Varför kallas Bibeln Guds Ord?

Varför kallas Bibeln Guds Ord?
Föredrag av Torsten Åhman
I alla kyrkor i hela världen har Bibeln en särställning. Det har ju skrivits en oändlig mängd
andlig litteratur – men Bibeln värderas högre än allt annat som skrivits.
Så är det också i den kyrka vi tillhör. Så här står det i Svenska Missionskyrkans konstitution:
”Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Den heliga skrift är
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet (Ef 2:20; Ps 119:105; Rom
15:4)”
Här sägs att Bibeln är ”den heliga skrift”. Ordet helig betyder ”annorlunda”. Vilodagen skulle
vara en helig dag. Det betyder att den skulle vara ”annorlunda” än alla andra dagar. Templet
var ett ”heligt hus”. Det vill säga: det var annorlunda än alla andra hus. Bibeln är en helig
skrift. Det betyder att den är annorlunda än alla andra skrifter. I ordet ligger också
”annorlunda därför att den har med Gud att göra”. Så var det med ”vilodagen” Det var en dag
då Gud var inblandad på ett särskilt sätt. Så var det också med templet: Ett hus avskilt för
Gud. Och Bibeln är helig. Därför att Gud är inblandad på ett speciellt sätt. Det är detta som
ligger i ordet.
Den kallas också för ”rättesnöre”. Vad är ett ”rättesnöre”?
Det är ett snöre man spänner ut när man till exempel ska gjuta en grund, bygga en mur,
anlägga en gräsmatta, eller klippa en häck.
Man kan undra: behövs det ett ”rättesnöre för tron” egentligen? Kan man inte låta känslan
avgöra från tid till tid och ta med det som känns bra? En liten stunds eftertanke säger oss att
en sådan tro vore inte mycket att bygga på. Vi snart skulle hamna i ett totalt kaos.
Men varför är det just Bibeln som ska ha denna avgörande betydelse?
Svaret är att detta har att göra med den roll Jesus spelar i den kristna tron. Att vara kristen är
ju att tro att det är något speciellt med Jesus. Det är ju det hela tron går ut på. Man blir en
kristen därför att man fått en tilltro till Jesus som blivit så övertygande att man vill följa
honom.
Ingen kristen kan följa honom fullkomligt och totalt, men varje kristens inriktning är att göra
det. En sådan inställning får konsekvenser för hela ens liv, faktiskt också för synen på Bibeln.
Ett kort svar på frågan om varför vi menar att Bibeln har denna centrala plats är att detta har
med vår tro på Jesus att göra.
Men det är ju mycket i Bibeln som inte handlar om Jesus. I Första Samuelsboken är Jesus inte
ens nämnd. Inget i Esters bok handlar om Jesus. Varför finns de böckerna då med i Bibeln?
Thomasevangeliet handlar om Jesus. Maria Magdalenas evangelium likaså. Men de finns inte
med i Bibeln? Varför? Vi kommer in på de frågorna strax.
1
Men utgångspunkten är: För en kristen är Jesus vägledare och andlig auktoritet också när det
gäller vad som är ”helig skrift” för oss.
1. Gamla Testamentet var Guds ord för Jesus.
Det vi kallar Gamla Testamentet var den Bibel Jesus hade. Det var en allmän uppfattning
bland judarna på den tiden att de skrifter vi kallar Gamla Testamentet var för dem ”helig
skrift”. Det var Guds ord. Och den tron delade Jesus. Det fanns mycket i judendomen som
Jesus vände sig emot, men synen på de heliga skrifterna delade han.
Det fanns en märklig enighet bland judarna att just dessa böcker tillhörde den heliga skrift.
”Det faktum att det bland muhamedanerna beträffande vilka böcker som tillhör Koranen är ingen invändning mot denna förväntan,
eftersom hela Koranen skrevs av en enda man, och denne var den erkände ledaren för den muhammedanska rörelsen. Med Gamla
Testamentet är förhållandet helt annorlunda, ty böckerna var skrivana av mer än ett tjog författare och inbegrep människor från
många skilda samhällsklasser med allehanda skiftade bakgrunder. Det skulle inte alls ha varit underligt, om judarna på Kristi tid
hade varit splittrade i olika grupper med skilda uppfattningar om vilka böcker som var inspirerade.
Detta inträffade emellertid inte….” (Allan A. MacRae)
Gång på gång uttrycker han sin tro på Gamla testamentet som Guds ord.
1. I bergspredikan lägger han grunden för sin undervisning. Och där säger han:
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna. (´lagen och profeterna´ är den
hebreiska Bibeln – det vi kallar Gamla Testamentet). Jag har inte kommit för att upphäva utan
för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte
minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.” (Matt 5:17-18)
Ordet ”uppfylla” betyder ”göra ännu fullkomligare”.(P Waldenström). Vad detta betyder ska
vi återkomma till i nästa kapitel som handlar om bibeltolkning (Är allt i Bibeln Guds ord?)
2. Därför att Jesus hade denna bibelsyn, detta stora förtroende för Gamla Testamentet som
Guds ord använde han sig av detta i den andliga kampen. Vi har det utmålat i Matt 4: 1-11
och skildras som ett samtal med djävulen. I den utmaningen använder Jesus ord ur Gamla
testamentet för att ge verkningsfulla svar. Och et av svaren är:
Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun. (Matt 4:4)
”ord som utgår från Guds mun”. Det säger något om hur Jesus såg Jesus på Gamla
Testamentet och därför citerade han ur det och på grund av kraften i de orden gick han
segrande genom denna andliga kamp.
3. Jesus hamnade ibland i hårda diskussioner. Då använde han Gamla Testamentet som
auktoritet. Hans främsta meningsmotståndare var fariséer och saddukkéer. Två olika religiösa
grupper som angrep honom från olika håll.
Fariseerna hade lagt till sina egna stadgar. De kritiserade Jesus och lärjungarna för att de inte
följde alla religiösa regler som genom åren hade vuxit fram inom judendomen. Jesus säger att
detta var egna tillägg som de hade gjort.
Till dem säger Jesus:
”Ni sätter Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och fört vidare.”
(Mark 7:1-13)
2
Jesus kallar alltså skrifterna för ”Guds Ord” och säger att en hel del av fariséernas religion
borde skäras bort med Guds ord som rättesnöre.
Med Saddukkerna var det tvärtom. De hade skurit bort för mycket. Deras religion var
inomvärldslig. De trodde inte på uppståndelsen, inte heller på existensen av en osynlig värld
(Apg 23:8). För dem citerade Jesus de gammaltestamentliga skrifterna som rättesnöre för att
visa att deras tro inte höll måttet. Läs i Mark 12:18-27. ”ni varken kan skriften eller vet något
om Guds makt” säger han.
4. Jesus såg sitt hela sitt liv som en uppfyllelse av Gamla Testamentet.
Han inte bara citerade Gamla Testamentet. Han menade att hans liv var en uppfyllelse av vad
som var sagt där.
a) När han startade sin verksamhet var det där han hämtade sin ”programförklaring”. Luk
4:18-19.
”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta
frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (citat från Jesaja 61). Han rullade ihop boken och
gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.
Då började han tala till dem och sade: ´Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som
hör mig.´” (Luk 4:18-21)
Obs! ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse”.
b) Den avgörande kampen, när han gick in i sitt lidande och sin död, såg han också som en
uppfyllelse av Gamla testamentets skrifter:
”En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot
översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: `Stick tillbaka ditt
svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader
skulle han skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna
uppfyllas som säger att allt detta måste hända?´” (Matt 26: 51-54)
c) När han träffar sin förbryllade lärjungar efter uppståndelsen och ska förklara vad som har
hänt gör han det genom en utläggning av Gamla testamentet:
”Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom
överallt i skrifterna.” (Luk 24:27)
”Han sade till dem: ´Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas
som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.´” (Luk 24:44)
Gamla testamentet var för Jesus vägledare, rättesnöre och andlig inspirationskälla. Vi delar
den inställningen. Detta är en konsekvens av att följa honom – att han är vår andliga
auktoritet.
Den konsekvensen drog de första kristna:
Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder
och fostrar till ett rättfärdigt liv,
2 Tim 3:16
3
II. Nya testamentet
1. Jesus planerade för att det han sa och gjorde skulle föras vidare.
Det framgår av berättelserna om Jesus att han avsåg att det han sa och gjorde skulle föras
vidare till andra. Han menade att budskapet skulle nå till hela världen.
Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd
för alla folk.
Matt 24:14
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta
vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Matt 26:13
Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela
skapelsen.
Mark 16:15
Sa han att det skulle skrivas? Nej det sa han aldrig, men vi ska komma ihåg att i den miljö
Jesus uppträdde hörde religion och heliga skrifter ihop. När man tänkte på religion tänkte man
på skrifter.
Att Jesus förutsåg att apostlarnas ord skulle föras vidare och att det var på grund av detta ord
människor skulle komma till tro framgår av Jesu förbön i Johannesevangeliets sjuttonde
kapitel:
”de har bevarat ditt ord” vers 6 (Ordet bevara betyder speja på, vakta, bevara, gömma),
”orden du gav mig har jag gett dem …” vers 8
”Jag ger dem ditt ord …” vers 14
”men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig” Vers 20
Detta förberedde Jesus genom att kalla apostlar. Ordet ”apostel” betyder ”sändebud med
fullmakt”. Den som är apostel talar å någons vägnar.
Det kunde till och med förekomma på den tiden att om brudgummen var förhindrad att vara
med på sitt eget bröllop, kunde någon med fullmakt svara ja till bruden å brudgummens
vägnar. En sådan person kallades apostel. Apostelns ord hade lika stor tyngd som dens som
gett honom uppdraget. Att detta också gällde Jesu apostlar framgår av Matt 10:40: ”Den som
tar emot er tar emot mig …” eller Luk 10:16: ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig …”
Jesus gav dessa apostlar en speciell kallelse. Många andra följde Jesus, många andra var
också predikanter, men apostlarna var en speciell grupp och utvaldes på ett särskilt sätt. De
fick också en speciell erfarenhet. De fick alla möta Jesus som uppstånden från de döda.
Många andra fick också se den uppståndne: Men apostlarna fick det på ett särskilt sätt.
”… sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem han hade utvalt till apostlar.
Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att ha levde. Då han
under fyrtio dagar visade sig för dem och talade med dem om Guds rike” (Apg 1:2-3)
4
De fick också en speciell utrustning.. I sitt avskedstal gav Jesus ett löfte om bistånd till
apostlarna bundet till att de skulle föra hans ord vidare.
”Men Hjälparen, den heliga anden som Faderns skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och
påminna er om allt som jag har sagt er” (Joh 14:26)
”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer,
sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen: han skall inte tala av sig själv utan
förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av
mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är
av mig han tar emot det han skall låta er veta.” (Joh 16: 12-15)
Det är viktigt att läsa dessa uttryck med den bakgrunden att de som först lyssnade till dem
genom sin religiösa bakgrund så intimt förknippade religion med skrift.
Hur apostlarna uppfattade sig själva
Apostlarna upplevde sig själva som förmedlare av ett speciellt ärende
”Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig visdom har lärt oss utan med
ord som Anden har lärt oss … (1 Kor 2:13)
När fria uppenbarelser började göra sig gällande och olika riktningar framträdde med anspråk
på att företräda den genuina kristendomen framhåller Johannes apostlarnas unika roll som
förstahands vittnen:
”… det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och tagit på med våra händer,
det är vårt ärende. (1 Joh 1:1)
Hur de första kristna såg på apostlarnas skrifter
Bland det första som är återgivet om den allra första kristna församlingen är:
”de deltog troget i apostlarnas undervisning” (Apg 2:42)
Trots den varma spiritualiteten med uppenbarelser och ingivelser som människor fick var det
apostlarnas undervisning som var grunden för läran i den första kristna församlingen. Den var
normen – rättesnöret.
Justinus Martyren (100 – 165) berättar om hur en gudstjänst gick till cirka år 150:
”På den dag som kallas söndag samlas alla som bor i städer eller på
landsbygden tillsammans på en plats och apostlarnas minnesanteckningar eller
profeternas skrifter läsas så länge tiden tillåter, sedan när läsningen är över ger
ledaren instruktioner och uppmanar oss att efterlikna dessa goda ting. Sedan
reser vi oss alla tillsammans och beder och när vår bön är slut tas bröd, vin och
vatten fram, ledaren bär fram böner och tacksägelse, efter sin förmåga, och
folket samtycker genom att säga amen.”
(Justinus Apologi 16-66)
Här följer några citat som visar hur man såg på den här saken under den första kristna tiden:
Clemens av Rom (Dog ca år 100.) Man menar att han personligen kände Petrus och Paulus.
5
”Apostlarna tog emot evangeliet för vår räkning från Herren Jesus
Kristus; Jesus Kristus var sänd av Gud. Alltså är Kristus från Gud
och apostlarna från Kristus.” (paragraf 5)
Ireneus (ca 130-202 e Kr)
”Ty han som är allas Herre gav evangeliets kraft till sina apostlar,
genom vilka vi har lärt känna sanningen, nämligen Guds Sons
undervisning ….. Detta evangelium predikade de först. Sedan,
genom Guds vilja, gav de det till oss i Skrifterna till att utgöra en
´pelare och grundval´ för vår tro.” (Citat från Norman Geisler,
William Nix, A general introduction to the Bible)
Tertullianus (född ca 150)
”Vi kristna är förbjudna att komma med något nytt i vår egen
auktoritet, eller att lyda vad någon annan hittat på eget bevåg. Vår
auktoritet är Herrens apostlar och inte heller de hittade på något
nytt i sin egen auktoritet. De förde troget vidare den undervisning
de fått av Kristus till folken.”
När sedan ”kanon” (= rör, måttstock) fastställdes, det som blev vårt Nya Testamente, var
kriteriet att endast de skrifter skulle godkännas som var skrivna av apostlar eller lärjungar till
apostlar. En massa skrifter hade kommit i omlopp. Det var nödvändigt att samla de som gick
tillbaka på den allra första tiden, till apostlar eller deras lärjungar för att bevara den genuina
kristna tron. Det var därför t ex Thomasevangeliet eller Maria Magdalenas evangelium aldrig
var aktuella för ”kanon”. De tillkom senare och har författats av andra.
Orsaken till de kristnas höga värdering av Bibeln har alltså med tron på Kristus att göra. Att
erkänna de skrifternas auktoritet hör ihop med att man erkänt Kristus som auktoritet. Bibeln
har denna centrala plats i den kristna församlingen just därför att församlingen är kristen.
För en kristen är det också naturligt att tänka att om Gud gjort något avgörande i Jesus
Kristus är det följdriktigt att han vakar över att detta förs vidare på ett trovärdigt sätt.
Skulle han göra detta djupgående och omfattande ingripande för att sedan låta allt
rinna ut i sanden? Den logiska konsekvensen av Guds handlande i Kristus är att
budskapet om det förs vidare på ett trovärdigt sätt. När han vakat över att skapelsen
blivit vad den blivit skulle han då vara mindre noggrann med det ord som är givet till
upprättelse räddning för mänskligheten.
Detta betyder inte att man menar att allt i Bibeln är problemfritt. Alla påståenden som har med
tron att göra innehåller problem. Ta till exempel det mest grundläggande av allt – att Gud är
kärlek. Det påståendet är inte utan problem. Hur löser vi frågan om det ondas ursprung i en
värld som är skapad av Gud? Frågan om oskyldigt lidande, om naturkatastrofer och så vidare?
Visst finns det en del att säga om det, men många problem kvarstår. Trots det håller vi fast vår
frimodiga tro att Gud är kärlek. Och vi gör det därför att vi fått lära känna den genom Jesus
Kristus. Genom hans sätt att leva och möta människor, genom hans lära, hans utgivande död,
hans uppståndelse som vi lärt känna genom de heliga skrifterna, och vi gör det genom hans
personliga närvaro genom den helige Ande. På samma sätt håller fast vid vår frimodiga tro att
Bibeln är ”den heliga skrift”. Vi gör det på grund av Jesus Kristus därför att han höll Gamla
testamentet högt och därför att Han utsåg apostlarna att föra budskapet vidare.
6
Det betyder inte heller att vi dyrkar Bibeln. Den är Guds ord, men den är inte Gud. Man
kan likna den vid en kikare. En kikare kan vara ett fantasiskt instrument. Men viktigare än
kikaren är det man ser i kikaren. Det är inte Bibeln som är viktigast utan det vi ser i den: Jesus
Kristus. Men Bibeln är viktig, den är vår auktoritet, den är Guds ord för oss, därför att det är
genom den vi ser Kristus.
7