Nya tider för Hultafors Hälsocenter

Missionären
N R
1
0
O K T O B E R
2 0 0 2
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Nya tider för
Hultafors
Hälsocenter
Efter drygt 75 års verksamhet vid Hultafors Hälsocenter
har Adventistsamfundet lämnat över ansvaret till IPS. Det
skedde vid en enkel ceremoni den 2 september. Se sidan 35.
Ekebyholms
nygamla bibliotek
Erling Berg, den sista VD:n på Hultafors i samfundets
historia, har nu lämnat över ansvaret till Tatjana Sivik.
Sommar innebär
År 1802 startade bygget av ett bibliotek på Ekebyholm. Efter närmare 200 år och många olika
typer av nyttjanden är byggnaden återigen ett bibliotek. Läs om byggnadens fascinerande
historia på sidan 36.
BÖNEVECKAN
2002
läger
för ung och
gammal. I det
här numret kan
du läsa om
pensionärslägret
(sid 32)
och om
segellägret
ombord på
skonaren
Ingo (sid 33)
Den 2–9 november
Guds familj i tillbedjan
Tillbedjan är temat för årets böneveckoläsningar för barn och vuxna. Sid 3-31.
1
Missionären
Via Vitae Livets väg
D
et är namnet på den ryska sånggrupp från Södra Ryssland och
östra Ukraina som besökte
Sverige under en dryg månad i början av
hösten. Via Vitae bjöd på gratiskonserter
men åhörarna hade möjlighet att ge frivilliga gåvor till deras arbete bland föräldralösa och handikappade barn i sina
hemländer. Gruppen verkar även bland
missbrukare. De besöker regelbundet
barnhem och fängelser.
En stor del av deras resa och uppehälle
i Sverige var sponsrat vilket gjorde att
deras omkostnader kunde hållas nere.
Gruppen har en bred repertoar med
klassisk musik och sång av kompositörer
som Bach, Händel, Mendelsohn, Verdi,
Tchaikowsky och Rachmaninov. Där
finns även andlig sång från olika länder
samt ryska och ukrainska folksånger. De
sjunger solo, kvartetter, duetter och
arior, dels à capella och dels till musik:
piano, gitarr, violin och balalajka. Tre
av dem är pastorer, flera har musikutbildning och en är under muskalisk utbildning.
De har besökt delar av södra Sverige
och sjungit i flera olika kyrkor. I Östergötland besökte de tre kriminalvårdsanstalter och sjöng på ”Tages hörna” samt i
S:t Larskyrkan i Linköping. I Helsingborg och Halmstad har de besökt olika
skolor där både lärare och elever har
varit mycket begeistrade. I Halmstad har
Lars-Gustaf Larsson även fått tillfälle att
presentera ADRAs verksamhet.
En av gruppens medlemmar, Olga,
brukar be den skola de besöker om nål,
tråd, hård papp och sax. Under konserten tillverkar hon tre änglar och förklarar sedan för elever och lärare att alla
människor har tillgång till en egen
skyddängel – om man själv vill. Detta
brukar röra elever och lärare till tårar.
Lärare har kommit fram och bett om
fler applåder för att visa hur underbart
de tycker det är och eleverna har inte va-
rit sena med att besvara uppmaningen.
–Kören har gjort ett outplånligt intryck på många, berättar Lars-Gustaf
Larsson som har varit mycket av koordinator och värd för gruppen.
Konserterna har bland annat besökts
av många invandrare från Ukraina och
Ryssland och en del har till och med följt
med dem på resorna. Överallt har de
mötts med stor entusiasm. Publiken har
tagit sånggruppen till sitt hjärta som har
fått in pengar till sin hjälpverksamhet.
Sveriges Radio i Östergötland spelade
Manusdagar
NOVEMBERNUMRET 2002 – Tisdagen den 1 oktober
DECEMBERNUMRET 2002 – Måndagen den 4 november
2
in Via Vitae och sände ett program med
deras musik.
Kommer de tillbaka? Ingen vet, men
de önskar, hoppas och ber. Överallt har
de mötts av åhörare och arrangörer som
pratar om ”nästa gång ni kommer” i betydelsen av att då ska de göra arrangemanget mycket större... Framtiden får
utvisa hur det blir.
Bilden togs när gruppen besökte
Västeräng vid Vetekornssamlingen den
31 augusti.
Anne-Maj Sandström
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
Mobil: 070–3370083; E-mail: anne-maj.sandstrom
@ adventist.se
anne-maj.sandstrom@
Missionären
NUMMER 10
OKTOBER 2002
Böneveckan 2002
Årgång 106
ISSN 0349-6996
Chefredaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
E-post: anne-maj sandstrom
@adventist.se
Ansvarig utgivare:
Per Bolling
E-post: per.bolling
@adventist.se
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-post: sdamedia
@adventist.se
Telefon: 026–18 38 72
Telefax: 026 –18 69 86
Ett budskap från ledarna
i Generalkonferensen
Återupprätta
tillbedjan
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-post: majbritt.sjolander
@ adventist.se
Telefon: 08–54 52 97 70
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 310 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 36.3 Euro
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling,
Audrey Boyle-Andersson,
Nils-Börje Eklöf
Georg Filippou,
Anne-Maj Sandström,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Per Bolling
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor:
Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–54 52 97 70, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.adventist.se
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare:
Rudolf Pohl
Ekonomichef:
Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 00358/9602 799
Telefax: 00358/9643 778
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
i Föreningsbanken
Tillbedjan ligger till grund för all religiös aktivitet. Och frihet för tillbedjan är alltid det primära
målet för alla strävanden att uppnå religiös frihet.
Samtidigt kan tillbedjan också bli en sak som skiljer människor från varandra. Varför är det så?
Ett svar ligger i den sanning att tillbedjan är
den centrala tvistefrågan i den stora striden.
Lucifers uppror och fall hade sitt ursprung i hans
önskan om att ta emot tillbedjan precis som Gud.
”Det var du som sade till dig själv: ...’Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron ... Jag skall stiga upp ovan
molnen, jag skall bli som den Högste’” (Jes. 14:13, 14).
När Jesus frestades i öknen erbjöd Satan Honom alla världens kungariken och deras prakt i
utbyte mot tillbedjan från Jesus (Matt. 4:8, 9) .
Därför är det inte förvånande att Satan skulle försöka använda vissa inslag i tillbedjan för att skapa
oenighet i Guds församling och Hans folk, speciellt i de sista dagarna av jordens historia. Det är
inte att undra på att den första ängelns budskap i
Uppenbarelseboken kallar oss att tillbe Gud
Skaparen ”som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna” (Upp. 14:7) .
Specifika spörsmål omkring tillbedjan har en
potentiell förmåga att skapa motsättningar och
konflikter. Exempelvis, vilken är den rätta dagen
för tillbedjan? Denna fråga belyser en tydlig skillnad mellan sabbatshållande och söndagsfirande
kristna. Platsen för tillbedjan kan också utgöra en
källa för konflikter, trots det faktum att Gud står
över både tid och rum. Kristna kan ibland frestas
tillåta variationer i tid och plats för gudstjänsterna att beröva dem de välsignelser som Gud vill
skänka dem.
Debatten om vilken slags musik som är den
bästa för gudstjänster är fortfarande mycket livlig på vissa platser. Musiken har alltid varit en
viktig och väsentlig del i gudstjänsten, trots det
är valet av musik i kyrkan föremål inte bara för
Eugene Hsu är vice
föreståndare för
Sjundedagsadventistsamfundets
Generalkonferens, med
huvudkontor i Silver Spring,
Maryland, USA.
personliga preferenser utan även för kulturella,
etniska, åldersmässiga och socio-ekonomiska
synpunkter. På liknande sätt kan olika predikostilar eller atmosfär i gudstjänsten framhäva olikheter. Ja, varenda aspekt av tillbedjan är en potentiell källa till konflikt och diskussioner.
Men ”religionen kan inte begränsas till utvärtes former och ceremonier” påminner oss Ellen
White. ”Den religion som kommer från Gud är
den enda religion som skall leda oss till Gud. För
att kunna tjäna Honom på rätt sätt måste vi vara
födda av den gudomlige Anden. Detta kommer
att rena hjärtat och förnya sinnet och därigenom
ge oss en förnyad förmåga att lära känna och älska
Gud” (Vändpunkten, s. 176) . Med en sund förståelse av relevanta frågor (Såsom Vad är tillbedjan?
Vem ska vi tillbe? och Varför ska vi över huvud
taget tillbe någon?) , kan stridigheterna bli färre
eller helt elimineras.
Materialet till böneveckans läsningar som här
presenteras kan leda oss fram till en äkta tillbedjan och gudstjänst för oss både som individer, familjer och församlingar. När vi läser dessa budskap kommer vi inte bara att upptäcka att vi får
inspiration och en berikad personlig andaktsupplevelse, utan även finna att församlingen i
stort dras samman för att tillbe Gud i ande och
sanning.
Eugene Hsu
Böneveckoläsningarna finns även tillgängliga på en gelska på Adventist Reviews webbsida:
<www.adventistreview.org>.
Översättning till svenska: Elsie Stone.
3
Böneveckan 2002
Första
sabbaten
Vem
skall vi
tillbe?
Svaret på
den frågan
är avgörande
för vårt
eviga mål
Av Jan Paulsen
Jan Paulsen är ordförande för
det världsvida Sjundedags
adventistsamfundet som har sitt
huvudkontor i Silver Spring,
Maryland, USA.
4
M
edan de fortfarande var samlade runt bordet efter att ha
avslutat Herrens första
nattvardsmåltid, ryggade lärjungarna
tillbaka i bestörtning när Jesus åter började tala till dem om sin förestående bortgång, den här gången i klara termer som
inte gick att missförstå. Han skulle nu gå
till sin Far, men de kunde inte följa efter
förrän senare.
Filippus spontana fråga återspeglade
den förvirring som säkert fanns i alla
lärjungarnas sinnen: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss” (Joh. 14:8) . Jesu
svar på denna begäran ger oss en ingående förståelse av varför inkarnationen
över huvud taget ägde rum: ”Den som har
sett mig har sett Fadern” (v. 9) .
Jesu uppgift innefattade att för den
fallna, vilsegångna mänskligheten, presentera en syn på Guds sanna natur och
att sanningen finns i Hans ord. Naturligtvis kom Han för att försona oss med Gud
genom att konfrontera synden i mänsklig gestalt, och fastän Han led döden för
oss, skulle Han uppstå och triumfera
över synden och dess upphovsman, Satan. Men i Hans verk här på jorden under tre och ett halvt år före Golgata,
skulle Han framställa för oss en sann och
noggrann presentation av vem Fadern är
och hurdan Han verkligen är till sin natur. Genom att undanröja missuppfattningar som lagrats i hundra generationer, gav Jesus oss inte bara en mängd
korrekt information om Gud, utan Han
visade även upp Guds karaktär i mänsklig form. Aldrig tidigare genom hela
evigheten hade universum bevittnat en
händelse sådan som denna.
Efter att Adam föll i synd har människan inte kunnat vandra fysiskt med Gud.
Så majestätisk är Hans gudomliga natur
att ett mänskligt öga som är försvagat av
synd inte kan uthärda att se på Honom.
Endast vid mycket speciella tillfällen har
Han delat mycket närgående glimtar av
sig själv med oss i det Han lättat lite på
slöjan som döljer Hans närvaro. Därför
har människan bara i sin fantasi kunnat
göra sig en bild av Honom, och sådana
spekulationer kan lätt bli felaktiga.
Att undanröja vrångbilder
När Jesus påbörjade sin verksamhet kom
Han till sitt eget folk, förbundets folk, de
hade fått både profeterna och skrifterna,
ändå ”kände (de) honom inte” (Joh. 1:10) .
Förutfattade meningar, understödda av
missvisande föreställningar genom århundraden, hade lett till en mångfald av
vrångbilder i fråga om vem Han var. För
en del verkade Gud vara en avlägsen figur, majestätisk, känslokall och krävande, en förskräcklig monark som enbart var ute efter att finna fel hos sina
undersåtar. Han var en petig Gud som
gick in för detaljer, och folket fruktade
och darrade inför Honom, av rädsla för
att göra något fel. För andra tedde Han
sig som en avlägsen manipulatör, som
hela tiden var upptagen med att manöv-
Böneveckan 2002
rera sin arsenal av förutbestämda resultat, inför vilken folk hoppade som gräshoppor. Skeptiker undrade om denne
Gud som ingen någonsin hade sett, verkligen fanns när allt kom omkring. För
åter andra, tycktes Han vara en partisk,
släpphänt förälder, som delade ut gåvor
till sådana som behagade Honom, medan
Han undanhöll andra samma sak.
Alla dessa snedvridna uppfattningar
avvisade Jesus, och vände istället våra
blickar mot en Gud som är fullkomlig i
helighet och majestät, samtidigt som
Han är ömsint och barmhärtig, en som
vi kan tala till i förtroende, som ett barn
pratar med sin far.
Fastän jordiska fäder har sina brister,
och inte alls når upp till Guds karaktärsdrag, så refererar Jesus gång på gång till
en fader som den bästa modellen för hur
man ska föreställa sig Gud. Hos Honom
finner vi styrka, trygghet och en självuppoffrande kärlek, alltid blandat med
ömhet, medkänsla, personlig omsorg
och vishet.
I början hade Gud vandrat omkring i
Eden tillsammans med sina nyligen skapade mänskliga varelser, som speciellt
hade gjorts till Hans avbild så att de
skulle kunna uppleva glädjen i den nära
kamratskapen med sin Skapare. Bilden
av Gud förvandlade Hans skepnad i människans sinne, och avlägsnade för alltid
de spekulationer som under flera tusen
år förmörkat deras kunskap om Honom.
”Den som har sett mig har sett Fadern.”
När Jesus kom hit, kom vi för första
gången efter Eden, att lära känna Gud
som Han verkligen är. Han hade kommit
i ett format som vi alla kunde förstå. ”Ordet blev människa och bodde bland oss” (Joh.
1:14) . Så uppseendeväckande är denna
händelse att ingen av oss helt kan fatta
det mysterium som det innebär för Gud
att ta på sig mänsklig gestalt, ändå har vi
så kraftfulla bevis för att detta är sant.
Denna unika person är Jesus, den länge
väntade Messias – Frälsaren, Immanuel,
Gud med oss. Och ”vi såg Hans härlighet”.
Hyllad av en änglakör vid sin födelse,
blev Han nu en ibland oss, men fortfarande vår Herre. Hans verksamhet var av
en art som ingen tidigare skådat. Fastän
den åtföljdes av en rad mirakulösa händelser som saknar motstycke, hänvisade
Jesus sällan till dessa som bevis på vem
Han var. Istället kunde man finna Hans
identitet genom upprepade citat från
Skrifterna, där profeterna för länge sedan hade förutsett en återlösares ankomst och verksamhet. Till och med efter sin uppståndelse använde Jesus dessa
profetiska tecken som slutgiltiga bevis på
vem Han var. På vägen till Emmaus öppnade han för två förtvivlade lärjungar
detta slutgiltiga, övertygande bevis: ”Och
med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom
överallt i skrifterna” (Luk. 24:27) .
Jesus hänvisade upprepade gånger till
sig själv som Herre, inte enbart i mänskliga termer, utan som Herre över ett rike
som redan hade kommit till oss, samtidigt som det i sin slutliga härlighet var
ett evigt rike. En innerlig överlåtelse till
Honom gör oss till välkomna medborgare i det riket, det som för länge sedan
beskrevs av profeten Daniel som ett ”evigt
rike” (Dan. 7:27) . Vi är adopterade in i
Guds familj, utsedda att vara ambassadörer för de goda nyheterna om Hans kärlek och frälsning, samtidigt som vi är
privilegierade med uppgiften att representera Honom när vi bär Hans budskap
till alla nationer och folk. Vi får del av så
mycket nåd att vi förundras över de gåvor Han överöser oss med. Det är inte så
att vi har sökt Honom, utan Han kom för
att söka upp oss, Han är den Gode Herden som söker sina får.
Nutidens avgudar
Allt sedan synden kom in i vår värld, har
människor frestats att ersätta Gud med
någon eller något annat. Den mänskliga
historiens panorama är fylld, för att inte
säga domineras av figurer av de gudar
som formades av antikens folk som hade
en gud för varje sida av livet. Så stark var
denna frestelse att till och med Guds
förbundsfolk fann att de blev förledda av
den. Profeterna talade med kraftspråk
mot detta, och ibland även med bitande
ironi.
Profeten Jeremia kallar sitt folk till att
tänka efter vad det är de håller på med.
Han säger att ”de liknar fågelskrämmor på
ett gurkfält, de kan inte tala, de måste bäras,
de kan inte gå. Frukta dem inte, de kan inte
göra något ont – och något gott kan de heller
inte göra. Ingen är som du, Herre, du är stor,
stort och mäktigt är ditt namn. …Bland folkens alla visa, bland alla deras kungar finns
ingen som du” (Jer. 10:5 –7).
I en uppvisning av enorm villfarelse
blev människorna - som var skapade av
Gud till Hans avbild, tillverkare av gudar
skapade efter sin egen avbild. Höjden av
ironi är att de som tillverkade sådana
gudar sedan böjde sig ned inför dem i tillbedjan, helt tvärt emot Skaparens intentioner.
Fastän dagens värld har blivit mycket
sofistikerad, så finns fortfarande frestel-
sen där ibland oss att låta något annat
ersätta den sanne Guden. Dagens val kan
utgöras av den ständiga jakten på makt,
berömmelse, världslig glans, självupphöjelse, rikedom eller någon annan
attraktion som är populär i våra dagar,
men effekten blir densamma – att ersätta
och avleda den längtan som Gud lagt ner
i oss, nämligen tillbedjan. Ofta upphöjer vi saker som har en nyttig plats i livet, men om de blir upphöjda över vår
hängivenhet till Gud så blir de till avgudar, vår tids falska gudar.
Vårt hjärta måste vara med
Vi kan fråga oss själva; Vad innebär tillbedjan egentligen? Kan man summera
det som utförandet av en handling som
är tillägnad Gud? Utan tvekan innehåller sann tillbedjan en handling. Ända
från början instiftade Gud speciella
tjänster genom vilka Hans folk skulle
komma inför Honom i tillbedjan. Under
uttåget ur Egypten gav Han en mycket
detaljerad beskrivning av ett tabernakel
där Hans folk kunde komma till Honom,
med välordnade gudstjänster som var
avsedda att undervisa dem om Hans majestät och hur Han har sörjt för frälsning
för alla dem som kommer till Honom i
tro.
En sådan tillbedjan skulle inte heller
flyta i smala etniska kanaler. Genom profeten Jesaja får vi en uppfattning av proportionerna i Guds allomfattande inbjudan: ”Främlingar som sluter sig till Herren
och vill göra tjänst hos honom, älska Herrens
namn och vara hans tjänare, … får komma
till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall
jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall
kallas ett bönens hus för alla folk. Detta är
Herren Guds ord, han som samlar det skingrade Israel: Ännu fler skall jag samla till dem
som redan är samlade” (Jes. 56:6–8) . Detta
ideal finner sin fullbordan i den svepande inbjudan till hela världen att ta
emot evangelium. Den utlovade Messias
har kommit, och genom Hans verksamhet riktas erbjudan om frälsning till alla
människor.
Men Jesus visade oss tillbaka till ett
tema som tidigare funnits på Guds tjänare, profeternas läppar. Medan tillbedjan förvisso innebär att man kommer inför Gud på ett stillsamt sätt, prisar Honom, böjer knä inför Honom och bär
fram offergåvor, så finner vi ett annat
VÄND
5
Böneveckan 2002
Varför ska vi tillbe Honom? Vårt svar kan bli enkelt.
På grund av vem Han är. Det är bara för att han
har uppenbarat sig för oss som vi kan känna Honom.
nödvändigt inslag i sann tillbedjan ännu
tidigare i historien, nämligen att överlämna sitt hjärta till Honom. Hela tiden
dyker detta upp inför oss i de händelser
och lärdomar som ingår i Jesu verksamhet. Änkans skärv utgjorde en storslagen
gåva, inte på grund av penningvärdet,
utan därför att hon tidigare så helhjärtat
överlämnat sitt hjärta till Gud. Jesu undervisning där i tempelporten påminner
oss åter om att den tillbedjan som verkligen lämpar sig att komma inför Gud
med, är den som börjar med en tacksamhetsförklaring till Honom. Om vi
inte förstår denna princip, så blir alla
ceremonier i en mekanisk religion verkningslösa inför Honom. Hans första önskan är att se oss ta emot Andens milda
inbjudan att komma inför Honom av
hjärtat och av hela vår varelse. En sådan
gudstjänst stiger upp till Honom likt rökelse inför Guds tron.
Varför tillbedjan?
Ytterligare en fråga konfronterar oss i
vår alltmer sekulariserade värld. Varför
ska vi tillbe Honom? Vårt svar kan bli
enkelt. På grund av vem Han är. Det är
bara för att han har uppenbarat sig för
oss som vi kan känna Honom. Utan
denna uppenbarelse skulle vi inte ha annat än spekulation att gå på angående
vem vi är, varifrån vi har kommit och
vart vi är på väg. Det är just när vi besvarar dessa frågor som vi börjar förstå vad
som är viktigast för oss idag.
Med hjälp av alla kommentarer i Bibeln om hur Gud genom historien ser på
människans aktiviteter, får vi en bild av
Hans person. Vi står fram som Hans skapelser, föremålet för Hans innerliga omsorg, Hans återlösta folk, för vilket Han
har en evig plan. Han har själv kommit
ibland oss för att visa oss vägen, och enligt Hans löften, skall Han snart komma
tillbaka.
Han är den Gud som talar, den som vi
kommit att betrakta som den allsmäktige
och allvetande Guden, den Helige vars
karaktär används som definition och
måttstock för vad som är rätt och fel och
6
rättvist. Samtidigt finner vi hos Honom
den ultimata nåden, ömheten och omsorgen med ett innerligt intresse för
varje aspekt av våra liv. Hans kärlek är
av en sådan kvalitet som vi har svårt för
att förstå, en kärlek som ledde Kristus till
att sänka sig ned till vår nivå i livet och
utge ett sådant ofattbart slutgiltigt offer
för vår skull, för att rädda oss från syndens fångenskap. Och, denne Gud är långt
mer än en vacker, fantastisk idealbild, för
Han kom ju faktiskt ned till oss i historien, och som aposteln Johannes påminner oss; ”vi såg hans härlighet”.
Sist och slutligen står vi inför ett avgörande val: ska våra liv vigas åt att leva
enbart för oss själva och ska vi utvecklas
och tillfredsställas så gott som omständigheterna tillåter, eller ska vi och våra
förmågor återbördas till vår store Skapares altare. Frågan har kosmiska konsekvenser, för den visar på ett val mellan
att hävda mänskligt oberoende från Gud
eller att med glädje presentera oss själva
som Hans villiga tjänare. Med rätta riktar vi uppmärksamheten mot de kosmiska egenskaper som ligger i frågan om
tillbedjan. Det var ursprungligen i själva
himlen som Lucifer väckte debatten om
vem som hade rätt att ta emot hyllning,
erkännande och tillbedjan. Senare, när
Jesus i mänsklig gestalt mötte Lucifer i
Juda öken i början av sin verksamhet,
dök samma fråga upp igen. Lucifer erbjöd till synes rik belöning om Jesus bara
ville tillbe honom. Jesus avvisade denna
frestelse med bestämdhet. Orsaken?
Därför att frågan har att göra med det
innersta av Guds natur och Hans universum. Endast Han förtjänar att tillbes.
Än en gång säger oss profetiorna att
när vi närmar oss historiens slut kommer
samma fundamentala fråga att inställa sig
igen: vem skall vi tillbe? I en sista vädjan
till en värld i uppror, sänder Han budskap med tre änglar. I den första ängelns
budskap finner vi ett upprop om att
tillbe Gud som Skaparen av himlarna
och jorden. Skaparen är också vår Frälsare, båda är förenade i Kristi person och
förmedlad till alla människor i evangeliets budskap. I den slutliga striden som
finns beskriven i Uppenbarelseboken,
möter vi ett folk som visar lojalitet mot
Gud, värda att märkas, därför att trots
enorma påtryckningar att anpassa sig, så
förblir de trogna mot sin Gud och Skapare.
Vem skall vi tillbe? Vår underbare
Herre. Vår uppgift idag är att presentera
Honom i all Hans glans, för en värld som
är i desperat behov av att lära känna Honom. Detta är vårt uppdrag, men mer än
så är det vår förmån. Och frukten av sann
tillbedjan för med sig en levande inbjudan att komma och förena sig med oss på
vår vandring till Hans rike. Där kommer
vi, och alla som har lärt känna och älska
Honom, att få se Honom ansikte mot ansikte, och genom hela evigheten kommer
vi att dela glädjen av att frambära vår
gåva av tillbedjan inför Honom.
För samtal:
˙ Varför blev Gud människa?
˙ Vilka är de största hindren för tillbedjan i församlingen
och i ditt eget liv?
˙ Tillbedjan kommer att vara en tvistefråga i denna världens
slutstrid. Hur kan du tänka dig att det kan utveckla sig?
Och hur visar ditt liv och dina val var du kommer att stå?
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
Böneveckan 2002
Söndag
Varför
tillbedjan?
Vad vi får
är viktigt,
men vad vi
ger är ännu
viktigare
D
Av Jonas Edson
Arrais De Matos
Jonas Edson Arrais de Matos
är en av ledarna för predikanterna inom sydamerikanska
divisionen, med säte i Brasilia,
Brasilien.
et berättas om en pastor för en
stor församling som stod där
framme i en nästan tom kyrka.
När han tittade ut över de tomma bänkarna, såg han bara fyra personer som
hade samlats – en ung man och tre äldre
damer.
Pastorn började tala. ”Jag tackar dig
Gud, för att åtminstone några människor
har gjort sig besväret att komma och
tillbe dig, för att hämta näring från Guds
Ord och som inte tycker att du är mindre viktig än fotbollsmatchen som visas
på TV.” Plötsligt flög den unge mannen
som satt på sista bänkraden upp. ”O, nej!
Jag glömde matchen!” utropade han i det
han rusade ut ur kyrkan.
Den stora frågan som vi borde ställa
oss själva är: Har vi något bättre att göra
än att komma till gudstjänsten? Vi är alltid väldigt upptagna med bestyr i hemmet – böcker att läsa, filmer att titta på,
spel att spela, Internet att surfa på. Vad
är det som kan motivera oss till att stänga
av TV:n, skjuta upp besöket på stormarknaden, och komma för att tillbe Gud?
Jag antar att för en del är svaret på den
frågan vanan – och, i ärlighetens namn,
ingen dålig vana. Men det kanske har
funnits en tid i våra liv när tillbedjan inte
var en fråga om vana. Istället var det så
att vi var tvungna att fatta ett beslut om
att det var så här vi ville göra. Varför fattade vi ett sådant beslut?
Andra kommer till gudstjänst därför
att de kämpar med Gud. Därför att de är
ledsna eller sårade. För att de känner sig
bortkomna och ensamma. I sådana fall,
blir närvaron vid gudstjänsten en del i ett
sökande efter svar. Andra åter, kommer
till gudstjänsten mot sin vilja – deras föräldrar tvingar dem, eller en make/maka.
De ger med sig för husfridens skull.
Varför firar vi gudstjänst? Tänk över följande punkter.
1. Inte för att komma bort från verkligheten. Tillbedjan är något som äger rum
i det verkliga livet. I Jesaja 6 finner vi en
utmärkt plats att börja på. Jesaja säger:
”Det år då kung Ussia dog såg jag Herren”
(Jes. 6:1).
Det är detsamma som om vi idag
skulle säga, ”Det år då Olof Palme mördades, tillbad jag Gud. Det år som Ubåt
137 gick på grund, tillbad jag Gud. Det
år som Estonia sjönk, tillbad jag Gud.
Det år som World Trade Center föll, till-
VÄND
7
Böneveckan 2002
bad jag Gud. Det år jag gifte mig, det år
min son föddes, det år min vän dog – mitt
uppe i bra och dåliga erfarenheter, tillbad jag Gud.”
Tillbedjan i kyrkan bortser inte från
vad som händer utanför kyrkans dörrar.
Vi har inte tillbedjan som en flykt från
verkligheten, utan för att vi ska finna
vägar att handskas med situationer där
utanför.
”Herre, lyssna till min bön,” ber David. ”Hör mig när jag ber. I nödens stund
ropar jag till dig, och du svarar mig” (Ps.
86:6, 7) . Det är en naturlig del av tillbedjan att ta med sig livets bekymmer dit.
Vi tar med vår fruktan, vår oro för familjen, all världens problem, och vi lägger
fram dem inför Gud i bön, och vi söker
tröst och vägledning.
2. För att få något/för att ge något. Sann
tillbedjan är riktad mot Gud. Många gör
misstaget att tro att tillbedjan bara är för
vårt eget bästa. Vi hör människor säga:
”Jag får ingen näring.” ”Jag får inte ut
något av gudstjänsten. Den ger mig
ingen styrka.” ”Jag fick inte ut någon välsignelse av gudstjänsten.”
Varför firar vi gudstjänst? Det är sant
att vi firar gudstjänst för att få ut något
av den upplevelsen. Men vår främsta
motivation borde vara att ge något till
Gud. Så länge Gud inte får något från
våra gudstjänster, finns det inget för oss
att få heller. Så länge inte Gud äras i våra
gudstjänster, kan vi inte bli välsignade.
Gudstjänsterna är ingen underhållning.
Vi kommer för att tillbe Gud. Profeten
Jesaja ”såg ... Herren. Han satt på en hög och
upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde
templet” (Jes. 6:1) . Sann tillbedjan fokuserar på Gud, och det är Hans närvaro
som gör gudstjänsten hel.
3. För att erkänna Guds helighet. Sann
tillbedjan börjar med vetskapen om
Guds helighet. Vi har förlorat något av
detta i våra gudstjänster. När Mose blev
medveten om Guds närvaro i den brinnande busken, blev han rädd. När Jakob
vaknade ur sin dröm om stegen, blev han
rädd. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är
på denna plats, och jag visste det inte!” (1
Mos. 28:16) .
Varför firar vi gudstjänst? Därför att
Gud är helig, och Hans helighet fordrar
att vi ger Honom vår uppmärksamhet.
4. För att förstå oss själva. I tillbedjan lär
vi känna våra svagheter och våra behov
av förlåtelse från Gud. När himmelska
varelser sjunger ”Helig, helig, helig är Her8
ren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet” (Jes. 6:3) , så ropar profeten genast
”Ve mig!” (v. 5) , därför att upplevelsen
plötsligt gör honom medveten om sin
syndfullhet.
Vi kan inte komma in i Guds närhet
utan att vi blir medvetna om Hans helighet och utan att inse vår egen ondska.
Paulus säger i sitt brev till romarna, att
”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom. 3:23). Det är omöjligt att ärligt tillbe Honom utan att vara
medveten om våra egna svagheter och
synder.
Av den anledningen borde bön och
bekännelse vara en del av vår gudstjänst.
Och vår bekännelse och ånger resulterar
alltid i att Gud förlåter oss. När Jesaja
blev medveten om Guds helighet, ledde
det honom till att medge och erkänna sin
egen syndfullhet.
Bekännelse, i sin tur, leder till förlåtelse av synd, vilket i denna syn symboliseras av att den himmelska varelsen rör
vid Jesajas läppar med ett glödande kol
från altaret (v. 6, 7) . ”Om vi säger att vi är
utan synd,” står det i Johannes brev, ”bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i
oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss
synderna och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh. 1:8, 9).
Varför firar vi gudstjänst? För att uppleva förlåtelse. Vi behöver höra samma
budskap som den gamle profeten fick
höra: ”Din skuld ( blir) borttagen och din
synd sonad” (Jes. 6:7) .
5. Så att våra liv kan bli förändrade.
Denna förändring innefattar tjänande.
Tillbedjan, när den är som bäst, motive-
rar alltid tillbedjaren till att kavla upp
ärmarna och sätta igång och jobba. Vi
kommer till gudstjänsten för att tillbe,
och vi går ut därifrån för att tjäna. I bibliska sammanhang är tillbedjan och tjänande samma sak, de går hand i hand. I
det kristna livet finns det inget sätt att
fira gudstjänst utan att också tjäna.
Efter att Jesaja kommer till templet,
hör han uppropet om tillbedjan: ”Helig,
helig, helig” (v.3). Han leds att bekänna
sina synder, vilket följs av en försäkran
om förlåtelse. Sedan hör han Guds röst
säga ”Vem skall jag sända, vem vill vara vår
budbärare?” (v. 8). Det som följer är tjänande. Handling. Kavla upp ärmarna för
att nå andra: ”Jag, sänd mig!” (v. 8).
Varför firar vi gudstjänst? För att utmanas att göra någonting.
Gudstjänstens fundamentala
målsättning
Första frågan är då inte varför vi firar
gudstjänst? Eller varför vi går till kyrkan
när det finns så mycket annat man kan
göra. Den verkliga frågan är: Vad gör vi
när vi lämnar gudstjänstlokalen? Profeten Jesaja sändes ut att predika ett budskap för människorna. Vad är vår uppgift? Vad vill Gud att vi ska göra denna
vecka? Vem behöver vi älska lite mer?
Vem i vår omgivning behöver vi nå med
bara lite större ansträngning? Vem känner vi som inte kommer till gudstjänsterna och som borde bjudas in? Svaret kan
variera från vecka till vecka, därför att
tillfällena och utmaningarna hela tiden
förändras.
Vad kallar Gud oss att göra denna
vecka? Må vårt gensvar bli detsamma
som Jesajas: ”Här är jag, sänd mig!”
För samtal:
Diskutera författarens fem olika orsaker för tillbedjan.
˙ Vilken av dem tycker du betyder mest för dig själv?
˙ Vilken tror du är mest relevant för församlingen?
˙ Vilken tror du skulle göra störst intryck på dina vänner och
kollegor på din arbetsplats?
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
Böneveckan 2002
Måndag
Hur
skall vi
tillbe?
Inga benhårda
regler i Bibeln men det finns
starka fingervisningar
”Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare,
ty han är vår Gud och vi hans folk, fåren i hans hjord” (Ps. 95:6, 7).
I
denna allvarliga inbjudan från
psalmisten finns fyra viktiga punkter angående tillbedjan: vem är värdig tillbedjan, vem ska vi tillbe, varför
och hur. Idag ska vi koncentrera oss på
den sista punkten: hur vi ska tillbe.
Bibeln är tydlig på att det spelar roll
hur vi tillber Gud. När Kain offrade
sådant som han hade odlat på sin gård
istället för ett offerlamm, fann han att
Gud var nogräknad – hans offer blev inte
godkänt. Saulus, den brinnande ledaren
för en terroristgrupp som var mot den
första församlingen, hade för sig att han
försvarade Guds sak. Till slut upptäckte
han att det inte räckte med att vara ärlig
och uppriktig. Och i Jesu berättelse om
fariséen och publikanen som gick till
templet för att be, får vi tydligt lära oss
att det är de som ger Gud äran och inte
sig själva, som går ut ifrån gudstjänsten
rättfärdiggjorda.
Sätt att tillbe
Av Luka T Daniel
Luka T. Daniel är ordförande
för Afrika- och Indiska Oceanendivisionen, med huvudkontor i
Abidjan, Elfenbenskusten.
Vissa väljer att tillbe genom att ”brista ut
i jubel och sång!” (Ps. 98:4). Andra försöker göra gudstjänsten allvarlig och högtidlig genom att välja att ”Vara stilla inför Herren” (Sak. 2:13) .Texter som Psalmen 46:10 och 47:6, 7 och Esra 3:11 ger
vid handen att det finns både tid och
plats för båda dessa varianter av tillbedjan, beroende på omständigheterna.
Intressant nog, fanns det i tidiga
adventistgudstjänster inslag av tungomålstalande1, höga skratt2, och skrik3.
Vid ingången av det förra århundradet
började Ellen White kalla församlingen
till ordning, och varna för sådan gudstjänst som kunde beskrivas som ett ”kaos
av oväsen”, med inslag av ”skrikande,
med trummor, musik och dans”4. Under
en bönevecka år 1901 varnade hon: ”Här
behövs en omsorgsfull ledning i alla avseenden, så att vi varken störtar in i
fanatismens eld eller glider in i en formalism som skulle göra både våra egna
och andras själar stelfrusna” 5.
Det verkar som om David införde en
gudstjänstform för templet (se 2 Krön.
8:14) . Paulus tycks också visa på i 1 Korintierbrevet 14:26 att gudstjänstformen
i församlingen i Korint innehöll ”sång,
undervisning, uppenbarelse, tungotal
eller uttolkning”. Det låter inte alltför
olikt ett typiskt adventistiskt sabbatsprogram, som innehåller sångstund,
sabbatsskola och gudstjänst. Men det är
uppenbart att varken gudstjänstordningen i templet eller den i församlingen
i Korint skulle gälla för alla tider och
platser. Avsaknaden av en påbjuden liturgi i Bibeln ger rum för flexibilitet
och/eller variation. Vilken form vår
gudstjänst än tar, så är det viktigt att den
innehåller följande fyra ingredienser:
tillbedjan, lovprisning, förkunnelse och
tillämpning.
VÄND
9
Böneveckan 2002
1. Tillbedjan
För privata andakter kan psalmistens regelbundna mönster med ”Morgon och kväll
och mitt på dagen” (Ps. 55:18) vara värt att
ta upp. Andakt (privat och offentligt)
kan innefatta både att böja huvudet eller
böja knä, som Daniel gjorde (Dan. 6:10)
(men inte knäböja på sångboken eller
sabbatsskolhäftet, för att inte tala om den
Heliga Skrift) .
”Käre Gud”, skrev den 5-årige lille
Elliot, ”jag tänker på dig ibland även när
jag inte ber”. Ja, verkligen! Bibeln råder
oss också att ”be ständigt” (1 Thess. 5:17) ,
vilket tyder på att det inte alltid är nödvändigt eller möjligt att böja knä. Vi kan
be stående, som fariséen och publikanen
i Jesus berättelse (Luk. 18:11–13) , eller sittande som Elia (1 Kung 19:4) . Vi kan be
tyst medan vi arbetar eller går eller kör
bil. På så sätt kan vi uppehålla en obruten kommunikation med vår Skapare.
Speciellt vid offentliga böner måste vi
passa oss för uppvisning i vältalighet och
att ”inte rabbla tomma ord” (Matt. 6:7) .
Människor, men inte Gud, kanske kan
imponeras av en sådan inställning i
bönen. Belöningen för sådan bön slutar
vid mänskligt beröm eller bifall.
Något annat som man ska undvika offentligt, är långa böner. Baalsprofterna
på berget Karmel (1 Kung. 18) är ett lysande exempel på fruktlösa mänskliga
ansträngningar i bön. Elias egen bön (v.
36, 37) var kort och innerlig.
Vissa böner kan åtföljas av fasta – inte
för att imponera på vår allvetande, allvise Gud och få Honom att lyssna på oss
eller att ändra sig, utan hellre för att
hjälpa oss att koncentrera oss och vara
fokuserade.
2. Lovprisning
Bibeln sätter upp vanan att utebli från
kyrkan som ett av tidens tecken (Heb.
10:25). De så kallade okyrkliga går miste
om möjligheten att tillsammans med andra tacka Gud och prisa Honom av kärlek.
De går miste om glädjen och välsignelsen av att ge sitt tionde och sina gåvor
som Gud har anbefallt oss att göra (se
Mal. 3:8–12) . Rikliga välsignelser väntar
dem som uppfyller detta utan att skryta
om det.
Det bör emellertid påpekas att Gud
aldrig kan mutas, eftersom det är Han
som ger oss kraft och förmåga att skaffa
oss ägodelar. Han förväntar helt enkelt
att vi ska visa tacksamhet i proportion till
vad vi har fått. (2 Kor. 8:12) .
Sången är en annan viktig del i Gudstillbedjan. Den gör hjärtat glad och helar
10
För samtal:
Diskutera författarens fem olika orsaker för tillbedjan.
˙ Vilka bibliska belägg har vi för att Gud är intresserad av hur
vi firar gudstjänst? Uppmuntrar Bibeln bara ett speciellt sätt?
˙ Vilka fyra beståndsdelar borde, enligt vår författare, ingå i
varje gudstjänst?
˙ Vilka delar i gudstjänsten upplever du personligen som mest
meningsfulla? Varför?
själen. För att undvika monotoni eller
överdrifter i tillbedjan, så finns det en
variation av sånger rekommenderade i
Kolosserbrevet 3:16. Vi kan använda
hymner för att prisa Gud och evangeliska
sånger för att dela med oss av våra erfarenheter från de andliga strider som vi
utkämpat och vunnit genom Kristus.
Musikinstrument, skickligt hanterade,
tillför våra sånger vackra melodier. Läs
2 Krönikeboken 5:13, 14 och se hur Gud
uppskattade tempelensemblens harmoniska blandning av röster och musikinstrument. (Jag kommer att tänka på vad
som hände i slutet av Generalkonferensen 1985 i New Orleans, Louisiana. Efter
att jättekören och mässingsorkestern
hade framfört Hallelujakören från Händels Messias, var det många av oss som
upplevde att himlen var oss nära.)
3. Förkunnelse
Tillbedjan innebär även att man studerar och lyssnar till Guds Ord. Både i bibelstudium och predikan är det viktigt
att ledaren handskas på ett korrekt sätt
med ”sanningens ord” (2 Tim. 2:15) . Vi
bör motstå frestelsen att göra talarstolen
till ett forum för enbart underhållning.
De som kommer till gudstjänsten bör få
ett andligt budskap, inte någon form av
andlig massage. De behöver få lyssna till
Guds Ord framlagt klart och tydligt, och
inte sitta och bli matade med välformulerade mänskliga filosofier. Likt Johannes Döparen, ska talaren stiga åt sidan
och låta Kristus synas mer och mer.
Evangeliets glada budskap ska vara
det centrala i varje studium eller predikan. Och varje presentation bör sluta
med en klar och tydlig vädjan om avgörelse.
dan förändring måste börja i hjärtat – där
all våra handlingar har sitt ursprung.
Endast Gud kan läsa det som finns registrerat i själens ”svarta låda”. Lyckligtvis,
har Han erbjudit sig att utföra en andlig
hjärttransplantation genom att operera
bort våra ”stenhjärtan” och sätta in ”hjärtan av kött” (se Hes. 11:19) . Han går ännu
längre, och säger att ”Jag bor i det höga och
heliga men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande” (Jes. 57:15, FB) .
Vilket storartat privilegium för oss som
tillbedjare!
Sammanfattningsvis, är det inte frågan om hur högljutt eller lågmält vi
sjunger eller predikar, inte heller hur
långa eller korta böner vi ber eller hur
mycket vi fastar, och inte ens hur mycket
vi ger, som är viktig i gudstjänsten. Istället är det hur villiga vi är att överlämna
våra hjärtan till vår Skapare, för att Han
som vi tillber skall ha ensamrätt till att
använda våra hjärtan.
Som Jesaja när han var i Guds mäktiga
närvaro (Jes. 6:1–8) , bör vi också kunna
göra skillnad på gudomlig helighet i kontrast till vår egen syndfullhet. Vi borde
ångra oss och få förlåtelse och våra liv
förvandlade, så att vi blir passande att gå
Guds ärenden. Varje gång vi har tillfälle
att tillbe tillsammans med Guds folk i
Hans helgedom, så låt oss bestämma oss
för att gå in för att tillbe och gå ut därifrån för att tjäna.
1
Arthur L. White, Ellen G. White, band 1, s. 197.
Ellen G. White, Manuscript Releases, band 5,
s.239.
3
Samma källa, band 19, s. 130.
4
White, Selected Messages, band 2, s. 36.
5
White, Manuscript Releases, band 17, s. 48.
2
4. Tillämpning
Tillbedjan borde åstadkomma en förändring av livsstil till det bättre, och en så-
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
Böneveckan 2002
Tisdag
Var
skall vi
tillbe?
Bibeln
antyder att
det finns
viktigare
saker att
tänka på
E
n kristen forskargrupp utförde
nyligen en undersökning bland
ett slumpmässigt urval av regelbundna kyrkobesökare inom landet. En
enkätfråga undrade vilken av de sex
grundläggande trosutövningarna – tillbedjan, evangelisation, lärjungaskap, gemenskap, förvaltarskap och helhjärtat
tjänande som ansågs vara en kristens viktigaste uppgift. Svaren visade att tillbedjan var det som fick högsta prioritet. Tre
fjärdedelar av alla vuxna och 92 % av alla
vuxna som går i kyrkan sa att det var väldigt viktigt för dem att tillbe Gud.1
Tillbedjan spelar en viktig roll i en
kristens liv. I tillbedjan kommer man
som en underordnad inför en överordnad. När jag tillber Gud, säger jag genom
mina handlingar ”Gud, du är bättre än
mig. Du är större än mig. Du är förmer
än mig.”
Tillbedjan börjar med Gud. Gud,
Skaparen, Återlösaren och Frälsaren var
den som tog initiativet till kontakten
med människan. Historien om frälsningen, det som vi kommer ihåg från
händelserna runt uttåget ur Egypten,
påskhögtiden, korsfästelsen och uppståndelsen framkallar alla ett gensvar
från Guds folk. Det gensvaret är tillbedjan.
Denna vecka har vi hittills studerat
ämnen som Vem ska vi tillbe? Varför ska
vi tillbe? och Hur ska vi tillbe? Nu kommer frågan: Var ska vi tillbe?
Bortom allt tvistande om plats
Av Stanley Ng
Wai-Chun
Stanley Ng Wai-Chun är sekreterare för Sjundedagsadventistsamfundets Nord-asiatiska,
Indiska Oceanen-divison, med
huvudkontor i Ilsan, Korea.
Platsen för tillbedjan var en tvistefråga
och en orsak till stridigheter mellan judarna och samarierna på Jesu tid, som vi
kan läsa om i berättelsen om när Jesus
talade med den samaritiska kvinnan vid
Jakobs brunn i Johannes 4. När Han talade om det levande vattnet, tittade kvinnan förundrat på Honom. Hon sa, ”Herre,
ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten” (Joh. 4:15).
Då bytte Jesus plötsligt samtalsämne.
Han visste att innan kvinnan kunde ta
emot en sådan gåva, måste hon bli överbevisad om sin synd och sitt behov av en
Frälsare. Därför satte Han fingret på
några av hemligheterna i hennes liv (v.
16–19) .
Kvinnan blev chockad. Hon undrade
vem det var som kunde läsa hemligheterna i hennes syndiga liv. Men så bytte
hon samtalsämne igen: ”Våra fäder har
tillbett Gud på det här berget, men ni säger
att platsen där man skall tillbe honom finns
i Jerusalem” (v. 20) .
Tillbedjan var nära förbunden med en
helig plats. För samarierna var det berget Gerizim, för judarna var det Jerusalem. Samarierna hade många skäl till att
hävda att berget Gerizim var en helig
plats. Det var här som Gud först uppenbarade sig för Abraham efter att han hade
kommit in i Kannans land (1 Mos. 12:6,
7) . Det var här som Jakob först bodde
(1 Mos. 33:18) . Det var här som Josua uttalade både välsignelser och förbannelser (Jos. 8:33). Och det var här som isareliterna begravde Josefs kvarlevor (Jos.
24:32) . Samarierna byggde ett rivaliserande tempel här och tillbad enligt mosaiska ritualer. Även sedan deras tempel
förstörts av fiender, höll de fast vid sina
egna traditioner och gudstjänstformer.
Som svar på kvinnans fråga, sa Jesus:
”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det
varken är på det här berget eller i Jerusalem
som ni skall tillbe Fadern” (v. 21) . Så småningom skulle alla religiösa åtskillnader
när det gäller platser för tillbedjan,
komma att suddas ut. Sann tillbedjan
skulle inte längre vara koncentrerad till
någon plats eller nation. Jesus visste att
hon inte behövde bekymra sig om platsen för tillbedjan, för inom en snar framtid skulle Jerusalem och dess tempel förstöras och jämnas helt med marken. Utan
något tempel vid vare sig Gerizim eller i
Jerusalem, skulle sedan alla människor
lyfta sina händer i bön och andlig offertjänst överallt.
”Från öster till väster är mitt namn stort
bland folken, och överallt frambär man
rökelseoffer åt mitt namn, rena offer, ty mitt
namn är stort bland folken, säger Herren
Sebaot” (Mal. 1:11).
Inga restriktioner
Gudstillbedjan är inte begränsad till någon viss plats – Judéen, Samarien, Jerusalem, berget Gerizim, Mecka, Vatikanen eller någon annanstans. Det handlar inte om var, utan om hur vi tillber.
Den tid kommer när man skall inse att
det som gör tillbedjan till något äkta, är
andligheten och inte platsen.
Jesus fortsatte; ”den tid kommer, ja, den
är redan här, då alla sanna gudstillbedjare
skall tillbe Fadern i ande och sanning”
(v. 23) . Jesus drog kvinnans uppmärksamhet från platsen för tillbedjan till Personen man tillber, och från formen till
andan i tillbedjan. Gud vill ha äkta, inte
formalistiska tillbedjare – sådana som
tillber Honom i sanning och som erbjuder Honom trons lydnad i en barnaskapets anda.
VÄND
11
Böneveckan 2002
I följande citat lyfter Ellen White fram
tillbedjans sanna principer:
”Det är inte genom att söka sig bort
till något heligt berg eller till ett heligt
tempel som människorna får gemenskap
med himmelen. Religionen kan inte begränsas till utvärtes former och ceremonier. Den religion som kommer från Gud
är den enda religion som skall leda oss
till Gud. För att kunna tjäna Honom på
rätt sätt måste vi vara födda av den
gudomlige Anden. Detta kommer att
rena hjärtat och förnya sinnet och därigenom ge oss en förnyad förmåga att lära
känna och älska Gud. Det ger oss en villig lydnad mot alla Hans bud. Detta är
sann tillbedjan... Varhelst en människa
sträcker sig mot Gud där kommer Andens verkan att bli uppenbar och Gud
skall uppenbara sig för en sådan människa. Sådana tillbedjare söker Han. Han
väntar på att få ta emot dem och göra
dem till sina söner och döttrar.”2
Sammankopplingen mellan ande och
sanning kastar ljus över vad det betyder
att vara en ”sann tillbedjare”. Dessa är
äkta tillbedjare, i motsats till dem som
enbart ger sken av att vara det genom att
endast delta i de yttre ceremonierna.
Samma skillnader mellan sann tillbedjan
och olika former för tillbedjan är tydligt
beskrivna av profeten Mika (Mika 6:7, 8) .
”Gud är ande, och de som tillber honom
måste tillbe i ande och sanning,” sade Jesus.
(v. 24) . Dessa ord innehåller en av de enklaste och samtidigt djupaste sanningar.
De visar att Gud är totalt fri från alla begränsningar till rum och tid och ska därför inte inhysas i tempel. Gud är inte fysiskt påtaglig som avgudadyrkare kan
mena och Han är inte heller en abstrakt
kraft som många filosofer tror. Han är en
Varelse som står över alla behov av tempel, offer och dylikt, som kan vara till
hjälp för människor men inte för Gud.
”Gud som har skapat världen och allt den
rymmer, han som är herre över himmel och
jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig
av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och
allt” (Apg. 17:24, 25) .
Adventistsamfundet pekar inte ut någon särskild plats för tillbedjan som
skulle vara bättre än andra när det gäller
helighet eller vad Gud skulle föredra.
Enligt officiell statistik ska det i Kina finnas ungefär 15 miljoner kristna i de registrerade kyrkorna. Men, för varje person som går till registrerade kyrkor, finns
det åtminstone 6–8 troende som tillber
i hemmen, och som beskrivs som ”hus12
församlingar”. I sådana församlingar beräknas 90-100 miljoner människor samlas till gudstjänst varje vecka. Dessa troende, som inte har några magnifika byggnader, tillber i all uppriktighet, med renade hjärtan och förnyade sinnen. Deras
lov och tacksägelse och sång är inte begränsad till vissa platser. Deras gudstjänst är förvisso behaglig i Guds ögon.
”Ty där två eller tre är samlade i mitt
namn är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20) .
Guds närvaro är viktig när vi kommer för
att tillbe Honom. Om Gud inte finns i
ditt hjärta, så varhelst du befinner dig
och varthelst du går, är Gud inte där heller. Om Gud finns i ditt hjärta, så är Han
med dig varhelst du är. Gud är inte begränsad till en speciell plats, inte
ens till sin himmelska
helgedom. Guds
närvaro beror
på vårt sökande.
Om våra hjärtan vänder sig bort ifrån
Honom, kommer Han till slut att överge
sin helgedom och förstöra den (Jer. 7:1–
15) .
Adventister förs samman i enhet genom tillbedjan. Vi har olika kulturer,
bakgrunder, språk och raser. Vi tillber
Gud på olika sätt, i olika former och på
olika platser. Men inför Gud är det ingen
skillnad. Äktheten i tillbedjan är beroende på vår andliga natur, inte på former
eller på gudstjänstplatsens geografiska
läge. Jesus sa: ”den tid kommer, ja, den är
redan här, då alla sanna gudstillbedjare
skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så
vill Fadern att man skall tillbe honom” (Joh.
4:23).
Barna Research Online.
Ellen G. White, Vändpunkten,
s. 176.
1
2
För samtal:
Diskutera författarens fem olika orsaker för tillbedjan.
˙ Vilken gammal konflikt rörande platsen för tillbedjan,
förföljer oss fortfarande? I vilka former dyker den upp dag?
˙ Vilken är den viktigaste komponenten i tillbedjan?
˙ Vilka personliga erfarenheter kan du peka på då du var
tacksam för att platsen inte har någon betydelse för Gud?
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
Böneveckan 2002
Onsdag
Församlingen
i tillbedjan
Vi behöver mer
än en snabb
gudstjänst för
att rusta oss
inför världens
stojande
parad
D
Av Dwight Nelson
Dwight Nelson är förste pastor i
kyrkan Pioneer Memorial vid
Andrews Universitet i Berrien
Springs, Michigan, USA.
avid James Randolph berättar
i sin bok God’s Party, om en festlig cirkusparad som glatt ringlade sig genom gatorna i Milano, Italien.
Folket ropade glada hejarop, clownerna
skrattade, djuren lät. Plötsligt, utan förvarning, avvek en av de stora cirkusattraktionerna – en jättelik, tung elefant
– och traskade iväg rakt mot katedralen.
Innan hans skötare hann reagera stegade
elefanten med långa kliv in genom de
öppna kyrkdörrarna, vankade uppför
mittgången, blåste några skarpa stötar i
sin snabeltrumpet, och vände sedan på
sitt skrynkliga huvud och släntrade tillbaka till paraden.
Randolph undrar: Är vi när det gäller
tillbedjan, som skenheliga hycklande
tjockhudingar – elefanter i kyrkan?
Stapplar vi in genom de öppna kyrk-
dörrarna på sabbatsmorgonen, ger ifrån
oss vissa ljud, vänder på huvudet i bänken för att kolla in församlingen, och när
timmen har gått så lunkar vi ut tillbaka
för att inta vår plats i livets bullriga parad? Elefanter i kyrkan – är det vi det?
Naturligtvis inte – om Gud får bestämma!
I en av kung Salomos nattliga drömmar, målade Gud upp en mycket slående
bild av folk som samlats till gudstjänst:
om då ”mitt folk, som är uppkallat efter mitt
namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt
ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras
land” ( 2 Krön. 7:14, FB) .
VÄND
13
Böneveckan 2002
Medan vi ofta har använt denna text
för att uppmuntra till gemensam bön och
bekännelse, så är det lika säkert att Gud
här även beskriver gemensam tillbedjan
– den kollektiva, gemensamma erfarenheten då människor samlas i Hans närvaro för att ödmjuka sig inför Honom,
söka Hans ansikte i lovprisning och bön
och ånger.
Lade du märke till hur Gud beskriver
den grupp som samlas för att tillbe Honom? Han säger att de är ”mitt folk, som
är uppkallat efter mitt namn”. Om folk över
hela världen kallas vid samma namn,
betraktas de som en ”familj”. Så när Gud
ser ner på en grupp människor som har
samlats i Hans namn för att tillbe Honom, så kallar Han oss sin familj.
Elefanter i kyrkan? Knappast! Gudstjänst är när Guds familj samlas. Vilken
upphöjd ställning! När kyrkdörrarna slås
upp varje sabbatsmorgon, öppnas de för
dem som är barn till samme Far, och som
är uppkallade efter Hans namn.
Inte att undra på att Paulus är så entydig när han förklarar: ”Därför vill jag falla
på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt
namn” (Ef. 3:14, 15) . Har vi samme Far, så
har vi också samma namn – Hans namn.
När jag växte upp tillsammans med
mina syskon, så kommer jag ihåg min
mamma som aldrig slutade hoppas att
hennes råd skulle hindra oss från att uppföra oss illa. Innan vi sprang ut genom
dörren för att leka med våra kompisar
eller gå på kalas hos grannarna, brukade
hon lägga sina händer på våra axlar och
se oss rakt i ögonen. ”Kom ihåg vilka ni
är, barn”, sa hon. ”Kom ihåg att ni är en
Nelson.” Och eftersom vi älskade våra
föräldrar väldigt mycket, och ville bära
deras namn med stolthet, så uppförde vi
oss verkligen fint – ett tag. Tills vi
glömde vems namn vi bar och vilken familj vi tillhörde. Sedan gick det mest utför efter det.
”Mitt folk som är uppkallat efter mitt
namn” är Guds varsamma sätt att lägga
sina händer på våra axlar och se in i våra
hjärtan och påminna oss – innan vi rusar ut genom dörren till livets parad –
”Kom ihåg vilka ni är, barn, kom ihåg att
ni är mina”. Gemensam gudstjänst är en
mäktig och alltid återkommande påminnelse om att vi faktiskt alla är en familj –
Hans familj, uppkallade efter Honom.
Att denna påminnelse återkommer
var sjunde dag i veckan vittnar om vårt
barnsliga behov av att bli påminda. Att
välja att leva utan en gemensam stund
tillsammans med familjen varje vecka, är
14
Nu, mer än
någonsin, måste de som
kommer samman till gudstjänst, slå upp portarna
på vid gavel för de ensamma som söker efter en tillhörighet...
en orsak till varför så många vuxna barn
har kommit att leva sina liv utan en enda
tanke på sin Far och på det namn som de
en gång valde att bära. De kommer inte
längre ihåg – därför att de inte längre
samlas med familjen i tillbedjan. Och
sorgligt nog, så går det verkligen nästan
bara utför sedan.
Vi klarar oss
inte så bra ensamma
Under mina år som pastor har jag träffat
män och kvinnor och unga vuxna som
har försökt leva åtskilda från sin barndoms trosgemenskap, de har försökt gå
sin egen väg både personligt och yrkesmässigt utan att längre ägna en tanke åt
dem som en gång var deras familj. Jag har
bevittnat deras tappra försök att forma
en egen privat existens på egen hand i en
ofta kall och hjärtlös värld. En del har
lyckats väldigt väl både yrkesmässigt och
ekonomiskt – men mellan raderna i deras berättelser har jag läst hur deras hjärtan värker av ensamhet.
Till dessa människor kommer en öm
vädjan från den Far vars namn de en gång
bar, i en inbjudan innesluten i ett enda
löfte: ”Gud ger de ensamma ett hem” (Ps.
68:7) . Den värsta törsten i vår postmoderna värld, i början på det tredje
årtusendet, är längtan efter gemenskap.
Den nya generationen söker inte längre
i första hand förklarade sanningar eller
teologiska argument. Därför, att denna
värld mest av allt är upptagen av sin
hunger efter gemenskap, efter en samhörighetskänsla.
”Gud ger de ensamma ett hem.” Nu, mer
än någonsin, måste de som kommer samman till gudstjänst, slå upp portarna på
vid gavel för de ensamma som söker efter en tillhörighet, och som i sitt jagande
efter att tillfredsställa denna längtan,
egentligen bara följer Guds Andes impulser som leder dem mot Guds familj.
Vare sig vi har vandrat bort som den
förlorade sonen eller stannat hemma
som den äldre brodern, så är vi alla i desperat behov av vår Far och Hans familj.
”Gud ger de ensamma ett hem.” Och där –
oberoende om det är i en liten grupp på
åtta personer, en aktiv församling på 100
medlemmar eller en stor högtid med 3
000 personer – i en tillbedjan som man
deltar i tillsammans med andra kan vi
uppleva gemenskapen med vår Far och
Hans familj, som vi skapades för och som
våra hjärtan längtar efter.
Men gemensam gudstjänst innebär
mer än bara glädjen över att finna gemenskap och inte behöva var ensam en
gång i veckan. Hebréerbrevets författare
sa: ”Låt oss ge akt på varandra och sporra
varandra till kärlek och goda gärningar, och
låt oss inte försumma våra sammankomster,
som några brukar göra, utan uppmuntra
varandra, och detta så mycket mer som ni ser
att dagen närmar sig” (Heb. 10:24, 25) . När
jag samlas med dig i tillbedjan, så förmedlas något verkligt och djupt till mitt
hjärta och in i mitt liv, bara genom att
vara med dig och Gud under den där
stunden i gemensam tillbedjan – helt
klart något som jag verkligen behöver
och som jag kommer att försumma på ett
Böneveckan 2002
farligt sätt om jag bestämmer mig för att
klara mig själv. Vad är det?
Den store amerikanske evangelisten
Dwight L. Moody, var en kväll på besök
hemma hos en affärsman, som ställde frågan: ”Räcker det inte att jag tillber Gud
för mig själv varje dag? Varför skulle jag
behöva avbryta det jag håller på med
bara för att gå till en kyrka vecka efter
vecka?” Moody lyssnade utan att kommentera. Slutligen böjde han sig fram,
tog tången som man har till den öppna
spisen, sträckte in den i lågorna, drog ut
ett brinnande kol och lade det på stenhällen. Medan de två männen tysta betraktade det glödheta kolet som hade tagits bort från den övriga glöden, började
det sakta att förlora sin glöd och slockna
– tills det slutligen gav ifrån sig en sista
rökslinga, sedan var det bara den kalla
kolbiten kvar av det. Frågan var besvarad.
”Låt oss ge akt på varandra och sporra
varandra [som i en brasa] till kärlek och goda
gärningar, och låt oss inte försumma våra
sammankomster [och avlägsna oss från den
övriga glöden], som några brukar göra, utan
uppmuntra varandra, och detta så mycket
mer som ni ser att dagen närmar sig.”
Stilla promenader i naturen och privata bönetillfällen i ensamhet – även om
de är mycket välgörande för själen – var
aldrig tänkta att ersätta den glödande
smitta som det innebär att ”inte försumma
våra sammankomster” sabbat efter sabbat
i gemensam familjeandakt inför vår
Far.
Varför? Därför att det är i gemenskapen med andra Gudstillbedjare som den
tvivlande tron återfår sin styrka, den
matta ivern tänds på nytt, privata hopp
blir offentligt inspirerade och den krympande förtröstan återfår sitt mod igen.
Guds uttalande i Eden gäller fortfarande:
”Det är inte bra att mannen [eller kvinnan]
är ensam” (1 Mos. 2:18) . Som Paul
Tournier konstaterade: ”Det finns två
saker som vi inte kan göra ensamma –
det ena är att vara gift, och det andra är
att vara kristen.”1 Vi är skapade för varandra, skapade att följa Honom tillsammans, skapade för just den tillbedjande
gemenskap som Han fortfarande kallar
familj– ”mitt folk som är uppkallat efter
mitt namn”.
Mitt i det glödande hjärtat av denna
gemenskap i tillbedjan reser sig mäktigt
Kristi kors. ”Tack vare Kristus Jesus, har ni
som en gång var långt borta kommit nära,
genom Kristi blod” (Ef. 2:13). ”Ni som förut
inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut
inte fann barmhärtighet har nu funnit barm-
härtighet... Det är vad ni har kallats till, ty
också Kristus led, för er skull… Genom hans
sår har ni blivit botade” ( 1 Pet. 2:10, 21, 24) .
Genom Hans blodröda sår på Golgata
har Gud helat en hel djurpark av föga
lovande kandidater för sin familj – röda
och gula, svarta och vita, män och kvinnor, fattiga och rika, högutbildade och
analfabeter, unga och gamla. När vi varje
sabbat samlas med alla våra olikheter, är
då inte bara själva handlingen att samlas
till gudstjänst ett övertygande vittnesbörd inför vår trasiga och splittrade
värld? För om Gud genom Jesus, av syndare sådana som du och jag, kan skapa
en gemenskap, då kan säkerligen Hans
nåd göra detsamma för ”alla länder och
stammar och språk och folk” (Upp. 14:6) .
Inte undra på att Gud kallar sin tillbedjande gemenskap till att också vara
en vittnande gemenskap!
Vad Gud är ute efter
Philip Yancey berättar hur ”kompositören Igor Stravinsky en gång skrev ett nytt
stycke som innehöll ett svårt solo för violin. Efter flera veckors övande kom soloviolinisten till Stravinsky och sa att han
inte kunde spela det. Han hade verkligen
satsat det bästa han hade, men han fann
stycket vara för svårt, för att inte säga
ospelbart. Stravinsky svarade, ’Det förstår jag. Vad jag är ute efter är ljudet från
någon som försöker att spela det.’”2
Kanske det är det Gud är ute efter
också – en gemenskap och en familj på
jorden ödmjuk och trogen ”som försöker” spela det som Han i sin nåd har kom-
ponerat – i sin gudstjänst och i sitt
vittnande.
”Hur svag och bristfällig Guds församling än må förefalla, är det ändå den som
Gud ägnar sin största uppmärksamhet.
Den är skådeplatsen för hans nåds manifestationer. Han finner tillfredsställelse av att i den uppenbara sin makt och
kraft att förvandla människor”.3
”Skådeplatsen för hans nåd” – vilken
rörande beskrivning av vad Gud kallar
sin församling till att vara. Perfekta solon
eller fulländat ackompanjemang är inte
vad Gud förväntar sig. Helt visst är Hans
högsta önskan att Hans folk, som är uppkallat efter Hans namn, inte bara ska dela
sin Faders hjärta i tillbedjan, utan att de
också ska leva ut sin Faders kärlek genom
vittnande.
Och vilket ska vara vårt dagliga vittnesbörd, vi som samlas till gudstjänst en
gång i veckan i Guds familj? Två ord kan
vara tillräckligt – två ord som utgör familjens universella språk, speciellt familjer som, precis som Gud, har barn som
har lämnat gemenskapen. Två små ord, i
en enkel inbjudan: ”Kom hem.”
Inte undra på att vår Bibel slutar med
dessa ord (se Upp. 22:17) .
Men, vad kan man å andra sidan vänta
sig av en väntande Far och en tillbedjande familj som inte vill gå ensamma
hemåt?
1
Citerat från Philip Yanceys Church,
Why Bother? My personal Pilgrimage
(Grand Rapids: Zondervan, 1998), s. 37.
2
Samma källa, s. 99.
3
Ellen G. White, Löftestiden, s. 16.
För samtal:
˙ Med tanke på tillbedjan, hur liknar vi i vårt beteende ibland
elefanten i berättelsen?
˙ Varför är gemensam gudstjänst viktig? Hur presenterar vi
detta budskap till dem som vill vara för sig själva?
˙ Vad betyder illustrationen med Stravinsky för dig personligen? Vad borde den betyda för oss som en församling?
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
15
Böneveckan 2002
Torsdag
Familjen
i tillbedjan
En tid då
familjebanden,
lojaliteten
och
förtroendet
stärks
Av Clifford
Goldstein
Clifford Goldstein är ledare för
Sabbatsskolstudierna för vuxna,
vid Adventistsamfundets Generalkonferens, med huvudkontor i
Silver Spring, Maryland, USA.
16
”
L
yckliga familjer är alla lika”, skrev
greve Leo Tolstoy. ”Varje olycklig
familj är olycklig på sitt eget sätt.”
Kanske det. Eller så har eländet i familjerna sina rötter i något som alla olyckliga familjer har gemensamt – ingen
enhet, närhet, ingen familjeanda som
befästs genom att den har sitt ursprung
i himlen men tar sig uttryck i hemmet.
Då kan familjeandakten vara till hjälp,
inte som en garanti för familjelycka, men
som ett hjälpmedel för att lättare nå dit.
Familjeandakten är en viktig kanal genom vilken den glädje som Herren vill
skänka kristna hem, kan förmedlas. Det
krävs mer än enbart andakter för att utveckla starka andliga familjer. Å andra
sidan är det svårt att förstå hur någon familj kan få till en sådan andlig grund som
behövs för att man ska bli en lycklig familj, utan andakter.
”I varje familj borde man ha en bestämd tid för morgon- och kvällsandakt.
Hur passande är det inte för föräldrar att
samla sina barn runt sig innan man äter
frukost och tacka sin himmelske Far för
att Han har bevarat dem under natten,
samt be om Hans hjälp, vägledning och
beskydd under dagen! Hur passande är
det inte också, att föräldrar och barn
samlas inför Honom igen när kvällen
kommer, och tackar Honom för de välsignelser de fått uppleva under dagen
som gått!”1
Ordna så det passar familjen
När vi tänker på familjeandakt, har vi en
benägenhet att tänka på barnen, trots att
det inte finns barn i alla familjer. Men
oberoende av vilka, och hur många med-
lemmar familjen består
av så betyder familjeandakt just det – andakt
för familjens medlemmar. Familjen (vare sig
den består av 2 eller 10
personer) borde samlas
för att ha andakt tillsammans. Det är inte som
att stänga in sig i sin
kammare för att be förtroliga, personliga böner, men det är inte heller som när man ber tillsammans i kyrkan på
sabbaten . Familjeandakt är något mitt emellan, något privat som
man ändå har gemensamt.
Hur familjesituationen än ser ut, så borde familjens andakt ändå återspegla denna. 12- och 16åringar kan inte relatera till vad man gör
tillsammans med 2- och 6-åringar. Men
oberoende av deltagarnas ålder, så ska
familjeandakten inte bli jobbig, något
långt och utdraget och tråkigt. Om så är
fallet, så vore det nästan bättre att inte
ha någon alls. Långa och livlösa andakter
kan skada en familj, och söndra det som
var tänkt att förena, och inte uppnå det
som en familjeandakt är till för.
”Låt familjeandaktsstunderna vara
korta och livfulla. Gör inte så att era barn
eller någon annan familjemedlem tycker
illa om dem därför att de är långtråkiga
och ointressanta.”2 Där har vi ytterligare
goda, sunda och praktiska råd från Herrens tjänarinna.
Familjeandakt är en annan sorts manifestation, ett annat uttryck för vad tillbedjan allmänt skulle handla om: ett sätt
för oss att hålla oss medvetna om vem
Gud är och vilken relation vi borde ha
till Honom. ”Men du, Herre, är vår fader.
Vi är leran och du har format oss, vi är alla
ett verk av din hand” (Jes. 64:8). Om andakten hålls i familjen, i en anda av tacksamhet, beroende och överlåtelse, kan en
sådan andakt hjälpa familjen att göra
framsteg i en gemensam andlig riktning,
och växa till i nåden från den Gud som
har gett oss så mycket genom Jesus Kristus (se 2 Pet. 3:18) .
Familjeandakten är ett sätt att tala till
Herren i grupp, en stund då familjen tillsammans kan ta sina inre familjeangelägenheter till Herren. Det kan hjälpa familjen att förstå att de band som finns
mellan familjens medlemmar är olika
alla andra band som man kan ha till an-
Böneveckan 2002
dra. Familjeandakten gör det möjligt för
Herren att uppehålla dessa starka band.
Hur viktigt är det inte med sådana
skyddsmurar idag, när djävulen anfaller
oss med så många olika saker, att om vi
inte är på vår vakt, kommer familjen att
splittras i bitar som är nästan omöjliga
att limma ihop igen.
Endast Herren kan hålla ihop familjen, och det kan Han endast göra i den
mån vi tillåter Honom att verka inom oss
individuellt och som en familj. Precis
som enskild bön öppnar oss som individer för Guds kraft, kommer familjeandakterna att göra samma sak på
familjeplanet. ”Utan mig”, sa Jesus, ”kan
ni ingenting göra” (Joh. 15:5) . Innefattar
det även att behålla våra starka familjeband och ha dem fästade i Herren? Man
kan tänka sig det.
Den bästa stunden
Familjeandakterna borde vara glada,
lyckliga, uppåt stunder. Andakterna i
Israel var tänkta att alltid vara sådana
(2 Krön. 29:30; Ps. 9:2; Ps. 30:12; Jes.
35:10). Det värsta man kan göra, speciellt
med barn, är att göra andaktsstunden till
ett tillfälle för tillrättavisning, bestraffning eller bannor. ”Allt har sin tid, det
finns en tid för allt som sker under himlen”
(Pred. 3:1) – och det omfattar även tillrättavisning när det behövs. Men de dyrbara stunderna varje dag när familjen
samlas för att prisa Gud är definitivt inte
rätt tidpunkt för sådant. Ellen White
skrev att stunderna för morgon- och
kvällsandakt ”skulle vara de finaste och
nyttigaste stunderna på hela dagen.” 3
Det är svårt att föreställa sig något som
mera effektivt kunde få folk att vända sig
bort ifrån Herren, eller från familjeandakter, än att använda dessa stunder som
lämpliga tillfällen till förebråelser eller
utskällningar.
Låt istället dessa familjestunder skapa
lyckliga minnen hos barnen . Regelbundna familjeandakter kommer att
skapa minnen som kommer att förbli i
barnens sinnen långt efter att de blivit
vuxna. Hur mycket bättre är det inte om
dessa minnen är fyllda av glädje och
värme, hellre än fruktan, ilska och förbittring.
Få människor, kommer emellertid
någonsin att kunna utveckla den sorts
relation till Herren som de behöver, om
deras enda tid i bön och tillbedjan och
Bibelläsning är vid familjealtaret. Sist
och slutligen, kommer kvaliteten på
familjeandakterna inte att nå högre än
andligheten hos den som leder dem.
Alltså, måste den andlige ledaren vara
grundad i Herren på ett sätt som endast
kan uppnås genom en personlig omvändelseerfarenhet (se Joh. 3:3) , och som
uppehålls genom daglig överlåtelse till
Herren. ”Ni har lärt känna herren Kristus
Jesus, lev då i honom” (Kol. 2:6) . Detta är
oerhört viktigt.
Endast Guds kraft som verkar i oss
kan ge oss den styrka vi behöver för att
med ord och handling stödja de höga och
ädla principer som en familjeandakt bygger på. Det finns inget värre än en hycklare, och den bästa familjeandakt i världen kan förlora sin mening p.g.a. stränghet, ovänlighet eller att någon av föräldrarna är otrevliga mot varandra eller något av barnen. Det betyder inte att vi
måste vara fullkomliga (det är ingen av
oss, speciellt inte vi som är föräldrar) .
Det betyder bara att ju mer vi – genom
enskild bön, bibelstudium och överlåtelse till Herren – låter Gud få visa sin
nåd och helgande kraft i våra liv, desto
mer kan vi visa på de sanningar som vi
tror på inför vår familj vid varje andakt
varje dag.
”Helga dem genom sanningen”, sa Jesus,
”ditt ord är sanning” (Joh. 17:17). Kärlek,
förlåtelse, erkännande, nåd, barmhärtighet och lag borde inte bara vara ämnen
för familjeandakter; de borde synas i deras liv som tillhör en religion som är
grundad på dessa viktiga sanningar. Att
inför familjen leva ut de sanningar som
vi som kristna bekänner oss till, kommer
att flerdubbla exponeringsvärdet av det
som vi undervisar om i våra andakter. Å
andra sidan, om vi inte lever som vi lär,
kan det i lika hög grad omintetgöra det
som vi vid samma altare har undervisat
om.
Familjen är en av Guds värdefullaste
gåvor till mänskligheten. Den kärlek
som finns och uttrycks mellan familjemedlemmar kan vara en kraftfull illustration, som hjälper var och en att förstå
den kärlek som Gud har för dem. Men,
bra, starka, lyckliga familjer kommer
inte till av sig själva – de skapas. Den processen kräver både möda, tålamod, taktfullhet och förlåtelse. Det tar också tid,
och att ge av sin tid betyder att man
måste ge av sig själv, att kanske lägga åt
sidan sådant som man själv skulle vilja
göra och lägga den tiden på andra (på ett
liknande sätt som Kristus gjorde för oss).
Ett sätt att göra detta är genom familjeandakter.
Det ska inte bara vara en aktivitet som
vi måste ha med därför att det är vad som
förväntas av ett adventisthem. Istället
skulle vi ha andakt därför att vi älskar
Gud – och våra familjer – mer än vi älskar oss själva
1
Ellen G. White,
Child Guidance, s. 520.
2
Samma källa, s. 521.
3
Samma källa, s. 522.
För samtal:
˙ Vad säger Ellen G. White om att ha en bestämd tid för familjeandakt morgon och kväll?
Hur ska vi ta ett sådant råd, med tanke på situationen i
dagens familjer?
˙ Vad är, enligt läsningen, de viktigaste beståndsdelarna i en
familjeandakt?
˙ Familjeandakterna bör se ut på olika sätt beroende på
familjens sammansättning.
Beskriv och diskutera flera olika alternativ, och föreslå vilken
situation de passar för.
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
17
Böneveckan 2002
Fredag
”Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare” ( Ps. 95:6).
Enhet i tillbedjan
Vad händer
när vi gör
Guds
prioriteringar
till våra
egna?
Av Mary Ang´awa
Mary Ang’awa är fredsdomare
som har tjänat som domare de
senaste sju åren och är nu
domare i Kenyas Högsta
Domstol i Nairobi.
18
E
n församling i Kenya, som lyssnade till psalmistens kallelse till
tillbedjan, började samlas varje
morgon klockan 6.30 till andakt. Åtminstone 10 personer med en stark börda för
församlingen kom varje morgon och bad
innerligt om en sann väckelse.
Gudstjänstformen var enkel. Varje
morgon leddes sammankomsten av någon av deltagarna som delade med sig av
en bibeltext och gav en kort kommentar
till denna. Sedan delade man upp sig två
och två för att bedja. Speciella böneämnen och tacksägelser över besvarade
böner steg upp till Gud.
Först verkade det som om de inte
gjorde rätt. Saker började gå på tok. En
morgon föll en syster omkull och gjorde
illa handen. Eftersom hon var diabetiker,
blev hon orolig över att såret inte skulle
läka ordentligt. Hustrun till en av bröderna blev sjuk och måste föras till sjukhus. En annan syster blev påkörd av ett
fordon när hon gick.
Trots alla dessa besvärligheter fortsatte man med morgonandakterna. Man
delade med sig av sina vittnesbörd, samtidigt som man prisade Gud för Hans
godhet. Dessa tidiga morgonandakter
förvandlade den församlingen genom att
dess medlemmar fokuserade på mission.
Folk som aldrig tidigare hade stått upp
och predikat eller vittnat bland folk,
började göra detta under dessa möten.
Begäran om förbön för människor i nöd
placerades i en låda och lästes upp under de vanliga sabbatsgudstjänsterna
(konfidentiellt) , så att hela församlingen
kunde få del av medlemmarnas behov av
förbön.
Dorkasledaren bad om förbön. Hennes planer på att besöka Masailand i
Kisanju hade ingen framgång. Efter att
hon bad andaktsgruppen att be för
henne, blev hennes sabbatsbesök där
mycket lyckat. Följande dag, på söndagen, distribuerades mat som hade
skänkts av församlingen, till ungefär 600
masajer som kom till den hälsomottagning som församlingen höll en gång i
månaden.
Pastorn, som höll evangeliska möten
i en annan del av staden, behövde hjälp.
Han kom till morgonandakterna och
fann där den andliga och materiella hjälp
som han behövde – som ett svar på gruppens böner.
Hela församlingen blev enad och fick
mer energi på grund av dessa enkla
morgonandakter. För en del medlemmar
öppnade Gud vägarna till att få ett jobb,
andra fick möjlighet att studera Bibeln
med människor i samhället. Genom
detta nätverk kunde budskap om medlemmars andliga behov och andras allmänna behov snabbt nå ut till medlemmarna.
Medan USA och resten av världen
sörjde över tragedin den 11 september
2001, sörjde även de som samlades till
morgonandakt, och de bad Gud att vara
med de överlevande och att trösta de familjer som sörjde någon som de förlorat
i katastrofen. Ingen behövde vänta till
sabbaten för att få höra om det och göra
något.
Allra viktigast är att kyrkan nu är öppen sju dagar i veckan istället för bara tre
(sabbaterna, bönemöten på onsdagar och
på fredagskvällarna).
Vårt uppdrag är tillbedjan
Sista delen i den första ängelns budskap
är en uppmaning om tillbedjan: ”Frukta
Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för
hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna” (Upp. 14:7) . Detta är ett budskap som i generationer har förenat oss
till en enhet.
Under de senaste åren har jag tillbett
tillsammans med församlingar i Argentina, Kanada, Indien, Filippinerna och
Europa. Jag har blivit rörd och gripen av
Böneveckan 2002
Det som förenar oss
är att vi sätter
Kristus i centrum
i våra gemensamma
gudstjänster
såväl som i
våra privata
andaktsstunder.
enheten och allvaret i våra adventistgudstjänster. I Kenya, Afrika, där församlingen stod upp för att prisa Herren
i en avslutande lovprisning i friluftsgudstjänsten i Nairobis Uhuru Park,
kunde man uppleva enheten, allvaret och
hur den Helige Ande rörde vid människorna. Liknande erfarenheter har jag haft
vid otaliga tillfällen på fler platser än jag
kan räkna.
En adventistgudstjänst kan variera
mellan olika kulturer, men på det hela
taget kan man känna Guds Andes närvaro varhelst adventtroende samlas till
gudstjänst. Detta sker genom sång, bön
och studium av Guds Ord (med hjälp av
sabbatsskolstudiehäftena) . I varje land
som jag har besökt är bibelstudium och
gudstjänst det som adventisternas tillbedjan kretsar kring. Jag som kommer
ifrån Afrika upptäckte att precis samma
bibelstudium studerades i alla länder jag
besökte. I ett land var hela gudstjänsten
uppbyggd runt tankar som man hämtat
ifrån sabbatsskolstudiet.
Vad är det som gör tillbedjan så speciell i adventistförsamlingar? Vad är det
som förenar oss över hela världen? Det
som förenar oss är att vi sätter Kristus i
centrum i våra gemensamma gudstjänster såväl som i våra privata andaktsstunder. Paulus skrev till filipperna: ”Ty
omskärelsen, det är vi som tjänar Gud i vår
ande och har vår stolthet i Kristus Jesus och
inte förlitar oss på något yttre” (Fil. 3:3) .
Detta är vårt hopp – att vara förenade
i tillbedjan. Vi förtröstar på Kristus som
är den som vi riktar vår tillbedjan till.
För samtal:
˙ Hur skiljer sig adventistgudstjänster från
varandra på olika orter och i olika länder?
Bidrar dessa skillnader till att stärka eller försvaga vår enhet som en rörelse?
˙ Hur fungerar gudstjänsterna som en förenande faktor bland de troende där du finns?
Vad kan du göra för att de ska bli ännu mer meningsfulla symboler för enighet?
˙ Om Jesus kom för att vara fysiskt närvarande i era gudstjänster, vad tror du att Han
skulle ge för råd om hur man kunde göra era gudstjänster mer betydelsefulla?
Ge stöd för dina svar med citat från evangeliernas.
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
19
Böneveckan 2002
Andra
sabbaten
Tillbedjan i
Guds hus
Vad det
innebär
att komma
inför en
helig Gud
Av Ellen G White
Ellen G. White var en av
pionjärerna inom Sjundedagsadventistsamfundet. Hennes
verk utgör fortfarande en
profetisk röst i samfundet.
20
F
”Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!” ( Hab. 2:20).*
ör den ödmjuka, troende människan, är Guds hus här på jorden en
port till himlen. Lovsångerna,
bönerna, orden som talas av Guds representanter, är alla Guds utvalda verktyg
för att bereda ett folk för kyrkan där
ovan, för den upphöjda tillbedjan dit
inget vanhelgande kan komma.
Från den helighet som vilade över den
jordiska helgedomen, kan de kristna lära
sig hur man ska förhålla sig till den plats
där Herren möter med sitt folk. Det har
skett en stor förändring – inte till det
bättre, utan till det sämre – av folks seder och bruk när det gäller religiös tillbedjan. Det värdefulla, det heliga, ting
som för oss i kontakt med Gud håller
snabbt på att förlora sitt grepp över våra
sinnen och hjärtan, och dras ned till
samma nivå som vardagliga ting. Den
vördnad som folk i forna tider hade för
helgedomen där de mötte Gud i en helig
tjänst, har till stor del försvunnit. Det var
trots allt Gud själv som instiftade sin
gudstjänstordning, och upphöjde den
långt ovan allt som hade en vardaglig
karaktär.
Huset är familjens helgedom, och
kammaren eller skogsgläntan är den
mest avskilda platsen för privat andakt;
men kyrkan är församlingens helgedom.
Det borde finnas regler för tid, plats och
sätt att tillbe. Inget som är heligt, inget
som har att göra med Gudstillbedjan,
skall behandlas vårdslöst eller likgiltigt...
När gudstjänstbesökarna går in i
möteslokalen, ska de göra detta på ett
värdigt sätt, och tyst och försiktigt finna
sin plats... Allmänt prat, viskningar och
skratt borde inte förekomma i Guds hus,
varken före eller efter gudstjänsten. En
varm, aktiv fromhet borde prägla de tillbedjande.
Om en del måste vänta några minuter
innan mötet börjar, så må de uppehålla
en sann anda av andakt och tyst meditation, med upplyfta hjärtan i bön till Gud
om att gudstjänsten måtte bli till speciell välsignelse för deras egna hjärtan, och
leda till andras övertygelse och omvändelse. De borde tänka på att himmelska
budbärare finns i lokalen. Vi går alla
miste om mycken underbar kommunikation med Gud genom vår egen rastlöshet, genom att inte uppmuntra till stunder av reflektion och bön. Det andliga
tillståndet behöver ofta omprövas och
hjärta och sinne riktas mot Rättfärdighetens Sol. Om folk, när de kommer in i
gudstjänstlokalen, har en uppriktig
vördnad för Gud och tänker på att de är
i Hans närvaro, kommer det att uppstå
en underbar vältalig tystnad. Viskningar
och skratt och prat som kan vara oskyldiga i ett vardagligt sammanhang borde
inte finna någon plats i det hus där man
tillber Gud. Sinnet borde förberedas för
att lyssna till Guds Ord, och att Ordet
skulle upplevas som viktigt och på ett
passande sätt göra intryck på våra hjärtan.
Bönens inflytande
När pastorn kommer in, ska han göra det
med ett värdigt och allvarligt uppträdande. Han bör böja sig ner i en tyst bön
så snart han träder fram till talarstolen,
och allvarligt be om Guds hjälp... Högtidligheten vilar över alla, och Guds änglar kommer mycket nära. Var och en i församlingen, som också fruktar Gud skall
med böjda huvuden förena sig med honom i tyst bön om att Gud måtte behaga
komma och vara närvarande i mötet och
ge kraft åt sin sanning när den presenteras av mänskliga läppar.
När mötet öppnas med bön, ska varje
knä böja sig i den Heliges närvaro, och
Böneveckan 2002
varje hjärta skall upplyftas till Gud i en
tyst bön. De trogna gudstjänstfirarnas
böner kommer att bli hörda, och Ordets
verkan kommer att visa sig effektiv. Hela
gudstjänsten ska hållas med allvar och
vördnad, som om man var i en osynlig
närvaro av Honom som är Herre över alla
mötessammankomster.
När någon talar utifrån Guds Ord, ska
ni komma ihåg... att ni lyssnar till Guds
röst genom Hans delegerade tjänare.
Lyssna uppmärksamt. Slumra inte ett
enda ögonblick, för genom att slumra
kan du gå miste om just de ord som du
bäst behöver – just de ord som, om du
följer dem, skulle hindra dina fötter från
att förirra sig in på felaktiga vägar. Satan
och hans änglar är upptagna med att för-
Kyrkans
lokaler skall
inneslutas
av en
helig vördnad
lama våra sinnen så att vi inte kan höra
råd och varningar och tillrättavisningar;
eller om vi hör dem, så ska de inte ha
någon inverkan på våra hjärtan och leda
till någon bättring i våra liv. Ibland kan
ett litet barn så helt ta åhörarnas uppmärksamhet att den värdefulla sådden
inte faller i god jord och bär frukt. Ibland
har ungdomar så liten respekt för Guds
hus och gudstjänsten att de hela tiden sitter och kommunicerar med varandra
under predikan. Om dessa kunde se
Guds änglar hur de betraktar dem och
markerar vad de gör, skulle de bli förskräckta och verkligen skämmas. Gud
vill ha åhörare som lyssnar. Det var
medan männen sov som Satan sådde sitt
ogräs.
När välsignelsen uttalas, skall alla
fortfarande svara stilla, som om man vore
rädd för att förlora Jesu frid. Låt alla gå
ut utan trängsel eller högljutt prat, i en
känsla av att de är i Guds närvaro, att
hans ögon vilar på dem, och att de bör
uppföra sig som om de vore i Hans synliga närvaro. Låt ingen stanna i gångarna
för att hälsa och prata, och på så sätt hindra andra från att komma ut. Kyrkans lokaler skall inneslutas av en helig vördnad. Kyrksalen skall inte göras till en
plats där man träffar sina vänner för att
prata och låta vardagliga tankar och
världsliga affärstransaktioner äga rum.
Allt sådant bör lämnas utanför kyrkan.
Gud och Hans änglar har vanärats av
obetänksamma, stojande skratt och
trampande fötter som har kunnat höras
på vissa platser...
Vördnaden nästan utdöd
Det är bara alltför sant att vördnaden för
Guds hus är nästan utdöd. Man kan inte
göra skillnad på heliga ting och platser,
man är inte medveten om det heliga och
upphöjda. Finns det inte anledning att
uppmärksamma bristen på brinnande
fromhet i familjerna? Beror inte det på
att religionens höga ställning har lämnats att släpas i smutsen? Gud gav oss
ordningsregler, exakta och fullkomliga,
till sitt folk i fordom tid. Har Han ändrat
sig sedan dess? Är Han inte fortfarande
den store och mäktige Gud som råder i
himlarnas himmel? Skulle det inte vara
bra för oss att ofta läsa de instruktioner
som Gud själv gav till hebréerna, så att
vi som har den underbara sanningens ljus
som lyser över oss, kan ta efter deras
vördnad för Guds hus? Vi har otaliga
anledningar till att uppehålla en brinnande, hängiven anda i vår gudstillbejdan. Vi har ännu större anledning att vara
hänsynsfulla och vördnadsfulla i vår tillbedjan än vad judarna hade. Men en
fiende har varit verksam för att förstöra
vår tro på den kristna gudstjänstens helighet...
Ungdomars utbildning skulle vara av
sådan karaktär att den skulle upphöja
heliga ting och uppmuntra en ren gudsfruktan i Hans hus. Många som bekänner sig vara barn till den himmelske Konungen, har ingen riktig uppfattning om
de eviga tingens helighet. Nästan alla
behöver få lära sig hur man ska uppföra
VÄND
21
Böneveckan 2002
sig i Guds hus. Föräldrar, ska inte bara
undervisa, utan anbefalla sina barn att
lugnt och vördnadsfullt gå in i kyrkan.
Gudstjänstbesökarnas andliga omdöme när man befinner sig i Guds hus,
måste höjas, förfinas och helgas. Detta
har tråkigt nog försummats. Man har
inte insett vikten av detta, och som ett
resultat har oordning och vanvördnad
blivit vanlig, och Gud har vanärats. När
ledarna i församlingen, pastorerna och
andra människor, fäder och mödrar inte
själva har haft någon upphöjd syn på
dessa saker, vad kan man då förvänta sig
av de oerfarna barnen? Alltför ofta återfinns de i grupper, inte i anslutning till
sina föräldrar, som borde ha uppsyn över
dem. Utan att tänka på att de befinner sig
i Guds närvaro, och att Hans ögon ser
dem, så uppträder de lättsinnigt och
tanklöst, de viskar och skrattar, är obetänksamma, vanvördiga och ouppmärksamma. Sällan blir de upplysta om att
pastorn är Guds ambassadör, och att det
budskap han förmedlar är ett av Guds
utsedda verktyg för människors frälsning, och att för alla dem som kommer
inom hörhåll för det, kommer det att
vara ett vittne om liv för livet, eller om
död för döden.
De ungas ömtåliga och formbara sinnen får sina värderingar av det arbete
som Guds tjänare utför, från det förhållningssätt som deras föräldrar har till
dessa frågor. Många föräldrar tar upp
gudstjänsten för att kritisera den hemma, där man tycker bra om en del saker
och fördömer andra saker. På så sätt blir
budskapet från Gud... kritiserat och ifrågasatt och gjort till ett ämne som saknar
allvar. Vilka intryck de unga får av dessa
vårdslösa, vanvördiga kommentarer kan
endast himmelens böcker avslöja. Barnen ser och förstår dessa ting mycket
snabbare än föräldrarna är benägna att
tro. Deras moralbegrepp får en felaktig
fördom som tiden aldrig riktigt kan
sudda ut. Föräldrarna sörjer över att deras barn är så hårdhjärtade, och hur svårt
det är att väcka deras moraliska känslighet så att de kan svara mot Guds förväntningar. Men himmelens böcker kan, med
en penna som inte kan skriva fel, härleda
till den verkliga orsaken. Föräldrarna var
inte omvända. De var inte i harmoni med
himlen eller himlens verk. Deras låga
och banala uppfattningar om predikoämbetets och kyrkrummets helighet har
vävts in i deras barns undervisning. Det
är frågan om någon som under flera år
har utsatts för detta fördärvande inflytande genom sin uppfostran i hemmet,
någonsin kommer att kunna få en välutvecklad känsla av vördnad och högaktning för Guds verk och de redskap Han
har utvalt för människors frälsning.
Dessa ting bör talas om med vördnad,
med ett passande språk, och med finkänslighet, så att det framgår för alla som
du kommer i kontakt med att du betraktar budskapen från Guds tjänare som
budskap till dig direkt
från Gud själv.
Föräldrar, var försiktiga med vilka förebilder ni är och vilka
uppfattningar ni ger
era barn. Deras sinnen
är formbara och tar lätt
intryck. Så om talaren
har någon brist, med
tanke på gudstjänsterna i kyrkan, var då försiktig, nämn inte om
det. Tala bara om det
goda arbete han utför,
om de goda tankar han
presenterat, och som
ni borde ta vara på
eftersom de kommer
från Guds tjänare. Det
kan vara enkelt att se
varför barn inte tar större intryck av Ordets tjänare och varför de har så liten
aktning för Guds hus. Deras undervisning har varit bristfällig på den punkten.
Deras föräldrar behöver umgås med Gud
dagligen. Deras egna tankar behöver förfinas och upphöjas. Deras läppar behöver vidröras av ett glödande kol från altaret, så att deras vanor, sådant som de
brukar göra hemma, kommer ett göra ett
gott intryck på deras barns sinnen och
forma deras karaktärer. Religionens ställning kommer då att höjas avsevärt. Sådana föräldrar gör Gud en stor tjänst.
Det kommer att bli mindre världslighet,
mindre sinnlighet och mer förbättring
och trofasthet i hemmet. Livet kommer
att fyllas av en högtidlighet som de knappast kunde ha drömt om. Inget som har
att göra med att tillbe och tjäna Gud
kommer att göras vardagligt.
Det yttre påverkar vördsamheten
Det gör mig ofta ont, när jag kommer in
i den byggnad där man tillbeder Gud, att
För samtal:
˙ Hur ska vi tillämpa Ellen Whites
förmaningar om vördnad idag?
˙ Vad är vördnad? Vad innefattas däri? Är allt pratande eller ljud i kyrkan tecken på vanvördnad?
˙ Hur borde vi se på vårt personliga ansvar att vara goda föredömen när det gäller vördnad?
(Om inget annat angivits är bibeltexteerna hämtade från Bibel 2000)
22
Böneveckan 2002
se både män och kvinnor vara så slarvigt
klädda. Om man kunde utläsa hjärtats
och sinnets karaktär av det yttre utseendet, då skulle det säkert inte vara något
himmelskt över dem. De har ingen riktig uppfattning om den ordning, prydlighet och det förfinade sätt att föra sig som
Gud kräver av alla dem som kommer in i
Hans närvaro för att tillbe Honom. Vilka
intryck ger dessa saker till icke troende
och till ungdomen, som är snara att uppfatta saker och dra sina egna slutsatser?
I mångas sinnen finns det inga heligare tankar om Guds hus än om den mest
vardagliga plats... På grund av den respektlöshet som tar sig uttryck i attityder,
klädsel, och uppförande samt en avsaknad av ett andaktsfullt sinnelag, har Gud
ofta vänt sitt ansikte bort ifrån dem som
har samlats för att tillbe Honom.
Alla behöver lära sig att vara vårdad,
ren och snygg i sin klädsel, men inte
hänge sig åt sådan yttre utsmyckning
som är totalt opassande för helgedomen.
Det borde inte förekomma någon kläduppvisning, för sådant uppmuntrar bara
till missaktning... Våra tankar ska vara
riktade mot Gud, Han ska vara föremålet för vår tillbedjan, och allt som drar
uppmärksamheten bort ifrån allvaret i
den heliga gudstjänsten, är en förolämpning mot Honom...
När en församling har växt upp och
inte fått någon undervisning om dessa
saker, har pastorn försummat sin uppgift
och kommer att ställas till svars inför
Gud för de uppfattningar han har låtit
råda. Om inte rätt inställning till uppriktig tillbedjan och sann vördnad får sätta
sin prägel på människorna, kommer det
att bli en ökande tendens till att placera
det heliga och eviga på samma nivå som
vardagliga ting, och de som bekänner sig
till sanningen kommer att utgöra en
förolämpning mot Gud och en vanära för
religionen. De kan aldrig, med sina outvecklade uppfattningar, rätt värdesätta
en ren och helig himmel, och vara beredd att förena sig med de tillbedjare som
finns i de himmelska salarna där ovan,
där allt andas renhet och fullkomlighet
och där varje varelse har en fullständig
vördnad för Gud och Hans helighet.
Utdrag ur Testimonies for the Church, band
5, s. 491-500.
* Denna text är ett tillägg – den kommer inte
från kapitlet i Testimonies.
I KORTHET
ADRA – Nytt regionalkontor i Sydafrika
Den 3 september invigdes ADRAS nya
regionalkontor för Afrika i Randburg, utanför Johannesburg, Sydafrika.
Göran Hansen från Sverige är chef för
kontoret som har till uppgift att administrativt leda ADRAs insatser i Afrika, koordinera lokala resurser, assistera de olika
länderna vid speciella behov med mera.
– Kontoret kommer att spela en viktig
roll när vi jobbar med stora problemställningar som berör många människor i många länder, tex hur vi ska bekämpa spridningen av HIV/AIDS, säger
Charles Sandefur, direktor för ADRA international.
ANN
Nytt hopp för
sabbatsfirande studenter i Ukraina
Myndigheterna i Ukraina föreslår nu alla
utbildningsinstitutioner i landet att förlägga alla stora examina till veckodagar
istället för på lördagar eller söndagar.
–Vi är så glada att de hört oss i det
här ärendet, säger Valery Ivanov, kommunikationsansvarig för Adventistsamfundet i den Euroasiatiska divisionen.
–Detta möjliggör för våra studenter att
följa sin övertygelse i att fira den sjunde
dagen.
Beslutet är viktigt, inte bara för adventister men också för judar, sabbatsfirande
pingstvänner och andra grupper som
helighåller den bibliska sabbaten.
ANN
Första scoutlägret i Congo
Det pågående inbördeskriget kunde inte
avhålla 200 förväntansfulla deltagare
från att komma till sitt första scoutläger
någonsin för adventister i republiken
Congo. Lägrets hölls i början av augusti
utanför huvustaden Kinshasa.
Eftersom vägarna förstörts genom
kriget fick ungdomarna flyga till lägerplatsen, The William Booth College.
–Det är inte lätt att vara kristen mitt
under ett krig, säger Pandi Bamue
Kabasu, ungdomsledare i landet. Han
menar att scoutarbetet är viktigt för att
nå ungdomar och få dem att bli starka i
tron för framtiden.
Av de 420 000 adventisterna i Congo
är 80 procent under 30 år.
ANN
Samfundsstyrelsens
protokoll till församlingarna
Vid samfundsstyrelsens arbetsutskotts sammanträde den 22 augusti
beslutades, att samfundsstyrelsens
protokoll framöver ska finnas tillgängliga i skrivskyddat format på den
avdelning av samfundets hemsida som
är öppen endast för samfundsmedlemmar, så att församlingar och enskilda medlemmar ska kunna läsa
dem där och, om de så önskar, skriva
ut dem därifrån.
Detta ska vara det sätt som samfundsstyrelsens protokoll distribueras. Undantag ska dock göras för de
församlingar som inte har tillgång till
e-post. De ska fortfarande kunna få
protokollet tillsänt på papper.
Information kommer att gå ut via
Svenskt Adventnytt varje gång ett
protokoll läggs ut på hemsidan.
Informationsbrev med uppgift om
hur man kommer in på hemsidan
skickas till pastorn/församlingsstyrelsen som informerar medlemmarna.
Det går bra för, pastorn eller föreståndaren att kontakta Veronica Joshua, tel. 08-54529772, om församlingen önskar få en papperskopia
framöver.
23
Barnens bönevecka 2002
Böneveckoläsningar
för barn
Vi
tillber
Gud
Introduktion
för föräldrar
och lärare
D
enna bönevecka talar vi om tillbedjan. För att barn
ska få ut någon andlig välsignelse från gudstjänsterna, måste de kunna förstå att gudstjänsten inte är någon publiksport. Tillbedjan visar vår uppskattning för Gud
samtidigt som det gör oss medvetna om Hans närvaro i våra
liv. Vare sig det är i kyrkan eller hemma, så ju mer barnen engageras i tillbedjan, desto mer glädje och välsignelse får de ut
av den. Därför innehåller dessa läsningar mycket aktivt deltagande. Alla aktiviteter kommer inte att passa för era barns ålder; känn dig då fri att anpassa dem uppåt eller neråt eftersom
det passar. Speciella instruktioner till ledaren eller föräldern
kommer att stå i texterna.
Vi kommer att använda en klipp-och-klistra-bok för de flesta
aktiviteterna. Du kan köpa en bok för varje barn (limstift eller
tejp går bra att använda till dessa) . Eller så kan du använda kartong (speciellt bra om du använder ett vått klister) och göra
hål i kartongen och fästa ihop till en bok när barnen är färdiga
med den.
Att ha en klisterbok att visa andra ger barnen ett inbyggt
sätt att vittna. De tjänar också som en påminnelse om det som
barnen har lärt sig, och förstår om Gud. Vi har tagit med förslag på illustrationer till flera av lovsångerna i läsningarna.
Barnen kommer att tycka det är roligt att använda sina böcker
som sångböcker, med bilder som de själva har valt för att lättare komma ihåg orden.
Temasånger
Av Sally
Pierson Dillon
Sally Pierson Dillon är
frilansförfattare och bor i New
Market, Virginia, tillsammans
med sin make Bruce, sönerna
Donnie och Michael och alla
deras husdjur.
24
Vi börjar med en sång om skapelsen. Ni kan själva välja vilken
sång ni vill använda som första aktivitet för ”Andaktsboken”.
Låt barnen illustrera varje strof i sången så att de lättare kan
komma ihåg orden. Till de yngre barnen kan man dela ut bilder att klippa ut och klistra in. Använd en sida för varje strof.
Äldre barn kanske vill dela upp sidan i olika delar och rita in
illustrationerna i tur och ordning.
Två förslag är sångerna Han har skapat stjärnorna samt”Va’ lycklig jag är” (Text Ingemar Johansson/Olle Carlsson, Musik: Lee
Clayton ur ”Sjung för allt vad du är värd” Perla Bjurenstedt,
förlaget Filadelfia)
Gör passande rörelser till varje fras.
Barnens bönevecka 2002
Första sabbaten
Vi tillber kungen!
H
ur skulle det vara om kungen eller
statsministern i ditt land kom till
er stad för att besöka kyrkan och sedan
kom hem för att äta middag hos dig? Hur
skulle det kännas? Vad skulle du ha på
dig? Hur skulle du uppföra dig? Hur
skulle du förbereda dig? (Ge barnen tid att
svara) .
Du skulle säkert stressa för att hinna
göra en massa saker. Och nu är det så att
den viktigaste Härskaren i hela universum har gått med på att komma till vår
stad och vår kyrka – inte bara idag, utan
varje sabbat! Vår Gud är Kung i universum, kungen över alla andra kungar, högre än alla presidenter och viktigare än
alla stadsministrar ihop. Det är därför
som vi samlas varje sabbat. Vi kommer
för att tillbe Honom. Vad betyder det att
tillbe Gud? Att tillbe betyder att älska,
se upp till, och visa vördnad. Hur visar
vi Gud kärlek, beundran och vördnad?
Hur visar vi respekt för Gud? (Ge barnen
tid att svara) . Vi kommer att tala om detta
hela veckan.
TILLBEDJAN I HANDLING
Börja med Andaktsklippboken. Låt barnen skriva Min Andaktsklippbok på första
sidan (hjälp dem som behöver) . De kan
måla framsidan senare.
Låt dem illustrera temasången som
föreslås på sidan 24.
Tillhandahåll tidningar/målarböcker/
klistermärken från vilka barnen kan välja
saker som de tackar Gud för.
Förskolebarn:
Låt dem göra en ”tack-för”-sida i klippboken, med ett collage av saker som de
är tacksamma för.
Äldre barn:
De kanske gärna vill rita sina egna saker
som de uppskattar. Led följande diskussion: Varför tillber vi Gud? (Uppmuntra
till gensvar) . De flesta av våra orsaker kan
delas upp i tre olika typer: Vi tillber Gud
för vem Han är, vad Han har gjort och
vad Han ska göra. Gör upp tre spalter
och ge dem rubrikerna ”Vem”, ”Vad Han
har gjort” och ”Vad Han ska göra”. Hjälp
barnen att komma på vad de ska skriva i
varje spalt. Låt detta bli en sida i klippboken.
Söndag
Tillbedjan med lovprisning
V
år familj åkte till kusten för att bada
en helg. Jag satt i en rullstol på en
balkong där jag hade utsikt över de två
pojkarna och deras pappa som lekte i
sanden. De höll på hela eftermiddagen
med att bygga ett fint sandslott. De
byggde det lika högt som de själva, med
en djup vallgrav runt omkring som de
fyllde med vatten och små sandkrabbor.
De packade den våta sanden hårt så att
när den torkade skulle det bli hårt och
inte rasa ihop i vinden. Sedan gick de
längre ut på stranden och letade sjögräs
och snäckor och hoppades att de skulle
hitta några sjöstjärnor. Det var så roligt
att lyssna på folk som stannade för att
titta på deras slott.
– Kolla, sa någon.
–Jag har aldrig sett ett så stort sandslott förr!
–Jag undrar hur de bar sig åt för att
bygga det här!
–Titta på alla tinnar och torn. De
måste ha varit svåra att göra!
–Den här vallgraven är djup nog att
vada i!
–Det här slottet är högre än mig!
VÄND
25
Barnens bönevecka 2002
–Den som har byggt det här måste
verkligen vara duktig!
Jag ville luta mig ut över balkongen
och ropa:
–Det var mina pojkar som gjorde det
där!”
Jag ville skrika ännu högre till folk
som gick förbi och som klagade över att
de inte hade något att göra och inget
spännande att titta på. Jag ville ropa,
”Vad ni är dumma! Ni har ju hela den här
underbara stranden framför er. Ni är
friska och kan springa omkring och njuta
av sanden och vattnet! Ni har ju det här
vackra sandslottet alldeles framför er att
titta på. Om ni bara slutade gnälla och
tittade er omkring skulle ni kunna ha så
mycket kul!”
Jag började undra om Gud känner så
ibland. Nu är ju inte Jesus Guds Son på
samma sätt som mina pojkar är mina söner, men tanken kom ändå till mig: Tittar Han ner från bortom molnen och får
lust att ropa ”Min Son gjorde det där!
Han gjorde allt det vackra ni har runt
omkring er!” Eller ”Om ni bara kunde
sluta klaga och lägga märke till allt som
min Son har gjort för er, så kunde ni ha
så roligt och vara så mycket lyckligare!”
Jag tror att Gud blir jätteglad när folk
ser och beundrar det som Han har gjort.
TILLBEDJAN I HANDLING
Gå på en bönepromenad, där ni turas om
att peka ut sådant som Guds Son har
gjort.
Förskolebarn:
Låt barnen göra ett sandslott i en sandlåda eller bygga ett slott av klossar eller
andra leksaker. Ge varje barn en kram
och säg: ”Jag är så stolt över vad du har
gjort! Gud är stolt över det som Hans
Son, Jesus, har gjort också. Låt oss tacka
Honom för något av det.” Uppmuntra
varje barn att tänka ut något som Jesus
har gjort. Hjälp dem att be en tacksamhetens bön.
Äldre barn:
Rita ett slott. Stryk över bilden med ett
limstift eller täck den med ett tunt lager
vitt klister och strö sedan sand över hela
bilden. Låt det torka, skaka sedan av
överflödig sand.
Medan klistret torkar, kan man göra
en sida med sådant som man tror att Gud
är speciellt stolt över sin Son för att Han
har gjort. Sätt in det i Andaktsklippboken.
Måndag
Tillbedjan genom
att ta efter någon
M
ikael är en baby. Han vill vara som
sin pappa. Han försöker äta med
sked som hans pappa gör. Det mesta av
maten spiller han ut innan han får skeden till munnen. Han försöker läsa tidningen som hans pappa gör. Det slutar
med att han river sönder den och biter i
kanterna på den. Han försöker gå som
pappa, men han ramlar och sätter sig på
sin mjukstoppade bak. Mikaels pappa
blir inte arg på honom för att han inte
klarar att vara som han. Han tycker verkligen det är roligt när Mikael försöker.
Han uppmuntrar honom och hjälper honom att komma upp igen och försöka på
nytt. Pappa är så stolt över sin lille Mikael.
Mikaels storebror, Danne, kan göra
många fler saker än Mikael kan. Han kan
äta själv som pappa. Han kan klä på sig
själv som pappa. Men Danne kan inte
läsa än. Han sitter bredvid sin pappa med
en tidning och målar och klipper ut bilderna. Inte kan han köra bil heller än,
men han tycker om att sitta i sin bilstol
där han har en egen ratt och låtsas att han
kör. Ofta hjälper han sin pappa att tuta
åt andra trafikanter med sin lilla tuta.
26
Dannes pappa är inte arg för att inte
Danne kan läsa eller köra bil ännu. Han
tycker det är så roligt att Danne älskar
honom och försöker att vara som han.
Vi älskar Gud och försöker att vara
som Han. Ibland blir vi missmodiga när
vi känner att det inte går så bra. Men Gud
blir inte arg eller ledsen när vi gör misstag eller faller. Han blir så glad när vi försöker vara som Han. Han vet att ju längre
vi älskar Honom, desto mer kommer vi
att bli som Han.
Barnens bönevecka 2002
TILLBEDJAN I HANDLING
Förskolebarn:
Låt dem leka ”Vad skulle Jesus göra?” Ge
flera exempel, såsom: Jesus är på besök
hos en familj som har en liten kattunge.
Skulle Jesus dra den i svansen eller
klappa den fint?
Jesus är på besök hos en vän som har
en leksak som Han gärna vill leka med.
Skulle Jesus slita åt sig den eller vänta
tills det blev Hans tur?
Sjung till exempel sången ”Att lära
känna dig” (Text och musik Bo Järpehag
ur ”Sjung lovsång alla länder!” KM-Förlaget)
Låt dem illustrera sången i sin Andaktsklippbok, så att de sedan kan använda
illustrationerna för att komma ihåg
orden. Om det finns klistermärken med
Jesus är de utmärkta till den här sången.
Gud är vår Skapare. Tillbe Honom
genom att försöka skapa som Han. När
vi skapar något, tar vi efter Gud. Låt barnen använda modellera för att skapa något som påminner dem om något som
Gud har gjort eller något som gör att de
tycker om Gud.
Tänk er när Gud skapade Adam av
lera och sedan andades in livsande i honom så att Adam blev en levande människa. Gud är fantastisk!
dra litade på Doris och såg sig om efter
något annat att leka med.
Vi vet inte heller alltid när någon fara
hotar, men Gud vet. Han sänder sina änglar att beskydda oss och bevara oss från
många saker som kunde skada oss. Vi tillber Gud genom att lita på Honom och
tacka Honom för att Han tar hand om
oss, även de gånger vi inte vet att vi är i
fara. I farliga stunder, när vi är rädda, vill
Gud att vi ska komma ihåg att Han alltid
är med oss.
När jag går till skolan:
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
TILLBEDJAN I HANDLING
Förskolebarn:
Lek tittut. Låt ett barn gömma sig under
en filt. Säg, ”Ibland gömmer du dig under en filt. Jag kan inte se dig, men tittut!
(Dra undan filten.) Gud kan se dig var du
än gömmer dig, och Han vill hjälpa mig
att ta hand om dig.” Fortsätt leka, och
använd andra gömställen.
Äldre barn:
Använd dig av illustrationer som är passande för åldern, och fråga vad de tror
att Jesus skulle göra. Om deras svar inte
är positiva, fråga varför de tror som de
gör. Istället för att säga åt dem att de har
fel, försök att lugnt resonera med dem
om hur de tänker.
Tisdag
Tillbedjan
med förtröstan
S
andra är nästan 2 år gammal. Hon
kommer till vårt hus för att leka. Vi
låter Sandra leka överallt i köket och vardagsrummet. Men om hon vill leka ute,
så behöver någon passa henne. Det är
inte för att vi inte vill att hon ska ha roligt, utan för att vissa saker där ute kan
vara farliga för henne. Sandra är för liten för att förstå vilka saker hon kan göra
illa sig på.
Vår hund Doris älskar Sandra. Hon
leker med henne inomhus. När Sandra
går ut, går Doris ut också. En dag lekte
Sandra utanför köksdörren. Jag satt i
dörröppningen och passade henne, och
Doris låg bredvid henne. Sandra reste sig
och traskade iväg bort till trappstegen
som leder upp till vår vattentunna. Hon
klev upp på första trappsteget. Doris
skällde.
”Nej, Sandra!” sa jag. ”Kom tillbaka!”
Sandra klättrade upp på andra trappsteget. Doris bet tag i Sandras klänning med
tänderna och drog henne ner på marken
igen. Sandra försökte klättra upp igen,
och Doris drog ner henne och slickade
henne sedan i ansiktet för att hon skulle
förstå att hon inte var arg på henne. San-
Växelläsning: Upprepa följande läsning
tills barnen har lärt sig texten som står i
fet stil:
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
På morgonen vill jag be och säga;
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
När jag leker eller hjälper till hemma:
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
När jag är rädd:
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
När jag inte vet om någon fara alls:
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
Hela mitt liv kommer jag att känna mig
trygg och orädd för att
Jag vill lita på Gud, för Han vet bäst.
Äldre barn:
Låt dem göra en bild till sina klippböcker, av en situation då de litar på att
Gud ska ta hand om dem.
27
Barnens bönevecka 2002
Onsdag
Tillbedjan med tacksägelse
V
amma bor vid vårt hus. Vamma är
en afrikansk grå papegoja. Hon
pratar inte lika mycket som mina andra
papegojor, men hon kommunicerar med
ljud. Hon har en speciell vissling som hon
alltid använder när pappa kommer hem
från jobbet. Hon gör ett otrevligt ljud när
något händer som hon inte tycker om.
Hon använder ett sorts ljud för att kalla
på hunden och ett annat ljud som låter
precis som grannens bil.
Vamma är en artig fågel och kommer
alltid ihåg att säga tack. Hon gör ett
klickande ljud för att visa att hon uppskattar något, och det glömmer hon aldrig bort. Hon klickar tack när hennes
matskål fylls på eller när vi ger henne
nytt vatten. Hon klickar tack när pappa
kliar henne i nacken eller när grannens
barn ger henne jordnötter som mellanmål. Hon klickar tack till mamma när
hon ger henne apelsinklyftor eller
äppelbitar. Alla vill göra mer för henne
därför att hon är så tacksam, istället för
att bara låtsas som ingenting (som en del
av mina andra fåglar gör) , eller vara oförskämd, blyg eller rädd.
Gud blir också glad när vi tackar Honom. Han ger oss så många bra saker, och
Han tycker om att höra oss tala om för
Honom hur mycket vi tycker om det Han
ger oss och hur mycket vi uppskattar
Honom.
TILLBEDJAN I HANDLING
Förskolebarn: Tag med några tidningar
som barnen kan klippa ut bilder från. Låt
dem klistra in bilder på saker som de är
tacksamma för i sina Andaktsklippböcker.
Äldre barn:
Låt dem skriva ned saker i sina Andaktsklippböcker som de är speciellt tacksamma för och illustrera med teckningar
eller urklippsbilder.
Sjung sången ”Gud är så god”, (Hallelujakörer 5), och skriv in den i klippböckerna.
Låt var och en lägga till en ny vers, där
de berättar hur god Gud har varit mot
dem. Sätt in det i klippboken.
28
Exempel på verser man kan lägga till:
Han gav oss Puck... (hunden).
Han ger oss mat.
Han gör mig frisk.
Barnens bönevecka 2002
Torsdag
Tillbedjan i lydnad
F
ågel Blå är ett annat djur som bor vid
vårt hus. Fågel blå är en stor grön papegoja med en liten blå fläck ovanför
vaxhuden. (Vaxhuden är fågelns näsa,
alldeles ovanför näbben. Där finns två
små näsborrar som den andas genom.)
Jag blir alltid full i skratt när jag tänker på hans namn. Han skulle ju ha hetat
Fågel Grön! Fågel Blå var 10 år gammal
när han kom för att bo hos oss – då var
det för sent att byta namn. Fastän Fågel
Blå hade hemlängtan i början, kom han
snart att älska mig. När jag pratar med
honom, blinkar han åt mig och lägger
huvudet på sned. Försiktigt tar han
jordnötter och apelsinklyftor ur min
hand. Han tar saker som andra i familjen
bjuder honom också, men det finns bara
en person som han är totalt lojal och lydig mot. När jag sträcker ut min hand
och säger ”Fågel Blå, stig upp!” så kliver
han försiktigt upp på mitt finger. När jag
håller ut armen och säger, ”Flyg, Fågel
Blå!” så flaxar han tillbaka till sin bur.
Det är inte svårt för Fågel Blå att lyda
när jag leker med honom. Det svåra är
när han vill göra något annat. Fågel Blå
har sin egen bur. Den är aldrig stängd.
För det mesta sitter han ovanpå buren,
eller går omkring och utforskar saker
och ting, men han tycker inte om att andra fåglar sitter på hans bur.
Varje fågel har sitt eget favoritställe.
Vamma har sin bur, parakiterna delar
bur, finkarna har sin bur, med två små
bon som de kan gömma sig i, och Fröken Kanel har en trädgren som hon sitter på. Vi har flera klättergrenar som alla
fåglarna kan leka på, plus en liten fontän. Fågel Blå tycker om att bada i fontänen. Men han tycker inte om att andra
fåglar använder den. Eftersom ingen av
burarna är stängda, så försöker ibland
några av de andra fåglarna leka i vattnet
eller sätta sig på just den gren som Fågel
Blå leker på. Fågel Blå öppnar sin näbb
på vid gavel och häver upp ett högt skrik
medan han flaxar mot inkräktaren.
Jag ropar, ”Nej, Fågel Blå! Var snäll!”
Fågel Blå vet vad det betyder. Då sätter
han sig igen och lägger näbben mot bröstet. Ibland flyger han tillbaka till sin bur
och sitter där. Det är lätt för honom att
vara snäll mot Fröken Kanel. Hon är en
liten grå kakadua och Fågel Blås bästa
vän. Han är inte lika snäll mot Vamma
och Picko eller parakiterna. När jag säger åt honom att vara snäll så slutar han.
Inte för att han tycker om de andra fåglarna, utan därför att han älskar mig.
Att vara lydig är Fågel Blås sätt att visa
att han älskar mig. Att vara lydig är ett
sätt som vi kan tillbe Gud på. Han ber
oss till och med att älska Honom på detta
sätt i Bibeln. Läs Joh. 15:10. Ibland är det
lätt att lyda Honom. Ibland är det svårare. Ibland gör folk oss arga, och vi känner inte för att vara snälla mot dem. När
det blir så, ska vi lyda Jesus. Då hjälper
Han oss att vara vänliga mot dem. Det är
inte för att vi plötsligt tycker så bra om
dem, utan därför att vi älskar Jesus.
TILLBEDJAN I HANDLING
Sjung någon av nedanstående sånger. Låt
de mindre barnen lära sig enbart kören.
Sätt in den i Andaktsklippboken.
Förslag 1.: ” Vi vill ge dig ära”(Text och
musik Eva-Lena Hellmark ur ”Sjung lovsång alla länder” KM-förlaget)
Förslag 2: ”Du är min far”
(Text och musik: Sofia Corneskog ur
”Skratt” förlaget Filadelfia)
Förslag 3: ”Gud älskar dej”
Förslag 4: ”Glädjebarn”
(Text och musik Marie Bejstam, Marie
musik, Örebro ur ”Sjung mitt hjärta
sjung ”Förlaget filadelfia)
Förskolebarn:
Lek ”Jag tycker om Gud därför att:” Varje
deltagare tar sin tur att berätta varför de
tycker om Gud. Fortsätt runt i ringen tills
alla har deltagit. Fortsätt runt så länge
barnen kommer på något nytt, så länge
det behövs.
Äldre barn:
Lek följande version av ”Jag tycker om
Gud därför att”. Sitt i en ring. Första personen säger ”Jag tycker om Gud därför
att...” och säger en orsak. Den andra personen säger ”Jag tycker om Gud därför
att....” och ger den första orsaken och lägger sedan till sin egen orsak. Varje deltagare upprepar alla orsaker som tidigare
sagts plus en egen. Leken fortsätter tills
deltagarna inte längre kan komma ihåg
orsakerna i rätt ordning.
”Lyda-trafikljus”-leken. Tillverka ett
trafikljus av kartong, eller rita och måla
ett (grönt ljus överst, gult i mitten och
rött längst ned) .
När vi åker bil och kommer till ett trafikljus, så tittar vi efter vad det är för färg
på ljuset. Då vet vi vad vi ska göra, och
lyder signalen. Vi vet att om vi inte lyder
trafiksignalen, kan vi - eller andra människor – bli skadade.
Guds Ord är som ett trafikljus för oss.
Det talar om för oss vad vi bör och inte
bör göra för att kunna leva det bästa,
tryggaste och lyckligaste liv man kan
tänka sig. Ibland säger Bibeln ja, då är det
grönt ljus. Ibland säger Bibeln nej, då blir
det rött ljus. Ibland säger den inget speciellt, och då får vi bara försöka köra försiktigt framåt, som för gult ljus.
Välj vilket ljus Bibeln visar oss för
varje situation nedan (låt de äldre barnen
ge en orsak för varför de väljer den färgen på ljuset) :
Jag tycker om min kompis nya lilla
leksaksbil. Ska jag stoppa den i fickan när
det är dags att gå hem ? (rött – ”du ska
inte stjäla”)
Ska vi skaffa oss en hundvalp när mina
föräldrar får lön nästa gång? (gult) .
Jag vill göra något speciellt för min
mamma för att visa hur mycket jag tycker
om henne. (grönt) .
Min bror gör mig så arg, så jag skulle
vilja slå till honom! (rött) .
Jag vet att det är dags för andakt, men
jag vill hellre spela Nintendo. (rött) .
Jag tycker om att äta frukt. Allra bäst
tycker jag om äpplen! (grönt) .
Lägg till ytterligare exempel som ni hittar på själva. Tillverka sidor med aktiviteter för grönt ljus, gult ljus och rött ljus,
genom att klippa ut och klistra eller genom att rita egna bilder.
29
Barnens bönevecka 2002
Fredag
Tillbedjan i kärlek
P
uff är en leguan. Leguaner är en sorts
ödla. I början är de små, men de fortsätter att växa hela livet. Puff var också
liten i början, men nu är han nästan 1,5
meter lång. Puff är mitt husdjur och
papegojan Vamma tillhör min man,
Bruce. Puff och Vamma bor i samma
rum. Ibland besöker Vamma Puffs mattklädda klätterträd, och ibland besöker
Puff Vammas bur och klättergren. Det
går bra att besöka varandra, men båda
vet att de inte ska göra illa varandra, och
de får inte äta av varandras mat. De reglerna har Bruce och jag bestämt för vi
älskar både Puff och Vamma och vill inte
att någon av dem ska fara illa. Ibland förstår inte Puff och Vamma det, och då är
de olydiga och bryter mot reglerna.
Vamma äter papegojmat, som består
av frön och torkad frukt och grönsaker.
Hon tycker om apelsinklyftor och all annan sorts frukt. Innan min man, Bruce,
ger äpplen till Vamma, skär han äpplet
i bitar. Vamma tycker om att hålla bitarna med klorna och picka en liten bit i taget med sin stora näbb. Puff äter mest
grönt. Han älskar all slags sallad, så länge
den är grön och inte har någon salladdressing på. Han tycker även om rivna
morötter och vissa frukter. Han älskar
äpplen och bananer. Men av apelsiner får
han ont i magen. När jag ger Puff frukt,
skär jag upp den väldigt smått. Det gör
jag för att Puff sväljer sin mat hel utan
att tugga.
En dag när Puff besökte Vammas bur,
såg han Vammas äppelbitar, och ville ha
en av dem. Han förstod inte att Vammas
äppelbitar var för stora för honom. I ett
nafs högg han till sig en bit. Plötsligt blev
Puff skräckslagen. Han försökte svälja,
men det gick inte. Han försökte andas,
men det gick inte heller. Äppelbiten
hade fastnat i halsen på honom! Han började leva om alldeles förskräckligt. Jag
insåg vad som var problemet. Puffs svåra
situation var ett resultat av att han varit
självisk och dum som hade stulit Vammas
frukt. Jag älskade Puff, och jag visste att
om jag inte hjälpte honom skulle han dö.
Jag visste också att det kunde vara farligt att handskas med en panikslagen leguan. Jag väntade inte tills Puff hade ång-
30
rat det han hade gjort, och inte heller
oroade jag mig för att han skulle göra mig
illa. Jag hoppade upp från stolen och tog
Puff i mina armar. Han klöstes och bets,
men jag höll fast honom och fick upp
fruktbiten ur halsen på honom. Mina armar och mitt ansikte var alldeles blodiga,
men Puff kunde andas igen.
Puff verkade komma ihåg vad jag hade
gjort för honom. Han kryper upp i min
stol och sätter sig i knät på mig. Ibland
sitter han på ryggstödet och vilar sin
haka på mitt huvud. När jag blev sjuk,
kröp han till och med upp i min säng och
låg där och höll mig sällskap. Puff tillbringade inte mycket tid med att vara
ledsen för att han hade gjort illa den som
hade räddat honom. Han bara visade mig
sin kärlek.
Jesus har sår från den gång Han kom
till jorden för att rädda oss. Han väntade inte för att se om vi skulle vara ledsna
Barnens bönevecka 2002
över det vi hade gjort. Han kom för att
rädda oss innan du och jag ens var födda.
Han visste bara att vi behövde räddas och
att utan Honom skulle vi dö. Jesus vill
inte att vi ska lägga ner en massa tid på
att ha dåligt samvete över hur elaka Hans
folk var mot Honom här på jorden. Han
vill inte att vi ska lägga all vår tid på att
må dåligt för att vi har gjort saker som
har sårat Honom nu. Han vill att vi ska
visa att vi älskar Honom. Precis som Puff,
kommer vi aldrig att glömma att Jesus
älskade oss så mycket att Han kom för
att rädda oss, fastän det gjorde Honom
mycket ont. Och precis som Puff, kommer vi alltid att älska Honom.
TILLBEDJAN I HANDLING
Kärleksbrev:
Bibeln är ett kärleksbrev från Gud till
oss. Han älskar dig. I Joh. 3:16 berättar
Han om det. ”Gud älskade (sätt in barnens namn) så mycket att Han gav sin
ende Son. Om (sätt in barnens namn) tror
på Honom, skall (sätt in barnens namn)
inte dö utan ha evigt liv.”
Förskolebarn:
Skriv in Joh. 3:16 i varje Andaktsklippbok. Rita också ett hjärta, och hjälp barnen att sätta ett klistermärke av Jesus i
hjärtat. Låt barnen måla och dekorera
detta kärleksbrev till Jesus.
Äldre barn:
Låt dem skriva och dekorera Joh. 3:16 i
sina klippböcker. Uppmuntra dem sedan
att skriva ett eget kärleksbrev till Jesus,
där de berättar hur de känner för Honom.
Andra sabbaten
Tillbedjan i tid
V
amma är Bruce tama papegoja.
Vamma älskar att äta jordnötter.
Hon älskar att tugga på sina papegojleksaker och sitt knutiga rep. Men det som
Vamma älskar allra mest är att vara med
Bruce och leka med honom. Så snart
Bruce kommer hem, häver Vamma upp
sin speciella visselsignal som betyder att
Bruce är hemma nu. Hon guppar upp och
ner med huvudet och flaxar med vingarna. Bruce sträcker ut armen, och Vamma hoppar upp i handen och klättrar sedan upp efter armen till axeln, och där
hoppas hon kunna sitta resten av dagen.
Bruce gör en massa saker bara för att
han tycker om Vamma. Han arbetar för
att tjäna pengar så att han kan köpa papegojgodis till Vamma. Han har med sig
frukt hem. (Vammas älsklingsfrukt är
apelsinklyftor.) När familjen dricker
juice av blodgrapefrukt till frukost, sparar Bruce alltid den sista slurken till
Vamma. Allt det här är ju bra, men det
Vamma ändå helst av allt vill är att bara
vara med Bruce. De sjunger tillsammans,
och Vamma låter huvudet följa med i takt
till musiken. Bruce kliar Vamma på huvudet och Vamma kliar Bruce i huvudet
med sin näbb. De kastar boll till varandra, tills Vamma tröttnar och gömmer
bollen. Ibland sitter de bara och vilar och
tittar på TV. (Vamma tycker om djurfilmer, så länge de inte innehåller några
ormar, stora katter eller veterinärer. De
är hon rädd för.)
Vi kan göra mycket för att visa Gud att
vi älskar Honom, som att vara snäll mot
varandra, ge kollekt till Honom i kyrkan,
och vara lydig. Men mest av allt tycker
Gud om att vara tillsammans med oss.
(Ju mer vi lär oss att älska Gud, desto mer
tid vill vi ha tillsammans med Honom
också!) Gud gjorde en hel dag för att vara
tillsammans. Det är sabbaten. På sabbaten går vi till sabbatsskolan, vi sjunger till
Gud, talar med Honom, lyssnar till berättelser om Honom, och ibland bara har
en tyst stund tillsammans med Honom.
Vid andra tillfällen går vi ut för att titta
på allt det fina som Gud har gjort för oss,
och talar om för Honom hur mycket vi
uppskattar det. Vad är det bästa du tycker
om att göra tillsammans med Gud på sabbaten? (Låt barnen få tid att svara.)
TILLBEDJAN I HANDLING
Tala om saker som Gud har skapat. Om
vädret tillåter, gå på en promenad i naturen, och ta intressanta löv och grenar
och annat som Gud har skapat, med er
tillbaka. Klistra in dem i Andaktsklippboken.
En del saker som ni tagit med er från promenaden, som exempelvis ormbunkar,
håller sig inte och kommer bara att bli
förstörda om de klistras in i klippboken.
Försök att placera dem försiktigt på ett
papper. Använd sedan en pensel eller
svamp och måla försiktigt över ormbunken, med vattenlöslig färg, speciellt
runt kanterna. Tag sedan bort ormbunken försiktigt och du har en fin kontur av ormbunken, som när den har torkat, kan sättas in i klippboken.
Om det är för blött för att gå ut, kan
man lära sig om stjärnor. Klipp ut stjär-
nor i aluminiumfolie och placera dem på
mörk kartong. Låt de mindre barnen
göra en stjärnbild. De äldre kan säkert
lära sig några enkla konstellationer. (Sådana kan man finna bilder på i uppslagsböcker eller astronomiböcker. Kanske
församlingens scoutledare eller någon
annan vuxen tycker om att studera stjärnor och kan hjälpa er identifiera några
stjärnbilder på natthimlen.) Rita upp
flera stjärnbilder på kort och visa sedan
upp dem en och en och se om barnen kan
identifiera dem.
Tänk er att ni är i himlen idag. Gud
erbjuder sig att ta er med vart som helst i
universum, och förklara vad som helst
för er. Vad skulle ni vilja be Honom berätta om?
På den nya jorden kommer Gud att ha
ett rum för dig i sitt palats. Dit kan du gå
när som helst, speciellt på sabbaterna,
när vi alla har gudstjänst tillsammans
med Honom. Antag att Gud skulle be dig
att utforma ditt eget hem där du skulle
vilja bo under veckorna, eller när du inte
bor hos Honom i Hans palats. Hur skulle
det se ut? (Man kan även tänka sig sådant
som ett undervattenshus, hus i ett träd, svävande luftballongsbostad eller vad som helst) .
Rita era egna idéer i era Andaktsklippböcker.
BÖNEVECKANS AVSLUTNING
Gå igenom den fullständiga Andaktsklippboken med barnen. Sjung sångerna
och hjälp dem att sammanfatta vad de
har lärt sig under veckan, om tillbedjan
inför Gud.
31
Hänt
Trostebacken!
Pensionärsträff för 30:e gången
D
et lät lockande. Fast jag ännu
har några månader kvar till min
pensionering, så beslöt jag mig
för att höra mig för hos Ingeborg Lindahl
som hade hand om bokningen. Av henne
fick jag veta att Trostebacken låg i Jämtland, nära Åreskutan och att jag var hjärtligt välkommen. Så jag slog till.
I Undersåker steg jag av tåget och
möttes av en vänlig man som frågade om
jag skulle till Trostebacken. Men vart
hade mina reskamrater tagit vägen, som
också skulle till Trostebacken? De åkte i
en annan vagn och hade av någon anledning inte stigit av. Mysteriet uppklarades
senare. De ringde från Åre och talade om
att tåget stannat så långt fram att de inte
sett någon perrong och därför trott att
de inte var framme vid stationen. På så
sätt hamnade de i Åre.
På vägen i bilen från Undersåker till
Trostebacken tittade jag mig nyfiket
omkring. Jag hade inte varit i Jämtland
sedan jag var barn. Runt omkring låg de
skogsbeklädda fjällen. Det bar uppåt; en
brant backe, en kurva, och där låg
Trostebacken på kullens topp med ett
flertal stugor omkring huvudbyggnaden.
Och vilklen härlig utsikt över dalen och
fjället mitt emot. Och en himmel så djupblå att jag aldrig sett något liknande.
Jag anvisades min stuga som jag delade med Ingeborg, Ulla-Britt Ström och
träffens äldsta deltagare, Vera Lindgren
från Nyhyttan, nästan 91 år. Stugan bestod av två rum och vardagsrum med
spis, diskho och kylskåp samt dusch och
toalett. Fullständigt utrustad, således.
Så lärde jag känna de andra deltagarna, allt i allt skulle vi bli 28 stycken.
De kom från Sveriges alla hör och många
återkom sedan flera år till pensionärsträffen.
Vi fick en vecka som vi aldrig skulle
glömma. Solen sken varje dag från himlen, vilket bara hänt under en pensionärsträff tidigare. Vi började dagen med
morgongymnastik för dem som ville.
Den avslutades på verandan med sångleken ”Klappa händerna när du är riktigt
glad...” Och så drog vi några djupa ande32
tag av den härliga fjälluften.
Efter frukosten följde morgonandakten omväxlande ledd av Britta och
Sven Karlsson som gav oss tänkvärda ord
för livet. Så fick vi njuta av Margareta
Johanssons och Violet Bengtssons lovsång. Dessa båda kan vi kalla de glada
flickorna, för med sitt strålande humör
spred de så mycket livsglädje omkring
sig. För all den goda maten som vi fick
njuta av på Trostebacken ansvarade
Sonja Sundberg tillsammans med Violet.
Efter andakten lade vår värdinna Barbro
Dreje fram förslag på olika utflykter för
den som var intresserad. Själv åkte jag en
dag med Evert Johansson för att för första gången i mitt liv plocka hjortron på
myrarna på Storulvån. Vi vadade över en
älv för att komma fram till fjället och jag
blev våt om fötterna, för vattnet rann in
i de lånade stövlarna. Men det gjorde ingenting, vädret var varmt och jag fick låna
torra strumpor.
En annan dag klättrade jag upp till
Åreskutans topp och fick njuta av den
milsvida utsikten därifrån. Nerfärden
var besvärligare, något som jag kände av
i benen i flera dagar efteråt.
På Hållandsgården fick vi se en intres-
sant modell av Jerusalem vid tiden för
Jesu korsfästelse. Där besökte vi också en
stavkyrka, byggd för tre år sedan men
med material från gamla lador och skjul,
så att man skulle kunna tro att den tillkom på 1100-talet.
På sabbaten gjorde hela gruppen en
utflykt och flera vandrade även längs den
pilgrimsled som leder till S:t Olofs källa.
Det berättas att kung Olof, när han i början av 1200-talet red tillbaka till Norge
för att återerövra sin kungakrona,
druckit ur denna källa och att den därför
blivit en hälsokälla.
Förutom utflykter kunde man delta i
kryssrundan, andra frågetävlingar, minigolf och promenader. Efter kvällsmaten
hade vi kvällsandakt då pastor Paul
Sundquist mediterade i Guds ord.
På torsdagskvällen samlades vi till 30årskalas: den 30:e pensionärsträffen på
Trostebacken. Det blev tal, sång och en
härlig samvaro. Likaså på söndagskvällen
då vi hade vår avskedsfest.
Sedan fick vi, efter denna underbara
vecka som gav oss balsam för kropp och
själ, säga till varandra: På återseende
nästa år på Trostebacken!
Gerd Pontvik
Hänt
Sommarens
segelläger
Strandhugg på kvällen och kvällsmöte på klipporna med
mycket sång. Kristina ledde sången och sjöng egna visor om
livet och Gud.
Anders, Jörgen och Maria hissar segel. Maria var med för första gången,
och hon säger så här: ” En helt underbar vecka! Så skön kombination av
härlig gemenskap och stilla stunder
blickande ut över havet... Att från
ett virrvarr av rep och segel
faktiskt kunna segla detta fartyg
var en häftig upplevelse. Andaktsstunder på de vackraste ställen,
morgondopp, ankarvakt, glassätning och utsikten från bogspröt
var heller inte så dumt ... Detta
vill jag absolut göra till en
sommartradition!”
Lars går igenom sjökortet. Det
gällde att följa med när man stod
på utkik och så man visste vad det
var för sjömärken man skulle
rapportera. Eftersom vi mest går
inomskärs blir det en hel del
navigering för att ta sig fram
säkert, fast kapten känner till
vattnen mycket väl.
Det finns alltid utmaningar av olika
slag ombord. Att våga sig upp i masten
är en. Givetvis är säkerhetsselen på
ordentligt. Eller när vi la till vid en
brygga med bara seglen. Vilken härlig
upplevelse. Eller när frågorna om tro
och Gud kommer fram på ytan, visst är
det en utmaning värd namnet.
Dop i Göteborg
D
en 3 augusti hade vi ett lika underbart som oväntat dop i Göteborg.
Då döptes ett ungt par med muslimsk
bakgrund av undertecknad. De kom hit
som flyktingar för några år sedan och har
under sin vistelse här fått barn. De är ett
exempel på hur Gud leder människor
som längtar efter honom. Otryggheten
som flyktingar ledde dem till att söka
Gud. Efter att ha fått besök av Jehovas
Vittnen inledde de en period av bibelstudier med dem. Men de kände sig inte
helt tillfreds. Under ett besök i Göteborg
mötte de av en ”tillfällighet” en medlem
med muslimsk bakgrund i vår församling
som erbjöd sig att hålla bibelstudium
med dem. Efter det var deras högsta önskan att omedelbart få bli döpta. Vi tackar
Gud för att detta par har funnit vägen till
Jesus Kristus. Be för dem och det utvisningshot som hänger över dem. Det
kan innebära stora risker att återvända
till deras hemland som kristna.
Lars Engdahl
Det finns många fiskar i havet, men
vad gjorde Martin på kroken? Två
nätter låg vi för ankar, och när ankaret skulle upp var det något som behövde fixas, och den som gillar att klättra
uppåt som neråt kan få göra det.
33
Aktuellt
Två miljoner medlemmar
i Sydamerika
Adventistsamfundets medlemsantal i Sydamerika passserade två miljonersstrecket första helgen i augusti.
Paula Contente Garcia, 26-årig farmaceut
från Belém, blev symboliskt den person som
fick representera tvåmiljonersstrecket när
hon döptes vid ett konvent i norra Brasilien
med 2500 personer närvarande. Samma
dag döptes även Marcela Araújo,21 år, från
Castanhal, Pará. De båda unga kvinnorna
lärde känna adventtron genom evangeliskt
arbete av organisationen Adventist Women.
Adventistsamfundet i den regionen har
program för att vinna nya lärjungar där man
uppmuntrar kvinnor att evangelisera på olika
sätt. 35 procent av landets medlemmar bor
i det här området och mycket av tillväxten
beror på det arbete som bedrivits genom
Womens Ministry.
ANN
Vandalisering i Burundi
På natten den 29 juli bakbands säkerhetsvakten och den tjänstgörande sjuksköterskan på Buganda Hälsoklinik i Burundi. Därefter länsade tjuvarna medicinskåpet och
stal pengar och medicinteknisk utrustning.
De fortsatte med att bränna viktiga papper
och tog med sig två cyklar.
De ansvariga på hälsocentralen tackar
idag Gud för att tjuvarna inte kom åt de
tiondepengar som satts åt sidan.
Inbrottet är ett typexempel för de motgångar man upplever just nu i Burundi. Drygt
nio års inbördeskrig och oroligheter i Burundi
har bidragit till att sänka moralen. Samfundets hälsocentraler har drabbats mycket hårt
men har ändå enats om att fortsätta sin verksamhet. Rutsindo Hälsocenter fick stänga
verksamheten under sex månader för att
förstärka säkerheten innan den kunde
öppna igen.
ANN
Nybygget blev
Evangeliska Frikyrkan
Första helgen i september bytte samfundet
Nybygget - Kristen samverkan namn. Det
nya namnet är Evangeliska Frikyrkan. Evangeliska Frikyrkan har 29 000 medlemmar i
340 församlingar. Orsaken till namnbytet
sägs vara att man ville bli mer tydlig mot
samhället och starkare betona kopplingen
till kristen tro.
Nybygget var en sammanslagning av fler
olika samfund: Helgelseförbundet, Fribaptisterna och Örebromissionen.
Nya Dagen 3 sept
34
Grundlagsändringen
vållar debatt
I
slutet av augusti samlades pastorer,
jurister, journalister och debattörer
till diskussion om den pågående
grundlagsändringen som riksdagen ska
rösta igenom för andra gången efter valet. Grundlagen om hets mot folkgrupp
ska också omfatta hets mot homosexuella.
Författaren Jan Myrdal läste textavsnitt ut både Koranen och Bibeln och
menade att båda dessa urkunder kan
komma att förbjudas om grundlagsändringen drivs igenom.
—Det är suddiga och felaktiga lagar.
En djup kränkning av religionsfriheten
hos alla de abrahamitiska religionerna.
Madeleine Leijonhufvud ansåg att det
inte blir framtida problem med det talade ordet i kyrkor och moskéer. Däremot menar hon att det kan bli förbjudet att trycka och ge ut Koranen och Bibeln. Kanske kan det till och med bli
aktuellt att konfiskera det som redan givits ut. Hon menar att lagstiftningen är
”oerhört illa genomtänkt”.
Konstitutionsutskottet representerades av riksdagsmannen Pär-Axel Sahlberg (tidigare metodistpastor) som medgav att man inte tagit tillräcklig hänsyn
till det tryckta ordet i lagstiftningen, nå-
got som han ska undersöka med KU:s
jurister.
Svenska Journalistförbundets ordförande Agnetha Lindblom Hulthén menade att det nu är en trend med inskränkningar av yttrandefriheten, vilket oroar
henne och journalistförbundet.
–Jag tror inte man övertygar en människa genom att förbjuda. I stället tillgodoser vi de nazister som hotar och som
är för ett slutet samhälle. Det är ett stort
hot mot demokratin.
Om luddigheten i lagen talade både
Birger Thureson och Yvonne Andersson
som menar att bekymren inte begränsar
sig till talarstolen. Vad sker när homosexualitet ska diskuteras i utbildningssituationer? Thureson varnade för risken
för att hetsbrott blir åsiktsbrott.
Pastorn i Filadelfiaförsamlingen i
Stockholm, Sten-Gunnar Hedin, menade att han måste få stå för det som han
uppfattar som heligt och sant utifrån Bibeln.
Om formuleringen om homosexualitet i hetslagen bedöms vara svårtolkad
kan det ta ytterligare fyra år innan den
kan antas.
Nya Dagen den 30 augusti
Stor satsning på TV i Rumänien
Adventistsamfundet blir
alltmer känt i TV i Rumänien
P
rogrammet ”I blickpunkten” som
produceras lokalt och som sänds i
kanalen RealitateaTV (realtv) startade
den 9 september och fokuserar på ungdomar, familj, utbildning hälsa och nyheter. Programmet återspeglar en adventistisk filosofi och livsstil. Programserien, som sänds fem kvällar per vecka,
har rönt stor uppmärksamhet och berömmelse över hela landet.
Redan för tre månader sedan började
samfundet sända program på söndagsmiddagarna med titeln ”När livet är som
bäst” med korta berättelser, intervjuer
och inslag om familj, utbildning, hälsa
och andlighet. Detta följs nu upp av program från It is written.
–Det är ett enorm satsning med dessa
tv-program, säger Brad Thorp, ansvarig
för det internationella adventistsamfundets TV-verksamhet.
ANN
Missionären
–Det är inte lätt att lämna ett så
fint ställe och det är inte heller lätt
att ta över ett så fint ställe, sa
Tatjana Sivik i sitt tal när hon tog
över verksamheten vid Hultafors
Hälsocenter.
Nya tider
på Hultafors
I
somras blev det klart att Adventistsamfundet säljer driften av Hultafors
Hälsocenter efter nästan 76 års verksamhet på platsen. En lång epok med
mycket arbete, stora ideella insatser och
många starka känslor gick i graven i
måndsskiftet augusti/september då de
nya ägarna tog över ansvaret. IPS köpte
driftsbolaget och hyr byggnaderna med
optionsrätt att köpa dem om två år. Den
andra september skedde det officiella
överlämnandet.
–76 år är en lång tid, sa Per Bolling och
beskrev hur styrelsen kommit till en
punkt då man sett att man inte hade resurser att utveckla Hultafors ytterligare.
–Vi har också ett ansvar gentemot personalen, Hultafors är en stor arbetsplats
i kommunen.
–Det gläder mig att Hultafors går vidare med en snarlik inriktning, sa Erling
Berg, den sista VD:n på Hultafors i samfundets historia, som nu lämnade över
stafettpinnen tillsammans med styrelseordföranden Per Bolling till Tatjana Sivik
som förestår IPS.
IPS står för Institutet för Psykosomatisk medicin och arbetar i Göteborg med
rehabilitering och förebyggande vård av
stressrelaterade sjukdomar. Tatjana Sivik
anses vara en av landets ledande experter inom området. IPS Hultafors ska erbjuda företag ett helhetskoncept för personalvård. Företagen ska, efter tysk modell, kunna köpa årskort som gör att personalen kan åka dit vid behov, i både förebyggande och rehabiliterande syfte. I
framtiden ska man även behandla smärtpatienter. Detta ska fylla hälften av plat-
Tatjana Sivik, ny VD för Hultafors.
Här tillsammans med sin man Lars Sivik.
serna. Försäkringskassan, företag, försäkringsbolag och privatpersoner ska
vara IPS kunder.
Matsalen blir restaurang
Tatjana Sivik ska påbörja renoveringsarbete i centret. Först gäller det matsalen
och därefter gästrummen. När matsalen
är färdig ska den fungera som restaurang
med rättigheter för alkoholservering.
Hultafors ska även vara hotell, det enda i
Bollebygds kommun. Det finns även planer på att göra i ordning annexen och i
framtiden kanske även bygga stugbyar.
IPS vill även bedriva undervisning och
arrangera konferenser. Ledningen tänker
sig även arrangera konserter och evenemang av olika slag och kyrkan har
nämnts som en lämplig lokal för det ändamålet.
Eftersom IPS än så länge enbart köpt
driftbolaget är samfundet ännu ägare till
fastigheterna som IPS får hyra. I avtalet
finns en klausul om att upprätta ett hyreskontrakt för församlingen så att den
kan hyra kyrkan av IPS för gudstjänster,
och annan lokal för scouter, gemenskapslunch och liknande verksamhet.
Personalen uppgår idag till 65 personer. De flesta erbjuds att stanna kvar,
men några får sluta. På frågan om de ska
nyanställa svarar Sivik att man inom vissa
områden vill höja kompetensen och även
utöka med mer personal. Det gäller
främst för avdelningarna inom sjukgymnastik, psykologi och medicin.
Det nya namnet för institutionen är
IPS Hultafors Hälsocenter.
Anne-Maj Sandström
Kersti i TVgudstjänster
Kersti Esselwall - Smårs sjunger i
TV-gudstjänsten på Tacksägelsedagen den 13 oktober. Hon sjunger
även på andra Advent. Talare i desa
gudstjänster är konstnären Eva
Spångberg.
35
Missionären
Ettbibliotekmed
långhistoria
nifika vita byggnaden i linje med ekarna,
särskilt nu sedan den skinande vita putsen och de svarta blindfönstren mot vägen blivit omsorgsfullt restaurerade. Det
måste ha varit en lika anslående syn i
början av 1800-talet: naturen och arkitekturen förhöjer varandra.
Till arkitekt för Clas Horns biblioteksdröm utsågs en ung begåvning, Olof
Forsgren från Älvkarleby, en blivande
mekaniker och konstruktör som fortfarande befann sig under utbildning. Under en studieresa i Uppland fick han uppdraget att rita det som skulle bli greve
A
tt Ekebyholm är en spännande
plats vet nog alla som gått i skolan här eller bara varit på besök.
Slottet med anor från 1600-talet bär på
gamla traditioner som förvaltas av oss
som arbetar på Ekebyholmsskolan i dag.
Tänk bara så många minnen som är förknippade med slottet och flyglarna, skolbyggnaderna och parken, sjön Synningen och de gamla ekarna!
I ena hörnet av parken reser sig en
oväntat brant kulle, ”kapellbacken” har
den kallats i många decennier. Nerför
den har generationer susat på skidor,
pulka eller kälke. Uppför den har elever
stretat, ibland med en kamrat på ryggen
när gymnastikläraren ville göra träningen extra konditionsfrämjande.
På toppen av kullen ligger en anslående byggnad som gör promenaden uppför backen mödan värd. I dag är denna
vita byggnad, med sina klassiskt harmoniska proportioner, skolans nya bibliotek, modernast och mest påkostad av alla
Ekebyholmsskolans lokaler. Huset byggdes också som bibliotek en gång men har
många skiftande öden i sina väggar. För
att berätta dess historia måste vi gå tillbaka i tiden så långt som till slutet av
1700-talet.
Drömmen om ett bibliotek
När Clas Gustafsson Horn, greve och
generallöjtnant, övertog Ekebyholm
1793 efter fadern Gustaf Adolf Horn, var
hela godset på väg att förfalla. Det ville
Clas Horn ändra på, så 1795 utbröt febril
aktivitet för att rusta upp Ekebyholms
slott. Och det fick kosta. Till exempel
inköptes 75 000 spikar till snickeriarbetena och 150 liter linolja till målningen, bara till att börja med. Arbetskraft behövdes givetvis, såsom byggmästare, snickare, bruksmäckor från Da36
Karl-Erik Ljung har med stor entusiasm deltagit i renoveringasarbetet av Ekebyholms bibliotek
larna, murargummor från Stockholm,
glasmästare, målare och många andra
hantverkare. Därtill kom en gumma som
för att göra rent slottet fick 1 riksdaler.
Slottets husmor har aldrig varit överbetald! Det var också vid denna tid de
båda flyglarna uppfördes, de som i dag
går under benämningarna ”sjöflygeln”
och ”parkflygeln”.
Men Clas Horn lät sig inte nöja med
slottet, flyglarna och gården utan önskade sig därutöver en biblioteksbyggnad, för sådana var på modet. Hans
anfader från 1700-talet, Arvid Bernhard
Horn, hade förvarat sin boksamling i
slottet. Men nu skulle det vara ett modernt bibliotek, bestämde Clas Horn.
Och han hittade den perfekta platsen:
alldeles intill Arvid Horns dubbla ekallé.
Det är en anslående syn för den som i
dag passerar genom allén med den mag-
Horns stolta biblioteksbyggnad. Olof
Forsgrens lön blev struntsumman 12
riksdaler, men så var han ju ännu blott
elev ...
Från ritning till verklighet
På våren 1802 startade bygget och den
rektangulära huskroppen restes raskt.
Redan på hösten samma år lades kopparplåten på taket och på vintern murades kakelugnarna. Också här krävdes
många olika sorters hantverkare för att
förverkliga arkitektens ritningar. Byggnadsmaterial beställdes från olika håll
och man förde noggrant bok över alla
utgifter.
Till ”tandsnittet”, stuckdekorationen
som löper runt hela innertaket, beställdes till exempel fyra tunnor gips ända
från Frankrike.
Den runda förhallen, rotundan, stod
Missionären
därefter på tur. Väggmålningar som gjordes därinne är i dag, två hundra år senare,
restaurerade till ursprungligt skick. Nedanför det himmelsblå taket kan man
bland annat se två skrivande kvinnor omgivna av lyror, som symboliserar poesi
och musik. Kanske är det två porträtt av
Clio, historieskrivandets musa och beskyddarinna.
Utanför rotundan restes fyra kraftfulla kolonner och fyra halvkolonner
med joniska kapitäl i klassisk antik stil.
Det nymodiga med kapitälen var att de
inte på de gamla grekernas vis hade
huggits i sten utan i stället gjutits i järn.
Industrialismens framsteg tillät nu masstillverkning i fabriker, samtidigt som
man fortsatte att imitera de flera tusen
år gamla formerna. Vilket inte hindrade
att det blev kostsamt, 206 riksdaler för
åtta kolonnkapitäl.
Först 1805 kom bokhyllorna och böckerna på plats. Arbetet tog tid, även om
många hjälptes åt. Det tog faktiskt lika
lång tid att uppföra biblioteket den
gången som det har tagit för oss att restaurera byggnaden, bygga nya hyllor och
bära dit nya böcker i dag, tvåhundra år
senare!
”... såsom ett Tempel ...”
Landskapstecknare J. C. Linnerhjelm
besökte Ekebyholm sedan biblioteket
färdigställts och tjusades av den vackra
sjön, den stora trädgården och de sköna
omgivningarna: ”Från gårdens fria rymd
går man antingen mellan blomsterqvarter eller i en hög berceau vid brynen
af täcka ängar, upp till en i Trädgårdens
hörn, af stora löfträn beprydd kulle, der
en Lustbyggnad visar sig såsom ett Tempel. Dess Avant-corps, prydd med en
peristill af Joniska Kolonner, utgör en
vacker rund Salon, som med sitt hvälfda
tak fortsätter ett viss högtidligt intryck,
hvilket vid instigandet vidare ökas i ett
stort Bibliotheks-Rum af ungefärligen
fyratio alnars längd, der framledne
RiksRådet Grefve Horns både betydliga
Bokförråd samt egna märkvärdiga Handskrifter och samlingar förvaras.”
När Adventistsamfundet 1932 köper
Ekebyholms gods för att där inrätta en
skola, faller det sig naturligt att av den
tempelliknande byggnaden uppe på kul-
len göra ett kapell. Det fridfulla biblioteket fylls av andaktsstunder och gudstjänster, från podiet hörs sång och tal. De
som är lite äldre minns kanske ännu det
gråmarmorerade podiet?
Biblioteket var till en början i dåligt
skick, åtminstone invändigt. Det krävdes
en hel del arbete för att förvandla det
som återstod av greve Horns bibliotek till
en gudstjänstlokal. De dyrbara böckerna
som en gång imponerat på tecknaren
Linnerhjelm var skingrade sedan många
år. Byggnaden hade upphört att hysa
böcker redan under 1820-talet, sedan
Clas Horn dött 1823. Eftersom han saknade egna barn i livet som kunde ärva
hans egendom, delades dödsboet mellan
de oeniga arvingarna. Ännu i dag pågår
efterforskningar efter Clas Horns bokskatter.
Den magnifika byggnaden hade under
resten av 1800-talet och början av 1900talet i stället snöpligen fått fylla funktionen av sädesmagasin en tid, danslokal en
annan. Långa perioder stod byggnaden
tom och övergiven. Men sin stolta resning behöll den alltjämt, trots förödmjukelserna. Utvändigt har byggnaden alltid utstrålat tidlösa värden. Och under
några år på 1930- och 1940-talen fick biblioteket nu en ny glansperiod som kapell.
En åldrande skönhet
1949 byggs skolbyggnaden, med aulan
som blir ny gudstjänstlokal. Det gamla
biblioteket genomgår ett nytt, högst
oväntat förvandlingsnummer. Under 50talet rivs podiet ut och fram till mitten
av 80-talet fungerar biblioteket som skolans gymnastiksal. Generationer av
Ekebyholmselever har här tänjt och böjt
och sprungit och bollat och minns så väl
sin ungdoms ståtliga men ganska opraktiska hälsopalats.
Men 1987 invigs en nybyggd idrottshall och det gamla biblioteket faller åter
i törnrosasömn. Tidvis används byggnaden för hjälpinsamlingar, klädkassar till
Dorkas bärs in och bärs ut. Färgen rasar
från väggarna. Tänder faller ur dekorationen uppe under taket. Planer läggs för
ett nytt bibliotek och förkastas, oftast på
grund av de väldiga kostnaderna. Ända
tills 1990-talets rektor på skolan, Ulf
Gustavsson, fattar samma beslut som
Tvåhundraåringen lever igen.
Ståtligare än någonsin ...
Clas Gustafsson Horn två hundra år tidigare: nu är det dags för ett toppmodernt
bibliotek!
Men hur? Projektet verkar omöjligt
för en liten skola med stram budget. Då
träder en sponsor in. Herbert Blomstedt
erbjuder sig att delvis bekosta renoveringsarbetet för att återställa biblioteksbyggnaden till just bibliotek. Länsstyrelsen bidrar med betydande medel,
på villkor att konsthistoriskt värdefulla
detaljer bevaras. Resten av kostnaderna
fördelas mellan skolans budget och andra sponsorer. Så kan planerna bli verklighet. En ny tid gryr för biblioteket.
Nytt liv i gamla lokaler
Som arkitekt anlitas Andrew Stone. Med
både djärvhet och varsamhet ritar han
om den tvåhundraåriga lokalen till ett
modernt bibliotek för 2000-talets behov.
Resultatet blir en överraskande smakfull
helhet, med många fina lösningar i inredning och färgsättning. Sommaren
1999 påbörjas ombyggnaden, ett arbete
som kommer att ta längre tid och kosta
mer än någon anat från början.
Allt rivs upp. Taket bågnar neråt och
hotar att störta in. Under golvet görs nya
upptäckter. Bärande konstruktioner
måste repareras, källaren måste grävas ur
fullständigt. Den moderna ventilationsanläggningen kräver stora ingrepp, som
sedan ska döljas. De nät som täckt fönstren visar sig gömma gamla, invändiga
fönsterluckor, igenspikade och överspacklade. Dessa ska nu återställas till ursprungligt skick. Dräneringar, grundförstärkningar, blästring och putsning –
arbetet känns många gånger oändligt.
Murare och snickare och målare kommer
och går, liksom elektriker och hisstekniker och larminstallatörer. Precis
som för tvåhundra år sedan är många
grupper av hantverkare inblandade.
Sist bärs böckerna in av elever och
ställs på rätt plats av skolans bibliotekarie Kirsi Peltonen. Snabba datorer med
platta bildskärmar kopplas in. I konferensrummet slår sig elever från gymnasiet och bibellinjen ner för att ha lektion.
I källaren fylls biblioteksmagasinet med
ytterligare böcker och ett uppehållsrum
med pentry tas i bruk av eleverna. Tvåhundraåringen lever igen. Ståtligare än
någonsin tronar biblioteket ännu på sin
kulle intill ekarna, stolt över att åter få
fylla sin ursprungliga funktion som
bevarare av kunskap.
Pia Cederholm
och Karl-Erik Ljung
37
Läst
BOK: Skapelsetro,
intelligent design:
två alternativ
till utvecklingsläran
FÖRFATTARE: Vesa Annala
FÖRLAG: Arfus
Det är vetenskapligt
och tankemässigt ärligt
att tro på en Skapare
F
råga någon som du möter på gatan
hur människan blivit till, och du får
säkert höra att hon har utvecklats från
aporna. Detta är den allmänt accepterade
förklaringen. Den som vågar utmana den
betraktas i bästa fall som konstig, i värsta fall som en villolärare. Det är ju ”vetenskapligt bevisat” att världen och livet
har kommit till genom en utvecklingsprocess.
Det här synsättet är en av grundpelarna i vår tids sätt att tänka. Det påverkar vår människosyn, vår samhällssyn, vår syn på etik och moral – och ett
otal andra områden som vi kanske inte
ens är medvetna om.
Synsättet förs vidare av skolan. Här
dominerar utvecklingsläran i undervisningen. Det finns inte någon kritisk diskussion kring den, utan den presenteras
som en bevisad sanning. I vissa länder
växer dock kritiken mot evolutionstanken. Och på vissa håll krävs det nu att
skolan presenterar alternativ till
utvecklingsläran.
I Sverige har det hittills inte funnit
något material avsett för skolan som pre38
senterar ett alternativ till darwinismen.
Nu har Vesa Annala försökt ändra detta.
Hans bok Skapelsetro, intelligent design
– två alternativ till utvecklinsläran (Arfus
2002) är särskilt riktad till lärare. Den vill
ge dem kunskaper om svagheterna i
utvecklingsteorin och vilka alternativa
förklaringar som finns. Vesa Annala har
själv besökt många skolor och upplevt
hur undervisningen på detta område inte
lever upp till läroplanens ord om objektivitet. Hans förhoppning är att boken
ska hjälpa lärare att ge en mer nyanserad
och balanserad bild av vad vi egentligen
vet om livets och tillvarons ursprung.
Boken börjar med en längre inledning
som fungerar som en programförklaring.
Den följs av ett avsnitt som betraktar
utvecklingsläran från vetenskapsteoretisk och idémässig synvinkel. Själv
upplevde jag detta avsnitt som det intressantaste i boken. Vesa Annala visar här
hur viktigt det är att tänka rätt och inte
falla i olika typer av tankefällor. Detta är
en röd tråd som går rakt genom hela boken.
Den andra delen av boken behandlar
ursprungsfrågorna. Vesa visar här att en
skapelsemodell är en bättre förklaring
till det man ser i naturen än en utvecklingsmodell. Han beskriver vilka
fakta som brukar användas för att stödja
utvecklingsteorin. Sedan visar han hur
de kan tolkas och förstås på ett annat sätt.
Han visar gång på gång att det bara är antaganden som gör att dessa fakta ses som
ett stöd för utvecklingsteorin.
Det tredje avsnittet i boken beskriver
i breda drag den s k skapelsemodellen,
dvs en skapelseteori om hur jorden och
livet blivit till. Detta avsnitt är bokens
kortaste och samtidigt det tunnaste. Visserligen har Vesa Annala berört modellen även i andra avsnitt av boken. Men
det hade varit intressant om han hade
gett mer stödjande fakta för modellen.
Och det hade också varit intressant om
han hade utsatt den för samma kritiska
granskning som utvecklingsläran. Nu antyder han bara vissa områden där modellen har svårt att ge en bra förklaring på
det vi ser i naturen.
En sådan här bok kan inte täcka allt.
Vesa Annala är medveten om det. Han
kallar den ödmjukt för ”ett första steg i
riktning mot att ge skolan ett material på
området”. Om det var hans målsättning
så har han nått den med råge! Jag är förvånad över hur mycket han har lyckats
få med i en så kort bok.
Och jag fascineras av att han hela tiden uppmanar läsaren att tänka rätt.
Detta är något som jag inte har mött i
andra böcker om skapelsetro. De är ofta
mer inriktade på rent naturvetenskapliga frågor. Men Vesa gör rätt i att betona
just det vetenskapsteoretiska perspektivet. Boken blir långt mer övertygande på
detta sätt än om den enbart hade innehållit en genomgång av olika upptäckter
och fakta som går emot utvecklingsteorin.
Det lilla formatet har samtidigt ett
pris. Det skulle ha varit spännande att
gräva djupare på flera områden. Nu får
man ta hjälp av litteraturlistan och
webbadresserna för att göra detta.
Detta är inte en bok som är skriven för
den breda publiken. Den kräver en del
förkunskaper för att man ska kunna följa
argumentationen i detalj. Men det är väl
värt ansträngningen att tränga in i den
på djupen. Vesa Annala visar på ett övertygande sätt att det är vetenskapligt och
tankemässigt ärligt att tro på en Skapare.
Boken är ett måste för alla som är intresserade av dessa frågor.
Per Bolling
FA M I L J
HÖGTIDSDAGAR
90 år
Algot Åstrand
Sandared
den 11 november
Högtidsdagen firas
den 9 november
AVSOMNADE
Norra Hälsinglands församling har förlorat ännu en trogen medlem då Emil Rooth
gick till vila den 13 april efter
en kort tids allvarlig sjukdom.
Emil Rooth var född i Vallsta
den 8 juni 1924 i en familj med
13 syskon. När han gifte sig
1948 flyttade han till Delsbo
där han fick överta ett hemman i Sunnansjö. Samma år
döptes han av pastor Eric
Hansson i Sundsvall. Allt sedan dess har han varit en stöttepelare i den lilla församlingsgruppen. Emil var en
positiv, lågmäld, humoristisk
och barnkär person som var
omtyckt av inte minst barnbarnen, för att han alltid hade
tid för folk.
Jordfästningen ägde rum i
Delsbo kyrka och förrättades
av vännen och släktingen,
pastor Henrik Markgren, och
följdes av släkt och vänner. I
griftetalet som utgick ifrån
Ps 8 påmindes om att fastän
Gud har hela universum att
styra med, glömmer Han aldrig bort den lilla människan.
Även om livet kan förmörkas
av sjukdom och annat negativt, har mörkret inte övervunnit ljuset. Så var det också
i Emils liv. Vi lyser frid över
hans minne, och säger på återseende till den dag när livets
Herre kommer åter och väcker
upp dem som sover i mullen.
Emil Rooth sörjes närmast
av makan Britta och fyra söner med familjer.
Elsie Stone för
N. Hälsingland församling,
Judith Lundin somnade stilla
in i sitt hem den 12 april. Det
var en svår influensa som tog
hennes liv bara någon vecka
innan hon skulle ha fyllt 90 år.
Judith var en trofast medlem av Stockholms Adventistförsamling. Hon döptes i juni
1935 av brodder Alfred Andersson. Det var hennes arbetsgivare som talade med
henne om betydelsen av att
hålla den rätta sabbatsdagen.
Mannen som överbevisat
henne var inte själv adventist
men han lät döpa sig efter det
att Judith gått i dopets grav.
Judith upplevde en radikal
omvändelse som förde till ett
nytt liv i Jesus Kristus. Under
senare år orkade hon inte alltid komma till kyrkan men
hon fick tillfälle att vara med
vid några möten av vinterns
kampanj och var mycket glad
för det.
I sitt hem studerade hon
Guds Ord. Den sista vintern
upplevde hon starkt aktualiteten i Jeremias och Hesekiels
profetiska budskap. Judith
var också en trofast förebedjare och vid graven uttrycktes
det tacksamhet för hennes liv
och hennes förböner.
Pastor Jerker Sjölander förrättade jordfästningen där
barn och barnbarn medverkade.
Judith lämnar ett tomrum
efter sig men vi har hoppet att
få möta henne då uppståndelsens morgon gryr.
För Stockholms församling
Sara Kvamme
A NNONSER
HUS TILL SALU I NYHYTTAN
Trevligt hus med 5 sovrum, källare och stor trädgård. Boyta:
105 kvm, tomt 1300 kvm. För mer upplysningar, ring 0175725 66.
PERSONLIGT
Livskamrat sökes mitt i livet. 40-årig kvinna med ett barn
söker sin livskamrat. Finns du?
”Kärleken är störst”
Ernst Lillbäck
IN MEMORIAM
Ernst Lillbäck har lämnat
oss. En älskad make och far,
en trogen och kärleksfull
förkunnare har fått gå till
vila.
Ernst kom från svenskbygderna runt Vasa i Finland. Där föddes han den 1
februari 1924. Tidigt i livet
kände han att Gud hade en
uppgift för honom. 15 år
gammal for han därför till
Ekebyholmsskolan, där han
förberedde sig för sin livsuppgift som pastor.
När utbildningen var klar
återvände Ernst till Finland
och började arbeta som pastor. Han gifte sig och i pastorshemmet fanns det till
slut sju barn. Och barnen
var alltid viktiga för Ernst.
Han älskade barn, sina egna
och andras. Han och hans
dåvarande hustru märkte
snart att det var svårt att vara adventistbarn i Finland.
När de ville helighålla sabbaten blev de mobbade av
både skolkamrater och vuxna.
Så familjen vände sina
blickar mot Sverige. Hit kom
de 1965, och här arbetade
Ernst som pastor i en lång
rad olika församlingar. Och
pensioneringen betydde
inte att han slutade sin uppgift. Först vid 72 års ålder
tyckte han att han att det var
dags att låta andra föra arbetet vidare.
Ernst älskade musik. Mitt
eget första minne av honom
är när han kom för att fira en
av mina släktingars 80-årsdag. Han hade mandolinen
med sig, och gav en sång i
födelsedagsgåva. Jag tror
inte det var enda gången
som han uppvaktade på det
sättet.
Jag minns Ernst som en av
de varmaste och mest kärleksfulla människor jag någonsin har mött. När man
samtalade med honom kände man sig innesluten i en
kokong av omtanke och
värme. Hans livsglädje och
entusiasm var smittande.
Ernst liv blev längre än 70
år, men inte riktigt 80, som
Bibeln ger som ett mått på
ett långt liv. Han var 78 år
när han fick lämna oss, den
8 augusti i år.
Vi delar sorgen och saknaden med hans hustru Linnéa,
hans sju barn, 15 barnbarn
och sju barnbarnsbarn.
Tack, Ernst, för vad du
har betytt för hundratals
människor som du mött under ditt liv. Vi ser fram emot
att få möta dig på uppståndelsens morgon.
Per Bolling
Samfundssekreterare
ETT VARMT TACK
För den kärlek och omtanke ni visat oss under Ernst Lillbäcks sjukdomstid och vid saknaden efter hans bortgång.
Tack o store Gud att du bär oss i både glädje och sorg.
Linnéa och barnen med familjer
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
11 okt
18.16
18.18
17.50
17.56
17.20
18.24
18.11
18 okt
17.58
17.59
17.31
17.33
16.54
18.03
17.46
25 okt
17.42
17.41
17.11
17.10
16.28
17.43
17.21
1 nov
16.26
16.24
15.53
15.48
15.03
16.24
15.57
8 nov
16.12
16.08
15.36
15.27
14.38
16.07
15.33
15 nov
15.59
15.54
15.20
15.07
14.14
15.50
15.10
39
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Böneveckan 2002
För
tider
som
dessa
En hälsning
från
Generalkonferensens
ledare
T
emat för denna bönevecka kretsar kring tillbedjan. Man kanske
kan fråga sig varför vi måste ta
upp något som är så bekant för alla församlingens medlemmar, men om sanningen ska fram så finns det mycket ännu
att upptäcka som kan förhöja vår vandring tillsammans med Frälsaren.
Dessa meditativa vägledningar kommer från ett brett spektrum av författare
som lever i olika delar av världen, vilket
understryker det faktum att vi tillhör en
världsfamilj, ett folk som finns utspritt i
så gott som varje nation på jorden. Från
flera kontinenter har våra författare svarat på en inbjudan att dela med sig till oss
av sina tankar om olika aspekter av tillbedjan och om hur fortsatt tillbedjan inte
bara styrker vår uppriktiga vandring
med Gud, utan också binder oss samman
som ett folk. Här får vi ta del av dessa
korta andliga meditationer, som alla är
40
ämnade att hjälpa oss i vår tillbedjan av
vår Herre. Som vi länge har haft för vana,
har vi tagit med ett kort budskap från
Ellen G. Whites penna, en kvinna som
Gud använde på ett mäktigt sätt för att
leda sitt folk.
Det kommer inte som någon överraskning när jag påminner er om att vi
lever i svåra tider (på många platser till
och med fruktansvärda tider) . Medan de
slutliga händelserna i jordens historia
tornar upp sig vid horisonten, har vi mer
än någonsin tidigare ett trängande behov
av en bestående förtröstan på Kristus,
vår Frälsare. Bibeln försäkrar oss om att
den Helige Ande verkar i varje troendes
liv, och vi är övertygade om att man i
dessa läsningar kommer att finna tecken
på Hans ledning. På samma sätt, när vi
läser och lyssnar till dem, bjuder vi den
Helige Ande att dra oss ännu närmare vår
Frälsare i kärlek och hängivenhet.
Jag inbjuder dig att ge dig tid att ta till
dig dessa budskap. I din tillbedjan kommer du att uppleva den tröst och den
kraft som du får genom Kristi närvaro,
och ditt hjärta kommer att dras till Honom.