Nyhetsbrev från Strama Halland nr 13, december 2015 TEMA: Urinvägsinfektioner Urinvägsinfektioner är vanliga, drabbar personer i alla åldrar och förekommer på alla kliniker. Det kliniska spektret omfattar allt från enkla infektioner i primärvården till livshotande blodförgiftning. I detta nyhetsbrev diskuteras handläggning av urinvägsinfektioner och asymtomatisk bakteriuri. Fall 1 Linda, 22 år, söker med feber och vänstersidig flanksmärta efter semesterresa i Grekland. Remitteras till akutmottagning på misstanke om urosepsis och har vid ankomst feber 40°. CRP 250. fram i tarmfloran av antibiotikabehandling och i synnerhet vid upprepade kurer. Antalet fall med resistenta tarmbakterier, såsom E.coli och Klebsiella, fortsätter att öka (se figur). Detta gäller såväl i Halland som i övriga världen. Resistensenzymerna inom gruppen ESBL bryter ner penicilliner och cefalosporiner. Bakterierna blir därmed motståndskraftiga mot våra mest använda antibiotika. Bakterier som redan skaffat en resistensmekanism, som t.ex. ESBL, visar sig i mycket hög utsträckning också vara resistenta mot flera andra vanliga antibiotika och blir därmed multiresistenta. Riskfaktorer för ESBL-infektion är bland annat utlandsvistelse och sjukhusvård. Totalt antalt anmälda fall av ESBL i Halland 2007-2014 samt tom november 2015 Att fundera på 1. Vilka odlingar ska tas? 2. Antibiotikaval? 3. Uppföljning efter behandling? Kommentar till fall 1, Linda 22 år Med tanke på en nylig resa i Sydeuropa bör man ha i åtanke att infektionen kan orsakas av resistenta bakterier. Det samma hade gällt om patienten varit i Asien eller Afrika. Odling från blod och urin ska tas. Patienten fick sedvanlig behandling för misstänkt urosepsis med cefotaxim intravenöst. Blod- och urinodling visade växt av ESBLbildande E. coli (Extended Spectrum Betalactamase), resistent mot cefotaxim. Antibiotika byttes till meropenem och patienten blev efter hand förbättrad. Efter sju dygns intravenös behandling valdes tablett Mecillinam som uppföljande peroral behandling i enlighet med resistensbeskedet. Den aktuella stammen var resistent mot samtliga övriga perorala alternativ. Patienten blev kliniskt återställd. Kontrollodling efter pyelonefrit rekommenderas inte i normalfallet, förutsatt att patienten blir frisk. Det gäller även efter infektion med ESBLproducerande stammar. Fakta om ESBL Antibiotikaresistens är ett snabbt ökande fenomen bland olika bakteriearter och är direkt kopplat till vår antibiotikaanvändning. Bakterierna selekteras 300 250 200 150 100 50 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 tom nov. På sikt finns risk att vi kommer ha starkt begränsade behandlingsmöjligheter vid nedre UVI och pyelonefrit/urosepsis. Detta är dessvärre en realitet i flera länder redan idag. På många av våra mest populära resmål i Sydeuropa, Sydostasien, Indien och Afrika kan vi räkna med att via vatten och livsmedel få i oss dessa multiresistenta bakterier. Den mest fruktade stammen, ESBLcarba, är resistent även mot karbapenemer (Meronem, Tienam); ”sista linjens antibiotika”, och ingen säkert effektiv behandling finns att tillgå. I Halland har ett fall rapporterats det senaste året, det rörde sig då om kolonisation och inte klinisk infektion. Ett urinvägsantibiotikum som särskilt drabbats av resistensutvecklingen är Trimetoprim. Idag rekommenderar vi inte det som ”förstahandsmedel”, på grund av att risken att misslyckas med behandlingen är alltför stor om inte odling visar att bakterien är känslig. Andelen trimetoprimresistenta E. coli-stammar i Sverige har de senaste åren varit 20 procent. Fall 2 Asta, 92 år, bor på ett äldreboende. Eftersom Astas urin luktat illa har man tagit en urinsticka som visar 4+ för LPK och positiv nitrit. Asta har också varit lite tröttare de senaste veckorna. Sköterskan ringer från boendet och önskar att du ordinerar antibiotika. Sammanfattning Urinvägsinfektioner är vanliga och riskerar att bli allt mer svårbehandlade på grund av antibiotikaresistens. Fortfarande föreligger en överförskrivning av antibiotika, inte minst vid asymtomatisk bakteriuri, ABU, vilket bidrar till resistensutvecklingen. För att bromsa denna utveckling måste vi gemensamt verka för att antibiotika används endast när de tillför verklig nytta. 1. Hur agerar du? 2. Ger du antibiotika? Kommentar till fall 2, Asta, 92 år Urinsticka ska bara tas efter läkarordination. Försök fördjupa anamnesen och ta reda på om symtom på sveda eller trängningar föreligger. I detta fall fanns inga tecken på att Asta hade sveda vid vattenkastning eller täta trängningar. Hon hade ingen feber. Det framkom att man i samband med en nylig sjukhusvistelse ökat dosen Oxascand. Efter att dosen sänktes blev Asta sig själv igen. I frånvaro av urinvägssymtom som sveda, täta trängningar eller feber ska urinstickor inte användas och antibiotika inte ges. Fakta om asymtomatisk bakteriuri (ABU) Förekomst av ABU är vanligt och ökar med stigande ålder. Upp till hälften av alla äldre friska kvinnor har bakterier i urinen utan symtom. Även om ABU är vanligast hos kvinnor förekommer det även hos män. Förekomst av ABU påverkar inte hälsotillståndet negativt och ökar inte risken för njurbäckeninflammation eller blodförgiftning. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att inte behandla asymtomatisk bakteriuri. Detta eftersom bakterierna oftast är lågvirulenta och kan skydda mot infektion orakad av mer patogena stammar. Personer med kronisk kateter koloniseras snabbt med bakterier i urinen. Aktuell svensk forskning visar att det hos äldre inte finns något samband mellan bakterier i urinen och ospecifika symtom såsom trötthet, förvirring och falltendens. Obehandlad ABU leder inte till nedsatt njurfunktion eller ökad dödlighet. ABU ska bara behandlas hos gravida, inför vissa urologiska ingrepp och ibland i samband med njurstensproblematik. Illaluktande urin eller allmän trötthet är ingen behandlingsindikation! Lämpliga antibiotikaval vid distal UVI Kvinnor: Selexid 200 mg x 3, 5 dagar Furadantin 50 mg x 3, 5 dagar (Trimetoprim 300 mg x 1, 3 dagar) Män: Selexid 200 mg x 3, 7 dagar Furadantin 50 mg x 3, 7 dagar (Trimetoprim 300 mg x 1, 7 dagar) Nyhetsbrevet författat av Helena Hallgren och Maria Löfgren, Infektionsläkare och medarbetare i Strama Halland. Helena Hallgren Maria Löfgren Referenser Pär-Daniel Sundvall et al, BMC Family Practice 2011 May 19; 12:36 Terapirekommendationer 2015, Läkemedelskommittén, Region Halland