Predikan i S:t Hans kyrka Andra söndagen efter Trettondedag Jul 15 januari 2006
Exodus (Andra Mosebok) 33:18-23 * Efesierbrevet 1:7-14 * Johannes 2:1-11
S
öndagarna efter Trettondedag Jul fortsätter
julfirandet genom att vrida och vända på det
faktum att Gud blev människa när Jesus föddes och
att det Jesus sade och gjorde alltså sades och
gjordes av Gud själv och att Gud därigenom
berättade sanningar om vem Han är, hur Han
handlar, vad Han tänkt om oss och världen, vad Han
vill och har för avsikter – och hel del därtill.
Det är utifrån den aspekten som berättelsen om
Jesus och bröllopet i Kana är evangelietext idag. Jag
tänker säga tre saker om vad den händelsen säger
om Gud, Jesus, världen och himlen – med ett fjärde
litet tillägg på slutet.
För det första var detta ett typiskt under som säger
att här var det Gud som ingrep och handlade.
Det rörde sig alltså om 600 liter vatten som blev vin
av finaste slag. Johannes preciserar var undret ägde
rum, i en numera öde by i Galileen, och alldeles tydligt menar både Johannes och den kristna kyrkan att
det faktiskt ägde rum; det är ingen symbolberättelse
eller liknelse eller så.
Och med den kristna trons ögon är det inget konstigt att Jesus kan göra som Han gjorde. Vi bekänner
varje söndag att Jesus är Guds Son, av samma
väsen som Gud Fader, och att allting är skapat
genom Honom. All makt i himlen och på jorden är
Hans – och då kan Han förstås göra under. Det stod i
evangeliet att Han uppenbarade sin härlighet och att
Hans lärjungar trodde på Honom. Riktigt vad de insåg
och trodde vet vi inte – men förmodligen började de
begripa det vi bekänner: att Jesus är Gud.
Vad som hände rent kemiskt eller fysiskt när vattnet
blev vin vet ingen. Om jag får göra en liten utvikning
vet de som kan sådant här att det ibland sker
oväntade saker, sådant som inte följer naturlagar eller
vanliga fysiska eller biologiska eller kemiska regler.
Man kallar det för ”slumpen”. Med den kristna trons
ögon är åtminstone en del sådana händelser Guds
verk, kalla det för ”under”. Det ligger i sakens natur
med sådana enstaka händelser att man inte kan
undersöka dem; de händer inte igen. Kanske är alltså
berättelsen om vinundret i Kana en liten diskret signal
från Jesus att Han ligger bakom åtminstone en del av
de oväntade och oregelbundna händelser som vetenskapen, lite neutralt, kallar för slumpen.
Slut på utvikningen.
Det finns mer av sanningar om Gud i händelsen i
Kana. Att Jesus förvandlade vatten som var avsett för
judarnas reningsceremonier till ädelt vin är en signal
om att Jesus fullkomnar och förädlar inte bara de
ceremonierna utan hela det sätt att bli ren på som
Gamla Testamentet anger. Gud satte redan omedelbart efter syndafallet, när mänskligheten tvingades
lämna paradiset igång sin plan för att ge mänskligheten och världen evigt liv. I den planen är Guds folk
viktigt, och för att de skulle kunna vara Guds folk gav
Han dem regler, bland dem ett antal föreskrifter hur
man blir ”ren”, inte fysiskt eller moraliskt ren utan
”kultiskt ren”, alltså ren inför Gud, ren i relationen till
Gud. När Jesus nu i Kana förvandlar vatten man
använde för reningsceremonierna, säger Han att de
reglerna och ceremonierna inte behövs längre, ty nu
har Han kommit som till och med kan inte bara göra
rent utan förvandla inifrån och göra världen och
mänskligheten till något mycket gott, ädlaste vin.
Jesus föraktar inte de gamla reglerna, men förvandlar
och förädlar dem.
Den sanningen ger Han oss också vid bröllopet i
Kana, och det är det andra i denna predikan.
Det tredje utgår från att vatten i det bibliska tänkandet är förutsättningen för liv här på jorden, medan vin
är drycken i den himmelska bröllopsmåltiden. Vattnet
är alltså det jordiska livet, vinet det himmelska. När
Jesus förvandlar vatten till vin föregriper Han därmed
den dag när Han av den gamla jorden ska skapa nya
himlar och en ny jord där rättfärdighet bor och förvandla vår dödlighet till odödlighet, vår förgänglighet
till oförgänglighet. Vinundret i Kana signalerar alltså
uppståndelsen från de döda.
Att Johannes noterar att bröllopet hölls ”på tredje
dagen” antyder också det sambandet, liksom att
Jesus efter bröllopet i Kana gick till Jerusalem och
firade påsk. Kanske är också Jesu ord till Maria: ”Min
stund har inte kommit än” en anspelning på att den
djupare innebörden i vinundret i Kana skulle dröja en
tid, till den påsk när Jesus dog och uppstod. Då skulle
hennes bön få svar på riktigt.
Jesus kan alltså rena våra hjärtan och samveten,
och Han kan förvandla död till liv, jord till himmel.
Utan att gå in på det närmare är vi med i det skeendet när vi firar högmässa – med syndaförlåtelsens
reningsbad och med förvandlingen i nattvarden av det
som är jordiskt till det som är himmelskt.
Det var den tredje sanningen om Gud och Guds
handlande i Jesus som bröllopet i Kana kan säga oss
idag.
Predikans avslutande tillägg handlar om Maria,
Jesu mor. Hennes bön till Jesus är ett föredöme för
all förbön: hon presenterar bekymret för Jesus, hon
överlåter åt Honom att handlägga det och hon förbereder både sig själv och andra på att Han kommer
att göra Något.
Jesus ord till henne ”Låt mig vara, kvinna” är svårt
att översätta. Ordagrant står det: ”Vad åt dig och åt
mig, kvinna.” Att Han kallar henne ”kvinna” ligger det
inte något nedlåtande i, ordet är snarast respektfullt
och kan jämföras med franskans ”madame” eller
engelskans ”my lady”. Däremot använde man det inte
till sin mor, vilket gör att det verkar som om Jesus vill
säga att Maria var inte bara Hans mor utan något
mer, kanske den goda representanten för alla kvinnor, eller, som den kristna kyrkan har tänkt sig genom
tiderna, representanten för den kristna kyrkan.
Det intressanta är i alla fall att Maria är där och att
hennes förbön är viktig i skeendet. Det antyder att
Maria ber till Jesus för oss, framför allt bönen ”dessa
mina vänner saknar rättfärdigheten och det himmelska livet”.
Det kan tänkas – fast ingen vet, vad jag förstår – att
Jesus med orden ”Vad åt dig och åt mig” inte ställer
någon egentlig fråga utan snarast påpekar att just
hennes goda förbön, hennes omsorg om vännerna i
Kana och, framför allt, hennes tillit till Jesus, är den
riktiga relationen mellan Maria och Jesus och mellan
den kristna kyrkan och Jesus. ”Så här är det mellan
oss, my lady”, alltså.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
