldre händelser vilket gör att man lockas till att läsa vidare. Särskilt intressant var det när
Appadurai berättade om de framväxande främlingsfientliga partierna i Europa, eftersom det
var så lätt att relatera till vår egen situation här i Sverige. Hans argument och resonemang har
gett mig mer insikt i vad det kan innebära att ha fått ett främlingsfientligt parti i vår riksdag.
Men samtidigt känner jag mig mer ovetande om vad detta kan innebära och Vredens geografi
har fått mig att vilja läsa mer om ämnet och lära mig så mycket jag kan om det.
Diskussionsfråga:
Appadurai menar att man kan få en predatorisk identitet t ex när statsapparaten erövrar ett
parti med en rasifierad nationalistisk ideologi. Med tanke på de främlingsfientliga partiers
frammarsch runtom i Europa, tror ni att det kommer uppstå någon predatorisk identitet som
kommer att föra med sig en etnisk rensning?
Globalization/Anti-Globalization
Beyond the great divide
Referat:
Boken tar upp en ganska bred syn av globalisering, dess fördelar och nackdelar. Hur
globalister och skeptiker ser på globaliseringen.
I början av boken så gör författarna klarspråk av termen globalisering. Genom att förklara vad
globalisering innebär. Ett bra exempel är termen ”a shrinking world”. Att genom globalisering
så kommer vi, världens alla folkslag allt närmare varandra. Världen blir mer sammanlänkad.
I introduktionssidorna så tas det även upp, kanske det som vi tänker mest på när vi hör ordet
globalisering, att stora företag har sina huvudkvarter i andra länder. Samt att dessa företag
förflyttar sina produktionsfabriker ut i världen, vanligast i Kina och Öst Asien. Både för att
det är billigare och dels för att locka en ”viss” del av världen. För att bredda sin marknad.
Men det är inte bara företag utan även terrorister och kriminella som agerar överallt i världen.
”Territorial borders no longer demarcate the boundaries of national economic or political
space”.
I kapitel 3, ”The Fate of National Culture” så pratar författarna om hur de nya, elektroniska
nätverken kan hjälpa samhällen att bibehålla kulturen i den nu så globaliserade världen. Att
nätverken hjälper kulturer och samhällen, samt bidrar till interaktion mellan dessa grupper.
Som förhoppningsvis kan ge ny kraft åt äldre kulturer att komma upp till ytan igen, istället för
att försvinna.
Dem pratar även om hur olika grupper använder sig flitigt utav de nya teknologierna för att
sprida sina budskap. Mer teknologi bidrar till att både bra och dåliga grupper kan mobilisera
sig omkring i världen. Exempel på grupper som tas upp i boken är Shia muslimer och Kristna
militanter. Hur dem använder teknologin för att upprätta kontakter och hur dem använder sig
utav globala nyhetsnätkverk för att sprida sig, genom att göra, till exempel våldsamma saker
som bombattentat och så vidare. Hade inte dessa kommunikations teknologier funnits så hade
inte dessa grupper kunna mobiliserat sig.
De tar även upp grupper som Greenpeace, Friends of the Earth och Global Justice Movement.
Hur dem har kunnat hjälpa varandra och även sammarbetet för att tackla vissa problem runt
om i världen. Tack vare just dessa teknologier. Även Amnesty International hjälper till att få
världen mer globalt uppmärksam, om de mänskliga rättigheterna som vi faktiskt har men som
inte efterlevs i så många länder.
Författarna tar även upp om den globala osäkerheten som tillexempel militära hot och
miljökatastrofer. Dem tar ”Operation Allied Force” som exempel, då bombflygplan lämnade
basen i Missouri innan gryningen, flög över Kosovo och släppte sin last för att sen vara
tillbaka till kvälls lunchen. Det är ett bra exempel på hur osäkert det är i dags läget. Vill ett
land bomba ett annat land så kan man göra det på några timmar, medans för länge sedan så
tog det flera veckor att kanske ta sig till fiendeland.
Boken handlar, kort och koncist sagt om hur globalisering kan både göra världen till ett bättre
ställe, samt även förstöra den. Hur ojämn fördelningen av vinsten är när det gäller
globalisering. Att vissa länder inte hjälper fattiga utan stoppar pengarna i fickorna på dem
som redan har massvis av pengar.
Omdöme:
Jag tycker att boken rör globalisering på ett bra sätt. Den börjar bra med att förklara lite
omkring globalisering, i ett stycke som heter ”Making sense of Globalization”. Jag tycker att
globalisering är ett ganska brett och omfattande begrepp så lite klarspråk är bra. Det var kul
att boken var på engelska, dels för att det är ett intressant språk som jag vill bli bättre på.
Även ifall akademiska böcker har ett väldigt avancerat språk ibland. Boken var bra uppdelad.
Man fick två olika sidor på ganska många grejer. Synvinklarna var utifrån globalister och
skeptikers vinklar. Vad dem tyckte om vissa saker och hur dem argumenterade mellan
varandra.
De flesta kapitlen var bra medans vissa var sämre men det var intressant läsning i alla fall.
Kapitlen hade bra huvudtext så det var lätt att fatta vad det skulle handla om. Vissa kapitel
hade diagram som visade hur vissa saker hade förändrats vilket gjorde att man fattade ännu
bättre och det hjälpte till att förstå textens innebörd.
Det var bra att kapitlen inte var så långa, vilket gdör att man inte tröttnar lika lätt. Man får nya
saker att läsa om istället för att läsa om en sak som blir utdragen.
Boken hade lagomt med sidor med tankte på att den är på engelska. Då jag behöver lite extra
tid till att läsa för att förstå när det är akademiskt skrivet.
Nackdelen med engelska böcker är att det är långa meningar med många kommatecken. Det
brukar bli att jag får läsa om vissa meningar några gånger för att förstå. Det är även ganska
många konstiga ord, som inte jag har sett förut. Fast det är bra också, för då lär man sig något
nytt.
Jag tycker att det finns ett par intressanta saker dem tar upp i boken.
Första saken som jag tycker är intressant är det som kapitel 6 handlar om, alltså Global
Inequality. Jag tycker att globalisering ska gynna ett helt land. Inte bara det som går med
vinst. Att hjälpa dem fattiga, så att alla har tillgång till sjukhus, tak, mat och vatten. Självklara
saker som en del länder lägger lite energi på.
Den andra saker som jag finner intressant tas upp i kapitel 3, The Fate of National Culture.
Jag tycker att kulturen spelar en stor roll i dagens samhälle och är något som borde tas på stort
allvar. Så att inte länders kulturer och minoriteter glöms bort. Dem är som ett minne från en
”forntida” värld. Som kanske knappt finns kvar idag. Det är sånt som man borde ta vara på
och inte glömmas bort.
Den tredje saken som jag vill lyfta fram är kapitel 4, om Global Insecurities. Kapitlet tar upp
hur lätt det är att i dagens värld anfalla ett annat land. Det kan handla om terroristattentat som
t.ex. 11 September. Att det kan hända något sånt är rätt skrämmande. Att man inte ens kan
känna sig säker i sitt eget land, på sitt jobb.
Boken var ett bra val tycker jag, en mycket intressant bok som tar upp en hel del om
globaliseringens olika sidor, bra och dåliga.
Jacob Forsman
2010-11-29
No Logo (Naomi Klein)
No logo är en berättelse som handlar om vår tid och vad som sker och håller på att ske med
dagens varumärken. Stora företag har ett finger med i det mesta och i boken beskrivs på ett
tydligt och faktarikt sätt hur dessa företag är beredda att göra allt för att tjäna pengar.
Boken är uppdelad i fyra olika delar och handlar om alltifrån hur företag som Nike, Diesel,
och Tommy Hilfiger använder sig av olika knep för att erövra världen till de dåliga
omständigheterna som råder i fabrikerna som producerar deras varor.
No Space, No Choice, No Jobs, och No Logo är dom fyra delarna. I den första delen av boken
No Space får vi en inblick i de stora märkesjättarnas vardag. Fokus har gått från produkten till
varumärket. Det beskrivs hur företagen tar över det offentliga rummet och sponsrar skolor
köpcenter evenemang m.fl. Allt för att få konsumenten att tänka, andas och konsumera just
deras varumärke. Det är” image istället för varumärke”. För att sittera David Lubars, hög
reklam chef i Omnicom Group. ”Konsumenterna är som kackerlackor man sprutar och sprutar
på dem och efter ett tag blir de immuna.” företagen är nu ute efter att hitta nya sätt att
profilera sig och det är något som berättas om i boken.
I No Choice tar Klein upp hur företag köper upp varandra för att bli större och hur man
använder sig av synergins effekter för att kunna generera så mycket pengar som möjligt. Stora
varumärken som äger mycket av marknaden. Detta leder till att våra valmöjligheter börjar
äventyras och mindre företag får slå igen för att lämna plats åt de stora spelarna.
I delen No Jobs får vi följa med på en resa genom smutsiga fabriker i frihandelszoner där
arbetarna sliter för att kunna skaffa mat för dagen. Många av de stora företagen har valt att
lägga sin produktion i utvecklingsländerna för att spara pengar på produktionen och samtidigt
avskaffa sig det direkta ansvaret för de dåliga arbetsförhållandena som råder i fabrikerna. I
boken beskrivs det på ett bra sätt hur både västvärlden och utvecklings länderna förlorar på att
företag använder sig av sådana metoder. Intervjuer av arbetare på de så kallade
svältlönefabrikerna och Kleins sätt att berätta gör att de känns trovärdigt.
I den sista delen No logo beskrivs rörelser som Reclaim the Streets som har bildats för att ta
tillbaka det offentliga rummet och adbusters som angriper reklambudskap genom att
förvränga budskapet i reklamen. De beskrivs hur dessa rörelser arbetar och hur de har kunnat
bli större med hjälp av bl.a. internet . Klein tar upp hur olika skolor i amerikanska delstater
har börjat ställa krav på de som tillverkar deras skoluniformer och hur allmänheten har börjat
bojkottar sponsring från varumärken som förknippas med exploatering av tredje världen.
Stora företag får ställas inför rätta i domstol så som i fallet där två aktivister ställer en av
världens största snabbmatskedja inför rätta.
Omdöme
Jag tycker att No logo är en bra och samhälls kritisk bok som öppnar upp ögonen och
påminner om de orättvisa omständigheter som råder i samband med produktionen av de varor
och märken som vi dagligen konsumerar. I boken riktas de också fokus på de
motståndsrörelser som har bildas mot konsumtions samhälle och de stora företagen.
I början av boken tar Klein upp och beskriver hur de stora företagen försöker pränta in
varumärken i det vardagliga livet. Nikes VD förklarar att stora märkesbolag har slutat
fokusera på själva varan de vill hellre sälja en image. Nike är ett av de företagen som i boken
framställs som en av d e stora bovarna och de känns som om Nikes VD skulle kunna kliva
över lik för att stärka sitt varumärke.
Jag tycker att boken på ett bra sätt tar upp problemet med att den rika världen utnyttjar den
fattiga för att bli ännu rikare. Intressant är att Klein tar upp konkreta exempel på hur vi som
konsumenter kan ställa krav på att de vi köper är tillverkat under bra omständigheter. Ett bra
exempel från boken är att skolor i vissa amerikanska delstater ställer krav på de som tillverkar
deras skoluniformer och sponsrar skolidrotten. De kräver att företagen ska skriva på avtal för
att försäkra sig om att allt går rätt till. Avtalen kan bl.a. handla om att skolan har rätt att kräva
insyn i verksamheten och att inga minderåriga jobbar på fabrikerna.
Klein tar upp problematiken med att företagen lämnar bort en stor del av ansvaret för
produktionen och förklarar hur de fungerar och vilka fördelar de stora företagen drar av detta.
I det samhälle vi lever i dag tror jag att många är medvetna om att arbetare i fabrikerna i
utvecklingsländerna ofta jobbar under dåliga omständigheter . Reaktionen lyder oftast
följande ”Det händer långt där borta vad kan vi göra åt de. Det har fått mig att tänka på att
vårt rika samhälle måste bli bättre på att ställa krav på företag och branscher som säljer dessa
konsumtionsvaror. Varumärken har blivit så viktiga att vi gör allt som står i vår makt för att
förknippas med den senaste loggan. Vi har blivit så vana att konsumera varumärken att vi
måste bromsa öppna ögonen och få en större kunskap kopplad till varumärket. Vad är det
egentligen som finns bakom loggan? Uppmuntra företag som tar oss med bakom loggan och
visar hur en vara/produkt tas fram.
I den sista delen av boken lägger Klein stor vikt på de rörelser som har kommit att bildas för
att motverka den globala exploateringen av utvecklingsländerna och de rörelser som kämpar
för att ta tillbaka det offentliga rummet. Sista delen är ganska tung och det är mycket fakta att
ta in och det gör att jag inte tycker den var fullt så intressant. Debatten om det offentliga
rummet tas upp och Klein förklarar också hur stora organisationer har blivit rädda för att
medverka i rätten. Vilka sätter egentligen reglerna i det offentliga rummet? Och vad ger oss
rätten att förstöra detta rum?
No logo är en bra men även en mycket samhällskritisk bok . jag tycker den på ett bra sätt
förklarar hur den varumärkes baserade värld fungerar i ett större och ett globalare perspektiv.
Den tar också upp hur olika sorters nätverk organiserar sig och den visar tydligt på hur små
röster kan bidra till en större social och global förändring.
Kristian Johansson
Referat och recension
KAU
Globala Medier
2010-11-29
Referat
I sin bok International Communication; Continuity and Change 2nd Edition från 2006 visar
Daya Kishan Thussu övergripande vad som ingår i internationell kommunikation. Boken är
uppdelad i diverse kapitel som enskilt detaljerar de olika delar som internationell
kommunikation kan bestå av. Boken har ett djupt förråd av statistik och årtal, som kan
återfinnas på nästan varje sida i det aktuella kapitlets kontext. Thussu har dessutom lagt till ett
antal Case Studies i varje kapitel, med ett eller fler exempel från verkligheten, där han
fortsätter att diskutera och återkoppla till vadhän kapitlets kontext är.
Kommunikationens historia är den första startpunkten i boken, där Thussu börjar med att
återberätta utvecklingen från användandet av löpare till tryckpressen till teknologin efter Kalla
Kriget. Därefter kommer ett kapitel med många teorier som på ett eller annat sätt ingår i en
kommunikationskontext, däribland till exempel moderniseringsteori och den civila sfären.
Teorierna behandlas med exempel och citat från andra författare.
Vidare, så fokuserar Thussu på infrastrukturen när det kommer till kommunikation. Här
återkommer Thussu med historia (om de företag han nämner), årtal och statistik, för att bygga
upp en vision om hur en infrastruktur byggs upp. Han nämner flera olika typer av företag som
är involverade i till exempel telefoni, satelliter och tidningar, och går vidare med att förklara
hur de har hjälpt till att skapa strukturen som en stor del av den internationella
kommunikationen använder sig av.
Närmare mitten av boken återger Thussu hur media är spritt globalt sett, och hur vissa
nationer, eller kulturer, har en stor procent av diverse mediaproduktioner. Thussu tar även upp
historia återigen, för att bygga upp de företag som nämns och hur det en gång gick till i
medieproduktionens begynnelse. Han tar även upp privatisering och statens roll, och sätter
dem i kontexter med exempel från verkligheten.
Thussu tar även ett kapitel för att förklara den effekt som globaliseringen haft på vissa
kulturer och tar till diverse Case Studies relaterade till detta. Thussu använder ofta termen
"McDonaldization" som är modellerad efter den amerikanska kommersiella kulturen (Thussu,
2006, pp.146). Han går vidare med att förklara hur television, speciellt riktad mot barn,
använder sig av sin kraft för att skapa bättre förutsättningar för sitt syfte. Även Hollywod tas
upp, då det sätter en viss agenda för alla andra att följa tack var sin influens globalt. Thussu
avslutar detta kapitel med exempel om hur medium anpassar sig för att bli bättre
regionaliserade och lokaliserade i sina respektive kontexter.
Det näst sista kapitlet tar itu med hur globala intressen styr mediaflödet, och hur det oftast
bara rör sig i en riktning, det vill säga, från väst till öst, nord till syd. Modernitetsteorin
referas till igen och hjälper till att underbygga hur flödet rör sig och om vad den söks ändra på
i kulturer.
Till sist berörs Internet, i en global mening. Ämnen som tas upp berör främst kommunikation,
men även global övervakning med militära intressen och Thussu berör även den digitala
klyftan (Thussu, 2006, pp. 235), för att sedan avsluta med tankar från olika källor om vilka
förändringar som väntar den digitala kommunikationen.
Omdöme
Boken är lättläst, på så sätt att den inte är tungt teoretiskt beroende. Nog för att den har sin del
av teorier och diskussioner, men statistik och årtal är troligtvis den tyngsta punkten i boken.
Thussu har förmågan att förklara avancerade teorier på ett relativt enkelt sätt, inte bara med
fokus på ett rent, någorlunda oavancerat språk, men även med hjälp av exempel, ofta hämtade
från verkligheten (såsom de Case Studies som återfinns i kapitlen.).
Generellt sett så är det en väldigt intressant bok, då den varken är utdaterad eller alltför tung
att ta in i ett svep. Texten i sig flyter på utan större problem och det är sällan, tack vare
Thussu, som man behöver läsa samma mening om och om igen för att första vad han menar.
Jag tycker att han undersöker de subjekt han har på ett tillräckligt djupt sätt för att man ska få
en grundläggande förståelse för vad som menas, och hur man kan använda det i andra
kontexter.
Han har inkluderat Case Studies på ett sådant sätt att det är lätt att återkoppla till teorierna,
och dessa är en central del av boken. Ofta, när det gäller till exempel moderniseringsteori, kan
det vara för abstrakt för att man enkelt ska kunna översätta det till en situation i verkligheten.
Thussu använder då Case Studies för att illustrera vad teorin är och vad den går ut på. Dock
ska det sägas att han inte bara använder dem till att förankra teorier i verkligheten, men även
för att ge en mer detaljerad historia (främst i det första kapitlet i boken, men även senare) om
vad det nu är han diskuterar, vare sig det är en teori eller verkligt företag.
På minussidan så är det som sagt mycket statistik och årtal, vilket för mig är väldigt svårt att
hålla ordning på. Ibland kan det tyckas vara en röra av årtal som passeras i samma mening.
Det är sällan också återkopplingsbart till teorierna, fast det hjälper ofta i de Case Studies som
finns då man får en bättre överblick med stöd av siffrorna. Det är sällan som de Case Studies
han använder sig av inte fungerar, men ibland kan det tyckas bli lite för smalt, eller, icke
relevant i kontexten tillhanda.
Sammanfattningsvis kan jag säga att boken ger en väldigt bra grund för de flesta teorier som
ofta relateras till inom internationell kommunikation, och inte minst alla de olika
globaliseringsteorier som finns. Boken väcker ett intresse, då den är så förankrad i
verkligheten att det är lätt att relatera till det Thussu säger, såsom filmindustrin, diverse
företag och effekten av globalisering på de olika kulturerna runtom i världen. I alla fall jag
ifrågaställer de tidigare nämnda, om man kan säga så, hegemonierna, mer så än tidigare efter
att ha läst den här boken.
Referenser
Thussu, D. K. (2006) International Communication; Continuity and Change (2nd Edition).
London, UK: Hodder Education.
Recention av Maria Erlandsen
Globalization
The Human Consequences
Zygmunt Baumann
Globalisering är ett ord som på senare tid blivit flitigt använt. Zygmunt Braumans bok
”Globalization, The Human Consequences” är ett försök till att visa på vilka sociala
konsekvenser som globaliseringsprocesser har fört med sig. Med framväxt av affärs-, finans,
handels och informationsflödet, har en lokaliseringsprocess uppståt, det vill säga att
globalisering för vissa betyder lokalisering för många andra. Det som vi bevittnar idag är en
process av skiftningar av de sociala gruppen och individer i det heirarkiska mönstret av social
stabilitet i världssamhället. Vad som är ett fritt val för vissa människor, slutar i grymma
konsekvenser för andra. Ett ständigt uppkommande uttryck som Zygmunt använder i sin bok
är begreppet ” others”- som är relaterat till människor i tredje världen. De människor som
lever lokalt och inte globalt. Vidare påpekar han att bara 22 procent av det globala välståndet
hör till de så kallade ” utvecklingsländerna” (lokala världen), som i sin tur står för omkring 80
procent av världens totala befolkning.
Det som globaliseringen har gett upphov till, är det större möjligheter för redan exremt rika
att tjäna ännu mer pengar, allt snabbare. Utvecklingen av den senaste tekniken har gjort det
möjligt för välbärgade människor att snabbt flytta stora summor pengar runt om i världen.
Dessvärre har inte tekniken medfört lika gynnande möjligheter för världens fattigaste. I
själva verket är globalisering en paradox: samtidigt som den gynnar en liten del av
populationen, stöter den bort två tredjedelar av världens befolkning. Och inte nog med det så
undviker medier att dra parallell mellan global välstånd och lokal fattigdom, som kunde
tydligt avspegla sig i förstörelsen av arbetsplatser och snabbväxande arbetslöshet bland
befolkningen i tredjevärlden orsakad av globaliseringsprocesser.
Vidare redogör Zygmunt i sin bok att mindre ofta, om alls, påminns vi om vad vi vet, men
föredrar att inte höra om: att exempelvis vapen som används i u-länder och gör dessa till ett
slagsfält tillverkas i våra egna fabriker. Detta resultetar i att u-länderna med dess ”lokal
befolkning” faller mer och mer under begreppet ”others” och accosieras med mord, epedimi
och plundring. Man väljer att bortse från att det globala samhället har bidragit till u-ländernas
kaos.
Globalisering innebär också rörelsefrihet, men alla har inte den förmån. Människor som lever
i de globaliserade länder som kännetecknas av välstånd, kan fritt förflytta sig mellan olika
ländernas gränser utan att behöva ett visum. Däremot människor från u-länderna eller länder
som inte har lika hög levnadssgrad är i behov av att ansöka om ett visum. Sammanfattningsvis
menar Zygmunt att man förnekar de andra (”others”) rätten till rörelsefriheten över
kontinenter (som man själv innehar) , till priset av det växande välståndet i det globala
samhället. På så sätt förblir den lokala befolkningen lokala, samtidigt som de globala reser
med gott samvete.
Zygmunt skriver vidare att globaliseringen har delat in människor i två kategorier- turister och
vandrare. De första hör till Västvärlden och har alla de behag som de andra, som hör till tredje
världen, saknar, nämligen ekonomisk stabilitet, möjligheten att utbilda sig och skaffa ett bra
jobb, möjligheten att resa och upptäcka världen etc. Turisterna flyttar, reser runt, eftersom de
tycker att världen i globala utsträckning är oemotståndlig, medan vandrare flyttar eftersom de
anser att världen i sin lokala utsträckning är ogästvänlig.
För att sammanfatta boken handlar den om att våra handlingar kan ha och ofta har globala
effekter. Den främsta orsaken att oroa sig är den bristande kommunikationen mellan de allt
mer globala extraterritoriella eliter och den ännu mer lokaliserade majoriteten.
Ömdömet
Först och främst anser jag att boken av Zygmunt Braumans ”Globalization, The Human
Consequences” väcker debatt. Den illustrerar endast de negativa konsekvenserna av
globaliseringsprocesserna, som till exempel lokaliseringen av tredje världens befolkningen
och en växande fattigdom. Jag håller med att 22 procent av det globala välståndet hör till
utvecklingsländerna, som utgör 80 procent av världens totala befolkning. Samtidigt håller jag
inte helt med att globaliseringen har påverkat utvecklingsländerna negativt.Tvärtom har den
gett utvecklingsländerna en möjlighet att utvecklas snabbare. I dagsläget försöker man hjälpa
utvecklingsländerna, skapa mer arbetstillfällen, se till att fler barn går i skolan och får en
utbildning. Organisationer som till exempel ”Rädda Barnen” har gjort många framsteg, vilket
man kan se på deras hemsida och rapporteringar. Medier lyfter upp frågor om fattigdom och
människor uppmanas ständigt att bidra med någon slags hjälp, till exempel att bli
fadderförälder etc. Jag tycker inte att man sopar problemen, som utvecklingsländerna
dagligen står ut med, uder mattan.
Globaliseringen har gett möjligheter till fler människor att studera utomlands, vilket vidgar
deras kunskap. Vi pratar så klart om familjer som har råd att skicka sina barn till andra länder
för att skaffa sig en utbildning. Men det är ändå ett framsteg.
Flera företag har etablerats över världens alla håll och gett fler arbetstillfällen. Exempelvis har
Kina utvecklats enormt under de senaste 10 åren, efter sitt inträde i WTO ( World Trade
Organization). Kina har fått en större tillgång till den internationella marknaden , samtidigt
som den öppnade sin markad för omvärlden. Kinas utveckling har bland annat resulterat i att
landet värderas att vara den femte största ekonomi i hela världen. Det är just
globaliseringsprocesser som har bidragit till att Kina började investera från västvärlden. Mer
om Kinas utveckling kan man läsa på www.wto.org . Jag anser att det är ett tydligt exempel
på att globaliseringen inte har uteslutat utvecklingsländerna från världsmarknaden utan
tvärtom.
Vidare tycker jag att anledningen varför majoriteten av dagens befolkning lever i fattigdom
beror inte på globaliseringsprocesser, som påpekas i boken , utan på att vissa
utvecklingsländer har fått en liten del av globaliseringen eller, dessvärre, ingen del alls.
Det som berörde mig mest var att globaliseringen har gjort det möjligt för vissa att röra sig
fritt, medan andra fick ansöka om ett visum. Då undrar jag vilka som är vissa och vilka som
är andra? Enligt Zygmunt kan globala röra sig fritt, medan lokala behöver ansöka om ett
visum. Men då vill jag kontra med att säga att exempelvis om jag skulle vilja resa till Cuba
eller Ryssland, behöver jag också ansöka om ett visum. Ska jag då räknas till ”de lokala”, det
vill säga till ” the others” ( uttrycket som används i boken)? Jag anser att man inte ska dra så
drastiska gränser mellan ” vi” och ” the others”, då vi själva kan lika gärna ha ”the others”
roll.
Jag tycker att den enda förklaringen till varför Zygmunt endast tar upp de negativa
konsekvenserna, som globaliseringsprocesserna har fört med sig, är att boken skrevs år 1998.
Mycket har hänt under de senaste 12 åren.
Zygmunt menar att globaliseringsprocesserna har delat in världens befolkning i två olika
kategorier, nämligen de globala och de lokala. Anser ni att globaliseringen stöter bort
utvecklingsländerna? I så fall vilka exempel finns det ?
Kommunikation och Social Förändring
Examinationsuppgift 1
Patrik Svensson
November 30, 2010
Pedagogy of the Oppressed - Paulo Freire
Pedagogy of the oppressed – Ett verk utav den brasilianske teoretikern Paulo Freire och ett till
synes kontroversiellt sådant, enligt introduktionen utav boken. Ett verk som kan förknippas
med häxjakten då ägandet utav ’Pedagogy of the oppressed’ oftast innebar allvarliga
konsekvenser. Människor angelägna att läsa Paulo Freire’s verk var utifrån författarens
anekdoter ”tvungna att kopiera sidor ur boken genom fotografier”.
Pedagogy of the oppressed – En bok med en tydlig förankring i det marxistiska synsättet att
en klasskamp är i sin fulla existens. En klasskamp som grundar sig i att en grupp människor
bedriver ett förtryck över en specifikt utvald grupp för att bibehålla makten över de förtryckta.
En viktig ståndpunkt i boken, som gjuter grunden för diskursen och analysens kärna, är den
förtryckta gruppens kamp att uppnå ett visst stadie utav medvetenhet, ett uppvaknande ur ett
passivt tillstånd för att identifiera sig själva och sin omgivning för att sin tur frigöra sig ifrån
förtryckarnas förtryck.
Paulo Freire lägger stor tyngd på att processen för den slutliga frigörelsen ifrån förtrycket är
lång och komplicerad och kräver även ett ömsesidigt engagemang ifrån både förtryckare och
de förtryckta.
Den grundläggande principen för att den förtryckta individen inte ska förbli ett passivt,
identitetslöst skal i den hårda värld som står utanför gemene mans ytterdörr är att denne har
en obligatorisk uppgift att skapa och erhålla en kognitiv, kontextuell förståelse utav
omvärlden. Utan en förståelse utav detta slag riskerar den förtryckta individen att hamna i ett
konformistiskt stadie där förtrycket erhåller en social befattning och i sin tur sätter den
huvudsakliga prägeln på vardagen. Den förtryckta individens grad av uppfattning reglerar
även i sin tur den förtryckande gruppens grad av förtryck.
Paulo Freire, som också var en högt ansedd lärare, tog även hänsyn till utbildning som en
fundamental byggsten i frigörelseprocessens blomstrande. Paolo Freire yrkar på ett
utbildningssystem där läraren och studentens relation är en ömsesidig process. Det som
författaren påpekar är att relationen mellan dessa parter är ensidig, en typ av
envägskommunikation där de studerande, som gestaltar den förtryckta gruppen, fungerar likt
sparbössor som kontinuerligt fylls med information och som inte besitter förmågan att filtrera
ut det relevanta ur den tsunami-liknande vågen av ”kunskap”.
Utbildning behöver, enligt Freire, vara en djupgående, demokratisk och ömsesidig dialog där
läraren problematiserar omvärlden för de studerande i syfte att inte förlora sin kreativitet,
möjlighet att tänka rationellt och att kritiskt bedöma det oändliga kluster utav information som
cirkulerar kring oss.
Paulo Freire ger även en djupare och mer detaljerad bild utav de förtryckande och deras
verktyg för att bibehålla status quo och de förtrycktas metoder för att fortskrida proceduren
för frigörelse och självständighet. De förtryckande använder sig utav metoder som stänger ute
de förtryckta ifrån den ömsesidiga dialogen i form av ensidig kommunikation och
implementerar regulationer för att stoppa unioniseringar utav den förtryckta gruppen.
Frigörelse ifrån förtryck är inte något som kan utföras halvhjärtat, myntade Paulo Freire.
Frigörelse bygger på förtroende och kärlek, att utstråla en passion för att bryta sig fri och
uppnå självständighet. De förtryckta använder sig utav metoder och verktyg som symboliserar
en gemenskap, samhörighet och sammanslutning att de strävar emot ett och samma mål.
Pedagogy of the Oppressed – En i min åsikt väldigt svårläst bok kontra antalet sidor. Boken är
i synnerhet komplicerad då den tydligt kräver en förmåga att placera textens budskap i en
kontext som är relaterbar till ens personliga bakgrund. Fortskridandet under läsningens gång
var tämligen fyllt med avbrott då texten är tung angående den oerhört teoretiskt laddade
diskursen och analysen som krävs för att förtydliga denna, återigen, komplicerade process.
Från att vara en förtryckt individ till att uppnå självständighet och frigörelse ifrån förtrycket
till de mer djupgående analyserna utav dialogens signifikans och ideologiska metoderna
ibland såväl förtryckarna som de förtryckta.
Efter att ha läst boken kunde jag konstatera att mängden frågor var betydligt större än
klarheter. Detta gjorde att jag fick vidta åtgärder i form av diskussioner tillsammans med
personer med likasinnade problem rörande tolkandet utav bokens budskap. Detta metodval
anser jag inte ha varit en negativ aspekt utan en möjlighet att vidga mina vyer i en diskussion
som öppnat dörrar till nya tankesätt och en förståelse.
De aspekter ur boken som jag anser vara centrala för mig personligen är Paulo Freire’s syn på
falsk välgörenhet och falsk generositet. När jag reflekterar på alla dessa sparbössor stående i
konsum och människor som kastar sin växel till en hemlös som står på sina bara knän i ett
köpcenter stämmer verkligen Paulo Freire’s syn som gjutet. Sann välgörenhet handlar inte om
att erhålla en symbolisk tillfredställelse i form utav att skänka en femma till en hemlös. Det
handlar om att med sin fysiska närvaro dra upp människan ifrån grunden, uppmuntra, främja
hjälp till självhjälp. Sann generositet bygger på identisk princip där frigörelse ifrån en
förtryckt situation inte handlar om att bibehålla den förtryckte på botten utav samhäller i form
utav temporära gåvor likt ovanstående. Istället för att ge den hemlösa en fisk så är det av
betydlig signifikans att lära den hemlösa att fiska på egen hand.
De centrala frågor som ’Pedagogy of the Oppressed’ har väckt hos mig personligen är.
1. I dagens samhälle lever vi alla under någon form av förtryck, vare sig det är ett val
grundat på egna bevåg och värderingar eller är en fundamental underkastelse under
livets gång. Hur värderar ni som elever lärarens syn på den ömsesidiga
inlärningsprocessen mellan lärare och student som Paulo Freire förespråkar?
Paulo Freire’s ’Pedagogy of the Oppressed’ vars centrala punkt är den förtryckta människans
kamp för frihet och självständighet knyter samman denna kursens innehåll på ett bra sätt då
jag till en början inte riktigt greppade kursens huvudsakliga tema i sin helhet. Det Paulo Freire
lyfter fram är i grund och botten en komplex kamp om en social förändring i ett samhälle där
den hierarkiskt strukturerade maktpyramiden bygger på en dupering av befolkningen där det
endast råder envägs-kommunikation.
Karlstad Universitet REFERAT
Shahab Ataei
Dillvägen 7
653 51 Karlstad
Tfn: 0735 - 238386
"The oppressed"
Lärare: Paola Sartoretto, Johanna Stenersen
Kommunikation och Social förändring HT2010
"The oppressed" - Shahab Ataei
Social förändring är ett uttalande som knyter boken ”Pedagogy of the oppressed” till
den kurs som
vi omsluter oss av. Paulo Freire talar om hur dem förtryckta som han vill så gärna
formulera dem
till, lider av dilemma i det vardagliga livet. En slags apati uppkommer, människor som
är
medvetna om eventuella problem, men tar inte i akt att agera. Strävan för frihet
försummas.
Författaren skriver, om hur relation dynamiken är mellan lärare och elev. Han
använder sig av
metaforen ”The bank”, som förklarar hur elev är som en sparbössa. Hur pedagogiken
matar in
pengar(kunskap) i sparbössan. Paulo, menar att den makt som positionen som lärare
spelar, bör
avvisas och istället så bör elev och lärare arbeta tillsammans, och skapa kunskap
inne ifrån och ut.
Om inte ett samarbete uppkommer, så kommer definition kunskap helt enkelt bli att
minnas
information. En total förändring av pedagogiken måste ske enligt Freire, om
pedagogiken förblir
så kan inte människan förändra sin verklighet. Författarens teori om den traditionella
pedagogik är
till för att anpassa ”oss” till omgivningen och inte för att förändra den. Boken tar upp
dynamiken
runt ”Humanization Vs Dehumanization”. En process från hur förtryckarna förtrycker
dem
förtryckta. Sen de som är förtryckta och deras process om att få tillbaka deras
mänsklighet. Men
det finns steg till att få tillbaka sin mänsklighet, och en av de viktigaste är affirmation.
Freire talar
högt om hur man måste som människa problematisera sig själv innan man
förverkliga sin värld
och status, då gående tillbaka till Humanization Vs Dehumanization. Motsägelser
gentemot teorier
som Freire tar upp. Processer av att bli människa och hur man borde skapa sig själv.
Att man inte
anpassar sig själv till sin omgivning, men istället anpassar omgivningen till sig. I det
sista kapitel
så tala Freire mycket om hur förtryckarna använder sig av olika medel för att
bibehålla sin makt
position. Bokens teorier och ideologier antyder mycket för en marxistisk synvinkel,
som tas upp i
boken genom visade av olika klass skillnader, och hur de förtryckta ska resa genom
frihetsförklarande och kolonisera gruppen. Freire påpekar starkt på den sociala
förändringen som
krävs för frihet och vad det krävs för att målen skall uppnås, utbildning i rätta former,
självförståelse och lösande av självproblematik. Men även hos de förtryckta finns
social
problematik som uppkommer genom en icke organisera grupp, som isolerar honom
på grund av att
självrealisering inte har förekommit hos den resterande gruppen. En pedagogik krävs
som
eventuellt inte existerar. Då social dialog blir en nyckel komponent som kan vara
avgörande. ”Att
forma sig själv, än att bli formad”.
Shahab Ataei 2
Kommunikation och Social förändring HT2010
"The oppressed" - Shahab Ataei
Tankar
Som jag har nämnt i ovanstående text så är boken skriver ur ett marxistiskt
perspektiv. Ur mina
egna preferenser så anser jag att kunskap bör aspirera för en objektiv agenda. Men
boken tar upp
många punkter som är väldigt relevanta till dagens politiska problematik som visar sig
världen
över. Jag är väldigt positivt ställd till uttalandet om hur man bör vara kritisk till den
kunskap man
matas av dagligen, vare sig det är från den generella medieforumet eller i
utbildningssystemet. Att
det inte är självklart vad ”läraren” säger är ”sanningen”. Att hela tiden sträva för
diskurs och
genom detta utveckla sig själv, som Paulo tar upp. Då jag har fått vetskap om att
boken är generöst
använd inom utbildningsperspektiv så var språket en aning svårläst, med det menar
jag att man får
gå tillbaka och upprepa. Det kan antyda på min personliga kunskap om det engelska
språket, eller
att den diffusa texten är just en aning diffust. Vad jag förstår det som så använder
han sig väldigt
mycket av metaforer, som gör det möjligt för hans teorier att implementeras in olika
situationer.
Man fick upplevelsen av att man vet inte riktigt om man själv är förtryckt eller om man
är
förtryckare. Möjligtvis om man är både och. Men även vad går gränser i ett i land som
Sverige,
vad konstateras som att vara förtryckt? Är det ur egna preferenser eller som
”omvärlden” antyda
det? Men det är väldigt intressant med hur han talar om den falska generositeten
som sker
dagligen. Man börjar fråga sig själv, gör jag det här eller inte? Tillbaka till det kritisk
tänkande
något som tilltalar mig något oerhört, för det visar sig i vardagen när man lyssnar på
alla lektorer,
doktorer och professorer. Men frågan uppstår om man verkligen är kritisk eller bara
tros sig vara
det. Påverkar lärarens status mitt kritiskt tänkande. Anser även att boken knyts ihop
med kurs
titeln, med social förändring. Men vad betyder social förändring och ur vilket
perspektiv. Menas
det dialogen mellan stat och medborgare? Lärare och student? Fiender emellan?
Frågor som jag
inte kan svara på efter att jag har läst boken. Om något som har boken fört upp fler
frågor än svar.
Men det kan falla på det svårlästa biten, eller den diffusa texten. Är man en del av
lösningen eller
problemet?
Shahab Ataei 3
Kommunikation och Social förändring HT2010
Referat av ”The Lexus and the Olive Tree” av Thomas L. Friedman
Boken fokuserar delvis, att på ett enklare sätt försöka ge läsaren en djupare förståelse om
globalisering. Varför det är viktigt att anpassa sig efter denna ständigt pågående process.
Detta genom att först dela upp globaliseringen i förr och nu. Där förr är kalla kriget och
nutiden är efter kalla krigets slut. Det förekommer förklaringar på olika sätt att driva USA
som land och misstag gjorda av politiker däribland Bill Clinton.
En annan stor och viktig del som Thomas berättar om är hur viktigt det är för både folket och
de styrande elementen i ett land att förstå vad globalisering är. Vad följderna blir om landet
tar åt sig eller väljer att stöta bort det.
Thomas förklarar i början av boken hur du som läsare lättast kan ta åt dig all denna
information. Istället för att skriva hård fakta och undersökningsrapporter så använder Thomas
sig av kortare historier genom de olika kapitlen.
Genom dessa små berättelser och erfarenheter som berättas i boken så förklaras bland annat
om vad som hjälpte globaliseringen framåt. Det var via tre olika demokratiseringar. Dessa är
demokratisering av teknologi, information och finans.
Thomas använder sig av olika egna uttryck som t.ex. MIDS som står för Microchip Immune
Deficiency. Det är något som drabbar nationella och internationella företag om inte anpassar
sig efter globaliseringens tre viktiga delar. DVS. demokratisering av teknologi, information
och finans.
I boken berättas det mycket om hur makten blir mer och mer fördelad och decentraliserad. På
baksidan boken finns ett bra citat som beskriver detta. ”During the cold war, we reached for
the hotline between the white house and the kremlin – a symbol that we were all divided but
at least the two superpowers were in charge. In the era of globalization, we reach for the
Internet – a symbol that we are all connected but nobody is totally in charge.”
Tydliga paralleller mellan kalla kriget och det nya systemet som kallas globalisering framhävs
på många olika sätt genom boken. Vad är det för skillnader? På vilket sätt har detta påverkat
länderna? Är alla med i globaliseringen? Detta är bara några av alla frågor som Thomas L.
Friedman svarar på i sin bok.
Mitt omdöme
Länge har jag varit lite skeptisk till varför teorin eller uttrycket globalisering skulle vara så
stort som ämne, men efter att läst boken inser jag lite mer om hur stort det egentligen är.
Jag har fått en djupare förståelse om hur globalisering kom till och skillnaderna mellan kalla
kriget och globaliseringssystemet som uppkom efter den tiden. Framför allt har jag också fått
mycket lättare att beskriva globaliseringen för andra. Det finns en del berättelser och
beskrivningar som gör det mycket enklare att förstå. Speciellt om jag jämför med många
läroböcker som beskriver ämnet genom fakta.
Något om jag tycker kan vara lite negativt är att vissa berättelser är ganska utdragna, i början
läste jag boken mycket grundligt för att jag var rädd att förlora något viktigt. Jag började
istället läsa texten lite mer övergripande och fick nästan med mig mer information istället för
att i denna bok är det stora hela viktigare än detaljerna. En del beskrivningar kunde vara
ganska fängslande som när Thomas befinner sig i Kremlin på ett journalistiskt uppdrag. Där
målar han upp en bild på en palatsliknande byggnad och tjock snö som faller utanför. Det gör
det lättare att sätta sig in i det Thomas menar.
Det finns kritik i boken mot länder som inte anpassar sig efter globaliseringen och vilka
konsekvenser det medför, men det förekommer också mycket positiva uttalanden om länder
och dess företag. Eftersom författaren är amerikan så kändes det först som om författaren
kritiserade alla länder utom sitt eget. I slutet av boken däremot riktar han skarp kritik mot
USA och framförallt mot det republikanska partiet.
Pålitligheten i det han skriver känns mycket bra. Dels har han rest över stora delar av världen,
tagit del av många olika människors perspektiv och lärt sig mycket av deras erfarenheter. Ser
vi lite närmare på hans CV kan vi se att han rest tillsammans med olika ministrar i USA och
rapporterat utifrån de resorna. Thomas har också länge skrivit för New York Times som
utrikeskorrespondent. Så jag får verkligen en känsla av att han är trovärdig och framförallt
kunnig.
Boken har ett bra samband med vår kurs om social förändring. Olivträd används ibland för att
beskriva landets kultur och sociala värderingar. Genom att beskriva hur globaliseringen
påverkar olika länders utveckling och kultur så underlättar det min förståelse för kursen. Även
om boken är skriven 1999 så får författaren med hur utvecklingen och globaliseringen går
framåt så att grunderna i hans funderingar och teorier är användbara även idag.
Andreas Hermansson
2010-11-30
Referat av Vredens Geografi
Vredens geografi- Rädslan för de fåtaliga av Arjun Appadurai handlar i huvudsak om hur vi i
dagens samhällen får en allt större rädsla för de minoriteter som finns både inom och bortom
våra nationers gränser. En rädsla som ofta styr hur vi tänker och agerar kring frågor gällande
minoriteter. Är de vänligt inställda till resten av befolkningen eller är de alla potentiella hot?
beror landets problem på dem eller är de bara syndabockar? Ett exempel som Appadurai tar
upp i boken för att belysa dessa frågeställningar är exemplet om Nazityskland och dess
behandling av judar, zigenare och andra oliktänkande. Men även andra exempel som till
exempel fientligheterna mellan muslimer och hinduer i Indien samt mellan muslimer och
västvärlden och USA i synnerhet. Appadurai tar även upp frågor kring mindre uppenbara
fientligheter så som de som existerar i vardagen mellan de som tillhör det som anses vara
majoriteten av befolkningen och de som tillhör den grupp som ses som en minoritet i landet.
Men det är inte bara fientligheterna som tas upp i den här boken. Det
huvudsakliga fokus ligger på vad som ligger bakom alla de här fientligheterna. Hur de kan
uppta en så stor del av vardagen i vissa delar av världen och vilka händelser och åsikter som
ligger bakom möjliggörandet av dessa problem. Men också varför det i de flesta fall är så att
fientligheter mellan majoriteter och minoriteter oftast föregås av en katastrof eller en stor
tragedi av något slag. Och som exempel på detta tar Appadurai upp händelser som den stora
depressionen under 30-talet som ledde till Hitlers maktövertagande och därmed till
förföljelsen av judar. Och nu senast terroristattacken den 11:e september som ledde till krigen
i Afghanistan och Irak och en stor misstänksamhet mot personer med arabiskt ursprung.
Något annat som tas upp i boken är teorier om anledningen till att man tänker så
mycket på vad som är en majoritet och vad som definierar en minoritet. Och varför vi lägger
sådan vikt vid vilka som tillhör vilken. En av de olika teorierna Appadurai lägger fram är att
anledningen till att vi ens tänker på majoriteter och minoriteter är att vi alla har ett behov av
att tillhöra en helhet. Att ha en slags nationell renhet som på något sätt gör landet till en bättre
plats. Och det är enligt Appadurais teori detta som gör att de som tillhör majoriteten får en
slags naturlig fientlighet mot de som är annorlunda, de som tillhör en minoritet.
Detta är några av de teorier som tas upp i boken men om man sammanfattar den
i sin helhet så kan man se att det Appadurai vill ha sagt med den här boken är att våra
meningsskiljaktigheter och fientligheterna mellan majoriteter och minoriteter är något som
måste upphöra om vi vill ha möjligheten till en bra framtid.
Omdöme
Jag tycker att Appadurai med den här boken har lyckats lyfta fram viktiga problem som idag
är väldigt aktuella. Speciellt då vi nu i många europeiska länder fått in främlingsfientliga
partier i riksdagar och gett allt större plats åt sådana åsikter i allmänhet. Detta är något som vi
måste få förståelse för då det i framtiden skulle kunna bli ett allvarligt problem då världen blir
alltmer globaliserad och vår kontakt med andra kulturer ständigt ökar.
Appadurai tar upp några saker i boken kring hur vi ser till oss och dem när det
gäller majoriteter och minoriteter. Detta är enligt honom en av de större anledningarna till att
det uppstår fientligheter mellan olika etniska grupper. Jag förstår vad han menar med detta
men jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det fullt ut. Visst håller jag med om att det är
en bidragande faktor till fientligheterna men jag tycker nog att han ger det lite för mycket
uppmärksamhet. Speciellt eftersom de flesta fientligheter man ser mellan olika kulturer beror
på olika sätt att se på samma sak inte på grund av att man vet eller reflekterar kring att man
ser på dem på olika sätt.
En annan sak han tar upp är att vi har ett behov av en etnonationell renhet och
därför känner av en fientlighet mot de som stör denna renhet. Jag vet inte riktigt vad jag
tycker om den teorin. Det är ju bevisligen som vi sett många under historiens gång att det ofta
är minoriteter som får skulden ifall något går fel. Men om detta beror på att vi automatiskt
känner något slag av förakt mot minoriteter är ju något som är väldigt svårt att bevisa. Men
det känns lite som att den egentliga anledningen till att det oftast är minoriteter som får
skulden för det som går fel är att det är de som är lättast att anklaga. Detta eftersom de inte är
lika stora i antal och därmed inte kan göra lika stort motstånd ifall de är missnöjda med vad de
blir anklagade för.
De exempel som Appadurai använder sig av är väl valda då han tar upp exempel
som de flesta känner till samt händelser som är väldigt aktuella. Men då han är från Indien
och lägger största fokus på de händelser därifrån som har med ämnet att göra så känns det lite
som han inte har ett tillräckligt brett perspektiv även om så inte är fallet.
Men i om man nu ser till vad jag tycker om boken som helhet så tycker jag att
den är riktigt bra. Han skriver på ett intressant sätt som gör att man själv intresserar sig för
ämnet och vill veta mer. Detta gjorde att man hängde med mycket lättare och fick en bättre
förståelse för de teorier han lade fram.
Referat
The global politics of sports lyfter fram globaliseringspreossecen inom idrotten, vilket har en
mycket större inverkan på globaliseringen än vad folk i allmänhet känner till. Återkommande
i boken är kommersialiseringen inom idrotten.
Multinationella företag använder internationellt kända idrottsansikten för att marknadsföra
sina produkter. Ett exempel som lyfts fram i boken är basketspelaren Michael Jordan som är
kraftigt förknippad med sportkoncernen Nike. Basket som har starka anknytningar till sitt
ursprungsland, USA, har växt sig till en global sport som utövas i många länder runt om i
världen. Michael Jordan anses av många som den bäste basketspelaren genom tiderna och
därför vill företag förknippas med honom. Boken visar hur stora internationella företag väljer
att använda sig av internationella idrottsstjärnor, som Jordan, för att sälja sina produkter till
nya marknader och blir därav en stor del av globaliseringen.
Man talar om de stora internationella organisationerna så som Internationella olympiska
kommittén (IOK) och Fédération Internationale de Football Association (FIFA) och den makt
de besitter. Genom att läsa boken får man en inblick i hur INGOs (internationel nongovernmental organisations), som fifa, förvandlas till BINGOs (Business internationel nongovernmental organisations). Ett exempel som visar på hur organisationernas starka
anknytning till kommersiella företag visas i boken genom att högkvarter byggdes om så
erbjöd sig sportkoncernen Adidas sina lokaler till FIFA. Inom sporten finns det mindre
förhinder och lagar som sätter stopp för dessa organisationer vilket gör att de är svåra att
kontrollera. Dessa organisationer tillsammans med multinationella företag har i nutiden växt
sig så starka så att dom i många avseenden har en större makt än olika stater.
Fotboll är världens största sport, i och med det, så är fotbollen en stor global marknad då den
berör väldigt många människor i alla delar av världen. Fotbollen är en mångmiljardindustri,
som till större del förlorar sin nationella prägel och istället ersätts av en värld där den
nationella identiteten mer och mer försvinner. Spelare har till allt mindre utsträckning
anknytning till det lag och land de representerar. Engelska fotbollsklubbar ägs av ryska
oljemiljardärer och indiska kycklingodlare. Italienska fotbollsklubbar har japanska
storföretags sponsring på sina matchtröjor och personen som köper matchtröjan bor t.ex. i
Argentina. Den här spridningen/globaliseringen av fotbollen har till viss del pågått hela tiden
men ökat kraftigt sedan tv:n gjorde sitt inträde i människors liv. Människor över hela världen
kan följa sportevenemang från andra delar av världen som sponsras av t.ex. Adidas eller
Pepsi. Fotbolls VM är ett av de absolut största evenemangen som finns i världen och redan år
1990 så sändes det i upp emot 200 länder. Därför är det en väldigt stor reklamplats för stora
internationella företag att marknadsföra sig på.
Som jag nämnde i början så går idrotten till allt större utsträckning mot en rent kommersiell
rörelse istället för en rent sportslig. Boken ger en inblick i hur den amerikanska modellen mer
och mer smittar av sig på andra delar av sportvärlden. Den amerikanska modellens huvudsyfte
är att tjäna pengar och att underhålla mer än att utse den bästa inom sitt område. Genom att
globaliseringen breder ut sig till allt större grad och amerikansk sport vinner popularitet på
nya kontinenter så sprids också amerikansk kultur genom sporten.
Omdöme
En av de sakerna som fångade mitt intresse mest i boken var hur den utbredda
kommersialiseringen ser ut inom de flesta idrottsformerna. Att de stora multinationella
företagen har en stor påverkan på sportens värld kom inte som en nyhet för mig, men jag blev
ändå förvånad över till vilken utsträckning företagen har makt över idrottsvärlden. Många
beslut fattas nu i första hand utifrån vilken ekonomisk lönsamhet det har istället för den
sociala och kulturella utvecklingen som idrott kan leda till.
Allt fler människor väljer att kalla globaliseringen för amerikaniseringen. När man sätter in
det i sportens värld så får jag en annan förståelse för det. Till mycket stor del så är den
globaliseringen som pågår egentligen en spridning av amerikansk sport/kultur, och de stora
företagen som finansierar stora sportevenemang, t.ex. fotbolls VM, är till en mycket stor
utsträckning amerikanska. Det skapar viss oro i mig att se att USA är så dominanta på alla
fronter. Om globaliseringen fortsätter i samma takt som nu, kommer det då finnas nått som
kan kallas lokala kulturer kvar eller går vi alla mot ett samhälle där alla kulturer i slutändan
kommer vara en?
En fråga som kom upp i huvudet på mig var: Eftersom de multinationella företagen har en så
stor makt inom idrotten, är det en bra eller dålig sak? Jag är tvådelad. Jag är glad att de stora
mediankoncernerna väljer att köpa tv rättigheter till olika sporter och sprider dem över
världen men på ett sätt är det skrämmande att de besitter en så stor makt som de faktiskt gör.
De internationella företagen har ändrat sporten på så sätt att huvudmålet är numera inte
sporten i sig, utan huvudmålet är tyvärr att tjäna pengar. Det har till och med lett till att
sporter inför regeländringar för att göra plats för kommersiella budskap. Exempelvis så har
man inom ishockey reklampauser i perioderna för att få en ytterligare intäkt.
När företag som Nike och Adidas ska lansera sin nya fotbollskor till exempel, så vänder de sig
till stora idrottsstjärnor och betalar dem ofantliga summor för att bli deras ansikte utåt. Jag har
absolut ingenting emot folk som tjänar stora summor men jag tycker att det måste sättas i
paritet till något. Idrottsstjärnan som används i kampanjen kommer att tjäna miljontals kronor
mer än de personer i u-länderna som arbetar med att göra artiklarna tjänar tillsammans under
ett år. Frågan som slår mig: Är det verkligen rimligt?
Det är intressant att se hur sport, i den globaliseringsprocess som hela tiden pågår, har en
betydande roll när det gäller att sprida kultur. Den amerikanska surfar kulturen nämns i boken
som ett slående exempel på hur globaliseringen fungerar. Genom Hollywoodfilmer på 195060 talet så skapades surfar kulturen och spred sig över värden. Människor runt om i världen
vill efterlikna den amerikanska livsstilen som representeras i filmerna och på ett så enkelt sätt
går det bevisligen att sprida en kultur. Givetvis så uppfattar de multinationella företagen den
kulturspridning som sker och ser en ny marknad att tjäna pengar på. Snart är det mode med
surfar kläder. Du kan idag inte vistas på en badstrand utan att se människor i kortbyxor med
märket Quicksilver på.
Jag är överlag positivt inställd till boken då den verkligen belyser sportens vikt i
globaliseringsprocessen. Något som jag dock saknade var de positiva sakerna som
globaliseringen fört med sig.
Media och kommunikationsvetenskap: Kommunikation och globala medier
Robin Knutsson