"All about me"
Ett konstnärligt projekt av Oskar Olsson
Om den inlärda gestiken och känslans makt.
Teoretisk grund.
Barnet ser sitt ansikte avspeglas i moderns ansikte och tvärtom. Ofta förs denna första
kommunikation med en överdriven mimik, med stora gester och grimaser, utan några
mellanliggande skikt. Samma sak gäller på teaterscenen där skådespelaren måste ta till samma
mimik och gestikulerande för att nå fram till publiken på sista bänkraden. Men
ansiktsmimiken och gestikulerandet fungerar också som en bärare och betonare av det
språkliga innehållet. Kanske kan den överdrivna mimiken ses som ett första steg mot en
symbolvärld, där den naturliga mimiken med dess mångfald av glada uttryck reduceras till en
symbol eller ett tecken för glad.
ansikte à mask à predikat
ansikte: Ansiktuttryck styrt av känslor, affekter och biologi.
mask: Ett ansikte som stelnat i en viss mimik.
predikatet: Det språkliga påståendet, predikatet, ansiktet är glatt eller argt.
Jag har en mask framför mitt ansikte, gjord av material hämtat från min föreställning
om hur ansiktet ska och får bete sig i en viss social situation. Denna mask konfronteras
ibland med ett fotografi eller en spegelbild av det som den betecknar, nämligen ansiktet.
Ibland stämmer fotografiet väl överrens med masken, ibland inte.
ansikte ß mask ß predikat
I ett historiskt perspektiv har den symboliska, språkliga kommunikation varit prioriterad
framför den affektfyllda, förspråkliga kommunikationen. Förnuftet har betonas framför
känslan i många av dom moderna teorierna under 1900-talet. Men kanske sker det hos
samtida tänkare en återgång, till Humes tes att "förnuftet är och bör vara, känslornas slav" (1).
Eller i vart fall att det existerar en tydlig relation mellan känslan och förnuftet och omvänt,
förnuftet och känslan. Känslan behöver kanske inte upplevas som ett hot mot den språkliga
och sociala konstruktionen, utan som en tillgång och förlösare. Oavsett vad man prioriterar
och vilka masker man än bär i det sociala skådespelet, så kommer känslan med fräckhet att
lösa upp denna mask, med bara en enkel nervös muskelsammandragning, med ett
mellanliggande skikt som lämnats utanför språket.
När man möter en annan människa på gatan känns det ibland som att det egna ansiktet
tar till samma ansiktsuttryck som den passerande bär. Man smittas utan att vilja det.
Referens:
1. Per Bauhn, docent i praktisk filosofi, Förnuftet som känslans slav,
Sydsvenskan, onsdagen den 16 februari, 2000.
